Herr talman! Runar Filper har frågat mig om jag avser att agera för att lyfta besöksnäring och landsbygdsutveckling genom en reglering om kulturmärkt mat.

Runar Filper lyfter fram Norge som ett gott exempel med de olika märkningar kring högkvalitativa, närproducerade och ekologiska livsmedel som finns där.

Både ursprung och kvalitet är viktiga mervärden hos mat och dryck som regeringen lyfter fram i Livsmedelsstrategin 2.0. Ursprungsmärkningar är i sig en form av kvalitetsstämpel. En av insatserna i strategin är att främja utvecklingen mot fler svenska produkter som är märkta enligt EU:s kvalitetssystem för skyddade geografiska beteckningar. I syfte att öka antalet skyddade produkter tog regeringen bort den avgift som företag behövde betala för myndighetshandläggning av sådana ansökningar i Sverige.

Skyddade geografiska beteckningar tydliggör länken mellan produkter och deras ursprung. Märkningen bidrar därigenom till att främja besöksnäring och landsbygdsutveckling tillsammans med ett antal andra beslutade insatser i Livsmedelsstrategin 2.0. Branschen har även utvecklat märkningen Från Sverige.

Livsmedelssystemet är komplext och ibland inte tillräckligt transparent, särskilt utifrån konsumenternas perspektiv. Ett av livsmedelsstrategins mål är därför att konsumenterna ska ha högt förtroende för livsmedel och kunna göra medvetna val. Där kan olika typer av märkningar bidra till att göra valen av livsmedel lättare för konsumenterna. Men alltför många märkningar och certifieringar riskerar i sin tur att göra valet mer komplext och även öka företagens upplevda regelbörda.

Det finns intressanta lärdomar för Sverige i de norska märkningarna liksom i flera andra länders arbete med att lyfta fram lokal mat och dryck, bland annat genom märkningar. Regeringen blickar gärna mot andra länder för inspiration kring vad som kan göras.

En generell försiktighet i införandet av egna nationella märkningar bör dock råda. Vi vill inte tynga företagen med fler regleringar om det går att undvika.

Herr talman! Både jag och ledamoten Filper är värmlänningar, och i vårt län finns en stark matkultur. Inte minst skrädmjölet, som ledamoten var inne på, som vi använder till att göra motti – eller nävgröt – gärna med fläsk och lingon till. Även den värmländska Vänerlöjrommen är upptagen på listan.

En skillnad mellan Sverige och Norge är att vi är med i EU och ingår i de system som vi gemensamt har kommit överens om. Det gör lite skillnad. När jag träffar bönder och livsmedelsproducerande företag är det sällan man eftersöker mer av den här typen av sigill, märkningar och så vidare. Jag tror att vi ska vara lite försiktiga. Däremot kan branscher själva reglera det här.

Vad gäller lokalt mathantverk har vi från regeringens och Sverigedemokraternas sida ökat och säkrat stödet till exempelvis Eldrimner, som jobbar med lokalproducerad mat som är vida erkänd. Jag tror alltså att man ska vara försiktig men gärna uppmuntra lokala initiativ. I grunden tycker jag att detta är en branschfråga och något som i sådana fall ska komma därifrån, just utifrån skillnaden jämfört med Norge att Sverige är med i EU och redan har skyddade beteckningar.

Det är dock viktigt att framhålla att det är mycket viktigt att värna och skydda kulturellt betingad mat, alltså lokal mat som producerats på ett visst sätt i en viss region eller på en viss plats även i Sverige.

Jag hoppas att fler ska ta chansen och försöka skydda sina produkter. Vi har som nämnts gjort det enklare genom att ta bort den kostnad som var förknippad med den ansökningen.

Herr talman! Både Jordbruksverket och Institutet för språk och folkminnen har gjort sammanställningar om historiskt värdefulla matprodukter, rätter och kulturyttringar. Dessa kan användas för information och kunskapsfördjupning. Institutet för språk och folkminnen arbetar med att skapa en förteckning över levande traditioner, till exempel mat. Det blir en bas för Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet.

Livsmedelsstrategin lyfter också fram och stöttar det arbete som görs av det nationella resurscentrumet för mathantverk Eldrimner. Genom att vara stolta över vår egen livsmedelsproduktion och visa upp den för omvärlden tror jag att både lokal ekonomi och besöksnäring kommer att gynnas.

Jag ser att matintresset ökar både i Sverige och globalt. Fler och fler resenärer och turister väljer resmål helt eller delvis baserat på sitt matintresse; antalet så kallade foodies ökar. När vi kommunicerar våra svenska mervärden skapar det inte bara ett intresse för turism, utan det stärker även livsmedelsexporten och bidrar till att öka såväl kännedom som betalningsviljan hos svenska och utländska konsumenter. Det blir helt enkelt en vinn-vinnsituation.

Herr talman! I anslutning till livsmedelsproduktion talar vi också väldigt ofta om biologisk mångfald och om att det behövs åtgärder i en massa olika former för att gynna den. Men regeringen vill även se ökad mångfald inom mat och dryck, en gastronomisk mångfald i form av matkulturer, traditioner och hantverk.

I livsmedelsstrategin lyfter vi bland annat fram just potentialen i att stärka den gastronomiska identiteten på både lokal och nationell nivå. Det handlar inte primärt om att bara blicka bakåt i nostalgi utan också om att lyfta fram uppskattade mervärden och det unika och därmed även skapa grund för utveckling och innovation.

I Sverige behöver vi generellt sett bli mycket bättre på att kommunicera vår mats mervärden. Ursprung är ett av dem. Det gäller i livsmedelsexporten precis som i besöksnäringen. Men inte ens på hemmamarknaden är kännedomen hög om de skillnader som finns mellan olika varors ursprung och tillverkningssätt. Därför borde alla svenskar, herr talman, ha ett exemplar hemma av Sveriges landskapsmåltider. I den boken kan man följa med på en matresa genom hela vårt avlånga land.

Jag vill avsluta med Runar Filpers frågeställning. Som jag redogjorde för i mitt inledande inlägg finns det redan många olika märkningar. Regeringen har i nuläget ingen ambition att införa ytterligare kulturmärkning av mat.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.