Ilona Szatmári Waldau

Herr talman! I propositionen föreslås att taket för rotavdraget tillfälligt ska höjas samt att det tillfälligt ska införas separata tak för rot och rut. Förslaget innebär att man under 2024 ska få använda sig av rotavdrag för 75 000 kronor per person. Att fler ska kunna byta ut sina fungerande kök eller bygga sig en ny altan med skatteavdrag är regeringens politik, medan den som bor i hyresrätt ibland inte ens får nödvändigt underhåll utfört.

Herr talman! När rotavdraget infördes fanns det förhoppningar om ganska många positiva konsekvenser. Det fanns många positiva mål man ville nå. Nu har Riksrevisionen granskat hur väl avdraget lever upp till dessa målsättningar. Viktiga slutsatser i Riksrevisionens rapport är att självfinansieringsgraden för avdraget är mycket låg och att det vore kostnadseffektivt att sänka taket för rotavdraget.

Riksrevisionens rapport visar även att det är betydligt vanligare att nyttja rotavdrag bland hushåll med höga inkomster än bland hushåll med lägre inkomster. Mer än hälften av det totala avdragsbeloppet används av de 20 procent av hushållen som har de högsta inkomsterna. Eftersom en höjning av taket gynnar dem som redan i stor utsträckning använder sig av rotavdraget kommer en höjning att gynna hushåll med höga inkomster.

Regeringens egen konsekvensanalys visar att förslaget framför allt kommer att gynna de 10 procent av hushållen som har de högsta inkomsterna. Det är framför allt hushåll i storstadsregionerna Stockholm och Göteborg som gynnas. Regeringens förslag är dyrt, ineffektivt och ett slöseri med begränsade resurser. Propositionen bör därför avslås och Vänsterpartiets och Miljöpartiets gemensamma reservation bifallas.

Riksrevisionen konstaterar i sin rapport att rotavdraget i sin nuvarande utformning inte skapar tillräckligt stora skatteintäkter genom minskat svartarbete och ökat arbetsutbud för att motivera statens kostnader för rotavdraget. Riksrevisionen konstaterar också att samtidigt som hushållen har minskat sin efterfrågan på svarta tjänster har användningen av svarta löner ökat inom byggindustrin. Utvecklingen är särskilt tydlig bland små byggföretag som också utför merparten av alla rottjänster.

Riksrevisionen framhåller att många av de rottjänster som hushållen uppfattar som vita i konsumentledet i själva verket betalas med svarta löner i något eller flera led bortom konsumentledet. Jag förstår att det i vissa fall behövs underentreprenörer, men det är oerhört svårt för den enskilde att följa och kontrollera att alla led betalar skatt. Därför behöver vi också se över och begränsa antalet underleverantörer, bland annat i byggbranschen men också i andra branscher, vilket är en av de frågor som Vänsterpartiet nu driver inför det stundande EU-valet.

Trots Riksrevisionens förslag om att sänka taket för rotavdraget föreslår nu alltså regeringen att det ska höjas ytterligare. Jag tycker verkligen att riksdagen borde följa Riksrevisionens rekommendationer och inte genomföra förslaget om höjt tak för rotavdraget.

Förslaget motiveras bland annat med att man vill främja sysselsättningen i byggbranschen. Jag håller med om att byggindustrin behöver stödjas ytterligare nu när byggandet bromsat in kraftigt. Men det ska inte ske med ett utökat rotavdrag, som i praktiken utgör bidrag till höginkomsttagarna. Det är inte privatpersoners renoveringar som kommer att hålla byggbranschen uppe, utan det är att vi får fart på byggandet igen och att regioner och kommuner kan genomföra de nödvändiga investeringar som de i dag skjuter på framtiden på grund av den svältbudget som regeringen satt dem på.

Vänsterpartiet har i stället föreslagit ett kraftigt statligt stöd för att hålla byggandet och sysselsättningen igång, ett stöd som kan användas både för subventionerade anställningar och för att kommuner och regioner ska kunna tidigarelägga sina investeringar. Det är så vi räddar byggbranschen, inte genom utökat rotavdrag.

Jag yrkar därmed bifall till reservation 1.

Fru talman! Nu rättar vi till en orättvisa som aldrig borde ha uppstått.

Det handlar om att riksdagen tidigt under 2022 röstade för höjda åldersgränser i pensionssystemet och då även beslutade att höja åldersgränsen för det förhöjda grundavdraget. Det här innebar stora skattehöjningar, från nästan 1 000 kronor till 3 000 kronor per månad, för den som föddes 1957. Det var skattehöjningar som inte var kända för de här personerna när de gick i pension eller ens när de förberedde sin pensionering.

Den som var arbetslös eller uppbar sjukersättning hade dessutom inget val utan var tvungen att gå i pension, ofta med låg pension men med högre skatt. Totalt är det ungefär 112 000 personer vi pratar om, och den genomsnittliga skattehöjningen för de här personerna uppskattas till 26 100 kronor på ett år. Det motsvarar ungefär 7 procent av den genomsnittliga inkomsten.

Jag tog upp det här i replikskiftet, men det tål att upprepas: Redan 2022, inför budgeten 2023, påtalade pensionärsorganisationerna orättvisan och ville att regeringen skulle göra något. Men högerregeringen valde att inte göra någonting. I stället svarade regeringen och regeringsunderlaget att man inte avsåg att göra några förändringar eftersom jobbskatteavdraget höjdes och 57:orna därmed kunde fortsätta att jobba - detta trots att många av dem redan hade sagt upp sig eller avvecklat sitt företag när de förstod att de drabbats av en extra skatt.

Regeringen och dess regeringsunderlag Sverigedemokraterna tog inte heller hänsyn till att exempelvis arbetslösa, sjuka och andra med olika försäkringar tvingats gå i pension och inte hade möjlighet att förlänga sitt yrkesliv. Det var bara ett parti som reagerade på pensionärsorganisationernas skrivelse och under hösten 2022 motionerade om sänkt skatt för 57:orna, och det var Vänsterpartiet.

Vänsterpartiets motion behandlades av kammaren, och bara MP stödde den. Initiativ togs både i finansutskottet och i skatteutskottet, men regeringspartierna fortsatte att titta åt andra hållet. En vårändringsbudget och en vårbudget skrevs, men ingenting sades om kompensation till 57:orna.

Först när 57:orna började organisera sig och bilda opinion vaknade övriga partier - i olika takt, där regeringspartierna var absolut sist på banan. Fram till dess valde man att skylla på varandra. Detta borde den socialdemokratiska regeringen ha ändrat eller upplyst om, bräkte regeringspartierna. Det här måste nuvarande regering ändra, svarade Socialdemokraterna.

Jag återgav lite av det Crister Carlsson sa i det replikskifte jag hade med honom nyss, och jag ska återge lite mer av det han sa. Han sa att man måste backa bandet och se varifrån detta olyckliga beslut kommer samt att han verkligen beklagar beslutet. Han sa också att den förra regeringen faktiskt borde ha informerat om denna förändring i ett tidigare skede. Observera att Crister Carlsson sa "informerat", trots att samtliga dåvarande regeringspartier, samtliga nuvarande regeringspartier och Centerpartiet röstade för detta så kallade olyckliga beslut. Alla kallade det olyckligt, men ingen ville ta ansvar. Inledningsvis talade man dessutom mer om att det var en informationsmiss än om att det fanns en skatteorättvisa.

Från Vänsterpartiets sida avvisade vi de höjda åldersgränserna och röstade alltså nej till Pensionsgruppens förslag tidigt år 2022. De partier som röstade igenom de höjda åldersgränserna borde ha infört övergångsregler för personer födda 1957 redan då för att se till att de inte skulle hamna mellan stolarna.

