Ulf Kristersson

Herr talman! Att den här regeringen gillar att Sverige jobbar och gärna ser att ännu fler jobbar tror jag är ganska väl känt. Det är därför vi bland annat för en skattepolitik som systematiskt uppmuntrar människor att ta ett extra arbetspass när det behövs och få behålla lite mer pengar i plånboken.

Den svenska arbetslösheten är ganska tudelad. Det ena handlar om det vi kallar för strukturell arbetslöshet, som är långvarig och bygger på skäl som inte har med konjunkturen att göra. Det handlar i mycket hög grad om invandring, dålig integration, dåliga språkkunskaper och dåliga andra kunskaper. Arbetslösheten är tre gånger så hög bland utrikes födda i Sverige som bland inrikes födda, och den är fyra gånger så hög i utanförskapsområden. Det här är ett långvarigt integrations- och invandringsmisslyckande som framför allt måste lösas genom att inte ytterligare bygga på det utan lära människor svenska.

Det andra handlar om konjunktur, och där kommer regeringen tillbaka i vårpropositionen med konjunkturstimulanser för att motverka arbetslösheten.

(Applåder)

Herr talman! Ytterst handlar det om vilka företag som sätter upp och säljer livsmedel. Det räcker att se på min egen hemstad Strängnäs. Där finns flera alternativ till de stora matjättarna. Det går alldeles utmärkt att gå och handla på billigare ställen. Matpriskollen tycker jag har en viktig poäng. Vi tenderar att vara väl konservativa i våra val av matbutiker. Det skulle öka konkurrensen om man oftare gick och köpte där det var billigast. Det är ett sätt.

Lokalpolitiker kan vara generösa genom att skapa förutsättningar för att starta nya butiker. Bara genom att använda sitt planmonopol kan de öka möjligheterna till konkurrens. Det är ytterligare ett sätt. Att se till att den svenska livsmedelsproduktionen är allmänt konkurrenskraftig är också ett sätt att öka konkurrensen i hela branschen. Det finns många sätt att göra det på.

Vad ni alltid antyder, Samuel Gonzalez Westling, är att någon ska gå in och göra prisregleringar. Det är alltid det som kommer tillbaka, men det fungerar inte. Det har gång på gång kommit tillbaka samma sak.

(Applåder)

Herr talman! Låt mig först vidimera att det är enormt stökiga tider i världen. Vi har Rysslands krig mot Ukraina, och jag brukar säga att hur detta krig slutar kommer att påverka säkerheten i vår världsdel för en generation framåt. Till detta kommer alla oklarheter inom handelspolitiken och risken för handelskrig på fler ställen.

I Sverige finns ett genuint Team Sweden. Vi står gemensamt upp för Ukraina, och de allra flesta av oss står upp för frihandel. Detta är otroligt värdefullt.

Om andra saker tycker vi olika, till exempel skattesänkningar. Några vill helst höja skatten, medan regeringen är noga med att sänka skatten för dem som arbetar så att de får mer pengar i plånboken. Detta har vi gjort ett par gånger, och det har kompenserat för en del av den höga inflationen. Löntagarna får ingen automatisk kompensation vid hög inflation medan bidragssystemen ofta är kopplade till inflationen. Det var löntagarnas tid nu, vilket var otroligt viktigt.

Sverige har ett antal branscher där konkurrensen är svagare än i andra branscher. Livsmedelsbranschen är en sådan. Matpriskollen gör mycket stora insatser, och deras budskap till konsumenterna är: Var mer otrogna! Gå och handla där det är billigt! Pressa butikerna till lägre priser!

Politiken lägger sig inte i enskilda butikers prissättning, och det ska den inte heller göra i ett land som vårt. I de länder som har prövat detta har resultatet blivit dåligt. Men konsumenterna är viktiga, och livsmedelsstrategin är viktig. Det är också viktigt att öka konkurrensen i Sverige. Därför markerar regeringen att vi tycker att det här är viktiga frågor, men vi går inte in och sätter priset på enskilda produkter. Ytterst är det konsumenterna som har och ska ha makten, men vi kan öka incitamenten för konkurrens i Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Detta är en stor fråga och en diskussion som pågår i ganska många länder just nu. I Europeiska rådet har vi flera gånger diskuterat hur vi ser till att demokratier har demokratiska val och varken utsätts för internationell påtryckning eller på ett onödigt sätt själva medverkar till ett slags förflackning av samtalsklimatet.

