Peter Kullgren

Fru talman! Djurhållning är en viktig del av vår livsmedelsförsörjning anser jag och en stor del av den svenska befolkningen. Enligt mig har Sverige en på det stora hela välfungerande djurskyddslagstiftning, naturligtvis även för de här djuren. Därtill driver branschen ett officiellt program framtaget av experter, forskare och Jordbruksverket som uppfödarna ska följa. Det är kopplat till att det finns krav på årlig rapportering till Jordbruksverket.

Vi ska värna om vårt svenska djurskydd, men vi behöver samtidigt stärka konkurrenskraften för livsmedelsproducenterna. Därför är det arbete som regeringen nu driver på inom EU så viktigt. Vi ska gå i takt och komma längre fram inom hela unionen.

Olika animalier har olika för- och nackdelar inom alla områden - hälsa, miljö, klimat, biologisk mångfald, ekonomi och sysselsättning - och jag anser att det är politikens uppgift att sätta ramar genom att göra avvägningar mellan alla dessa faktorer.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Vi måste se svensk djurhållning i ljuset av EU. Sverige har länge påpekat behovet av att se över EU:s djurskyddslagstiftning. Exempel på prioriterade frågor från svensk sida är efterlevnaden av förbudet mot rutinmässig svanskupering på gris, fixering av suggor och att komma till rätta med problemen förknippade med långa djurtransporter. Vidare är det viktigt att det införs djurspecifik lagstiftning där det saknas i dag.

Kommissionens utvärdering visar att det nuvarande regelverket inte lever upp till dagens behov och utmaningar. Lagstiftningen behöver uppdateras utifrån ny vetenskap, och man behöver komma till rätta med den ojämlika implementeringen och de brister i efterlevnaden vi ser i dag. Nya regler gör ingen nytta om de inte tillämpas.

Översynen är ett långsiktigt arbete i en nödvändig riktning. Behovet av en stabil och långsiktigt hållbar livsmedelsproduktion i både Sverige och Europa är större än någonsin. I den helheten är ett gott djurskydd en pusselbit vi inte kan vara utan.

För regeringen är det prioriterat att se över möjligheten att balansera konkurrensförutsättningarna för svenska livsmedelsproducenter och samtidigt bibehålla högt ställda svenska djurhållningskrav. Det är därför glädjande att regeringen i början av februari beslutade att tillsätta en utredning om stärkt konkurrenskraft och ett starkt djurskydd i enlighet med Tidöavtalet. Jag ser fram emot att ta del av den utredningens analyser och förslag när arbetet ska redovisas om drygt ett år.

Djurskyddsfrågorna är en självklar del av det svenska EU-ordförandeskapet under våren. Sverige har bjudit in till en konferens om djurskydd i slutet av juni. Den tar avstamp i översynen av EU:s djurskyddslagstiftning och utgör en möjlighet att lyfta fram aktuell forskning och fördelarna med gott djurskydd samt att på så sätt stötta kommissionens pågående arbete.

Skulle vi ställa mycket högre krav på våra svenska djurhållare än det görs i de länder de konkurrerar med skulle resultatet bli att branschen konkurreras ut av mat som i allt väsentligt produceras i länder med lägre ställda krav än här. Jag har förstått att Rebecka Le Moine inte anser det vara ett problem, men för svensk landsbygd och för vår gemensamma välfärd skulle det vara förödande. Ett Sverige utan djurhållning skulle vara ett fattigt Sverige. Dessutom skulle det motverka Tidöpartiernas vilja att förbättra djurskyddet globalt.

Fru talman! Jag får inleda med att säga att jag har lite svårt för interpellantens uttryck turbokycklingar. Det är naturligtvis ett försök att nedvärdera och smutskasta sådant man ogillar, på samma sätt som vissa säger genmanipulerad i stället för det riktiga ordet genmodifierad och vissa säger mjölkindustri i stället för mjölkgård eller mjölkbransch.

Sverige har en stark djurskyddslagstiftning som omfattar alla djur som hålls av människan och syftar till att säkerställa ett gott djurskydd och att främja en god djurvälfärd och respekten för djur. I många fall har Sverige mer detaljerade djurskyddskrav jämfört med EU och övriga medlemsstater. När det gäller kycklingar har Sverige, till skillnad från EU, bestämmelser även för avelsdjuren och ett förbud mot näbbtrimning, exempelvis.

Djur är levande, kännande varelser, och inget djur ska behöva lida. Djurskyddsreglerna ska alltid efterlevas, och eventuella brister ska rättas till.

Hur många kontroller som än utförs kan de aldrig ersätta djurhållarens ansvar och betydelse för djurens välmående. Det är bara den som finns på plats varje dag som kan se till att djuren har det bra och får den skötsel och omsorg de behöver.

Under 2022 noterades inga brister avseende beläggningsgrad, rena djur, luftkvalitet eller stallklimat. Dock noterades brister avseende ströbäddarnas renhet, vilket i förlängningen kan leda till smutsiga djur och försämrad fothälsa.

Vad gäller alla dessa kontrollpunkter finns en variation mellan åren. Generellt ses en god efterlevnad av djurskyddsreglerna när det gäller slaktkycklingar.

