Martin Kinnunen (SD) om Klimat, miljö och natur
Martin Kinnunen (SD) höll ett anförande om Klimat, miljö och natur i debatten ”Protokoll 2025/26:53 Tisdagen den 16 december” den 16 dec 2025.
Fru talman! Vi debatterar i dag utgiftsområde 20, ett fantastiskt område i statens budget som går under namnet Klimat, miljö och natur. Det omfattar på det sättet i princip det mesta. Det här är sista gången som vi debatterar utgiftsområdet under den här mandatperioden, och det kan därför finnas en viss poäng med att blicka tillbaka och se vad som har åstadkommits men även vad som komma skall.
Fru talman! När Tidöpartierna tog över ansvaret för statens budget hade vi ett fullständigt haveri på utgiftsområde 20. Miljöbudgeten kom att fullständigt domineras av en elbilssubvention. Man förstår hur kaosartat det var när Socialdemokraterna försökte lägga budget när man först fördelade 3,5 miljarder kronor och sedan tvingades fylla på flera gånger så att budgeten för elbilsbonusen till slut landade på 7,4 miljarder.
Det betyder att den socialdemokratiska regeringen avslutade mandatperioden med att lägga ungefär en tredjedel av budgeten för klimat, natur och miljö på att handla bilar för skattebetalarnas pengar, bilar som mestadels hamnade hos företag och offentlig sektor med resultatet att de senare hamnade i andra länder.
Fru talman! Från hösten 2022 blev det ett slut på galenskapen och ett slut på världens högsta drivmedelspriser. Om vi rensar bort stöden till fordon kan vi konstatera att det läggs betydligt mer pengar på miljön 2026 än vad som var fallet 2022, när fokuset i stället låg på att handla bilar.
Fru talman! Man kan också diskutera huruvida man ska ha stöd i statens budget för att köpa personbilar; det skulle kunna sägas vara något som ligger utanför statens kärnuppdrag. Men om man nu ska ha det vore det rimligt med ett väl avvägt stöd som inte drar i väg så att det kostar en bra bit över 10 miljarder, vilket hade varit prognosen för 2023 om inte några hade kommit in och satt stopp för de här galenskaperna.
I den här budgeten finns ett sådant förslag som inte går till storbolag och offentlig sektor utan syftar till att träffa tydliga målgrupper – med andra ord antitesen till galenskaperna under Socialdemokraternas år vid makten.
Fru talman! Vi går igenom spännande tider när det kommer till klimatpolitiken. Vi var ganska få här i riksdagen som varnade för konsekvenserna när EU-kommissionen under pandemin, utan någon ordentlig debatt, drog i gång den gröna given och Fit for 55-paketet. Det här skulle kunna sägas vara den värsta fasen, när en majoritet av Europas och Sveriges politiker blev höga på olika former av Greta Thunberg-kampanjer.
Men nu har vi kommit in i tillnyktringens tidsperiod. Tolvstegsprogrammet har startat. Greta Thunberg är numera fullt upptagen med att kampanja för Hamas, stoppa vindsnurror i Norge och arbeta för att stoppa försvarsindustrin tillsammans med italienska kommunister. I stället för tunga regleringsförslag från kommissionen kommer nu förenklingsförslag som skalar bort i alla fall delar av den regelbörda som hamnade på europeiska hushåll och företag.
Men, fru talman, inte alla har valt att nyktra till. Vi har rödgröna partier både här i kammaren och i Europaparlamentet som oroar sig över varje förenklingspaket. Man vill ha skrivningar om att ingen förenkling ska få ske om det skulle kunna tänkas leda till minskat skydd på något område. Det är såklart en utopi, för om man tar bort regleringar kommer man åtminstone på marginalen att få ett minskat skydd. Frågan är om reglerna är förenliga med en rimlig nyttokostnadsanalys. Det allra bästa miljö- och klimatarbetet får vi ju om vi stänger ned vår industri och gör människor fattiga så att de inte har råd att köpa någonting. Det vore det mest effektiva sättet att så snabbt som möjligt minska utsläpp – om det är det enda man bryr sig om.
Fru talman! Politiken måste dock klara av att väga olika intressen mot varandra och inse att det finns grundläggande målkonflikter samt att politiskt formulerade klimatmål inte är något som man blint kan följa och tro att utsläppen ska minska. Vi har till exempel EU:s LULUCF-förordning som på sikt kommer att bidra till ökade utsläpp i världen och som stora delar av oppositionen vill att Sverige ska följa. Minskad råvara från skog leder till fler produkter från fossil råvara, och längre omloppstider leder även till försämrad tillväxt och därmed minskade växthusgasutsläpp. Dessutom får man såklart räkna med tiotusentals förlorade jobb.
Fru talman! I dag kan vi glädjas åt den statistik som kom från Naturvårdsverket som visar att de svenska nettoutsläppen är ännu lägre än tidigare. Upptagen i skog och mark har ökat.
En annan konsekvens som en felriktad klimatpolitik kan få är att man ger sig på svenskt lantbruk. Stora delar av oppositionen vill chockhöja dieselskatterna, vilket omedelbart skulle ge kostnadsökningar på 700–800 miljoner kronor i svenskt lantbruk. Resultatet skulle bli en minskad andel svensk mat och mer utländskt framställda livsmedel samt att utsläppen i världen skulle öka.
Fru talman! Sverige har inget att skämmas för på klimatområdet. Sveriges fossila andel av energiförbrukningen är omkring 30 procent. Genomsnittet i världen är 80 procent. Alla scenarier rörande svenska klimatutsläpp är dessutom samstämmiga: Utsläppen minskar över tid.
Problemet i världen är att fossil energianvändning fortsätter att öka. Det positiva i världen är att den fossila energianvändningen som ökar inte längre ökar lika snabbt.
(Applåder)
I detta anförande instämde Staffan Eklöf (SD).
