Teresa Carvalho

Fru talman! Även jag vill återgå till samhällsproblemet. Det stora problemet här är att man i dag kan undvika straff genom att hålla sig undan delgivning så att brottet hinner preskriberas. Detta är ett hån mot alla brottsoffer där ute. Det utnyttjas av tiotusentals svenskar, vilket kostar samhället otroligt mycket pengar på grund av inställda rättegångar med mera.

Ännu värre är att våldsamma män kan ducka delgivning för att dra ut på separationsprocesser, vilket försätter utsatta kvinnor i en ännu mer utsatt och potentiellt farlig situation.

Detta är en mycket angelägen fråga att ta tag i. Det vill vi socialdemokrater göra, och det är därför vi har lagt tre förslag på justitieutskottets bord. Vi föreslår kriminalisering av att hålla sig undan delgivning. Vi föreslår frysning av preskriptionstiden under delgivningsperioden, så att man inte kan vänta ut att preskriptionstiden ska ticka ut och på så vis slippa sitt straff. Vi vill också införa digital delgivning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta har Tidöpartierna röstat nej till här i riksdagen. Jag vill ändå fråga justitieministern om han delar åsikten att dessa förslag inte är rätt väg att gå. Jag hör delvis en annan tonalitet från justitieministern. Jag hör en öppenhet för att ta tag i dessa problem, även om vi tyvärr inte kan få mer konkreta besked om att man tänker gå vidare i de delar som inte har med den digitala delgivningen att göra.

Jag får tacka för beskedet att det kommer en utredning som syftar till att möjliggöra digital delgivning. Sedan får vi helt enkelt fortsätta att diskutera kriminalisering av att hålla sig undan och frysning av preskriptionstiden, för detta är en mycket angelägen fråga.

Fru talman! Jag tackar justitieministern för det fortsatta svaret.

Nu har det gått ett år sedan ett antal myndigheter inkom till regeringen med en hemställan om en del av de förslag som vi socialdemokrater har presenterat, närmare bestämt den del som avser möjligheten till digital delgivning. Jag uppfattar justitieministern som att det finns en öppenhet och kanske till och med en plan. Det har visserligen gått ett år, och jag börjar undra hur lång tid regeringen behöver för att fundera vidare innan man kommer till skott med utredningsdirektiv och annat. Men vi kan låta det vara - jag är väldigt glad att regeringen klart och tydligt säger att man är redo att gå vidare i den här delen.

Det gäller dock bara den del som handlar om den digitala delgivningen. När det gäller de andra två förslagen - att kriminalisera att hålla sig undan och att frysa preskriptionstiden - är regeringen och justitieministern betydligt mer svävande. De hänvisar inte dessa frågor till utredningen. Den som tog del av svaret och lyssnade noga på det justitieministern just sa märkte att det är betydligt mer kryptiskt. Där hänvisades det till andra kommande processer.

Om man nu avser att tillsätta en utredning för att närma sig en av dessa tre delar och komma åt den delen av problemet, varför kan justitieministern då inte klart och tydligt säga att de andra två delarna också ska ingå i utredningen? Vilka är de kommande processer som förslaget om kriminalisering och förslaget om frysning av preskriptionstiden ska hänföras till?

Jag har två följdfrågor.

Den ena gäller den digitala delgivningen och den utredning som regeringen nu utlovar. När kan vi förvänta oss att den kommer på plats?

Den andra följdfrågan är: Vilka är dessa kommande processer? Det låter ju tyvärr på justitieministern som att det mer är ett kreativt sätt att säga: Vi har inga sådana planer men vill helst inte säga det rakt ut, för så konkreta är inte våra planer.

Jag skulle önska tydlighet från justitieministern i den här frågan. Jag tycker att jag har fått ett klart och tydligt besked om att ambitionen är att tillsätta en utredning med avsikten att möjliggöra digital delgivning. Detta är bra, och jag tackar för det. Jag skulle dock önska ännu mer tydlighet när det gäller huruvida regeringen vill kriminalisera beteendet att hålla sig undan delgivning. Och vill regeringen frysa preskriptionstiden, så att man inte kan gömma sig och på så sätt slippa straff? I vilken process och i vilken utredning ska regeringen hantera detta om svaret på mina frågor är ja? Här blir följdfrågan: När kommer utredningen, eller de processer som justitieministern hänvisade till, på plats?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är ledsen, men man kan inte både äta kakan och ha den kvar. Jag skulle gärna få ett förtydligande från justitieministern.

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag tycker att det känns lite märkligt att stå här och diskutera delgivning i dag. Det är förvisso en nog så viktig fråga, men så här en vecka efter det fruktansvärda dådet i Örebro tror jag att inte bara jag utan också justitieministern och många andra framför allt är uppfyllda och tyngda av den situation vi i vårt land befinner oss i och det fruktansvärda som ägde rum.

Samhällsmaskineriet måste dock hållas igång, trots allt, och det gäller även riksdagens arbete och vår möjlighet att debattera aktuella frågor. Delgivningsfrågan, som den här interpellationen handlar om, är en angelägen sådan. I dag är det så att man kan sätta i system att hålla sig undan delgivning tills preskriptionstiden har gått ut och på så vis slippa få sitt straff. Det låter ju nästan påhittat, men det är alldeles sant. Inte minst Sveriges Radios P4 Halland har påvisat detta i en gedigen granskning.

Det här är naturligtvis stötande. Inte minst är det ett hån mot alla de brottsoffer som inte får upprättelse. Det är uppenbart att tiden har sprungit ifrån nu gällande regelverk - att det inte längre är fullt ut anpassat efter dagens samhälle. Vi kan dessutom konstatera att svenska myndigheter i dag gör stora ansträngningar för att delge människor som medvetet håller sig undan rättvisan. Regelverket måste ändras för att bristerna ska täppas till, och det behövs mer effektiva verktyg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med anledning av det har vi socialdemokrater föreslagit tre åtgärder. För det första har vi föreslagit en kriminalisering av att hålla sig undan en delgivning. Det ska helt enkelt vara ett brott i sig. För det andra har vi föreslagit att preskriptionstiden ska frysas under delgivningsperioden så att det inte ska löna sig att gömma sig och på så vis slippa sitt straff. För det tredje har vi föreslagit att möjligheten till digital delgivning ska införas, exempelvis genom att låta delgivning anses ha skett efter att en handling har skickats till en digital brevlåda.

När vi lade de här förslagen på justitieutskottets bord hade vi socialdemokrater goda förhoppningar om att kunna samla en bred majoritet i riksdagen för att gå vidare med de förslag som verkligen har kommit upp i ljuset den sista tiden - men nej. Samtliga Tidöpartier sa nej till samtliga våra tre förslag, trots att justitieministern har uttryckt i olika medier att han delar problembilden. Vi hörde det också nyss i det upplästa svaret, där justitieministern till och med svarade ja på frågan om han vill göra något åt problemet. Det är såklart glädjande, men ändå får vi inga tydliga besked.

