Ulf Kristersson

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20 mars

Herr talman! När det gäller regelförenklingar är de viktiga. Det är alldeles uppenbart. Jag tror att alla länder är självkritiska på ett hälsosamt sätt – det finns nog inget europeiskt land som säger: ”Vi har precis lagom många regler som omgärdar små och medelstora företag i till exempel jordbrukssektorn!” Alla är lämpligt självkritiska. Sedan vet vi alla att det i politiken är mycket lättare att skapa regler än att upphäva regler.

Jag tycker alltså att regelförenklingar är viktiga men att de måste bevisas innan de blir trovärdiga. Nu tycker jag att kommissionen har en hög och tydlig målsättning för detta och surrar sig själva hårt vid att lyckas uppnå den, så låt oss åtminstone ge kommissionen the benefit of the doubt, som det heter på engelska, och ett försök att ge sig på de här sakerna.

När det gäller målsättningarna är jag bara mån om att vi inte ska ändra mål hela tiden. Det skulle vara förödande för näringslivet. Företag gör långsiktiga investeringar, och de måste våga lita på att de regler som de investerar under också gäller under lång tid.

Herr talman! Först och främst vill jag understryka det som sades här tidigare: Att Ungern avviker från den gemensamma linjen är allvarligt, men låt nu inte Ungern vara den definierande punkten i europeisk politik! Ungern är den avvikande punkten i europeisk politik. Det är viktigt att säga. Men om vi alla ägnade all vår möda enbart åt Ungern skulle nog ingen bli gladare än Ungern, så låt oss inte göra det.

Jag delar också bilden att det finns opinioner runt om i många europeiska länder som gör att den enighet vi nu har inte alls är självklar utan mycket väl kan komma att prövas när vi går närmare olika former av fredsförhandlingar. Jag vill ta fasta på detta och ta fasta på ett fint samarbete med europeiska länder utanför EU, vilket gör Europas samlade arbete starkare. Det är viktigt.

Jag glömde säga det tidigare: Turkiet var inte uppe på agendan, men Turkiets agerande nu väcker många frågor om landets syn på rättsstaten. Jag är övertygad om att vi kommer att komma tillbaka till Turkiet, inte minst eftersom Turkiet formellt är kandidatstatusland till EU. Det väcker många frågor, och jag är mycket bekymrad över det som händer där just nu.

Det är samma sak med Syrien; vi hade inte heller det nämnvärt uppe på agendan, men vi har pratat om det förut. Det är alldeles uppenbart att det har vänt efter de förhoppningar som ändå fanns under en tid. Då uttryckte vi oss alla försiktigt optimistiskt, kan vi kanske kalla det, och nu har det vänt till att vi uttrycker oss både något mindre försiktigt och något mindre optimistiskt. Vi är ganska bekymrade över det som händer olika minoriteter, inte minst kristna minoriteter, i Syrien.

I grund och botten skulle jag säga att de frugala länderna är fortsatt frugala om man menar detta att inte ständigt ta på sig nya uppgifter. Både Finland och Danmark har definitivt svängt när det gäller försvarsfrågor och har uttryckligen motsatt uppfattning. Min bild är att Tyskland, Nederländerna och några länder till fortsatt tycker som vi.

Herr talman! Det märks att Matilda Ernkrans aldrig har varit på ett europeiskt toppmöte. Det är alltså inget läxförhör av enskilda statsråd och statsministrar. Det fungerar inte på det sättet, utan vi samarbetar med varandra. Ibland kommer vi fram till att vi tycker olika, och då brukar vi uttrycka det ganska respektfullt. Ibland tänker vi väldigt lika gemensamt men helt olika nationellt, och då brukar vi låta bli att gräla om varandras inrikespolitik. Olika människor har olika traditioner i sitt arbete.

Jag står upp för svenska intressen, och jag gör allt jag kan för att enas om långsiktiga, vitala europeiska intressen. Det är de sakerna som står i centrum för vårt agerande i EU.

Herr talman! Vi börjar nu vänja oss vid att Socialdemokraterna alltid vill gnälla inrikespolitiskt vid varje återrapportering av Europeiska rådets möten, och det står er ju fritt att göra det.

Svensk inrikespolitik var alltså inte uppe till diskussion på Europeiska rådets möte. Jag förstår att det kan vara chockerande, men så var alltså fallet. Vi diskuterade helt andra saker. Vi diskuterade utan tvekan vad EU kan göra gemensamt för att öka försvarsförmågan. De besluten är i praktiken redan fattade. Vi diskuterade definitivt vad varje enskilt land – inte minst vi som är Natoländer – måste göra för att öka den europeiska nationella försvarsförmågan i gemenskap inom Nato. Det var det vi diskuterade.