Fru talman! Rebecka Le Moine har frågat mig hur jag ställer mig till att ställa om från de snabbväxande turbokycklingarna till mer långsamväxande och hälsosamma raser.

Det är viktigt att värna ett gott djurskydd av flera anledningar. För det första är det förstås viktigt att djuren har det bra. Ett gott djurskydd bidrar också till en god djurhälsa, vilket i sin tur minskar behovet av antibiotika. Detta är viktiga faktorer för att uppnå ett hållbart livsmedelssystem i framtiden.

Djurskyddsnivån inom EU behöver höjas, och därför är den översyn av EU:s djurskyddslagstiftning som Europeiska kommissionen aviserade i strategin från jord till bord både efterlängtad och välkommen. Med anledning av översynen har Sverige tillsammans med Danmark, Tyskland, Nederländerna och Belgien tagit fram ett gemensamt inspel till kommissionen med förslag som bör beaktas i en kommande lagstiftning. Något som framhålls är vikten av att både djurvälfärd och djurhälsa beaktas vid avel så att det inte blir ett alltför ensidigt fokus på produktionsegenskaper, exempelvis tillväxt.

Jag vill avslutningsvis framhålla att en skärpning av lagstiftningen inom EU inte bara skulle gynna djurvälfärden utan även skulle kunna bidra till att balansera svenska livsmedelsproducenters konkurrensvillkor.

Fru talman! Jag tror att Daniel Bäckström vet exakt vad som står i det uppdrag som regeringen, förvisso den förra, gav. Det är också nuvarande regerings position - att vi ska ha 170-270 vargar. Det är det uppdrag som har getts till Naturvårdsverket. Men vi ser nu över det uppdraget för att se om det kan göras ännu tydligare och klarare. Det är vad min politiska stab håller på med nu, och vi tittar även på hur vi ska få ett bättre regelverk kring skyddsjakten, där vi vet att vi har stora problem i dag. Det krävs upp till fyra angrepp innan man får ett beslut om skyddsjakt. Detta är oerhört viktiga beslut för att komma framåt i denna fråga.

Samtidigt har vi intensiva diskussioner med andra EU-länder som har liknande eller värre problem eller som generellt har en förståelse för vad rovdjur de facto gör. Vi måste se att de senaste 20 årens ökande vargstam påverkar vårt samhälle påtagligt mer än förr. Bönder vågar inte investera i sina livsmedelsföretag, och djuren får inte komma ut på bete på grund av rädsla för vargen. Och eftersom bete är det sätt på vilket många djur försörjs med foder under mer än en tredjedel av året är det helt ohållbart att inte kunna låta djuren gå på bete.

Den tilltagande ökningen av vargstammen har även blivit en trygghetsfråga som vi måste ta på allvar. Viltet, där rovdjuren ingår, ska förvaltas på ett sådant sätt att djur och människor kan leva sida vid sida.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Hur lång tid tar det? Ja, för den regering som Centerpartiet stödde tog det lite drygt sju år innan det kom något som helst uppdrag om att göra det som riksdagen redan hade sagt. Jag har varit landsbygdsminister i sju åtta månader, alltså i ungefär lika många månader som antalet år som Centerpartiet och Daniel Bäckström stödde en regering där ni direkt i handen på Miljöpartiet lade frågan om varg.

Vi levererar mer hitintills på åtta månader än vad den regering som ni stödde förra mandatperioden gjorde på två mandatperioder. Jag tycker att det är lite anmärkningsvärt att anklaga oss för att inte leverera.

Vad säger Centerpartiets Daniel Bäckström till alla dem som har röstat på honom - som jag vet har en bra position vad gäller svensk vargförvaltning - när man lovar brett innan valet och är tydlig med vad man vill men sedan vet exakt att det inte kommer att hända någonting på det här området eftersom man stöder en regering som har en helt annan inriktning?

Det blir lite väl magstarkt, Daniel Bäckström, att komma och anklaga mig efter sju månader för att vi inte har levererat när jag precis har konstaterat att vi ska se över alla regler, både skyddsjakt och licensjakt, och att uppdrag kommer till berörda myndigheter. Försök inte att vrida detta till något annat än vad det de facto handlar om.

Fru talman! Regeringen har uttalade mål och ambitioner. Vi anser liksom en majoritet i riksdagen att vargstammen är för stor. Det är mer än vad man kan säga om den tidigare regeringen, som Centerpartiet som bekant stödde. Vi kan inte blunda för den negativa påverkan vargen har på boende, djurhållning och jakt. Jag uppskattar engagemanget i dessa frågor och kan bara beklaga att vi är i denna situation.

De möten jag hade med länsstyrelserna var ett viktigt steg för att få en bra lägesbild från dem som i slutändan ska se till att lagar och riktlinjer följs. Flera landshövdingar lyfte upp vikten av att de så kallade tumreglerna ses över, det vill säga hur många angrepp som krävs för att skyddsjakt ska beslutas, och detta är något vi tittar närmare på.

Sverige har ett intensivt arbete ihop med Norge i vargfrågan, med ett gemensamt inventeringssystem och en gemensam databas. Inför beslut om licensjakt sker också en bred samverkan. Men det finns saker som gör att vi inte kan ha en total samförvaltning, till exempel att Sverige är med i EU och att Norge inte är det.