Var är det egentligen skon klämmer? Är det för att förslagen kommer från oss socialdemokrater som man inte vill ta dem vidare? Det verkar onekligen vara ett mönster, i alla fall. Mycket av det som justitieministern nämnde i sitt svar är sådant som vi är helt överens om. En del av det har vi socialdemokrater påbörjat och låtit den nuvarande regeringen fullfölja. En del andra saker har regeringen själv initierat, och vi har röstat för de förslagen. Men regeringen har röstat nej till samtliga våra förslag - alla!

Fru talman! Nu verkar det i och för sig som att justitieministern delvis öppnar för en mer positiv hållning än hans kollegor i riksdagen. Jag vill därför återigen fråga vad planen egentligen är. Vilka är de kommande processer vi får höra om?

Herr talman! Låt mig börja där justitieministern slutade. Det blev en skattepolitisk debatt.

Jag tror att justitieministern vet att Socialdemokraterna inte säger nej till alla skattesänkningar. Vi har också skattesänkningar för vanligt folk. Det jag vände mig emot var att regeringen med närmast kirurgisk precision går in och sänker skatten för de allra rikaste i vårt samhälle.

Det görs i ett läge där vi befinner oss i en nationell kris med barn som mördar och mördas och det behövs mer pengar till socialtjänsten och alla möjliga som behöver jobba med att bryta nyrekryteringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Det är uppenbart att det är regeringens blinda fläck. Det är uppenbart att regeringen inte har någon vidare krisinsikt när det kommer till HVB-hemmens roll i den nationella krisen, som var det jag frågade om.

Att kriminella kan driva HVB-hem och tjäna pengar på dem, köpa och sälja dem på Blocket som begagnade bilar, är inte bara ett haveri. Det borde också vara en röd linje för alla partier, och kanske framför allt för det parti som leder regeringen.

Herr talman! Utöver oviljan att stoppa HVB-haveriet har regeringen också skurit ned på specifika statsbidrag som finns riktade till att bryta nyrekryteringen i utsatta områden. Man säger nej till våra förslag om 1 ½ miljard till punktmarkering av unga på glid med fotboja eller följeslagare.

Sedan hör jag förvisso emellanåt att regeringen har börjat prata om att bryta nyrekryteringen. Det är otroligt välkommet. Det har inte alltid låtit så. Men insatserna lyser fortfarande med sin frånvaro.

Jag vill verkligen uppmana Gunnar Strömmer att inte låta detta enbart bli läpparnas bekännelse. Jag hoppas att justitieministern kommer tillbaka till kammaren efter ett välbehövligt juluppehåll med lite mer engagemang för att bryta nyrekryteringen.

Herr talman! Jag vill börja med att rikta ett uppriktigt tack till justitieministern för att han deltar i debatten här i dag. Det ger mig möjlighet att ställa en högaktuell fråga, och det tackar jag särskilt för.

Bara det senaste året har antalet barn under 15 år som misstänks vara involverade i mordärenden ökat med 200 procent. Kommunernas kostnader för placeringar av barn och unga skenar samtidigt som regeringen har satt kommunerna på en avmagringskur som gör att de nu tvingas spara på insatser för att möta barn och unga med kriminellt beteende. I stället sänker regeringen skatten för de rikaste och uppmanar kommunerna att prioritera.

Att regeringen inte skjuter till en enda krona till de generella statsbidragen till kommunerna och heller inte går in och specifikt avlastar med tanke på de skenande placeringskostnaderna är inte bara tondövt utan också obegåvat. Alla vet ju att vi måste bryta nyrekryteringen om vi ska kunna stoppa de kriminella gängens framfart, men det här är onekligen regeringens blinda fläck.

Polisen larmar dessutom om att gängkriminella driver och äger HVB-hem och om HVB-hem som fungerar som knark- och vapengömmor, varifrån barn rekryteras med helt hänsynslösa metoder. Alldeles för ofta får vi höra om tonåringar som rymt från just HVB-hem och är ute på morduppdrag, och i förra veckan fick vi höra om ett företag som cashat ut 10 miljoner kronor i vinst från våra skattepengar, som borde ha gått till vård av dessa barn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Vi socialdemokrater vill stoppa detta genom att öka personalens befogenheter och låta kommunerna ta över, men detta säger Moderaterna bestämt nej till. Jag vill fråga justitieministern: Hur kan regeringen försvara det här sjuka HVB-hemshaveriet?

Fru talman! I dag hade alltså Moderaterna chansen att säga ja till ett förslag om att utöka grunden för det tillträdesförbud som gäller enskilda butiker till att också gälla gallerior, detta för att öka säkerheten i våra gallerior där det under året har ägt rum flera skjutningar. Den chansen tog man inte.

Nu får vi höra från Moderaterna att det bland annat handlade om att det inte går till så och att det inte kan gå så snabbt. Det är fascinerande att när Socialdemokraterna lägger förslag får det inte gå för snabbt, men när Moderaterna lägger förslag ska det gå väldigt snabbt. Vi behöver inte fastna där; jag bara konstaterar det.

Jag konstaterar också att Mikael Damsgaard mycket väl vet att vi var helt öppna för att diskutera alternativa handlingsvägar, för det argumenterade jag för på utskottet i dag. Vi hade kunnat nöja oss med att utskottet kom överens om att rikta ett tillkännagivande till regeringen så att regeringen kunde ta hand om detaljerna och lagstiftningsprocessen.

Men det ville inte Moderaterna. Moderaterna argumenterade emot förslaget och röstade emot det.

Vi hör även hur Mikael Damsgaard argumenterar för att det som finns i dag är tandlöst. Det är mycket möjligt att enskilda butiker inte i särskilt många fall har ansökt om att kunna porta ungdomar som snattar. Jag möter betydligt fler som tycker att det hade varit angeläget för galleriägare att kunna porta gängkriminella som inte bara skjuter i galleriorna utan hänger där och sprider otrygghet, säljer droger och annat. Men det är inte Moderaterna och regeringen beredda att över huvud taget testa.

Vi socialdemokrater är beredda att testa nya verktyg. Jag beklagar att Moderaterna inte orkar lyfta blicken från Tidöavtalet och göra allt som krävs.

Fru talman! Under det senaste året har det skett flera hänsynslösa och riskfyllda skjutningar bland vanligt folk i gallerior runt om i vårt land. Otryggheten ökar, och både anställda och besökare känner en påtaglig rädsla.

Inte minst inför julhelgerna blir det påtagligt att säkerheten behöver höjas. Ägarna av landets gallerior behöver kontrollera och förstärka säkerheten. Det kan handla om utökad kameraövervakning, larmbågar, fler vakter och, allra helst, fler närvarande poliser.

Vi socialdemokrater har föreslagit två saker med anledning av detta: dels att polisen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska ges ett särskilt uppdrag att stödja galleriorna i deras riskbedömningar, dels att lagen snabbt ska ändras för att kunna porta kriminella från våra gallerior. Mer konkret förslår vi alltså att lagen om tillträdesförbud till butiker, badanläggningar och bibliotek justeras så att förbudet också kan gälla tillträde till gallerior.