Min bild är att två saker krävs. För det första krävs en väldigt noggrann kontroll av risken för utländskt inflytande in i europeiska demokratiers valrörelser. Det är många som är på denna fråga, och det handlar om både avsiktlig desinformation och snabbt spridande av felaktig information via sociala medier. Detta är allvarligt.

För det andra måste vi själva se till att ha en anständig ton i debatten så långt det är möjligt, försöka diskutera riktiga fakta och inte sprida felaktigheter. Denna uppgift kan man inte delegera till någon annan, utan här måste man hela tiden se sig själv i spegeln.

Jag tycker att gårdagens diskussion var ett bra exempel på att man ska granska fakta ordentligt.

(Applåder)

Herr talman! Jag uppskattar korrigeringen. Ibland kan ett försvunnet ord ha viss betydelse. Vi sänkte alltså skatten på arbetsinkomster, inte arbetsinkomsterna. Jag uppskattar att man lyssnar bättre än jag lyckades formulera mig.

Jag såg inte denna berömda debatt i går. Men jag har hört talas om den, och det jag har hört väcker både viss förvåning och en del frågor. Att man tycker olika i politiken är en sak. Men att man uppger helt olika siffror på hur verkligheten ser ut är något annat, och det försämrar möjligheten att ha en vettig debatt om vad man vill åstadkomma.

Det fanns starka skäl när vi för ett år sedan enades om att ge stora tillskott till landets regioner för att undvika att de skulle hamna i ett läge där de skulle behöva säga upp personal inom sjukvården på grund av temporära utgiftsökningar som berodde på hög inflation. Detta gjorde vi då, och min bild så här efteråt är att det har fungerat väl. Pengarna kom väl till pass, användes på rätt sätt och begränsade absolut dessa risker.

Jag såg som sagt inte debatten i går och har inga exakta siffror på detta. Men att det skulle vara tusentals som har sagts upp är helt enkelt felaktigt. Jag tycker att någon ska ta fram de exakta siffrorna, och jag förstod att det även i tv i går fanns ett intresse av att få fram dessa. På det sättet kan vi ha en seriös diskussion om exakt vad som hände, vad pengarna gjorde för nytta och vilka behov det fortsatt kan finnas framöver.

Herr talman! Jag tog Lena Hallengren på orden. Frågan började med risken för handelskrig och tullar och den sortens frågor. Det påverkar svensk ekonomi väldigt mycket. Det riskerar att driva upp inflationen igen och att driva ned konjunkturen igen. Detta kräver att vi har beredskap för att handla om det händer någonting. Om vi i största allmänhet hade använt de goda svenska statsfinanserna till att säga ja till alla bidragsökningar hela tiden, som en del vill, hade vi inte haft goda statsfinanser.

Vi kommer att återkomma med den samlade vårpropositionen om bara några dagar. Då kommer helheten att framkomma. Det är viktigt så.

En väldigt viktig sak i årets budget var att vi sänkte inkomsterna av arbete för väldigt många människor. Det ökar marginalerna för de människor som har varit mest drabbade av hög inflation, nämligen de som inte har bidragsinkomster som följer med inflationen uppåt. Nu är det dags för löntagarna i Sverige att få det bättre än vad de haft det tidigare.

(Applåder)

Herr talman! Jag börjar med den komplicerade tullfrågan och med handelsfrågorna, som nu står på högkant. Det kommer nya besked om inte varje timme så i alla fall varje dag. Vi har just samlat den samlade svenska exportbranschen – alltså fackföreningar, branschorganisationer och enskilda företag, som i mycket hög grad är konkurrensutsatta i den internationella handeln – och diskuterat igenom vad Sverige och EU nu gör för att minimera risken för ett bredare handelskrig mellan Europa och USA. Det är ju redan ett faktum att USA och Kina befinner sig i den situationen. I går kom ett åtminstone tillfälligt glädjande besked om att det ser ut som att det finns möjligheter till förhandlingar mellan EU och USA.

