Ilona Szatmári Waldau

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag vill passa på att uppmana regeringen att arbeta för ett varaktigt eldupphör, för detta krig kan inte fortsätta tills Gaza är helt sönderbombat och dess invånare döda. Dessutom måste Europeiska rådet diskutera hur man ska göra för att få stopp på bosättningspolitiken. Bosättarna passar på att skrämma eller till och med döda sina palestinska grannar för att kunna annektera deras mark. Även detta är en viktig fråga för EU att diskutera. Finns det sanktioner? Hur kan man göra för att stoppa detta?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 14-15 december

Jag vill också lite kort nämna COP 28. Rådet välkomnar överenskommelsen men säger ingenting om EU:s fortsatta arbete. Frågan är om en överenskommelse på COP 28 är tillräckligt för att vi ska nå klimatmålen. Vad kan EU göra för att minska utsläppen? Kommer rådet att diskutera denna fråga i närtid, eller sätter budgeten käppar i hjulet här?

Herr talman! Tack för återrapporten, statsrådet!

Vi har pratat en del om att förhandlingarna om budgeten inte gick helt i mål. Med tanke på de stora behov som Ukraina har är det beklagligt att man misslyckades med att enas. Men jag kan inte se att det är en katastrof att länderna inte kunde enas om en budget för 2024 då den, trots regeringens väldigt bra arbete för att få ned kostnaden, ändå innebär en del nya åtaganden.

Det vore dock illa om EU måste välja mellan att betala ut pengar till Ungern och att stödja Ukraina. Jag hoppas verkligen att staterna kommer att kunna hitta ett sätt att runda Ungern när det gäller Ukrainastödet och att kommissionen inte ger efter. Beslutet om att länder som inte lever upp till rättsstatens principer inte ska få del av EU:s stödjande fonder måste följas. Jag vill höra lite mer om hur vägen framåt ser ut för att förhindra att Ungern villkorar utbetalningar av stöd till Ukraina.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 14-15 december

Jag vill också ta upp kriget mellan Israel och Hamas, som nu har pågått i över två månader. De som drabbas värst, utöver offren för Hamas terrordåd, är civilbefolkningen i Gaza. Av de över 17 000 som har dödats är 61 procent civila, och många är barn. Sjukhusen fungerar inte, och mat och vatten är en bristvara. Nu måste omvärlden öka trycket på Benjamin Netanyahu så att det blir eldupphör och fredsförhandlingar på riktigt.

Fram till i förra veckan röstade Sverige nej till eldupphör, men efter press röstade man till slut ja i FN:s generalförsamling. Min fråga till statsrådet är hur statsministern och Sverige arbetar för att EU ska kunna bidra till långvarig fred och inte bara till en tillfällig humanitär vapenvila.

Fru talman! Knarket flödar över våra gränser, trots stora beslag, och Sverige har blivit Europas nya transitland för narkotika. Antalet personer med skyddade personuppgifter ökar kraftigt, samtidigt som tre av fyra gömda kvinnor uppger att de fått sina uppgifter röjda. Fler och fler hamnar hos kronofogden för obetalda skulder, och aldrig någonsin har det samlade skuldbeloppet varit så högt. Antalet ansökningar om skuldsanering är också rekordhögt, och det är åldersgruppen 18-30 som ökar mest.

I det läget väljer riksdagens majoritet att lägga ett effektiviseringskrav på Tullverket, Kronofogdemyndigheten och Skatteverket på sammanlagt över 135 miljoner kronor. Skatteverket har redan aviserat att 180 av de provanställda får lämna myndigheten i år.

Det är uppenbart att majoriteten ger med ena handen och tar med den andra. För att ytterligare öka ambitionen i det brottsbekämpande och brottsförebyggande arbetet gav man förstärkningar till Skatteverket, Tullverket och Kronofogdemyndigheten. I Göteborgs hamn berättade statsministern och finansministern nyligen hur mycket bättre det skulle bli med regeringens satsning - utan att nämna att effektiviseringarna och kostnadsökningarna innebär att myndigheterna snarare måste avskeda än anställa. De tre generaldirektörerna har alla varit tydliga med att pengarna inte räcker till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skatt, tull och exekution

När jag besökt Tullverkets verksamheter i olika delar av landet är den samstämmiga bilden att de inte räcker till. De är för få för att kunna göra de kontroller som de skulle behöva göra. Samtidigt smugglas knark, vapen och mycket annat över gränsen i en omfattning som fått även EU att reagera på hur Sverige sköter sin yttre gräns, det vill säga våra hamnar. Det är inte tullarnas eller Tullverkets fel, utan det är regeringen och riksdagens majoritet som kan beskyllas när tullen inte får de resurser som man behöver för att kunna utföra sitt arbete.

Vänsterpartiet föreslog i budgeten för 2023 ett stort tillskott till Tullverket, och i vårt budgetförslag för 2024 föreslog vi 28 miljoner mer till Tullverket än majoriteten.

Fru talman! Vi kan se hur hushållen pressas av fallande realinkomster, höga matpriser och kraftigt stigande bolåneräntor, samtidigt som bank- och matjättar gör rekordvinster på konsumenternas bekostnad. Det är regeringens och Sverigedemokraternas ansvar att se till att vi som samhälle tillsammans tar oss igenom krisen, att fördela krisens bördor rättvist. I stället bidrar de till att hushållen går på knäna genom sin chockerande passivitet och att fler och fler människor hamnar hos kronofogden.

När antalet skuldsatta hos kronofogden ökar ökar också risken för självmord. En ganska ny forskningsrapport visar att självmord är mer än dubbelt så vanligt bland personer som har obetalda skulder hos kronofogden. Hushållen pressas nu alltmer och hamnar hos kronofogden för små belopp, för obetalda hyror och elräkningar. När de väl hamnat där ökar skulderna snabbt och ekonomin blir ännu sämre. Med fler och fler skuldsatta hos kronofogden finns det också en uppenbar risk för fler självmord. Vad är majoritetens åtgärder för att minska skulderna och självmordsrisken, förutom en utredning som inte ens nämner de skuldsatta?

Var är åtgärderna för att barn till skuldsatta inte ska få fira jul utan julmat och utan julklappar? De har kanske dessutom blivit hemlösa för att de blivit vräkta från sin bostad? Var är åtgärderna?

Vi kunde se hur väntetiderna för handläggning för skuldsanering i början av hösten hade ökat med 25 procent från 75 dagar till 96 dagar i genomsnitt. Med regeringens budget kommer inte handläggningsdagarna att minska. Fler kommer att få vänta på skuldsanering, om de ens kommer att få någon.