Det här röstade Moderaterna och de andra partierna i regeringsunderlaget nej till i justitieutskottet i dag. Hade regeringspartierna sagt ja till att inleda en process kring det här förslaget hade vi tämligen snart kunnat få en ökad säkerhet i våra gallerior.

Jag tycker att det är helt obegripligt. Hur motiverar Moderaterna att man säger nej till konkreta och angelägna förslag som faktiskt skulle kunna hindra att oskyldiga faller offer för fler skjutningar i gallerior i vårt land?

Fru talman! Det är mycket riktigt så att vi socialdemokrater gärna samarbetar, inte minst i rättspolitiken, för vi befinner oss i en nationell kris. Jag är helt övertygad om att väljarna förväntar sig det av oss, och då menar jag inte bara oss socialdemokrater utan oss politiker.

Lägg ner stridsyxan, och gör det som krävs för att lösa problemen! Det är i alla fall det jag hör när jag är ute och pratar med folk. Många pekar på att det hade varit bättre om Moderaterna och Socialdemokraterna hade kunnat vara lite mer överens om riktningen framåt så att det håller över tid, över regeringsskiften och annat.

Jag håller med om detta. Det hade varit jättebra med ett större gemensamt ansvarstagande i mitten av svensk politik, som andra givetvis också får ansluta sig till, med en stabil riktning framåt. Det tror jag att Sverige hade mått bra av. Jag beklagar att Moderaterna tyvärr inte har varit intresserade av detta utan i stället helt lutar sig mot Sverigedemokraterna, som faktiskt är ett ganska extremt parti.

Jag är helt säker på att också Mikael Damsgaard kan tycka att Sverigedemokraterna är ett ganska jobbigt skavsår emellanåt. Det är ändå rätt mycket som skiljer Moderaterna och Sverigedemokraterna åt. Det vill jag i alla fall tro.

Om vi nu ändå ska hålla på att prata om att ändra sig vill jag säga något. Det är tydligen populärt att leka leken att säga att Socialdemokraterna har ändrat uppfattning om exempelvis anonyma vittnen. Ja, det står jag för.

Vi är dock inte de enda som har ändrat oss om saker. Statsministern, som tidigare var för fri invandring, har ändrat sig om det. Även justitieministern har ändrat sig om anonyma vittnen, som han tidigare var emot. Sverigedemokraterna var tidigare emot vinster i välfärden, men nu är man för det. Angiverilagen har man också ändrat sig om.

Jag tycker inte att det är konstigt att politiska partier ändrar sig om saker. Samhällsutvecklingen kräver det av oss. Men jag är väldigt tydlig med en sak, och det är att vi inte kommer att ändra oss i frågan om att vi behöver vara beredda att göra allt som är rättssäkert och träffsäkert för att vända utvecklingen och stoppa de kriminella gängen.

Fru talman! Jag måste börja med att göra Mikael Damsgaard lite besviken och påminna honom om att till skillnad från Tidösamarbetet, som är ett samarbete där man, förmodar jag, får ge och ta och kompromissa sig fram, har Socialdemokraterna inget samarbete på det sättet med något annat parti i Sveriges riksdag. Vi samarbetar gärna med andra partier, men vi har inget formaliserat regeringsalternativ mitt i mandatperioden.

Jag företräder Socialdemokraterna och Socialdemokraternas politik. Om Mikael Damsgaard har frågor om vårt budgetalternativ får han jättegärna ställa dem till mig. Jag förstod att han har läst vår budget och konstaterat att det inte fanns några stora skillnader avseende området rättsväsendet.

Det finns dock vissa skillnader, vill jag belysa för både Mikael Damsgaard och alla andra som lyssnar till debatten. Vi vill se mer pengar till rättsväsendet än Tidöregeringen och föreslog 145 miljoner kronor mer till olika insatser, bland annat till en task force. När det sker sprängningar runt om i vårt land ska staten snabbt kunna finnas på plats för att hjälpa de drabbade.

Vi vill också lägga mer pengar på Center mot våldsbejakande extremism för att ge dem bättre förutsättningar att motverka att extremismen sprider sig i vårt land och att vara bättre förberedda om det värsta skulle hända. Men mycket riktigt finns inga jättestora skillnader på detta område.

Däremot är det väldigt stora skillnader i våra budgetalternativ om man lyfter blicken lite grann. Vi socialdemokrater föreslår exempelvis 1 ½ miljard till punktmarkeringar av unga på väg in i gängkriminalitet. Det är helt nödvändigt för att bryta nyrekryteringen. Man måste säga att detta är regeringens blinda fläck. Det är synd att Moderaterna inte har ställt sig bakom denna satsning. Det hade behövts i den nationella kris som råder.

Fru talman! Vissa delar här är nästan svåra att ta på allvar, men jag ska försöka bena ut några av dessa påståenden och frågor.

Låt mig börja med det sista ledamoten tog upp. Frågan om risken för oskyldiga att drabbas när kulorna viner är naturligtvis relevant. Men jag undrar om Richard Jomshof ser att det skett en utveckling de senaste åren. Risken för att oskyldiga drabbas är i dag betydligt större än för bara några år sedan. Det var precis detta jag talade om.

Jag säger inte att krisen började för exakt två år sedan, men nog måste även Richard Jomshof se att det i flera avseenden fortsätter åt fel håll? Jag nämnde antalet barn som är involverade i mordärenden. Men det handlar också om att våldet blir allt grövre och att allt fler oskyldiga drabbas. Då måste man vara beredd att ompröva en del ställningstaganden, ta ansvar och vara beredd att göra väldigt mycket mer.

Richard Jomshof och Sverigedemokraterna är tyvärr alldeles för låsta vid sitt Tidöavtal och klarar inte av att göra sådant som behövs för att möta de akuta krav som ploppar upp här och nu.

Under det senaste året har vi sett skjutningar i gallerior; det har blivit en ny trend. Vi socialdemokrater lade därför fram ett förslag om att ändra lagen så att man kan förbjuda tillträde i gallerior för vissa, men då röstade Sverigedemokraterna nej.

Richard Jomshof talade om att ta ansvar. Jag stod här i talarstolen nyss och sa att trots att vi socialdemokrater gjorde mycket är jag den första att tillstå att vi inte gjorde tillräckligt och att vi är beredda att göra allt som krävs och allt som är rättssäkert och träffsäkert. Jag önskar att fler partier hade samma inställning.

Fru talman! Jag börjar med att konstatera att Richard Jomshof inte lyssnat särskilt väl på mitt anförande, med tanke på de två frågor han ställer. Jag får helt enkelt upprepa en del av det jag sa i talarstolen tidigare.