Men det är min ambition att förtäta detta så mycket det bara går. Jag har även bett min politiska stab att se över alla former av regelverk och utredningar för att effektivisera skyddsjakten, se över licensjakten och undersöka hur vi kan minska vargstammen ytterligare. Jag avser att återkomma med besked allteftersom vi kommer framåt i de olika stegen. Tro mig, det är min ambition att vi ska få till nödvändiga förändringar inom kort.

Fru talman! Daniel Bäckström har frågat mig om jag och regeringen inte instämmer i riksdagens tillkännagivande om det nedre spannet om 170 vargar. Han har även frågat mig när jag och regeringen anser att den svenska vargstammen ska ha halverats och vilka åtgärder jag tänker vidta för att detta ska uppnås. Slutligen har Daniel Bäckström frågat mig när jag och regeringen anser att en gemensam skandinavisk vargförvaltning ska implementeras och vilka initiativ jag är beredd att ta med anledning av detta.

Vargen har en stark skyddsklassning, och vargstammens utveckling i Sverige har under de senaste 20 åren haft en ökande trend när det gäller antalet individer. Vid den senaste inventeringen, som gjordes så sent som för några veckor sedan, beräknades stammen bestå av 450 individer, vilket är betydligt fler än nuvarande referensvärde på 300 individer.

Som Daniel Bäckström lyft upp beslutade riksdagen i maj 2022 om ett tillkännagivande som bland annat handlade om att referensvärdet för vargstammen - det vill säga hur många vargar som krävs för att vargstammen ska anses ha gynnsam bevarandestatus - bör vara mellan 170 och 270 vargar. Enligt tillkännagivandet bör det under rådande omständigheter, med en alltmer förtätad vargstam, hållas i den nedre delen av spannet, alltså närmare 170 individer.

I Naturvårdsverkets vägledning till länsstyrelserna inför vinterns licensjakt anfördes följande: "Utifrån vargstammens utveckling de senaste åren anser Naturvårdsverket att det nu kan finnas utrymme att besluta om större uttag vid licensjakten på varg än tidigare år." Länsstyrelserna följde vägledningen och beslutade i september att 75 vargar får fällas vid kommande licensjakt. Detta är den största beslutade jaktkvoten på varg sedan licensjakten infördes. Som jämförelse beslutades det att 33 vargar skulle få fällas vid licensjakten 2022.

Jag har nyligen hållit ett möte med landshövdingarna i de län där licensjakt bedrevs. Det var ett bra möte i konstruktiv anda, och det var särskilt intressant att höra resonemanget om orsakerna till att hela jaktkvoten inte fylldes. Jag har också haft möte med landshövdingarna i övriga län med fast förekomst av varg för att få deras bild av hur förvaltningen fungerar. Detta är viktiga pusselbitar i det pågående arbetet med att få en bild av vad som kan och behöver förändras i förvaltningen. I detta arbete är även samarbetet med Norge angående framför allt vargrevir som delas mellan länderna något som bör beaktas.

I det större perspektivet vill regeringen även verka för att sänka vargens skyddsstatus genom att verka för att vargen flyttas från bilaga 4 till bilaga 5 i art- och habitatdirektivet. En sådan ändring kan öka möjligheten att vidta åtgärder, exempelvis skyddsjakt, i syfte att minska konflikter mellan människor och varg.

Jag kan avslutningsvis lugna Daniel Bäckström med att jag inte har ändrat inställning när det gäller vargförvaltningen eller vargstammen. Vargen ska ha förutsättningar att långsiktigt finnas i Sverige, och vi har EU-rättsliga förpliktelser att leva upp till. Men jag ska göra allt som står i min makt för att minska vargens negativa effekter, och det behöver vara en betydligt mindre stam än i dag.

Fru talman! Vi kan konstatera att möjligheten till en normal skörd redan har passerat. Många lantbrukare har investerat mer pengar än tidigare år i att etablera årets grödor på grund av höga priser på insatsvaror det senaste året. Det är viktigt att vara tydlig: Det finns risk för att det här året blir lika illa som 2018.

Jag vill trots allt avsluta med en bild av den handlingskraft som finns ute i våra landsbygder hos de verksamma i alla våra gröna näringar. En lantbrukare som var med både vid den stora skogsbranden 2014 och vid bränderna i Sala 2018 har uppfunnit en lastramp som på en kvart kan förvandla en skotare till en terränggående brandbil. Under det informella ministermötet nu i veckan var han med på plats och visade konceptet för EU:s jordbruksministrar med följe.

Jag lovar att vi ska följa denna utveckling noga och vid behov leda arbetet med att lösa de situationer som uppstår.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det som ledamoten beskrev var exakt min mening med referensen till vädret - jag hoppas att det noterades att det var precis detta jag menade.

Jag tänkte börja med robustheten, som togs upp här förut. Jag tänkte börja lite mer långsiktigt och sedan försöka att komma ned till de mer konkreta här-och-nu-frågorna.

Det är ju helt avgörande att vi har ett starkt lantbruk och lantbruksföretag som har lönsamhet. Lönsamheten gör i sin tur att man kan investera i sin verksamhet och säkra sin verksamhet.