Det är glädjande att vi nu beslutar om att betala tillbaka det överskjutande beloppet till 57:orna, som betalat för mycket i skatt under 2024. Jag stöder därför förslaget. Men under 2023 har många av dem haft svårt att få ekonomin att gå ihop, och i ett år tvingades de att leva i ovisshet om huruvida de skulle få kompensation eller inte.

Denna situation borde aldrig ha uppstått - 57:orna borde ha haft samma skatt som äldre pensionärer redan under 2023. Regeringen hade kunnat ordna det i budgeten 2022, men i stället för att sänka skatten för 57:orna valde de i regeringen att sänka skatten för sig själva och andra höginkomsttagare.

Jag är stolt över att Vänsterpartiet inte röstade för det här förslaget från första början. Jag är också stolt över att vi var det första parti som lade fram förslag om rättvis skatt för 57:orna, långt innan detta blev en stor fråga i medierna. Under våren 2023 tryckte jag på och ställde fråga efter fråga till regeringspartiernas företrädare.

Jag tänker dock inte ta åt mig äran för detta, för det stora jobbet gjordes av 57:orna själva. De visade att kamp lönar sig. Två regeringar trodde att pensionärerna skulle bita ihop och räknade inte med att pensionärerna skulle få hela Sverige att engagera sig för deras sak. Den moderata finansministern höll emot länge, men till slut tvingades hon ge efter. Pressen blev för stor. 57:orna vann.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga.

Det fanns en skrivelse från pensionärsorganisationerna som tog upp den här orättvisan. Självklart kunde högerregeringen ha fått fram 3 miljarder för att rätta till den. Exempelvis hade man kunnat strunta i att sänka skatten för höginkomsttagare med 14 miljarder; då hade man haft 3 miljarder till detta och kunnat lägga 11 miljarder på lite annat. Jag hade jättegärna avstått från min skattesänkning för att pensionärer födda 1957 skulle få den skattesänkning de förtjänar och borde ha fått.

Det här beslutet - som samtliga partier i Pensionsgruppen, inklusive Moderaterna - fattade är ni gemensamt ansvariga för, Crister Carlsson. Vänsterpartiet var inte med om att ta det beslutet. Du står här och säger att man inte kunde göra någonting, men ni kunde ju det. Ni visste om det här. Ni visste om det 2022, men ni var inte intresserade då. Säg det i stället för att låtsas att det här är någonting ni har velat hela tiden! Säg som det är: Pressen blev för stor, och ni var tvungna att backa. Erkänn det!

(Applåder)

Fru talman! Jag reagerade lite på att Crister Carlsson sa att regeringen har agerat snabbt och effektivt.

Det är ju så att både SPF och PRO redan år 2022, alltså inför budgetarbetet för 2023, skrev till regeringen och påtalade skatteorättvisan. Då svarade regeringen och regeringsunderlaget: Nej, det här tänker vi inte göra någonting åt - vi höjer ju jobbskatteavdraget för pensionärer så att det kommer att löna sig att arbeta.

Det regeringen borde ha gjort - och då pratar vi alltså om den borgerliga regeringen, högerregeringen - är att svara "Tack för att ni uppmärksammade oss på det här!" och lägga in det i budgeten för 2023 så att pensionärer födda 1957 hade fått betala rätt skatt redan 2023. Jag tycker alltså verkligen inte att det har skötts snabbt och effektivt. Man schasade ju bara undan pensionärsorganisationerna och sa att man inte tänker bry sig om vad de säger.

Jag vill också påminna om en debatt som jag och Crister Carlsson hade i mars 2023. Då pratade Crister Carlsson om att det var ett olyckligt beslut men att den förra regeringen borde ha informerat om denna förändring. Jag vill därför påpeka att det man från regeringspartiernas sida gjorde 2022 och 2023 var att skylla på Socialdemokraterna och säga att man borde ha informerat mer. Det var informationsfrågan det pratades om, inte att pensionärer födda 1957 skulle få rättvis skatt. Det tog tid innan ni reagerade, Crister Carlsson. Det är inte snabbt och effektivt.

Fru talman! Punktskatt och tull är viktiga områden, och punktskatter är viktiga som styrmedel. Vänsterpartiet har under motionstiden inte väckt någon motion som rör tull eftersom vi snart kommer att ta ställning till tullbefogenhetslagen. Men vi har motionerat om flera punktskatter utifrån ett klimat- och miljöperspektiv.

Sverige klarar inte EU:s utsläppsmål. Det visar en helt ny granskning från Naturvårdsverket. Bland annat måste utsläppen från transporter minska. Det är någonting som regeringen hittills har vägrat att åtgärda, trots att det finns många sätt att göra det. Till exempel är beskattningen av drivmedel ett viktigt verktyg för att minska transportsektorns klimatpåverkan. Men det är också ett exempel på ett trubbigt verktyg som inte gör skillnad på en höginkomsttagare med god tillgång till kollektivtrafik och en låginkomsttagare i glesbygd utan alternativ till bil.

Det är angeläget att styrmedel utformas för att minska klyftor mellan stad och landsbygd och att det vid behov vidtas kompensatoriska åtgärder för att beakta rättviseperspektivet när till exempel skatter ger negativa fördelningseffekter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Punktskatt och tull

För att möta en ökad elektrifiering av vägtrafiken med stärkt regional rättvisa är det angeläget att inleda arbetet med en reform av vägtrafikbeskattningen. En differentierad vägbeskattning ger förutsättningar för en låg eller slopad vägskatt på landsbygden där alternativ till bil saknas och hög vägskatt i storstäder med tillgång till kollektivtrafik. Därför menar Vänsterpartiet att förutsättningar för en geografiskt anpassad vägskatt för personbilar bör utredas.

Den tunga lastbilstrafiken betalar i dag inte för den påverkan som den har på miljö och klimat och för slitage på vägarna. Flera utredningar förordar ett avståndsbaserat system med en geografisk differentiering för en mer rättvisande prissättning. Ett sådant system måste beakta glesbygdens villkor, där vissa branscher har långa transportsträckor och där alternativ saknas.

Förutom den klimatnytta som en sådan beskattning skulle kunna medföra finns det stora vinster med att svenska och utländska lastbilar beskattas på lika villkor och att myndigheter ges bättre möjligheter att upptäcka den illegala lastbilstrafiken. Därför menar vi i Vänsterpartiet att en avståndsbaserad vägslitageskatt för tung lastbilstrafik bör införas.

Fru talman! Vi vet alla att resandet med flyg behöver minska kraftigt för att vi ska klara klimatmålen. Det är bara klimatförnekare som tror annorlunda. Ett sätt att minska flygets klimatpåverkan är att införa en progressiv flygbeskattning som innebär att resenärerna betalar mer skatt ju mer de flyger. En progressiv flygskatt behöver tillgodose högt ställda krav på personlig integritet samt vara utformad på ett sätt som innebär att den effektivt tjänar sitt syfte att minska flygandet. Det är någonting som vi i Vänsterpartiet anser behöver införas.

Det är också angeläget att Sverige, tills vi helt lyckas fasa ut kemiska bekämpningsmedel, får en bättre beskattning av bekämpningsmedel då dagens beskattning har en liten miljöeffekt. Exempelvis Danmark, Norge och Frankrike har en betydligt starkare lagstiftning där skatten ökar med medlets giftighet, vilket har lett till att lantbrukare bytt till mindre giftiga medel. Det finns ett stort behov av att införa en differentierad beskattning av växtskyddsmedel. Vänsterpartiet menar därför att en ny skatt på bekämpningsmedel bör differentieras utifrån bekämpningsmedlens olika miljö- och hälsorisker och att intäkterna från skatten återförs till lantbruket för att utveckla hållbara växtskyddsmetoder.