Sedan gäller det den märkliga historieförfalskningen. Jag har nog aldrig någonsin sagt att Ungern inte är ett problem i europeisk politik – inte en enda gång. Däremot har jag flera gånger sagt: Gör det varken större eller mindre än det är. När 26 länder enas mot Ungern är det en väldigt tydlig signal om en mycket bred europeisk enighet, där det är Ungern som är det udda landet som sticker ut.

Man ska ändå inte underskatta de problem det skapar; till exempel skulle det kunna stoppa nästa sanktionspaket. Man ska heller inte underskatta behovet av fler länder i Europa än EU:s länder. Att vi kan lägga till Norge och Storbritannien på listan över europeiska samarbetsländer är lika viktigt som att vi inte kan inkludera Ungern i detta.

Jag och flera andra sa vad vi tyckte om Ungerns sätt att ständigt stoppa gemensamma beslut. Det finns alltså inget skäl att låtsas att något annat har inträffat på de här mötena.

Jag tror att det var svar på de frågor som hade med den här saken att göra, herr talman.

Herr talman! EU:s stats- och regeringschefer träffades alltså i torsdags med en ovanligt gedigen dagordning framför sig.

Mötet handlade till största delen om Ukraina och om hur vi kan stärka den europeiska konkurrenskraften. Det var det ämne som från början var utlovat för det här mötet. Vi diskuterade också migration och europeiskt försvar. Vi hade en första diskussion om EU:s nästa långtidsbudget, den som kallas MFF.

Vi hade FN:s generalsekreterare António Guterres på besök över lunchen. Då diskuterade vi också Mellanöstern, olika havsfrågor och multilateralism, för att rapsodiskt nämna alla ämnen.

Även om många frågor var på dagordningen var det här inte ett möte för stora nya beslut, utan vi antog utan justeringar alla de slutsatser som fanns anmälda före mötet.

På morgonen före mötet deltog jag i ett frukostmöte, där vi återigen diskuterade migrationsfrågorna. Det har ju skett rätt regelbundet att en mindre om än numera allt större krets diskuterar migrationsfrågorna för att driva dem framåt. Utöver ett ganska stort antal stats- och regeringschefer deltog även EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen på det mötet.

Det är tydligt att EU nu går i riktning mot att allt fler vill få ordning på migrationen. Den här gången diskuterade vi i huvudsak återvändandefrågor om dem som har sökt asyl i olika europeiska länder men fått avslag. Att 80 procent av dem som får avslag på sin ansökan ändå inte lämnar Europa är ett tydligt tecken på att mer måste göras. Motsvarande siffra i Sverige är 20 procent, så vi har inte samma problem. Men vi har haft samma problem, så vi förstår mycket väl vad man står inför.

Sverige deltar konstruktivt i de här diskussionerna, och slutsatserna bygger vidare på den samstämmighet som vi hade på EU-toppmötet i oktober. Men, som många sa under mötet, nu går vi från ord och idéer till handlingskraft och reformer.

Vi pratar återvändandehubbar, där man samlar människor som ska lämna Europa efter ett avslag.

Vi pratar samarbetsavtal med ursprungsländer för att minska migrationstrycket men också samarbetsavtal med transitländer för att undvika att människor passerar ett antal säkra länder på väg mot just Europa.

Precis före själva rådsmötet var jag, eftersom Sverige har ordförandeskapet, värd för ett möte med den nordisk-baltiska kretsen där även Polens premiärminister Donald Tusk och Irlands regeringschef Micheál Martin deltog. På det mötet fanns det återigen en mycket bred samsyn om att vi ska göra mer för att stötta Ukraina i den här situationen.

Rådsmötet inleddes med att president Zelenskyj deltog via videolänk, som han ofta gör när han inte deltar fysiskt. Alla var överens, som alla i den här kammaren visste, med ett undantag: Ungern.

Precis som vid förra mötet var 26 länder eniga om att vi måste fortsätta maximera vårt stöd till Ukraina. Det är naturligtvis avgörande i kombination med ökat tryck på Ryssland i form av sanktioner.