Kronofogdens arbete är alltså viktigt för att förhindra överskuldsättning, men det är också en viktig instans i det brottsmotverkande och brottsförebyggande arbetet. Var är åtgärderna för att Kronofogden ska kunna utföra sitt viktiga arbete med att beslagta kriminellas ägodelar? Precis som för övriga myndigheter försvinner regeringens så kallade satsning i generella besparingar och kostnadsökningar. I Vänsterpartiets förslag till budget har vi inte några generella besparingar. Det innebär att Kronofogdemyndigheten skulle få ungefär 21,5 miljoner extra för det viktiga brottsförebyggande arbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skatt, tull och exekution

Slutligen har vi Skattemyndigheten. När tre av fyra gömda kvinnor upplever att deras personuppgifter röjs tyder det på att Skatteverket behöver arbeta med sekretessen. Det vet jag att myndigheten gör, men när man arbetar under stress och är underbemannad ökar risken för att göra fel. Regeringens effektiviseringskrav kommer att öka stressmisstagen och handläggningstiderna för redan utsatta.

Skatteverket är också den myndighet av de tre myndigheterna som har högst effektiviseringskrav, så regeringens så kallade satsning för att motverka och förebygga brottslighet äts upp av nedskärningar och kostnadsökningar, vilket även drabbar arbetet mot skattefusk och skatteflykt. Med Vänsterpartiets förslag till budget hade Skatteverket fått närmare 86 miljoner mer samt ytterligare 10 miljoner för ett nytt regelverk för sjukpenninggrundande inkomster. Från Vänsterpartiets sida anser vi inte att regeringens tänkta folkräkning är rätt prioritering. Men vi tycker att det är viktigt med förbättrad kontroll av folkbokföring och skydd av personuppgifter. Därför låter vi pengarna för detta ligga kvar hos myndigheten.

Fru talman! Riksdagen har fattat beslut om ramarna för utgiftsområdet och väljer nedskärningar på dessa tre viktiga myndigheter. Vänsterpartiet avstår därför från att delta i beslutet om utgiftsområde 3 och hänvisar till vårt särskilda yttrande i utskottet.

(Applåder)

Herr talman! Regeringen konstaterar i sin konsekvensanalys av förslagen att de sänkta bensin- och dieselskatterna innebär att drivmedelsskatternas styrning mot minskad klimat- och miljöpåverkan minskar. Regeringen noterar vidare att detta leder till att incitamenten till transporteffektivisering, elektrifiering och användning av höginblandade fossilfria drivmedel försvagas. Förslagen leder därmed till att konsumtionen av fossila drivmedel ökar. Förslagen är synnerligen anmärkningsvärda då världen står inför ett klimatnödläge.

Vänsterpartiet kan inte ställa sig bakom förslag som ökar konsumtionen av fossila drivmedel när det samtidigt saknas åtgärder som på andra sätt kan motverka de negativa effekterna på klimatet. För att stötta personer på landsbygden, som inte har tillgång till kollektivtrafik, föreslår Vänsterpartiet andra åtgärder.

Skatten på diesel som används i arbetsmaskiner i jord- och skogsbruket har länge varit nedsatt. Denna nedsättning förstärkte regeringen i samband med budgetpropositionen för 2023. Vänsterpartiet kan se många andra sätt att stödja jordbruket som inte bidrar till en ökning eller bevarande av dagens fossila utsläpp. Vi har också förslag i vår budget.

Vänsterpartiet anser att denna proposition borde avslås. Eftersom riksdagens praxis är att ledamöter under innevarande år inte reserverar sig mot förslag i särpropositioner som utgår från den beslutade rambudgeten avstår jag från att yrka på vår motion, men jag beklagar verkligen att riksdagen tidigare i dag fattade beslut i enlighet med regeringens budgetförslag.

Vänsterpartiet kommer också att avstå vid omröstningen.

Fru talman! Det har väl inte undgått någon vid det här laget att debatten handlar om att regeringen föreslår att skiktgränsen för statlig inkomstskatt för beskattningsåret 2024 ska pausas. Det är någonting som vi i Vänsterpartiet stöder. Under 2023 räknades skiktgränsen upp. De med högre inkomster kompenserades för inflationen, medan de med lägre inkomster fick dra åt svångremmen. Vi riksdagsledamöter till exempel fick i år en nätt skattesänkning med cirka 1 400 kronor i månaden, medan den som i år tjänar under 46 200 kronor i månaden inte fick en enda krona i inflationskompensation.

Förskollärare, lärare, sjuksköterskor, undersköterskor och andra yrkesgrupper i välfärden får alltså inte en krona utan får i stället se gapet till välavlönade öka ännu mer, samtidigt som regeringen för i år inte sköt till tillräckligt till kommuner och regioner för att de ska klara välfärdens utmaningar.

Anställda i välfärden har i år fått färre arbetskamrater, mer pressade scheman och lägre utrymme för löneökningar. De har fått det tuffare med ekonomin hemma, och de har också fått det tuffare med ekonomin på jobbet. Uppräkningen av skiktgränsen för 2023 var något som Vänsterpartiet motsatte sig kraftigt, eftersom en paus redan 2023 hade inneburit att vi kunnat öka statsbidragen till kommuner och regioner för en bättre välfärd.

Uppräkningen av skiktgränsen som gjordes för beskattningsåret 2023 var historiskt hög. Det innebär att andelen som betalar statlig inkomstskatt i år är historiskt låg. Totalt lade regeringen 13 miljarder kronor på dessa skattesänkningar, samtidigt som kommuner och regioner inte fick de statsbidrag som de behövde.

Vänsterpartiet välkomnar som sagt den pausade uppräkningen, men vi delar inte regeringens förslag om att den ska finansiera andra skattesänkningar. Den pausade uppräkningen borde i stället användas till att förstärka välfärden.

I vår budget avvisar vi det nya jobbskatteavdraget som ökar skatteklyftan mellan dem som får del av jobbskatteavdraget och dem som lever på sjuk- och aktivitetsersättning, a-kassa och föräldraförsäkring för att ta några exempel. Vi vill sluta skatteklyftan, inte öka den.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Vi har en regering som hellre sänker skatter än satsar på välfärden. Sveriges Kommuner och Regioner räknar med att underskottet för kommuner och regioner landar på 31 miljarder kronor. 31 miljarder kronor - det är ofattbara summor, och regeringen tycker att kommuner och regioner kan effektivisera och skära ned för att spara in dessa miljarder. I praktiken betyder det inställda operationer, längre köer till vården och nedlagda busslinjer. Oftast är det också det förebyggande arbetet som får stryka på foten. Samtidigt som unga dras in i gängkriminalitet tvingas kommunerna spara på skola och verksamheter för unga.

