Fru talman! Daniel Bäckström har frågat mig om jag och regeringen inte instämmer i riksdagens tillkännagivande om det nedre spannet om 170 vargar. Han har även frågat mig när jag och regeringen anser att den svenska vargstammen ska ha halverats och vilka åtgärder jag tänker vidta för att detta ska uppnås. Slutligen har Daniel Bäckström frågat mig när jag och regeringen anser att en gemensam skandinavisk vargförvaltning ska implementeras och vilka initiativ jag är beredd att ta med anledning av detta.

Vargen har en stark skyddsklassning, och vargstammens utveckling i Sverige har under de senaste 20 åren haft en ökande trend när det gäller antalet individer. Vid den senaste inventeringen, som gjordes så sent som för några veckor sedan, beräknades stammen bestå av 450 individer, vilket är betydligt fler än nuvarande referensvärde på 300 individer.

Som Daniel Bäckström lyft upp beslutade riksdagen i maj 2022 om ett tillkännagivande som bland annat handlade om att referensvärdet för vargstammen - det vill säga hur många vargar som krävs för att vargstammen ska anses ha gynnsam bevarandestatus - bör vara mellan 170 och 270 vargar. Enligt tillkännagivandet bör det under rådande omständigheter, med en alltmer förtätad vargstam, hållas i den nedre delen av spannet, alltså närmare 170 individer.

I Naturvårdsverkets vägledning till länsstyrelserna inför vinterns licensjakt anfördes följande: "Utifrån vargstammens utveckling de senaste åren anser Naturvårdsverket att det nu kan finnas utrymme att besluta om större uttag vid licensjakten på varg än tidigare år." Länsstyrelserna följde vägledningen och beslutade i september att 75 vargar får fällas vid kommande licensjakt. Detta är den största beslutade jaktkvoten på varg sedan licensjakten infördes. Som jämförelse beslutades det att 33 vargar skulle få fällas vid licensjakten 2022.

Jag har nyligen hållit ett möte med landshövdingarna i de län där licensjakt bedrevs. Det var ett bra möte i konstruktiv anda, och det var särskilt intressant att höra resonemanget om orsakerna till att hela jaktkvoten inte fylldes. Jag har också haft möte med landshövdingarna i övriga län med fast förekomst av varg för att få deras bild av hur förvaltningen fungerar. Detta är viktiga pusselbitar i det pågående arbetet med att få en bild av vad som kan och behöver förändras i förvaltningen. I detta arbete är även samarbetet med Norge angående framför allt vargrevir som delas mellan länderna något som bör beaktas.

I det större perspektivet vill regeringen även verka för att sänka vargens skyddsstatus genom att verka för att vargen flyttas från bilaga 4 till bilaga 5 i art- och habitatdirektivet. En sådan ändring kan öka möjligheten att vidta åtgärder, exempelvis skyddsjakt, i syfte att minska konflikter mellan människor och varg.

Jag kan avslutningsvis lugna Daniel Bäckström med att jag inte har ändrat inställning när det gäller vargförvaltningen eller vargstammen. Vargen ska ha förutsättningar att långsiktigt finnas i Sverige, och vi har EU-rättsliga förpliktelser att leva upp till. Men jag ska göra allt som står i min makt för att minska vargens negativa effekter, och det behöver vara en betydligt mindre stam än i dag.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaren på de viktiga frågor Daniel Bäckström ställt.

Jag kommer från Skaraborg, och jag vet att ministern, som kommer från Värmland, har levt med vargproblematik under ganska lång tid. Men nu sprider sig otryggheten för barn, hundägare, djurhållare med flera även till andra delar av Sveriges landsbygd.

Låt mig ge några exempel. En barnfamilj anmälde till länsstyrelsen att det vandrade varg norr om Skövde och fick till svar att föräldrarna kanske kunde skjutsa barnen till busshållplatsen de två veckorna innan vargen vandrat vidare. Så känner man knappast trygghet där man bor.

Förra året gjorde jag och kollegan Daniel Bäckström ett besök hos Kate Mårtensson utanför Skövde, och hon kunde berätta hur stressade djuren varit. De hade alltså lämnat hägnet. Hon kan inte bevisa att det är varg, men det händer saker som hon inte upplevt tidigare. För det krävs det att det kommer någon snabbt och kollar upp det, och det är inte alltid möjligt att få tag på någon från länsstyrelsen eller någon annan som kan komma och följa upp det.

I Falköpingstrakten har får skadats, och jag har mött ett antal fårägare som upplever det som oerhört kämpigt att inte veta om de kan hålla djur och då få svaret att de får se över sina stängsel.

Vargen sprider sig nu söderut till Skaraborg, Sjuhärad och Jönköping, och jag ser trygghetsfrågan som helt central.

Kollegan Bäckström nämnde det tillkännagivande som riksdagen tog beslut om under förra mandatperioden. I underlaget föreslogs att man skulle utse vissa områden till vargfria på grund av viktig djurhållning. Med ett nytt regelverk skulle man där få möjlighet att ta bort den varg som eventuellt etablerade sig.

Jag är mycket angelägen om att få höra ministerns syn på vargen kopplat till tryggheten på landsbygden.

Ägare till jakthundar och andra hundar vågar inte träna sina hundar i skog och mark norr om Skövde eftersom varg etablerat sig där. Detta begränsar livsutrymmet för många människor.

Jag är angelägen om att ministern kan ge besked inte bara om licensjakt utan om hur han avser att arbeta vidare med att skapa förutsättningar för fortsatt djurhållning på svensk landsbygd utan hot från varg.