Veckan före mötet skickade Sverige ett stort civilt stödpaket till Ukraina. Vi har snabbt prioriterat om 1,4 miljarder kronor i den svenska biståndsbudgeten för att hjälpa Ukraina att stå emot den ryska invasionen. Vi måste stärka Ukrainas motståndskraft på alla tänkbara sätt, och Ukraina försvarar fortsatt både sin och vår frihet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20 mars

Vi diskuterade också de frysta ryska tillgångarna, både på vårt förmöte och på det större mötet. Här är det, som jag redogjort för tidigare, svårt att nå europeisk enighet. Jag underströk för mina kollegor från andra närliggande länder att euroländer som står mycket nära Ukraina måste fortsätta sätta tryck på andra euroländer som är mer skeptiska till att använda också tillgångarna och inte bara avkastningen. Just nu blockeras den frågan.

Herr talman! Stats- och regeringscheferna är överens om att Europas konkurrenskraft måste stärkas. Vår ekonomiska styrka är grunden för att kunna ha råd med allt från stöd till Ukraina och vår egen försvarsförmåga till den europeiska välfärden och allt annat som vår kontinent vill göra.

Den amerikanska politikens oförutsägbarhet påverkar EU-ländernas diskussioner om konkurrenskraft just nu. Osäkerheten gör att många företag och investerare avvaktar vart USA är på väg och vart amerikanska beslut som påverkar Europa är på väg. Men situationen innebär också möjligheter att ytterligare stärka Europas konkurrenskraft. Vi har i grunden en stark ekonomi. Vi har en stor inre marknad. Vi har förutsättningar som nog aldrig i modern tid varit viktigare att ta vara på än just nu när de transatlantiska banden på olika sätt är ifrågasatta.

I diskussionerna fanns ett par tydliga skiljelinjer mellan mina europeiska kollegor som jag vill nämna här.

Vissa efterfrågar fler gemensamma åtgärder, inte minst när det gäller tillsyn av kapitalmarknader och sammankoppling av energisystem, med vällovliga ambitioner att göra mer tillsammans och använda beslutsmakten på europeisk nivå för att åstadkomma detta.

Andra pekar, precis som Sverige, på att detta får sin giltighet i första hand om och när alla länder också genomför nationella reformer som är viktiga.

Det här kan låta som en teknikalitet, men det är inte det. Många stora beslut kan bara fattas på nationell basis. När det är gjort blir gemensamma regelverk väldigt verkningsfulla. Att ha gemensamma regelverk utan kraften i de nationella reformerna minskar deras betydelse rejält.

Till exempel är vägen till att säkra en stark europeisk energiproduktion att alla länder producerar mer fossilfri el. När de väl gör det blir konnektiviteten mellan energisystemen desto viktigare.

Här gör vi vårt med konkreta och tydliga steg mot att värdesätta alla kraftslag inklusive ny kärnkraft. Nu i veckan lägger vi fram den historiska proposition som banar väg för nya svenska reaktorer.

På samma sätt är grunden för stärkta kapitalmarknader att alla länder nationellt genomför de åtgärder som behövs för att få djupare och bredare tillgång till riskvilligt kapital. Utan riskvilligt kapital hjälper det inte med gemensam tillsyn eller gemensamma regelverk. Man börjar alltså i fel ände om man vill börja med att lägga en tillsynsmyndighet i valfri europeisk huvudstad i stället för att se till att de tillgångar som i dag sparas i madrasser och på bankkonton görs tillgängliga som investeringsvilligt kapital.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20 mars

Jag underströk också behovet av konkreta resultat i förenklingsarbetet. Det är bra att kommissionen har lagt fram förslag på hur vi ska kunna minska regelbördor och administrativa bördor, inte minst för små och medelstora företag. Fler förslag kommer att följa, bland annat inriktade på regelverk som rör den gemensamma jordbrukspolitiken och regelverk för just små och medelstora företag.

Det här är otroligt viktigt. Jag underströk insikten om att väldigt många, väldigt många gånger, har försökt minska regelbördan och inte lyckats. Varje regel har en armé av advokater och aktivister bakom sig. Varje regel har också skapats med bästa tänkbara syften. Att ta bort regler och förenkla regler är svårare än det låter. Kommissionen fick väldigt tydliga medskick om att följa upp detta extremt detaljerat för att det här ska bli trovärdigt.

Det är också tydligt att fler länder inser värdet av handel med andra delar av världen. EU är en eftertraktad partner internationellt, och Sverige förblir den kanske tydligaste rösten för fler frihandelsavtal. I ett läge där USA vill höja tullarna mot omvärlden är det extra viktigt med nya frihandelsavtal.

Det är samtidigt viktigt att hålla fast vid satta ambitioner och mål, inte minst på klimatområdet. Industrin i Europa måste kunna lita på att EU-beslut gäller och inte ändras hela tiden. Detta gäller inte minst svenska företag som är föregångare när det gäller grön omställning och som har gjort stora investeringar för att bli mer hållbara.

