Markus Kallifatides

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag ska försöka sammanfatta mina intryck av det här samtalet, som jag tackar statsrådet Andreas Carlson för.

Vad gäller min andra fråga om egna prognoser för färdigställda eller påbörjade bostäder 2023-2026 konstaterar jag att vi inte kommer att få några svar från Regeringskansliet, och det är heller ingenting som Boverket förser oss med. Jag beklagar faktiskt bristen på prognoser liksom jag beklagar bristen på bostadspolitiska mål.

Fru talman! Det finns inga prognoser, inga mål och faktiskt inte heller någon plan. Det har Karolina Skogs utredning nu föreslagit att vi borde ha i Sverige: en nationell plan för bostadsförsörjningen. Dessutom är vi i behov av en ny bostadsförsörjningslag, för att nämna ytterligare ett förslag som ligger färdigt att ta tag i.

Det behövs fler reformer och åtgärder här och nu, i en akut situation. Jag tycker att flera av mina meddebattanter i dag har understrukit det akuta i situationen. Flera reformer skulle kunna utvecklas i parlamentariska samtal. Statsrådet och regeringen avvisar det initiativet. Tack för beskedet!

Min bild, fru talman, är att oroliga byggnadsarbetare, trångbodda barnfamiljer, arbets- och studiesökande som behöver ny bostad - kanske i en annan del av landet än där man tidigare bott - och företag som desperat söker personal - inte minst i anslutning till den gröna industrirevolutionen med epicentrum norrut i vårt kära land - är hemlösa. De får stå tillbaka.

Sänkt skatt för välbeställda med boendet redan fixat prioriteras i faktisk handling av denna regering. Det är vad jag ser, fru talman. För mig, och för oss socialdemokrater, är det ett recept på ett svagare samhälle. Vi vill skapa ett starkare samhälle och står redo att ta ett rejält grepp om bostadsfrågan senast 2026.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för att han mödosamt betar av frågorna en efter en.

Eftersom vi inte, vilket jag beklagar, har några rejäla parlamentariska samtal på detta politikområde får jag försöka använda den knappa tiden i en interpellationsdebatt till att ändå lyfta åtgärder som ur mitt perspektiv vore önskvärda.

Ur mitt perspektiv är det stora och avgörande strukturella hindret för ett bostadsbyggande i Sverige som gör att vi når våra bostadspolitiska mål förmögenhets- och inkomstfördelningen i landet. Väldigt många människor har helt enkelt inte råd att efterfråga nybyggda bostäder. När kommuner, kyrka, grevar och baroner ska ha fullt marknadspris för sin mark, när banker och byggmaterialleverantörer, ibland oligopolister eller till och med monopolister, ska ha sina vinstmarginaler och när byggnadsarbetare ska ha sjyst lön, vilket de ska ha, blir det för dyrt för undersköterskor, lagerarbetare, taxichaufförer, poliser med flera. Det är det stora strukturella hindret.

På det fanns det inte en fullständig lösning men en rimlig typ av lösning, nämligen ett investeringsstöd för byggande av hyresrätter med lägre hyresnivå. Det är under avveckling.

På längre sikt skulle jag önska att vi till exempel i rediga parlamentariska samtal kom fram till nya former för finansiering av nybyggnation i Sverige. Det skulle kunna vara kreditgarantier; det skulle kunna vara förmånliga bygglån. Denna typ av system behöver vara långsiktiga för att olika marknadsaktörer och även delar av den offentliga sektorn ska kunna lita på dem och våga ta viktiga och långsiktiga steg i sina verksamheter - investera pengar, tid och kraft, ändra regler med mera.

Det fanns alltså ett värde i att vi var mer överens än vad jag uppfattar att vi just nu är med tanke på att investeringsstödet, som nu två utredningar har visat fungerade, är det jag uppfattar att statsrådet tydligast tar avstånd från i sitt interpellationssvar till mig. Jag beklagar detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad skulle vi kunna göra på kort sikt från Sveriges riksdag, där regeringen har initiativmöjlighet? Förutom att låta ett investeringsstöd rulla i mål, eventuellt kompletterat med ett nytt liknande, kan vi gå på att befria allmännyttan från lagen om offentlig upphandling. Tyvärr föll det i finansutskottet och i kammaren här nyligen, men frågan finns. Allmännyttan hävdar att det skulle kunna ge en 10 procent lägre nivå.

Till mitt tredje förslag på kortsiktiga åtgärder, här och nu, för att möta en akut krissituation - som Andreas Carlson inte är skyldig till, absolut inte, och inte heller någon regering - med inflation i världsekonomin och så vidare tar jag inspiration från utbildningsminister Mats Persson. Han uppmanade Magdalena Andersson att kalla till sig socialdemokratiska kommunpolitiker för att kräva mer pengar till välfärden. Då får jag väl uppmana Andreas Carlson att kalla till sig sverigedemokratiska, kristdemokratiska och moderata kommunpolitiker och uppmana dem att trycka på byggknappen.

Min avslutande fråga får bli: Har statsrådet gjort något av detta, eller avser statsrådet att överväga något av dessa tre förslag till omedelbara åtgärder för att öka byggandet i Sverige?

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret på min interpellation!

Bostadsfrågan handlar om hemlöshet, trångboddhet och bostadsoro. Den handlar om företag på jakt efter personal och om människor som saknar bostad men som kanske har jobb. Den handlar just nu också om ett dramatiskt fallande byggande i Sverige och oro i hela byggsektorn. Vi är i färd med att återigen bygga på bristen på bostäder i Sverige.

Varför just denna interpellation, herr talman? En del av bakgrunden till den här interpellationen är att jag har hört det raljeras lite grann från den andra sidan av kammaren över hur många bostadsministrar som tillträdde under föregående mandatperioder. Det har ibland sagts att det enda som vi socialdemokrater har haft i verktygslådan är ett investeringsstöd.

