Janine Alm Ericson

Herr talman! Vid sidan av att utmåla Miljöpartiet och vår politik som roten till allt ont och att skylla det mesta på invandringen ägnade Sverigedemokraterna valrörelsen åt att lova allt åt alla. Bensin och diesel skulle bli 10 kronor billigare. Elräkningen skulle det inte vara några som helst problem att lösa. Välfärden skulle stärkas i hela landet.

Nu skulle Sverigedemokraterna kunna leverera på sina vallöften. Omsorgen om välfärden och hushållen verkar dock som bortblåst, och i stället för stora satsningar på skola, vård och omsorg ser vi bara ett utspel om att sänka skatten på plastpåsar. Hur kan det i detta läge vara prioriterat att förhandla om att sänka skatten och priset på plastpåsar i stället för att stärka vården och välfärden?

Herr talman! Tack, finansministern, för ett svar som inte ger några nya besked!

Det är inte bara Miljöpartiet som säger att regeringen gör otillräckliga åtgärder för klimatkrisen. Det är också Klimatpolitiska rådets kritik, så att vi har det klart för oss. Mer av samma, som vi har hört förut, visar att det inte kommer att gå tillräckligt fort för att nå målen.

När det kommer till att rädda havet har vi precis i dag fått reda på att regeringen inte avser att gå fram med en proposition om bättre tillstånd i haven. Hur man då ska kunna åstadkomma det i stället för ett helt dött Östersjön ser jag mycket fram emot att få höra mer om.

Ni skriver i vårpropositionen att ni kommer att följa utvecklingen i kommuner och regioner. Där ser vi nu redan stora varsel och nedskärningar. Ni säger också att ni vill sänka skatten.

Vi vet hur det brukar gå för högerpolitiker när de väljer mellan skattesänkningar och välfärd. Jag vill fråga: Hur blir det den här gången? Kommer finansministern att klara av att prioritera välfärden över stora skattesänkningar?

Herr talman! Regeringens inställning till klimatkrisen verkar vara ganska enkel. Den bryr sig helt enkelt inte. Den bryr sig inte om dem som vill kunna ta tåget. Den bryr sig inte om jobben i den gröna omställningen. Den bryr sig inte heller om arterna som dör ut eller om larmrapporterna från sitt eget klimatpolitiska råd eller IPCC. Gör vi det inte så gör vi det inte - så sa finansministern i höstas om att nå klimatmålen. Till skillnad från mycket annat som den här regeringen säger verkar detta tyvärr också stämma överens med vad man gör, det vill säga så lite som möjligt.

Jag vet att Elisabeth Svantesson inte är en klimatförnekare. Men det är också dags att hennes regering slutar agera som sådana. Klimatkrisen blir alltmer akut, men regeringen levererar ingen politik. Jag vill fråga finansministern: Vad tänker ni egentligen göra åt klimatkrisen och för att vi ska nå våra utsläppsmål i tid?

Herr talman! När landets skolluncher nu plockas ihop kommer åtgången på mat att ha varit större än vanligt, precis som varje måndag under det senaste halvåret. Barn som inte vet om maten hemma kommer att räcka till alla under helgen äter mer i skolan på måndagar och fredagar. Samtidigt ringlar köerna till civilsamhällets matutdelning långa, och föräldrar tvingas säga nej till barn som vill vara med i samma fotbollslag som sina kompisar.

I ett av världens rikaste länder tvingas många familjer att i slutet av varje månad vända på varje krona. Vissa säger att det måste vara så, för inflationens skull. Vi har hört det från regeringens företrädare här i dag, men jag och Miljöpartiet säger att Sverige inte har råd att ha det så här.

När priset på bröd, kött, mjölk, ost och ägg skenar gräver det djupa hål i hushållens plånböcker. Kraftigt stigande elpriser ovanpå det gör vardagen för många svenskar näst intill omöjlig att få ihop. Putins vettlösa invasion av Ukraina har satt hela världen i en unikt svår ekonomisk situation. Det här är en verklighet som bara kan mötas med riktig fördelningspolitik. Men det levererar inte den här regeringen.

I valrörelsen slängde sig många högerpartier med krav på ett bidragsstopp. I förra veckan deklarerade arbetsmarknadsministern att det är fett att vara arbetslös. Det visar med all önskvärd tydlighet hur långt bort från verkligheten den här regeringen är. I vårbudgetpropositionen försöker regeringsunderlaget att täppa till några av hålen med mindre åtgärder, såsom en tillfällig förstärkning av bostadsbidraget för barnfamiljer. Det är i sig bra politik, men det är långt ifrån tillräckligt.

Så länge människor som lever i ekonomisk utsatthet ständigt ifrågasätts kommer jämlikheten alltid att vara för långt borta. För som vanligt i högerns idévärld gäller hårdare tag och neddragningar bara fattiga människor. Rika ska givetvis få behålla bidrag. Reseavdraget är bara ett exempel: De pengarna går till största delen till att subventionera bilåkandet för direktörer i Danderyd. För den ensamstående mamman som lever på försörjningsstöd eller för den som sedan länge blivit utförsäkrad av ett trasigt system kvarstår en krass verklighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande

Det är inte bara hushållen som har det tufft. De senaste dagarna har larmen från kommuner och regioner hörts allt tydligare. Regeringens passivitet leder till ett stålbad för vården, skolan och omsorgen. Precis som för hushållen kommer nu kommuner och regioner att se snabbt stigande priser på det allra mesta, vilket leder till en orimlig situation. Och precis som när det gäller hushållens situation står regeringen svarslös.

