Fru talman! Sverige är ett fantastiskt land att växa upp i som barn. De flesta barn växer upp i trygghet och får ta del av alla de möjligheter och rättigheter som vårt samhälle ska säkra. Sverige har gång på gång också visat vägen när det gäller att sätta barnens rättigheter i det allra främsta rummet.
Vi var först i världen, på 50-talet, med att förbjuda aga i skolan. När den liberala statsministern Ola Ullsten 1979 lade fram propositionen om ett förbud mot barnaga gick vi återigen i bräschen. Detta är bara två av en mängd reformer som vi kan vara stolta över.
Men alla barn har det inte bra i föregångslandet Sverige. I dag talar vi om alla de barn som fråntas sina grundläggande rättigheter, som inte känner eller lever i trygghet och som samhället alltför ofta har svikit. Det handlar om de barn som växer upp i hem där tryggheten inte längre existerar – hemmet har förvandlats från en trygg och skyddande plats till en plats av otrygghet. Det handlar om barn som med bultande hjärta sätter nyckeln i låset, rädda för vad som väntar på andra sidan dörren. Det handlar om barn som tidigt får lära sig att känna av sinnesstämningen i omgivningen för att skydda sig själva. Det handlar om barn som fråntas sina mest grundläggande fri- och rättigheter och om barn vars liv styrs av hederskulturens normer och värderingar. Det handlar om barn som får lära sig att leva utanför samhällets regler och om barn som växer upp i en värld där de kriminella gängen styr. Det handlar om barn som lär sig leta efter gömd alkohol i hemmet och om barn som tvingas ta ett ansvar som inget barn borde behöva göra.
Under mina år som kommunpolitiker mötte jag de här barnen, som samhället inte gjort tillräckligt för. Många kände sig svikna, bortglömda och framför allt otrygga.
Drivkraften att på alla sätt arbeta för ett barnsligare samhälle har jag haft med mig länge. Att stå här i dag, i talarstolen i Sveriges riksdag, bara några veckor efter att jag utsetts till riksdagsledamot gör mig därför både extra stolt och full av beslutsamhet när det handlar om barnfrågan. Engagemanget som jag hör här i kammaren känns positivt. Men de stora orden räcker inte. Det finns bara en sak som kan ge de här barnen trygghet, och det är politisk handling.
Den här regeringen gör mycket. Den agerar. Vid sidan av alla reformer har ett äkta perspektivskifte faktiskt skett. Barnperspektivet har stärkts i förhållande till föräldrars rätt. Föräldrarätten utmanas på riktigt.
Föräldrarätten har varit alltför stark, och barnrätten har varit alltför svag. Vi minns alla Lilla hjärtat, Esmeralda. Vi minns Tintin. De är inte ensamma. Alltför många barn har tvingats leva ett liv i otrygghet för att föräldrarnas rätt att vara föräldrar har varit större än barnets självklara rätt till trygghet. Det har handlat om en föräldrarätt som i praktiken har stått över barnets behov av skydd och stöd och som varit starkare än barnets vädjan om att slippa umgänge med en förälder som har misshandlat.
Liberalerna har länge ifrågasatt de normer som prioriterat vuxnas krav framför barnens behov. Den här regeringen skickar ett tydligt budskap: Barnens rättigheter går först. Det handlar inte bara om lagändringar. Det handlar om hur vi ser på barnens rättigheter och på vuxnas ansvar. Att skydda barn från våld och rädsla är inte bara en juridisk utan även en moralisk fråga. Det är det som den här debatten i grund och botten handlar om: vår syn på barn.
Många har i dag lyft upp de barn som placeras i samhällets vård. I rapport efter rapport har vi kunnat läsa om placerade barn som har utsatts för övergrepp av personal och av andra placerade barn. Missförhållandena har varit många med barn som tvingas till placeringar på HVB-boenden som inte fungerar och barn som placeras i familjehem där varken det placerade barnet eller familjehemsföräldern får tillräckligt med stöttning.
Regeringen har satt igång ett stort arbete. Statens institutionsstyrelse reformeras, barn- och ungdomsvården stärks, placerade barns rättigheter säkras och hinder för myndigheters samarbete rivs.
Alla barn har rätt till en trygg uppväxt och en ljus framtid. Vården ska ge den trygghet, omvårdnad och utbildning som krävs för att förbättra deras situation. Regeringen genomför också reformer för att stärka den statliga barn- och ungdomsvården med bättre organisering, ökad trygghet och brottsförebyggande åtgärder.