Nu kan jag, utifrån statsrådets svar på min interpellation, konstatera att statsrådet håller med om att det trots allt har gjorts en hel del bostadspolitiskt reformarbete under de senaste åtta åren. Jag hör inga invändningar från statsrådet mot mina beskrivningar, som jag uppmanar alla att ta del av. Detta är en ganska omfattande interpellation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det som finns att läsa i min interpellation täcker egentligen det mesta av det jag ser som bostadspolitikens beståndsdelar, herr talman. Det handlar om reformarbete när det gäller samhällsplanering, byggregler, allmännyttans roll och finansiering av nyproduktion.

När det gäller samhällsplanering har vi en pågående översyn av möjligheterna till en nationell fysisk planering, så att staten ska kunna agera mer med en röst via sina länsstyrelser och se till att vi når ett flertal av riksdagen fastslagna politiska målsättningar på ett balanserat sätt.

Just nu är Boverkets förslag till moderniserade byggregler, Möjligheternas byggregler, ute på remiss. Vi väntar på remissvar, som - tror jag - ska komma den 23 augusti. Detta har skett på socialdemokratiskt initiativ.

Vi har förslag från den senaste stora utredningen, under Karolina Skog, när det gäller att ge allmännyttan en större grad av frihet för att kunna mer och billigare. Vi hade också en skarp åtgärd för statlig medfinansiering för byggande av hyresrätter med lägre hyresnivå.

Det har pågått reformarbete, och det pågår reformarbete - inte minst i kraft av de senaste åtta årens arbete. Investeringsstödet är dock under avveckling.

Mot bakgrund av det akuta läget som jag inledningsvis talade om när det gäller bostadsbristen och byggsektorn och bostadsfrågans komplexitet - för jag medger och respekterar att detta är komplexa och dessutom långsiktiga frågor - har vår socialdemokratiska bostadspolitiska talesperson Jennie Nilsson och även Centerpartiets bostadspolitiske talesperson Alireza Akhondi efterfrågat parlamentariska bostadspolitiska samtal eller till och med en kriskommission.

Fru talman! Statsrådet avvisar i svaret på min interpellation de här tankegångarna utan vidare förklaring. Jag upprepar därför min fråga: Varför avvisar regeringen och statsrådet tankarna på parlamentariska bostadspolitiska samtal?

Fru talman! Jag noterar att ledamoten Roger Hedlund lägger stor tonvikt vid olika typer av trygghetsskapande åtgärder på det bostadspolitiska området och också vid hyresrätten. Där finns sedan ganska lång tid tillbaka ett antal utredningar som regeringen nu kommer att få på sitt bord som ett resultat av den tidigare regeringens igångsättande av dessa utredningar. Jag utgår ifrån att det kommer att bli debatt om konkreta förslag längre fram, när sådana faktiskt finns.

Jag vill lyfta upp en annan trygghetsfråga som är mycket stor och viktig för landets hyresgäster, nämligen hur mycket pengar man ska betala varje månad i hyra. Jag noterar att man i pressen har kunnat se att det rapporteras tydligt om och att det höjs röster för att åter lyfta upp frågan om marknadshyror, kanske inte bara i nyproduktion utan i hela beståndet.

Jag kommer att ställa en fråga till ledamoten om Sverigedemokraternas inställning i dessa frågor. Jag ska citera ur en artikel från den 31 mars i Dagens Arena, där frågan lyfts upp och där Roger Hedlunds partikamrat Mikael Eskilandersson uttalar sig: "Vi säger definitivt nej till fri hyressättning. Regeringen kan söka stöd hos oss för en förändring av systemet för presumtionshyror, men inte en sådan förändring." Dagens Arena frågar: "Har ni något förslag på annan förändring?" "Vi har börjat titta på frågan men inte landat i en fast ståndpunkt", säger Mikael Eskilandersson.

Min fråga till Roger Hedlund, fru talman, är: Kan hyresgästerna i landet känna sig trygga med att den SD-ledda regeringen inte återkommer med förslag om marknadshyror?

Fru talman! Vår samhällsekonomi hålls tillbaka av brist på bostäder i nästan hela landet. Det måste bli ändring på det.

Vi socialdemokrater vill därför se en generell och social bostadspolitik. Det handlar i grunden om tre övergripande uppgifter: att bygga fler och hållbara bostäder, att motverka den sociala segregationen och därigenom förbättra förutsättningarna för jämlika uppväxt- och levnadsvillkor och att göra det möjligt också för ekonomiskt svaga grupper att lösa sitt bostadsbehov.

Segregationen i vårt land bryts inte med särlösningar för resurssvaga. Boende- och upplåtelseformer ska vara blandade. Trångboddheten ska bekämpas med samhällsbyggande. Det är därför vi ska fortsätta att bygga hyresrätter som vanligt folk har råd att bo i, i hela landet och i alla områden.

På bostadsförsörjningens område har vi socialdemokrater därför lagt en lång rad förslag, de flesta med utgångspunkt i den senaste statliga utredningen på området.

I utredningsbetänkandet Sänk tröskeln till en god bostad föreslogs bland annat en ny bostadsförsörjningslag, en nationell handlingsplan för bostadsförsörjningen, nya verktyg för statlig styrning av bostadsbyggande och förstärkta bostadsbidrag som det träffsäkra verktyg för mer jämlika uppväxtvillkor för alla barn som det är.

Vi socialdemokrater är också tydliga med att statlig finansiering behövs för nybyggnation av bostäder, inte minst i det läge som vi har nu med fullkomlig kollaps i bostadsbyggandet.

