Ulf Kristersson

Fru talman! Detta är en utomordentligt viktig fråga. Den är alltid viktig men extra viktig just nu. Ibland tenderar vi att underskatta det nordiska. Vi tar det så för givet att vi inte riktigt tänker på att även det måste odlas systematisk. Ibland kanske det också har komplicerats av att flera länder, men inte alla, är med i Nato och att flera länder, men inte alla, är med i EU, och så träffas vi bara ibland.

Jag tycker att gårdagens möte i det format som Sauli Niinistö skapade just för att diskutera säkerhetspolitik mellan Norge, Sverige och Finland var otroligt angeläget. Nu var vi av naturliga skäl speciellt inriktade på den nordligaste delen där våra tre länder möts och dessutom möter Ryssland. Men det finns också många andra former av samarbete. Det är alldeles uppenbart att de danska Natoerfarenheterna är otroligt viktiga för oss. För att ta ett mer inrikespolitiskt exempel är Danmarks erfarenheter av migrationspolitik och brottsbekämpning otroligt viktiga för svensk del just nu.

Det finns alltså mer att hämta i nordiskt samarbete.

Fru talman! Jag håller helt med om att riktat stöd till barnfamiljer är en av de viktiga saker man gör och ska göra i ett sådant här läge - parallellt med det bredare att bekämpa inflationen, som ju annars på sikt äter upp alla familjers hushållsekonomi på olika sätt.

Det pågår nu en utredning kring amorteringskravet. Fungerar detta som det var tänkt eller inte? Den utredningen tänker vi avvakta.

Sedan noterar jag att många kommuner och skolor tar fasta på just detta: Frukosten är inte som vilken måltid som helst; den är nästan en förutsättning för en fungerande skoldag över huvud taget. Det har vi nog alla någon gång fått uppleva. Att hjälpa dessa familjer med exempelvis frukost på skolan tror jag är ett utomordentligt sätt att möta en situation där barnen annars kommer att drabbas i sin skolgång av familjernas dåliga ekonomi.

Fru talman! Johan Forssell, ansvarigt statsråd för bland annat biståndsfrågor och vårt samlade stöd till Ukraina, var i Turkiet i går och träffade ledande företrädare tillsammans med EU-kommissionen för att diskutera just den stora givarkonferens som kommer att skapas på vårt initiativ under vårt ordförandeskap och äga rum här en liten bit in i mars. Det är ett otroligt viktigt möte, och det finns ett väldigt stort engagemang för den frågan. Detta skulle vi ha gjort för varje land som hamnade i samma situation, vill jag understryka.

Den 7-8 mars, om jag är rätt underrättad, samlas EU:s försvarsministrar till informellt möte, och då diskuteras inte minst just gemensamma uppköp av ammunition. Kaja Kallas i Estland har gång på gång sagt att Ryssland går i treskift och att vi måste göra samma sak. Vi måste också förse Ukraina med mycket mer ammunition.

Fru talman! När jag satt med president Zelenskyj bara häromdagen var det några saker som han underströk extra mycket. En sak var naturligtvis: Håll ihop enigheten mellan EU:s olika länder, och håll ihop enigheten mellan EU och USA, den transatlantiska länken! Det kan låta självklart i dag, men det var det inte för ett år sedan. Det kanske var den enskilt viktigaste sak som Finlands president varnade för precis före krigsutbrottet: Om detta krig startar, hur ser vi till att ha enighet mellan länderna så att inte Ryssland kan spela ut länder mot varandra? Det har vi faktiskt klarat av. Den enigheten värdesätter de väldigt mycket.

En annan sak var: Ge oss mer vapen! Och så hade han en lång och imponerande precis lista riktad till olika länder.

Hans sista önskan var: Se nu till att de länder som vill se Ukraina i EU på alla sätt understryker de framsteg Ukraina gör i sin process mot EU så att denna inte fördröjs.

Detta var de kanske tre starkaste medskicken jag fick.

Fru talman! Även jag uppskattar den breda samsynen när det gäller att stödja Ukraina ekonomiskt, politiskt och militärt. Jag skulle uppskatta ännu mer om vi hade haft samma breda samsyn i den för Sverige helt avgörande frågan om att ansluta oss till Nato. Där saknar vi fortfarande två partier, och Miljöpartiet är ett av dem.