Precis som LRF:s vice ordförande sa i medier i dag kommer vi nog att behöva vänja oss vid att det ibland är torrt och ibland är för blött. Vi behöver kunna rusta våra marker både för att bevattna och med diken för att leda bort vatten när vi är i de situationerna. Nyckeln är ju att vi har ett starkt jordbruk med god lönsamhet så att man kan investera i sin verksamhet. Detta råder det inga tvivel om, och jag tror att det råder full enighet om att det är nyckeln till en ökad robusthet.

Likadant är det vad gäller skogsbruket. Välskötta skogar, skogar med bra skogsvägar och röjda skogar innebär bra förutsättningar för att man ska kunna hantera skogsbränder tidigare. Vi vet ju att det brinner på flera ställen i Sverige redan nu. Jag vill passa på att skicka en eloge till alla dem - många gånger bönder - som nu ställer upp med sina gödseltunnor, åker runt på skogsbilvägarna och sprutar in vatten. Utan dem skulle det vara en mycket värre situation. Bondekollektivet - om jag får säga så - ser vad som händer och hjälper till överallt där de kan. Detta är helt avgörande och i grunden väldigt fint.

Man kan redan nu kalla flera människor på mitt departement beredskapsgeneraler om man så vill. Man kan också raljera hur mycket man vill över att vi har dagliga möten eller över att jag råkade kalla den särskilda gruppen med detta ansvar för en task force. Skulle vi inte ha dagliga möten skulle jag troligtvis få kritik för det. Grunden för att ha en beredskap är att man har en samlad bild av läget och hela tiden är uppdaterad, så att man snabbt kan agera på olika saker som händer.

När är det läge att agera? Det har vi ju redan börjat göra, så det handlar inte om när. Vi har redan agerat. Vi har haft dialog med Jordbruksverket, som har pressmeddelat flera olika åtgärder som man de facto redan vidtar för att det ska gå att få in grödor som normalt sett inte tas in. Även näringen själv säger att detta är det mest primära nu, och jag förstår det. Det är såklart oerhört frustrerande om det står vall ute i markerna som man inte får ta in och om man får skicka djuren till för tidig slakt. Så ska vi inte ha det - dessa undantag ska vi se till att man får.

Här är dialogen med kommissionen viktig. Det gäller att detta arbete och det som rör kommissionen också går snabbt, så att vi får beslut om det.

Fru talman! Jag skulle vilja börja med att beklaga att debatten om denna fråga inte blev av vid det tidigare tillfälle då det skulle ha skett. En hel del saker har hänt sedan dess. Situationen vad gäller inte minst torkan har förvärrats.

Även om vi inte hade en debatt här i kammaren om dessa frågor kan jag garantera att arbetet har pågått ändå, inte minst på berörda myndigheter. Vi har nu upprättat en kontinuerlig dialog - vi har alltid en dialog - särskilt för dessa frågor. På departementet har vi en särskild arbetsgrupp, task force, som har ansvar för att dagligen se till att ha lägesbilden klar för sig. Det är viktigt att vi noga följer utvecklingen i dialog med myndigheter men inte minst med lantbrukarna direkt i detta fall, primärt genom LRF, och att vi försöker få en gemensam bild av vad som behöver göras i vilket läge.

Man har också en beredskap och förberedelse för att kunna skala upp insatser, frekvens på möten och så vidare, vilket är viktigt. Jag känner mig trygg med grundstrukturen och hur vi arbetar och att staten i alla dess delar är på tårna och att också näringen själv är på tårna.

Jag kommer kanske inte att hinna besvara alla frågor nu. Men det finns fler möjligheter i senare inlägg.

Tidigare denna vecka hade jag den stora glädjen att få välkomna EU:s jordbruksministrar till Sverige. Vi passade på att vara ute väldigt mycket. Det var väldigt trevligt att det var bra väder. Men naturligtvis var det mycket diskussion om den torra natur som de fick se. Med på detta möte var även jordbrukskommissionären Wojciechowski. Jag passade så klart på att ha samtal om situationen totalt sett i Europa. Vi pratade om att det gäller att kommissionen nu är snabb om medlemsstater kommer in med begäran om dispenser för vad det nu månde vara. Vid detta möte fick vi bekräftelse på att det kommer att ske. Vi pratade även om den jordbruksreserv som finns. Det är inga enorma pengar, men kommissionären säger att det ska beslutas om att det som finns nu kommer att aktiveras och betalas ut.

Vi har som sagt en löpande dialog med Jordbruksverket. I går hade jag och civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin en pressbriefing där vi gick igenom läget och kunde konstatera att förmågorna har förstärkts sedan 2018. Det finns en dialog med hela samhällets aktörer. Även om brandbekämpning primärt är en kommunal angelägenhet såg vi ju brister i samordningen under 2018, och där har vi förstärkt resurserna så att vi kan ha en bättre samordning.

Självklart förs det även en dialog med Försvarsdepartementet och Försvarsmakten om att de behöver vara på tårna och beredda att hjälpa till. Det gäller naturligtvis också Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, som har delar i detta.