Frihandel är ett svenskt kärnintresse. Vi tycker ju olika i många olika politiska frågor, men frihandelsfrågan förenar svenska partier, svensk arbetsmarknad och svenska branscher. Det är otroligt viktigt. Jag vill säga detta, för det påverkar svensk ekonomi väldigt mycket – 54 procent av bnp bygger på export.

Den stora uppgiften vi hade var att få ned inflationen. Det var inflationen som drev många svenska hushåll in i mycket små marginaler. Dessutom gör ju inflation att det är svårt att agera med finanspolitiken, så det var en viktig svensk uppgift att få ned inflationen. Den uppgiften har vi lyckats med. Det betyder dock inte att saker har blivit billiga, utan det betyder att saker slutar bli ännu dyrare efter hand. Det var hur som helst mycket viktigt.

Vi har goda statsfinanser i Sverige. Det gör att vi kan agera när det behövs. Det betyder inte att man kan ge allt till alla. Man kan inte ha höga bidrag som förblir sådana under mycket lång tid. Tillfälliga insatser måste vara tillfälliga. Vi har dock potential att agera om saker och ting skulle bli värre än de är just nu. För dagen är den allra viktigaste uppgiften att se till att inflationen bekämpas och att vi kan använda styrkan i svensk finanspolitik.

(Applåder)

Herr talman! Det är en bra poäng. Krig, i sin förfärlighet, kräver tyvärr såväl kulor och granater som väldigt mycket högteknologi. Ukraina lär oss båda sakerna just nu – till priset av förfärligt många människoliv, men ändå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20 mars

Man ska inte vara alltför entusiastisk när man pratar om detta. Det handlar ytterst om att vi har ett krig på vår kontinent som vi skulle vilja slippa. Men när vi nu ändå har den situationen är jag rätt optimistisk när det gäller svenska försvarsindustriföretag. De är moderna, högteknologiska och vana vid samarbeten runt om i världen. Det finns nog skäl till optimism där.

Det EU nu kan göra gemensamt är att underlätta för upphandlingar, försöka öka standardiseringen och ha färre separata specifikationer. Det var någon som sa att vi har ett tjugotal olika stridsvagnsmodeller bara i europeiska Natoländer. Det är mycket sådant som skapar väldigt långa ledtider. Vi är vana vid otroligt långa upphandlingsprocesser. De kan ta många år. Samtidigt lär oss Ukraina att det man inte kan göra på ett halvår kanske man inte har nytta av över huvud taget. Det finns mycket omställning som måste ske i allt detta.

Jag tror att vi nu står inför en period där Sverige och många andra länder går in i långvariga och storskaliga upprustningar av våra egna nationella försvar för att kunna fylla vår roll inom ramen för det gemensamma. Då tror jag också att försvarsindustrin kommer att få mycket mer långsiktiga beställningar än vad de är vana vid och våga bygga ut sin produktionskapacitet.

Det i sin tur väcker många nya frågor. Får de miljötillstånd för att bygga ut sina produktionsanläggningar? Finns det kompetens att rekrytera som kan bemanna företagen? Finns det riskvilligt kapital som inte har begränsningar att investera i försvarsindustriföretag? Det är bara tre av de saker som vi i politiken kan ändra på – och ska ändra på.

Återrapporteringen var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20 mars

Herr talman! Låt oss börja i den svåra frågan om EU:s ledarskap. Den diskuteras ständigt. Vi har en stark kommission, och det är bra. Det är bra med en stark kommission som driver på, och det har vi verkligen nu. Jag tycker att Ursula von der Leyen gör ett utomordentligt gott arbete på det sättet.