President Zelenskyj var minnesvärd när han var med oss på bildskärmen här uppe för knappt ett år sedan. Jag minns speciellt när han beskrev fasan på marken, och jag minns när han med optimism beskrev återbyggnadsarbetet. Om jag minns rätt hade han en passus i mitten där han sa: Gotland. Han pekade på Gotland och talade om vilka risker ett land som Sverige löper när vi har en granne i öster som saknar respekt för andra länders framtid.

Energifrågan är sammantaget en av mycket få ljuspunkter under det gångna året. Europa har snabbt gjort sig väldigt mycket mindre beroende av rysk olja och rysk gas. Denna energiomställning har gått dramatiskt mycket snabbare än vad någon kunde tro. Jag har svårt att se någon annan ljuspunkt över huvud taget, så det här är väldigt bra.

Det är också bra att vi i Sverige har en bred enighet om att det är sanktionspaket i europeisk enighet som nu gäller. Enigheten har ett egenvärde, och det är viktigt att vi följer de sanktioner vi gemensamt beslutar om i EU. Det gör Sverige.

Sedan kan man tänka sig att varje enskilt land vill göra enskilda avvikelser på olika sätt. Men då hamnar man snabbt i olika problem. Jag står fast vid att Sverige ska driva enighet i sanktioner och enighet i vad vi inte köper från Ryssland och att Sverige tillhör de länder som odlar och hedrar denna enighet utan att göra egna avvikelser.

Fru talman! Jag delar helt den grundläggande inställningen och attityden till vår uppgift gentemot Ukraina. Jag delar också helt och hållet den övergripande inställningen till vikten av att samarbeta med andra länder så att helheten blir bra.

Orden för dagen när det gäller flyg är att ingenting är uteslutet men att inget land heller ännu är fullt ut där. Det är viktigt att säga detta: Inget är uteslutet. Inget land är ännu fullt ut där.

Det finns många olika skäl till detta. Det pågår en intensiv diskussion om frågorna; det är alldeles uppenbart. Det är precis lika uppenbart att Sverige kommer att vara med i den diskussionen, av många skäl, inte minst för att vi har en sådan unik kapacitet själva.

Just nu är vi fullt upptagna med att leverera de saker vi redan har lovat. Den stora leveransen av CV90 är en viktig del i detta. Den är otroligt uppskattad av Ukraina. Archer är också en viktig del i detta och mycket uppskattad. Sedan uppskattar jag att man är helt ogenerad i Ukraina och säger: Vi behöver mer av allt.

(Applåder)

Fru talman! Låt mig först drista mig till att hälsa Muharrem Demirok välkommen även i den här kretsen, som frågeställare på frågestunden. Jag uppskattar verkligen hans närvaro.

I grund och botten vill jag bara instämma i den grundläggande enighet vi har i de här frågorna. Det är otroligt viktigt. Eftersom vi alla minns exakt vad vi gjorde för snart, om några timmar, ett år sedan är det bra att vi alla har en gemensam bild av vad vi bör göra nu. Den breda enigheten i Sverige har varit otroligt viktig. Det var lite snubblande i de första besluten, men därefter har vi varit eniga om att vi hjälper Ukraina på alla sätt, inklusive med vapen.

Jag sätter också enormt stort värde på den breda enigheten i Natofrågan, inte minst när det är så pass komplicerat som det är. Vi är sex partier av åtta som nu entydigt står bakom den svenska Natoanslutningen.

Jag var i München i förra veckan på den stora säkerhetskonferensen. Om det fanns ett gemensamt budskap från München var det koordinering av vapenleveranser. Och om det fanns ett gemensamt budskap från alla jag träffade i Kiev, också i förra veckan, var det: Dröj inte för länge! Om ni ändå ska ge oss vapen - vänta inte tills det nästan är för sent! Det är lätt att hålla med om båda.

Mycket av det som Demirok nu beskriver är precis det som sker just nu. Det är mycket mer av samordning. Vi räknar till exempel med en gemensam upphandling av ammunition i hela EU, bland annat inspirerad av pandemins vaccinupphandlingar. Mycket av detta är alltså på gång.