Fru talman! Jag står naturligtvis bakom samtliga Vänsterpartiets reservationer, men jag vill här yrka bifall till reservation 9.

Fru talman! I denna debatt har många uttryckt farhågor för att möjligheten att ändra sitt juridiska kön skulle leda fram till att fler också söker könsbekräftande behandling. Ändå är erfarenheten från våra grannländer att det är tvärtom. När man på ett enkelt sätt kan ändra sitt juridiska kön har behovet av vård minskat.

Jag vill också minnas tillbaka till hur det var före den fria aborten. Kuratorer, socialarbetare, läkare och psykologer skulle då nagelfara kvinnans situation och besluta om hennes liv. Det är dags att kuratorer, läkare och psykologer inte längre ska behöva nagelfara transkvinnans situation och besluta om hennes liv.

Jag minns också debatten om könsneutrala äktenskap. Heterosexuella människor förfasade sig över samkönade pars rätt att befästa sin kärlek med äktenskap. Varningsropen var många, men varningsropen kom på skam och få är i dag mot könsneutrala äktenskap.

I dag är det cispersoner som är emot och varnar för vad som skulle kunna hända om transpersoner enklare skulle kunna ändra sitt juridiska kön, trots att en stor majoritet - i stort sett alla av dem som berörs - vill att denna lag ska införas. Det är kvinnor och män som under lång tid, kanske under hela sitt liv, haft ett juridiskt kön som inte stämmer överens med deras egen uppfattning om sitt kön och inte heller med hur de uppfattas i samhället. Det är kvinnor och män som har en legitimation som säger att de är ett annat kön än det som de uppfattas som, bara för att de nu måste vänta flera år för att kunna ändra sitt juridiska kön.

Det är politiker och debattörer som inte vill underlätta för transpersoner och som målar upp en massa problem om lagen införs. Det är problem som länder med självidentifikation inte upplever.

Jag skulle önska att riksdagen kunde besluta om självbestämmande. Men det finns i dag ingen majoritet för det. Det som sex partier nu har kommit överens om når inte ända fram i fråga om självbestämmande. Det beklagar jag. Men jag ställer mig ändå bakom utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! I dag debatterar vi de olika motionsyrkanden som har kommit in till riksdagen. Såvitt jag kan bedöma har vi ingen motion om folkbokföring och könstillhörighet. Ändå har den debatten dykt upp här i kammaren.

Jag vill ändå påpeka att det i dag tar flera år för en transkvinna eller en transman att få det juridiska kön som personen har, det vill säga att en transkvinna ska få vara en kvinna även i folkbokföringen.

Det är ett otroligt lidande för de personer som först i flera år, beroende på vilken region de tillhör, behöver köa för att få utredningen. Sedan tar den medicinska utredningen flera år. Därefter kan de, om läkaren tycker att det är lämpligt, få ett annat juridiskt kön. Det är det juridiska kön som stämmer med hur de ser ut och det juridiska kön som stämmer med hur de uppfattas och hur de uppfattar sig själva.

Den största vinsten med lagförslaget är att man skiljer på det medicinska och det juridiska. Nu är det sammanblandat. Vi har haft samma lag. Vi var i Sverige pionjärer när det gällde transvården. Vi var bland de första som tillät att man kunde byta sitt kön och bekräfta det kön som man själv känner att man tillhör eller som man tillhör. Vi ligger långt efter när andra länder har gjort det enklare.

Väldigt mycket av det som förs fram i debatten, både i debattartiklar och av dem som hör av sig, bygger på ett gammalt lagförslag som aldrig kom till riksdagen. Det är det vi hör upprepas här i talarstolen och i debatter.

Man kommer till exempel inte att kunna göra flera byten av juridiskt kön lite hipp som happ som man själv känner för. Första gången får man en enkel prövning. Sedan kommer det att bli tuffare och tuffare.

Jag började med att konstatera många länder har infört skillnad mellan medicinskt och juridiskt kön. Några av oss som är intresserade av de här frågorna och inte bara klagar utan som försöker lära oss någonting har varit på ett möte med representanter från andra nordiska länder.

Hur har det gått när man har infört att det ska vara lättare att få byta sitt juridiska kön? Har man sett något missbruk? Nej, svarar de. Det finns inget missbruk. Kanske något enstaka fall på flera år. Det har inte satts i system att hålla på att byta kön hur som helst för att komma undan myndigheter. Nej, det förekommer inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skatteförfarande och folkbokföring

Nu föregriper jag kanske debatten som kommer när lagen ska diskuteras. En annan stor skillnad är att här i Sverige har vi vissa inom kvinnorörelsen som ser det som ett stort hot mot kvinnor. I andra nordiska länder har transrörelsen och kvinnorörelsen krokat arm och sett att de har gemensamma saker att slåss för. Här gör man inte så.

Fru talman! Jag har anmält en talartid på sex minuter. Eftersom jag inte hade räknat med att vi skulle få en debatt som inte gällde motionerna kommer jag inte att hålla talartiden.

Jag kommer nu att gå över till det som jag anmälde mig till debatten för att tala om. Det har redan tagits upp i debatten av Annika Hirvonen och handlar om folkbokföringen av personer från Ukraina.

Vi vet att ungefär 8 miljoner människor har flytt från Ukraina på grund av Rysslands invasion. Av de 8 miljonerna är det ungefär 5 miljoner som fått tillfälligt uppehållstillstånd enligt EU:s massflyktsdirektiv. Ungefär 50 000 har fått tillfälligt skydd i Sverige. Ungefär 40 000 av dessa 50 000 tror man är kvar i landet.

De ukrainska medborgare som får skydd i Sverige enligt massflyktsdirektivet ges i stort sett samma rättigheter och förutsättningar som asylsökande. Därmed tvingas de att leva på samma låga dagersättning, som Annika Hirvonen talade mycket om, som asylsökande har. De har ingen rätt att läsa sfi, och de får endast den vård som inte kan anstå.

Vänsterpartiet anser att såväl asylsökande som de ukrainska medborgare som fått tillfälligt uppehållstillstånd ska ges bättre levnadsvillkor, högre dagersättning och förutsättningar för att kunna ha en meningsfull sysselsättning. En snabb integration behövs för att inte passivisera och för att flyktingar snabbt ska komma in i det svenska samhället. Den långa asylprocessen är nedbrytande och försvårar integrationen.

Beslutet att aktivera massflyktsdirektivet för flyktingar från Ukraina gällde från början ett år. Men EU-kommissionen förlängde giltighetstiden med ytterligare ett år. Direktivet kan gälla i maximalt tre år. Efter det kan insatser för återvändande eller reguljära asylprocesser börja. Det innebär att de människor från Ukraina som fått uppehållstillstånd enligt direktivet kan behöva leva i Sverige med begränsade rättigheter i mer än tre år.

Jämfört med de andra nordiska länderna har Sverige per capita tagit emot minst antal flyktingar från Ukraina. En kartläggning visar att Sverige ger de ukrainare som får skydd här sämre levnadsvillkor än vad man gör i övriga nordiska länder. Dagersättningen är lägre, språkundervisningen är sämre och rätten till sjukvård är begränsad, medan de i övriga nordiska länder har rätt till samma vård som medborgarna har.

Som huvudregel ska den som kommer att bo i Sverige i minst ett år framåt folkbokföras här. Ukrainarna kommer att vara här mycket längre än så. Men enligt reglerna i massflyktsdirektivet ska de ändå inte få folkbokföra sig här. Som folkbokförd får man ett personnummer och samma rättigheter som övriga asylsökande som fått skydd i Sverige. Det skulle ge betydligt bättre förutsättningar att komma in i samhället och känna trygghet i en extremt svår situation. Det skulle förenkla möjligheterna att komma i arbete och minska utsattheten bland den stora andel som av olika anledningar inte kommer i arbete.