Herr talman! Dagen före Europeiska rådets möte presenterade kommissionen både den aviserade vitboken för framtiden för europeiskt försvar – det vill säga konsekvensen av den diskussion vi hade på ett extrainsatt möte i Europeiska rådet i februari – och förslagen inom det som kallas för ReArm Europe och som följde på samma möte. Det står nu klart för oss alla att Europa behöver stärka de gemensamma försvarsförmågorna. Detta ska ske både i form av nationella försvarsinvesteringar och genom att använda EU mer, där EU har kompetens eller skulle kunna få relevans på försvarsområdet.

Det är därför välkommet att kommissionen har presenterat förslag på konkreta åtgärder för att stärka den europeiska försvarsförmågan, öka produktionen inom europeisk försvarsindustri, förenkla för investeringar inom europeisk försvarsindustri, förenkla för gemensamma upphandlingar av försvarsmateriel i Europa och fortsätta vårt gemensamma stöd till Ukraina.

Herr talman! Vi hade också den första diskussionen inför nästa långtidsbudget. EU står inför tuffa utmaningar, och många vill att EU ska göra mer och på fler områden. Det lät ungefär som det brukar låta i en första diskussion om nästa långtidsbudget. Vi behöver stärka vår konkurrenskraft, investera mer inom försvar och fortsätta – och snabba på – stödet till Ukraina. Detta ska ske parallellt med alla redan igångsatta prioriteringar. Man vill göra mycket.

Det är mycket bättre med höga ambitioner än låga ambitioner, men höga ambitioner på vissa områden kräver också omprioriteringar på andra områden. Dessutom kommer vi från och med nästa MFF att börja betala tillbaka på de gemensamma lån som togs under pandemin. Även om vi och andra nämnde att lån kommer att behöva betalas tillbaka förr eller senare upptäcks det nu lite yrvaket att detta kommer att gräva en del hål i nästa europeiska budget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20 mars

Jag var tydlig med den svenska positionen inför nästa långtidsbudget. Den gäller från år 2028, så det är inte omedelbart förestående. Inför denna måste vi ha en budget som avspeglar aktuella utmaningar och de viktigaste prioriteringarna. Samtidigt måste nya satsningar motsvaras av neddragningar på andra områden. Lösningen är inte en ständigt större europeisk budget på bekostnad av nationella budgetar.

Den svenska budgetrestriktiva linjen ligger fast. Den svenska avgiften ska hållas nere. Gemensam upplåning för att ge bidrag till medlemsländer eller nya egna medel, det vill säga egna skatter, är inte vägen framåt.

Det här är som sagt diskussioner som kommer att pågå i några år nu. Uppfattningarna kommer att förbli olika och följa klassiska mönster. Det kommer att bli svåra förhandlingar. Det är ingen hemlighet för den här kammaren att andra länder tycker precis tvärtom mot vad Sverige tycker – alltså att en ökad budget är lösningen på de flesta problem. De som är vana att vara nettomottagare av EU:s medel har lättare att acceptera svällande budgetar än de länder som är vana att betala för EU:s budget. Regeringen kommer att fortsätta arbeta hårt för ett så bra resultat som över huvud taget är möjligt för svensk del.

Till sist, herr talman, hade vi en lunch med FN:s generalsekreterare António Guterres där vi diskuterade multilateralism, samarbetet inom FN-systemet, havsfrågor och Mellanöstern. Det var en bra diskussion om viktiga frågor. Som ni hör var den lite spretig. Diskussionen präglades också av det faktum att den regelbaserade världsordningen – och den multilaterala ordning som inte minst många mindre demokratier är vana vid och sätter värde på – nu utmanas.

Som jag sa till EU-nämnden i förra veckan är och förblir det ett svenskt och europeiskt kärnintresse att ha ett effektivt globalt samarbete som är förutsägbart och respekterat och som har lika regler för alla länder. De principerna kommer Sverige att fortsätta stå upp för – inte minst när de ifrågasätts på världsarenan. Med detta avslutar jag återrapporten.

Fru talman! Exakt sådana samtal förs, och de betecknas med olika mer eller mindre begripliga förkortningar. De finns också med i den stora konkurrenskraftsrapporten. Det handlar om att konsolidera europeisk försvarsindustri och inte ha regelverk som stoppar det, ha mer av gemensamma upphandlingar så att länder på ett enkelt sätt kan haka på varandras upphandlingar när man ändå köper saker och ting och ha mer av fasta standarder så att inte två grannländer köper samma sak med lite olika specifikationer, vilket gör det dyrare, långsammare och mindre kompatibelt. Detta är bara några saker. Det handlar också om att underlätta för privat kapital att gå in i försvarsindustri.

