Martin Kinnunen

Herr talman! Från Sverigedemokraternas sida vill jag helt enkelt konstatera att de satsningar som gjorts på rättsväsendet är historiska. Och det fokus som har lagts på resursförstärkningar för de rättsvårdande myndigheterna, som har gjorts under den här mandatperioden, saknar historiskt motstycke. Min grundläggande inställning är att vi behöver satsa ännu mer, men vi har gjort det som krävs på kort sikt. Det här är bara början i arbetet med att krossa gängbrottsligheten, som finns på alltför många olika plan i samhället.

Jag är inte övertygad om att man behöver just inrätta helt nya avdelningar inom myndigheten. Jag tror att ett arbete med en fortsatt resursförstärkning kommer att fortsätta att förbättra bekämpandet även av miljöbrotten. Vi ser att det görs framsteg i fråga om gängbrottsligheten i allmänhet, och min bild är att det görs framsteg även på det här området.

Herr talman! Tack, Stina Larsson, för frågorna!

Den organiserade miljöbrottsligheten har jag själv fått uppleva på mycket nära håll i Botkyrka kommun i södra Stockholm där jag bor. Ännu efter flera år inträffar det att soptippen börjar brinna och luktar väldigt illa. Även i mitt eget bostadsområde drabbas vi av det.

Detta är definitivt en fråga som behöver ökat fokus. Jag tycker också att det har gjorts väl avvägda satsningar under mandatperioden.

Jag upplever också att det finns en betydligt större kunskap och ett större intresse från våra rättsvårdande myndigheter och från de myndigheter som sysslar med tillsyn. Jag upplever också att kompetensen har höjts på kommunal nivå, i alla fall i min hemkommun. När jag talar med tjänstemän som jobbar med de här frågorna märker jag att det finns en helt annan typ av beredskap för den här typen av risker.

Herr talman! När det kommer till vindkraften kan jag konstatera att priserna blir väldigt låga när det blåser. De blir alltför låga. Den utveckling vi ser på marknaden är att vindkraftverken helt enkelt måste stängas av. Trots fler vindsnurror har de alltså producerat mindre el under det senaste året. Förlusterna i branschen är omfattande. Nedskrivningarna för Vattenfall och andra bolag är på flera hundratals miljoner varje år.

Vi har fått ett energisystem som inte är i balans och som gör att vindkraften i dag inte är konkurrenskraftig. Vi har inga bolag som är beredda att investera vad det kostar att bygga havsvind i dag. Det är inte attraktivt.

Det är också därför vi behöver mer leveranssäker energi. Det är därför Tidöpartierna har gått vidare med just investeringar i kärnkraft. Det kommer också att gynna vindkraftens lönsamhet.

Utredningen bereds på Regeringskansliet. Detta med tillståndsprocesserna är ett omfattande arbete. Om man varje år ska gå in och pilla i miljöbalken och fixa till småsaker kommer det att skapa större problem än vad som är nyttigt. När vi ändrar tillståndsprocesserna, flyttar saker till en ny myndighet och ser över hela miljöbalken kommer det initialt att skapa väldigt stor nytta men också problem. Det är ju en förändring. Ska vi förändra lagstiftningen ännu mer kommer vi att skapa än mer problem och osäkerhet. Därför är det rätt att ta saker steg för steg.

Vi tvingas också implementera EU-lagstiftning på det här området, vilket rör till det hela ännu mer. Det är helt enkelt tid det handlar om. Vi behöver ha förslag på plats, och vi behöver göra saker vid rätt tillfälle.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågorna!

Åtta förlorade år skulle jag säga att tillståndsprocesserna innebar under den socialdemokratiska regeringen. Det som vi fyra partier tillsammans har gjort är att nu lägga grunden för ett omfattande och genomgripande arbete med tillståndsprocesserna. Det har tagit tid.

Visst kan man hänvisa till en tidigare utredning med ett litet förslag och år efter år i debatter fråga varför just det förslaget inte har genomförts. Men nu har vi förslag till omfattande förändringar, där vi gör om tillståndsprocesserna i grunden. Det arbetet pågår steg för steg.

I fråga om problemen vad gäller ändringstillstånden har jag i grunden inte någon annan åsikt, men vi måste reformera tillståndsprocesserna steg för steg.

Nu är det 2026. Nu finns det ett beslut om den nya myndigheten. Vi har tre färdiga delbetänkanden från Miljötillståndsutredningen. Nästa steg är att fatta beslut om förändringar i miljöbalken, också de mer omfattande sådana som jag kort redogjorde för i mitt inlägg.