Därför har vi socialdemokrater i riksdagen föreslagit att beta av den kö av ansökningar som finns vad gäller investeringsstödet för hyresbostäder med lägre hyresnivå samt att utveckla och införa ett nytt och ännu bättre utformat statligt investeringsstöd för hyresbostäder, inklusive studentbostäder, med villkorade krav på socialt ansvarstagande - det vill säga, fru talman, statligt finansiellt stöd till byggande av nya hyresrätter.

Vidare har vi föreslagit att lagen om offentlig upphandling, LOU, inte ska tillämpas för allmännyttiga bostadsföretag - det vill säga att nybyggda kommunalägda hyresrätter ska kunna bli billigare och inte stoppas av rättsprocesser kring upphandlingsfrågor. Detta är två mycket skarpa reformförslag för fler hyresrätter, som högern har avvisat.

Fru talman! Inom ramen för det betänkande som vi behandlar här i kväll på hyresrättens område föreslår vi socialdemokrater att kommunerna ges rätt att i detaljplan ange upplåtelseform - det vill säga att staten ger kommuner bättre möjlighet att planera för ett samhällsbygge med blandade upplåtelseformer.

Därtill föreslår vi socialdemokrater en långsammare och längre infasningsperiod för hyreshöjningar vid renovering, stärkt besittningsskydd vid uthyrning av privatbostäder och att lyxrenoveringar i syfte att byta hyresgäster i det befintliga hyresbeståndet stoppas, bland annat genom att begreppet "skäligt" bör införas som bedömningsgrund för överklaganden i hyresnämnden när det gäller renoveringar.

Vi har alltså skarpa förslag för att sätta stopp för så kallad renovräkning. Det är förslag för att Sveriges hyresgäster faktiskt ska kunna känna sig trygga i sitt boende.

Vi socialdemokrater föreslår att handläggningstiderna i hyresnämnderna avseende olovlig andrahandsuthyrning kortas och att reglerna för inneboende skärps, det vill säga att vi får ordning och reda på hyresmarknaden och att vi vänder även på dessa stenar för att bekämpa den grova organiserade brottsligheten.

Men högermajoriteten - det vill säga Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna - föreslår att riksdagen ska avslå allt detta.

Fru talman! Vi står givetvis bakom samtliga våra motioner, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till våra reservationer 4 och 7.

Vad gör då riksdagens majoritet och den sverigedemokratiskt kontrollerade regeringen i stället för att bifalla alla våra bra förslag? Jo, man har avskaffat investeringsstödet för byggande av hyreslägenheter och studentbostäder med lägre hyresnivå, och man har dessutom kapat stödet i förtid. Man har i riksdagen sagt nej till att befria allmännyttan från lagen om offentlig upphandling. Inga av alla förslag från den stora statliga utredningen om en socialt hållbar bostadsförsörjning har ännu tagits vidare. Utredningen om förhandsprövning av ägare vid fastighetsförvärv har fått tilläggsdirektiv som antyder att man faktiskt inte vill ha bättre förhandskontroller.

Fler och tryggare bostäder, inklusive hyresrätter, det blir det inte. Bättre villkor för hyresgäster, det får vi inte. Den här riksdagsmajoriteten prioriterar sänkt skatt för höginkomsttagare och sänkt skatt på bensin även för den som kör en monstertruck från någon Stockholmsförort in till Stureplan.

Tiotusentals hemlösa, hundratusentals trångbodda, barn och ungdomar som inte kan få studiero i sitt eget hem, hundratusentals bostadsoroliga på en otrygg andrahandsmarknad, alltså miljoner verkligt bostadssökande, får stå tillbaka. Vi har till och med svårt att skaffa fram lägenheter till brottsoffer, ofta kvinnor och barn, på flykt undan våld i nära relationer.

Det kommer inga förslag om förstärkta sociala förturer eller om kommunala hyresgarantier, inga förslag till hur kommuner ska förmås att ta sitt ansvar enligt lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar, socialtjänstlagen eller barnkonventionen, som ju är svensk lag. I stället är det identitetspolitik och kulturkrig som gäller - mot väderkvarnar, både verkliga vindkraftverk och rena fantasifoster som att "sossar gillar bara hyresrätter".

Nej, vi socialdemokrater vill bygga ett starkare samhälle, och då krävs politik på riktigt - lagstiftning, budgetposter och statlig styrning. Och den politiken måste fastslås här i Sveriges riksdag. Sådan är vår grundlag. Det är därför, fru talman, som talmannen står högre i rang än statsministern.

Vi socialdemokrater talar ofta om hyresrätten, av det enkla skälet att det ägda boendet under mycket lång tid och på alla sätt och vis har gynnats av gällande skatteregler, regler för den kommunala allmännyttan och borgerliga kommunalpolitiska beslut om bland annat markanvändning. Det är verkligheten, fru talman.

Men vi socialdemokrater avskyr orättvisor. I vårt folkhem ska det inte finnas vare sig kelgrisar eller styvbarn. Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna vill fortsätta att kela med det ägda boendet. I högerns folkhem vimlar det av styvbarn, och de bor nästan undantagslöst i hyresrätt.

Och värre ska det kanske bli! Nu talas igen om marknadshyror i hela hyresbeståndet. Vem vet, kanske finns det något utöver alla våra socialdemokratiska förslag att faktiskt debattera i nästa års betänkande om hyresrätt med mera från civilutskottet här i Sveriges riksdag? Vi får se, fru talman.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Magnus Berntsson för svaret.

Trots min korta tid som riksdagsledamot från september 2022 till i dag har jag redan vid många tillfällen hört det sägas från den borgerliga sidan och SD-sidan av kammaren att investeringsstödet, det statliga stödet till byggande av hyresrätter med lägre hyresnivå, inte skulle ha fungerat på något sätt.