Fru talman! Kommunerna har också ett stort ansvar för de frågor som vi debatterar i dag. Kommunerna kan göra stor skillnad. Men för att kommunerna ska kunna göra rätt krävs verktyg för att kunna agera. Den nya socialtjänstlagen är efterlängtad, vilket inte gäller alla lagar när det kommer till kommunerna. Trösklarna sänks, och det kommer att bli lättare att tidigt sätta in insatser innan behoven blir för stora. Att socialtjänsten ska arbeta efter evidensbaserade metoder, säkerställa att insatserna har effekt och undvika arbetssätt som saknar vetenskapligt stöd eller är rent skadliga har vi liberaler länge efterfrågat. Nu blir det verklighet.
Fru talman! Skolan först, brukar vi liberaler säga. Kanske någon som inte tillhör Liberalerna tycker att vi säger det lite för ofta och frågar sig om skolan verkligen är svaret på allt. Nej, inte allt. Det är det väldigt tydliga svaret från mig. I debatten i dag vill jag ändå lyfta fram skolans viktiga roll, för forskningen visar att skolresultaten för barn i samhällsvård är den parameter som har störst betydelse för hur livet för ett barn utvecklas. Misslyckande i skolan är starkt kopplat till en påtagligt högre risk för missbruk, kriminalitet, ohälsa, självmord och annan förtida död.
Fundamentalt för samhällets vård av de barn vi i dag debatterar är därför att deras skolgång säkras. En skola som ger alla barn förutsättningar att lära sig är en av de allra viktigaste reformerna för att undvika utanförskap.
Liberalerna har länge pratat om vikten av tidiga insatser. Tidiga insatser är avgörande. Studier visar att hembesöksprogram för förstagångsföräldrar fångar upp risker i tid och därmed stöder barns utveckling. I kommuner som har sådana här program har föräldraskapet blivit tryggare, och sociala insatser har satts in snabbare.
Skolor som jobbar nära socialtjänsten med skolsociala team har också bättre skolresultat och högre närvaro av elever som hamnat på glid. Att följa upp skolk, som är en första viktig varningssignal, visar tydligt hur viktigt det förebyggande arbetet är.
Barn som växer upp i familjer där de vuxna har egna problem löper betydligt högre risk att utveckla psykosociala problem, vilket i sin tur ökar risken för kriminalitet. Inkonsekvent uppfostran, övergrepp och våld mot barn är alla riskfaktorer, likaså kriminalitet och missbruk hos föräldrar.
Allt börjar i hemmet. Våld föder våld. Att stödja familjer är därför en av de mest effektiva förebyggande åtgärderna vi kan göra. Vi måste därför stödja de föräldrar som vill men som inte alltid förmår. Vi måste ställa tydliga krav på föräldrar som försummar sina barn, och vi måste våga erkänna att de som utsätter sina barn för våld inte har den föräldraförmåga som barn behöver och har rätt till. En förälder som utövar våld är en gärningsperson, och barnet är ett brottsoffer. Vi som samhälle får aldrig tveka att omhänderta ett barn som behöver samhällets skydd.
Fru talman! När jag började engagera mig i Liberalerna, dåvarande Folkpartiet, pratades det aldrig om gängkriminella barn. Barn borde vara i skolan, men i stället rekryteras de av kriminella gäng. Barn pressas och hotas att utföra grovt kriminella handlingar. Barn skjuter andra barn, och barn utför sprängningar.
Vi ser en helt annan utsatthet i dag, utsatthet bortom det fattbara. Många av oss frågar oss hur det kommer sig att vi hamnat här. Våra svar på den frågan är nog delvis olika, men vi kan alla skriva under på allvaret. Det handlar om barn som behöver samhällets hjälp, barn som vi behöver se innan det är för sent. Det förebyggande arbetet är därför helt avgörande. Det är något vi i Liberalerna i många år har efterfrågat, och nu genomförs flera verkningsfulla insatser. Framför allt vill jag återigen trycka på att den nya socialtjänstlagen kommer att ha stor betydelse.
Vi behöver gemensamt göra allt vi kan för att värna och stärka barns rättigheter. Även utsatta barn ska våga drömma om framtiden.
Gustaf LantzS· i en replikJag vill börja med att hälsa Helene Odenjung hjärtligt välkommen till socialutskottet. Tack för ett mycket bra anförande! Jag noterade att ledamoten hänvisade till den nya socialtjänstlagen och kravet på evidens och…