I år har till exempel Malmö dragit ned skolbudgeten med 200 miljoner. Elevassistenter och annan stödjande personal har fått gå, och vissa klasser har över 32 elever. Det liberala skolkommunalrådet har under hösten flera gånger sagt att hon hoppas på ökade statliga bidrag. Men några större ökade statliga bidrag blir det inte med den här budgeten. Malmö får precis som alla andra fortsätta att spara och skära ned.

Regeringen väljer i stället att satsa på skattesänkningar och bidrag till den som vill bygga om sitt kök, medan skolköken går på knäna.

Efter ett år vid makten är regeringens och Sverigedemokraternas prioriteringar tydliga. I stället för att underlätta för hushållen, vården, skolan och äldreomsorgen, satsar de på skattesänkningar för de rika, och i stället för att göra något åt chockhöjda matpriser och skenande räntor tar de sig en fika.

Välfärden ska monteras ned och klyftorna ska öka i det högerkonservativa Sverige. I den borgerliga logiken jobbar höginkomsttagare mer om de får mer pengar, medan låginkomsttagare, sjuka och arbetslösa jobbar mer om de får mindre pengar.

Sverige ligger sedan några år i världstoppen när det gäller antalet miljardärer i relation till folkmängden. Med mycket pengar kommer också kapitalinkomster. 95 procent av kapitalinkomsterna har de 10 procent som tjänar mest, och hela 59 procent av Sveriges kapitalinkomster gick till den 1 procent av svenskarna som tjänar allra mest. Kapitalinkomsterna är dessutom inte jämställt fördelade. Män har ungefär tre fjärdedelar av de samlade utdelningarna och ränteinkomsterna.

Sveriges fördelning av förmögenheter och kapitalinkomster tillhör de skevaste i världen. I dag är beskattningen låg på kapitalinkomster och faktiskt helt obefintlig på förmögenheter. Välfärdens underfinansiering, klimatkrisen och den höga arbetslösheten hänger samman med skattesänkningar och helt slopade skatter på kapital för de rika. Rut- och rotavdragen innebär ytterligare omfördelning från låginkomsttagare till höginkomsttagare. Skattekvoten har sänkts och motsvarar cirka 440 miljarder kronor i mindre skatteinkomster varje år.

En politik för hållbar tillväxt, ökad jämlikhet och full sysselsättning behöver en hög kvalitet i välfärdstjänster och effektiva försäkringssystem, och då fyller skatterna flera viktiga funktioner. Skatterna betalar investeringar och borde jämna ut inkomster, konsumtion och sparande mellan olika inkomstgrupper. En engelsk studie kom, föga förvånande, fram till att skattesänkningar för de rika ökar den ekonomiska ojämlikheten utan att nämnvärt påverka arbetslösheten eller den ekonomiska tillväxten. Skattesänkningar leder till minskade skatteintäkter, och i Sverige har de dessutom kommit dem med höga inkomster till del och medfört kraftigt ökade inkomstskillnader.

Vänsterpartiet anser att det behövs ett arbete med en genomgripande skattereform som ska skapa ett enhetligt, rättvist och legitimt skattesystem. Det mest prioriterade området att komma till rätta med är den urholkade kapitalbeskattningen och den extremt ojämna förmögenhetsfördelningen. Vi lägger fram förslag på hur skatterna ska kunna bli mer rättvisa. Det gäller både att alla inkomstslag ska beskattas lika utan olika särlösningar och att det ska vara en enhetlig kapital- och förmögenhetsskatt. Vi menar att skatteklyftan behöver slutas för alla inkomster, till exempel sjukpenning, rehabiliteringspenning, a-kassa och föräldraförsäkring. Detta innebär sänkt skatt för grupper med små ekonomiska marginaler och att vi tar bort den så kallade funkisskatten.

Fru talman! EU har infört möjlighet för medlemsstaterna att införa skatt på stora övervinster hos elbolagen och att återföra pengarna till elkonsumenterna. Högerregeringen dröjde med att införa skatten och lade sig på en miniminivå. Man avstod stora intäkter som hade kunnat gå tillbaka till hushållen. Enligt siffror som DN har begärt ut från Regeringskansliet kan det handla om allt från 7,8 till 34 miljarder kronor som man gick miste om. Så länge elkonsumenterna tvingas in på en havererad elmarknad där elbolagen skor sig på höga elpriser vill vi se en ny tillfällig skatt för att motverka elbolagens övervinster.

Vänsterpartiet ser behov av en genomgripande skattereform som utjämnar de ekonomiska och regionala klyftorna och som främjar ett hållbart resursutnyttjande med låg miljö- och klimatpåverkan i enlighet med klimat- och miljömålen. På skatteområdet, liksom i politiken i stort, lägger dessvärre regeringen fram förslag som motverkar den gröna omställningen. I stället för att underlätta hushållens ekonomi sänker man skatten på fossila bränslen samtidigt som regionerna på grund av de uteblivna statsbidragen tvingas höja taxan i kollektivtrafiken. Beskattning av drivmedel är ett viktigt verktyg för att minska transportsektorns klimatpåverkan. Men det behövs också styrmedel för att minska klyftor mellan stad och land.

Alla klimatskadliga subventioner borde fasas ut och avvecklas skyndsamt. Det brådskar med ytterligare åtgärder för att Sverige inte ska tappa styrfart när det gäller att nå nollutsläpp.

Slutligen vill jag säga några ord om personer födda 1957. De hamnade i kläm när riksdagen beslutade att höja pensionsåldern utan att införa övergångsregler. Vänsterpartiet har sedan regeringen lade fram sin budget för 2023 agerat med motioner och utskottsinitiativ för att rätta till den skatteorättvisan. Nu aviserar regeringen att pensionärer födda 1957 ska kompenseras för den inbetalda högre skatten i samband med skatteåterbetalningarna. Vänsterpartiet hade hellre sett att riksdagens majoritet och regeringen hade agerat tidigare och sänkt skatten under 2023. Men vi uppskattar att regeringen, om än något senkommet, nu aviserar en kompensation. Vi förutsätter att 57:orna kompenseras med ränta och att regeringen snarast återkommer med formerna för hur denna återbetalning ska ske. Det brådskar nämligen med besked till alla dem som betalat och som fortfarande betalar in för mycket i skatt.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservationerna 2 och 6.

(Applåder)

Herr talman! Jag ska börja med frågan som jag fick. Jo, Vänsterpartiet ser skillnad på det. Men vi ser också att samtidigt som vi har en ökande antisemitism har vi en ökande islamofobi i Sverige. Vi måste ta tag i båda, för som jag sa i mitt anförande är det ingen som vinner på att vi ställer de här grupperna mot varandra. Vi vinner på att bli av med antisemitismen och rasismen och islamofobin.