I höstas när regeringen presenterade sin budget för 2023 var det uppenbart att man inte gjorde tillräckligt för att upprätthålla den gemensamma välfärden. Däremot sänktes skatten för höginkomsttagare eftersom den justeras med inflationen. Så höginkomsttagare kompenseras för inflationen samtidigt som skolor tvingas till neddragningar eftersom de inte kompenseras för ökade kostnader. Vi vet sedan tidigare att det kostar samhället väldigt mycket när välfärden sätts på svältkur.

Man hade så klart kunnat göra på ett annat sätt. Miljöpartiet föreslog att man inte skulle sänka skatten för höginkomsttagare och att man skulle öka anslaget till kommuner och regioner. Jag tror att många svenskar håller med om att det är viktigare med fler lärare i skolan, en bättre arbetsmiljö och fler som jobbar inom vården och omsorgen än att höginkomsttagare får sänkt skatt.

Herr talman! En ekonomisk kris kan ställa mycket i samhället på sin spets, men den hejdar inte klimatkrisen. Det spelar ingen roll var i världen vi tittar - klimatkatastrofen börjar nu bli tydlig överallt: här hemma med både översvämningar och torka, i stora delar av Europa med värmeböljor som skördar liv och i östra Afrika med en brutal torka som i åratal skoningslöst drabbat både människor och djur. Vi ser önationer som faktiskt slåss för sin överlevnad och krig och konflikter som breder ut sig i torkans spår.

Vi ser nu att klimatförändringarna inte är någon framtidsfråga - klimatförändringarna händer här och nu, och det är världens fattiga som får betala det högsta priset. Men i det avseendet presenterar regeringen ingenting.

Under 2023 har regeringen dessutom tagit mer än 1 miljard för mycket från biståndet till asylkostnader i Sverige. Det är pengar som finansministern i den här vårbudgeten borde ha gett besked om att de ska tillbaka till biståndet. I stället får man nu ytterligare neddragningar då lån till Ukraina ska finansieras via biståndsbudgeten. Jag vill understryka att vi helt och hållet står bakom stödet till Ukraina, men vi tycker inte att stödet ska betalas av världens allra mest utsatta.

I en osäker omvärld borde Sveriges roll i världen i stället stärkas. Men regeringen gör nu det motsatta. Den väljer att möta globala utmaningar med minskat bistånd och blundar för konsekvenserna som kommer med det. Det som i regeringens talepunkter gärna reduceras till anonyma projekt är ju ändå skolgång för flickor och stöd till gräsrotsrörelser för frihet och demokrati.

Herr talman! En regering som gör anspråk på att ta ansvar för Sverige måste visa att den är förmögen att ta ansvar för klimatet. Ulf Kristerssons regering har sedan dag ett visat på raka motsatsen, och nu kan även den här budgetpropositionen läggas till listan över bortkastade möjligheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande

När det gäller klimatet är det inte vad vårbudgeten innehåller som är det största problemet utan vad den inte innehåller. För det finns gott om förslag på åtgärder som skulle vara möjliga för regeringen att lägga fram här och nu. En kraftfull satsning på klimatanpassning skulle kunna vara en av dem, en snabb och effektiv utbyggnad av vindkraften en annan. En regering som gör anspråk på att ta ansvar för Sverige måste visa att den också tar ansvar för en rättvis omställning som kan ske här och nu.

Men tiden vi lever i lär oss gång på gång att vi inte kan ta något för givet. Den har lärt oss att skillnaden mellan krig och fred kan ändras från en dag till en annan och att den som ena dagen hade ett ordnat liv nästa dag kan stå utan både arbete och bostad.

Tiden vi lever i lär oss också att saker och ting inte bara händer - det är politik som får dem att hända. Det har ofta sagts att politik är att vilja, och det tror jag är något som vi behöver återkomma till i den här kammaren gång på gång. Regeringen är inte offer för omständigheter bortom dess kontroll, för det är den som sitter på makten. Den väljer hur den vill göra de satsningar som ändå går att göra. Och den har valt skattesänkningar framför välfärd.

Jag och Miljöpartiet vet att det är möjligt att bygga en bättre värld, en värld där inga barn tvingas växa upp i fattigdom, där inga vuxna är förpassade till ett liv i ekonomisk utsatthet och där vårt välstånd inte går ut över världens fattiga - där regeringen inte sätter käppar i hjulet för omställningen utan i stället leder den, med en förnybar framtid, som en ledande grön industrination där det finns både jobb, välfärd och framtidstro. Jag hoppas att vi kommer att få se mer förslag som leder i den riktningen och inte motsatsen framöver.

Fru talman! Tack, Katarina Tolgfors, för svaret!

Det som skiljer oss åt är att jag inte tror att man kan uppnå samma resultat med mindre resurser, speciellt inte med en utveckling som vi nu ser går åt helt fel håll. Om vi inte hade haft klimatförändringarna, om vi inte hade stått på andra sidan av en stor pandemi och om vi inte hade haft Rysslands invasion av Ukraina hade vi möjligtvis kunnat skruva lite på det, för då hade vi haft extremt mycket bättre förutsättningar.

Nu har vi oerhört dåliga förutsättningar, för att tala klarspråk, vilket kräver mer resurser och mer engagemang. Detta behöver inte utesluta att man effektiviserar eller ser över det. Det är klart att man alltid måste se till att man gör rätt saker i den tid man befinner sig i och att man har rätt verktyg på plats.