I och med kriget mot Ukraina har det nordisk-baltiska och Polen vuxit i betydelse. Våra perspektiv tar större plats i dag, skulle jag säga. Säkerhetspolitiken tar större plats, och behovet av konkurrenskraft tar större plats. Det är också bra. Det tysk-franska är viktigt i Europa, och vi ska välkomna det. Ett Tyskland och ett Frankrike som är offensiva och som kan enas underlättar också för EU att enas. Ibland enas man också i tuggmotstånd, så jag välkomnar ett starkt Tyskland och ett starkt Frankrike i detta.

Allra sist men inte minst: Underskatta inte det som nu händer med ett Europa som är större än EU! Det är inte att underkänna EU:s betydelse att erkänna att Europa också behöver Storbritannien och Norge, inte minst, för säkerhetspolitiken – och vi kan lägga till Island också.

Herr talman! Det exakta svaret är att vi inte hade några nya sanktioner uppe nu. Vi fick lite oväntat igenom ett sanktionspaket rätt nyligen med Ungern, dock till priset av ett antal avlistningar från sanktionerade individer. Jag ska vara noga med att påpeka att det inte bara var Ungern som krävde avlistningar, utan det var även andra länder som passade på av olika skäl. Det kan man ha lite olika uppfattningar om, men det var alltså inga nya sanktioner uppe den här gången.

Däremot är det väl känt – och jag håller helt med utrikesministern om detta – att ju mer vi kan pressa ned priset, desto mindre göder vi rysk krigsekonomi. Det där är en alldeles egen fråga. Noggranna data visar att Ryssland lider enormt mycket av de här sakerna. Det är klart att ett land som är berett att använda en så stor andel av sin mycket lilla ekonomi ändå kan fortsätta orimligt länge. I den bemärkelsen är tiden verkligen på vår sida och inte på Rysslands sida. Men det exakta svaret är att det inte var uppe några nya saker i Europeiska rådet den här gången.

Herr talman! Eftersom jag inte sa det i min inledning borde jag säga det nu, för återrapporteringen kanske börjar dra sig mot slutet. Olaf Scholz, den tyske förbundskanslern, hade sitt sannolikt sista möte som förbundskansler – så pass sannolikt att han avtackades. Jag vill för svensk del understryka att vi har haft ett otroligt fint samarbete med Tyskland under hans ledning. Jag har nu också träffat den sannolikt nye förbundskanslern, Friedrich Merz, och vi ser fram emot ett lika gott samarbete under den nya tyska regeringen.

Vi har värdesatt Tyskland i EU-samarbetet på väldigt många olika sätt. Ett EU med ett starkt Tyskland kommer att fungera bättre än ett EU med en svag tysk röst.

Herr talman! Jag har två konkreta svar. Skuggflottan diskuterades absolut under Ukrainafrågan, och vi fortsätter att lista framgångsrikt. Mer måste göras. Det var inget nytt där, men det går ändå i rätt riktning.

Vi diskuterade inte skuggflottan, men vi diskuterade andra, bredare havsfrågor.

Utanför agendans formuleringar tog man upp det som ibland tas upp också i EU-nämnden, nämligen kvalificerade majoriteter. Ju mer EU förväntas kunna agera på en världsscen, desto mindre relevant blir kravet på ständig enhällighet. Ungern bevisar det med all tydlighet. Men även i andra frågor har EU svårt att agera med en röst eftersom enighetskravet är så pass hårt.

Argumenten är desamma som alltid framförs, det vill säga att vissa länder vill ha kvalificerad majoritet på utrikesområdet för att kunna agera i världen. Andra vill komma undan trilskande länder som inte vill ha EU-skatter. Där är inte vi lika entusiastiska. Inget nytt under solen!

Herr talman! Tack, Magnus Berntsson, för det perspektivet! Vi tenderar att prata problem och lösningar; det är vår uppgift. Men låt oss också säga att det är momentum för Europa just nu. Jag har alltid varit en varm Europavän och starkt för det svenska EU-medlemskapet, redan på den tid då det ansågs vara ett hot mot den svenska neutraliteten. Kan man tänka sig något så dumt? Jag har varit starkt för ett euromedlemskap – med respekt för folkomröstningen, men likväl. Jag har varit för fördjupande av den inre marknaden – allt detta. Det är momentum för europeiska lösningar just nu. Låt inte det bästa bli det godas fiende!