Allt detta pågår nu och kör igång med ganska imponerande kraft. Det är alldeles uppenbart att vi har förlitat oss orimligt mycket på framför allt amerikansk försvarsindustri.

Jag delar den uppfattning som beskrevs: 500 miljoner européer har en inneboende styrka som vi kanske inte använder fullt ut, varje dag. Det var nog Polens premiärminister som sa ungefär så här: Ska verkligen 500 miljoner européer behöva be 350 miljoner amerikaner för att kunna ta fajten med 140 miljoner ryssar? Det var ett sätt att uttrycka det. Man ska lägga till att det är ett Ryssland som använder kanske 25 procent av sin ekonomi för kriget, som är berett att gå i krig och hota andra med kärnvapenkrig och som inte har någon demokrati att ta hänsyn till i sitt eget land.

Spelreglerna är alltså inte helt jämna, men vi måste bevisa att våra demokratier på alla sätt står mycket starkare, både här och nu och långsiktigt, än vad Ryssland gör.

Fru talman! Som jag sa i min inledning är det djupt ironiskt att det är just Ungern av alla länder. Om det hade varit länder som aldrig hade varit föremål för riktigt farliga saker hade man möjligen kunnat förstå det, men det är just Ungern.

När jag var i Budapest för något år sedan och bekräftade att Sverige säljer ytterligare fyra Jas Gripen till Ungern tackade Ungerns premiärminister till och med Sverige i sitt tal för stödet när ungerska flyktingar lämnade Ungern och för Sveriges stöd vid Ungerns EU-inträde – som om allt detta inte hade någon betydelse för den kamp som utspelas i dag.

För mig är detta helt obegripligt. Men vi är likväl där vi är just nu.

Fru talman! Jag ska vara noga igen och säga att detta inte togs upp på Europeiska rådet. Men sådana här frågor ligger naturligtvis under ytan.

Jag har som sagt utkämpat många strider mot Ungern. Ibland löser det sig till slut genom att ett land, i det här fallet Ungern, inte ens är i rummet så att det går att fatta beslut ändå. Men vi kan inte räkna med att det ska fungera så i längden.

Reglerna är som de är. Det kommer vi inte att kunna ändra på just nu. Då får man hitta andra sätt att komma runt Ungern.

Som jag sa: Ju mer vi arbetar också med andra europeiska icke-EU-länder som är viktiga, desto mer sjunker Ungerns inflytande tillbaka lite. Men principiellt håller jag helt med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från extra möte i Europeiska rådet den 6 mars

Artikel 7-förfarandet, alltså i vilken mån man bryter mot fundamentala skyldigheter, pågår. Kommissionen kommer ibland tillbaka med rapporter, och det görs till exempel olika hearingar. Ibland ser Ungern till att skärpa till någon del, och då kan den försvinna från processen. Men det kom inte upp något nytt om detta just nu.

Det är kommissionen som håller i det, inte varje enskilt EU-land. Vi bar ordförandeklubban under vårt ordförandeskap. Just nu är det polackerna som bär den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från extra möte i Europeiska rådet den 6 mars

Fru talman! Jag ser dem som goda.

Just Sverige kommer inte att behöva och kommer inte heller att dra nytta av ändringarna i regelverken. Sverige har nämligen stabila statsfinanser och har redan bättre förutsättningar för att låna än EU har, om vi skulle behöva det. Det har vi alltså ingen stor nytta av.

Vi bidrar inte med våra pengar, men vi bidrar med regelverk som ökar chansen för andra länder att kunna göra sitt – gott så!

Jag är helt säker på att vi kommer att ställas inför fortsatt upprustning. Nu är vi mitt inne i de beslut som har fattats. Redan till sommaren är det Natotoppmöte i Haag. Redan till sommaren tror jag att det kommer nya målsättningar. Sverige kommer självklart att leva upp till sin del av Natos samlade försvar i Europa.

Fru talman! Låt mig börja bakifrån. Syrien var inte uppe på det här mötet alls. Om det hade varit uppe – det har det varit många gånger – hade vi nog sagt som vi har sagt hela tiden: Vi ser vissa framsteg och har viss förhoppning, men vi ser också risker. Och om det som skedde så sent som nu i helgen hade skett då hade vi nog sagt att riskerna är uppenbara. Det är också ganska många som har varnat för de riskerna. Låt oss fortsätta följa Syrien väldigt noggrant.