En annan viktig del när man pratar om torka är ju dricksvattnet. Så tidigt som i april har jag ett årligen återkommande möte med SMHI och Livsmedelsverket för att försöka få en bild av hur vattensituationen ser ut när det gäller grundvattennivåer och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! har frågat mig hur regeringen förbereder sig och vilken beredskap som finns för jord- och skogsbruket vid en eventuell varm och torr sommar 2023.

Risken för vattenbrist och torka har återkommande uppmärksammats de senaste åren. Jord- och skogsbruket är antagligen de näringsgrenar som påverkas allra mest av detta, med stora konsekvenser för berörda företag och för samhället i stort. Regeringen kommer under sommaren att ha löpande kontakt med både berörda myndigheter och näringen för att följa hur situationen utvecklar sig. Regeringen får dessutom regelbundet in prognoser för tillgången på vatten via Livsmedelsverkets kansli för nationell samordning av dricksvatten. Även jordbrukets vattenbehov omfattas av dessa rapporter.

Den torra sommaren 2018 brann det mer skog än någonsin under modern tid. År 2018 var också startskottet för det pågående utbrottet av rekordstora skador på granskog orsakade av granbarkborre. Skadorna minskade under fjolåret, men ytterligare en varm och torr sommar gör att skadorna riskerar att få förnyad fart. Regeringen följer utvecklingen noga.

Prognoser för sommaren är ännu svåra att göra i sin helhet. Men det finns enligt SMHI risk för en nederbördsfattig sommar, med risk för skogsbränder och torka i vissa delar av landet. Skulle det bli ett år av extrem torka igen är det viktigt att vi använder oss av de erfarenheter som finns från tidigare år.

Jag är också mycket mån om att vi fortsätter det arbete som pågår, dels vid våra myndigheter för att utveckla förebyggande åtgärder och motverka klimatrelaterade risker inom både jord- och skogsbruket, dels genom de åtgärder som finns att tillgå till exempel inom ramen för den strategiska planen för jordbruket. Det är viktigt att vi inte slår oss till ro utan fortsätter att jobba för att stärka beredskapen och minimera skadorna.

Då interpellanten anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav andre vice talmannen att Tomas Kronståhl i stället fick delta i debatten.

Fru talman! Självklart ser vi oerhört allvarligt på den situation som är. Att vi äntligen har ett betänkande på vårt bord och att jag konstaterar att vi ska låta det arbetet ha sin gång betyder inte, Daniel Bäckström, att vi inte ser situationen.

Jag har också hört vad Daniel Bäckström och andra centerpartister har sagt i valrörelser. Sedan landar man ändå i att stödja en regering där Miljöpartiet har veto över alla de viktiga landsbygds- och jordbruksfrågorna, och det går tvärtemot vad man har sagt i en valrörelse.

Så är inte fallet i detta läge. Vi ska absolut verkställa så mycket som möjligt av det vi lovade i en valrörelse.

Hela Sverige ska fungera nu och i framtiden. Därför måste lösningarna vara långsiktigt hållbara och beakta de särskilda förutsättningar som finns för veterinärväsendet i hela landet. Samtidigt behöver vi hitta åtgärder som kan lösa dagens situation. Det finns dialog mellan Jordbruksverket och de privata aktörerna för att man ska försöka hitta lösningar framåt.

Med det sagt är det regeringens ansvar att nu få förbättringar för djursjukvården på plats. Arbetet vi har framför oss är omfattande, och det är uppenbarligen ganska komplext.

Med detta vill jag tacka båda interpellanterna för denna debatt med extra fint klingande dialekt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Båda ledamöterna ställer frågor om vad vi ska göra mot bakgrund av utredningen och så vidare. Men jag tänker inte föregripa den processen. Tvärtom tror jag att det skulle bli mycket uppmärksamhet och synpunkter om jag skulle välja att föregå processen och i dag berätta exakt hur jag tänker och vad regeringen har för avsikt när det gäller hanteringen av utredningen och de remissvar som har kommit in. Den ordinarie hanteringen är ju inte klar än.

Jag har väldigt stor förståelse för frågans komplexitet. Regeringen har ännu inte landat i vilka av utredningens förslag man avser att gå vidare med. Beredning pågår.

Vi kan dock konstatera att vi lägger alltmer tid och pengar på våra husdjurs vård. En betydande del av kostnaderna för djursjukvården finansieras av försäkringar. Prissättningen är fri på den marknaden.

Arbetsmiljön för veterinärer kan som sagt också vara en orsak till den veterinärbrist som råder. Det är viktigt att värna arbetsmiljön för dem som arbetar med att vårda våra djur. Utöver en ibland pressad arbetssituation förekommer det också att djurhälsopersonal får utstå hot, vilket självklart är helt oacceptabelt. Ansvaret för att arbetsmiljön är god vilar primärt på arbetsgivarna, som i alla sektorer. Det gäller såväl inom djurhälso- och djursjukvård som inom andra områden. Det gäller både privata och statliga arbetsgivare.

En orsak bakom svårigheterna med att rekrytera veterinärer och djursjukskötare kan förstås också vara att antalet veterinärer som utbildas är för lågt relativt den starkt växande efterfrågan. Som nämnts tidigare har regeringen initierat en utbyggnad av utbildningen av både veterinärer och djursjukskötare på SLU. Min regering avser att fullfölja detta. Det är roligt att vi politiskt har samsyn om detta i alla fall.