Innan jag kommer till det vill jag säga att jag tycker att det är anmärkningsvärt. Vi befinner oss i en nationell kris. Vi måste väl ändå vara överens om att detta är det när barn mördar och mördas, och det fortsätter att gå åt fel håll. Det ser man just på antalet barn som är indragna i denna fruktansvärda kriminalitet. Bara det senaste året - alltså inte under Socialdemokraternas tid vid regeringsmakten utan under den tid som Richard Jomshofs parti varit det största underlaget till regeringen - har antalet barn som är involverade i mordärenden ökat med 200 procent.

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att i ett sådant läge, och när det dessutom finns en bred majoritet i Sveriges riksdag som är för hårdare tag för att trycka tillbaka de kriminella gängen, framför allt välja att fokusera på tjafs om vem som har tagit ansvar och inte i stället för att försöka lösa problemen och bejaka den samsyn som ändå finns. Det är anmärkningsvärt.

Men framför allt skiner det igenom att Sverigedemokraterna inte är ett parti som alla andra. De har inte erfarenhet av att sitta i en regering. Det ska vi väl vara tacksamma för, ska jag tillägga. Men i det här läget borde nog regeringsunderlagets största parti vara tacksamt för att det finns en stabil majoritet för väldigt mycket av regeringens politik på området.

Fru talman! Jag kommer från Norrköping, en stad som drabbats hårt av våldsvågen det senaste året. Jag har ärligt talat tappat räkningen över antalet skjutningar och sprängningar. Vi har vant oss vid helikoptrarna över hustaken. Jag och mina grannar har själva fått erfara hur det känns att vakna upp till nyheten om en skarpladdad bomb på lekplatsen där våra barn brukar leka. Vi har fått läsa i lokalpressen om dödslistor på högstadieelever - listor som cirkulerar i sociala medier som en del av gängkrigen, där bland annat en pojke avrättats mitt i ett radhusområde. För en dryg månad sedan skedde ytterligare en skjutning där skytten var 14 år och en 18-åring fick föras till sjukhus med livshotande skador. I våras ägde en brutal skjutning rum i en av våra shoppinggallerior.

Det hänsynslösa våldet, som också drabbar så många oskyldiga svenskar, har blivit vardag. Nattens skjutningar och sprängningar får rubriker i morgontidningen men är redan passé till kvällsnyheterna. Men över hela vårt land lever i dag vanligt folk med en rädsla för våld i sin absoluta närhet. Sverige har blivit otryggt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Samma månad som skjutningen på Mirum Galleria i Norrköping hittades 40-åriga Nora död i sin lägenhet i grannstaden Linköping. En man som hon haft en relation med misstänks ha mördat henne. För mer än en kvinna i månaden slutar ett förhållande med mord, ofta i samband med att hon försöker lämna mannen.

Fru talman! Den socialdemokratiska kriminalpolitiken vilar på två huvudsakliga prioriteringar: att stoppa gängkriminaliteten och att stoppa mäns våld mot kvinnor.

Var 20:e minut, dygnet runt, anmäls en kvinnomisshandel. Långt fler utsätts för fysiskt, psykiskt, sexuellt och ekonomiskt våld. Det är oacceptabelt. Detta våld måste både förebyggas och bestraffas.

Under många år har Socialdemokraterna steg för steg sett till att vi fått fler poliser, bättre verktyg och strängare straff, bland annat på kvinnofridsområdet. Samtyckeslagen, som gör det tydligare att sex som inte är frivilligt är förbjudet, utgör en av milstolparna och ett paradigmskifte i synen på våldtäkt. I regeringsställning skärpte vi straffen för flera sexualbrott, överträdelse av kontaktförbud och grov kvinnofridskränkning. Vi kriminaliserade hedersförtryck, och tjej- och kvinnojourerna fick ökat stöd.

Det var bra reformer, men det räcker inte. Socialdemokraterna vill se en nollvision och en kriskommission mot mäns våld mot kvinnor. Vi vill införa ett tidsobestämt straff med särskild utskrivningsprövning för återfallsvåldtäktsmän som bedöms vara benägna att begå nya övergrepp. Vi vill att regeringen slutar dra fötterna efter sig när det kommer till att få en ny brottsofferlag på plats och att kriminalisera psykiskt våld. Vi förutsätter också att regeringen skyndsamt ser till att ta fram en proposition för att göra det enklare att meddela kontaktförbud i enlighet med förslagen från den utredning som vi socialdemokrater tillsatte i regeringsställning. Så länge kvinnor utsätts för våld har vi nämligen inte gjort tillräckligt.

Fru talman! Vecka efter vecka vaknar vi upp till rapporter om nya skjutningar och sprängningar. Föräldrar har fått springa i panik med ungarna under armen från platser där skjutningar skett mitt på ljusa dagen. I gallerior och köpcentrum känner sig de anställda inte längre säkra på jobbet. Hederliga medborgare i utsatta områden ligger sömnlösa av oro för att deras barn ska dras in i gängens vidriga klor. Det här är Sverige av i dag. Vi befinner oss i en nationell kris. Det är uppenbart att ingen regering, vare sig den förra, den förrförra eller den nuvarande, har lyckats bryta gängkriminalitetens framfart.

Svenska folket ställer med rätta höga krav på att politiken ska agera och lösa problemet. Många har dessutom haft höga förhoppningar om att en vändning snabbt skulle komma med Tidöregeringen med tanke på det höga tonläget och de löften som utfästes innan valet.

När halva mandatperioden har gått är det dock smärtsamt tydligt att Sverigedemokraterna och regeringen har misslyckats med att vända utvecklingen. I flera avseenden går det till och med åt fel håll: Fler oskyldiga svenskar drabbas och påverkas i sin vardag. Våldet blir allt grövre och kryper allt längre ned i åldrarna. Bara det senaste året har antalet barn under 15 år som misstänks vara involverade i mordärenden ökat med 200 procent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Så här kan vi inte ha det. Det kan inte fortsätta på det här sättet. Politiken måste fortsätta flytta fram samhällets positioner och agera snabbt och resolut.

En del säger att vi socialdemokrater inget gjorde under åtta år. Har vi verkligen rätt att säga någonting nu? Jag vill verkligen inte fastna i det som har varit. Jag tycker att det är vår skyldighet att blicka framåt och lösa problemen. Men jag vill ändå bara kort föra till protokollet att vi faktiskt gjorde en hel del. Vi skärpte ett åttiotal straff, kriminaliserade ett trettiotal nya gärningar, satsade historiskt mycket på polisen, införde obligatorisk häktning vid grovt vapenbrott och initierade den största reformen på 60 år, för att citera justitieministern, med den förverkandelag som nu ger polisen bättre möjlighet att beslagta gängens brottsvinster - för att nämna några saker.

Trots det är jag den första att tillstå att vi borde ha gjort ännu mer, ännu tidigare och ännu snabbare. Det var uppenbarligen inte tillräckligt.

Det är också uppenbart att det som nu krävs inte bara är mer utan ett helt nytt angreppsätt. Det är absolut nödvändigt att fortsätta det arbete med skärpta straff och satsningar på polisen som vi påbörjade och som Tidöregeringen har tagit vidare. Det är exempelvis därför vi socialdemokrater säger att vi vill fortsätta bygga ut polisen. Vi har ett nytt mål om 50 000 anställda varav minst 34 000 ska vara polisutbildade med ökad lokal närvaro. Det är också därför vi säger att regeringen skyndsamt måste ge polisen möjlighet till realtidskameraövervakning med ansiktsigenkänning.

