Helene Odenjung

Herr talman! Det är en stor dag, som flera har påpekat. I dag debatterar vi och beslutar om en av mandatperiodens mest avgörande socialpolitiska reformer, nämligen införandet av en ny socialtjänstlag. Jag är, precis som många andra här i dag, väldigt stolt. Jag har varit med på hela resan – om än från en annan position, i en kommun – och har längtat efter att en ny socialtjänstlag ska komma på plats.

Detta betänkande rör inte bara teknikaliteter, utan det handlar i grunden om vilket samhälle vi vill bygga, vilka principer som ska vägleda stödet till människor i utsatta livssituationer, hur vi kan förebygga sociala problem i stället för att bara åtgärda dem och hur vi skapar en socialtjänst som är rättssäker, tillgänglig och anpassad för framtiden.

Socialutskottets betänkande En förebyggande socialtjänstlag – för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter är ett kraftfullt svar på dessa frågor. Från liberal sida ställer vi oss helhjärtat bakom förslaget, även om vi som liberaler förstås gärna hade sett att det gjordes tydligare kopplingar till skolan.

Herr talman! Den nuvarande socialtjänstlagen trädde i kraft 2001. Den har tjänat oss väl, men den speglar ett samhälle som inte längre finns. Under de drygt 20 år som gått har samhällets utmaningar förändrats. Vi har sett ökade krav på individanpassning, större komplexitet i livssituationer och en ökad medvetenhet om vikten av tidiga insatser. Det är därför hög tid att vi ersätter den gamla lagen med en ny lag som är modern, rättvis och förebyggande.

Den kanske mest avgörande förändringen i den nya lagen är att den flyttar fokus från reaktivt till proaktivt. I dag tvingas socialtjänsten ofta ingripa först när problemen redan är stora – när barn far illa, när familjer har gått sönder och när missbruket är långt framskridet. Det nya lagförslaget vänder på detta. Det slår fast att kommunerna ska arbeta mer förebyggande och uppsökande. Detta är inte bara klokt utan också nödvändigt. Vi vet att tidiga insatser inte bara sparar resurser. De räddar liv, relationer och framtidsutsikter.

Det här är klassisk liberal välfärdspolitik. Stödet sätts in i tid, inte för sent. Vi bygger människor, inte beroenden.

En annan viktig förändring är möjligheten att erbjuda vissa sociala insatser utan individuell behovsprövning. Det kan låta byråkratiskt, men i praktiken innebär det att människor som behöver stöd i ett tidigt skede inte ska tvingas vänta in ett formellt beslut. Kommunerna får större handlingsutrymme att arbeta lågtröskligt och snabbt. Vi liberaler ser detta som ett viktigt verktyg för att minska stigmat och öka tillgängligheten. Att våga be om hjälp ska inte vara förknippat med en lång utredning eller känslan av att vara ifrågasatt. Hjälpen ska finnas där – tidigt, tydligt och enkelt.

Herr talman! Vi är också mycket glada över att barnets bästa lyfts fram tydligare i den nya lagen. Det är egentligen en självklarhet, men det har inte alltid varit en realitet. Barn ska inte bara vara en del av en familj, utan de är också egna rättighetsbärare. Det nya lagförslaget innebär att barnens röst ska höras, att barnens åsikter ska beaktas och att barnens bästa alltid ska vara vägledande vid insatser som rör dem. Det är ett viktigt steg för att förverkliga barnkonventionen i praktiken, och det är ett uttryck för ett samhälle som tar barns rättigheter och behov på allvar.

En socialtjänstlag är inte bara ett styrdokument för myndigheter. Det är en lag som människor ska kunna förstå. Därför är det välkommet att den nya lagen får en tydligare struktur med nio tematiska avdelningar och ett moderniserat, mer tillgängligt språk. Rättssäkerhet förutsätter ju att människor vet vad de har rätt till. Det förutsätter också att socialtjänstens personal har goda förutsättningar att arbeta rättvist och konsekvent. En begriplig lag är ett verktyg för båda.

Två särskilda tillskott i lagen är värda att lyfta fram.

För det första införs ett övergripande mål om att främja jämställda levnadsvillkor. Det betyder att socialtjänsten ska beakta kvinnors och mäns olika livssituationer och verka för likvärdig behandling. Det är en viktig signal och ett praktiskt verktyg för ett mer jämlikt samhälle.

För det andra tydliggörs socialnämndens brottsförebyggande ansvar, särskilt när det gäller unga. Här ser vi en direkt koppling till det bredare arbetet för trygghet och social hållbarhet. Det förebyggande sociala arbetet är ett av våra mest kraftfulla verktyg mot kriminalitet. Den här lagen stärker det arbetet.