För regeringens del är det svårt att presentera åtgärder som snabbt löser den här situationen. Det tror jag att det var även för den tidigare regeringen, som Sofia Skönnbrinks parti satt i och som Daniel Bäckströms parti stödde. Man brottades ju i princip med samma problem som vi har i dag utan att hitta någon snabb lösning. Där blir ju de facto tiden avgörande. Lika många år som den regeringen satt, lika många månader har jag haft ansvar för detta område. Och det tar många år att utbilda en veterinär.

När det gäller framtiden kan jag säga att vi naturligtvis ska göra allt vi kan för att komma framåt och lösa den här situationen. Det finns många goda tankar och idéer i det betänkande som nu har presenterats, och det kommer vi att återkomma till.

Jag kan också säga att vi har en löpande dialog med berörd myndighet, Jordbruksverket. Jag har själv varit hos myndigheten och träffat dem tidigt i min ämbetsperiod, och även min statssekreterare har löpande kontakt för att hålla så bra koll på situationen som möjligt. Men, som sagt, jag kommer inte att kommentera utredningens förslag i detalj mer i dag, utan jag kommer att låta arbetet ha sin gång i Regeringskansliet.

Fru talman! Det är jättebra och varmt välkommet att utredningens betänkande kom i november. Men man kan ändå fråga sig varför det tog så lång tid för den förra regeringen, som sista året bestod av enbart Sofia Skönnbrinks parti och som hela tiden stöddes av Daniel Bäckströms parti. Problemen hade då varit kända i flera år.

Men nog om detta. Nu har vi den här utredningen på bordet. Regeringen arbetar med den, och vi ska framåt.

Båda ledamöterna önskar i sina interpellationer och uppföljande frågor svar på exakt vad vi ska göra. Men som ledamöterna mycket väl vet skulle det vara felaktigt av mig att gå in på vad vi ska göra av ett betänkande innan vi har berett det färdigt. Arbetet med att gå igenom remissinstansernas synpunkter pågår som sagt, och i den fortsatta beredningen kommer regeringen att ta ställning till hur vi ska gå vidare med alla utredningens förslag. Jag kan inte föregå den processen.

Marknaden för djurens hälso- och sjukvård har sedan en tid tillbaka expanderat ganska kraftigt. Ägarstrukturen har förändrats genom att ett fåtal aktörer har köpt upp en stor andel av de tidigare fristående företagen på marknaden. Efterfrågan på djursjukvård har generellt sett ökat, framför allt när det gäller sällskapsdjur.

Det finns numera också betydligt mer avancerade diagnostiska verktyg och behandlingsalternativ, som i princip är fullt jämförbara med dem som används vid vård av människor. Tillgången till mer avancerad vård har inneburit en ökad efterfrågan på mer specialiserad vård för sällskapsdjur.

En annan bidragande förklaring till den kraftiga expansionen på marknaden för sällskapsdjurs hälso- och sjukvård kan vara att betalningsviljan hos djurägare, konsumenter, har ökat.

De bemanningssvårigheter som finns inom djurens hälso- och sjukvård ser regeringen mycket allvarligt på. Det råder delade meningar om vad som ska göras för att lösa bristen.

När det gäller att hitta en långsiktig lösning tittar vi på detta i betänkandet; det arbetet pågår. Utredningen hade i uppgift att undersöka vilka åtgärder som behöver vidtas i syfte att säkerställa en hållbar och långsiktigt välfungerande hälso- och sjukvård för djur. Och syftet är just detta: att vi ska få till ett system som fungerar på lång sikt.

Vi vet alla att situationen är särskilt svår i semestertider. Förra sommaren fungerade det ändå relativt väl. Förutsättningarna var bättre än åren före, tack vare att pandemin var över.

Jag har fått information av Jordbruksverket om läget vad gäller de utmaningar som finns med att upprätthålla beredskap i sommar och framåt och om hur man arbetar med frågan. En viktig del inför semestertiderna är information till djurägare för att förbereda dem på situationer som kan uppstå. Förra sommaren gick distriktsveterinärerna ut med information till djurägare med just det syftet.

Fru talman! Sofia Skönnbrink har frågat mig på vilka sätt jag och regeringen avser att arbeta för att komma till rätta med den akuta veterinärbristen, hur jag och regeringen ställer oss till föreslagna åtgärder i betänkandet Bättre förutsättningar inom djurens hälso- och sjukvård (SOU 2022:58) samt vilka föreslagna åtgärder vi avser att ta hänsyn till i det fortsatta arbetet.

Daniel Bäckström har frågat mig hur jag avser att på kort och lång sikt lösa den statliga veterinärorganisationen på Sveriges landsbygd.

Jag väljer att besvara interpellationerna i ett sammanhang.

Fru talman! Sveriges goda situation när det gäller djurskydd och djurhälsa är något vi ska vara stolta över och värna. Att det finns tillgång till veterinär i hela landet är avgörande för djurskydd, djurhälsa och en konkurrenskraftig livsmedelsproduktion. Det handlar om att det ska finnas goda villkor för att leva, bo och verka i hela landet. Hela Sverige ska fungera, och alla djur i människans vård ska få den vård de behöver när de behöver den.