Den enda utvärdering som jag har kunnat finna, gjord av Evidens, drar solklart slutsatsen att inte minst i de medelstora och mindre städerna i Sverige har investeringsstödet genom att det träffat grupper i vissa inkomstskikt gjort att byggandet har ökat.

Det här är den enda utvärdering jag känner till. Jag utgår från den. Det skulle vara spännande att höra om det finns någon annan bakgrund till den starka övertygelsen som jag hör från ledamotens sida av kammaren att det här stödet inte har fungerat.

Vi socialdemokrater menar som sagt sedan andra världskriget, ungefär, att stöd till nybyggnation är en väldigt viktig del av en social bostadspolitik där människors behov möts av marknadens utbud.

Det var en fråga till ledamoten i detta. Vad är grunden för denna starka övertygelse att investeringsstödet inte är något bra?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Berntsson. Han är väl inhoppare i stället för kollegan Larry Söder, som häromkvällen oroade sig för att vi socialdemokrater vid ett framgångsrikt val och maktövertagande 2026 skulle återinföra ett statligt stöd till byggande av hyresrätter och studentbostäder med lägre hyresnivå.

Jag kan försäkra att det finns grund för en sådan oro därför att vi socialdemokrater vet sedan andra världskriget, ungefär, att staten behöver stödja nybyggnation för att hålla uppe byggtakten också i lågkonjunktur och därmed säkra människors bostadsförsörjning.

Jag vill med anledning av detta ställa en fråga till ledamoten om det här med bostadsförsörjningen och tillgången också till hyresrätter, inklusive studentbostäder.

Vår kloka centerpartistiska utskottskollega Alireza Akhondi påminde oss här i kammaren i går om att den nytillträdda regeringen har fattat ganska drastiska beslut kring resultatet av det som den tidigare alliansregeringen satte igång, nämligen den så kallade Sverigeförhandlingen. Den kretsar runt planerna på nya stambanor i Sverige, och kring dessa har man förhandlat med ett stort antal kommuner om samhällsplaneringsfrågor inklusive bostadsbyggande. Det är stora projekt och stora åtaganden.

Jag vill så här sent på kvällen ändå ställa frågan till ledamoten om ledamoten har någon uppfattning om konsekvenserna för tillgången till hyresrätter i landet framöver. Är ledamoten verkligen helt nöjd med dessa beslut?

Fru talman! Tack, David Josefsson, för svaret! Inflationsbekämpning är högsta prioritet. Vi socialdemokrater delar uppfattningen att det är mycket viktigt att inflationen dämpas. Enligt de officiella prognoserna ser vi ut att komma tillbaka till tvåprocentsnivån någon gång 2023 eller 2024. Så ser det ut. Vi hoppas att det blir så och att inte omvärldstrenderna går oss emot.

Att sänka skatten för hög- och medelinkomsttagare och dessutom låna till detta är knappast en inflationsbekämpande finanspolitik. Det kan ingen ekonom i världen påstå. Att låta ett befintligt stödsystem enligt då gällande regler löpa vidare för utbetalningar av investeringsstöd 2024, 2025 och kanske 2026 är nog inte en stor sak, så att säga. Det är nog inget som eldar på någon inflation, i synnerhet inte som investeringar i nybyggnation över huvud taget inte ingår i konsumentprisindex, som är det mått på inflation som Riksbanken tar hänsyn till i sina styrräntebeslut, till exempel.

Vi socialdemokrater föreslog i denna kammare ett bemyndigande på 8 miljarder kronor, enligt de gällande reglerna. Det var vårt förslag. Jag har hört bostadsministern och även David Josefsson prata som om det inte finns ett socialdemokratiskt alternativt förslag, fru talman. Men det gör det, och det gjorde det. Jag uppmanar David Josefssons partikamrater att överväga att ändra uppfattning i denna fråga.

Fru talman! Ledamoten David Josefsson tog upp en mängd områden. Vi hade två debatter i går om två betänkanden från civilutskottet på det bostadspolitiska området. Och nu på kvällen har vi en debatt om ett betänkande från civilutskottet på det bostadspolitiska området. David Josefsson har företrätt sitt parti i samtliga tre.

Jag tänkte ta upp något annat än det som togs upp i det tidigare replikskiftet. Vi står alltså i ett läge i Sverige där bostadsbyggandet kollapsar. Det ser mycket allvarligt ut för landets byggnadsarbetare och för landets bostadssökande och bostadsbehövande. Vi löper stor risk att bygga upp en stor skuld till framtiden.

Fru talman! Denna regerings prioriteringar i skarp politik så här långt är som jag ser det skattesänkningar för riksdagsledamöter som David Josefsson och jag själv, sänkt drivmedelsskatt för den som tar monstertrucken från en Stockholmsförort till Stureplan och, senast, sänkt skatt på plastpåsar. Vi väntar faktiskt på den bostadspolitiska rivstart som vår bostadsminister har talat om.

Vi har också sett ett i förtid avvecklat investeringsstöd för byggande av hyreslägenheter, inklusive studentbostäder, med lägre hyresnivå.

Handen på hjärtat, ledamoten Josefsson! Är ledamoten verkligen nöjd med dessa prioriteringar i det läge som vi nu befinner oss i? Vi är på väg in i lågkonjunktur. Byggandet faller. Det är bostadsbrist, som enligt ledamoten ytterst också göder den strukturella hemlösheten. Är man då nöjd med att i förtid ha kapat det investeringsstöd som fanns?

Herr talman! Även vi socialdemokrater anser att det i det läge vi befinner oss i, med stor bostadsbrist, är nödvändigt att förlänga möjligheten till tidsbegränsade bygglov. Vi menar också att det är mycket bra att det sätts en bortre tidsgräns för det undantag i lagstiftningen som dagens förslag innebär. Det är därför vi har avstått från att väcka följdmotioner med anledning av denna proposition.