Skyddet enligt massflyktsdirektivet är tillfälligt, men tillfälligt skydd är tyvärr huvudregeln för asylsökande i Sverige i dag. Att folkbokföras här och få en tryggare tillvaro hindrar inte någon att återvända till Ukraina när så är möjligt. Det finns också mycket som tyvärr talar för att kriget i Ukraina kommer att fortsätta en lång tid framöver.

För Vänsterpartiet är det självklart att de som flytt kriget i Ukraina och fått en fristad i Sverige också ska kunna folkbokföra sig här. Jag vill därför yrka bifall till reservation 19.

Fru talman! Riksrevisionens granskning visar att skattesänkningar genomförts utan tillräckligt underlag och tillräckliga analyser.

Granskningen visar att regeringen - eller snarare regeringarna, eftersom skattesänkningar gjorda av både socialdemokratiskt ledda regeringar, alliansregeringar och den nuvarande högerkonservativa regeringen finns med i granskningen - har gett en ofullständig och delvis förskönad bild av hur föreslagna ändringar av inkomstbeskattningen skapar förutsättningar för en hög sysselsättning, fler arbetade timmar och ett rättvist fördelat välstånd. Riksrevisionen bedömer att regeringen tydligare borde ha redovisat skatteförslagens förväntade effekter så att riksdagen hade haft bättre beslutsunderlag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förändrade inkomstskatteregler 2011-2023

De nuvarande skattepolitiska riktlinjer som riksdagen fattade beslut om 2015 har bland annat mål om en generell och rättvist fördelad välfärd och att säkerställa högre sysselsättning. Utvecklingen har dock gått åt fel håll, och klyftorna mellan människor har ökat och välfärden urholkats.

Riksrevisionen konstaterar att självfinansieringsgraden är låg, det vill säga att sänkta skatter inte har lett till ökade skatteinbetalningar genom att människor arbetar mer och längre. Sänkta skatter innebär i stället sänkta inkomster för staten och därmed mindre pengar till välfärden, vilket i förlängningen innebär färre arbetade timmar då anställda i välfärden sägs upp. Bara regionerna räknar med att minska antalet anställda med 5 600 personer i år för att få budgeten att gå ihop, och till detta kommer både stat och kommuner. Sänkta skatter innebär alltså att färre jobbar.

Utgångspunkten i Riksrevisionens granskning är att sänkta skatter leder till att människor arbetar mer eller åtminstone att detta borde vara målet. Här förs inget resonemang om att minskade skatteintäkter leder till minskade resurser, vilket i sin tur leder till färre anställda i välfärden.

Inte heller tar man hänsyn till att nästan alla höginkomsttagare redan jobbar heltid. I stället tycks man utgå från att höginkomsttagare kommer att arbeta mer om de får behålla mer av sin lön från övertids- och extraarbete. Detta synsätt är såklart inte Riksrevisionens fel, utan det är så alla regeringar har resonerat under granskningsperioden när de har sänkt skatter.

Vi har i dag ett samhälle där vissa redan arbetar för mycket och blir utarbetade och utbrända medan andra inte har ett jobb att gå till. Att då föra en skattepolitik som går ut på att vissa, det vill säga höginkomsttagare, ska arbeta ännu mer är bakvänt. Ska läkaren som redan arbetar för långa skift lägga på ytterligare ett skift? Ska chefen som knappt träffar sina barn bosätta sig på jobbet?

I grunden säger detta något om människosyn. Sjukvårdsbiträdet ska ha så låg lön att hen måste arbeta extra för att få ekonomin att gå ihop. Vd:n ska få mer i plånboken för att uppmuntras att arbeta mer. Det är olika villkor för olika människor.

Fru talman! När Socialdemokraterna och Miljöpartiet avskaffade värnskatten för att med Centerpartiets och Liberalernas stöd få bilda regering gav man arbetaren med 25 000 i månadsinkomst en skattesänkning på cirka 20 kronor i månaden medan de som tjänade 70 000 kronor fick nästan 1 000 kronor i månaden i skattesänkning. Ännu högre inkomster gav ännu större skattesänkningar, i snitt 67 000 kronor i månaden i skattesänkning för de 50 toppdirektörer som ingår i Sveriges ekonomiska maktelit, enligt en uträkning gjord av LO.

Det som Sverige behöver nu är en ny stor skattereform som ökar skatteintäkterna, värnar välfärden och stärker likformigheten i skattesystemet - ett skattesystem som värnar låginkomsttagare och beskattar höginkomsttagare och förmögenheter.

Riksrevisionen utgår från ett vedertaget antagande om att sänkt skatt på lång sikt leder till högre sysselsättning och fler arbetade timmar. Samtidigt finns det flera undersökningar som inte stöder detta antagande. Vissa forskare ser tendenser till att exempelvis höginkomsttagare arbetar mindre om de får sänkt skatt. Ett annat exempel är en forskningsstudie som visar att sänkt skatt för höginkomsttagare ökar den ekonomiska ojämlikheten utan att nämnvärt påverka arbetslösheten eller den ekonomiska tillväxten. Forskningen ger inget entydigt svar på hur starkt det eventuella sambandet mellan skatter och sysselsättning är i Sverige. Det enda som är helt säkert är att skattesänkningar leder till minskade skatteintäkter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förändrade inkomstskatteregler 2011-2023

Jag konstaterar också att de simuleringsmodeller som har varit en viktig del i Riksrevisionens beräkningar påverkas av vilka faktorer som matas in i modellen och därmed inte kan ses som fakta.

När den socialdemokratiska regeringen tog bort värnskatten utgick man från samma simuleringsmodeller och gjorde ingen analys av var de 6,1 miljarder som försvann ur statsbudgeten skulle tas. I dag kan vi konstatera att de miljarder som försvunnit ur statsbudgeten till följd av såväl borgerliga som socialdemokratiskt ledda regeringars skattesänkningar skulle behövas för en välfärd som fungerar.

Med detta, fru talman, har jag inget annat att anföra eller yrka bifall till än skatteutskottets förslag till beslut.

Herr talman! Tack, Sofie Eriksson, för svaret! Oavsett vad ledamoten säger här var det en socialdemokratisk regering som stod bakom förslaget, och varje socialdemokrat i den här kammaren röstade för att avskaffa värnskatten.

Jag vill också påpeka att man i promemorian kom fram till att självfinansieringsgraden skulle bli 100 procent. De 6,1 miljarder i skatteintäkter som försvann skulle betala sig över tid, och man konstaterade att det skulle ha försumbar effekt på antalet sysselsatta och arbetslösa.

Socialdemokraterna i regeringsställning hörde då till dem som utan evidens trodde att sänkta skatter för höginkomsttagare innebär att de arbetar mer, trots att LO i sitt remissvar påpekade att endast 3 procent av dem som betalar statlig inkomstskatt arbetar deltid. Inte heller sades det ett ord om hur dessa försvunna miljarder skulle kunna resultera i färre anställda i välfärden.

Det vore intressant att höra Sofie Eriksson utveckla Socialdemokraternas försvar för avskaffandet av värnskatt kopplat till Riksrevisionens kritik. Jag tycker inte att det räcker att säga att det var andra partier som drev igenom det. Jag vill höra hur man ser på detta kopplat till Riksrevisionens kritik.

Sedan vill jag gå in på att Socialdemokraterna har godkänt och behållit alla de ökningar av jobbskatteavdraget som högern drivit igenom, med samma dåliga underlag. Senast var det Magdalena Anderssons regering 2022. Vi vet hur mycket jobbskatteavdragen kostar - 128 miljoner i uteblivna skatteintäkter. Och ingen forskning visar att de har några positiva effekter på sysselsättningen.