Jag tror att alla förstår att det dock finns en svår avvägning som måste göras. Sverige ska bestämma sig för några saker: Vad kan vi bidra med? Vad behöver Ukraina allra mest? Vad gör andra länder just nu? Och vad vågar vi avstå ifrån själva utan att äventyra egen försvarsförmåga?

Detta prisma är viktigt. Alla har vi respekt för det. Det betyder att vi nu ingår i Leopardfamiljen, som undersöker vad vi kan bidra med också i det avseendet. Det kan också handla om reservdelar, service, underhåll och sådana saker. Det måste inte vara stridsvagnar. Men det kan bli stridsvagnar; jag utesluter inte det alls. Det pågår också ett stort arbete i flygfrågan internationellt just nu.

Fru talman! Det som nu pågår i dagarna är att vi gör de stora utbetalningarna. Det är ett skäl bakom det. Vi tycker att det är viktigt att göra precis det vi sa före valet, att hjälpa människor efter extremt höga elpriser. Att återföra kapacitetsavgifterna var det bästa sättet att göra det på.

Dessutom införlivar vi precis den lagstiftning som EU har beslutat om. Men vi gör det på det sätt som föreskrivs i den svenska grundlagen. Vi remitterar skattebeslut. Vi gör det i ordning och reda. Vi gör det inte på ett slarvigt och hafsigt sätt.

Det säger ingenting om att vi inte prioriterar hushållens ekonomi, tvärtom. Det var därför vi hade så bråttom att genomföra den av oss själva valda metoden för att kompensera hushåll för höga avgifter.

Jag tycker att detta är viktigt. Man slarvar inte med skattebeslut. Man litar på de experter på Finansdepartementet som visar hur lagberedningen går till. Man kör inte över dem. Man gör det i ordning och reda.

(Applåder)

Fru talman! Jag har precis den åsikt som jag redovisade när Magdalena Andersson ställde en snarlik fråga.

Den stora frågan i Sverige handlar om att återföra kapacitetsavgifter. Det är sant. Det har Sverige till skillnad från de flesta andra länder. Det var ett mycket bättre sätt att återföra till enskilda hushåll än att ta det över statsbudgeten.

Den andra frågan handlar om att införliva EU-lagstiftning. Det gör vi också. Skillnaden var att den här lagstiftningen var skriven på ett sådant sätt att den inte gick att tillämpa utan ny svensk skattelagstiftning. Därom är de opolitiska skatteexperterna på Finansdepartementet helt överens. Det var också det jag redovisade.

Ska man inte bryta mot grundlagen krävs det ett visst beredningsarbete med skattelagstiftning. Det brukar vi vara ganska noga med. Vi slarvar inte med sådana saker.

Jag konstaterar bara att den debatten får Nooshi Dadgostar i så fall ta med de experter på Finansdepartementet som gjorde bedömningen att vi ska följa grundlagen när vi bereder skattelagstiftning. Det tar lite tid att göra på det sättet. Nu kommer den på plats som den ska.

Jag tycker inte att det finns något skäl att göra politik av detta. I alla normala lägen brukar vi vara noga med att följa lagen. Framför allt i skattefrågor är det extra viktigt att göra de beredningar som krävs. Det har också skett i det här fallet.

Jag har lite svårt att förstå varför man vill göra de här experternas ståndpunkt om svensk lagstiftning till slagträ i den politiska debatten. Det gäller framför allt eftersom vi i grund och botten har löst själva problemet med att återföra till konsumenter på det sätt som vi har gjort i Sverige med utbetalningar just nu.

Fru talman! Låt oss först säga något som jag tror att vi alla kan vara överens om. Det här är genuint svåra frågor. Låt oss erkänna det.

Det är svåra frågor. Det är inte enkla frågor. Men de är otroligt viktiga för dem som personligen berörs av frågorna. Det tror jag att vi alla kan ha respekt för.

Precis som Acko Ankarberg Johansson sa i sitt interpellationssvar för bara någon vecka sedan pågår just nu ett arbete i Regeringskansliet med ny könstillhörighetslagstiftning. Som hon då sa har det jobbet pågått en tid.

Det handlar om två saker. Det ska bli enklare att ändra juridiskt kön, så att säga rent tabellartat, för att ge ett rättsligt erkännande. Men det ska också inte krävas formellt tillstånd från Socialstyrelsen innan medicinska ingrepp görs, utan den vanliga medicinska professionen tillerkänns rätten.

