Peter Kullgren

Fru talman! Det här har nämnts tidigare, men regeringen har gjort en uppdatering av livsmedelsstrategin. För första gången markerar vi betydligt tydligare de blå näringarnas vikt för livsmedelsförsörjningen i Sverige. Det finns en lång rad projekt och aktiviteter för att öka landningarna i Sverige, vilket är oerhört centralt.

Det kanske mest centrala för att vi ska äta svensk fisk är att det finns fisk att fiska. Därför kommer jag under kommande vecka att jobba hårt för att vi ska få till, enligt svensk syn, lågt satta kvoter inte minst för sill och strömming i Östersjön för att bestånden ska återhämta sig. Då kan vi på sikt äta mer fisk i Sverige.

Fru talman! Det finns mycket klokt i det Sten Bergheden säger.

Vi har jobbat på. Vi har tillsatt en utredning, vi har fått tillbaka en utredning och vi har skickat ut den på remiss. Med reservation för att jag inte har alla datum i huvudet tror jag att remisstiden möjligtvis precis är avslutad, annars är den fortfarande ute på remiss.

I utredningen finns det förslag. Man har ett huvudförslag där licenshanteringen inte ska flyttas, men det finns också ett förslag där licenshanteringen flyttas. Det var också det vi bad om i direktivet.

Remisshanteringen pågår. Vi kommer att sammanställa remissvaren och sedan bereda ärendet i Regeringskansliet i sedvanlig ordning.

Fru talman! Som sagt: Anledningen till att förra Renmarkskommittén lades ned var att det betänkande som presenterades möttes av oerhört stark kritik. Vi kunde ganska snabbt konstatera att det inte fanns parlamentariskt stöd. Det spretade väldigt. Inom den samiska befolkningen fanns det stora konflikter. I myndigheternas remissvar var det väldigt spretigt. Det gick inte att gå vidare med det.

Precis som sägs här i frågan är det känsligt. Jag är mycket angelägen om att vi ska få ett direktiv som också drar i riktningen att vi klarar av att få parlamentariskt stöd för det som en utredning kommer fram till. Då gäller det att vi gör det här noggrant och diskuterar oss fram.

Det här är ingenting som vi med vilje drar i långbänk, utan vi ska försöka få den här utredningen på plats så snart som möjligt.

Fru talman! Jag och frågeställaren har haft en interpellationsdebatt om det här tidigare, och i grunden finns det inte jättemycket mer att säga. Vi fick den här utredningen relativt nyligen.

Tillgång till veterinärkompetens är oerhört centralt, inte minst för att uppfylla livsmedelsstrategins mål om ökad livsmedelsproduktion. Nu har vi förslag på bordet som ska beredas och högst troligt kommer att remitteras för att få ordning på det här.

Som vi diskuterade i vår tidigare interpellationsdebatt har distriktsveterinärerna ett ansvar att täcka upp där man inte ser att det finns möjlighet för marknaden att lösa de här frågorna. I ett område med oerhört många djur, vilket är ett korrekt uttryck här, borde marknaden finnas. Det fanns också med i resonemanget när man valde att avsluta verksamheten där.

Nu har vi det här på gång. Jag hoppas att vi så snabbt som möjligt ska få ett ersättningssystem på plats så att vi kan garantera bättre tillgång till veterinärer i hela landet.

Fru talman! Regeringen har inte ändrat sig. Regeringen hade ingen position, utan det var en utredning som kom med ett förslag som bereddes och diskuterades. Eftersom regeringen inte hade någon position kan den alltså inte heller ha ändrat sig.

Det vi har gjort parallellt med att jobba för att stärka konkurrenskraften för bland andra svenska mjölkbönder är att arbeta gentemot EU för att man i Sverige liksom i alla andra EU-länder ska få ge en kompensation för betande kor. Grundargumentet, även i utredningen, är att det är djupt orättvist att exempelvis en finsk mjölkbonde får motsvarande 700–900 kronor per mjölkko och år i stöd jämfört med en svensk till följd av att vi har beteskravet i nationell lagstiftning.