Min poäng är dock att enbart den typen av insatser inte kommer att räcka. För att de ska få effekt krävs också en bredare ansats för att sätta dit gängledarna, som alltför ofta går fria. Också nyrekryteringen måste brytas. Det innebär att politiken måste tänka större, vidta helt nya åtgärder och - ja, faktiskt - ibland också ompröva tidigare ställningstaganden.

Tyvärr är det lite för mycket business as usual på Justitiedepartementet. Det görs mycket som är bra. Vi är överens om mycket inom rättspolitiken. Det mesta som regeringen hittills har fått på plats är dessutom sådant som vi socialdemokrater påbörjade. Jag betraktar verkligen den samsynen som en styrka. Men det är beklagligt att Tidöpartierna inte orkar lyfta blicken från sitt två år gamla avtal och göra allt som krävs, också sådant som inte står där.

Fru talman! För att sätta dit gängtopparna vill vi att det införs en svensk maffialag med inspiration från den amerikanska RICO-lagstiftningen. Eftersom vi har ett rättssystem som skiljer sig från det amerikanska måste det givetvis utredas noggrant. Vi har därför avsatt 5 miljoner kronor i vårt budgetalternativ för en sådan utredning och pekat på några centrala beståndsdelar i den amerikanska lagstiftningen som saknas i Tidöavtalet och som vi vill att regeringen utreder.

En del handlar om ett gemensamt straffansvar för samtliga medlemmar i en kriminell sammanslutning. Det ger också starkare drivkrafter för fler att ange dem högre upp i hierarkin. En annan del rör därför kronvittnessystemet, som vi införde redan förra mandatperioden men som ännu tydligare behöver riktas mot just maffiatopparna. En tredje beståndsdel är bättre möjligheter att gå efter maffians företagande genom att se över möjligheten att åtala juridiska personer men också att göra det straffbart att göra business med kriminella aktörer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Fru talman! Fler skärpta straff leder också till behov av fler fängelseplatser. Men regeringen saknar en trovärdig fängelseplan. Dubbelbeläggningar används redan, och besöksrum görs om till bostadsrum. Därmed är risken uppenbar att det återfallsförebyggande arbetet med såväl rehabilitering som utbildning och sysselsättning blir lidande. Det vi ser nu är en mycket oroande och potentiellt farlig utveckling.

Utbyggnaden av kriminalvården måste ske i hög takt. Samtidigt måste tiden på anstalt användas för att förhindra återfall. Man ska komma ut från fängelset som en bättre person. Därför vill vi socialdemokrater införa ett mål om att 90 procent av klienterna med en strafftid som överstiger ett år ska delta i behandlingsprogram.

Fru talman! Jag kan inte nog understryka att det behövs hårdare tag mot de kriminella gängen men att det inte kommer att räcka. För att vända utvecklingen måste kranen med tillförsel av nya barn och unga in i gängen stängas av.

Den senaste tiden har det blivit smärtsamt tydligt hur de kriminella gängen driver HVB-hem och dessutom använder dem som rekryteringsbas. Det larmas om vapen- och knarkgömmor, för att inte tala om alla barn som är på rymmen från HVB-hem när de begår fruktansvärda brott. Det här är inte klokt.

Socialdemokraterna vill kommunalisera HVB-vården för ungdomskriminella och ge personalen ökade befogenheter att visitera, beslagta och begränsa ungdomarnas rörelsefrihet. Regeringen måste kasta av sig de ideologiska skygglapparna och inse att den här verksamheten inte lämpar sig för den privata marknadens vinstintressen. Varken gängkriminella eller andra lycksökare ska casha in skattepengar. Det är pengar som behövs i vården av de här barnen.

Det behövs också insatser redan innan det är aktuellt med en placering. Tyvärr tackar alldeles för många föräldrar nej till socialtjänstens insatser. Därför behöver socialtjänsten fler tvingande verktyg. Vi har föreslagit 1 ½ miljard till en punktmarkering av unga som är på väg in i grov kriminalitet, antingen med en följeslagare eller fotboja. Det handlar om att skydda barn från att plocka upp det där vapnet och skjuta. Men även det är egentligen för sent agerat. Samhället måste komma in ännu tidigare.

Tidigare i höstas var jag i Köpenhamn och träffade min socialdemokratiska kollega tillika Danmarks justitieminister. Vi diskuterade bland annat deras ungdomskriminalitetsnämnder, som innebär tidiga och tydliga konsekvenser från samhällets sida när barn och unga dras in i kriminalitet.

Redan när vi socialdemokrater satt i regeringsställning tillsatte vi en utredning för att få på plats ungdomskriminalitetsnämnder enligt dansk modell i Sverige. Det förslaget ligger nu på regeringens bord, men hittills har det varit väldigt tyst. Det är mycket snack om danska straff för svenska brott, men regeringen visar inget engagemang för danska insatser för att bryta nyrekryteringen i Sverige.

Ungdomskriminalitetsnämnderna skulle innebära tuffa och tvingande insatser även om de ligger utanför det straffrättsliga systemet. Det skulle givetvis kosta pengar. Kanske är det därför Sverigedemokraterna och regeringen är så ointresserade. De bränner bevisligen hellre miljarder på skattesänkningar för de rikaste.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Tyvärr är det tidiga brottsbekämpande arbetet regeringens blinda fläck. Regeringen skjuter inte till en enda krona i ökade statsbidrag till kommunerna nästa år. Det blir i stället en avmagringskur som tvingar kommunerna att spara på just insatser för att möta ungdomar med en kriminell livsstil. Det är lika dumt som att skära ned på sjukvården under en pandemi.

Den situation som vi är i i dag är att likna vid en pandemi. Det är inte bara våldet som sprider sig utan också skräcken. Sverige måste ta ett helhetsgrepp och göra upp med decennier av försummelse av utsatta områden där gängkulturen kunnat växa sig stark. Vi måste sätta hårt mot hårt mot gängen, mot gängtopparna och mot deras nyrekrytering av barn och unga. Det handlar både om att skydda samhället från farliga individer och om respekt för brottsoffren. Men det handlar också om att stärka framtidstron och samhällsgemenskapen.

Fru talman! Avslutningsvis: Trygghet är och har alltid varit något av det viktigaste för oss socialdemokrater. Du har rätt att känna dig trygg - i arbetslivet, när du går i pension och om du har oturen att bli sjuk. Lika självklart ska det vara säkert och tryggt på våra gator, i gallerior och i våra bostadsområden.