Vi jobbar vidare med den inriktningen. Ingenting är klart än. Men det är regeringens inriktning till propositionen.

Fru talman! I dagarna betalas ungefär 55 miljarder kronor ut till hårt prövade svenska elkonsumenter. Det beror på att vi i Sverige sedan lång tid tillbaka har ett system med kapacitetsavgifter. Det är där de stora pengarna hamnar. Nu betalar vi tillbaka dem dit där de egentligen hör hemma. Vi har 40 procent av alla Europas kapacitetsavgifter, bara för att antyda vad det handlar om. Det är detta som är den stora saken. I andra länder har man helt andra metoder för detta.

Nu skälls det mycket på experterna på Finansdepartementet. Det är samma ledande experter på Finansdepartementet nu som under Magdalena Anderssons tid där. Låt mig citera Finansdepartementets rättschef: "Jag har aldrig varit med och tagit fram en skatt på så här kort tid. Så det handlar inte om att inte vilja. Det här har varit högprioriterat. . Vi har kortat alla ledtider, både vad gäller remisstider, beredningen och motion." De har alltså gjort allt de kunnat på så kort tid som möjligt utan att bryta mot grundlagen. Det är riktiga experter.

(Applåder)

Fru talman! Jag ska alldeles strax svara på detta. Får jag bara allra först säga att det var med väldigt stor sorg som jag i går kväll tog emot beskedet att polischefen Mats Löfving är död. Jag vill i den här kammaren säga att mina och många andras tankar är med hans anhöriga.

När det gäller ekonomin är den här regeringen övertygad om att det är inflationen som är den allra värsta fienden till svenska löntagare, fru talman. Inflationen gröper ur hushållsekonomin mer än någonting annat. Det är få länder som har lika stor erfarenhet av det som Sverige. Vi hade inflation på 70-talet i kombination med riktigt dålig tillväxt. Då myntades begreppet stagflation. På 80-talet var varje lönerörelse som inte gav 10 procent en ren lönesänkning. Den gången kombinerades inflationen med höga räntor.

Det är väldigt många andra länder som också har hög inflation. Därmed importerar vi inflation. Lägger man till krigets effekter och pandemins effekter är det här den helt dominerande stora utmaningen för svensk ekonomisk politik just nu. Vi ska bekämpa inflationen, och vi ska vinna den kampen. Därefter ska vi höja svensk tillväxt med den sorts reformer som gör att företagen kan anställa rätt kompetens och att vi har infrastruktur och utbildning på rätt ställe. Allt detta är vitala uppgifter.

Det första vi gjorde var att lägga fram en budget som var förhandlad i laga ordning, som man gjorde förr i tiden, när man fick majoritet för sin budget, lade den på bordet och vann bifall för den. Det var länge sedan Sverige hade en sådan regering. Det var det första steget. Det andra steget var att hjälpa hushåll att klara riktigt tuffa elräkningar. De pengarna betalas ut just nu, medan vi pratar. Detta är en mycket bra grund för en stabil ekonomisk utveckling.

(Applåder)

Herr talman! Som jag sa för en liten stund sedan fungerar det uppenbarligen inte att bara ha förhoppningen att länder som till exempel inte tar tillbaka sina egna medborgare ska börja göra detta därför att vi önskar det. Och att samarbeta med länder på de EU-villkor som de uppskattar utan att ställa motkrav fungerar inte heller.

Jag tycker därför att det är helt rimligt att använda en hel regeringsapproach, eller vad man nu ska kalla det på svenska, och att använda de olika verktyg som EU:s länder har för att öka trycket på de länder som i dag inte gör som vi tycker att de borde göra. Det är också helt rimligt.

Detta utesluter inte att man också kan ha morötter i andra avseenden och att man kan komma överens med andra länder och till exempel gör investeringar där. Det finns till exempel energiförsörjningsfrågor i en del nordafrikanska länder som jag tror att både Frankrike och Italien kan vara intresserade av. Man kan medverka till att ömsesidigt förbättra levnadsvillkoren i andra länder. Detta står inte alls i strid med att ha en ganska tuff linje om människor försöker komma in i EU utan tillstånd.