Herr talman! Det kom också frågor gällande havsvindkraft och tillstånd. Jag kan bara konstatera att Sverigedemokraterna inte fattar den typen av regeringsbeslut, för vi är inte en del av regeringen. Det gör vi alltså helt enkelt inte. Jag kan inte spekulera över hur det hade sett ut om vi hade ingått i regeringen.

Annars kan jag konstatera att svensk vindkraft går ganska dåligt. Man kannibaliserar sig själv. Lönsamheten är låg. Det finns ingen investeringsvilja i dag när det gäller havsvindkraft. Vi ser ju hur det går för Danmark. Det finns ingen vilja där heller.

Herr talman! Vi debatterar i dag miljö- och jordbruksutskottets betänkande Övergripande miljöfrågor, det årliga betänkandet om sådant som inte riktigt passade in någon annanstans.

Det handlar bland annat om tillståndsfrågorna, som kanske är det som är av högst dignitet om man ska försöka ranka de olika sakområden som omfattas av det här betänkandet. Här finns också en del förslag från oppositionspartierna, som jag noterar.

Herr talman! Det här är annars ett område där oppositionspartierna är offside för länge sedan. Domaren har för länge sedan blåst av och gett bollen till Tidöpartierna.

Miljötillståndsutredningen levererade sina två första delbetänkanden under 2024 och 2025, och vi har inte haft ett så intensivt arbete vad gäller tillståndsprocesserna och miljöbalken sedan Göran Perssons tid, när man lade grunden till de problem som vi ser i dag.

Herr talman! En ny myndighet håller just nu på att inrättas, som ska ta över ansvar från andra myndigheter för att korta och effektivisera tillståndsprocesserna. Branschen har välkomnat utredningarnas slutsatser och arbetet med den nya myndigheten.

Förra veckan kom Miljötillståndsutredningen med sitt tredje och möjligen sista delbetänkande. Vi kan nu konstatera att ett omfattande utredningsarbete är slutfört. Delar av arbetet har redan nu tagits om hand, och beslut har fattats här i kammaren. Nu finns alla underlag på plats för att implementera förkortade och effektivare tillståndsprocesser på riktigt.

Herr talman! Förslagen i det tredje delbetänkandet innebär bland annat att instanskedjan förkortas och begränsas till högst tre instanser. Utredningen föreslår även att dispensgrunderna för Mark- och miljööverdomstolen begränsas i sådana mål som den domstolen prövar som sista instans. Dessutom föreslås att en avgift införs för att överklaga beslut till mark- och miljödomstol och till Mark- och miljööverdomstolen. Förslagen innebär också att detaljplaneprocessen förenklas och förtydligas. Detta är mycket välkomna förslag som jag hoppas ska kunna implementeras under de kommande åren.

Herr talman! Detta betänkande inkluderar även torvfrågorna, så jag tänkte avslutningsvis lyfta betydelsen av ett livskraftigt och ansvarsfullt svenskt torvbruk.

Herr talman! Sverige saknar brunkolsgruvor, oljefält och naturgas. I brist på dessa fossila industrier har den svenska torven blivit en måltavla för en alltmer radikaliserad miljörörelse. Genom illegala sabotageaktioner försöker man utmåla torvbruket som ett slags globalt klimathot, men sanningen är att inget kunde vara mer felaktigt.

Herr talman! Låt oss titta på proportionerna. Torvbruk bedrivs i dag på en försvinnande liten del av vår mark. Vi talar om ungefär en halv procent av de redan dikade torvmarkerna i Sverige. Det är en mikroskopisk yta i förhållande till de miljontals hektar som redan läcker växthusgaser på grund av historisk dränering. Att angripa denna lilla men livsviktiga näring är inte bara oproportionerligt – det är direkt kontraproduktivt för svensk livsmedelsförsörjning.

Herr talman! Det talas ofta om utsläpp men sällan om det nödvändiga koldioxidstoppet. Genom ett ansvarsfullt torvbruk skördar vi torv från marker som redan är dränerade och som därmed står och blöder koldioxid varje dag. Genom att bryta torven på dessa ytor och därefter restaurera och återväta marken sätter vi stopp för det pågående läckaget. Vi förvandlar en läckande utsläppskälla till en framtida kolsänka eller en produktiv skog. Det är miljöpolitik i praktiken, inte bara genom plakat och vägblockader.

Herr talman! I den osäkra värld vi i dag lever i är torv en strategisk tillgång. Det är fundamentet för våra skogsplantor och för vår inhemska odling av exempelvis gurka, tomat och kryddor. Utan torv tvingas vi importera alternativ såsom kokosfiber från Asien, en produkt som kräver enorma mängder vatten i torra regioner och fraktas över halva jordklotet. Att byta svensk kvalitetstorv mot långväga import är varken miljömässigt eller ekonomiskt försvarbart. Vi behöver en politik som ser torven som den resurs den är och inte ger vika för olika ligistgruppers krav.