Fru talman! Vad var det Kristdemokraterna för ett år sedan inte hade koll på? För det var Kristdemokraterna som i Sveriges riksdag oerhört tydligt drev att vi skulle ha en gemensam skandinavisk vargförvaltning. Nu svarar landsbygdsministern i debatten att det inte går, för Norge är inte med i EU, men det är Sverige. Det var slutsatsen av detta, så tack för det svaret. Regeringens företrädare förmedlar här att det inte går att få till en gemensam skandinavisk vargförvaltning. Det vore intressant att höra om detta delas av de kristdemokrater som engagerat jobbar med frågeställningen här i Sveriges riksdag. Men det är bra, då har vi den punkten klar.

Nästa svar från landsbygdsministern är att regeringens position är att vargstammen är för stor. Då är det alltså inte det uttalande som landsbygdsministerns uttryckte var regeringens position i radion i våras, att vargstammen skulle halveras, som gäller längre, utan det är att vargstammen är för stor. Så svarar nu landsbygdsministern.

I interpellationssvaret här för en liten stund sedan sa regeringens företrädare att vargstammen ska bli betydligt mindre. Hur många är det, landsbygdsminister Peter Kullgren? Vad innebär betydligt mindre, och vad innebär för stor vargstam? Jag hör fortfarande inte en bekräftelse på att regeringen och landsbygdsminister Peter Kullgren faktiskt anser att Sveriges riksdags tydliga tillkännagivande från förra året gäller.

Om det ska bli en betydligt mindre vargstam och vargstammen i dag är för stor enligt regeringen, då måste man ju fråga sig varför Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna nu utifrån Tidösamarbetet lämnat den tydliga position som faktiskt finns, och fanns, i Sveriges riksdag. Varför står inte Peter Kullgren och regeringen bakom det tillkännagivandet?

Fru talman! Det är oerhört otydliga svar från landsbygdsministerns sida. Men det är också ett tecken i tiden hur lite som görs för att komma åt de tydliga målsättningar som regeringen aviserade när de själva var i opposition som enskilda politiska företrädare, när de ännu inte satt i Regeringskansliet. Det är inte bara en trovärdighetsfråga kopplad till hur landsbygdsministern och övriga ministrar leder arbetet för att få en hållbar rovdjurssituation där man minskar det socioekonomiska trycket i Sverige och också minskar rovdjurstrycket.

Utbredningen är en del av det beslut som togs i december 2013, men nu hör vi att landsbygdsministern inte kan leverera på sitt eget partis tydliga ställningstagande så sent som för ett år sedan i Sverige riksdag. Det är oroväckande, och det är ändå på något sätt ett kvitto för alla dem som nu tvingas leva med och anpassa sina liv utifrån att få vargrevir på markerna, oavsett om det är i Jönköping, Kronoberg, Kalmar, Östergötland, Skaraborg, Skåne eller uppåt mot Örnsköldsvik.

Jag repeterar frågorna en gång till. Landsbygdsministern har här chansen att förtydliga sina svar i relation till de två tillkännagivanden som Kristdemokraterna förra året var med och röstade för här i Sveriges riksdag.

Fru talman! Hur lång tid tar det? Ja, för den regering som Centerpartiet stödde tog det lite drygt sju år innan det kom något som helst uppdrag om att göra det som riksdagen redan hade sagt. Jag har varit landsbygdsminister i sju åtta månader, alltså i ungefär lika många månader som antalet år som Centerpartiet och Daniel Bäckström stödde en regering där ni direkt i handen på Miljöpartiet lade frågan om varg.

Vi levererar mer hitintills på åtta månader än vad den regering som ni stödde förra mandatperioden gjorde på två mandatperioder. Jag tycker att det är lite anmärkningsvärt att anklaga oss för att inte leverera.

Vad säger Centerpartiets Daniel Bäckström till alla dem som har röstat på honom - som jag vet har en bra position vad gäller svensk vargförvaltning - när man lovar brett innan valet och är tydlig med vad man vill men sedan vet exakt att det inte kommer att hända någonting på det här området eftersom man stöder en regering som har en helt annan inriktning?

Det blir lite väl magstarkt, Daniel Bäckström, att komma och anklaga mig efter sju månader för att vi inte har levererat när jag precis har konstaterat att vi ska se över alla regler, både skyddsjakt och licensjakt, och att uppdrag kommer till berörda myndigheter. Försök inte att vrida detta till något annat än vad det de facto handlar om.

Fru talman! Jag tror att Daniel Bäckström vet exakt vad som står i det uppdrag som regeringen, förvisso den förra, gav. Det är också nuvarande regerings position - att vi ska ha 170-270 vargar. Det är det uppdrag som har getts till Naturvårdsverket. Men vi ser nu över det uppdraget för att se om det kan göras ännu tydligare och klarare. Det är vad min politiska stab håller på med nu, och vi tittar även på hur vi ska få ett bättre regelverk kring skyddsjakten, där vi vet att vi har stora problem i dag. Det krävs upp till fyra angrepp innan man får ett beslut om skyddsjakt. Detta är oerhört viktiga beslut för att komma framåt i denna fråga.

Samtidigt har vi intensiva diskussioner med andra EU-länder som har liknande eller värre problem eller som generellt har en förståelse för vad rovdjur de facto gör. Vi måste se att de senaste 20 årens ökande vargstam påverkar vårt samhälle påtagligt mer än förr. Bönder vågar inte investera i sina livsmedelsföretag, och djuren får inte komma ut på bete på grund av rädsla för vargen. Och eftersom bete är det sätt på vilket många djur försörjs med foder under mer än en tredjedel av året är det helt ohållbart att inte kunna låta djuren gå på bete.

Den tilltagande ökningen av vargstammen har även blivit en trygghetsfråga som vi måste ta på allvar. Viltet, där rovdjuren ingår, ska förvaltas på ett sådant sätt att djur och människor kan leva sida vid sida.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.