Men i dag känner många tvärtom en stark otrygghet på grund av gängvåldet, som också drabbar många oskyldiga svenskar i deras vardag och som förstör barns och ungas framtid. Inte all brottslighet i Sverige ökar; det är viktigt att lägga till. Men den grova organiserade brottsligheten äter sig in i hela samhället, in i näringslivet och in i välfärden. Och när det kommer till det dödliga skjutvapenvåldet och sprängningarna sticker Sverige ut på ett helt horribelt sätt. Det här måste få ett slut.

Vi socialdemokrater vill se en sträng och rättvis kriminalpolitik, och vi är beredda att göra allt som är rättssäkert och träffsäkert. Vi ska göra det som krävs för att återupprätta tryggheten som gått förlorad i vårt land.

(Applåder)

Fru talman! Jag kan konstatera att det är ett parti i Sveriges riksdag som nu lägger fram förslag om en svensk maffialag, och det är Socialdemokraterna. Och när vi gör det röstar Sverigedemokraterna emot det. Det är också fakta, Richard Jomshof.

Jag vill vara tydlig med att jag tycker att mycket av det som regeringen gör mot gängkriminaliteten är bra. Vi är överens om en hel del. Det vore ju konstigt om jag inte tyckte det, eftersom det mesta som regeringen har fått på plats hittills under mandatperioden är sådant som vi socialdemokrater påbörjade. Men någon svensk maffialag är det de facto inte.

Det som har varit framgångsrikt i USA är det samlade greppet men också flera centrala beståndsdelar som faktiskt saknas i Tidöavtalet.

Richard Jomshof talar emot sig själv, för först säger han att en svensk maffialag redan hanteras inom Tidöavtalet, men i nästa andetag säger han att en svensk maffialag kommer i nästa Tidöavtal. Med andra ord finns den inte i nu gällande Tidöavtal, eller hur?

Det har inte tagits några initiativ till att se över möjligheten att åtala juridiska personer eller att utdöma kollektivt straffansvar för samtliga i en kriminell organisation. Men om det nu är så att Sverigedemokraterna och regeringen har hörsammat Socialdemokraternas förslag är det bra. Det kan bara tyckas vara lite barnsligt att man inte klarar av att erkänna det. Men det är bra om det kommer. Om Richard Jomshof kan lova att regeringen och Sverigedemokraterna kommer att påbörja ett arbete med att införa en svensk maffialag lovar jag att jag ska välkomna det.

Fru talman! Tidöpartierna utlovade ju en rivstart mot gängkriminaliteten. Men i flera avseenden fortsätter det åt fel håll. Att det går i rätt riktning, som vi fick höra här, tror jag inte är vad många svenskar känner igen sig i just nu.

Vi socialdemokrater har sedan ett år tillbaka aktivt drivit behovet av en svensk maffialag liknande RICO-lagstiftningen, som varit mycket framgångsrik i att bekämpa maffia och organiserad brottslighet i USA. Vi har avsatt 5 miljoner kronor i vårt budgetalternativ för att få till stånd en utredning av de centrala beståndsdelar som finns i RICO-lagstiftningen och som saknas i Tidöavtalet och helt enkelt se över hur de skulle kunna implementeras i en svensk rättstradition.

Den 11 oktober lade vi fram fyra konkreta punkter som vi menar att regeringen måste ha med i sin utredning, närmare bestämt ett kollektivt straffansvar för den kriminalitet som begås av en kriminell sammanslutning, givetvis med skärpta straff för brotten, ett utökat kronvittnessystem för att få fler att ange gängtopparna i utbyte mot lägre straff, att möjliggöra åtal mot juridiska personer för att komma åt maffians företagande men också göra det straffbart att göra business med maffian och att se över hur berörda myndigheter ska jobba med lagen.

Samma dag som vi presenterade dessa punkter meddelade Sverigedemokraterna å sin sida att de drog tillbaka sin egen motion beträffande gängkriminaliteten. Jag vet inte om det var så, men många tolkar det som att det hade att göra med de medieuppgifter som gjorde gällande att det fanns kopplingar mellan Sverigedemokraternas partiledning och gäng och gängtoppar och att deras förslag möjligtvis skulle kunna slå tillbaka mot dem själva.

Jag undrar helt enkelt om Rikard Jomshof anser att Sverige behöver en svensk maffialag. Om ja, varför röstade man nej till vårt förslag och drog tillbaka sin egen motion?

Herr talman! Adam Marttinen verkar som sagt mer intresserad av att blåsa upp en icke-existerande konflikt i en fråga där vi är överens och göra detta till ett tjafs om vem som ska ta vem. Det är mycket möjligt att Sverigedemokraterna redan har bestämt sig för att fortsätta att samarbeta med Moderaterna och Liberalerna efter nästa val, men vi socialdemokrater hade faktiskt tänkt låta väljarna säga sitt först. Jag företräder Socialdemokraterna, inte något på förhand avgjort regeringsalternativ. Jag företräder vår hållning i denna fråga här i dag, och vi säger alltså ja till att införa anonyma vittnen. Men nu verkar det nästan som att Adam Marttinen inte vill ha en bred uppslutning kring nya verktyg för att bekämpa den organiserade brottsligheten.

Varför har vi omvärderat vårt ställningstagande i denna fråga? Under vår regeringstid utreddes frågan, och utredningen avrådde från att gå vidare med ett lagförslag. Då valde vi att fokusera lagstiftningsresurserna på annat, som att skärpa ett åttiotal straff, ta fram förverkandelagen, som ger polisen möjlighet att beslagta gängens brottsvinster, och en rad andra saker.

Men sedan dess har det hänt en del. För det första har krisen förvärrats, vilket Sverigedemokraterna själva skrivit under på i utskottets betänkande. Bara det senaste året, alltså under tiden Sverigedemokraterna har varit ett stödparti till regeringen, har antalet barn involverade i mordärenden ökat med 200 procent. För det andra har förslaget omformulerats till att också innehålla ett antal rättssäkerhetsgarantier, vilket gör det möjligt för oss att säga ja till förslaget. Det är inte konstigare än så, Adam Marttinen.

Herr talman! Politik är inte något statiskt. Det vore märkligt om politiken inte förmådde att utvecklas i takt med samhället. Sverige befinner sig en nationell kris när det gäller gängkriminaliteten. I flera avseenden går det till och med åt fel håll. Läget kräver att vi gör väldigt mycket mer och att politiken tar sitt ansvar genom att agera resolut och våga ta till nya verktyg.

Vi socialdemokrater har omvärderat denna fråga och vill införa anonyma vittnen eftersom vi ser att det är akut att bryta tystnadskulturen som upprätthåller gängens vålds- och skrämselkapital, inte minst i utsatta områden. Vi förväntar oss att andra partier på samma sätt klarar av att omvärdera tidigare ställningstaganden och att till exempel Tidöpartierna klarar av att lyfta blicken från det två år gamla Tidöavtalet och göra allt som krävs, också sådant som inte står där, till exempel att införa en svensk maffialag, punktmarkera varenda unge på glid in i grov kriminalitet och att dra i nödbromsen och sätta stopp för HVB-haveriet så att vi slipper fler rapporter om barn som rekryteras till morduppdrag på HVB-hem som drivs av gängkriminella.