Från ord till handling, sägs det. Det är alldeles riktigt. Dessa 800 miljarder euro är mer en räkneoperation, om man skulle välja att använda de lånemöjligheter som finns. Det är alltså inte en summa som plötsligt ställs till förfogande.

Frågan var om enskilda länder gör sitt. Ja, det är förutsättningen. EU ändrar på några regelverk och gör det möjligt för länder att satsa mer på försvaret utan att bestraffas för de budgetunderskott eller egna statsskulder de därmed skulle bygga upp. Sådant var i och för sig viktigt att skydda, men just nu är det ännu viktigare att stärka europeisk försvarsförmåga.

Allt detta bygger på att EU:s medlemsländer själva väljer att fatta de svåra beslut om prioriteringar och om pengar som ändå måste fattas.

Fru talman! Det här är riktigt viktiga saker, tycker jag.

För det första anser jag att en kontinent som Europa inte får vara naiv. Tron att Ryssland skulle bli en liberal demokrati vilken som helst borde ha avslöjats långt tidigare – allra senast 2008, eller allra, allra senast 2014. Då var det många länder som förblev godtrogna.

För det andra är en stark ekonomi en förutsättning för allt som är viktigt, framför allt om man vill göra många viktiga saker samtidigt. Det kan vara fråga om att bygga egen välfärd, att stötta ett land som utsätts för invasion eller att rusta eget försvar. I längden går det inte att göra detta om man inte har en ekonomi som växer. Där har Europa ett konkurrenskraftsproblem.

För det tredje är planen som finns just nu i sina breda drag enkel.

Vi har gått med i Nato. Vi försvarar oss tillsammans med andra och är inte ensidigt beroende av just USA, som vi har varit i decennier.

Vi stärker det svenska försvaret och fortsätter att stärka det svenska försvaret.

EU:s gemensamma försvarsinsatser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från extra möte i Europeiska rådet den 6 mars

Stöd till Ukraina.

Civilförsvar.

Där har vi fem stora områden där vi själva kan göra mycket mer.

Fru talman! Det här var inledningen till ett stort statsvetenskapligt seminarium. För ordningens skull ska jag säga att vi inte hade den diskussionen på Europeiska rådets möte i förra veckan.

Det är viktiga frågor. Polen, som är polariserat på många sätt, är ett stort och viktigt land i Europa. Från svensk sida samarbetar vi utomordentligt bra med både premiärminister Tusk och president Duda, som bär ansvar för olika saker. De förefaller vara mycket överens i dessa frågor, men de är icke-överens i många andra frågor. Vi får nog leva med att det är så.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från extra möte i Europeiska rådet den 6 mars

Sedan tror jag att det är bra om man kan ha ett civiliserat samtalsklimat både inom länder och, får man numera säga, mellan länder. Det underlättar samarbeten om man uttrycker sig respektfullt om varandra och snarare odlar sina vänner än sår split och splittring.

Annars gör jag mest reflektionen att vi ser sådana tendenser på många ställen. Vi ser också en tendens att människor tycker att många demokratier inte löser problem tillräckligt bra och tillräckligt snabbt. I en demokrati måste man också prestera resultat, lösa viktiga och allvarliga problem. Tålamodet är begränsat.

Ju mer vi kan enas om de riktigt stora frågorna, desto större ärlighet kan vi använda för helt olika lösningar på andra frågor som ändå är viktiga men inte är på liv och död varje dag.

I övrigt får vi nog ta seminariet på annan plats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från extra möte i Europeiska rådet den 6 mars

Fru talman! Jag instämmer verkligen i beskrivningen av att det militära försvaret är en del – men långtifrån helheten. Ukraina lär oss det med övertydlighet. Har man inte ett fungerande civilsamhälle, en fungerande infrastruktur, energiförsörjning och sjukvård, klarar man inte av allt det andra som ett krig också kräver.

Det finns skäl till att vi rustar upp det civila försvaret i Sverige just nu. Vi har en minister för civilt försvar, för första gången på många decennier. Bara det antyder att vi tar den frågan på stort allvar. Jag tycker också att vi i de senaste årens budgetar har bevisat att vi kan stärka det svenska försvaret rejält – en fördubbling på bara några år – utan att tumma på de andra stora och viktiga uppgifterna. Men detta kräver en växande ekonomi, en ekonomi som går så bra att vi har råd med allt det vi vill och allt det vi måste. Därför är mitt fokus alltid på konkurrenskraft och en växande ekonomi.