Jag noterar också att Malin Danielsson säger att ett parti har ansvar för sitt eget parti och sina egna medlemmar och inte för andra partier. Men jag menar att man också måste ta ansvar för vilka partier man samarbetar med. Det fanns en tid när Liberalerna gjorde det, när man tog ansvar för vilka partier man samarbetade med. Men den tiden är förbi, så jag tycker att Malin Danielsson här försöker smita från ansvar för vilken regering och vilka samarbetspartner partiet har valt.

Herr talman! Jag vill passa på att tacka Liberalerna för initiativet till denna viktiga debatt; det var något som inte kom med i mitt huvudanförande.

Men i denna viktiga debatt måste jag ändå fråga hur Malin Danielsson ser på samarbete med ett parti som grundades av nazister. Jag tycker inte att vi fått något riktigt svar på det.

Det är ett parti som har en ordförande i den svenska delegationen för OSSE, vilket regeringen då tillåter, som menar att man inte kan vara jude och svensk samtidigt.

Man samarbetar med ett parti vars nuvarande ekonomisk-politiska talesperson fastnade på video där han skrattade glatt när han berättade hur hans förra arbetskamrater, som var öppna nazister, sparkade på döda får och låtsades att de var judar.

Hur rimmar det här med Liberalernas engagemang mot antisemitism?

Herr talman! I en rapport för några år sedan konstaterades det att antisemitismen har blivit en plattform genom vilken andra politiska strider kan föras. Det är tyvärr vad vi ser nu. "Antisemitism" och "terrorromantik" är ord som far genom luften, där framför allt företrädare för regeringspartierna anklagar andra för att bidra till både det ena och det andra.

Men vi motverkar inte antisemitismen genom att anklaga varandra för antisemitism där den inte finns. Det göder i stället antisemitismen och rädslan. Vi behöver kraftsamla och arbeta tillsammans. Varken Sveriges judiska befolkning eller den muslimska förtjänar att bli ett slagfält för politiskt käbbel.

En undersökning från Brå visar att antisemitiska hatbrott ofta inte anmäls, bland annat för att processen är svår, krånglig och tröttsam och för att anmälda antisemitiska hatbrott sällan leder till fällande domar. En hel del har gjorts sedan Brås rapport kom 2019, men det finns också mycket kvar att göra. Därför har Vänsterpartiet lagt fram flera förslag på hur arbetet mot hatbrott ska kunna stärkas, och i vår motion om arbetet mot rasism tar vi särskilt upp antisemitismen i Sverige.

Vi måste tillsammans göra vad vi kan för att en gång för alla få bort antisemitismen och antijudiska föreställningar i Sverige. Jag borde inte tveka att stå här i talarstolen inför svenska folket och prata om min judiska bakgrund. Rädslan för att drabbas av antisemitism och hatbrott höll på att tysta mig. Men även om rädslan finns där är jag stolt och försöker omfamna så mycket jag kan av den judiska historia som är min. Varken jag eller de som definierar sig som judar ska behöva dölja sin judiskhet, sin davidsstjärna, sin kippa eller vara rädda och otrygga i skolan.

Vi behöver ta krafttag nu, tillsammans.

(Applåder)

Herr talman! Auschwitz, Mauthausen, Buchenwald och Stutthof är namn på några av Nazitysklands koncentrationsläger. Men för mig är det inte bara namn; för mig är det läger där mina släktingar mördades. Det är släktingar som jag aldrig fick träffa och vars barn och barnbarn aldrig blev födda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om antisemitismen i Sverige

I stort sett hela min farmors mors familj utplånades i förintelsen. Inget av det har min farmor eller pappa berättat för mig. Det är min egen forskning som har gett mig en bild av mina släktingars öden. I vår familj talade vi aldrig om våra judiska släktingar eller vår judiska historia. Först långt upp i vuxen ålder fick jag veta att min farmor var judinna men att hela familjen på grund av antisemitismen konverterat till katolicismen på 30talet.

Jag har ofta funderat över min pappas tystnad och att han undvek att svara på mina frågor eller gav mig felaktiga svar. Sanningen om min farfar, som också mördades, fick jag aldrig höra. Kanske ville pappa glömma, kanske ville han skydda mig, kanske var han rädd för antisemitismen. Genom att inte låtsas om sin och därmed min judiska bakgrund skyddade han oss från antisemitismen. Han visste nämligen vad antisemitism och avhumanisering av judar kan leda till: hat, förföljelse och förintelse. Det har skett många gånger i historien, och det kan ske igen.

När vi nu diskuterar antisemitism är grunden inte pogromer och förintelse utan mer hatbrott och de negativa stereotypa föreställningar som fortfarande finns i Sverige. Det är stereotypa föreställningar som ofta kommer upp till ytan när Israel för krig mot Gaza i stor skala eller ockuperar mer mark på Västbanken.

De svenskar som identifierar sig som judar är inte Israel och kan inte ta ansvar för den politik som Israel bedriver. Israel representerar inte alla judar, och alla judar representerar inte Israel. När man bränner Israels flagga i princip utanför en synagoga hjälper det inte att säga att det inte är riktat mot judar. Det är så det uppfattas. Den vars familj har utsatts för folkmord är med rätta rädd för att det kan hända igen. Orden skrämmer.

De antisemitiska föreställningarna och konspirationsteorierna är så djupt rotade i västvärlden att de används utan att användaren ens tänker på att de är antisemitiska. Därför måste vår roll vara att säga ifrån varje gång de används och se till att de antisemitiska föreställningarna avslöjas.

Ingen ska behöva vara rädd i Sverige. I Sverige ska alla vara trygga.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Ida Drougge, för svaret! Jag reagerar lite grann på det där med att riksdagen inte ska bestämma över placeringar. Det stämmer att det är fonderna själva som beslutar om placeringarna, men riksdagen har fattat beslut om vissa riktlinjer, till exempel att placeringarna ska vara miljömässigt hållbara, eller hållbara, men att det inte får gå ut över lönsamheten.

Vi ser hur fonderna tolkar detta lite olika. Vissa fonder har avvecklat hela sitt innehav i fossil industri, förutom då man stöder finansiärer. Man har avvecklat dem som utvinner. Andra fonder behåller sitt innehav därför att de menar att de kan gå in och påverka.

Nu har jag två följdfrågor. Den ena är det som jag har ställt frågor om: På vilket sätt påverkar våra svenska AP-fonder det saudiarabiska företaget Chevron och de diktaturer som de finansierar med statsobligationer? På vilket sätt påverkar våra AP-fonder för att det ska bli bättre? Det är väldigt svårt att få svar på detta från AP-fonderna, men ledamoten kanske har ett svar.

Eftersom det är riksdagen som sätter målen och ramarna för våra fonder har riksdagen möjlighet att påverka vilken typ av placeringar man kan och får göra. Min andra fråga till ledamoten är därför: Är ledamoten beredd att diskutera formerna och ramarna för AP-fonderna?