Jag tycker att man ska ha både piska och morötter och så långt det går samarbeta med länder så att de får bättre livsbetingelser så att färre människor vill fly eller lämna dessa länder. Samtidigt ska man ha ett tydligt budskap till dem som kommer till Europa och som inte får uppehållstillstånd att de europeiska reglerna inte kan kringgås.

Återrapporteringen var härmed avslutad.

Herr talman! Först ska jag säga att sanktionspaketet ytterst ägs av kommissionen, efter vägledning från rådet.

Vi hade en lång diskussion om detta, inklusive frågan om Rosatom. Det är viktigt att säga att Sverige nästan alltid hör till de länder som kan tänka sig att gå nästan hur långt som helst i sanktionerna, med så få undantag som möjligt. Man har tagit dem etappvis: nya banker, nya individer och så vidare. Sverige kommer absolut inte att stå i vägen för detta.

Rosatom nämndes uttryckligen. Vi får se vad kommissionen tar med när de kommer med sitt slutliga paket om antagligen inte alltför många dagar. Nästan varje sanktion finns det något land som har något problem med. Ibland är det ganska uppenbara och legitima problem, ibland är det allmän försiktighet. Jag kan inte lova detta, men vi kommer inte att stå i vägen för sådana sanktioner, det är alldeles uppenbart.

Det vore bra med fler länder - det är helt rätt. När det gäller en del länder är det just nu helt omöjligt, som man förstår. En del länder är ju uttryckligen på den ryska sidan i kriget. En del länder intar en besvärande stöttande roll utan att uttryckligen stå på Rysslands sida. Vi har också ganska många länder i "the global south" som ligger lågt. De verkar ha en förståelse för ryska anspråk, gillar inte att västvärlden lägger sig i och vill på olika sätt ha intressesfärer. Det är en förfärlig utveckling. Jag håller alltså helt med om att det vore mycket bättre om fler länder kunde ansluta sig till sanktionsregimerna. Just nu ser vi ingen stor ström av länder som ansluter sig, men det är inte för sent att stå på rätt sida om historien.

Herr talman! Detta är en viktig fråga. Ska jag nu vara rättvis och noggrann ska jag säga att inte heller den frågan diskuterades i rådet - det är inte en EU-fråga hur olika länder väljer att ge vapen till Ukraina. Sedan ska jag ändå säga att den utan tvekan var uppe på alla kaffepauser, eftersom nästan alla Europas länder på olika sätt är inblandade i detta, inte minst Sverige, som väl bekant är.

Det diskuteras alltså hela tiden, och jag skulle vilja säga att det är en pågående process där nästan varje land tittar på tre fyra saker: Vad behöver Ukraina allra mest just nu? Det är ganska väl kända önskelistor, om jag får använda detta lite vanvördiga ord. Vad har vi själva tillgång till i vårt eget land som vi skulle kunna avstå ifrån eller nytillverka - om man som Sverige har egen försvarsmaterielproduktion - utan att äventyra vår egen försvarsförmåga? Och hur samordnar vi detta med andra länders materielleveranser så att det blir en helhet? Till detta kommer sådana självklara aspekter som: Hur lång tid tar det att utbilda soldater för att kunna använda och nyttiggöra de här olika materielen? Allt detta är en ständigt pågående process.

Jag skulle rekommendera en interpellation till försvarsministern; han kan redogöra med en detaljrikedom om detta som jag inte kan göra.

Men det här är svårt och viktigt, och det gör alla olika länder. Det är ingen hemlighet att president Zelenskyj - det framgick tydligt när vi satt med presidenten i liten grupp - har väldigt specifika önskemål och vet exakt vad olika länder har förfogande över och vad de tillverkar. Det finns alltså en mycket stor transparens i dessa frågor. Sedan kommer alla länder alltid att ställa sig frågan: Är det möjligt för oss just nu? Vi kunde till exempel bestämma oss för att artillerisystemet Archer skulle levereras, liksom ett stort antal CV90-fordon. Men det är noggranna analyser som ligger bakom detta innan man fattar ett så pass avgörande beslut.

Fru talman! Det är mycket man inte hinner prata om på Europeiska rådet - Tidöavtalet kom inte upp. Det kan tyckas som en brist i Europeiska rådets arbete, men så var det faktiskt. Det diskuterades inte, och inget annat lands interna energipolitik eller klimatpolitik heller, för den delen.