Herr talman! Vi är förstås medvetna om att denna lag innebär en stor omställning för kommunerna. Därför är det helt avgörande att staten tar sitt ansvar i implementeringen. Vi noterar med tillfredsställelse att både Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Regioner har fått i uppdrag att ge vägledning och stöd.

Vi kommer att följa detta noga. En bra lag måste också genomföras på ett bra sätt. Här har vi som lagstiftare ett gemensamt ansvar.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att socialtjänsten är en av hörnstenarna i den svenska välfärden. Varje dag möter den människor i svåra situationer. Ibland är socialtjänsten den sista utvägen. Ibland är den det enda hoppet. Den nya socialtjänstlagen är inte bara en teknisk uppdatering, utan det är en värderingsdriven reform. Den uttrycker en tro på att människor kan växa, att samhället kan stötta utan att kväva och att vi tillsammans kan bygga trygghet genom frihet.

Från Liberalernas sida är vi stolta över att stå bakom detta betänkande. Det är en reform i tiden och för framtiden. Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Eftersom jag är sist i den här debatten ska jag försöka att inte upprepa allt som tidigare har sagts om den här fantastiska strategin. Därför hoppar jag över lite av de inledande fraserna, som jag hade förberett.

Jag tänker uppehålla mig lite vid trygghet, eftersom trygghet är ett eget fokusområde i den här strategin – med rätta. Trygga stadsmiljöer är en grundförutsättning för frihet. Vem du än är ska du kunna promenera genom ditt kvarter utan rädsla. Föräldrar ska våga låta barnen gå eller cykla till skolan. Därför uppskattar jag faktiskt att strategin särskilt lyfter trafiksäkra skolvägar. Det kan låta lite för konkret och kanske till och med lite trivialt med säkra skolvägar, men i praktiken handlar det om barns säkerhet och självständighet i vardagen. Varje barn som tryggt kan ta sig till skolan är ett steg mot en både tryggare och mer hälsosam stad, där rörelse uppmuntras.

I strategin förespråkas också trädgårdsstaden. Det är alltså stadsdelar med gröna inslag – träd och parker – där bebyggelsen ger utrymme för gemenskap och rekreation. Vi liberaler vet att en grön och mänsklig skala i stadsplaneringen kan öka trivsel och minska stress. Det skapar bostadsområden där människor vill bo kvar och engagera sig i sitt grannskap.

Levande stadsmiljöer bidrar till trygghet. När gator och torg fylls av liv, kultur och företagande trängs brottsligheten tillbaka. En upplyst park med aktiviteter och folk i rörelse på kvällen är en trygg park. En öde, nedklottrad gångtunnel är raka motsatsen. Stadsplaneringens roll i att motverka otrygghet och utanförskap kan inte överskattas. Hur vi utformar våra bostadsområden påverkar direkt hur trygga och inkluderade människor känner sig.

Herr talman! Kampen mot segregation ligger mig väldigt varmt om hjärtat. I dagens Sverige finns utsatta områden där arbetslösheten är hög, där skolresultaten är låga och där hedersförtryck har brett ut sig. Att lyfta dessa utanförskapsområden handlar om att lyfta hela Sverige. Varenda unge som växer upp i Hjällbo, Rosengård eller vilken stadsdel det än må vara ska känna samma framtidstro som ett barn i en välbärgad villaförort. Alla – oavsett var de bor – ska ha trygga livsvillkor, bra skolor och möjligheter att försörja sig och känna sig delaktiga i samhället.

Det är därför vi liberaler alltid tjatar om skolan. Utbildning är nämligen nyckeln som kan låsa upp dörren så att man kommer ut ur utanförskapet. Det är därför vi pratar om att blanda upplåtelseformer i bostadsområden, så att hyresrätter, bostadsrätter och radhus kan finnas sida vid sida och skapa mer blandade kvarter där människor med olika bakgrunder möts som grannar. Och det är därför vi måste ta tillbaka kontrollen över områden som i dag plågas av kriminalitet. Här krävs både en starkare närvaro av rättsstaten och förebyggande sociala insatser.

Jag är stolt över att regeringen redan genomfört historiens kanske mest omfattande offensiv mot den organiserade brottsligheten. Men lika viktigt är det att vi samtidigt bygger bort de miljöer som gängen frodas i och att vi arbetar mer förebyggande.

Med den nya strategin kopplar vi samman brottsbekämpning med stadsförnyelse. Vi ska kväva rekryteringen till gäng genom att göra stadsdelar tryggare och mer hoppfulla att växa upp i.

Herr talman! Våra städer måste stå i frontlinjen för klimatarbetet. Det innebär att vi minskar utsläppen genom smart stadsplanering – till exempel fossilfri kollektivtrafik, laddinfrastruktur och energieffektiva byggnader – samtidigt som vi anpassar stadsbyggnaden till det klimat som redan förändras.