Jag måste också säga att i en nationell kris borde det uppfattas som en styrka med en bred uppslutning bakom nya verktyg, och det borde finnas litet utrymme för tjafs. Men här har Adam Marttinen på bara några sekunder lyckats göra denna fråga till ett politiskt spel och tjafsande om vem som tar vem. Jag tycker att det är att förringa allvaret i denna situation, och jag är säker på att de som lyssnar på debatten är betydligt mer intresserade av att höra vad de olika partierna vill göra för att bryta utvecklingen och vända samhällsproblemen.

Herr talman! När det gäller det sista instämmer jag naturligtvis med Rasmus Ling och konstaterar att detta är någonting som vi har motionerat om med anledning av den proposition som regeringen lägger fram. Jag kan bara beklaga att regeringen inte har stämt in i de tilläggsförslag som vi har lagt fram vad gäller ett stärkt vittnesskydd och att utvärdera den här lagen. Det borde ju vara tämligen okontroversiellt att utvärdera lagen om man nu är så säker som Tidöpartierna verkar vara i denna fråga. Jag tycker att det är synd att man inte tillmötesgår våra följdförslag.

Vad gäller frågan om krisinsikt tänker jag att det kanske är just krisinsikt här och nu som är det mest relevanta för dem som lyssnar på denna debatt. Vad är de olika partierna beredda att göra för att trycka tillbaka gängkriminaliteten? Det är klart att man kan resonera om vilken ställning olika partier tog 2016, 2019 eller vilka årtal det nu var som nämndes här. Det är också mycket möjligt att vi borde ha landat där tidigare. Jag kan dock konstatera, precis som utskottet har konstaterat i betänkandet, att utvecklingen har varit ganska dramatisk sedan dess. Det råder en värre situation i dag, inte minst sett till det faktum att det är så många barn i vårt land som dras in i en väldigt grov och allvarlig kriminalitet. Det går åt fel håll.

Nu gäller det för alla partier att komma till krisinsikt och vara beredda att göra sådant de tidigare inte trodde att de skulle vara beredda att göra. För vår del har detta lett fram till att vi har tagit ställning för att införa anonyma vittnen, inte för att vi tror att detta är den magiska lösningen på de gigantiska problemen i Sverige utan för att det kanske kan hjälpa till i några fall. Kanske kan det också, tillsammans med väldigt många andra reformer, hjälpa till att mota tillbaka den organiserade brottsligheten.

Herr talman! Jag tackar Rasmus Ling för frågan.

Jag kan försäkra Rasmus Ling att vi har haft en debatt om det här förslaget i vårt parti. Vi har en riksdagsgrupp som tar ställning till de förslag som läggs på riksdagens bord. Givetvis har vi haft diskussioner och vridit och vänt på den här frågan.

Vi kan ju inte besluta att regeringen ska vänta med sitt lagförslag för att vi har vår kongress senare i vår. Det hade kanske varit det allra bästa för oss - för att få ett ännu starkare mandat att säga ja till förslaget - men nu ligger ju förslaget på bordet. Omröstningen i riksdagen äger rum i morgon, och denna debatt hålls i dag - vi kan inte vänta med ställningstaganden.

Vi har vridit och vänt på frågan och kommit fram till att skälen att säga ja i dag överväger skälen att säga nej. Vi lät som sagt utreda denna fråga redan under vår tid vid regeringsmakten, och den utredningen avrådde från att införa anonyma vittnen. Det var också därför vi valde att inte gå vidare med ett lagförslag. Vi valde i stället att fokusera på annat, som att skärpa en lång rad straff och satsa historiskt mycket på polisen. Vi initierade också förverkandelagstiftningen för att polisen ska ha möjlighet att beslagta gängens brottsvinster.

Men nu finns ju ett lagförslag på bordet, och vi har tagit ställning till om vi ska säga ja eller nej till det. Det handlar alltså inte om huruvida det ska läggas lagstiftningskapacitet på att ta fram ett lagförslag, för det har redan gjorts. Med tanke på att förslaget nu är utformat på ett sätt som gör det rättssäkert är vi trygga med att säga ja.

Läget förordar att politiken gör mer för att trycka tillbaka gängkriminaliteten. Det är inte enbart detta som kommer att vara lösningen, utan det är en pusselbit bland väldigt många.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Anonyma vittnen

Herr talman! För några veckor sedan kom det nyhetsflashar i min mobil som fastnade på näthinnan. De handlade om vittnen som hotades i en pågående gängrelaterad rättegång i södra Stockholm. Det hade kastats sten mot bostäder där det fanns personer som själva saknade gängkopplingar, och det hade kommit hotfulla meddelanden.

Gängvåldet har blivit så brutalt, så gränslöst och så pass utbrett att det nästan passerar obemärkt förbi. Men sådana händelser är inte unika, utan de händer titt som tätt. Det är fruktansvärt och knappast normalt i ett civiliserat samhälle.

Det som förslaget om anonyma vittnen i grunden handlar om är möjligheten att under vissa förutsättningar - under en förundersökning eller i brottmål i domstol - vittna anonymt. Syftet är att få fler att berätta vad de vet utan att de behöver riskera hot och hämnd och att bryta tystnadskulturen genom ett starkare vittnesskydd och därigenom klara upp fler brott.

Innan jag går in på argumentationen bakom vårt ställningstagande vill jag tydliggöra att vi socialdemokrater står bakom regeringens proposition men att vi också har en följdmotion som avser utvärdering av lagen och behovet av ett starkare och bredare skydd för vittnen bortom möjligheten att vittna anonymt. Jag vill därför yrka bifall till våra reservationer, det vill säga nummer 2 och 3, då vi i de delarna tyvärr inte har fått gehör av Tidöpartierna.

Herr talman! Sverige befinner sig i en ihållande nationell kris. Vecka efter vecka vaknar vi upp till krigsliknande referat efter nattens nya skjutningar och sprängningar. Det är uppenbart att ingen regering, vare sig den förra eller den nuvarande, har lyckats vända utvecklingen. I flera avseenden går den till och med fortsatt åt fel håll. Fler oskyldiga svenskar påverkas och drabbas i sin vardag. Våldet blir allt grövre, ständigt nya gränser passeras och framför allt kryper det nedåt i åldrarna.

Bara under det senaste året har antalet barn under 15 år som är involverade i mordärenden ökat med 200 procent. Så här kan vi inte ha det. Vanligt folk är rädda för att gå till jobbet, och barn skickas iväg på morduppdrag.

Vi måste behandla situationen som den krissituation det faktiskt är. Samhället måste fortsätta att flytta fram positionerna. Detta innebär att politiken behöver fortsätta att agera med ännu mer kraft, målinriktat och snabbt.