Som både Sofia Skönnbrink och Daniel Bäckström nämner är läget inom djurens hälso- och sjukvård problematiskt. Det har varit väl känt under lång tid, och det är bra att den förra regeringen till slut tillsatte en utredning.

Framför allt inom Distriktsveterinärerna finns svårigheter på grund av veterinärbristen, vilket bland annat påverkar möjligheten att hålla beredskap. Den ansträngda situationen, inte minst i glesbygd, är givetvis bekymmersam. Länsstyrelsen i Västerbottens län har skrivit till mig och beskrivit just den situationen, vilket jag tar till mig. Jag har svarat att vi i regeringen arbetar med att hitta en hållbar och långsiktig hälso- och sjukvård för djur och att betänkandet Bättre förutsättningar inom djurens hälso- och sjukvård, som överlämnades i november förra året, är en del i detta arbete.

Från regeringens sida arbetar vi aktivt med förslagen i det betänkande som Sofia Skönnbrink nämner. Jag kan givetvis inte föregå den processen, men jag kan tala om att arbetet pågår och att det är högst aktuellt. Man kan konstatera att intresset från myndigheter, organisationer och andra enskilda som berörs av förslagen i betänkandet har varit stort. Arbetet med att gå igenom remissinstansernas synpunkter och analysera utredningens förslag pågår. Regeringen kommer i det arbetet att beakta remissvaren. Det är ett omfattande arbete vi har framför oss då det är ett omfattande betänkande som rör en mycket komplex och viktig fråga.

Jag kan som sagt inte uttala mig om vilka åtgärder regeringen avser att gå vidare med eller hur vi ställer oss till enskilda förslag. Däremot vill jag understryka vikten av att hitta en långsiktig lösning för en fungerande hälso- och sjukvård för djur i hela landet samtidigt som dagens akuta problem behöver hanteras parallellt.

Herr talman! Jag betackar mig för att få mina ord förvrängda. Det som du beskriver, Patrik Björck, är precis vad jag har sagt att vi ska göra. Vi ska titta på vilka utredningar som är pågående och se över om vi ska ändra dem och vilka nya utredningar vi ska tillsätta om exempelvis skyddsjakt.

Att jag i detta läge skulle tala om för landshövdingar exakt vad de ska göra, alltså ge besked om hur många vargar som får skjutas i Jönköping eller vad det var ledamoten for efter, skulle vara att gå utöver mitt mandat. Vi ska göra detta by the book. Det är frågor som ofta är infekterade. Vi ska göra detta på ett seriöst grundat sätt så att vi kan komma framåt.

Under åtta år har det inte hänt någonting vad gäller förvaltningen av varg i detta land. Jag har haft åtta månader på mig, och vi har kommit betydligt längre än vad den socialdemokratiskt ledda regeringen lyckades med de senaste två mandatperioderna. Men då var det också ett annat ljud i skällan. Man lät Miljöpartiet ha veto i dessa frågor, och vi vet vad de tycker.

Jag vill skicka med ledamoten att han kan vara trygg med att vi gör vad vi kan för att komma till rätta med de problem som vargen ställer till och att vi ska göra allt vi kan för att minska vargstammen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Precis som jag nämnde i mitt tidigare inlägg kommer regeringen att komma tillbaka snarast möjligt med besked om vilka konkreta åtgärder vi ska vidta för att komma åt den problematik vi ser med en ökad och utbredd vargstam.

Jag har fått flera interpellationer om varg från personer från den tidigare regeringen eller från det tidigare regeringsunderlaget, och med tanke på det engagemang som nu helt plötsligt verkar finnas där undrar jag varför den tidigare regeringen inte gjorde något förutom att låta vargstammen öka med omkring 150 vargar under den senaste mandatperioden.

De landshövdingsmöten jag har haft är ett steg i att komma fram till vad vi ska förändra och vilka uppdrag vi ska ge men också i att få höra direkt från dem som beslutar om vargjakten, så som den har varit i vinter, och från dem som dagligen hanterar frågor om skyddsjakt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi hade säkert setts i ett annat rum om det hade varit något annat besked från landshövdingsmötet, alltså att jag direkt hade sagt till myndigheter exakt hur de ska bedriva vargjakt. Detta får en minister inte göra i Sverige, men däremot kan vi ha en dialog med våra myndighetspersoner. Vi kan komma fram till vilka uppdrag som regeringen som kollektiv vill lägga på olika myndigheter och sedan ta saken därifrån.

Under åtta år har tonen varit en helt annan än vad man hör från ledamoten här i dag. Det är inte så att jag tycker att det är dumt, utan det är jättebra om vi blir fler som står upp för och aktivt arbetar för att få en mindre vargstam. Jag håller med om många av inspelen från ledamoten. Vi ser dagligen problem främst för bönder som håller djur. De får sina djur rivna, och de flyttar hem sina djur närmare gårdscentrum därför att de inte vågar ha dem vid skogen längre. Vi ser också alldeles för ofta rapporter om djur som har blivit rivna eller skrämda till den grad att man får leta kossor i skogen i flera månader.