I ett läge där Ryssland invaderar grannländer till oss som borde vara EU-medlemmar, där ett land som Kina tar sig friheter i våra ekonomier som vi inte får ta oss i deras ekonomi och där USA i vart fall tydligt ifrågasätter det transatlantiska samarbetet är det momentum för mer europeiskt samarbete.

Jag tror att få länder skulle ha en så enormt stor nytta av detta som ett starkt men relativt litet, exportinriktat land med väldig vana av att agera internationellt. Så jag tror inte att vi ska underskatta möjligheterna i allt det som vi nu ser som stora problem. Det är ett problem att Ryssland är Ryssland. Det är ett problem om USA drar sig undan. Och det är ett problem att Kina i vissa stycken missbrukar den internationella handeln. Allt detta är allvarliga problem. Men låt oss se möjligheterna i allt detta! Jag tror att momentum för Europa också innebär enorma möjligheter för Sverige som land.

Herr talman! Det är en högst relevant fråga, inte minst just nu när vi står inför ett läge där det kan bli vapenvila – vi vet inte. Det kan bli fredsförhandlingar – vi vet inte. De kan bli rimligt bra, men de kan också bli väldigt dåliga. Det råder total osäkerhet.

Att Europa har steppat upp under de senaste månaderna är alldeles uppenbart, och det är gott så. Just nu tror jag att det krävs en blandning mellan omedelbarhet, att göra saker nu som gör att Ukraina hamnar i en bättre position inför formativa veckor, och en långsiktig ambition att stå vid Ukrainas sida efter något slags eldupphör eller fredsförhandlingar.

Olika länder är lite olika engagerade i olika frågor, för att uttrycka det artigt. Jag åker själv till Paris nu på torsdag och diskuterar med det som ibland beskrivs som the coalition of the willing – de länder som på olika sätt är beredda att agera också långsiktigt för att hjälpa Ukraina, också efter ett vapenstillestånd och efter en fredsförhandling. Jag vågar inte ens gissa vad som kommer ut av detta. Men att det är viktigt kan jag vara hundra procent säker på.

Herr talman! Ja, så diskuteras frihandel också. För det första var Ursula von der Leyen noga med att påpeka att hon uppfattar att intresset för att sluta frihandelsavtal med Europa snarare ökar. I en instabil värld, där det inte är uppenbart att USA är den främsta motorn för internationell frihandel, kommer intresset att öka för den inre marknaden och därmed frihandelsavtal med Europa. Det finns flera sådana exempel.

Jag tror att resten av världen inte är problemet där utan ibland snarare vi själva. Alla vill ha så många specialregler i frihandelsavtalen att de är svåra att sedan få igenom i varje enskilt land. Det tycker jag är ett problem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20 mars

Sedan finns det protektionistiska tendenser även i Europa, som ibland göms under frihandelsavtalen. Inte minst i jordbrukssektorer kan detta vara väldigt känsligt. Inför varje val i något europeiskt land är det dessutom alltid något land som tycker att det är jobbigt att rösta igenom ett frihandelsavtal. Vi är alltså långt ifrån perfekta.

Det andra som nämndes var naturligtvis den enorma betydelse som vi fäster vid den inre marknaden. Både Lettarapporten och Draghirapporten pekar också på behovet av att expandera den inre marknaden. Det handlar om tjänster, försvarsindustri, telekomsektorer och finansiella tjänster – allt detta. Det är klart att det i grund och botten vore helt rätt väg att gå. Den inre marknaden har varit en makalös ekonomisk framgång i 30 år, men den är långt ifrån färdig. Att gräva där vi står eller vattna där det redan växer är en ganska bra poäng, men svårt nog.

Slutligen – det glömde jag att säga i min inledning – var ECB-chefen Christine Lagarde också på plats och hade en genomgång av euron, valutans styrka och svagheter och europeisk ekonomi just nu. Även hon instämde i att vi har stora möjligheter från Europas sida när USA är mer inbundet, så att säga, men hon påpekade också att det är upp till bevis när det gäller att göra de saker som krävs för att vara den naturliga attraktionskraften i världen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20 mars

Herr talman! Nej, rådet diskuterade inte de svenska elprisområdena. Vi brukar inte diskutera på den detaljnivån.