Däremot diskuterade vi de gemensamma frågorna väldigt mycket, såsom ett gemensamt behov av energiomställning. Det finns ingen klimatpolitisk insats från den här regeringen som är lika viktig som att ställa om den svenska energiförsörjningen till en hel och samlad elektrifierbar energiförsörjning. Den är helt avgörande. Klimatpolitiken börjar och slutar med energipolitiken, och det tar den här regeringen fasta på.

Vi diskuterade också bland annat Fit for 55, det vill säga hela det lagstiftningspaket som vi driver vidare precis som det var tänkt. Det är inga konstigheter med det; det är ett traditionellt lagstiftningsarbete. Som många här inne känner till tar det tid, men det följer en tidtabell. Vi diskuterade även alla klimataspekter som finns i IRA, Inflation Reduction Act, som är en viktig del i detta, inte minst när det gäller teknologins betydelse för både produktion, digitalisering och energiomställning.

Jag vill också nämna att jag kvällen före rådets möte - det slumpade sig så - samlade ett stort antal företagsledare i Sverige som lever mycket nära de här frågorna - mitt i den gröna omställningen eller i energifrågorna eller med stark amerikansk konkurrens - till ett rejält samtal om vad som är rätt sätt att nu både samarbeta med USA i klimatfrågan och möta eventuella negativa effekter av USA:s subventioner. Det finns ett mycket starkt stöd för att samarbeta med USA och för att frihandel och inre marknad på lång sikt är rätt väg att gå för Sverige som ett litet och exportberoende land.

Fru talman! Jag vill först bara instämma. Det är helt fasansfulla beskrivningar som ges just nu. Jag vet inte mer om dem än de medieuppgifter jag har sett, men vi pratar om hundratals kidnappade barn som förts från sina föräldrar mot deras vilja. Allt detta måste man naturligtvis gå till botten med - det är helt förfärligt. Mycket av det kan man nog inte gå till botten med på något annat sätt än genom att göra riktiga brottsutredningar och ställa människor inför rätta.

Jag tycker inte att det saknas politisk vilja just nu, tvärtom. Sedan förstår alla att det just nu är svårt att göra detta. Det finns ett starkt intresse för att ställa ansvariga till svars.

Som jag sa alldeles nyss pågår en diskussion om vilken sorts tribunal det ska vara. Ska det vara en tribunal eller en existerande domstol? Ska det vara en hybrid mellan ukrainskt och internationellt rättssystem? Det finns många sådana saker, som kan låta lite bagatellartade men som nog är rätt viktiga att komma överens om innan man får till stånd något sådant.

Sedan förstår nog alla att det allra svåraste naturligtvis kommer att vara att kunna ställa rätt individer inför rätta. Detta påverkas i sin tur mycket av på vilket sätt Ryssland förlorar kriget, naturligtvis.

Jag underskattar inte alls de enorma svårigheterna här, men det ständiga hotet från Europas länder om att man vill skapa ett domstolsförfarande och ställa människor inför rätta är det enda rimliga budskap vi kan skicka till Ryssland just nu.

Fru talman! Moldavien diskuterades absolut. Nästan alltid när vi pratar om Ukraina kommer vi in på Moldavien, av många skäl - inte minst därför att de befinner sig i ett extremt utsatt läge. Alla vet att de också är utsatta för olika former av rysk propaganda; vi kan komma tillbaka till den misstänkta statskuppen. De tar dessutom ett enormt stort ansvar för ukrainska flyktingar just nu. De är ett kandidatstatusland, som påpekades.

Många är också väldigt imponerade av ledningen. Jag träffade talmannen här i Stockholm häromdagen, och jag kommer att träffa Maia Sandu på säkerhetskonferensen i München om bara några dagar. Vi håller kontakten.

Det finns ett stort intresse för Moldavien. De känner sig inte bortglömda. Däremot känner de sig väldigt pressade.

Detta var precis innan det kom uppgifter om att det funnits planer på en rysk statskupp i Moldavien. Det handlade i stället om många andra händelser. Vi tar naturligtvis detta på väldigt stort allvar. Jag misstänker att jag kommer att få en mycket mer detaljerad beskrivning om bara ett par dagar. Jag återkommer därför gärna med en lagom fyllig redogörelse när jag har pratat även med den moldaviska presidenten.