Fru talman! Jag håller med om att det är många olika processer som påverkar skog. Fritt ur minnet kommer jag att tänka på äganderättsfrågorna, LULUCF-förordningen, skogsövervakning på EU-nivå, avskogningsförordningen, naturrestaureringslagen och artskyddsreglerna.

Det tar nästan aldrig slut! Om vi lägger till de utredningar som har pågått de senaste åren är det smått absurt, tycker jag, att vi har en skogsnäring som fungerar väldigt bra, med ökad tillväxt och med fantastisk klimatnytta och exportnytta. Det är någonting som vi håller på att fundera mest kring för att omreglera på något sätt.

Tomas Kronståhl frågar om ersättningsfrågorna. Jag kan konstatera att Sverigedemokraterna inte är med och tar fram förslagen från regeringen. Vad vi har kunnat se av det som har kommit hittills innebär det konkreta förbättringar.

De 100 miljoner som är avsatta kan eventuellt tyckas inte vara tillräckligt. Samtidigt ska man komma ihåg att tanken är att det ska vara en rättighetsersättning, vilket innebär att om det behövs ersättningar kommer summan att bli högre. Pengar kommer alltså att skjutas till på samma sätt som vid andra rättighetsersättningar.

Grunden för Sverigedemokraterna är att vi inte tycker att det finns ett stort behov av att öka andelen skyddad mark i Sverige. Ett motiv när vi driver på för minskade avsättningar i budget för detta ändamål är helt enkelt att vi tycker att det är bättre om mer skog brukas.

Om vi kan skapa ännu fler jobb, bidra till ännu mer klimatnytta och skapa ännu fler produkter som kan ersätta fossila produkter är det en fördel. Det är en nackdel att plöja ned väldigt mycket mer pengar i fler skyddade områden.

Fru talman! Tack, Tomas Kronståhl, för frågorna!

Jag skulle nog säga att en hel del arbete återstår. Vi har ju den kanske viktigaste produkten vad gäller skogen att vänta från regeringen under våren.

Sverigedemokraterna har även stora förväntningar på förändringarna på artskyddsområdet.

Vi har dessutom stora förväntningar vad gäller äganderättsutredningen, som är en parlamentarisk kommitté där såklart även Socialdemokraterna är representerade. Jag vill gärna ställa en motfråga till Tomas Kronståhl om vilka ingångsvärden Socialdemokraterna har i den kommittén. Är man beredd att snabbt få på plats en enighet mellan blocken om reglering av äganderättsfrågorna för att till exempel inte riskera en situation där utredningen förlängs så mycket att den inte blir färdig före valet? Det är en oro som jag har att Socialdemokraterna kanske inte menar allvar med det de sagt om äganderätten utan i stället gärna skjuter på utredningen så att den inte blir färdig före valet.

Fru talman! De viktigaste frågor vi har att hantera återstår. Vi har en stor förväntan på regeringen att den kommer att leverera på skogsutredningen i skogspropositionen och att vi kommer att få förändringar vad gäller ersättningar och en rimligare hantering av artskyddet. Det är saker som brådskar och som vi förväntar oss ska hända under våren.

Fru talman! Vi fick en ny skogsvårdslag i början av 1990-talet. I skogssammanhang är det ganska nyligen. Vi kan ännu inte utvärdera konsekvenserna av den lagstiftningen. Skog som i dag avverkas började brukas innan vi hade de två jämställda målen för produktion respektive miljö. För att förstå de utmaningar vi står inför måste vi titta på de faktiska siffrorna gällande skogens roll för svensk ekonomi, svenskt friluftsliv och klimatarbetet.

Fru talman! Vi har nyligen tagit del av statistik som återigen understryker den svenska skogens kapacitet som kolsänka. Den totala inlagringen av växthusgaser är betydande, och den ökar. Lagringen är en direkt konsekvens av långsiktig förvaltning där tillväxten under decennier har överstigit avverkningen. Det virkesförråd vi byggt upp utgör därmed ett av Sveriges viktigaste verktyg för att bidra till att motverka klimatförändringar.

Svensk skogspolitik har varit en fantastiskt stor framgång och fungerar fortfarande bra. Utmaningarna är i regel regulatoriska och har med svenska myndigheter och kanske framför allt Europeiska unionen att göra.