Vi vill också understryka att det är av yttersta vikt att tidsbegränsade bygglov inte blir en ersättning för andra långsiktiga bostadspolitiska insatser för att främja en god bostadsförsörjning i landet i enlighet med av riksdagen fastslagna bostadspolitiska mål.

Vi socialdemokrater följer utvecklingen på bostadsmarknaden noga och kommer att driva dessa frågor i alla möjliga sammanhang. Vi uppmanar regeringen att skrida till handling med initiativ för permanent bostadsbyggande i enlighet med befolkningens behov.

Fru talman! Vad den här regeringen först och främst har prioriterat är att sänka skatten för höginkomsttagare och att ösa ut elstöd till företag och personer som möjligen inte skulle ha fått det i den omgång som har betalats ut. Det är de stora beloppen.

Jag återkommer till investeringsstödet eftersom det, som svar på Lars Beckmans fråga, var den starkaste och mest kraftfulla åtgärd för att stimulera bostadsbyggande i det här landet som den tidigare riksdagsmajoriteten, med en S-ledd minoritetsregering, fick på bordet. Den här regeringen avvecklade investeringsstödet i förtid och bröt därmed sina tidigare löften och utfästelser i förhållande till byggherrarna. Jag tror att Andreas Carlson är väl medveten om besvikelsen där ute när det gäller detta.

Vi föreslog i vår budgetmotion här i riksdagen ett bemyndigande på 8 miljarder kronor - det gjorde vi, svart på vitt. Vi gjorde också en hel del andra saker. Jag kan väl nämna sådant som stöd till energieffektiviseringsåtgärder i flerbostadshus; det tycker jag är viktigt.

Inte minst den senaste socialdemokratiska bostadsministern Johan Danielsson tog också initiativ till en lång rad utredningar, varav Andreas Carlson och den regering som nu sitter har lagt ned flera, till exempel den om ett statligt fastighetsbolag, Boendesegregationsutredningen och utredningen om åtgärder mot social dumpning.

Vi socialdemokrater menar, vilket framkommer tydligt i den kommittémotion med våra förslag framåt som jag själv har varit med om att lägga på riksdagens bord, att det, inte minst i det allvarliga ekonomiska läge och den lågkonjunktur som vi nu befinner oss i, med det dramatiskt fallande bostadsbyggandet, nog är dags att även delar av den svenska borgerligheten vågar tänka tanken att också Sverige, och inte bara alla andra länder, faktiskt ska satsa lite på nybyggnation av bostäder. Det är nämligen så man runt om i världen får ordning på bostadsförsörjningen i ett land.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för det fördröjda andra inlägget i denna kvällsdebatt.

Jag konstaterar att regeringen, jag och Socialdemokraterna har en samsyn - det råder ett mycket allvarligt läge när det gäller byggandet i Sverige. Jag tror att vi kan lägga statistiken lite grann åt sidan och i stället fokusera på situationens allvar. Byggandet faller alltså dramatiskt, även om vi är lite osäkra på hur mycket det faller.

Vad har då den nytillträdda bostadsministern och regeringen gjort så här långt? De har i förtid avvecklat det statliga stödet för byggande av hyresrätter med lägre hyresnivå och därigenom kapat 25 000-30 000 lägenheter som skulle ha kunnat byggas de närmaste åren. Bostadsministern har också själv varit på Bromma flygplats och försäkrat allmänheten att det ska flygas där - inte byggas 30 000 lägenheter. Jag får det till minus 60 000 lägenheter genom denna regerings hittills förda politik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har också aviserat ett par aktiva åtgärder på det bostadspolitiska området; två av dem nämndes i interpellationssvaret. En åtgärd är att länsstyrelserna har fått i uppdrag att återrapportera till regeringen vad de gör för att förmå kommuner att stimulera byggande. Det finns en risk att den som jobbar på Länsstyrelsen i Stockholm får rapportera något i stil med följande, som kommer från Lidingö kommuns moderata kommunalråd, till regeringen:

Vad vi hör av många andra är att vi ska bygga mer, tätare och helst hyresrätter. Till dem vill jag säga: Flytta till Botkyrka! Flytta till Sundbyberg! Flytta till Solna! Lidingö är bra som det är.

Detta är väl också delvis ett svar på Lars Beckmans fråga. Ett mycket viktigt hinder för bostadsbyggande i Sverige är moderata kommunalråd i moderatdominerade kommuner, inte minst här i min egen hembygd, alltså Stockholm.

Fru talman! Det andra initiativet som regeringen har tagit är att ge Boverket i uppdrag att göra om samma sak som Boverket gjorde 2016, nämligen se över reglerna för studentbostäder. Man får bygga studentbostäder på 15,5 kvadrat i Sverige - Boverket kom fram till att detta nog var rimligt förra gången det gjordes en översyn av dessa regler i syfte att göra dem så enkla som möjligt, så att vi ska kunna bygga prisvärda studentbostäder. Jag har själv bott i sådana, kan jag meddela.

Statsrådet Andreas Carlson talade om att sänka trösklarna. Problemet är att de nya studentbostäderna med all sannolikhet kommer att bli stängda för rullstolsburna, synskadade, hörselskadade och personer med annan funktionsnedsättning, vilket funktionsrättsrörelsen naturligtvis redan har tagit upp i offentlig debatt med statsrådet Andreas Carlson.

Vi får se vad det blir av de två initiativ som har tagits.

Vi socialdemokrater föreslog att investeringsstödet i den form som fanns, som avskaffades av riksdagen, skulle få rulla vidare. I mitt sista anförande kommer jag att ta upp de förslag som vi socialdemokrater har för framtiden.

Fru talman! Jag tackar statsrådet Andreas Carlson för svaret. Jag ser fram emot denna debatt om de jätteviktiga frågorna om läget när det gäller byggandet i Sverige och om hur vi ska säkra bostadsförsörjningen i landet nu och på sikt.