Nu ligger det ett förslag på bordet på EU-nivå om att Sverige ska få ge kompensation. Kommer det på plats har vi sett till att det finns pengar i budgeten för att utjämna den konkurrensskillnad som har funnits.

Fru talman! Jag tackar Martin Kinnunen för frågan.

Jag kan inte svara på när exakt den kommer. Beredning pågår i Regeringskansliet, och vi har aviserat att det kommer en ny utredning.

Vi kunde efter remissomgången konstatera att den förra utredningen inte utgjorde ett underlag vi kunde stifta lag på. Det fanns inte stöd parlamentariskt, och det var oerhört splittrat mellan de remissinstanser som lämnade svar. Detta var grundanledningen till att arbetet avslutades.

Det kommer som sagt en ny utredning, men jag kan inte svara på när exakt. Beredning pågår.

Fru talman! Det är för svårt att bedriva skogsbruk i Sverige i dag, och det finns för mycket osäkerhet. Hälften av den svenska skogen ägs av över 300 000 privatpersoner, och inte sällan har skogen gått i arv i generationer. Vi har alldeles för osäkra regelverk när det gäller artskydd, vilket ibland innebär orimliga konsekvenser för markägare.

Detta försöker vi från regeringens sida nu att se över genom skogsutredningen och via andra initiativ som vi har tagit för att komma till rätta med det här.

Jag kan tycka att det är frustrerande och irriterande med den typ av olovligheter och aktivism som ledamoten nämnde, men det går nog inte att jämföra min frustration med hur det är för de privata skogsägare som drabbas.

Fru talman! Nej, det kommer vi inte att ha möjlighet att göra. De större budgetmedel som finns för det ändamålet – i en relativt brant trappa uppåt – kommer till stånd i och med den budget som vi har lagt fram nu och som gäller från nästa år.

Däremot måste jag säga att jag är väldigt glad att vi har kunnat prioritera upphandlingen av spannmålslager så att vi kan påbörja den redan i år, bland annat utifrån aspekter som den Anders Karlsson nämner, det vill säga att vi har haft väldigt goda skördar. Att bygga upp den här typen av lager är inte helt enkelt – dels ska produkten finnas på marknaden, dels ska det göras i tider då vi från statens sida inte går in och stör marknaden alltför mycket. Därför är det ett exceptionellt bra läge att göra det här nu.

Fru talman! Det är mycket jag är orolig över. Ett exempel är att vi producerar alldeles för lite mat i Sverige och importerar för mycket mat som produceras på ett sätt som är sämre för miljön, sämre för klimatet och sämre för djuren. Jag vill öka den svenska livsmedelsproduktionen. Det är också bra för klimatet.

Vissa delar av Riksrevisionens kritik har vi redan åtgärdat genom den budget regeringen har lagt fram. Man kritiserar exempelvis insatserna i Klimatklivet. Där har vi nu ökat resurserna och höjt bemyndiganderamen.

Fru talman! Jag tackar Jytte Guteland för frågan!

För det första vill jag säga att det alltid är välkommet med revision. Min inställning är att man om man reviderar saker kan bli bättre och få andra ögon på saker och ting.

En av de delar som Riksrevisionen kritiserar är det Jytte Guteland också nämner, alltså skattenedsättningen på jordbruksdiesel. Det är ju en reform som den socialdemokratiska regeringen och den här regeringen är överens om var viktig. Vi har förlängt en åtgärd som Jytte Gutelands regering föreslog. Vi har dessutom förstärkt den, för det är viktigt att vi ökar den svenska livsmedelsproduktionen. Där har vi varit överens, och mig veterligen är detta ingenting som Socialdemokraterna heller har tagit bort i sitt budgetförslag.

Det finns tankar och idéer om andra sätt att gynna livsmedelsproduktionen, men vi har inget färdigt förslag.