Fru talman! Det är viktigt att poängtera att skogens klimatnytta inte är statisk. Den nyligen presenterade statistiken bekräftar att skogen är en hörnsten i strategin för att nå nettonollutsläpp i framtiden. Men det förutsätter att balansen mellan aktivt brukande och tillväxt bibehålls. Utan ett aktivt skogsbruk som genererar ny tillväxt avtar inlagringskapaciteten i takt med att skogen åldras. Därför är det viktigt att betänka tidsperspektivet. Skogsverksamhet handlar om extremt långa planeringshorisonter. Omloppstiden för ett bestånd sträcker sig ofta mellan 60 och 100 år. Det innebär att beslut som fattas i dag får sin fulla effekt först under nästa sekel.

Det har gått över 30 år sedan 1993 års skogsvårdslag trädde i kraft. Den lagen innebar ett fundamentalt skifte från 1979 års mycket detaljreglerade lagstiftning. Kraven på föryngringsåtgärder och röjning sänktes till förmån för skogsägarens eget beslutsfattande. På grund av de långsamma biologiska processerna är det centralt att förstå att vi ännu inte ser konsekvenserna av paradigmskiftet i skogsbruket.

Den skog som föryngrades i mitten på 1990-talet har i många delar av landet knappt nått sin första gallringsfas. Det tillstånd vi ser i den avverkningsmogna skogen i dag, den skog som levererar råvara till industrin och binder kol, är i själva verket resultatet av den mer produktionsinriktade lagstiftningen från 50, 60- och 70-talen.

Detta skapar en pedagogisk och politisk utmaning. Att utvärdera hur 90-talets avreglering påverkat den biologiska mångfalden eller virkeskvaliteten går inte att göra i dag. De beslut som fattas nu baseras på modeller och prognoser snarare än på fullbordat resultat i landskapet, vilket skapar stora risker för framtiden. Det kräver en hög grad av försiktighet när det gäller hur regelverken justeras. Vi kan konstatera att denna försiktighet har saknats det senaste decenniet såväl i Sverige som hos beslutsfattare i Europeiska unionen.

Vi behöver också adressera de samhällsekonomiska realiteterna. Skogsnäringen är en av Sveriges viktigaste basindustrier. Exportvärdet uppgår till cirka 185 miljarder kronor årligen. Skogsindustrin sysselsätter uppemot 140 000 människor, om man inkluderar indirekta arbetstillfällen. Den är en ryggrad för sysselsättningen i stora delar av landet.

Trots den ekonomiska styrkan finns det en hel del orosmoln. Det handlar bland annat om en växande strategisk motsättning. Samtidigt som konkurrensen ökar från Kina, där vi ser massiva statsunderstödda investeringar i råvarutillgångar och avancerad förädling, tvingas den svenska näringen lägga en oproportionerlig del av sina resurser på att hantera nya, omfattande regleringar från Europeiska unionen.

I den svenska debatten deltar ett antal mindre riksdagspartier och en hel del intresseorganisationer med perspektivet att skog ska vara allmän egendom. Det har också kommit en våg av initiativ från Bryssel, såsom förordningen om avskogningsfria produkter, naturrestaureringslagen och skärpta rapporteringskrav inom ramen för LULUCF. Det framstår som en paradox att vi i ett läge med hårdnande global konkurrens väljer att öka den administrativa och regulatoriska bördan på just den industri som ska bidra till att leverera den gröna omställningen.

Det finns en betydande risk att det svenska skogsbruket hamnar i ett läge där fokus förskjuts från tillväxt, skogsvård och teknisk innovation till regelefterlevnad. Om vi ska kunna konkurrera med aktörer som Kina, som inte arbetar under samma miljömässiga eller sociala kravställningar, måste de europeiska och nationella regelverken vara förutsägbara och anpassade efter de faktiska förhållandena i skogen och inte efter teoretiska skrivbordsprodukter.

Sverige har en skogsnäring som levererar rekordhög klimatnytta och som bär upp en stor del av vår ekonomi, men det är en näring som är sårbar för kortsiktiga politiska svängningar. Vi måste ha tålamodet att låta biologiska processer ta tid. Vi måste också säkerställa att vi inte reglerar bort vår internationella konkurrenskraft i en tid när den behövs som mest.

Fru talman! Senare i vår kommer vi att få möjlighet att debattera och besluta om en ny skogsproposition. Sverigedemokraterna förväntar sig att den lagstiftningen tillsammans med ny lagstiftning på artskyddsområdet ska bidra till att undanröja många av de hinder och osäkerheter som finns för en i grunden robust svensk skogsindustri.