Jag ska börja med det lite tekniska och kanske komplicerade i min interpellation. Bakgrunden till interpellationen är att röster i den allmänna debatten har lyft fram ett potentiellt problem i vår kunskap om hur det står till med bostadsbyggandet. Påbörjade bostäder kanske inte är gjutna betongplattor och faktiskt byggande av väggar och tak, utan det kanske är att en kommun bara har lämnat ett startbesked. Och sedan händer det inte så mycket mer. Vi vet inte riktigt hur det ligger till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag konstaterar att statsrådet i svaret anser att jag nog har rätt i detta och att det här finns lite grann av ett problem. Men i svaret anges det också att osäkerheten kring dessa siffror ändå på något sätt är densamma över tid, så att man borde kunna utläsa en trend i siffrorna.

Nu är väl problemet, Andreas Carlson, att vi är i en mycket speciell situation. Det var väldigt länge sedan som räntan steg med 3 procentenheter. Det var länge sedan som det var fullskaligt krig i Europa. Och det var väldigt länge sedan som vi hade tvåsiffriga inflationstal och allmän, ekonomisk osäkerhet. Det är därför inte givet att osäkerheten i dessa prognoser är densamma just i detta läge.

Att jag lyfter fram denna lite tekniska fråga är mot bakgrund av att det är aktörer ute i byggsektorn som själva talar om tvärnit och kollaps och att det inte byggs någonting. Det finns en mycket stor oro bland landets byggnadsarbetare för att bli av med jobbet. Det finns en mycket stor oro bland landets husbyggare för att inte få sälja några hus, och tillverka och bygga dem. Och det finns en mycket stor oro bland alla bostadssökande och hemlösa som vi har i detta land för att vi inte ska få ordning på bostadsförsörjningen på kort sikt och inte heller på lång sikt.

Ändå medger statsrådet på något sätt i sitt interpellationssvar att Regeringskansliet nog inte heller riktigt litar på siffrorna. I stället pågår det ett eget arbete - en egen bedömningsverksamhet - genom kontakter med branschen och folk ute i fält, så att säga. Då blir jag jättenyfiken, fru talman. Hur ser Regeringskansliets bedömningar ut när det gäller påbörjade bostäder 2022, vilket fortfarande är höljt i dunkel, och 2023, alltså innevarande år? Hur ser Regeringskansliets bedömningar ut på den punkten?

Jag ber fru talmannen och statsrådet om att få återkomma till den tredje frågan i min interpellation, nämligen den om åtgärder för bostadsbyggandet, i kommande inlägg i denna debatt.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag till riksdagsbeslut.

I civilutskottets betänkande nummer 11 Associationsrätt står alltså vi socialdemokrater bakom utskottets förslag att avslå samtliga motioner på området, i huvudsak med hänvisning till redan pågående beredning av reformförslag i Regeringskansliet eller till utredningar som ska komma med sina slutbetänkanden i absolut närtid. I allt väsentligt är det nu den tidigare S-ledda regeringens arbete på området som ska slutföras av regeringen Kristersson. Vi socialdemokrater kommer givetvis att konstruktivt och kritiskt granska förslagen när de väl kommer på riksdagens bord.

Medborgarna har rätt till en viss uppdatering om hur arbetet här i riksdagen går till. Det tänkte jag nu ägna mitt anförande åt.

Det är naturligtvis bra för Sverige att det råder bred enighet här i riksdagen om att associationsrättsliga frågor om bolagsformer, bolagsstyrning, bokföringsregler med mera bör utredas och beredas noga innan beslut om ny lagstiftning fattas. Därtill uppfattar jag att det råder stor samsyn om att associationsrätten måste utformas med ett flertal legitima ändamål i sikte: företagandets behov av rimligt smidig administration, statens intresse av ordning och reda bland annat i skatteuppbörden, allmänhetens möjligheter att bevaka sina intressen som anställda, kunder eller leverantör till exempelvis aktiebolag samt intresset av skydd mot utnyttjande av associationsformer såsom aktiebolag för kriminell verksamhet.

Jag noterar att ett flertal motioner om exempelvis förändringar i bokföringslagen finns i årets hantering och att dessa motioner avstyrks av utskottet av det enkla skälet att exakt dessa frågor alldeles nyligen och på uppmaning av civilutskottet utretts i utredningsbetänkandet Förenklingar för mikroföretag och modernisering av bokföringslagen (SOU 2021:60).

Associationsrätt

Jag konstaterar att en lång rad remissinstanser har inkommit med sina synpunkter och att förslagen nu bereds av regeringen. Det gäller till exempel att kravet på att behålla bokföringsunderlag i pappersform i fyra år ska slopas. Svenska folket ska veta att alla är för och att ingen är emot. Total enighet råder i sakfrågan. Enligt min uppfattning behövdes därför inga motioner och ingen utskottsberedning i dessa frågor just detta riksdagsår.

Herr talman! Jag noterar vidare att Sverigedemokraterna i sin kommittémotion 2022/23:965 av Tobias Andersson med flera begär ett tillkännagivande om att regeringen bör tillsätta en utredning för att avkriminalisera för sent inkomna årsredovisningar. Motionärerna vill i stället för ett straffrättsligt system med fängelse i straffskalan se ett nytt system med enbart förseningsavgifter.

På tvärs mot den motionen pågår, efter detta utskotts tillkännagivande, den viktiga Utredningen om bolaget som brottsverktyg, med direktivnummer 2021:115, som har i uppdrag att överväga även vissa frågor om inlämnande av just årsredovisningar.