Jag skulle vilja fråga ledamoten hur det kommer sig att Socialdemokraterna i regeringsställning har behållit de jobbskatteavdrag som borgerliga regeringar har infört och som i sin konstruktion gynnar höginkomsttagare.

Herr talman! Sofie Eriksson talar sig varm för rättvisa skatter. Jag håller med. Hon kritiserar regeringen. Men jag vill ändå påminna om att Riksrevisionens granskning sträcker sig från 2011 till 2023 - fem år med moderata statsministrar och åtta år med socialdemokratiska. Lite självkritik vore alltså på sin plats.

År 2019 lade den dåvarande socialdemokratiska finansministern Magdalena Andersson fram ett förslag om att värnskatten skulle avskaffas, något som Socialdemokraterna i riksdagen röstade för.

Utan annat underlag än gissningar och antaganden landade promemorian i att förslaget över tid är självfinansierande till 100 procent och bedöms ha försumbar effekt på både antalet sysselsatta och antalet arbetslösa i ekonomin - exakt det som Riksrevisionen kritiserar i sin granskning. Det socialdemokratiskt ledda Finansdepartementet konstaterade att förslaget skulle gynna höginkomsttagare och män, och någon djupare analys av detta gjorde man aldrig.

Värnskattens avskaffande innebar stora skattesänkningar för dem som tjänade mest. Den som 2020 tjänade 25 000 i månaden fick en skattesänkning på 21 kronor, medan den som tjänade 70 000 fick en skattesänkning med nästan 1 000 kronor i månaden. LO:s ekonomer räknade ut att de 50 toppdirektörer som ingår i Sveriges ekonomiska maktelit i snitt fick 67 000 kronor i månaden i skattesänkning under 2020 genom Socialdemokraternas politik. Det blev alltså 21 kronor till den som tjänar 25 000 och 67 000 kronor till makteliten.

Detta är den politik som Socialdemokraterna förde under förra mandatperioden, när man var i majoritet. Hur går detta ihop med Sofie Erikssons retorik? Är det så att Socialdemokraterna säger en sak i majoritet och en annan i opposition?

Herr talman! Klyftorna i Sverige har ökat de senaste åren. Skillnaden mellan dem med låga löner och dem med höga har blivit större. De som redan före krisen hade svårt att få ekonomin att gå ihop är de som drabbas hårdast. Decennier av skattesänkningar och subventioner för de rika har inneburit växande klyftor, och vi har nu ett ekonomiskt system som behöver lagas så att fler kan få det bättre.

Skatter ska jämna ut inkomstskillnader, inte öka dem. Viktiga områden att komma till rätta med är den urholkade kapitalbeskattningen och den extremt ojämna förmögenhetsfördelning som vi har i Sverige. Om vi ska ha ett samhälle som håller ihop kan vi inte upprätthålla klassamhället och de stora skillnader som finns i människors livsvillkor.

Vänsterpartiet har väckt flera motioner som behandlas under denna punkt, men jag tänker börja med ett förslag som vi hade i vår budgetmotion.

De fyra storbankerna gjorde en vinst på runt 200 miljarder kronor 2023, varav 120 miljarder betalas ut till ägarna. Det är mer än budgeten för hela det svenska försvaret, för att ge en bild av storleksordningen. Detta är i grunden en helt sjuk fördelning av samhällets resurser. Medan välfärden går på knäna skär banksektorn guld med täljkniv, och det är hårt utsatta hushåll som betalar med högre räntor på sina lån och låga räntor på sina eventuella besparingar.

För att komma till rätta med det här har Vänsterpartiet föreslagit att statens bank, SBAB, ska användas för att sätta press på övriga banker. Vi föreslog att SBAB:s avkastningskrav skulle sänkas från 10 till 5 procent. Om ett sådant förslag förverkligas kan det ta tid innan det får full effekt, och till dess måste vi beskatta bankernas övervinster. I vår budgetmotion föreslog vi en skatt på 50 procent av bankernas övervinster.

Eftersom vi har en delvis annan konstruktion än Socialdemokraterna har i sin motion kommer vi inte att stödja reservation 23, men vi instämmer i behovet av en bankskatt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Företag, kapital och fastighet

Det är inte bara bankerna och deras ägare som skär guld med täljkniv. De förmögna i Sverige blir bara fler och fler. Från 2019 till 2021 ökade antalet miljardärer i Sverige från 206 till 542. År 2010 var 32 personer dollarmiljardärer. Nu är det 43. De flesta har ärvt sina förmögenheter.

Sverige hör till de länder i världen där den totala förmögenheten är mest ojämlikt fördelad. Under de senaste tio åren har 61,5 procent av all förmögenhet som skapats i Sverige hamnat hos den rikaste hundradelen av befolkningen. Det är alltså under åtta år av socialdemokratiskt styre och två år av högerstyre.

I Sverige i dag är det enklare att bygga en förmögenhet på kapitalplaceringar än på arbete eftersom vi tagit bort arvsskatten, gåvoskatten, fastighetsskatten och förmögenhetsskatten och dessutom sänkt bolagsskatten.

Vi i Vänsterpartiet har därför i vår budgetmotion ett flertal förslag för att minska klyftorna. En del av förslagen kommer också upp i detta betänkande.

Herr talman! En central tanke bakom 1990-talets skattereform var att lika inkomster skulle beskattas lika. Denna princip skulle så långt som möjligt tillämpas konsekvent. Genom reformen infördes en separat och proportionell beskattning av kapitalinkomster med en enhetlig skattesats på 30 procent.

Sedan reformens genomförande har en rad olika undantag införts. Därför föreslår Vänsterpartiet en reformerad kapitalinkomstbeskattning. Vi vill att utdelning och kapitalvinst från onoterade aktier ska beskattas med 30 procent. Ett tak på 2 miljoner kronor på sparande på investeringssparkonto ska införas. Sparande utöver taket ska beskattas med den vanliga skatten på kapitalinkomster. Utdelning och kapitalvinst från fåmansbolag ska beskattas med 30 procent, enligt vårt förslag.

Arv är också ett tydligt exempel på hur kapital påverkar en individs livschanser. Arvsflödena har dessutom ökat i betydelse i Sverige, framför allt under de senaste 25-30 åren. Arvs- och gåvoskatter finns i många OECD-länder, och Vänsterpartiet föreslår därför att en arvs- och gåvoskatt återinförs också i Sverige.

Dagens fastighetsavgift har ingen synlig koppling till avkastning, övriga kapitalskatter eller ränteavdrag. Den genomsnittliga skatten blir lägre ju mer värdet på en fastighet överstiger 1,2 miljoner kronor. Fastighetsavgiften är därmed starkt regressiv. Vänsterpartiet vill därför komplettera den kommunala fastighetsavgiften med en statlig fastighetsskatt som enbart gäller fastigheter med höga marknadsvärden och ägare med större inkomster.

Såväl avskaffandet av fastighetsskatt och arvs- och gåvoskatter som sänkning av skatt på utdelningar och kapitalvinster har bidragit till att Sverige gått från att vara ett av världens mest jämlika länder till att vara ett av de länder i världen där den totala förmögenheten är mest ojämlikt fördelad. Vänsterpartiet vill se ett Sverige som är jämlikt, där alla har mat på bordet. Och då behöver vi beskatta kapitalet.

Jag står självklart bakom alla mina reservationer i betänkandet, även dem jag inte har nämnt i mitt anförande, som tonnageskatten och fast driftsställe, men jag väljer här att yrka bifall till reservation 8 om arvs- och gåvoskatt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20-21 mars

Fru talman! Jag tackar statsministern för svaret.