(Applåder)

Herr talman! Jag tog del av det senaste numret av tidningen Svensk Torv. Där framgick att statsrådet har varit på studiebesök hos yrkesodlare ute på Ekerö i Stockholmsområdet. Där odlas sallad och örter. Där fick statsrådet ta del av ett odlingstest av timjan i olika odlingssubstrat. Resultatet visade naturligtvis att om timjan odlas med torv går det bra, men om man odlar med de andra alternativen och helt utesluter torv går det inte.

En liknande situation råder för andra grönsaker, exempelvis jordgubbar och skogsplantor. Utan svensk torv skulle svensk beredskap förvärras, och vi skulle få en utveckling där vi blir beroende av import. Samtidigt råder en problematisk utveckling där torvbruket motarbetas av myndigheter och så kallade legis-grupper.

Hur ser regeringen på situationen och de hot som finns mot det ansvarsfulla svenska torvbruket?

Herr talman! Jag tackar Åsa Westlund för inlägget.

Jag uppfattade dock inget svar på min fråga hur oroad Åsa Westlund är över de täta kopplingar som finns mellan dessa investeringar och det socialdemokratiska partiet. Först är man minister i regeringen eller har en hög tjänst i statsministerns stab, och sedan är man involverad i dessa bolag och har direkta ekonomiska intressen i desamma. Drivs Socialdemokraterna av en vilja till omställning, eller är detta ett sätt för dem att sko sig själva? Det är en fråga som svenskarna förtjänar svar på.

Man kan också fundera över de märkliga turer som ägde rum när AP-fonderna under Socialdemokraternas tid vid makten plötsligt gick ifrån sina regelverk och startade märkliga bolag som de sedan kunde skyffla in mer pengar i.

Hur kom kreditgarantierna till? För ett antal år sedan var företaget Preem mitt i en tillståndsprocess, men efter möten med den socialdemokratiska regeringen drog Preem tillbaka sin ansökan. Regeringens agerande stred sannolikt mot lagstiftningen, men det prövades aldrig. Kort därefter kom kreditgarantierna.

Det finns alltså täta kopplingar mellan Socialdemokraterna och stora bolag där skattebetalare, kommuninvånare, EU-medborgare med flera riskerar tiotals miljarder. Hur kommer sig detta? Är det bara en tillfällighet, eller vad beror det på?

Herr talman! Jag tackar Åsa Westlund för anförandet.

Åsa Westlund nämnde Industriklivet och kreditgarantierna i sitt anförande, och det är korrekt att kreditgarantierna pausas. Statskontoret får i uppdrag att utvärdera dem, för det är ju en enorm risk man utsätter skattebetalare, framtida pensionärer, andra kommuninvånare med flera för när man anslår dessa kreditgarantier på åtskilliga tiotals miljarder.

Socialdemokraterna är oroade, men inte för den risk skattebetalare utsätts för utan för något annat. Vad beror denna oro på? Kan den tänkas bero på försämrade möjligheter till reträttjänster för socialdemokrater? Kan den bero på att ens sossekompisars investeringar kanske inte blir så bra? Tidigare näringsminister Ibrahim Baylan är i dag lobbyist åt Harald Mix, som har orkestrerat investeringarna i såväl Stegra som Northvolt. Mikael Lindström, tidigare i Stefan Löfvens stab, är i dag anställd i Stegra, och Anna Hallberg, tidigare handelsminister, har en sambo som äger en del av Stegra. Hur oroad är Åsa Westlund över att socialdemokrater drivs av egenintresse när det gäller de statliga satsningarna på den gröna omställningen?

Fru talman! Nu nämnde ledamoten enkäten från Cradlenet. Jag blev faktiskt riktigt provocerad när jag fick den. Det var en typisk enkät där frågorna baserats på intresseorganisationens egen agenda. Sedan ska man poängsättas efter hur väl ens egna förslag rimmar med intresseorganisationens. Jag är ledsen, men jag saknar tolerans för Cradlenets enkäter. Jag har för avsikt att aldrig besvara dem mer. Det är ett löfte. Cradlenet – om ni hör detta, skicka inga enkäter till mig!

Fru talman! Jag ser en viss problematik här. Stina Larsson talar om marknadsinriktning. Samtidigt ska vi ha ökade satsningar på elbilar och på att bygga viss energiproduktion som dessutom är väldigt varierande, vilket utsätter vårt elnät för ökade kostnader och orsakar ännu högre räkningar.

Vi ser ökade satsningar på en viss typ av återvinning. Jag tror mer på att man för att öka textilåtervinningen måste få igång en marknad, och då behöver de regleringar som är på gång först komma på plats. Det har inte varit perfekt från europeiskt håll.