Herr talman! I anslutning till livsmedelsproduktion talar vi också väldigt ofta om biologisk mångfald och om att det behövs åtgärder i en massa olika former för att gynna den. Men regeringen vill även se ökad mångfald inom mat och dryck, en gastronomisk mångfald i form av matkulturer, traditioner och hantverk.

I livsmedelsstrategin lyfter vi bland annat fram just potentialen i att stärka den gastronomiska identiteten på både lokal och nationell nivå. Det handlar inte primärt om att bara blicka bakåt i nostalgi utan också om att lyfta fram uppskattade mervärden och det unika och därmed även skapa grund för utveckling och innovation.

I Sverige behöver vi generellt sett bli mycket bättre på att kommunicera vår mats mervärden. Ursprung är ett av dem. Det gäller i livsmedelsexporten precis som i besöksnäringen. Men inte ens på hemmamarknaden är kännedomen hög om de skillnader som finns mellan olika varors ursprung och tillverkningssätt. Därför borde alla svenskar, herr talman, ha ett exemplar hemma av Sveriges landskapsmåltider. I den boken kan man följa med på en matresa genom hela vårt avlånga land.

Jag vill avsluta med Runar Filpers frågeställning. Som jag redogjorde för i mitt inledande inlägg finns det redan många olika märkningar. Regeringen har i nuläget ingen ambition att införa ytterligare kulturmärkning av mat.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Både Jordbruksverket och Institutet för språk och folkminnen har gjort sammanställningar om historiskt värdefulla matprodukter, rätter och kulturyttringar. Dessa kan användas för information och kunskapsfördjupning. Institutet för språk och folkminnen arbetar med att skapa en förteckning över levande traditioner, till exempel mat. Det blir en bas för Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet.

Livsmedelsstrategin lyfter också fram och stöttar det arbete som görs av det nationella resurscentrumet för mathantverk Eldrimner. Genom att vara stolta över vår egen livsmedelsproduktion och visa upp den för omvärlden tror jag att både lokal ekonomi och besöksnäring kommer att gynnas.

Jag ser att matintresset ökar både i Sverige och globalt. Fler och fler resenärer och turister väljer resmål helt eller delvis baserat på sitt matintresse; antalet så kallade foodies ökar. När vi kommunicerar våra svenska mervärden skapar det inte bara ett intresse för turism, utan det stärker även livsmedelsexporten och bidrar till att öka såväl kännedom som betalningsviljan hos svenska och utländska konsumenter. Det blir helt enkelt en vinn-vinnsituation.

Herr talman! Både jag och ledamoten Filper är värmlänningar, och i vårt län finns en stark matkultur. Inte minst skrädmjölet, som ledamoten var inne på, som vi använder till att göra motti – eller nävgröt – gärna med fläsk och lingon till. Även den värmländska Vänerlöjrommen är upptagen på listan.

En skillnad mellan Sverige och Norge är att vi är med i EU och ingår i de system som vi gemensamt har kommit överens om. Det gör lite skillnad. När jag träffar bönder och livsmedelsproducerande företag är det sällan man eftersöker mer av den här typen av sigill, märkningar och så vidare. Jag tror att vi ska vara lite försiktiga. Däremot kan branscher själva reglera det här.

Vad gäller lokalt mathantverk har vi från regeringens och Sverigedemokraternas sida ökat och säkrat stödet till exempelvis Eldrimner, som jobbar med lokalproducerad mat som är vida erkänd. Jag tror alltså att man ska vara försiktig men gärna uppmuntra lokala initiativ. I grunden tycker jag att detta är en branschfråga och något som i sådana fall ska komma därifrån, just utifrån skillnaden jämfört med Norge att Sverige är med i EU och redan har skyddade beteckningar.

Det är dock viktigt att framhålla att det är mycket viktigt att värna och skydda kulturellt betingad mat, alltså lokal mat som producerats på ett visst sätt i en viss region eller på en viss plats även i Sverige.