Herr talman! Jag vill passa på nu när Ida Drougge valde att göra ett inlägg. Jag märkte att ledamoten har tittat lite grann på vår motion och att hon svarade på saker som jag inte nämnde.

Jag vill börja med att uppmana alla som lyssnar och även ledamoten Ida Drougge att googla på Chevron och Ecuador och titta på de bilder som dyker upp. Det är oljeutsläpp som bara ligger där och som gör att urinvånarna i regionen inte kan leva där.

För ett par veckor sedan träffade jag två representanter för en organisation som jag tror har 30 000 medlemmar och som jobbar för att området i Ecuador ska saneras. De frågade hur de ska kunna förklara för sina barn att de inte får bada i floden därför att det är livsfarligt. De pratade naturligtvis om mycket annat också, och det var detta som gjorde att jag beslutade mig för att gå upp i denna debatt och berätta vad det är för företag som svenska AP-fonder har innehav i.

Man säger att det viktigaste är att värna svenska pensioner. Jag håller med om att det är viktigt att värna våra pensioner och att ha så hög avkastning som möjligt, men detta måste ske utan att människor i andra länder drabbas av miljöförstöring, drivs från sina hem och så vidare. Min fråga till ledamoten är därför: Är det verkligen rätt att svenska pensionspengar ska gå till miljöförstöring och till att fördriva människor från deras hem?

Herr talman! Vänsterpartiet har i detta ärende ett särskilt yttrande där vi redovisar de förslag som vi tidigare motionerat om för att AP-fondernas innehav ska vara hållbara på riktigt. Vi delar inte regeringens bedömning att fonderna har ansvarsfulla investeringar och att Sjätte AP-fonden och Sjunde AP-fonden har infriat förväntningarna på hållbarhetsarbetet.

Låt mig ge några exempel på de innehav som fonderna har eller har haft i närtid.

AP-fonderna har exempelvis innehav i tre fossilgasprojekt i Cabo Delgado i norra Moçambique. Dessa gasfyndigheter upptäcktes för cirka 20 år sedan. Det är ett av de största fossilgasfynden som har upptäckts i världen, och man började direkt att planera för en stor havsbaserad gasplattform. På fastlandet i närheten av staden Palma byggs även en anläggning för att omvandla gasen till flytande form och en hamn för att kunna exportera gasen. Fossilgasfynden har så klart lockat många utländska företag.

Såväl Första-Fjärde AP-fonden som Sjunde AP-fonden har innehav i företag som ingår i gasprojektet. Tredje AP-fonden, Fjärde AP-fonden och Sjunde AP-fonden investerar både i företag som leder fossilgasprojektet i Cabo Delgado och i deras finansiärer och slutkunder, medan Första AP-fondens och Andra AP-fondens portföljer är begränsade till finansiärerna och slutkunderna. Totalt uppgår AP-fondernas innehav i företag med kopplingar till fossilgasprojektet i Cabo Delgado till över 25 miljarder svenska kronor.

Gasindustrin i Cabo Delgado har varit katastrofal för landet och för dess befolkning. Över 500 familjer, fiskare och jordbrukare, har tvingats bort från sina hem och har förlorat sin försörjning redan innan själva utvinningen startat. Ytterligare omkring 2 000 familjer kan komma att drabbas framöver. I exploateringens spår har svåra väpnade konflikter blossat upp och förvärrats. Över 700 000 människor är på flykt i området, och många har dödats.

Om gasen utvinns kommer det att medföra oåterkalleliga skador på unik och känslig natur, såsom korallrev och mangroveträsk, och medföra stora utsläpp av växthusgaser som driver på den globala uppvärmningen. Moçambique är redan ett av de länder som drabbas hårdast av klimatförändringarna.

AP-fondernas innehav i dessa företag kan inte bedömas som hållbara när det gäller vare sig mänskliga rättigheter eller miljö.

Ett annat exempel är Texaco, ett företag som nu ägs av Chevron. Texaco har bedrivit verksamhet i Ecuador. Där är mark och vattendrag drabbade av oljeutsläpp, och ursprungsbefolkningen som lever där har drabbats av flera svårigheter på grund av att de inte längre kan bada i floden, dricka vattnet eller bruka marken. Flera har också drabbats av sjukdomar. Vatten- och jordprover visar på höga nivåer av tungmetaller, och detta kan kopplas till tusentals fall av cancer, missfall och missbildningar. Enligt organisationen Amazon Watch har de som lever här förlorat 95 procent av sina förfäders marker till följd av föroreningarna. Texacos, det vill säga Chevrons, oljeutsläpp i Ecuador brukar kallas för Amazonas Tjernobyl. Chevron har lämnat Ecuador utan att åtgärda den miljökatastrof man orsakat, trots flera domar i ecuadoriansk domstol.

De flesta AP-fonder har inte längre investeringar i Chevron, men Sjunde AP-fonden har det fortfarande. AP-fonderna brukar försvara sina innehav med att man genom innehavet kan påverka företag i positiv riktning. Jag har tidigare frågat - utan att få svar - hur man genom sitt innehav påverkar till exempel den saudiska diktaturens statliga oljebolag Saudi Aramco, som är världens största fossilbolag och det bolag som har släppt ut mest koldioxid genom historien. Jag undrar nu hur man genom sitt innehav i Chevron påverkar Chevron att ta sitt ansvar för Amazonas Tjernobyl och sanera.

Problemet med saneringen är att det skulle gå emot AP-fondernas uppdrag att den ekonomiska avkastningen går före hållbarheten. AP-fondernas vinst blir i detta sammanhang viktigare än att ursprungsbefolkningen i Ecuador ska kunna leva på sin mark och viktigare än att området rensas från olja och tungmetaller.

Gasprojektet i Moçambique, det saudiska oljebolaget Saudi Aramco och Chevron är de investeringar jag har nämnt nu. I tidigare debatter har jag tagit upp andra investeringar som man inte kan betrakta som hållbara.

Herr talman! Jag har inget annat yrkande än utskottet i detta ärende, men frågan om AP-fondernas hållbarhet är för viktig för att man bara ska lägga ärendet till handlingarna. Jag vill därför avsluta med att uppmana AP-fonderna att se över sitt innehav, lyssna på befolkningen i de länder som drabbas av miljökatastrofer och på allvar göra det som man säger sig göra: Ställ krav på företagen, ta fajten med saudiska staten, med Chevron, med företagen bakom gasprojekten och med alla andra företag som sysslar med tveksam verksamhet, inte minst med de diktaturer där fonderna har statsobligationer!

Våra pensionspengar borde investeras i hållbar utveckling och inte i miljökatastrofer och diktaturer.

Fru talman! Tack så mycket, statsrådet, för svaren!