Vi tror att det är avgörande att vi nu ökar ambitionerna i klimatbiståndet och att vi ökar ambitionerna för kvinnors rättigheter, representation och alla delar, för vi vet att kvinnor är förändringens möjliggörare. Ju mer vi satsar där, desto snabbare når vi de andra målen i agendan. Om vi inte satsar på klimat kommer vi inte att ett enda mål, för då kommer vi att ha otroligt svårt att få någon utveckling alls.

När det kommer till näringslivet och fattigdomsbekämpningen är det helt rätt att vi ökade garantiinstrumentet mycket när vi satt i regeringen. Vi satsade också mer på Swedfund för att de skulle kunna verka. Det är regeringens skrivningar om hur man vill utöka detta och göra på andra sätt som väcker många frågor hos oss. Vi ser där, som flera varit inne på tidigare i dag, att det inte utgår från behoven på marken. Men om detta är tydligt och klart är det klart att bistånd allena inte kan lösa världens utvecklingsproblematik. För detta måste det till ekonomisk utveckling.

Fru talman! Tack, Katarina Tolgfors, för frågan! Jag ska ge ett rakt och klart besked: Jag kommer alltid att rösta för en bra politik inom biståndsområdet och inom alla andra områden. Om regeringen, mot förmodan måste jag tyvärr säga, lägger fram en väldigt bra produkt kommer vi naturligtvis att stödja den. Vi har gemensamma intressen och vill ofta samma sak. Vi tror bara på olika sätt att komma dit.

Jag tror inte att ett bra sätt att stötta en mer jämställd värld är att dra undan all politik, alla instruktioner och alla planer för att få detta på plats och lyfta ut det i världen. Att dra undan det tror jag inte leder till mer jämställdhet. Men om det kommer en politik från regeringen som tydligt visar hur vi ska stärka jämställdheten och jobba med detta är jag naturligtvis beredd att stödja den vilken dag som helst. Det är politiken som är det viktiga.

Ledamoten tog upp den gemensamma resa som vi precis gjorde till Ecuador och som jag tror lärde oss båda mycket. Den visade hur otroligt viktigt civilsamhället är. Man måste jobba med människor nära marken och med en kapacitet och kunskap att verka just där. Därför är det lite sorgligt att se att regeringen nu lägger fram en ekonomisk biståndspolitik som inte stöder civilsamhället.

Civilsamhället behöver också FN:s organisationer för att kunna hålla ihop och vara ett skelett. Även där skär regeringen ned, så jag skulle vilja bolla över frågan till Katarina Tolgfors: Hur ska regeringen kunna lägga fram en politik som når målen när man drar in på alla ben som skulle kunna bidra till detta?

Fru talman! I dag lever omkring 100 miljoner människor på flykt. Minst lika många drabbas varje år av katastrofer till följd av klimatförändringarna. 70 procent av världens befolkning lever i länder där mänskliga fri- och rättigheter inte fullt ut respekteras. 700 miljoner människor lever i extrem fattigdom, och många av dem är kvinnor och barn.

Jag skulle kunna fortsätta att rabbla siffror om hur situationen för människor ser ut runt om i världen hur länge som helst, men vad alla dessa siffror säger är att efter att vi i årtionden sett hur det mesta gått framåt vad gäller utvecklingen i världen går det nu i stället bakåt. Klimatförändringarna, pandemin och nu Rysslands vettlösa invasion av Ukraina påverkar hela världen men drabbar de allra svagaste hårdast.

Detta går att möta på två olika sätt. Antingen kan man sticka huvudet i sanden, sköta sitt närområde, "sätta Sverige först" och låta resten bli som det blir. Eller så kan man se på läget med öppna ögon och ta sitt ansvar för att som ett av världens rikaste länder göra vår del i att bygga fred, jämställdhet och demokrati i världen.

För mig och Miljöpartiet är det valet enkelt. Vi vill att Sverige också fortsatt ska vara en stark röst i världen, en röst som står upp för solidaritet, medmänsklighet och internationell rätt och ett land som står upp för ingångna avtal, som lever upp till sina internationella åtaganden inom FN och andra multilaterala forum och som det går att lita på när det gäller att sätta utvecklingen för de allra svagaste i första rummet. Det ska inte vara någon tvekan om att utvecklingssamarbetet styrs av principer om effektivitet och fattigdomsbekämpning och inte villkoras mot Sveriges näringslivspolitiska intressen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Fru talman! Sverige och nästan alla länder i världen står bakom FN:s framförhandlade Parisavtal och Agenda 2030, världens gemensamma plan för hur vi ska möta klimathotet och bygga samhällen som är bättre för fler - eller för alla, eftersom agendan innebär att alla ska gå framåt och ingen lämnas efter. Från regeringen låter det nu dock lite som att vi tvekar om detta.

Men vi vet ju att det går att göra det här, att det går att åstadkomma den här förändringen. Vi vet att internationella avtal och konventioner kan gå från fina ord till handling, från mål om utrotad fattigdom och utökad demokrati till fler mammor som varje dag sätter mat på bordet till sina barn och till fler människor som får rösta i fria val. För bara några år sedan gick vårt arbete åt just det hållet, och därför vet vi i den här kammaren att vi tillsammans med många andra kan bidra till en tryggare och friare värld.

Men vi vet också att det krävs mer än ambitioner och fina ord på papper. Det krävs politisk vilja. Det krävs ekonomiska resurser. Och till skillnad från regeringens bristande ambitioner vill vi i Miljöpartiet leverera. Vi vill satsa mer på internationellt utvecklingssamarbete och internationell humanitär hjälp. För det är bara med samarbete som vi löser de kriser som världen gemensamt står inför. Det är bara med samarbete som vi skapar fred. Det är bara med samarbete som vi lyfter flickor och kvinnor och deras möjligheter till ett bättre och friare liv. Det är bara genom samarbete som vi minskar förföljelse av hbtqi-personer, människorättskämpar, förföljda journalister och röstbärare i hela världen.