Jag hoppas att fler ska ta chansen och försöka skydda sina produkter. Vi har som nämnts gjort det enklare genom att ta bort den kostnad som var förknippad med den ansökningen.

Herr talman! Runar Filper har frågat mig om jag avser att agera för att lyfta besöksnäring och landsbygdsutveckling genom en reglering om kulturmärkt mat.

Runar Filper lyfter fram Norge som ett gott exempel med de olika märkningar kring högkvalitativa, närproducerade och ekologiska livsmedel som finns där.

Både ursprung och kvalitet är viktiga mervärden hos mat och dryck som regeringen lyfter fram i Livsmedelsstrategin 2.0. Ursprungsmärkningar är i sig en form av kvalitetsstämpel. En av insatserna i strategin är att främja utvecklingen mot fler svenska produkter som är märkta enligt EU:s kvalitetssystem för skyddade geografiska beteckningar. I syfte att öka antalet skyddade produkter tog regeringen bort den avgift som företag behövde betala för myndighetshandläggning av sådana ansökningar i Sverige.

Skyddade geografiska beteckningar tydliggör länken mellan produkter och deras ursprung. Märkningen bidrar därigenom till att främja besöksnäring och landsbygdsutveckling tillsammans med ett antal andra beslutade insatser i Livsmedelsstrategin 2.0. Branschen har även utvecklat märkningen Från Sverige.

Livsmedelssystemet är komplext och ibland inte tillräckligt transparent, särskilt utifrån konsumenternas perspektiv. Ett av livsmedelsstrategins mål är därför att konsumenterna ska ha högt förtroende för livsmedel och kunna göra medvetna val. Där kan olika typer av märkningar bidra till att göra valen av livsmedel lättare för konsumenterna. Men alltför många märkningar och certifieringar riskerar i sin tur att göra valet mer komplext och även öka företagens upplevda regelbörda.

Det finns intressanta lärdomar för Sverige i de norska märkningarna liksom i flera andra länders arbete med att lyfta fram lokal mat och dryck, bland annat genom märkningar. Regeringen blickar gärna mot andra länder för inspiration kring vad som kan göras.

En generell försiktighet i införandet av egna nationella märkningar bör dock råda. Vi vill inte tynga företagen med fler regleringar om det går att undvika.

Fru talman! Interpellanten kan åka hem till Halland och säga att det var tur att Sverige bytte regering så att pratet om ökad livsmedelsproduktion blir mer än prat. De insatser regeringen har gjort för att stärka det svenska lantbruket och därigenom öka livsmedelsproduktionen såg vi inte mycket av under de två tidigare mandatperioderna, när Centerpartiet var en del av regeringsunderlaget. Det är en hälsning jag gärna ser framförs till bönderna i Halland – som jag faktiskt besökte i går när jag var i Halmstad och mötte mjölkbönder.

Jag nämnde att en del i utredningen om veterinär beredskap, som ska presenteras i höst och som vi skyndsamt ska arbeta vidare med, är att se över det system vi har. Ingen tycker nog att den situation jag har beskrivit är rimlig, det vill säga att man använder vissa alternativ på dagtid när det är billigt och hänvisar de dyrare jourdelarna till staten. Då fungerar systemet inte och ger skenande kostnader, och vi har nu lagt mer pengar på distriktsveterinärverksamheten för att få ordning på detta.

Det är viktigt att konstatera att många delar av landet är betydligt mindre djurtäta än den vi nu diskuterat, och där torde det vara ännu svårare att ha god täckning av veterinär verksamhet och finnas ännu färre privata alternativ.

Till syvende och sist handlar det om en prioritering av pengar. Vi har tagit ett första steg. Nu är vi inne i en budgetprocess, och vi får återkomma längre fram.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Det gäller att konstatera att det råder fri etableringsrätt på veterinärmarknaden. Merparten av verksamheten bedrivs i dag av privata aktörer. Jag vet inte, herr talman, om Centerpartiet vill ändra den ordningen, men man kan lite få den bilden. Jag tror att vi i grunden har en bra ordning, där det finns en etableringsrätt. Men vi behöver skruva i systemet.