Som jag också nämnde tidigare vill regeringen verka för att sänka vargens skyddsstatus inom EU genom att den flyttas från bilaga 4 till bilaga 5 i art- och habitatdirektivet. I de senaste publicerade data gällande status för varg i Europa, som ledamoten också var inne på, framhålls en generellt sett positiv trend för vargens utveckling i unionen. Vargen på europeisk nivå bedöms vara livskraftig, och vår bedömning är därför att det är rimligt att sänka statusen på europeisk nivå. Om vi lyckas med detta kommer arten att ha samma skydd enligt art- och habitatdirektivet som till exempel våra svenska sälarter och bävern.

Dessutom är vargen redan listad i bilaga 5 i ett antal medlemsstater, däribland Estland, Lettland, Litauen, Slovakien och Polen. Även delar av vargpopulationen i Finland, Spanien och Grekland är listade i bilaga 5. Regeringen anser att det inte är bra att skyddsnivån för varg skiljer sig åt mellan medlemsländerna på det sättet. Skillnaderna kan ifrågasättas länder emellan och negativt påverka synen på direktivet och i förlängningen även negativt påverka en långsiktigt hållbar förvaltning av varg.

Herr talman! Jag skulle vilja börja med att säga att den här regeringen, till skillnad från tidigare regering, har uttalade mål och ambitioner. Vi anser, liksom en majoritet i riksdagen - och uppenbarligen även ledamoten - att vargstammen är för stor i dag. Vi kan inte blunda för den negativa påverkan vargen har på boende och inte minst på djurhållning. Jag uppskattar engagemanget i frågan och kan bara beklaga att ledamotens parti inte valde att agera under sina åtta år - alltså lika många år som jag har haft månader på mig i den här frågan. Hade ni vidtagit åtgärder tidigare hade det sett annorlunda ut i år. Bara den senaste mandatperioden har vargstammen ökat med 150 individer.

Jag har som sagt varit landsbygdsminister i åtta månader, och jag har redan börjat vända på varje sten för att komma vidare i denna fråga. De möten jag hade med landshövdingarna var ett viktigt steg i att få en bra lägesbild från dem som i slutändan beslutar om de riktlinjer med mera som vi sätter upp. Flera landshövdingar lyfte också fram vikten av de så kallade tumreglerna. De ser över exempelvis hur många angrepp som behövs innan skyddsjakt kan beslutas. Detta är något vi ska titta närmare på. Jag har även bett min politiska stab att se över de uppdrag som redan ligger och se om vi behöver initiera nya uppdrag för att vi ska komma till det läget att vi kan minska vargstammen. Jag kommer att återkomma med besked allteftersom vi kommer framåt i de olika stegen.

Tro mig, det är min ambition att vi ska få till nödvändiga förändringar inom kort, till skillnad från tidigare regering, som i elfte timmen valde att tillsätta ytterligare en utredning i stället för att agera. Den ser vi också över just nu, för att se om den ska ligga som den ligger eller om den ska omformuleras för att tydligare nå upp till de ambitioner regeringen har.

Herr talman! Patrik Björck har frågat mig när och hur jag tänker agera med anledning av vargens spridning.

Jag är väl medveten om de problem vargen skapar på landsbygden. Det är framför allt djurhållare och jägare som drabbas, men även andra på landsbygden kan uppleva att de får sina liv begränsade av vargstammens utbredning. Det är därför mycket viktigt med fungerande verktyg för att hantera situationer med exempelvis närgångna vargar så att allvarlig skada förhindras.

I Naturvårdsverkets vägledning till länsstyrelserna inför vinterns licensjakt anfördes följande: "Utifrån vargstammens utveckling de senaste åren anser Naturvårdsverket att det nu kan finnas utrymme att besluta om större uttag vid licensjakten på varg än tidigare år."

Länsstyrelserna följde vägledningen och beslutade i september att 75 vargar skulle få fällas vid kommande licensjakt, varav 57 senare fälldes. Detta är den största beslutade jaktkvoten på varg sedan licensjakten infördes.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag har nyligen hållit ett möte med landshövdingarna i de län där licensjakt bedrevs. Det var ett bra möte i konstruktiv anda, och det var särskilt intressant att höra resonemanget om orsakerna till att inte hela jaktkvoten fylldes. Jag har också hållit ett möte med landshövdingarna i övriga län med fast förekomst av varg för att få deras bild av hur förvaltningen fungerar. Det är viktiga pusselbitar i det pågående arbetet med att få en bild av vad som kan och behöver ändras i förvaltningen.

I det större perspektivet vill regeringen verka för att sänka vargens skyddsstatus genom att verka för att vargen flyttas från bilaga 4 till bilaga 5 i art- och habitatdirektivet. En sådan ändring kan öka möjligheten att vidta åtgärder, till exempel skyddsjakt, i syfte att minska konflikter mellan människor och varg.

När det gäller förvaltningen av varg har jag den största förståelse för de negativa effekter vargen skapar, nästan uteslutande på landsbygden. Vargen ska ha förutsättningar för att långsiktigt finnas i Sverige, och vi har EU-rättsliga förpliktelser att leva upp till. Men jag ska göra allt som står i min makt för att minska vargens negativa effekter, och det behöver vara en betydligt mindre stam än i dag.