I strategin betonas minskad klimatpåverkan, ökad klimatanpassning och säkrade ekosystemtjänster. Låt mig översätta det till lite vardagsspråk. Det handlar om att planera städer så att de klarar både kraftiga skyfall och värmeböljor och om att se till att det finns träd och grönytor som kan dämpa värme och ta upp vatten vid regn. Vi såg i somras exempel från andra länder där städer fullständigt lamslogs. Vi måste lära av det och ligga steget före.

Här finns en stor chans för innovation. Svenska företag och universitet kan leda utvecklingen när det gäller ny klimatsmart teknik och nya lösningar för stadsplanering.

Herr talman! En aspekt som jag vill lyfta fram ur strategin är begreppet robusta städer. Coronapandemin, klimatkriser och Ukrainakriget har lärt oss att vi måste öka vår beredskap. Det kan gälla allt från planer för att hålla igång samhällsservice under en pandemi till civilförsvar om det värsta skulle hända. Våra städer ska vara beredda på krig och kris – med skyddsrum, krislagring och robusta energisystem – så att medborgarna kan vara trygga även i osäkra tider.

En av de styrkor som jag ser med den här strategin är faktiskt betoningen på samverkan – det har flera talare före mig här i kammaren också lyft. Staten ensam kan inte trolla fram trivsel på varje gata, men staten kan sätta mål, skjuta till resurser och ändra lagar där det behövs för att underlätta lokalt arbete.

Kommunerna har en nyckelroll. De känner sina städer bäst, och det är där det mest konkreta arbetet sker. Det handlar om allt från översiktsplaner till hur parker sköts och skolor drivs. Men kommunerna ska inte behöva göra jobbet ensamma. Näringslivet behöver också vara med. Företagare bidrar med investeringar, jobb och idéer till stadsbilden. Tänk på hur en ny butik eller ett kafé kan liva upp ett kvarter eller på hur fastighetsägare som renoverar hus kan höja stoltheten i ett område!

Civilsamhället – alla de krafterna, de ideella föreningarna, idrottsklubbarna och boendeinitiativ – skapar gemenskap och förtroende mellan människor. Jag tror personligen mycket på sådant som nattvandrargrupper, grannsamverkan och lokala trygghetsvakter.

Jag är glad att regeringen genom strategin också stärker den plattform där olika aktörer möts, till exempel genom att ge Rådet för hållbara städer ett bredare uppdrag. Man har till och med bytt namn på rådet till Rådet för levande städer. Nu tas Brottsförebyggande rådet och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap in som nya parter i rådet. Det signalerar också att brottsförebyggande och krisberedskap är integrerade delar i stadsutvecklingen. Det är precis så tvärsektoriellt och heltäckande som vi behöver tänka.

Herr talman! Sverige ska hålla ihop. Klyftan mellan den attraktiva innerstaden och den nedslitna förorten måste slutas. Barn ska andas ren luft, utbilda sig i bra skolor och leka i trygga kvarter. Äldre ska kunna promenera genom parker utan oro. Företagare ska våga satsa i varje stadsdel. Kulturella och kreativa utövare ska se staden som en scen, inte som ett hinder. Allt detta förutsätter att vi formar städer som är just levande, trygga och robusta. Det är exakt det som den här strategin syftar till.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 14 maj.)

Herr talman! Jag får be ledamoten om ursäkt om han hade förväntat sig en nyhet från mig. Jag är inte ekonomiskpolitisk talesperson, och jag kan inte kan presentera budgetnyheter här i dag. Dessutom trodde jag att betänkandet handlar om bostadspolitik och kanske inte specifikt om bostadsbidrag, som inte ens hanteras i vårt utskott.

Men med det sagt vill jag ändå understryka hur viktigt det är att se till att det finns en träffsäkerhet i de insatser som görs för ekonomiskt utsatta familjer. Det fortsätter Liberalerna att slåss för.

Herr talman! Märta Stenevi ställer frågan, och jag vill instämma i att det tillfälliga bostadsbidraget var och är väldigt träffsäkert.

Det infördes under tiden med mycket hög inflation, ska vi vara medvetna om, och den har regeringen lyckats pressa tillbaka. Men jag vill understryka att vi både hör och ser behovet av att ha möjligheter till riktade insatser. Vi utesluter ingenting för att kunna hjälpa utsatta hushåll.

Men jag vill också poängtera det som Larry Söder sa här tidigare. Många kommuner gjorde inte rätt utan räknade av på försörjningsstödet. Då tappade det hela sin funktion.

Herr talman! En väl fungerande bostadsmarknad i hela landet med tillgång till bostäder i varierande upplåtelseformer är en viktig förutsättning för människors trygghet och livskvalitet och för en konkurrenskraftig ekonomi och tillväxt. Fler ska kunna förverkliga sina boendedrömmar, och människor ska kunna flytta dit där arbeten finns.