Jag skulle vilja upprepa en av frågorna, nämligen den om biståndet. Min fråga var varför det humanitära biståndet inte utökas. Jag vet att många av de organisationer som får del av biståndet och sedan ska dela ut det nu har svårigheter att förmedla det. Gaza behöver mer humanitärt stöd. Även om vi fördömer Hamas och dess attack måste människorna i Gaza få en chans att överleva.

Jag vill också snabbt ställa en fråga om miljö och klimat. Visserligen nämns miljö och klimat i uttalandet, men med tanke på hur viktigt det är att vi får stopp på klimatförändringarna borde miljö och klimat ges ännu större vikt. Nu hamnar de frågorna efter militarisering och stärkt försvarsförmåga. Jag skulle vilja veta hur diskussionen om klimatet gick. Jag tror inte att jag hörde statsrådet säga något alls om det under återrapporten.

Fru talman! Tack, statsrådet, för återrapporten!

Vänsterpartiet står visserligen inte bakom den nya migrationspakten då man tar det sämsta med dagens flyktingpolitik och gör det till EU-lag. Vi menar i stället att det behövs fler lagliga vägar.

Jag misstänker dock att de länder som inte ställer sig bakom det som sades om migration var länder som vill strama upp flyktingpolitiken ytterligare eller som inte vill ta emot flyktingar i sitt land. Kan statsrådet utveckla detta lite grann? Var låg de största skillnaderna när det gäller migrationspolitiken, förutom i budgetfrågorna?

Jag vill också upprepa Matilda Ernkrans fråga, för medan EU ökar biståndet till Gaza minskar Sverige sitt bistånd. Om utvecklingsbiståndet nu stoppas, varför har inte regeringen omvandlat det till humanitärt bistånd för att åtminstone behålla samma summa eller, vilket skulle behövas, utöka biståndet?

Min tredje fråga gäller utvidgningen. I måndags var jag i Turkiet och var åhörare vid Kobanerättegången, en rättegång som syftar till att förbjuda ett politiskt parti och döma dess företrädare, över 100 stycken, till livstidsstraff. Detta är verkligen inte i enlighet med rättsstatens principer. När rådet talade om utvidgning, talade man då bara om de nya kandidatländerna eller pratades det också om de gamla kandidatländerna, till exempel Turkiet? Det är ett land vars ansökan borde frysas, och allt stöd till Turkiet borde stoppas.

Fru talman! I själva ärendet är utskottet enigt. Vi behöver säga ja till Skatteverket som behörig brottsbekämpande myndighet vid förenklat uppgiftsutbyte inom EU. Men utskottet går lite längre i sitt ställningstagande. Därför har Vänsterpartiet tillsammans med Miljöpartiet lagt fram ett alternativt förslag till ställningstagande för utskottet. Det ändrar ingenting i sak i själva ärendet, men jag vill här och nu yrka bifall till vår reservation.

Eftersom det är min sista debatt före sommaruppehållet vill jag passa på att tacka utskottets ledamöter för ett gott samarbete och tacka ordföranden för ett väl lett utskott. Jag tackar också utskottets kansli samt talmannen och talmannens kansli.

Fru talman! I budgeten för 2023 valde regeringen att höja gränsen för när man ska betala statlig skatt. Personer med månadsinkomster på 70 000 kronor eller mer får omkring 17 000 kronor lägre skatt i år tack vare det beslutet. Vi i Vänsterpartiet menar att det är en orimlig prioritering att lägga 13 miljarder kronor på skattesänkningar för höginkomsttagare i ett läge där välfärden saknar resurser.

Partierna i den högerkonservativa regeringen och dess samarbetspartner Sverigedemokraterna brukar säga att de inte gjorde något val eller fattade något beslut. Det var ju inte bara skattegränsen som ändrades utan även pensioner och andra försäkringssystem som räknades upp, hävdar de.

Detta är inget annat än bortförklaringar. Att inte göra något är också ett beslut. Majoriteten hade kunnat välja att pausa skiktgränsen och därmed inte sänka skatten och samtidigt behålla uppräkningarna i trygghetssystemen. Detta har tidigare regeringar klarat av att göra.

Ett annat sådant icke-beslut är att inte införa övergångsregler för pensionärer födda 1957. Vi har inte gjort något - det var den förra regeringen, förklarade regeringspartierna och valde att inte lägga in övergångsregler i budgeten för 2023, trots att både PRO och SPF uppvaktade regeringen inför budgetarbetet.

Vi har inte gjort något - det var den förra regeringen, upprepade partierna i inkomstskattedebatten med mig tidigare i år. När regeringspartierna och Sverigedemokraterna väljer att inte införa övergångsregler eller ge kompensation är det ett beslut - ett beslut att inte göra något.

När skatteutskottet för någon vecka sedan beslutade att inte gå vidare med mitt initiativ att riksdagen skulle besluta om övergångsregler och kompensation hänvisade regeringspartierna och Sverigedemokraterna till förhandlingar om höstbudgeten. Man låter alltså pensionärer födda 1957 leva i samma ovisshet som kommuner och regioner.

Regioner och kommuner sparar och skär ned, inte bara för att klara 2023 utan också för att förbereda sig för 2024. Pensionärer födda 1957 sparar och skär ned för att klara sig tills de fyller 67, och för den som nu måste byta till en billigare bostad, säga upp tidningsabonnemanget, avstå från resorna till barnbarnen eller sälja sommarstugan vore ett besked välkommet.

Hur ska man kunna planera när regeringspartierna och Sverigedemokraterna hänvisar till förhandlingar? Detta är förhandlingar som de kunde ha haft inför det som vi debatterar i dag, nämligen vårändringsbudgeten och riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Men de väljer som vanligt att inte göra någonting och låter kommuner och privatpersoner leva i ovisshet om den kommande ekonomin.

Fru talman! Jag har haft flera debatter om övergångsregler för 57:orna, och jag har dragit alla argument om och om igen och tänker inte upprepa dem. Glädjande är att flera av de partier som tidigare bara skyllde på varandra numera ändå ser problemet, även om det än så länge inte har lett till något besked eller handling.

Vänsterpartiet skulle helst se att pensionsåldern för alla är 65 år. Inga åldersgrupper skulle då drabbas av övergångsproblem. Men nu är den högre pensionsåldern klubbad, och då krävs det övergångsregler.

Pensionärer födda 1957 betalar upp till 2 995 kronor mer i skatt per månad än en pensionär född 1956. För dem som har de lägsta pensionerna handlar det om över 1 000 kronor mer i skatt varje månad. De som har de lägsta pensionerna tillhör dessutom dem som ofta inte själva kunnat välja när de ska gå i pension. Där har regeringen tidigare hänvisat till att 57:orna borde jobba och få del av jobbskatteavdraget.