Därför vill vi höja enprocentsmålet. Vi vill minska avräkningarna och utöka Sveriges ambitioner. Vi står mitt i en ödestid både för många enskilda människor och för planeten, och då måste alla göra mer. Genom att göra vår del kan vi också kräva av andra att de ska göra sitt.

Fru talman! När regeringen nu drar ned på ambitionerna och lägger om politiken förändras Sveriges röst i världen. Vi ses inte längre som det föredöme som har gått före för att nå klimatmålen och för att nå de utsläppsminskningar vi har kommit överens om, och vi ses inte heller som föredöme i kampen för jämställdhet och flickors och kvinnors rätt att leva fria liv.

När det gäller klimatet hävdar regeringen, och därmed utskottets majoritet, att man kommer att höja klimatbiståndet. Det är bra, och det är helt nödvändigt. Men vaga skrivningar som är till intet förpliktande kommer inte att pusha andra länder att gå med på att sluta investera i fossila bränslen och bara satsa på förnybart. I varje mötesrum måste vi få in skrivningar som stänger dörren för att våra biståndspengar ska kunna användas till utvinning av fossila bränslen och produkter.

Frågan är om den här regeringen har vad som krävs - en regering som själv har sagt om våra egna klimatmål att når vi dem inte så når vi dem inte. Kommer den regeringen verkligen att prioritera klimatarbetet internationellt, speciellt om det innebär färre sålda gasturbiner från svenska företag? Jag hoppas det. Men så som skrivningarna ser ut har jag mina tvivel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Enligt den senaste IPCC-rapporten och den samlade forskarvärldens expertis måste vi göra allt för att minska utsläppen här och nu. Klimatbiståndet måste öka för att ge människor och samhällen rena energikällor men också för att vi ska kunna anpassa oss till de klimatförändringar som redan är här. Torka och översvämningar slår redan otroligt hårt mot många samhällen. För att de humanitära hjälpbehoven inte ska öka dramatiskt måste vi också ha en hållbar livsmedelsförsörjning som klarar ett förändrat klimat. Här har Sverige inte minst genom sina civilsamhällesorganisationer en viktig roll att spela.

Fru talman! Vi vet ju inte riktigt vilken biståndspolitik den här regeringen vill driva. Det enda vi med säkerhet vet är att budgetposten minskar och Sveriges insatser i världen med den. De ansatser som regeringen presenterar för biståndet ser till viss del fina ut på papper, men inte ens i deras egna dokument går ord och handling ihop. Det finns otaliga exempel - det har varit uppe här tidigare i dag - men det tydligaste är ändå regeringens politik för flickor och kvinnor.

Man tog bort den feministiska utrikes- och utvecklingspolitiken, för det var en etikett som inte betydde något. Låt gå för det, men nu visade det sig att man inte bara tog bort etiketten utan också alla de verkliga prioriteringar som arbetet med den feministiska politiken innebar, alla handlingsplaner, alla instruktioner. Vi vet alltså inte om det drivs på för ökad jämställdhet någonstans längre. Vi ser helt enkelt inget av det, och effekterna för världens kvinnor och flickor kommer att bli enorma. Regeringen skriver att de vill värna folkrätt, demokrati, rättsstatens principer och mänskliga rättigheter, särskilt för flickor och kvinnor. Samtidigt tar de alltså bort det som skulle kunna leda dit. Nu ska inte politiken riktas in mot kvinnors rättigheter, resurser eller representation. Vad blir då kvar?

Ett annat exempel är att man säger sig vilja stötta rättsstatens principer, och så överger man i Guatemala just de människor som kämpar i hård motvind mot en repressiv stat. Det finns helt enkelt inga andra som är beredda att komma in och stötta den kampen i stället. Resultatet blir att röster tystnar.

Fru talman! FN:s organisationer, andra stora internationella organisationer och civilsamhällen över hela världen har arbetat idogt väldigt länge. Ett biståndsarbete som träffar rätt tar lång tid att bygga upp, men det går tyvärr alltför fort att rasera. De nedskärningar som den här regeringen genomför handlar inte om lite pengar här och där på marginalen. Det handlar om insatser för fred, fattigdomsbekämpning och demokrati som nu sätts på paus. Det som i regeringens talepunkter gärna reduceras till anonyma projekt är ju till syvende och sist skolgång för flickor och stöd till gräsrotsrörelser för frihet och demokrati. Och det är där det nu också minskar.

Jag vill avsluta med att säga några ord om det vedervärdiga krig som Ryssland bedriver mot Ukraina. Det är kanske inte så mycket som jag och regeringen är överens om, men när det gäller Sveriges stöd till Ukraina är vi helt eniga. Ukraina ska få allt det stöd som vi förmår att ge, på alla sätt vi kan - både civilt och militärt, både nu och sedan. Nu för att det är viktigt för oss alla att Ukraina vinner kriget, och sedan, när Ryssland har lämnat Ukraina, behövs vårt stöd fortfarande för att hjälpa till att bygga upp landet igen. Men vårt stöd till Ukraina ska inte gå ut över våra andra samarbeten och stöd till utvecklingen i andra delar av världen. Vi kan, och vi ska, göra både och.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Med det vill jag säga att jag står bakom alla våra reservationer men yrkar bifall bara till reservation 4.

Fru talman! Jag tackar Martin Melin för svaren.