Det behöver byggas fler bostäder över hela landet. Människors behov och efterfrågan ska vara styrande för hur bostadsbeståndet utvecklas. Samtidigt behöver det befintliga byggnadsbeståndet utnyttjas effektivare.

Det är viktigt att fler har möjlighet att äga sitt boende. Ökat eget ägande innebär att fler känner ansvar för sitt boende och sin boendemiljö. Ökat eget ägande och en blandning av upplåtelseformer är viktiga faktorer för att få till stånd en positiv utveckling i bostadsområden som präglas av utanförskap.

Om ni känner igen de här formuleringarna har ni förmodligen läst regeringens budgetproposition väldigt noga, för de är tagna direkt därur.

Det nämndes tidigare i debatten här att det tar mellan åtta och tio år från idé till inflyttningsfest när man planerar bostäder. Det är många som drömmer om ett eget boende. Man vill flytta hemifrån. Man vill flytta ihop. Man tvingas flytta isär. Men alternativen är inte alltid så många, och trots den långa planering som krävs och trots dialoger med medborgare och blivande grannar uppstår protester ofta just när grävskoporna börjar komma. Det är kanske inte så konstigt, för folk har hunnit flytta därifrån sedan dialogen hölls.

Det är ett stort problem att dagens planprocess för både bostadsbyggande och annat byggande tar för lång tid. Det beror dels på en övertung regelbörda i själva handläggningen, dels på de många och långa överklagandena.

För att korta processen från godkännande till byggstart anser Liberalerna bland annat att kravet på startbesked i plan- och bygglagen ska tas bort. Långa överklagandeprocesser bidrar till att det byggs mindre. Det borde alltså finnas en betydande potential att se över reglerna för överklagande utan att detta leder till inskränkningar av den grundläggande och självklara rätten att överklaga beslut som man verkligen drabbas av.

Herr talman! Vi behöver också se över och förenkla byggreglerna. Enligt EU:s statistikorgan Eurostat är svenska byggpriser med råge de högsta i hela Europa. Även i relation till jämförbara länder är svenska byggpriser betydligt högre. Finland har samma klimat och tätortsstruktur som Sverige, men i Finland är kostnaderna för att bygga 19 procent lägre.

Liberalerna anser därför att vi behöver fortsätta se över hur vi kan skapa möjligheter till billigare produktion och kostnadseffektivare processer. Vi vill gå längre än att avskaffa de kommunala särkraven. Vi vill att det ska bli möjligt att en hustyp bara behöver prövas mot byggnormen en gång för att sedan vara förhandsgodkänd. På så sätt kan byggkostnaderna pressas effektivt och handläggningstiden i bygglovsärenden kortas.

Det behövs en stor förenklingsutredning med fokus på att alla grupper inte behöver samma regler. För en student kan vissa ytor vara mindre, och för familjer mitt i livet kan reglerna för utbyggnad av villa behöva förenklas. Riktmärket för en förenklingsutredning är att byggregler ska garantera att alla bostäder är säkra men att konsumenterna ska få mer att säga till om i övrigt.

Vi behöver en ny egnahemsrörelse. Under 1900-talets egnahemsrörelse var det liberaler som drev på för att vanliga löntagare skulle ha möjlighet att köpa ett eget hem. Mycket har såklart förändrats sedan dess, men inte människors längtan efter ett eget hus. Sju av tio svenskar säger att de vill äga sitt eget boende.

Vi vill att hälften av bostäderna i områden som i dag är utsatta ska bestå av ägda boendeformer. De som har minst i plånboken är faktiskt de som ofta har den dyraste boendeformen: hyresrätten. Utmärkande för utsatta och särskilt utsatta områden är bristen på privatägda bostäder. Det gör att de som vill äga sitt boende ofta lämnar området samtidigt som boendekostnaden i allmänhet blir högre för dem som bor i utsatta områden. Genom ombildningar och nyproduktion kan andelen som äger sitt boende öka. Ett väl avvägt mål i flera områden skulle kunna vara att andelen hyresrätter inom en tioårsperiod ska minska till hälften av bostadsbeståndet.

Herr talman! Liberalerna förespråkar en ny boendeform. Behovsbostäder kallar vi den.

Den generella bostadspolitik som bedrivits sedan den bostadssociala utredningen på 40-talet är i realiteten inte renodlat generell. Kommunerna har fått ta notan för de särskilda insatser som krävts för att rädda människor från att bo på gatan. Vi har de senaste åren sett hur sociala kontrakt vuxit fram som en outtalad svensk modell för sociala bostäder.

Liberalerna föreslår en modell för sociala bostäder som fungerar för Sverige – behovsbostäder som kompletterar hyresrätter, bostadsrätter och äganderätter och som förmedlas utifrån den sociala situation som den sökande befinner sig i. Vårt förslag innebär att kommunerna ska förmedla en betydande andel av hyresrätterna i de kommunala förmedlingssystemen genom en behovsbedömning som utgår från ekonomisk situation, risk för hemlöshet, extrem trångboddhet, medicinska behov och utsatthet för våld.