Grundproblemet med textilåtervinning är att materialet som återvinns är mycket dyrare än jungfruligt material. Då får man fråga människor om de vill ha väldigt mycket dyrare kläder eller inte. Det kommer någonstans att handla om det, om råvaran blir väldigt mycket dyrare.

Man kan också hoppas på teknikutveckling. Det gör jag.

Fru talman! Tack, Stina Larsson, för frågorna! Sverigedemokraternas ambition är inte att krympa miljöbudgeten över huvud taget. Sedan måste man naturligtvis väga olika saker mot varandra.

Om vi kan försöka satsa på saker som människor ser gör skillnad tror jag att stödet för en ökad miljöbudget kan öka bland väljarna. Jag tror att det är ett problem om man exempelvis kommer till en sådan situation som jag talade om i mitt anförande, där en tredjedel av miljöbudgeten går till att köpa personbilar. Då får vi nog ingen folklig legitimitet för en så pass stor miljöbudget.

Den budget vi har i dag tycker vi är väl avvägd givet de utmaningar Sverige står inför. Jag ser definitivt stora möjligheter att få till stånd en ny politik så att vi kan ta hand om de områden vi skyddar på ett bättre sätt. Man kanske kan byta ett område mot ett annat om ett visst område fått ökat skyddsvärde och ett annat fått minskat skyddsvärde. Det ger helt enkelt en ökad flexibilitet. Detsamma gäller satsningar på våra hav.

Det här är definitivt ett prioriterat område. Jag tycker att det märks på storleken på budgetposten.

Fru talman! Tack, Åsa Westlund, för frågorna!

När det kommer till Volvo Cars slöts en kompromiss som tar hänsyn till företagets beslut och investeringsinriktning. De kommer att ha fortsatt möjlighet att sälja de här krediterna till andra biltillverkare. Långsiktigt är det dock problematiskt även för svenska jobb att europeisk fordonsindustri går under. En lång rad underleverantörer i Sverige levererar till olika biltillverkare i Europa och i världen. De gynnas inte av en fordonsindustri som går under i exempelvis Tyskland.

Fru talman! Det kom frågor om åtgärder för värdefull natur och satsningarna där. Jag konstaterar att i den budget som vi lägger fram görs exempelvis förstärkningar på 50 miljoner kronor till upprustning av vandringsleder. Det tycker vi från Sverigedemokraternas sida är en viktig del av satsningen. Samtidigt måste man väga olika intressen mot varandra.

Jag tror inte att svenskarnas största problem i vardagen är svårigheter att ta sig ut i skogen och ta del av naturen. Jag tror att det funkar hyfsat bra. Ett större problem är människors otrygghet i offentliga miljöer och att man är oroad för gängskjutningar, sprängningar och så vidare. Människor som begår brott sitter inte inspärrade tillräckligt länge. Där behöver det läggas mer resurser.

Det finns inget problem i dag med att man inte kan gå ut i skog och natur. Däremot behövs på sikt en omläggning av politiken på området. Vi behöver se över miljömålen. Vi behöver gå ifrån en politik där vi ökar andelen skyddad mark och i stället fokusera på att skydda rätt mark, vilket skulle kunna vara lite mindre. Då ges också mer resurser för att ta hand om den mark som vi skyddar.

Fru talman! Tack, Åsa Westlund, för frågorna!

EU:s nuvarande lagstiftning handlar om att förbränningsmotorn ska förbjudas 2035. Jag minns när vi förhandlade om det här i utskottet en gång i tiden. Då var faktiskt samtliga partier i riksdagen överens om att det var en dålig idé att förbjuda en viss teknik, framför allt eftersom vi har en viktig biogasnäring i vårt land. Varför ska man inte få lov att köra bilar på biogas, exempelvis? Man borde kunna köra även Volvos bilar på biogas.

Det rimliga är att vi har en lagstiftning i Europa som riktar in sig på att fasa ut utsläpp. Då får man ta det stegvis. Vi har en laddhybridteknik som ökar i popularitet världen över, och vi har möjlighet till större batterier i de här bilarna. Det finns absolut möjligheter att kombinera klimatomställning med förbränningsmotorn.

Att vissa företag låser in sig och lyssnar på europeiska politiker har jag full förståelse för, men ansvaret ligger naturligtvis på de makthavare som har beslutat om dessa regelverk och sedan tvingas ändra sig när de inser att det inte fungerar – man har varit naiva igen, som Stefan Löfven brukade säga.