Det som är mest nedslående med svaren är inte vilka prioriteringar ni gör. Vi vet båda att det behövs betydligt mer jämställdhet, och då är det synd att regeringen har dragit tillbaka inte bara etiketten om feministisk utrikes- och utvecklingspolitik utan faktiskt också de planer och riktlinjer som redan finns. Det är ett faktum att politiken har tappat fart. Det kan ni ha med er i förhandlingarna.

Vi införde demokratioffensiven tillsammans i januariavtalet förra mandatperioden. Det var ett oerhört viktigt arbete, som vi båda står bakom. Om vi inte utvecklar världens demokratier kommer de andra utvecklingsmålen inte heller att nås. Hbtqi-frågan är också otroligt viktig. Vi ska stötta dem som jobbar i extremt stark motvind.

De här prioriteringarna hade inte ens varit svåra för Liberalerna att få igenom om man hade valt att samarbeta med andra partier än de som samarbetar med Sverigedemokraterna. Man har satsat i ett samarbete där man aktivt motverkar sina egna prioriteringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Jag vill återigen ställa en fråga. Jag vet att förhandlingarna förs på andra sidan vattnet, men jag vet också att Liberalerna har folk i sitt samordningskansli och folk i regeringen. Om det här är en prioriterad fråga ser man också till att det blir resultat i mätningarna. Jag ser fram emot att få höra om Liberalernas framgångar eftersom det här är otroligt viktiga frågor.

Ni säger också att ni vill dra ned på FN-systemet. Hur kommer det sig att ni vill dra ned på det som är själva skelettet i det internationella arbetet för att få en bättre värld?

Fru talman! Även jag måste tyvärr göra ledamoten besviken genom att tala om att ni fortfarande kommer att få kritik för ett sviket vallöfte om 1 procent av bni till biståndet.

Det går nog inte att komma undan att politik trots allt, i någon mån, är att älta. När vi tycker att vi har sagt en sak tillräckligt många gånger har de som är utanför den här kammaren knappt börjat uppfatta det, så det vallöftet kommer Liberalerna att få fortsätta att svara på varför man försvarar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Martin Melin ställde en fråga om kvantitet är bättre än kvalitet. Det är det såklart inte, men kvalitet och kvantitet är bättre. I Sverige har vi också, och är kända för, ett bistånd i världsklass, så att sätta dessa två mot varandra blir heller inte riktigt relevant, även om naturligtvis inte allt är perfekt.

Vi kommer inte att sluta påpeka att fler insatser behövs i det svenska utvecklingssamarbetet, men det spelar såklart en roll vad vi gör och vad regeringen väljer att göra. Om det här vet vi i kammaren mycket lite. Alla väntar på regeringens reformagenda. Men låt mig inte bara prata om enprocentsmålet och svikna vallöften, utan jag skulle även vilja fråga Martin Melin och Liberalerna vad ni prioriterar i förhandlingarna om reformagendan. Vad driver ni för att skapa ett effektivare bistånd? Vet ni att just det ger mer effekt och att det inte bara blir tomma ord för att det ska låta bra?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Fru talman! Tack, Yasmine Eriksson, för svaren!

Jag upprörs också över de fattigpensionärer vi har i Sverige. Jag upprörs också över de matköer som vi nu ser på grund av den skenande inflationen. Då behöver man ha rätt inrikespolitik, och det är där som regeringen med Sverigedemokraternas stöd helt misslyckas.

Vi har pengar. Statens budget ser ut att gå med enorma överskott i år. Kräv då i budgetförhandlingarna att det ska läggas mer pengar på pensionärerna, att det ska läggas mer pengar på välfärden och att det ska köpas hus till de hemlösa pensionärer och andra som bor ute på våra gator, för det är ovärdigt ett välfärdsland! Men detta avhjälper vi inte genom att minska biståndet. Det avhjälper vi genom rätt politiska och ekonomiska prioriteringar i Sverige.

Klimatbiståndet handlar inte om våra egna utsläpp, även om jag vet att regeringen och Sverigedemokraterna vill dra ned på våra ambitioner. Men det handlar om att vi ska se till att vi inte ökar ett fossilberoende ute i världen. Det handlar om att det ska kunna göras anpassningar så att inte fler behöver fly från sina hem på grund av klimatförändringar, som också skapar krig och konflikt. Det skapar också flyktingar. Alla dessa saker hänger ihop. Vi är bara en värld och har bara ett jordklot, och det borde vi enas om att göra vårt bästa för att rädda.

När det gäller korruption och effektivitet finns det liksom inget motstånd här - vi har ingen annan politik. Vi vill också bekämpa korruptionen i biståndet. Korruptionen är helt förfärlig, och varenda krona ska gå till rätt ställe.

Låt oss diskutera effektiviteten! Att göra nedskärningar och prata om kontorslokaler bidrar inte till ett effektivare bistånd, snarare tvärtom.

Fru talman! Tack, Yasmine Eriksson, för ditt anförande! Men det är en del som jag väldigt gärna skulle vilja kommentera.

Ledamoten nämner att vi skulle kunna lägga betydligt mer på de behövande i Sverige. Det är klassisk sverigedemokratisk politik att ställa svaga grupper mot varandra. Det är till för att ge en bild av att Sverigedemokraterna värnar mer om de allra svagaste i Sverige än de svagaste internationellt. Men det är en falsk bild, för man satsar ju inte på de svagaste i Sverige heller.

I regeringens budget, som man stöttade, satsar man till exempel inte pengar i kommuner och regioner i den utsträckning som det verkligen skulle behövas. Man drar ned på vården av gamla och sjuka. Man drar ned på skolan, som ska stötta de allra svagaste eleverna. Det är en retorik som inte håller för verklighetens granskning, och jag önskar att vi skulle slippa höra den.