Systemet kommer att byggas upp långsiktigt genom att ett flöde skapas från nyproducerade och befintliga bostäder till behovsbostäder utan att grundas på statliga subventioner. I stället använder vi den resurs som det befintliga beståndet innebär och inrättar en hyresgaranti och indexerad hyra för att motverka kostnadsökningar för de kommunala bolagen.

Vi behöver också en förändring av bruksvärdessystemet och en friare hyressättning. Den svenska hyresregleringen beskrivs av OECD som en av de striktaste bland organisationens medlemsländer. Vi skiljer därmed ut oss från våra nordiska grannländer. I Norge, Finland, Danmark och Island råder marknadshyror på hela eller delar av hyresmarknaden. Den svenska hyresregleringen har fått kritik av EU-kommissionen, OECD, IMF, Världsbanken och Finanspolitiska rådet. Upprepade gånger har Sverige fått kritik som lyft fram problemen på den svenska bostadsmarknaden och förespråkat bland annat en mer flexibel hyressättning.

Liberalerna har länge arbetat för fri hyressättning vid nyproduktion och för att hyressättningen i det befintliga beståndet i större utsträckning ska avspegla konsumenternas efterfrågan och individuella val. Förändringar i bruksvärdessystemets tillämpning ska kombineras med regler som ger hyresgäster långsiktigt förutsägbara villkor och ett skydd mot plötsliga höjningar av hyran för den befintliga bostaden.

Inom bruksvärdessystemet behöver läget få betydligt större genomslag. Det är rimligt att en centralt placerad lägenhet har högre hyra än en mindre centralt placerad lägenhet. Fri hyressättning vid nyproduktion borde införas, och i det befintliga beståndet ska lägenheternas kvalitet och läge få större genomslag i hyressättningen. Det är en central del av utvecklingen mot en friare och mer välfungerande bostadsmarknad.

Herr talman! Flera större reformer är utredda och färdiga att behandlas i riksdagen under våren, så vi kommer att få all anledning att diskutera flera av dessa frågor igen.

Herr talman! Det har nog inte undgått någon att våldsutvecklingen i Sverige har eskalerat. Det är tydligt för oss alla att tryggheten i vårt samhälle utmanas. Medan nyhetsrapporteringen ofta domineras av den allt grövre kriminaliteten med inslag av skjutningar och sprängningar runt om i landet får vi aldrig blunda för det andra våld som utövas i vårt samhälle och som är minst lika viktigt att belysa: våld i nära relationer.

Mäns våld mot kvinnor, det våld som sker inom hemmets fyra väggar – dessa ”lägenhetsbråk” som de en gång kallades – är inte isolerade incidenter utan ett uttryck för djupt rotade problem som kräver vår fulla uppmärksamhet och kraftfulla åtgärder.

För mig som liberal och feminist är individens frihet och trygghet helt grundläggande värden. Våld i nära relationer och hedersförtryck är direkta angrepp på dessa värden. De berövar individer deras handlingsfrihet, deras säkerhet och i värsta fall deras liv.

Våldet som sker inom hemmets fyra väggar – hot och trakasserier, fysiskt våld, psykiskt våld, sexuellt våld – sker inte sällan dagligen. Ofta saknas utomstående vittnen, vilket oundvikligen även påverkar de barn och unga som vistas i samma miljö. När det gäller hedersrelaterat våld och förtryck samt sexuella övergrepp på barn vågar brottsoffren sällan berätta om sin utsatthet, och de saknar samhällets stöd och lider i ensamhet. Mörkertalen är enorma. Vart tionde barn i Sverige har upplevt våld i hemmet. Andelen barn som förs ut ur landet för att giftas bort eller könsstympas ökar.

Tidigare talare har tagit upp statistiken från Brå, och jag ska inte upprepa den, men Aftonbladet kartlägger varje kvinna som har dödats av en man de en gång har haft en kärleksrelation till. Databasen sträcker sig tillbaka till början av 00-talet. Den senaste uppdateringen visar att 371 kvinnor har drabbats sedan dess – 371 kvinnor har mördats av någon som de har älskat.

Trots att vi vet hur utbrett våldet är fortsätter våldsutsatta kvinnors och flickors lidande. Barn tvingas umgås med sina våldsutövande pappor. Flickor placeras på statens låsta boenden och riskerar att utsättas för våld och sexuella övergrepp av personal eller andra placerade ungdomar. Det är därför nödvändigt och bra att regeringen arbetar med dessa frågor, men vi måste vara tydliga med att det krävs ett perspektivskifte där brottsoffrets och barnets bästa alltid sätts i första rummet. Vi får aldrig släta över eller titta bort från det lidande som drabbar så många.