Jag återkommer till att grunduppdraget för distriktsveterinärerna är att täcka upp där det inte finns underlag för andra aktörer att gå in. Interpellanten säger själv att detta är ett av Sveriges djurtätaste områden. Då borde det finnas underlag för privata aktörer att ta vid. Vi vet också att många bönder använder sig av de privata aktörerna på dagtid och sedan använder distriktsveterinärerna på jourtid.

Som jag sa tidigare tror jag inte att detta kommer att bli problemfritt, och vi följer frågan.

Jag kan dock konstatera att denna regering till skillnad från tidigare regering har satsat mer medel på distriktsveterinärerna. De fick 30 miljoner extra i den budget riksdagen beslutade om. Dessutom ska utredningen titta på hela systemet och jourverksamheten. Kan vi göra mer för att få fler att ta jourer?

Jag kan inte överpröva Jordbruksverkets beslut. Men kom inte med att det inte tas ansvar! Givetvis tar vi ansvar för våra myndigheter, och det är glasklart i myndighetens uppdrag vad man har för ansvar. Alla myndigheter behöver dock prioritera utifrån de medel riksdagen beslutar att myndigheten ska ha och göra det bästa av de ramar vi gemensamt kommer fram till för olika typer av verksamheter.

Givetvis påverkar brist på veterinärer möjligheten att bedriva animalieproduktion och ha djur. Nu kommer det inte vara så att det inte finns några veterinärer, även om det nästan lät så när interpellanten läste upp citat. Men så kommer inte att vara fallet, och det är viktigt att poängtera.

Återigen: Vi följer frågan mycket noga, vi har utredningar på gång och vi har förstärkt Jordbruksverkets verksamhet med distriktsveterinärerna.

Herr talman! Interpellanten börjar med livsmedelsstrategin. Jag är väldigt glad över att vi har en uppdaterad livsmedelsstrategi på plats. Den är betydligt mer ambitiös i riktningen än vad den tidigare livsmedelsstrategin var. Även om mycket var bra också i den förra såg man ingen större effekt på gårdsnivå, och det är det som vi vill få till. Det vill vi få till genom bland annat riktningen i livsmedelsstrategin, där vi bland annat beskriver mer konkreta målsättningar för hur mycket livsmedelsproduktionen ska öka. Vi har några nya fokusområden om robusthet. Vi pratar mer om export och fokuserar på svensk kvalitet och gastronomi. Då har vi tagit viktiga steg.

Men vid sidan av det har vi en lång rad utredningar som också ska stärka jordbruket och livsmedelsproduktionen i Sverige. Där går vi nu från ett utredande läge till ett verkställande läge.

Vad gäller den veterinära verksamheten i Sverige är det, precis som interpellanten säger, oerhört centralt att den fungerar. Jag kan försäkra att jag och hela regeringen tar det här på allvar. Det är också därför som den här regeringen har tillfört medel för distriktsveterinärernas verksamhet.

Den förändring som ska träda i kraft i södra Halland i höst innebär inte heller att statens ansvar för en fungerande djursjukvård överges. Jag förutsätter att även interpellanten förstår att jag som statsråd inte kan gå in och påverka Jordbruksverkets beslut i detalj eftersom jag då skulle göra mig skyldig till ministerstyre.

Jordbruksverket har gjort ett utredningsarbete innan beslutet fattades, och med det underlaget bedömer myndigheten att den vård djurägare har rätt att förvänta sig kommer att kunna erbjudas.

Som jag förstår det är det inte sällan så att lantbrukare använder privatpraktiserande veterinärer under dagtid och för sitt djurhälsoförebyggande arbete. Det innebär att distriktsveterinärerna får en väldigt sned fördelning i fråga om arbetsbelastning med övervikt mot jourtid, alltså natt och helger.