Sverige är ett av de rikaste länderna i världen. Vi har råd att ha en bra välfärdspolitik där vi stöttar dem som här och nu behöver hjälp i vårt land, utan att detta står i motsatsställning till att hjälpa dem som behöver vårt stöd ute i världen.

Sedan blir det väldigt konstigt. Om man, som Sverigedemokraterna, vill att biståndet inte ska behövas i framtiden är det ju inte nu man ska dra ned på ambitionerna. Just nu står vi inför jättestora utmaningar. Löser vi inte dem - alltså att vi hjälps åt att klara klimatkrisen, migrationsströmmarna, kriget, ofreden och så vidare - kommer det bara att bli ännu dyrare i framtiden, för det dyraste biståndet är det som är humanitärt.

Hur tänker sig Sverigedemokraterna kunna lösa att det inte ska behövas bistånd i framtiden när man drar ned på ambitionerna i dag?

Fru talman! Jag tackar John E Weinerhall för svaret.

Detta skulle inte bli en debatt om målet. Jag ville bara understryka att det inte är något galet eller konstigt utan att OECD-Dac uppmanar länder att ha ett procentmål och att Sverige har haft ett ambitiöst sådant. Jag hoppas att ambitionerna höjs så att vi åter kan komma upp i det.

John E Weinerhall tog upp avräkningarna, och det är mycket bra att man har satt ett tak för dem. Vi i Miljöpartiet har alltid velat ha så låga avräkningar som möjligt och under vår tid i regeringen gjorde allt vi kunde för att minimera dem. Vi hade behövt ett sådant verktyg som nu är framförhandlat, och det är väldigt bra att det finns.

Åter till den feministiska utrikes- och utvecklingspolitiken. Alla hoppades att regeringen och Moderaterna bara skulle ta bort etiketten, men nu har vi fått reda på att ingenting finns kvar. Det finns visserligen ett löfte om att det ska tas fram en ny SRHR-strategi, vilket är bra. Kvinnors rätt till sin egen kropp och till sin sexuella och reproduktiva hälsa är helt avgörande för många av de andra utvecklingsmålen, så inget fel i det. Men det finns inget kvar av satsningarna på jämställdhet i alla våra internationella forum. Planer, projekt och instruktioner till ambassader har tagits bort. Man arbetar inte längre med denna fråga.

Vi här i riksdagen vet inte hur regeringen pushar i internationella forum, där man faktiskt måste jobba med detta. Vi vet att man har dragit ned på pengarna till civilsamhället, som också jobbar med jämställdhetsfrågor på många olika sätt.

Jag vill ha ett lite tydligare svar från John E Weinerhall. Hur kan vi i riksdagen veta att regeringen har fortsatt höga ambitioner när det gäller jämställdhet?

Fru talman! Jag måste få kommentera några saker som John Weinerhall sa från talarstolen som var ganska konstiga.

Det första var att enprocentsmålet skulle vara något lite stolligt eller konstigt. Det är det inte. OECD uppmanar alla länder att ge minst 0,7 procent av sin bni och sitt välstånd till utvecklingssamarbete och bistånd. Det är alltså inget konstigt med det. Sverige har hittills velat mer, vilket verkligen inte är dåligt. Det är bara att beklaga att den moderata regeringen drar ned på det.

Det andra var att vi inte skulle veta vart det svenska biståndet går. Det vet vi. Det finns hur mycket utvärdering som helst av vart biståndet går. Det är bara de som inte bryr sig om att titta eller de som av någon anledning vill undergräva biståndets legitimitet som fortsätter att säga detta. Jag hoppas att Moderaterna på alla sätt tar reda på vart biståndet går och att man därefter inte längre vill undergräva legitimiteten.

Men det var egentligen inte detta jag ville fråga om, utan min fråga gäller något som regeringen och Moderaterna har varit tydliga med, nämligen avskaffandet av den feministiska utrikes- och utvecklingspolitiken. Man har sagt sig vilja ta bort etiketten, men nu visar det sig gälla även alla planer och instruktioner.

Hur tänker sig John E Weinerhall och Moderaterna att man med biståndet ska uppnå ökad jämställdhet om man inte sätter några faktiska mål, planer eller instruktioner i verket?

Fru talman! År 2016 fick vi en ny upphandlingslagstiftning i Sverige. Det var välkommet och betydde att vi fick en betydligt bättre och framför allt EU-anpassad lagstiftning på plats. Det är ett tag sedan. Men vi tyckte redan då att det hade varit på sin plats med skarpa skrivningar om att det betydligt tydligare än vad som faktiskt blev fallet skulle ställas miljökrav vid upphandlingen. Trots att det nu finns möjlighet till det går upphandlingen fortfarande väldigt ofta till den med lägst pris.

Det som borde ha varit ett krav redan då blev ett "bör". Detta problem dras lagstiftningen fortfarande med. Men det måste förändras.

Som många vet, och som många har motionerat om, finns det en stor potential i att använda den offentliga upphandlingen som ett verktyg för ökad miljömässig och social hållbarhet. Det handlar om att främja gemensamma samhällsintressen som miljö, klimat, en cirkulär ekonomi, minskad antibiotikaanvändning inom djurhållningen, djuromsorg, människors hälsa och bra villkor på arbetsmarknaden.

I det betänkande som vi nu debatterar låter det som att utskottet avvisar kraven på grund av att det mesta redan görs eller är på gång. Och det går framåt, men det är betydligt mer som måste hända. Vi ser nämligen fortfarande hur våra skattepengar används till att främja det lägsta priset vid köptillfället, vilket resulterar i att andra måste ta notan.