Ett perspektivskifte är på gång. Regeringen har beslutat om att det våldsförebyggande arbetet ska skrivas in i lag, men det behövs mer. Vi måste på allvar växla upp det förebyggande arbetet och tidigare identifiera de riskfaktorer som leder till att barn och kvinnor far illa. För att kunna sätta in effektiva åtgärder som gör skillnad får vi aldrig hamna i att släta över eller titta bort från det lidande som drabbar så många kända eller okända. Tvärtom ska vi underlätta för fler att lämna destruktiva relationer.

Vi måste också motverka de destruktiva normer och den utveckling som gör att unga killar och män tar till våld som maktmedel. En hederskultur fostrar söner till att ta ansvar för sina systrars och närstående släktingars beteende, och rätten att använda hot och våld för att utöva kontroll mot systrar och närstående flickor har dessutom sanktionerats av familj och släkt. Dessa normer och värderingar måste bekämpas med tydlig nolltolerans från det offentliga, särskilt socialtjänsten.

För Liberalerna är den nya socialtjänstlagen ett viktigt steg framåt. Lagen ska göra det tydligt att socialtjänsten ska arbeta ännu mer förebyggande, som vi har pratat om tidigare. Det ska vara lättare att nå eller erbjuda stöd. Vidare ska verksamheten vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Att orosanmälningar till socialtjänsten blir sökbara är en annan viktig reform som Liberalerna länge har drivit på. Det är alltså fråga om ett socialtjänstdataregister för att veta var barn är placerade och vilka insatser som har gjorts för att man ska bli bättre på att se vad som fungerar och vilka åtgärder som inte får den effekt som eftersträvas. Det kommer att ges bättre möjligheter att följa upp insatser och se vad som verkligen gör skillnad.

Vi liberaler betonar vikten av ett starkt samhälle som stöttar de mest utsatta. Det handlar om att ge röst åt dem som sällan vågar berätta om sin utsatthet och att säkerställa att de inte lider i ensamhet. Och som jag har sagt tidigare: vart tionde barn i Sverige har upplevt våld i hemmet. Det är vår skyldighet att bryta den onda cirkeln.

Det är bra att socionomutbildningen ska reformeras så att den ska inkludera kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck. Jag välkomnar det. Det är självklart att den som möter samhällets mest utsatta måste ha rätt kunskap för att ge adekvat stöd och hjälp.

Jag ser också positivt på att regeringen har beslutat om att det våldsförebyggande arbetet ska skrivas in i lag. Vidare har det beslutats om ett nationellt förebyggandeprogram, och det finns ett nytt statsbidrag för förebyggande arbete mot mäns våld mot kvinnor, våld i nära relation, sexuellt våld, hedersrelaterat våld och förtryck, prostitution och människohandel. Detta är ett viktigt steg.

Jag gläder mig lite extra åt att regeringen i morgon kommer att tillsätta en utredning för att stärka arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck i skolans värld och analysera förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck i förskola, skola och fritidshem.

Vi ser givetvis dessa åtgärder som viktiga steg i rätt riktning som vi har drivit på. Samhället måste fortsätta att växla upp det förebyggande arbetet på alla nivåer och tidigare identifiera de riskfaktorer som leder till att barn och kvinnor far illa. Vi får aldrig kompromissa med tryggheten och friheten för alla i vårt samhälle. Kampen mot våldet måste fortsätta med kraft och beslutsamhet.

Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.

(Applåder)

Fru talman! Jag uppfattade inte den andra frågan riktigt. Det handlade om att jag skulle prata med mina partikamrater. Det kan jag trösta ledamoten med att jag gör varje dag.

Jag tycker att det här är väldigt viktigt och har uppfattat att vi är helt eniga när det handlar om socialtjänstlagens införande. Det har varit efterlängtat, som jag sa tidigare. Det är det faktiskt inte många lagar i kommunerna som är.

Jag skulle också vilja understryka hur viktigt det förebyggande arbetet är och att möjligheterna till förebyggande arbete ökar med den nya socialtjänstlagen. Mycket har hindrats av att det har varit sekretess mellan olika myndighetsutövare. Skolan har haft svårt att få information på grund av delar av socialtjänstlagen om insatser som gjorts från socialkontoret. Då har de kanske till och med fått helt motsatt effekt.

Jag ska ta ett exempel som gäller att man under lång tid inte följde upp frånvaro i skolan ordentligt. Det gjorde att många kunde vara borta under långa perioder. I mitt konkreta exempel blev eleven inte ens efterfrågad när den inte kom till skolan. Vad gör det med en ungdom att ingen frågar efter den? Man glider ju längre och längre från det viktiga arbete som ändå görs i skolan. Samtidigt kunde socialtjänsten ha talat om vad den här ungdomen höll på med. Jag vill alltså återigen understryka vikten av det förebyggande arbetet. Det kommer att vara helt avgörande. Men vi kommer också i framtiden att behöva ha LVU som en insats.