När det gäller Västbanken är slutsatserna väldigt tydliga i sin kritik av bosättarvåldet men också av Israel. Man skriver att det är en medveten och uttalad politik från Israels regering att utöka bosättningarna och uppmanar kommissionen att införa sanktioner. Jag undrar om statsministern kan säga något om de här sanktionerna. Ska de riktas mot bosättarna, mot Israel eller både och? Varför kan man vara så tydlig när det gäller Västbanken men inte när det gäller Gaza?

På samrådet sa statsministern att EU inte kan påverka Israel utan att det bara är USA som kan göra det. Men det är ju att smita ifrån ansvaret. Självklart kan EU påverka Israel genom att införa sanktioner. Det är viljan som saknas. Jag konstaterar att statsministerns retorik har ändrats. Jag skulle önska att Sverige var pådrivande i stället för att följa efter övriga länder, till exempel när det gäller eldupphör.

Slutligen är det inget att skryta med att Sverige stoppat naturrestaureringslagen. Sverige borde stödja miljö- och klimatåtgärder, inte stoppa dem.

Fru talman! Jag tackar statsministern för återrapporten. Det är glädjande att enigheten i rådet är så stor när det gäller stödet till Ukraina och sanktioner mot Ryssland. Förhoppningsvis kan rådet snart också nå en överenskommelse när det gäller att stoppa rysk gas och olja.

EU:s försvarsindustri diskuterades på rådets möte. Just nu är inriktningen att det ska produceras mer vapen och mer ammunition. Men det framgår inte riktigt hur rådet ser på tiden efter kriget i Ukraina. Vad kommer att hända med den materiel som har producerats? Hur ska Europas försvarsindustri ställa om till fred? Jag hoppas att det även finns en plan för det och för hur vapen ska destrueras i stället för att hamna i händerna på kriminella nätverk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20-21 mars

Kriget i Gaza har nu pågått i nästan ett halvår. Över 32 000 palestinier har dödats, varav en tredjedel barn, och många har sårats. Israelisk militär har bombat och förstört sjukhus, vilket försvårar vården. Flera barn har svultit ihjäl, och livsmedelskrisen för med sig att det uppstår bråk med dödlig utgång vid de få leveranser som kommer in i Gaza. I går dödades också sju internationella hjälparbetare av israelisk militär när de förde in förnödenheter.

Rådet har landat i flera starka och bra slutsatser om hållbart eldupphör, om att Internationella domstolens beslut ska följas, om att livsmedelstransporter måste få komma in, om UNRWA:s betydelse för nödhjälp och om hur civila ska kunna skyddas. Men samtidigt som man talar om sanktioner mot Hamas för att få gisslan frisläppt sägs inget motsvarande om Israel. Att det är Israel som dödar hjälparbetare, civila och barn i Gaza och som orsakar svält genom att inte släppa in livsmedel nämns inte ens i slutsatsen. Det är som om det sker av sig självt. Det borde vara självklart att Europa inför sanktioner mot Israel för att få stopp på detta fasansfulla krig. Min fråga till statsministern är: När kommer det att komma upp på dagordningen?

Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag tror att vi kan enas om att en fredsprocess inte ska inbegripa Hamas. Jag tycker att statsministern nästan var lite ful i sitt sätt att uttrycka detta.

Jag vill också ta upp att det alldeles nyligen kom rapporter om att israelisk militär har beskjutit och förstört hjälpsändningar till Gaza. Även om regeringen inte vill ställa krav på ett permanent eldupphör måste något göras för att skydda Gazas befolkning, som utsätts för bomber, skjutningar och svält. Alltför många barn har redan dött eller skadats när deras hem träffats av missiler, och de som överlevt riskerar nu att dö av sjukdomar och svält.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 1 februari

Vad tänker statsministern och EU göra för att få slut på det humanitära lidandet? Ett humanitärt eldupphör kan hjälpa delvis, men därefter fortsätter ju kriget. Det måste till en omedelbar och varaktig fred.

Det är Gazas civilbefolkning som nu hamnar i kläm mellan Israel och Hamas.

Herr talman! Tack, statsministern, för återrapporten! Vi är nog alla väldigt glada över att budgeten nu äntligen är klar och att det viktiga stödet till Ukraina därmed är klart.

Ur Vänsterpartiets perspektiv finns dock flera negativa delar i budgeten, dels att samarbetet med odemokratiska stater och migration ska utökas och mer resurser läggas på rättsosäkra asylprocesser, dels att investeringskapaciteten på försvarsområdet ska utökas men inte för att stödja Ukraina utan för EU:s eget försvar. Det är utökade budgetposter som dessutom kommer att leda till att Sveriges avgift ökar, något som vi från början var överens om att den inte skulle göra.

Stödet till Ukraina är villkorat av att Ukraina fortsätter att upprätthålla och respektera ändamålsenliga demokratiska mekanismer och rättsstatsprincipen och garanterar respekt för mänskliga rättigheter. Detta är bra, men på senare tid har det kommit rapporter om att Ukraina försämrar och försvårar för fackförbunden att verka samtidigt som villkoren för anställda försämras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 1 februari

Att kriget och ekonomin leder till försämrade villkor kan man möjligtvis förstå, men inte att Ukraina passar på att försämra arbetsrätten och arbetslagstiftningen. Jag skulle vilja veta hur statsministern och rådet ser på detta och vad EU gör för att Ukrainas arbetslagstiftning och arbetsrätt ska leva upp till demokratiska mekanismer och rättsstatens principer, både i förhållande till villkoren i stödet och i förhållande till anslutningsprocessen.

Slutligen vill jag också ta upp frågan om ett omedelbart eldupphör. Jag tycker att det verkar som att Europeiska rådet har enats om viktiga slutsatser när det gäller kriget i Gaza, men här måste Sverige våga stå upp för ett omedelbart och permanent eldupphör så att en fredsprocess kan starta.

Fru talman! Rysslands fullskaliga krig mot Ukraina kommer av naturliga skäl att vara i fokus för EU även under 2024. Även när kriget är över kommer EU att vara en viktig del i att stötta återuppbyggnaden av ett demokratiskt och fritt Ukraina med både ekonomisk och humanitär hjälp.

Men Sveriges regering har beslutat att stödet till Ukraina ska avräknas från biståndsbudgeten, vilket kommer att påverka de länder som indirekt drabbas av kriget. Det är de fattiga länderna, som är beroende av import av spannmål och som har drabbats av högre kostnader för energi och mat. Det handlar också om biståndsorganisationer som inte har råd att hjälpa lika många. Vänsterpartiet kommer att göra allt för att ändra denna inriktning. Vi ska stödja Ukraina, men resurserna kan inte tas från biståndet - varken det svenska biståndet eller EU:s samlade bistånd.

När Ungern i förra veckan vägrade att acceptera budgeten för 2024 och med den stödet till Ukraina visade landet att man fortsätter på den inslagna vägen. Ungern försökte ju redan förra året att stoppa stödet till Ukraina. Nu är det viktigt att EU inte ger med sig utan hittar andra vägar att stötta Ukraina, som Ungern inte kan stoppa. Det är EU:s demokratiska värderingar som står på spel. Rättsstatens principer måste gälla alla länder inom EU, inte bara när man ansöker om medlemskap utan också när man är medlem.

Vänsterpartiet är i grunden kritiskt till den långtidsbudget, MFF, som EU har antagit. Vi vill se mindre pengar till militär och gränspolitik och till det jordbruk som är klimatskadligt. I stället vill vi se en återhämtningspolitik med sociala investeringar, grön omställning och modern infrastruktur.

Vi är också kritiska till den diskussion som pågår om att införa fler avgifter och skatter på EU-nivå, något som Sverige måste säga nej till när sådana skarpa förslag kommer. Det är en framgång att Sverige nu lyckats få bort den frågan från dagordningen för 2024. Här måste jag ge beröm till regeringen. Det är inte så ofta man har anledning att göra det, så jag får passa på när tillfälle ges.