Utredaren har bland annat fått i uppdrag att analysera för- och nackdelar med en förkortad tidsfrist för aktiebolag att lämna in sina årsredovisningar, ta ställning till om tidsfristen bör förkortas och i så fall göra en bedömning av vilka bolagstyper som bör omfattas, överväga ändringar i sanktionssystemet i årsredovisningslagen och aktiebolagslagen samt föreslå de författningsändringar som behövs. Uppdraget ska redovisas senast den 22 juni 2023.

I utskottet menar alltså alla partier utom Sverigedemokraterna att bland annat frågan om straffansvaret vid bokföringsbrott redan behandlas inom ramen för Utredningen om bolaget som brottsverktyg. Alla utom Sverigedemokraterna anser därför att det arbetet inte bör föregripas genom någon åtgärd från riksdagen.

Herr talman! Det är ändå lite märkligt. Företrädare för Sverigedemokraterna talar om hårda tag mot kriminalitet och om brottsoffrets perspektiv dygnets alla timmar, året runt. Men bokföringsbrott ska avkriminaliseras. Är det inte rimligt att förvänta sig att personer som driver seriös näringsverksamhet klarar av att inkomma med årsredovisningen inom sex månader efter räkenskapsårets slut? Det handlar om sex månader, herr talman, inte sex dagar eller sex veckor. Ett halvår har man på sig.

Till fängelse döms man naturligtvis bara om årsredovisningen eller bokföringen i övrigt är uppsåtligen vilseledande. Ingen sitter i fängelse i det här landet för att av misstag eller okunskap ha inkommit någon månad för sent med en årsredovisning.

Herr talman! Jag hoppas att civilutskottets viktiga arbete med associationsrätten även framöver präglas av det allvar som frågor om företagandets villkor, skattesystemets funktionssätt och kampen mot ekonomisk brottslighet förtjänar.

(Applåder)

Herr talman! Tack till statsrådet och interpellanten! Jag ska fatta mig ganska kort. Jag har med stort intresse tagit del av en hel del av materialet som den nu nedlagda utredningen arbetat fram.

I Sandvikens kommun har under 2022 minst 43 familjer dumpats av sju Stockholmskommuner. Syndarnas namn är Lidingö, Järfälla, Nacka, Sundbyberg, Upplands Väsby, Värmdö, Stockholm och Täby. Det handlar alltså om 43 familjer - ofta unga, ensamstående flerbarnsmödrar från Demokratiska republiken Kongo som kommit till Sverige som kvotflyktingar. Jag utgår från att Erik Slottner och jag lätt kan enas om att vi inte vill byta livsöde med någon av dessa familjer.

Jag läser innantill vad Sandvikens kommunföreträdare har haft att säga till den nu nedlagda statliga utredningen:

Barnen är särskilt utsatta. Eftersom hushållen ofta bara dyker upp är kommunen oförberedd. Inget av hushållen med skolbarn har sökt plats på skola före flytten, utan alla har sökt när de redan har flyttat. Detta leder till att det inte finns någon tid för förberedelse. Kommunen har under 2022 behövt ordna plats i skola och förskola för nästan 100 barn. Det är en utmaning. Grundskolan har arbetat hårt med att kunna erbjuda skolplats till alla barn. Kommunen har behövt lösa platser genom överinskrivning. Konsekvensen har blivit att syskon placeras på olika skolor - ibland tre olika - vilket innebär en logistisk utmaning för den inflyttade familjen. Detta i sin tur kan leda till att barnen får hög frånvaro, då logistiken blir övermäktig för en ensamstående förälder som är kvotflykting från Kongo.

Jag tackar statsrådet för diskussionen, accepterar att detta är en komplex frågeställning och uppmanar honom och regeringen att vidta omedelbara och kraftfulla åtgärder mot social dumpning. För ett parti som kanske kan tänka sig att förstatliga hela sjukvården borde det vara möjligt att tänka sig lite mer av tydlig, statlig styrning på detta område.

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret på såväl Eva Lindhs som Peter Hedbergs interpellationer i dag. Eva Lindh har tyvärr blivit sjuk.

Sedan flera år har vi mycket goda skäl att tro att kommuner i vårt land motverkar integrationen, kränker barns rättigheter och utsätter redan pressade kommuner för stora påfrestningar genom att helt enkelt dumpa människor som behöver samhälleliga insatser. Vi vet också att bristen på lämpliga bostäder är en mycket viktig faktor som driver vissa i allt väsentligt rika och välmående kommuner som är under borgerligt styre sedan decennier att agera på detta vis.

Kunskapen om dessa mycket allvarliga missförhållanden i vårt land skulle nu samlas i en statlig utredning. Därtill skulle förslag på åtgärder arbetas fram.

Utredningen som Erik Slottner och regeringen har lagt ned har hunnit inkomma med ett brev med anledning av regeringens beslut att avsluta utredningen om att motverka social dumpning. I brevet förklarar utredningssekretariatet att man givetvis inte har kunnat arbeta färdigt med sina reformförslag men att man ändå vill redovisa två föreslagna åtgärder.

Jag läser innantill ur brevet: Vi vill avsluta med att belysa två åtgärder som vi bedömer kan motverka social dumpning i närtid. Nummer 1 är krav i socialtjänstlagen på informationsöverlämning från sändande till mottagande kommun om en person med kommunala stödinsatser, även nyligen avslutade, flyttar från en kommun till en annan. Nummer 2 är att förtydliga vad som avses med skyldighet att efter anvisning ta emot nyanländ för bosättning i kommunen enligt lag 2016:38 om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning. Det skulle bidra till en enhetlig tillämpning av bosättningslagen i enlighet med lagens intentioner samt motverka social dumpning.

Mina frågor till statsrådet blir: Är regeringen och statsrådet Erik Slottner beredda att föreslå dessa mycket konkreta förändringar? Om man är det, hur tänker statsrådet kring detta? Om man inte är det, varför?

Fru talman! Min fråga riktas till infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson.