Vi måste också få en uppdaterad lagstiftning, så att klimatpåverkan och resursanvändning blir styrande faktorer. Därför vill Miljöpartiet införa ett mål om att offentlig sektor ska gå före i omställningen och nå näranollutsläpp 2030. Då måste lagen om offentlig upphandling uppdateras så att det i stället för ett "bör" blir ett "ska" - man ska beakta miljöhänsyn och klimatpåverkan så att låg klimatpåverkan och resursanvändning blir styrande faktorer.

Vi vill även att klimatsmart mat ska vara norm i offentlig sektor. Klimatsmart mat sammanfaller ofta med hälsosam mat, och utöver att den bidrar till att uppfylla klimatmålen bidrar den till att uppfylla folkhälsomålen.

Vi har inte tid att vänta. De offentliga inköpens klimatpåverkan uppgick 2019 till 23 ½ miljon ton koldioxidekvivalenter. Det är mycket. Vi vet från Upphandlingsmyndigheten att det finns stor potential i att använda just den offentliga upphandlingen som verktyg för att ställa krav på cirkularitet och klimathänsyn och för att nå de uppsatta mål som denna kammare ännu är överens om samt flera av de globala målen i Agenda 21.

Jag är glad att vi har dessa frågor på bordet. Vi måste fortsätta att debattera dem. Vi måste få till en förändring för att kunna ställa bättre miljö och klimatkrav och bättre krav på cirkularitet samt krav på transparens och effektivitet. Man ska inte kunna bluffa sig fram och därmed få del av skattebetalarnas pengar.

Med detta yrkar jag bifall till Miljöpartiets reservation 8.

Fru talman! Det är nu över ett år sedan vi debatterade det första stödpaketet till Ukraina. Sedan dess har Sveriges svar och stöd varit enhälligt och starkt. Som redan har sagts är det väldigt bra och en mycket tydlig signal att det också fortsätter så.

Då, för över ett år sedan, var många av oss i chock över att någonting som Rysslands invasion av Ukraina faktiskt kunde hända. Men vi konstaterade också väldigt snabbt att en attack mot en demokrati är en attack mot demokratin överallt. Som har sagts här tidigare i dag är Ukrainas sak också vår, dels för att de är våra grannar, dels för att de utkämpar det här kriget åt oss. Därför måste vi också vara väldigt tydliga i vårt stöd.

Vi kan aldrig acceptera att den starke tar sig rätten över den svage. I det internationella systemet är alla stater okränkbara, och vi måste hålla fast vid den internationella rättsordningen och folkrätten. Det är också väldigt bra att stödet till Ukraina inte bara är stort här i Sverige utan också i Europa och i USA. Vi måste fortsätta att hålla i och hålla ut, precis som Ukraina tvingas göra.

Men vi kan också göra mer. Vi måste göra mer. Någonting som vi också har påpekat från den allra första debatten är att vi måste strypa Putins pengakranar. Vi fortsätter att finansiera kriget genom att köpa fossila bränslen. Senast förra veckan kom det ny rysk gas till Sverige. Det är helt oacceptabelt. Vi kan inte med ena handen stötta och ge paket efter paket - vilket vi absolut ska göra - och samtidigt undergräva det genom att ge Putin mer pengar i krigskassan. Det har minskat, men det måste få ett slut.

Extra ändringsbudget för 2023 - Försvars-materiel till Ukraina

Vi kan inte heller bara hjälpa på plats. De som är kvar och strider för Ukrainas frihet och de som är där och så fort som möjligt bygger upp det som ryska styrkor har förstört måste också känna sig trygga med att deras familjer och vänner som har flytt är säkra och trygga. Ja, vi ger en fristad i Sverige, och det är jag väldigt stolt över, men vi tvingar dem som har flytt hit att leva på existensminimum. Det är helt oacceptabelt att vi har en sådan låg nivå på dagersättningen till dem som har flytt hit. Den är under försörjningsminimum, och den borde åtminstone ligga på samma nivå.

Vårt budskap är att ge ett fortsatt starkt stöd till Ukraina, att vi gör mer och ser till att de vinner kriget. Men vi måste också sluta att finansiera Putin, och vi måste på ett betydligt bättre sätt stötta dem som är här och som har flytt från krigets fasor. Slava Ukraini!

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)

Fru talman! Nu pratar vi om just den här momshöjningen och just dessa företag som drabbas. Det blir att blanda bort korten om man pratar om det mer övergripande - det kommer vi att återkomma till många gånger.

Miljöpartiet tycker också att det är ett ganska stelbent regelverk kring momsen. Vi tycker också att fler företag hade kunnat inkluderas i sänkningen, och att man hade kunnat spela med momssatserna där med. Men EU:s regelverk är väldigt stelbent. När man till exempel vill ha sina fönster renoverade kan man inte låta en hantverkare ta dem med sig, utan jobbet måste göras på plats. Vi kan gemensamt titta på att försöka förändra regelverken, även om det är svårt.

När det gäller att inte använda momsen som verktyg för omställning är det en helt galen inställning. Forskarna och all tillgänglig vetenskap säger ju att man måste göra allt för att vända trenden vad gäller både klimatet och utarmningen av den biologiska mångfalden. Att säga att man har ett verktyg till hands som man inte tänker använda framstår som minst sagt tondövt. Mot bakgrund av att man dessutom gör det svårare att klara miljö och klimatmålen och för småföretagarna att klara sig vill jag återigen fråga varför Moderaterna vill gå den här vägen. Varför vill de göra det svårare för små hantverksföretag att överleva, och varför vill de inte använda alla medel de kan för omställning?