De som har a-kassa, sjukersättning eller liknande från våra trygghetssystem kan dock inte välja när de ska gå i pension. Ersättningen upphör. De kan eller får inte jobba, för då skulle de ju inte ha sjukersättning eller a-kassa. Här ska vi för övrigt inte glömma att de 57:or som jobbar också betalar högre skatt än äldre pensionärer eftersom grundavdraget slår igenom även för den som arbetar.

Beräkningar visar att det skulle behövas uppemot 3 miljarder för att rätta till skatteorättvisan för 57:orna. Skattesänkningarna för oss med högre inkomster drar undan 13 miljarder från statens inkomster. Jag avstår gärna från min skattesänkning med 1 400 i månaden för att alla pensionärer ska kunna få del av det förhöjda grundavdraget. Resten kan vi lägga på kommuner och regioner som blöder i dag.

Fru talman! I Vänsterpartiets budgetmotion för 2023 presenterade vi en politik som skulle leda till en mer jämlik fördelning av de ekonomiska bördorna. Denna politik bygger på en mer omfördelande skattepolitik och omfattande satsningar på de sämst ställda hushållen genom stärkta trygghetssystem samt sänkta avgifter och taxor på nödvändiga utgifter för hushållen. Vänsterpartiets politik hade inneburit att hushållen varit betydligt bättre rustade för att möta den kris som vi ser i dag.

I vår vårbudgetmotion har vi lagt flera förslag som gynnar hushållen och de familjer som har det tuffast. Det mest påtagliga i regeringens ekonomiska vårproposition är frånvaron av en verklig krispolitik. Sedan regeringen tillträdde med stöd av Sverigedemokraterna har man konsekvent duckat för ansvaret att möta den kris Sverige befinner sig i.

Med hänvisningar till den höga inflationen och det begränsade reformutrymmet har man valt att föra en passiv politik. Regeringen kommer med undanflykter samtidigt som man slår undan benen för kommunernas och regionernas möjligheter att bedriva en fungerande verksamhet. Man prioriterar enorma skattesänkningar för höginkomsttagare i stället för något till de hushåll som har det tuffast.

Så har det inte alltid varit. Förr fanns det en stark tilltro till skattesystemet och möjligheten att göra skillnad tillsammans. Det var en självklarhet att samhällsinvesteringar skulle finansieras gemensamt.

Diskussionen om skatter var då hur de skulle tas ut rättvist, samhällsekonomiskt effektivt och med en bibehållen legitimitet för skattesystemet. I dag för diskussionen om legitima skatter en tynande tillvaro. Snarare är utgångspunkten för debatten att skatter är skadliga och behöver slopas eller minimeras. Skattekvoten, det vill säga skatternas andel av ekonomin, har sänkts och motsvarar cirka 440 miljarder kronor lägre skatteinkomster varje år.

Motiven till skattesänkningarna har skiftat men övervägande karakteriserats av att sänkningarna ska lösa det ena eller andra samhällsproblemet. Det finns dock inget stöd för att skatter gör mer skada än nytta. En stark tes är att skatt på arbete hämmar viljan att arbeta. Ändå kan vi se att Sverige har förhållandevis höga marginal- och deltagandeskatter på arbete samtidigt som vi har EU:s näst högsta sysselsättningsgrad.

Det enda som är helt säkert är att skattesänkningar leder till minskade skatteintäkter och att de tydligt har bidragit till kraftigt ökade inkomstskillnader.

Skatt ska betalas efter bärkraft och välfärd ges efter behov. Det är omfördelningens kärna och borde vara utgångspunkten för skatteuttaget. Det kan inte vara så som regeringen ser framför sig, det vill säga stora skattesänkningar. Sverige behöver en ny skattepolitik som sätter omfördelning, miljö och välfärd främst.

Fru talman! De gröna näringarna har avgörande betydelse för våra möjligheter att bygga ett hållbart samhälle. Vänsterpartiets inriktning är att staten genom ekonomiskt stöd och styrmedel ska bidra till ett jord, skogs och vattenbruk som bedrivs hållbart i enlighet med antagna mål, såväl nationellt som globalt, och som stärker vår nationella självförsörjningsgrad av livsmedel.

Med anledning av Rysslands fullskaliga krig i Ukraina anser vi att ett ekonomiskt stöd för lantbruket har varit motiverat och att det fortsatt behövs på grund av kraftigt ökade priser på insatsvaror som drivmedel, konstgödsel, utsäde och foder. Där delar vi regeringens bedömning. Ökade drivmedelspriser är betydande kostnader för många gröna näringar.

Vi måste dock också fasa ut de fossila bränslena och stärka övergången till hållbara alternativ genom ett ökat statligt stöd. Generella stödformer som kompenserar för ökade kostnader på ett flertal insatsvaror är viktiga för att stärka gröna näringar i kristider, inte att subventionera fossila bränslen.

I fredags träffade jag LRF och en lantbrukare på en gård i mina hemtrakter. Vi pratade en del om hur jordbruket kan bidra till klimatomställningen. Gården har gjort ett flertal anpassningar, men ekonomin är ett problem. Till exempel har man av ekonomiska skäl tvingats gå över från HVO till diesel i sina jordbruksmaskiner. Det är ingenting man på gården egentligen vill, men dieseln är så mycket billigare. LRF:s representanter vittnade om att det är vanligt att lantbrukare har bytt ut alternativa bränslen till diesel nu när den subventioneras.

Regeringens förslag i propositionen försvårar alltså Sveriges möjligheter att genomföra den nödvändiga klimatomställningen. Det inte bara gynnar företag med hög förbrukning av diesel utan uppmuntrar företag att använda diesel i stället för mer miljömässigt hållbara drivmedel. Företag som vidtagit åtgärder för att minska sin förbrukning av diesel missgynnas av förslaget då prisskillnaden ökar ytterligare mellan dieseln och fossilfria alternativ.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förlängning av den tillfälligt utökade skattenedsättningen på viss dieselanvändning inom jord-, skogs- och vattenbruk

Förslaget tar heller inte hänsyn till andra prisökningar som drabbar lantbrukarna. Det gäller till exempel priserna på konstgödsel, utsäde och foder.

Vänsterpartiet anser att andra stödformer bör införas i stället och att dessa bör fokusera på att stärka lönsamheten i jordbrukssektorn. Det behövs stödformer som är frikopplade från förbrukning av fossila resurser. Efter den extrema torkan 2018 infördes flera krisstöd till lantbruket som huvudsakligen baserades på areal och djurenheter. Stödet hade därmed en ökad träffsäkerhet för att kompensera för ökade priser på alla insatsvaror och styrde inte mot ökad klimatbelastning.