Nu kommer vi förmodligen att få se en justerad lagstiftning. Det kommer kanske inte att få jättestora konsekvenser, för jag är övertygad om att vi kommer att gå mot eldrift ändå. De sista procenten kan dock vara väldigt kostsamma. Det kan leda till att vi får gamla bilar som man väntar med att skrota och som orsakar större partikelutsläpp och för den delen även klimatutsläpp. Jag tror inte att det är vägen framåt.

Fru talman! Vi debatterar i dag utgiftsområde 20, ett fantastiskt område i statens budget som går under namnet Klimat, miljö och natur. Det omfattar på det sättet i princip det mesta. Det här är sista gången som vi debatterar utgiftsområdet under den här mandatperioden, och det kan därför finnas en viss poäng med att blicka tillbaka och se vad som har åstadkommits men även vad som komma skall.

Fru talman! När Tidöpartierna tog över ansvaret för statens budget hade vi ett fullständigt haveri på utgiftsområde 20. Miljöbudgeten kom att fullständigt domineras av en elbilssubvention. Man förstår hur kaosartat det var när Socialdemokraterna försökte lägga budget när man först fördelade 3,5 miljarder kronor och sedan tvingades fylla på flera gånger så att budgeten för elbilsbonusen till slut landade på 7,4 miljarder.

Det betyder att den socialdemokratiska regeringen avslutade mandatperioden med att lägga ungefär en tredjedel av budgeten för klimat, natur och miljö på att handla bilar för skattebetalarnas pengar, bilar som mestadels hamnade hos företag och offentlig sektor med resultatet att de senare hamnade i andra länder.

Fru talman! Från hösten 2022 blev det ett slut på galenskapen och ett slut på världens högsta drivmedelspriser. Om vi rensar bort stöden till fordon kan vi konstatera att det läggs betydligt mer pengar på miljön 2026 än vad som var fallet 2022, när fokuset i stället låg på att handla bilar.

Fru talman! Man kan också diskutera huruvida man ska ha stöd i statens budget för att köpa personbilar; det skulle kunna sägas vara något som ligger utanför statens kärnuppdrag. Men om man nu ska ha det vore det rimligt med ett väl avvägt stöd som inte drar i väg så att det kostar en bra bit över 10 miljarder, vilket hade varit prognosen för 2023 om inte några hade kommit in och satt stopp för de här galenskaperna.

I den här budgeten finns ett sådant förslag som inte går till storbolag och offentlig sektor utan syftar till att träffa tydliga målgrupper – med andra ord antitesen till galenskaperna under Socialdemokraternas år vid makten.

Fru talman! Vi går igenom spännande tider när det kommer till klimatpolitiken. Vi var ganska få här i riksdagen som varnade för konsekvenserna när EU-kommissionen under pandemin, utan någon ordentlig debatt, drog i gång den gröna given och Fit for 55-paketet. Det här skulle kunna sägas vara den värsta fasen, när en majoritet av Europas och Sveriges politiker blev höga på olika former av Greta Thunberg-kampanjer.

Men nu har vi kommit in i tillnyktringens tidsperiod. Tolvstegsprogrammet har startat. Greta Thunberg är numera fullt upptagen med att kampanja för Hamas, stoppa vindsnurror i Norge och arbeta för att stoppa försvarsindustrin tillsammans med italienska kommunister. I stället för tunga regleringsförslag från kommissionen kommer nu förenklingsförslag som skalar bort i alla fall delar av den regelbörda som hamnade på europeiska hushåll och företag.

Men, fru talman, inte alla har valt att nyktra till. Vi har rödgröna partier både här i kammaren och i Europaparlamentet som oroar sig över varje förenklingspaket. Man vill ha skrivningar om att ingen förenkling ska få ske om det skulle kunna tänkas leda till minskat skydd på något område. Det är såklart en utopi, för om man tar bort regleringar kommer man åtminstone på marginalen att få ett minskat skydd. Frågan är om reglerna är förenliga med en rimlig nyttokostnadsanalys. Det allra bästa miljö- och klimatarbetet får vi ju om vi stänger ned vår industri och gör människor fattiga så att de inte har råd att köpa någonting. Det vore det mest effektiva sättet att så snabbt som möjligt minska utsläpp – om det är det enda man bryr sig om.

Fru talman! Politiken måste dock klara av att väga olika intressen mot varandra och inse att det finns grundläggande målkonflikter samt att politiskt formulerade klimatmål inte är något som man blint kan följa och tro att utsläppen ska minska. Vi har till exempel EU:s LULUCF-förordning som på sikt kommer att bidra till ökade utsläpp i världen och som stora delar av oppositionen vill att Sverige ska följa. Minskad råvara från skog leder till fler produkter från fossil råvara, och längre omloppstider leder även till försämrad tillväxt och därmed minskade växthusgasutsläpp. Dessutom får man såklart räkna med tiotusentals förlorade jobb.