Distriktsveterinärerna får statlig medfinansiering för sin verksamhet, men den sneda arbetsfördelningen innebär att det är svårt att få pengarna att räcka till. Det är också svårt att rekrytera och behålla personal när det är så mycket jourtjänst.

Jag säger inte att det kommer att vara problemfritt i Halland i höst, men jag kommer att se till att hålla mig informerad. Jag vet att utredningen om en mer tillgänglig, hållbar och effektiv veterinär beredskap kommer att presenteras i höst. Som jag nämnde i min inledning är det någonting som jag ser mycket fram emot.

Jag vill ändå poängtera det jag sa från början. Distriktsveterinärernas verksamhet är till för att på en avreglerad marknad täcka upp där djurtätheten kanske är låg, där det inte bedöms finnas ett underlag för privatpraktiserande veterinärer på samma sätt och där alternativen över huvud taget inte finns. Det är kärnuppdraget som man har. Med det sagt är det självklart viktigt att vi ser till att vi får en situation som är hållbar även där vi har en hög täthet av djur och där den privata marknaden fungerar bättre.

Herr talman! Christofer Bergenblock har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkra upp att Halland och övriga delar av Sverige ska få en fullgod tillgång till veterinärer dygnet runt, årets alla dagar, för såväl grundläggande hälso- och sjukvård som för hantering av smittsamma sjukdomar.

Staten har sedan länge tagit på sig ett ansvar för djurens hälso- och sjukvård. Det är Statens jordbruksverk som ansvarar för att det finns veterinärer vid utbrott av smittsamma djursjukdomar och för att alla djur i människans vård ska kunna få hälso- och sjukvård. Enligt förordningen med instruktion för Statens jordbruksverk ska det finnas tillgång till veterinär för djursjukvård dygnet runt om det finns djurskyddsskäl.

Distriktsveterinärerna är Statens jordbruksverks basorganisation för beredskap och smittskyddsarbete i fält och finansieras i huvudsak med avgifter och statliga anslag. Anslaget är avsett som en ersättning för att Distriktsveterinärerna utför vissa samhällsnyttiga veterinärtjänster. Av förordningen med instruktion för Statens jordbruksverk framgår att Distriktsveterinärerna endast får vara etablerade där det krävs för att säkerställa tillgången till veterinärer.

Distriktsveterinärernas främsta uppdrag är att i de områden där de är etablerade bedriva hälso- och sjukvård för lantbrukets djur. Distriktsveterinärerna får dock, med vissa begränsningar och under vissa förutsättningar, även bedriva hälso- och sjukvård för hästar och sällskapsdjur.

Under de senaste årtiondena har inte minst bristen på djurhälsopersonal och statens åtaganden att säkerställa en väl fungerande organisation vid utbrott av smittsamma djursjukdomar lett till stora utmaningar. Efter regeringens förslag i budgetpropositionen 2025 beslutade riksdagen om en förstärkning på 30 miljoner kronor till Statens jordbruksverk för att säkerställa tillgången till veterinär dygnet runt i hela landet.

Regeringen gav också i juni 2024 en särskild utredare i uppdrag att utreda utformningen av en tillgänglig, hållbar och effektiv veterinär beredskap. I uppdraget ingår bland annat att analysera behovet av och förutsättningarna för att införa en skyldighet för veterinärer att hålla beredskap för djursjukvård under jourtid samt att analysera behovet av och förutsättningarna för att införa ersättning i form av beredskapsbidrag eller liknande ersättning för privata aktörers deltagande i beredskap för djursjukvård under jourtid. Uppdraget ska redovisas den 31 augusti i år.

Smittskydd och djurvälfärd är prioriterade frågor för regeringen. Djur som är i behov av vård ska få vård oavsett var i landet de befinner sig och oavsett vid vilken tidpunkt behovet uppstår. Jag ser fram emot att få ta emot utredningens förslag om utformningen av en tillgänglig, hållbar och effektiv veterinär beredskap.