Detta handlar om att koppla ihop länder för en effektiv överföringsförmåga, och en förutsättning för detta är en väldigt effektiv energiproduktion på många ställen. Just nu är många blickar riktade mot Tyskland, för den tyska energipolitiken påverkar många andra länder. Det är ingen som ifrågasätter Tysklands rätt att precis som alla andra fatta sina egna energipolitiska beslut, men det får stora konsekvenser för alla om några av Europas mest industritunga länder har en för liten, pålitlig, väderoberoende energiproduktion.

Herr talman! Först en liten randanmärkning. EU-lingot är ibland lite obegripligt. Alla människor vet kanske inte vad omnibus är. EU är ju expert på att skapa sådana begrepp.

Jag tror att det i grund och botten finns en seriös vilja till regelförenkling. Det handlar inte om låga ambitioner utan om att EU-kommissionen precis som de flesta nationella regeringar har fått väldigt mycket återkoppling från företag om att det för krångligt – apropå konkurrenskraft och växande företag i Europa. Man behöver inte vara konspiratoriskt lagd. Det finns en massa goda föresatser i en massa olika regler, men alla landar i att varje företag ska rapportera ytterligare en sak. De flesta EU-parlamentariker har inte varit småföretagare, och det märks. Därför har de lätt att fatta beslut utan att ta hänsyn till vilka konsekvenser det får. Jag förstår dem som är lite misstrogna mot att dessa regelförenklingar verkligen kommer till stånd. Det ska bevisas också. Jag tar dem på orden men vill också se bevis på att det går att förenkla reglerna.

Rapporteringskraven är ofta överskattade. Det är en politikers sätt. Man lägger en börda på någon annan att rapportera ytterligare en sak och tror att det inte medför någon kostnad. Men det medför höga kostnader, och många olika branscher anställer massor av människor bara för att göra rapporter som man är säker på att väldigt få läser. Att göda konsultfirmor och advokatbyråer med den sortens rapportkrav är inte det som långsiktigt bygger europeisk konkurrenskraft.

Det är alldeles riktigt att Frankrike uppmanade länder att ta ställning inför konferensen i Nice och återkomma med hur de ser på konventioner och ratificering, och det kommer Sverige också att göra.

Herr talman! Det gjordes inte. FN:s chef underströk dock vikten av de program olika EU-länder är med och finansierar, i ett läge där USA drar sig tillbaka. Han bad också länder att titta på om de på olika sätt kan bidra på något vettigt vis så att konsekvenserna inte blir katastrofala. Men inget enskilt land har tillnärmelsevis möjligheten att täcka upp för detta, framför allt inte i ett läge där man ska täcka upp också för annat.

Detta är ett stort problem, men som ofta när USA gör ganska brutala saker finns det ett korn av sanning i det. USA har länge sagt att resten av världen inte kan förvänta sig att USA ska vara den självklart största bidragsgivaren till många olika FN-program. Man har ju hört hur det kan låta i FN:s generalförsamling då USA ombeds att inte lägga sig i men däremot betala. I längden är det ingen hållbar linje. Det USA nu gör är inte heller konstruktivt, men det har funnits tecken i skyn ganska länge.

Herr talman! Detta var ganska mitt i prick i diskussionerna, ibland med viss konkretion. Det handlade till exempel om vilka konsekvenserna för FN-systemet blir när USA drar ned väsentligt på sin finansiering. Ibland diskuterades det också lite bredare om hur man ska se på olika FN-resolutioner och sådana saker. För några veckor sedan fick vi en något udda kombination av länder som stöttade en resolution där Europas länder gjorde en tydlig markering i en annan riktning.

Det finns en risk för ett sluttande plan. Vi har alltid sagt att FN blir ganska handlingsförlamat när FN:s säkerhetsråd inte kan fatta kraftfulla beslut. I Ukrainafrågan har ju FN i praktiken varit helt sidsteppat och inte kunnat göra någon nytta. Det blir heller absolut inte bättre av det amerikanska agerandet. Jag tycker att det finns skäl att vara bekymrad över detta.