Försvarsindustrin är viktig i Europa. Jag tror på bred öppenhet för att samarbeta med andra länder. Men att Europa måste bli mindre beroende av USA håller jag helt med om.

Fru talman! Låt mig bara kvittera att jag också uppskattar Miljöpartiets mycket konstruktiva syn på frågorna om stödet till Ukraina. Jag uppskattar det mycket.

Vi lyckades trots allt för bara några veckor sedan enas om ytterligare sanktioner – sedan spekuleras det om varför Ungern ställde upp på just dem. Enighet om ytterligare och mer långtgående sanktioner på olja och gas än vad vi hittills lyckats med tror jag att man ska ha begränsade förhoppningar om. Vi har inte kommit längre i fråga om gas och olja eftersom det fortfarande finns för många länder i Europa som är beroende av detta. Det viktigaste är att de sanktioner som redan finns efterföljs så att man inte rundar dem. Där ligger mycket fokus.

Vi har lyckats med skuggflottan i många omgångar. Det är mest Östersjöländerna som är mycket engagerade i frågan. Jag har visst hopp om att vi kommer att fortsätta att lista fartyg som vi vet är skuggflottefartyg och som det därför ska riktas sanktioner mot.

EU kommer aldrig att skaffa sig kärnvapen. Däremot finns det ett EU-land, som också är medlem i Nato, det vill säga Frankrike, som har kärnvapen. Och det finns ett europeiskt land, som inte är med i EU men som är med i Nato, det vill säga Storbritannien, som har kärnvapen.

Jag tror att många svenskar känner igen sig när jag säger att alla helst skulle se en värld utan kärnvapen, men när världen ser ut som den gör ska vi vara glada att det inte bara är Ryssland, som finns i vår närhet, som har kärnvapen. Att det finns två demokratier i vår närhet i Europa som också är kärnvapenmakter gör faktiskt Europa tryggare just nu. Det som har hänt nu är att Frankrike har öppnat för en diskussion, där de som alltid har haft sitt kärnvapenskydd helt nationellt, inte underställt några gemensamma regler alls, öppnar för att diskutera också med andra länder. Men det sker i så fall bilateralt mellan Frankrike och andra länder, inte inom ramen för EU.

Fru talman! Gällande EIB har vi hittills mest diskuterat deras olika placeringsregler för att underlätta finansiering av försvarsindustri, oavsett om den går till Ukraina eller till att stärka andra europeiska länder. Det andra ska jag låta vara osagt.

När det gäller Ungern skulle jag säga att så länge det handlar om rena uttalanden är skadan begränsad. När 26 länder uttalar sig tydligt mot 1 är budskapet väldigt tydligt i alla fall. Gäller det beslut som bara EU kan fatta, till exempel EU:s sanktionsregimer, är skadan betydande. De går inte att fatta om Ungern skulle välja att blockera dem.

Slutligen finns det annat stöd där vi ändå måste skapa andra koalitioner än bara EU. Tänk till exempel allt Europa skulle kunna göra inklusive Storbritannien och Norge! Det är ju per definition inte EU-beslut utan något annat. Underskatta inte möjligheterna för 26 EU-länder att tillsammans med Storbritannien och Norge göra riktigt stora saker!

Fru talman! Vi är som sagt eniga om vikten av stödet till Ukraina. Vi är också eniga om att vi är eniga i Sverige. Det är bra så. När det hettar till på allvar är vi eniga i sådana här frågor. I många länder, även sådana som står fast vid sitt stöd till Ukraina, är det just nu många som vittnar om betydande intern spänning. Demokratier är sårbara. Man ska alltså inte underskatta värdet av det vi har här.

När det gäller MFF:en, den fleråriga budgeten, talade jag med Europeiska rådets ordförande António Costa så sent som i går. Han har aviserat en första diskussion – dock väldigt preliminärt – redan på nästa europeiska råd, runt den 21 mars. Sedan är det naturligtvis en lång resa, som alla vet.

När det gäller frysta tillgångar är det ingen tvekan om att det är de stora euroländerna som sitter i förarsätet. Sedan tror jag att det är G7 som kan fatta ett gemensamt beslut. Jag ska inte ta gift på det, men jag tror att det krävs enighet även där.

Vad Sverige tycker vet alla. Vad ganska många mindre euroländer tycker vet också alla. Det återstår att övertyga Frankrike och Tyskland, liksom Europeiska centralbanken. Det är där jag tror att den stora skepsisen finns. Man kan tycka olika om det, men så länge den finns påverkar den detta.