Ett sådant stöd skulle även förhindra risken att prisökningar på insatsvaror inom jordbruket vältras över på hushållens redan hårt ansträngda ekonomi. Ett areal- och djurenhetsbaserat stöd är därför ett bättre alternativ. Krispaketet som genomfördes 2019 anses av många bedömare generellt ha fungerat bra.

Regeringen brister i satsningar för att stärka jordbrukets hållbarhetsomställning och vår självförsörjning av livsmedel.

Vänsterpartiet har i sitt budgetförslag för 2023 föreslagit ett ökat nationellt stöd till jordbruket med över 1,5 miljarder kronor jämfört med regeringen. Satsningarna rymmer bland annat stöd för åtgärder som minskar beroendet av importerade insatsvaror i jordbruket och stärker jordbrukets kollektiva nytta för miljö och klimat. Tillsammans bidrar dessa satsningar till ett mer robust samhälle som starkare förmår hantera krissituationer och som minskar vår klimat- och miljöpåverkan. Det är ett stöd för jordbruket som gynnar både brukaren och miljön.

Fru talman! Jag yrkar härmed bifall till reservation 1.

Herr talman! Vänsterpartiet röstade nej till förslaget om höjd pension och har inte röstat för straffskatten för just 57:orna. Jag är glad över att Miljöpartiet har svängt i frågan, och jag förstår ärligt talat inte hur Sverigedemokraterna och Moderaterna kan kritisera Miljöpartiet för att man intar rätt ståndpunkt, vilket Moderaterna och Sverigedemokraterna också borde göra.

Finansministern säger att inget parti lade fram detta förslag i höstas. Jag vill vara tydlig med att straffskatten hade försvunnit om förslaget till budget från oss i Vänsterpartiet hade vunnit gehör, eftersom vi hade ett helt annat upplägg för pensionerna.

Vi hade också ett uppdrag om att skatten skulle justeras för 57:orna. Det var någonting som kammaren röstade nej till; det var bara Miljöpartiet som stödde Vänsterpartiet i detta. Vi har exakt samma förslag i vår vårändringsbudget, så jag uppmanar alla - även finansministern och hennes parti - att rösta på vårbudgeten från oss i Vänsterpartiet, där det finns ett uppdrag om att rätta till detta.

Det går ju att göra någonting. Jag skulle väldigt gärna vilja höra finansministern säga vad hon planerar att göra. Vad planerar regeringen att göra åt denna fullkomligt horribla straffbeskattning av en åldersgrupp, och ytterligare en åldersgrupp om något år? Varför gör inte regeringen något åt det? Två gånger har man haft denna möjlighet, som jag har sagt - man kände till problemet när den ordinarie budgeten antogs i höstas, och man kunde ha gjort någonting åt det i vårändringsbudgeten. Jag fick till och med intrycket att regeringen tänkte göra det, bland annat utifrån att flera partier i regeringsunderlaget hade svarat 57:orna att detta var orättfärdigt och att det måste göras någonting åt det.

Vi var många som hade hopp om att regeringen och Sverigedemokraterna skulle göra någonting i vårändringsbudgeten, men så blev det inte. Inflationsbekämpningen är viktigare. Sänkt skatt för dem som tjänar mest är viktigare. Höjda arvoden för riksdagsledamöter är också viktigare.

Herr talman! Finansministern säger helt riktigt i sitt svar till Janine Alm Ericson att den förra regeringen, där både Socialdemokraterna och Miljöpartiet ingick, inledde den process som ledde fram till beslutet om höjd pensionsålder.

Jag delar faktiskt finansministerns kritik av den förra regeringen som borde ha uppmärksammat och tydligare informerat om att detta skulle uppstå, så att personer som påverkas av dessa regler hade kunnat planera bättre för sin pension i den mån de hade denna möjlighet. Det är en kritik som Vänsterpartiet har fört fram många gånger. Motsvarande kritik har jag aldrig hört från något regeringsparti förrän nu när de drabbade pensionärerna har börjat agera. Då passar det bra att framföra kritik och skylla på tidigare regering, trots att processen inleddes av den pensionsgrupp som även nuvarande regeringspartier ingår i.

Partierna i den nuvarande regeringen - Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna - röstade tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet igenom förslaget och är därmed lika skyldiga till denna orättvisa som den förra regeringen. Finansminister Elisabeth Svantesson tillhörde till och med dem som röstade ja till att införa skatteorättvisan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Miljöpartiet har åtminstone ändrat sig och föreslår nu tillsammans med Vänsterpartiet att pensionärer födda 1957 ska ha samma skatt som övriga pensionärer. Regeringen däremot står bara och stampar.

När beslutet togs den 31 maj 2022 hade många av 57:orna redan gått i pension, sålt sina företag eller kommit överens med sin arbetsgivare om ett pensionsdatum. Därmed kan man säga att det är ett retroaktivt beslut som riksdagen tog där de som redan tagit ut sin pension helt plötsligt fick se sin skatt för 2023 höjas.

Vi får inte heller glömma alla de som inte har något val, eftersom rätten till alla andra trygghetssystem upphör. Det är cirka 100 000 personer som betalar upp till 3 000 kronor mer i månaden i skatt jämfört med sin kalkyl och vars budget inte håller.

Inför budgeten 2023 uppvaktade pensionärsorganisationerna SPF och PRO regeringen om övergångsregler. Regeringen svarade då att det inte fanns anledning att ändra reglerna eftersom jobbskatteavdraget för äldre åter kommer att vara större än det ordinarie jobbskatteavdraget. Regeringen och dess samarbetsparti Sverigedemokraterna menar alltså att pensionärer som saknar jobb och ibland även arbetsförmåga kompenseras när de jobbar och att något fel därför inte har begåtts.

Två gånger har nuvarande regering haft möjlighet att rätta till skatteorättvisan - i ordinarie budgetprocess och i vårändringsbudgeten.

I sitt svar på interpellationen hänvisar finansministern denna gång även till inflationsbekämpningen. Jag måste fråga varför just skatten för pensionärer födda 1957 är det som ska rädda inflationsmålet, medan höginkomsttagare kompenseras med lägre skatt på 1 400 kronor i månaden. Och vi riksdagsledamöter får ett högre arvode med hänvisning till inflationen. Det är en följdfråga som jag hoppas att finansministern kan svara på.

Jag undrar också varför finansministern bortser från att arbetslösa och sjuka inte har haft någon möjlighet att välja pensionsålder. Många i denna grupp har dessutom enbart en garantipension. Och även om vi i Vänsterpartiet tvingade igenom en höjning av garantipensionen är den fortfarande låg. Den 57:a som har garantipension eller den lägsta pensionen betalar nu 1 400-1 500 kronor mer i skatt per månad än övriga med låg pension. Detta är människor i låglöneyrken som har slitit på kroppen, som har varit sjukskrivna och som nu får ännu mindre pengar.