För att bryta gängkriminalitetens grepp om samhället räcker det inte att fortsätta i samma gamla hjulspår, utan nu krävs ett helt nytt angreppssätt. Det är helt nödvändigt att fortsätta det arbete som den tidigare S-ledda regeringen påbörjade med att skärpa straffen och satsa på polisen och där den nya regeringen har tagit vid. Men ärligt talat: Det kommer inte att räcka. För att det ska få effekt måste också gängledarna, som i dag går fria, sättas dit och nyrekryteringen brytas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Anonyma vittnen

Det innebär att vi måste göra sådant som inte var aktuellt tidigare. Vi behöver vara beredda att göra allt som krävs så länge det är träffsäkert och rättssäkert. Vi socialdemokrater har bland annat föreslagit en maffialag för att komma åt gängtopparna och även punktmarkering av unga på glid för att bryta nyrekryteringen.

Anonyma vittnen är ett annat exempel på ett nytt verktyg som kan behövas i verktygslådan. Faktum är att frågan utreddes redan under den förra Sledda regeringen, men utredningen avrådde från att införa anonyma vittnen då den ansåg att det var en alltför omfattande reform i förhållande till de förmodat begränsade vinsterna.

Men som utskottet konstaterar i betänkandet: "Situationen har förvärrats avsevärt bara de senaste åren och är i dag en annan än när tidigare utredningar övervägde om ett system med anonyma vittnen borde införas." Detta har alltså Tidöpartierna skrivit under på. Dessa rader sammanfattar ganska väl Socialdemokraternas ställningstagande här i dag. Situationen kräver att de brottsutredande myndigheterna förfogar över fler effektiva rättsliga redskap och metoder för att kunna komma till rätta med den allvarliga gängrelaterade brottsligheten.

Under den förra mandatperioden gick vi alltså inte vidare med ett förslag om anonyma vittnen, trots att vi utredde frågan - det första steget i lagstiftningsprocessen - utan vi valde att fokusera på annat, såsom en historisk utbyggnad av polisen.

Vi initierade den största kriminalpolitiska reformen på 60 år, om man får tro statsministern och justitieministern, med en ny förverkandelagstiftning för att kunna beslagta gängens brottsvinster. Lagen började gälla bara för någon vecka sedan. Vi utvidgade även möjligheterna till hemliga tvångsmedel och skärpte ett åttiotal straff.

Med anledning av att vi nu tar ställning för anonyma vittnen vill jag bemöta de huvudsakliga invändningarna och redogöra för vår syn på de aspekterna.

Den kanske främsta kritiken, också från Lagrådet, är att det blir en udda fågel i svensk rätt som utmanar arbetssätt och rådande principer och som därför kommer att ställa höga krav på anpassning. Så är det; det går inte att sticka under stol med det. Därför är det rimligt med farhågor.

Däremot är det inte alls omöjligt att implementera förslaget om anonyma vittnen på ett rättssäkert sätt. Detta har många oss närstående länder, inklusive samtliga grannländer, visat. Det är som sagt uppenbart att vi nu befinner oss i ett läge där samhället måste fortsätta att flytta fram positionerna och där politiken behöver pröva nya metoder.

I övrigt kan man säga att kritiken framför allt har vilat på två ben: oro för konsekvenserna för rättssäkerheten å ena sidan och tandlöshet och ineffektivitet å andra sidan.

Förslaget innehåller nu ett antal rättssäkerhetsgarantier, vilket är bra och något som vi socialdemokrater välkomnar. Det gäller inte minst att brist på kunskap om vittnets identitet kommer att påverka bevisvärdet. Även lämplighetsprövning och möjlighet till överklagande är viktiga rättssäkerhetsgarantier.

Kvar står vi med risken för att det blir ett ineffektivt verktyg. Är det då värt det? Även om mycket talar för att det kan komma att användas tämligen sparsamt, vilket inte minst erfarenheterna från andra länder visar, kan det inte uteslutas att det kan komma att användas oftare i Sverige med tanke på att vi har en gängkriminalitet som sticker ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Anonyma vittnen

Åklagarmyndigheten påpekar också att även om det visar sig användas sparsamt kan det, när det väl används, vara av avgörande betydelse, inte minst för att föra förundersökningar som leder till annan fällande bevisning framåt. Det sistnämnda är kanske det allra starkaste argumentet för att införa anonyma vittnen.

Mot denna bakgrund och de olika överväganden som jag har redogjort för står vi socialdemokrater bakom regeringens förslag. Sverige befinner sig i en nationell kris, och vi måste vara beredda att pröva nya metoder. Däremot menar vi att regeringen måste ta två aspekter av denna fråga på större allvar.

Den ena är vittnesskyddet. Regeringen behöver återkomma till riksdagen med fler åtgärder för ett stärkt vittnesskydd och därtill tydliggöra hur det ska garanteras att vittnens identitet inte röjs.

Den andra är att en sådan här avvikelse i svensk rättstradition naturligtvis behöver utvärderas ordentligt. Det är förvånande att regeringen inte har föreslagit detta i propositionen, men än mer anmärkningsvärt är kanske att regeringsunderlaget inte har hörsammat förslaget, när det väl lagts på bordet som ett tilläggsförslag.

Herr talman! Socialdemokraterna säger som sagt ja till införandet av anonyma vittnen. Gängkriminaliteten eskalerar och kryper allt längre ned i åldrarna. Vi är beredda att göra det som krävs för att vända utvecklingen och bryta den tystnadskultur som upprätthåller gängens våldskapital, inte minst i utsatta områden.

Samhällets insatser ska givetvis vara rättssäkra och träffsäkra, och det bedömer vi att förslaget är.

(Applåder)

Fru talman! Sverige befinner sig i en nationell kris och behöver behandlas därefter med akuta insatser utöver de vanliga. För att bryta gängkriminalitetens grepp om vårt samhälle krävs ett helt nytt angreppssätt. Vi behöver fortsätta att skärpa straffen och satsa på polisen och hela rättskedjan. Men det räcker inte. För att detta ska få effekt måste nyrekryteringen brytas, och gängtopparna, som beställer sprängningarna och skjutningarna, sättas dit.

I ett års tid har vi socialdemokrater drivit frågan om en svensk maffialag för att komma åt gängtopparna. Gunnar Strömmer låtsas nu som att regeringen håller på att införa en svensk maffialag, men alla kan se att det inte är sant. Något sådant lagförslag har vi inte sett röken av, och det finns alls med i Tidöavtalet. Jag noterar dock att Adam Marttinen är så kränkt att topplocket går över att vi socialdemokrater driver en fråga han tycker är bra - alltmedan han själv och hans parti på löpande band drar tillbaka sin egen politik.

Att bekämpa det grova gängvåldet och återupprätta tryggheten är den viktigaste uppgiften som vilar på oss politiker i Sverige, och jag uppmanar justitieministern att lyfta blicken från Tidöavtalet och göra allt som krävs. Vi har en utveckling där barn mördar och mördas, och då måste hela samhället vara berett att göra mycket mer. Framför allt måste en sittande regering i en krissituation som denna vara beredd att göra och orka göra också sådant som inte står i ett två år gammalt avtal.

Avslutningsvis: Håller Gunnar Strömmer med om att vi befinner oss i en nationell kris?

(Applåder)