Den budget för 2024 som EU nu diskuterar innebär utökade åtaganden och en höjd avgift för Sverige om den går igenom. Sverige har förhandlat väl för att hålla nere ökningen och se till att man i stället gör omfördelningar inom budgeten. Vänsterpartiet kan instämma i det budgetförslag som nu ligger när det gäller de samlade ramarna, men inte i utökningen av budget för migrationspolitiken och att den huvudsakligen ska gå ut på att stänga Europas gränser, öppna fler läger och förhindra människor att söka asyl genom att bland annat ha fler "samarbeten med tredjeländer", som ofta är diktaturer.

I dag ger EU våra grannar ekonomiskt stöd för att de ska hålla flyktingar borta. I stället för att man har egna räddningsfartyg på Medelhavet överlåts detta till den libyska kustbevakningen. Den libyska kustbevakningen får pengar, träning, utrustning och annat stöd från EU. Men det finns många rapporter om att den libyska kustbevakningen bedriver en inhuman jakt på utsatta människor. Rapporter har också kommit om utpressning och slavhandel. EU fortsätter ändå med det här samarbetet och utvecklar det, och EU-länder undviker att hjälpa sjunkande fartyg med migranter.

Även samarbetet med Turkiet fortsätter oförminskat, och här finns förslag om utökningar i budgeten. Vid EU:s yttre gräns tvingas flyktingar tillbaka via så kallade pushbacks, det vill säga med våld, och deras rätt att söka asyl tas ifrån dem. Vänsterpartiet vill se en annan EU-politik som garanterar människor asylrätt och mänskliga rättigheter.

Fru talman! EU behöver ställa om till förnybar energi. Fit for 55-paketet är bra, men det är inte tillräckligt. Det krävs mer för att EU:s medlemsstater ska nå klimatneutralitet. Omställningen till förnybart går alldeles för långsamt. Vi skulle gärna se ett Fit for 70-paket i stället, alltså att målet ska vara att minska utsläppen med 70 procent i stället för 55.

Jag, som anser att EU inte gör tillräckligt för klimatet, kan ändå konstatera att det nu - lite förvånande - är EU som utgör blåslampa på Sveriges miljö- och klimatarbete och inte tvärtom, som jag tycker att det borde vara. Överenskommelsen på klimattoppmötet COP 28 är bra, men det är inte tillräckligt bra. Sverige och EU behöver gå före i klimatarbetet och gå längre än vad överenskommelsen säger. Fossil energi måste fasas ut snabbt.

Eftersom Sveriges budget för EU avgörs av EU:s långtidsbudget och de budgetbeslut som fattats utanför riksdagen har Vänsterpartiet inom detta område inget annat förslag till utgifter.

Jag vill avslutningsvis passa på att ta tillfället i akt och önska en god jul och ett gott nytt år till er som följer debatten, till finansutskottets och skatteutskottets ledamöter och kansli samt till talmannen och kammarkansliet och inte minst till min kollega i finansutskottet Ali Esbati, som lämnar riksdagen efter nyår.

Herr talman! Eftersom jag inte var anmäld till debatten hade jag ingen möjlighet att begära replik på de borgerliga som här har pratat om effektiviseringar i statsförvaltningen, vilket jag ville göra.

I budgeten har de brottsbekämpande myndigheterna fått tillskott för brottsbekämpning, men en stor del av dessa medel äts upp av effektiviseringar. Till exempel har generaldirektörerna för Skatteverket, Kronofogdemyndigheten och Tullverket redovisat att medlen inte räcker till för deras uppdrag. Totalt ska bara dessa tre myndigheter spara in 135 miljoner genom effektiviseringar.

Samtidigt får de tre myndigheterna mer jobb att göra - exempelvis slår ansökningarna om skuldsanering rekord i år. Skatteverket har redan avslutat 180 provanställningar för personer som skulle arbeta med det brottsförebyggande. De skulle göra precis det som regeringen - och vi alla - vill ha gjort, men pengarna kommer inte att räcka.

Effektiviseringar av byråkrati är oftast bra, men den här effektiviseringen slår blint eftersom den inte tar hänsyn till vad myndigheterna arbetar med. Det handlar inte bara om byråkrati för de brottsförebyggande myndigheterna, utan hela deras arbete påverkas. Tullen kan ha färre människor i fält. Skatteverket kan inte jobba med det brottsförebyggande som man ska göra eller hantera de ansökningar man får in.

Detta är en effektivisering som borde dras tillbaka. Vänsterpartiet lägger, precis som vi framförde i vårt förra inlägg, pengar till det här anslaget för att upphäva effektiviseringen av myndigheterna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)

Herr talman! Det är en intressant bild som ledamoten här målar upp av högre utbildning - som om man utbildade sig till exempelvis läkare bara för att lönen var så hög eller valde att bli rektor för sin skola bara för att få lite högre lön. Och så skulle man alltså tänka: "Verkligen? Får jag en skattehöjning om jag väljer att bli rektor? Nej, då vill jag inte."

Jag tror mer om människor. Jag tror att man utbildar sig och väljer ett yrke som är intressant för sin egen personliga utvecklings skull. Lönen är naturligtvis inte någon nackdel, men skattepolitiken har nog inte så stor betydelse som ledamoten målar upp.

Vi kan titta på alla de människor som inte får del av de stora avdragen - undersköterskor, lokalvårdare, fritidspedagoger, förskollärare och alla andra i välfärden. Dessa behövs men sägs nu upp för att det finns för lite pengar i välfärden bara för att Sverigedemokraterna värnar dem med högst lön. Smaka på den!

Sverigedemokraterna värnar om dem som har allra bäst betalt i samhället. De som har miljoninkomster varje år - dem värnar Sverigedemokraterna om framför välfärden i kommuner och regioner. Det gäller alltså välfärden, som man pratar otroligt varmt om här i talarstolen och i andra debatter. Jag tycker att det är magstarkt.

Herr talman! Tack för frågan, Mattias Eriksson Falk!

Jag kan konstatera att de flesta kommuner och regioner väljer att inte höja skatten. De säger också att de inte gör det därför att det inte finns något utrymme kvar. Det är det som är den stora skillnaden: Det finns inget utrymme kvar i människors plånböcker för att betala höjd kommunal skatt.

Vi ska vara tydliga med att i kommuner och regioner är skatten platt. Alla betalar en lika stor procentandel av sin inkomst i skatt. Den statliga skatten är differentierad: Ju högre lön man har, desto mer betalar man i skatt.

För Vänsterpartiet är det viktigt att de som har högst lön också betalar mest i skatt. Då kan vi också satsa på kommunerna, så att det inte drabbar dem med de lägsta inkomsterna att betala mer skatt.

Det är intressant att vi i Mattias Eriksson Falks fråga och inlägg får höra om alla dessa satsningar som regeringen och Sverigedemokraterna gör i sin budget. Det är jättebra! Det är fina satsningar. Men kommunerna och regionerna saknar 30 miljarder. Det är vad de måste skära ned.

Jag räknade upp, och vi har hört det i andra inlägg, vad kommunerna och regionerna sparar på. De sparar på personal. Vad spelar de småpengar som regeringen och Sverigedemokraterna lägger på olika satsningar för roll när den generella besparingen är så stor att kommunerna kommer att behöva göra nedskärningar som helt tar ut dessa satsningar?

Herr talman! Hushållen pressas av fallande realinkomster, höga matpriser och kraftigt stigande bolåneräntor samtidigt som bank- och matjättar gör rekordvinster på konsumenternas bekostnad. Måndagens rapport från Konjunkturinstitutet konstaterar att livsmedelspriserna har höjts omotiverat mycket de senaste åren.