Vi gör vad vi kan, men vi är som bekant inget euroland. Vi har inte störst påverkan på detta. Jag brukar påpeka för andra länder i vår närhet som har euron som valuta att de antagligen har större möjligheter att påverka, just eftersom de har den valuta som de vill ska lösas upp från frysta tillgångar.

Fru talman! Jag vågar inte gissa när det gäller den nya tyska regeringen, men jag kan försäkra frågeställaren att jag tog upp saken när jag hade mitt första möte med Friedrich Merz i hans regeringsbildande kapacitet så sent som häromveckan.

Jag uttryckte då att det verkligen inte är självklart att göra den bedömning som många euroländer gör. Man träffar mycket seniora personer i det systemet som gör samma bedömning som vi: att ryska frysta tillgångar borde användas.

Än är det inte för sent. De kan ytterst bara användas en gång. Så länge de finns där de finns är de fortfarande möjliga att använda.

Allra sist: Is i magen betyder inte passivitet. Det betyder att inte drabbas av panik, att inte dra förhastade slutsatser. Precis som många andra länder drar vi inte förhastade slutsatser om att den transatlantiska länken är bruten, för det är den inte. Att den är utmanad och ifrågasatt står utom tvivel, men den är inte bruten. Den nya analysen gjorde vi när vi gick med i Nato. Nu kommer det att krävas fördjupningar av den europeiska analysen i Nato.

Fru talman! Det här är viktiga frågor, och jag delar helt beskrivningen av lånegaranti. Man får en bättre debatt om man säger vad det är fråga om, och det var precis detta det handlade om. Det handlar alltså om att hjälpa länder med sämre kreditvärdighet att använda EU:s kreditvärdighet för att få ned kostnader för lån som de själva tar upp. Precis så!

Inte heller det är riskfritt; ingenting är riskfritt. Men jag tror att om alternativet är att länder inte stärker sin försvarsförmåga är det en större risk. Vi ska vara frugala. Vi månar om svenska skattebetalares pengar, och vi månar om dem även om de skulle användas i andra länder i EU.

Ja, det handlar om dialog. Jag kom till den presskonferens som det refererades till direkt från ett två timmar långt partiledarsamtal. Vi gick där igenom läget i Ukraina. Vi gick igenom vad som hade hänt under de senaste mötena. Vi diskuterade med varandra och lyssnade på den militära underrättelsetjänsten. Många av de här sakerna gjordes, och det var verkligen dialog om det här. Jag sa redan då att jag avser att återkomma, inte minst i den viktiga frågan om när vi vet lite mer om hur mycket vi i Sverige förväntas stärka vårt försvar ytterligare i relation till andra Natoländers motsvarande ansvarstagande. Den dialogen kommer att fortsätta.

Det är Ungern just nu. Ibland har det också varit Ungern och Slovakien. Så var det inte häromdagen, och det värdesatte vi. Det finns risker i ett antal andra länder som skulle kunna gå motsvarande väg till mötes. Just nu ser jag att risken är högre för att vi får större oenigheter i de här frågorna i Europa än chansen är att vi får mindre. Det är ett allvarligt tecken.

Det gäller dock inte just frysta tillgångar. Vi hade vissa tecken på rörelseriktning. De var uppe till diskussion på rådet, men inga nya öppningar visade sig där. Min enkla bedömning är att de stora euroländerna, med Tyskland i spetsen, absolut inte vill göra detta. Sedan sägs det inte alltid i klartext i debatten, men euroländerna hyser en väldigt stark skepsis mot att agera på något sätt som några skulle kunna hävda ifrågasätter eurons trovärdighet.

Fru talman! Nej, det nämndes inte specifikt på rådet. Däremot är det väl uppenbart att vi lever i en tid när det vi kallar hybridattacker, där desinformation kan vara en viktig del, spelar roll för gråzonen – innan man ens vet om det är krig eller inte och innan man ens vet om det har hänt saker eller inte.

Vi har sett ganska många sådana exempel. Vi såg den rena desinformationskampanjen i Sverige mot svensk socialtjänst. Den hade mycket lite med yttrandefrihet att göra. Man får absolut tycka vad man vill om svensk socialtjänst. Men att systematiskt sprida lögner om att svensk socialtjänst kidnappar muslimska barn – det är desinformation. Andra länder har varit med om andra, motsvarande saker.

Sedan är jag den förste att hålla med om att man ska vara försiktig i gråzonerna och inte missbruka det hela. Allting som sägs som man själv inte håller med om är inte plötsligt desinformation. Men det finns verkligen desinformation som är djupt skadlig för våra demokratier.