(Applåder)

Fru talman! Jag tror att det framgick ganska tydligt i mitt anförande att det i första hand handlar om det förebyggande arbetet. Sedan tycker inte jag att man ska sticka under stol med att omhändertaganden flera gånger har undvikits på grund av att man inte har kunnat verkställa dem eller på grund av att man har haft hemmaplanslösningar i olika situationer och därför inte använt det.

Formuleringen finns där, men det är inget självändamål att det ska vara fler omhändertaganden. Om vi lyckas i det förebyggande arbetet blir det ju färre, och jag tror att vi alla egentligen är besjälade av att se till att ingen hamnar på glid. Samtidigt är det en utopi att tro att vi inte skulle behöva ha LVU i framtiden.

Fru talman! Sverige är ett fantastiskt land att växa upp i som barn. De flesta barn växer upp i trygghet och får ta del av alla de möjligheter och rättigheter som vårt samhälle ska säkra. Sverige har gång på gång också visat vägen när det gäller att sätta barnens rättigheter i det allra främsta rummet.

Vi var först i världen, på 50-talet, med att förbjuda aga i skolan. När den liberala statsministern Ola Ullsten 1979 lade fram propositionen om ett förbud mot barnaga gick vi återigen i bräschen. Detta är bara två av en mängd reformer som vi kan vara stolta över.

Men alla barn har det inte bra i föregångslandet Sverige. I dag talar vi om alla de barn som fråntas sina grundläggande rättigheter, som inte känner eller lever i trygghet och som samhället alltför ofta har svikit. Det handlar om de barn som växer upp i hem där tryggheten inte längre existerar – hemmet har förvandlats från en trygg och skyddande plats till en plats av otrygghet. Det handlar om barn som med bultande hjärta sätter nyckeln i låset, rädda för vad som väntar på andra sidan dörren. Det handlar om barn som tidigt får lära sig att känna av sinnesstämningen i omgivningen för att skydda sig själva. Det handlar om barn som fråntas sina mest grundläggande fri- och rättigheter och om barn vars liv styrs av hederskulturens normer och värderingar. Det handlar om barn som får lära sig att leva utanför samhällets regler och om barn som växer upp i en värld där de kriminella gängen styr. Det handlar om barn som lär sig leta efter gömd alkohol i hemmet och om barn som tvingas ta ett ansvar som inget barn borde behöva göra.

Under mina år som kommunpolitiker mötte jag de här barnen, som samhället inte gjort tillräckligt för. Många kände sig svikna, bortglömda och framför allt otrygga.

Drivkraften att på alla sätt arbeta för ett barnsligare samhälle har jag haft med mig länge. Att stå här i dag, i talarstolen i Sveriges riksdag, bara några veckor efter att jag utsetts till riksdagsledamot gör mig därför både extra stolt och full av beslutsamhet när det handlar om barnfrågan. Engagemanget som jag hör här i kammaren känns positivt. Men de stora orden räcker inte. Det finns bara en sak som kan ge de här barnen trygghet, och det är politisk handling.

Den här regeringen gör mycket. Den agerar. Vid sidan av alla reformer har ett äkta perspektivskifte faktiskt skett. Barnperspektivet har stärkts i förhållande till föräldrars rätt. Föräldrarätten utmanas på riktigt.

Föräldrarätten har varit alltför stark, och barnrätten har varit alltför svag. Vi minns alla Lilla hjärtat, Esmeralda. Vi minns Tintin. De är inte ensamma. Alltför många barn har tvingats leva ett liv i otrygghet för att föräldrarnas rätt att vara föräldrar har varit större än barnets självklara rätt till trygghet. Det har handlat om en föräldrarätt som i praktiken har stått över barnets behov av skydd och stöd och som varit starkare än barnets vädjan om att slippa umgänge med en förälder som har misshandlat.

Liberalerna har länge ifrågasatt de normer som prioriterat vuxnas krav framför barnens behov. Den här regeringen skickar ett tydligt budskap: Barnens rättigheter går först. Det handlar inte bara om lagändringar. Det handlar om hur vi ser på barnens rättigheter och på vuxnas ansvar. Att skydda barn från våld och rädsla är inte bara en juridisk utan även en moralisk fråga. Det är det som den här debatten i grund och botten handlar om: vår syn på barn.

Många har i dag lyft upp de barn som placeras i samhällets vård. I rapport efter rapport har vi kunnat läsa om placerade barn som har utsatts för övergrepp av personal och av andra placerade barn. Missförhållandena har varit många med barn som tvingas till placeringar på HVB-boenden som inte fungerar och barn som placeras i familjehem där varken det placerade barnet eller familjehemsföräldern får tillräckligt med stöttning.