En regerings ansvar är att se till att vi som samhälle tillsammans tar oss genom krisen och att fördela krisens bördor rättvist. Men i stället bidrar regeringen genom sin chockerande passivitet till att hushållen går på knäna. Det räcker inte att fika med de stora livsmedelskedjorna och tro att de därefter kommer att sänka sina priser.

Vi står inför en välfärdskollaps när varslen väller in över sjukhusen, äldreomsorgen alltid är underbemannad och lärarna inte får de resurser som behövs för att göra ett bra jobb i klassrummen. I stället för att se till att välfärden får resurser prioriterar regeringen och Sverigedemokraterna skattesänkningar för framför allt välbärgade. Än en gång visar regeringen och Sverigedemokraterna vilka som får ta smällen i krisen.

När gängvåldet terroriserar vårt samhälle med bombdåd och skjutningar behövs en regering som kavlar upp ärmarna och satsar det som krävs för att sätta stopp för gängen. Det behövs en regering som avsätter resurser till socialtjänsten för att se till att ungdomar på glid hamnar rätt. Det behövs en regering som satsar på skolan. Till skillnad från regeringen satsar Vänsterpartiet på förebyggande arbete med barn och unga i riskgrupp och skjuter till medel för det brottsförebyggande arbetet mot gängkriminalitet.

Välfärdssektorn har under lång tid varit underfinansierad och håller nu på att vittra sönder helt. För att välfärden ska kunna fortsätta att vara ett av samhällets grundfundament behövs resurser så att de som behöver vård får det i tid, de som är på väg in i gängkriminalitet kan stoppas och de som är äldre kan få det stöd de behöver i vardagen.

Alla som söker sig till förskolan, sjukvården, skolan och äldreomsorgen behöver en god arbetsmiljö och goda arbetsvillkor. Det skapas genom satsningar, inte genom nedskärningar.

Vi i Vänsterpartiet prioriterar i vår budgetmotion betydande resurser till välfärdssatsningar via generella statsbidrag. Vi prioriterar ett klimatomställningsarbete som kan ta oss till målet om nettonollutsläpp, inte i motsatt riktning.

Kommunerna, och framför allt regionerna, räknar med ett budgetunderskott på över 30 miljarder under 2024. SKR räknar med underskott i stort sett i alla regioner och i de flesta kommuner nästa år. Underskott - trots alla nedskärningar som görs 2023 och alla de nedskärningar som planeras inför 2024! Ändå menar regeringspartierna och Sverigedemokraterna att de satsar på kommunerna. Vi har hört det förut, och vi hör det i denna debatt.

Herr talman! Fem fackförbund skriver via sina ordförande vad de ser framför sig: "När vi läser statsbudgeten blir det uppenbart att regeringens budgetprioriteringar riskerar att leda till en sämre välfärd för landets invånare. Det kommer påverka arbetsmiljön för välfärdens personal och göra fler sjuka, samtidigt som det kommer att försämra möjligheterna för dem att göra ett gott jobb."

Samtidigt konstaterar Sveriges Kommuner och Regioner att sjukskrivningarna ökar. Det är tragiskt för dem som drabbas av utbrändhet eller söndervärkt kropp, men det ökar också kommunernas kostnader med sjuklöner och vikarier. I värsta fall är det vikariestopp, och de få som är kvar får pressa sig lite till och riskera att bli sjukskrivna i sin tur. Många kommuner och regioner har redan infört både vikarie- och anställningsstopp samtidigt som vikarier sägs upp, personal varslas och vissa personalkategorier mer eller mindre försvinner helt.

I år har till exempel Malmö dragit ned skolbudgeten med 200 miljoner. Elevassistenter och annan stödjande personal har fått gå, och vissa klasser har över 32 elever. I Göteborg är det vikariestopp i skolan, liksom i Hudiksvall, Tranås, Ludvika, Sundsvall med flera kommuner. I Stockholm, Gagnef, Motala och flera andra kommuner är det vikariestopp i förskolan, och i Borlänge är det vikariestopp på äldreboendena. Ronneby är en av många kommuner som har både vikarie- och köpstopp i skolan, medan Norrköping har vikariestopp på biblioteken. Detta är bara ett axplock av de vikarie- och inköpsstopp som kommunerna infört. Som vi redan har hört i debatten planerar regionerna att minska sin personal, och det i ett läge där vården redan går på knäna.

Men detta verkar regeringen och Sverigedemokraterna tycka är bra. Det handlar ju bara om prioriteringar, menar man. Regeringen anser att kommuner och regioner kan effektivisera och skära ned. I praktiken betyder det längre köer till vården, sämre skola och nedlagda busslinjer. Oftast är det också det förebyggande arbetet som får stryka på foten. Samtidigt som unga dras in i gängkriminalitet tvingas kommunerna spara på skola och verksamhet för unga.

Vänsterpartiet vill därför öka resurserna för att möjliggöra bibehållen personaltäthet i välfärden. Totalt föreslog vi 20 miljarder kronor mer än regeringen i generella statsbidrag plus 1 miljard kronor i form av ett generellt statsbidrag för ett glesbygdstillägg inom sjukvården. Men vi har också föreslagit ytterligare medel i finansutskottet efter att SKR:s försämrade prognos kom.

Herr talman! Förskolan och skolan har ett viktigt uppdrag att vara kompensatoriska. Alla barn ska få samma förutsättningar att leka, lära och utvecklas. En bra verksamhet motverkar segregation och bidrar till ett mer jämlikt samhälle. Men då måste också alla barn ha likvärdiga förutsättningar att ta del av skolans och förskolans verksamhet. I dag kan avgiften för förskola och fritidshem vara ett hinder för barn i familjer med små resurser. Därför vill vi genomföra en riktad sänkning av avgifterna och införa ett fribelopp så att alla barn har möjlighet att ta del av verksamheten.

Herr talman! De tio kommunerna med lägst skatt hittar vi i Region Skåne och i Stockholms län. Det är Stockholm och de orter där de boende pendlar till höginkomstjobb i Malmö och Stockholm. De tio med högst skatt är små kommuner på landsbygden, och åtta av dem finns i norra Sverige. Nästa år ökar skatteskillnaden mellan kommunen med sammanlagt lägst skatt och den med högst till 6 kronor och 32 öre.

Vi kan inte ha ett Sverige som är så här delat. Därför måste vi stärka kommunsektorn, och det är de kommuner som har störst utmaningar som behöver mest. För att mindre kommuner ska kunna erbjuda en välfärd på lika villkor föreslår Vänsterpartiet en indexering av statsbidragen så att de kan följa såväl demografin som prisutvecklingen.

Det är inte bara stora skillnader mellan kommuner; det är också stora klyftor inom kommuner. Inom till exempel våra storstäder finns det gigantiska klyftor, och mellan ändhållplatserna i Stockholms tunnelbana skiljer det flera år i medellivslängd. Personer som har eftergymnasial utbildning förväntas leva fem och ett halvt år längre än personer som inte har gått ut gymnasiet.

Det är sociala klyftor som bidrar till att dela upp vårt samhälle. Det är min och Vänsterpartiets absoluta övertygelse att en stark, gemensamt finansierad och jämlik välfärd med väl fungerande skola, fritidsverksamhet, sjukvård och socialtjänst, låg arbetslöshet och ett starkt socialt försäkringssystem är det bästa sättet att motverka klassamhället. Dagens stora klyftor mellan människor och mellan kommuner måste minska. Hela Sverige behövs, och alla människor behövs.

Med Vänsterpartiets förslag till budget hade kommuner och regioner kunnat fortsätta att leverera en bra välfärd i stället för att behöva anpassa sig till den högerkonservativa nedskärningsbudgeten.

Med det, herr talman, hänvisar jag i övrigt till vårt särskilda yttrande.