Dagarna före jul meddelade regeringen att Boendesegregationsutredningen avvecklas. Utredaren Erik Pelling hade uppdraget att utveckla verktyg och metoder för att stärka arbetet med att minska och motverka boendesegration i samhällsplaneringen.

Utredningen tillsattes mot bakgrund av att den socioekonomiska boendesegregationen i Sverige har ökat väsentligt sedan 1990-talet. Detta är en verklighet som vi snart 2 ½ miljoner stockholmare känner mycket väl till. Vi lever i en alltmer segregerad storstadsregion.

I de Stockholmskommuner där vi socialdemokrater styr sjösätter kommunpolitiker nu krafttag mot segregationen. Men staten och grannkommuner måste givetvis göra sitt för att nå bästa möjliga resultat.

Varför i hela friden lade ni ner denna utredning?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Vi får väl reda ut detta med investeringsstödet ordentligt någon gång.

Vi socialdemokrater föreslog i vår budgetmotion ett bemyndigande om ytterligare 8 miljarder. Om vi var regering och satt i Finansdepartementet hade vi givetvis backat upp det med finansiering i de år som det gäller, 2024-2025 och eventuellt något år till. Vi har alltså ett konkret förslag.

Fru talman! Jag satt på första parkett före jul när statsrådet Andreas Carlson hade en interpellationsdebatt med min partikollega Gunilla Svantorp. Andreas Carlson redogjorde då utförligt för sin omsvängning i fråga om ny höghastighetsjärnväg i Sverige. Från att nyligen ha varit motionär i riksdagen för ny sådan järnväg är han nu motståndare. Andreas Carlson hade låtit sig övertygas av goda argument, inte minst på det kristdemokratiska rikstinget, och framställde det som något av en dygd för en politiker att kunna ändra uppfattning.

Jag vill ge Andreas Carlson en chans att uppvisa denna dygd ännu en gång och ändra uppfattning. I det allvarligaste läget för svenskt byggande på tre decennier har regeringen i förtid avskaffat det enda av verkningsfull bostadspolitik vi hade: investeringsstödet till byggande av hyreslägenheter med lägre hyresnivå. Gör som vi sossar föreslagit och bemyndiga Boverket att bevilja anslag till redan inkomna ansökningar. Rädda jobb, stöd ekonomin och ge fler chans till en god bostad, bland annat genom 3 600 lägenheter här i världens finaste huvudstad.

Fru talman! Jag vill kommentera statsrådets inspel.

Den socialdemokratiska budgetmotionen och Socialdemokraternas kommittémotion på området innehåller ett förslag om att bemyndiga Boverket att bevilja anslag för ytterligare 8 miljarder kronor i investeringsstöd i den nuvarande formen.

Det är ju det konjunkturläge som vi nu befinner oss i, med stigande räntor och stigande priser, som ligger bakom det dramatiska fallet i byggandet. Det är inte så, Andreas Carlson, att byggandet alltid har fluktuerat i takt med olika konjunkturer. Sverige har under perioder haft en medveten socialdemokratisk bostadsbyggandepolitik. Den handlar om att upprätthålla byggtakten i konjunkturnedgång.

Vi står fast vid uppfattningen att det vore väldigt bra att på ett pragmatiskt sätt se till att byggandet upprätthålls i det som hotar att bli en djup lågkonjunktur. Ett sätt vore att avveckla investeringsstödet på ett lite annat sätt än det som regeringen nu har valt.

Jag måste ändå berömma regeringen. Häromdagen var de kristdemokratiska statsråden Carlson och Slottner gemensamt ute massmedialt och berättade i ett pressmeddelande att man nu ger länsstyrelserna i uppdrag att redovisa vilka åtgärder de tillsammans med kommunerna har genomfört för att främja ett ökat bostadsbyggande. Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson säger i pressmeddelandet från den 20 januari att en sådan kartläggning kan bli en bra grund för att överväga vilka åtgärder som kan behövas på nationell nivå.

Fru talman! Man kan säga att jag har fått svenska folkets, Magdalena Anderssons och Lena Hallengrens uppdrag att kartlägga vilka åtgärder som den sittande regeringen har vidtagit för att främja ett ökat bostadsbyggande. Jag vill redovisa mina resultat.

Regeringen har avvecklat investeringsstödet i förtid och därigenom brutit mot den linje man hade här i riksdagen så sent som sommaren 2022. Många i byggbranschen är djupt besvikna, och det vet Andreas Carlson vid det här laget.

Därtill har regeringen lagt ned tre statliga utredningar med omedelbar betydelse för bostadsförsörjningen i landet.

Den första är utredningen om att motverka social dumpning. Detta är en utredning som i sitt arbete redan har kunnat konstatera att social dumpning är ett större problem i Sverige än vad man trott och att det finns kommuner som helt enkelt inte ser det som sin uppgift att fullgöra sitt bostadsförsörjningsansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den andra är utredningen om ordning och reda på hyresmarknaden, som skulle kartlägga förekomsten och missbruket av så kallad blockuthyrning och så kallade lägenhetshotell. Denna utredning skulle även behandla frågan om ett hyresrättsregister.

Den tredje, fru talman, är utredningen om boendesegregation. Utredaren skulle bland annat kartlägga vilka bostadsbolag som aktivt strävar efter att hyresgäster kan bo kvar efter omfattande renoveringar, redogöra för hur ett urval av dessa bostadsbolag arbetar och föreslå hur goda exempel kan få ökad spridning.

Jag vill fråga Andreas Carlson: Om det nu är en angelägen fråga för regeringen att bostadsförsörjningen fungerar, vilket statsrådet har intygat här i talarstolen, är det då verkligen en bra idé att lägga ned alla dessa utredningar om boendesegregation, olaglig blockuthyrning och social dumpning?