Jag förstår att FN måste kunna visa på resultat för att vara relevant. Man hamnar lätt i ett slags moment 22-situation där man inte kan visa resultat, vilket leder till att många länder tycker att FN inte är lika viktigt som tidigare. Jag förstår mycket väl dilemmat i detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20 mars

Även pengafrågan var uppe. FN:s generalsekreterare passade onekligen på att beskriva en hårt ansatt FN-ekonomi. Det var väl inte så att Europas alla länder som en man eller en kvinna räckte upp handen och sa att de hade pengar att ersätta förlorade FN-medel med. Så är det inte, och vi måste ha respekt för att i alla länder är pengar en trång resurs för både nationella och internationella syften.

Nej, det fanns inga tydliga svar om detta. Att Ryssland har varit mycket destruktivt i FN-sammanhang är uppenbart. Den nya amerikanska politiken är ännu inte riktigt klarlagd, men det vi ser just nu antyder inte att vi kommer att kunna göra mer genom FN-systemet.

Herr talman! När det gäller energi är det nya snarare att man välkomnar alla fossilfria energislag. Detta har ju Sverige slagits hårt för. Tidigare förekom en märklig exkludering av kärnkraften, som Sverige, Frankrike och flera andra länder har bekämpat. Förnybar energi skapas i väldigt många länder – ofta framgångsrikt men ibland mycket volatilt. Det nya är ett slags neutralitet inför detta, och det tycker vi är bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20 mars

Jag kanske nämnde det för fort, men jag sa uttryckligen att svenska företag har glädje av stabilitet i reglerna och inte ska missgynnas av att man har tagit regelverken på allvar. Jag tror att jag sa detta explicit. Det är också ett sätt att säga att man ska vara mycket varsam med att ändra på viktiga regler som företag har som grund för att fatta beslut om mycket stora investeringar.

Däremot är det inte uppenbart att varje hållbarhetsrapport i sig löser det stora problemet. Många företag tycker nog att det är för mycket fokus på rapportering och för lite fokus på goda resultat.

Herr talman! Europeiska rådet var nog i grund och botten varken mer eller mindre enigt om Mellanöstern än någon gång tidigare. Jag tror att jag i samband med varje EU-nämnd och varje återrapportering har sagt att vi står ungefär där vi står. I enskildheter kan rådet enas, till exempel när det gäller kritik mot en bruten vapenvila och att gisslan inte är frisläppt, men i de stora, övergripande frågorna om vem som bär skulden till olika saker kommer Europeiska rådet inte närmare en lösning. Den får helt enkelt sökas på annan plats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20 mars

Detta hindrar oss inte att från svensk sida uttrycka vad vi tycker och tänker, men vi kommer inte att kunna få enighet i Europeiska rådet om några andra slutsatser än de som nu ligger. Jag tror att det är viktigt att säga detta.

Om man i grund och botten tror att varje regelförenkling är en smitväg för lägre ambitioner kommer man alltid att vara emot regelförenklingar. Det finns säkert en sådan misstänksamhet mot en del människor – man vill alltid ha fler regler och tror att detta är det enda sättet att få ett näringsliv som agerar klimatvänligt. Det går också att vända på steken och säga att näringslivet ofta är bättre än politiken på hur-frågorna. Politiken måste ha stabila målformuleringar att nå fram till.

Där är nog juryn fortfarande ute, skulle jag säga. Jag tror att regelförenklingar är nödvändiga för Europa, inte minst i relation till Asien och USA. Detta är känt som en komplicerad plats, inte minst om man tar 27 olika länders regelverk och lägger dem bredvid varandra och sedan lägger gemensamma EU-regelverk på dem. Här finns det förenklingspotential. Jag är dock mån om att säga att detta inte får betyda att man bakvägen upphäver beslut i klimatpolitiken som vi har fattat i bred enighet.

Jag tror att de kommande månaderna kommer att utvisa vad EU-kommissionen kommer att föreslå.