Regeringen har satt igång ett stort arbete. Statens institutionsstyrelse reformeras, barn- och ungdomsvården stärks, placerade barns rättigheter säkras och hinder för myndigheters samarbete rivs.

Alla barn har rätt till en trygg uppväxt och en ljus framtid. Vården ska ge den trygghet, omvårdnad och utbildning som krävs för att förbättra deras situation. Regeringen genomför också reformer för att stärka den statliga barn- och ungdomsvården med bättre organisering, ökad trygghet och brottsförebyggande åtgärder.

Fru talman! Kommunerna har också ett stort ansvar för de frågor som vi debatterar i dag. Kommunerna kan göra stor skillnad. Men för att kommunerna ska kunna göra rätt krävs verktyg för att kunna agera. Den nya socialtjänstlagen är efterlängtad, vilket inte gäller alla lagar när det kommer till kommunerna. Trösklarna sänks, och det kommer att bli lättare att tidigt sätta in insatser innan behoven blir för stora. Att socialtjänsten ska arbeta efter evidensbaserade metoder, säkerställa att insatserna har effekt och undvika arbetssätt som saknar vetenskapligt stöd eller är rent skadliga har vi liberaler länge efterfrågat. Nu blir det verklighet.

Fru talman! Skolan först, brukar vi liberaler säga. Kanske någon som inte tillhör Liberalerna tycker att vi säger det lite för ofta och frågar sig om skolan verkligen är svaret på allt. Nej, inte allt. Det är det väldigt tydliga svaret från mig. I debatten i dag vill jag ändå lyfta fram skolans viktiga roll, för forskningen visar att skolresultaten för barn i samhällsvård är den parameter som har störst betydelse för hur livet för ett barn utvecklas. Misslyckande i skolan är starkt kopplat till en påtagligt högre risk för missbruk, kriminalitet, ohälsa, självmord och annan förtida död.

Fundamentalt för samhällets vård av de barn vi i dag debatterar är därför att deras skolgång säkras. En skola som ger alla barn förutsättningar att lära sig är en av de allra viktigaste reformerna för att undvika utanförskap.

Liberalerna har länge pratat om vikten av tidiga insatser. Tidiga insatser är avgörande. Studier visar att hembesöksprogram för förstagångsföräldrar fångar upp risker i tid och därmed stöder barns utveckling. I kommuner som har sådana här program har föräldraskapet blivit tryggare, och sociala insatser har satts in snabbare.

Skolor som jobbar nära socialtjänsten med skolsociala team har också bättre skolresultat och högre närvaro av elever som hamnat på glid. Att följa upp skolk, som är en första viktig varningssignal, visar tydligt hur viktigt det förebyggande arbetet är.

Barn som växer upp i familjer där de vuxna har egna problem löper betydligt högre risk att utveckla psykosociala problem, vilket i sin tur ökar risken för kriminalitet. Inkonsekvent uppfostran, övergrepp och våld mot barn är alla riskfaktorer, likaså kriminalitet och missbruk hos föräldrar.

Allt börjar i hemmet. Våld föder våld. Att stödja familjer är därför en av de mest effektiva förebyggande åtgärderna vi kan göra. Vi måste därför stödja de föräldrar som vill men som inte alltid förmår. Vi måste ställa tydliga krav på föräldrar som försummar sina barn, och vi måste våga erkänna att de som utsätter sina barn för våld inte har den föräldraförmåga som barn behöver och har rätt till. En förälder som utövar våld är en gärningsperson, och barnet är ett brottsoffer. Vi som samhälle får aldrig tveka att omhänderta ett barn som behöver samhällets skydd.

Fru talman! När jag började engagera mig i Liberalerna, dåvarande Folkpartiet, pratades det aldrig om gängkriminella barn. Barn borde vara i skolan, men i stället rekryteras de av kriminella gäng. Barn pressas och hotas att utföra grovt kriminella handlingar. Barn skjuter andra barn, och barn utför sprängningar.

Vi ser en helt annan utsatthet i dag, utsatthet bortom det fattbara. Många av oss frågar oss hur det kommer sig att vi hamnat här. Våra svar på den frågan är nog delvis olika, men vi kan alla skriva under på allvaret. Det handlar om barn som behöver samhällets hjälp, barn som vi behöver se innan det är för sent. Det förebyggande arbetet är därför helt avgörande. Det är något vi i Liberalerna i många år har efterfrågat, och nu genomförs flera verkningsfulla insatser. Framför allt vill jag återigen trycka på att den nya socialtjänstlagen kommer att ha stor betydelse.

Vi behöver gemensamt göra allt vi kan för att värna och stärka barns rättigheter. Även utsatta barn ska våga drömma om framtiden.