Fru talman! I dag kan vi glädjas åt den statistik som kom från Naturvårdsverket som visar att de svenska nettoutsläppen är ännu lägre än tidigare. Upptagen i skog och mark har ökat.

En annan konsekvens som en felriktad klimatpolitik kan få är att man ger sig på svenskt lantbruk. Stora delar av oppositionen vill chockhöja dieselskatterna, vilket omedelbart skulle ge kostnadsökningar på 700–800 miljoner kronor i svenskt lantbruk. Resultatet skulle bli en minskad andel svensk mat och mer utländskt framställda livsmedel samt att utsläppen i världen skulle öka.

Fru talman! Sverige har inget att skämmas för på klimatområdet. Sveriges fossila andel av energiförbrukningen är omkring 30 procent. Genomsnittet i världen är 80 procent. Alla scenarier rörande svenska klimatutsläpp är dessutom samstämmiga: Utsläppen minskar över tid.

Problemet i världen är att fossil energianvändning fortsätter att öka. Det positiva i världen är att den fossila energianvändningen som ökar inte längre ökar lika snabbt.

(Applåder)

I detta anförande instämde Staffan Eklöf (SD).

Herr talman! Jag hade tänkt fråga landsbygdsministern om länsstyrelsernas oacceptabla villkor för vargjakten, med digital övervakning av jägare. Men jag kan nu konstatera att detta dragits tillbaka av länsstyrelserna, vilket är mycket glädjande. Därför skiftar jag ämne. Min fråga kommer i stället att handla om spannmålsodlingen.

Det går väldigt bra sett till storleken på skördarna. Däremot är lönsamheten utmanad i sektorn till följd av låga världsmarknadspriser och höga priser på insatsvaror. I kontakter med enskilda lantbrukare får vi till oss att många räknar med att gå med förlust när de odlar. Det är till och med så att förlusten kan bli lägre om man sätter marken i träda. Allra bäst är lönsamheten om man odlar blommor med hjälp av stöd.

Min fråga till landsbygdsministern är helt enkelt: Hur ser regeringen på situationen, och vad bedömer man att man kan göra för att stärka motståndskraften i sektorn?

Herr talman! Jag tackar statsministern för svaret, och det låter som att det i alla fall finns potential att komma framåt i frågan, vilket är positivt.

En annan fråga som har aktualiserats i och med handelsbråket mellan USA och Kina gäller kritiska jordartsmetaller, och vad gäller 17 av dessa är EU till 99 procent beroende av Kina. Det finns många olika initiativ på EU-nivå vad gäller kritiska metaller. Men när det gäller just jordartsmetaller är problemet ett annat, för här har kineserna skaffat sig ett monopol genom att göra priset så pass lågt att det är svårt för andra producenter att konkurrera. Det blir för dyrt att plocka upp metallerna oavsett hur enkla tillståndsprocesserna är.

Min fråga till statsministern är: Har man börjat titta på detta? Det handlar om ett fåtal viktiga metaller där Kina har skaffat sig enorma konkurrensfördelar som är svåra att nå inom ramen för en traditionell marknad.

Herr talman! Jag tackar statsministern för återrapporten.

Jag tänkte också ställa några frågor om de frysta tillgångarna. Jag har inte fördjupat mig i vilken etikett vi ska sätta på det belgiska regeringspartiet, men jag tycker att både ”höger” och ”nationalistisk” låter ganska bra. De är inga skällsord från mitt perspektiv.

Belgiens farhåga är att man kan göra något som inte är helt legalt och att man då någon gång i framtiden ska tvingas betala tillbaka dessa pengar. Om jag förstår diskussionen rätt vill man gärna se att andra länder garanterar att de tar samma risk som Belgien.

Min konkreta fråga till statsministern är därför: Är detta något som andra länder i Europa är intresserade av – eller EU som helhet? Då skulle ju detta lösas. Det här är viktigt eftersom Ukraina går mot ett alarmerande underskott om man ska finansiera all sin verksamhet framöver.

I övrigt välkomnar Sverigedemokraterna den tydlighet länderna har vad gäller förenklingsarbetet. De inte bara välkomnar kommissionens arbete för förenklingar utan uppmanar också kommissionen att fortsätta med fler initiativ på området. Detta är viktigt eftersom den europeiska tillväxten är alltför låg. Dock kan vi konstatera att Sverige för en gångs skull ligger i topp med 1,1 procent i tillväxt det senaste kvartalet jämfört med eurozonens 0,2. Men det behövs verkligen förenklingar.