Fru talman! Det är vid det här laget ingen nyhet att regeringen gör sitt för att sabotera allt klimat- och miljöarbete värt namnet. I ärlighetens namn är agerandet kring det cirkulära alltså knappast förvånande. Det som däremot är förvånande är att regeringen dessutom aktivt gör det svårare för småföretag, som redan i dag slåss för sin överlevnad.

Konsekvensen av den höjda momsen för reparationer är - trots att regeringssidan och Sverigedemokraterna försökt spela ned effekterna - att det blir dyrare att laga skor och kläder. Även Moderaterna måste förstå att det får konsekvenser för de småföretag och ensamföretag som redan i dag har svårt att få det att gå runt.

Att höja momsen på reparationer är inte bara att aktivt motarbeta den gröna omställningen, det är också att driva företagsfientlig politik. Varför vill Moderaterna göra det svårare för små hantverksföretag att överleva?

Fru talman! Regeringen och Sverigedemokraterna har i statsbudgeten för 2023 föreslagit att momsen på reparationer av vissa varor ska fördubblas från 6 procent till 12 procent från och med den 1 april.

Jag och Miljöpartiet förstår inte syftet med förslaget, och det går ju på alla sätt åt helt fel håll. Vi vet att vi behöver komma bort från ett slit-och-släng-samhälle, inte gräva oss djupare ned i en ekonomi som i längden inte är bra för invånarnas eller företagens plånböcker och verkligen inte för miljön. Det måste tvärtom bli mer gynnsamt att reparera och laga det man redan har.

Miljöpartiet sänkte under tiden i regeringen momsen på reparationer av cyklar, skor, lädervaror, kläder och hushållslinne från 25 procent till 12 procent. Därefter har den sänkts ytterligare. Detta gjordes för att göra det lättare och billigare för konsumenter att laga det de redan har och för att stötta en bransch med små marginaler. Att laga sin cykel, justera ett av sina gamla favoritplagg eller fixa till sina finskor tar också mycket mindre naturresurser i anspråk än att köpa nytt.

Den som är intresserad av att skapa en mer hållbar ekonomi borde vilja underlätta användandet av reparationstjänster. I och för sig är varken klimatpolitik eller hållbarhet regeringens specialitet, men det är sorgligt att se hur deras ovilja att ställa om drabbar både företag och konsumenter.

Fru talman! I den undersökning som Sifo nyligen genomförde åt Hantverkarna Stockholm säger 89 procent av stockholmarna att de i hög utsträckning eller ganska hög utsträckning tycker att det viktigt för klimatet och miljön att laga och återvinna. I samma undersökning säger 41 procent att priset är en viktig faktor för reparationer och 37 procent att tillgänglighet är viktigt.

En högre moms leder till ett högre pris och försvårar alltså för reparationsföretagen. Färre företag ger också sämre tillgänglighet.

Politiken borde uppmuntra och ta vara på detta. Det är en kunskap att fatta beslut på. Men regeringen gör i stället precis tvärtom.

Hantverkare, skräddare, cykelreparatörer och skomakare spelar en viktig roll i omställningen till en mer hållbar och cirkulär ekonomi. De företag som berörs är dessutom ofta små företag med inga eller få anställda. Många har budgeterat sin verksamhet utifrån den rådande momssatsen. Att regeringen i just detta tuffa ekonomiska läge väljer att försvåra för denna typ av företag är helt obegripligt.

Vi i denna kammare borde främja en mer cirkulär ekonomi och fler reparationer, inte motarbeta det. I stället för att ge sig på Sveriges hantverkare och konsumenter som vill göra klimatsmarta val borde regeringen stötta de småföretagare och konsumenter som bidrar till en mer cirkulär och hållbar ekonomi.

Då det nu inte är fallet yrkar jag bifall till reservationen från MP och V och avslag på utskottets förslag.

Herr talman! Jag kan upplysa om att Sveriges bistånd redan innan den här regeringen tillträdde var ett av de mest effektiva och transparenta i världen. Där har det alltså redan gjorts ett väldigt intensivt arbete.

Jag frågade inte om infokomanslaget men tackar också för det svaret.

Jag skulle vilja ställa en fråga om Myanmar. Stödet till den bilaterala strategin har dragits ned med 60 procent. Sverige har varit en viktig partner för ansvarsutkrävande och stöd till fria medier. Detta kommer nu att drabbas hårt. Jag skulle vilja veta vad biståndsministern har att säga till de människor och demokratiaktivister i Myanmar som de facto kommer att drabbas av nedskärningarna.

Herr talman! Biståndsministern har sedan sitt tillträde aviserat en stor reform av biståndet. Det arbetet startade med att regeringen i sin budget övergav enprocentsåtagandet. Sedan har effekten av det beslutet blivit allt tydligare pö om pö.

Under hösten har företrädare för regeringspartierna vid ett flertal tillfällen sagt att civilsamhället ska värnas. Men vi ser nu att det diametralt motsatta sker. De nedskärningar som görs drabbar i allra högsta grad civilsamhällets möjligheter att arbeta på marken. Neddragningarna sker också i just sådana verksamheter som regeringen säger sig vilja värna: flickors och kvinnors rättigheter, demokratibyggande, stöd till oppositionspartier etcetera.

Effektivitet och långsiktighet är regeringens ledord, men nuvarande hantering ger helt motsatt effekt. Varför gör inte regeringen några konsekvensanalyser av vad dess beslut kommer att leda till? Och varför väljer regeringen att inte lyssna på civilsamhället, som är experter vad gäller frågorna på marken?