Lina Nordquist

Herr talman! Ja, vad gör regeringen för att förändra den situation med långa köer och ojämlik vård över landet som var skälet till att jag för mer än tio år sedan gick in i svensk sjukvårdspolitik? Regeringen gör mycket, skulle jag säga.

Regeringen ser till att tandvården säkras för människor som är äldre och som har de största riskerna. Regeringen arbetar med möjligheter till bättre kompetensförsörjning och bättre möjligheter att behålla personer genom en bra arbetsmiljö på jobbet så att man slipper söka med ljus och lykta efter sjuksköterskor utan att hitta en enda.

Regeringen arbetar med tillkännagivanden från den förra mandatperioden som vi i Liberalerna står bakom. Där sa vi att man måste få möjlighet att vidareutbilda sig på arbetsplatsen. Man ska kunna trivas. Det kan inte vara så att administration är det som äter upp ens tid när det man vill göra är att använda kunskap och engagemang för patienterna.

Precis som Mikael Dahlqvist säger har regeringen också en annan skattepolitik än Socialdemokraterna. Regeringens skattepolitik går inte ut på att varje människa ska betala så mycket skatt som möjligt utan på att vi tillsammans ska få in så mycket skatteintäkter som möjligt. Då är det inte bara vad var och en betalar som spelar roll utan också hur många vi är som arbetar och hur många timmar människor arbetar. Om fler kommer i arbete kan vi alla betala mindre. Om vi betalar mindre kan vi konsumera, och detta ger också en massa statlig skatt.

Ledamoten Dahlqvist och Socialdemokraterna kan ha sin skattepolitik och sin sjukvårdspolitik för sig själva. Jag är stolt över regeringens skattepolitik, och jag är stolt över vår sjukvårdspolitik. Jag hoppas att vi nu äntligen ska få se att köerna minskar så att människor får vård i stället för oro och väntan.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)

Herr talman! Jag blir lite ställd när vi har så olika verklighetsbeskrivningar. I det Sverige där jag lever går staten in och stöttar när det är tufft i sjukvården, men det är regionerna som har beskattningsrätten, som styr sjukvården och som bekostar sjukvården.

Jag ser ganska tydligt att det varje gång Socialdemokraterna styr är många människor som väntar på vård men desto färre som får vård, och det är väldigt få som får jobba med och starta egen vård och hjälpa patienter privat, inte regiondrivet.

För min del är behovsprincipen bland det allra viktigaste i vården. Då handlar det inte bara om kostnadseffektivitet utan också om att se till att det finns vårdmottagningar runt om i varje region och att det finns en möjlighet för människor att trivas på jobbet och ge vård till patienterna.

Jag kan inte riktigt begripa vad det är regeringen gör som är mer företagsvänligt, också när det gäller att ta fram nya läkemedel och implementera dessa i människors verklighet. Jag har aldrig sett så många uppdrag till TLV, till exempel, som under den här regeringens tid, för att se till att vi får in de bästa läkemedlen i vårt land till patienter.

Även om jag förstår att ledamoten har fler frågor och inte är den som ska svara här får han gärna beskriva för mig på vilket sätt utvecklingen av framtidens läkemedel blir bättre med en socialdemokratisk politik. Det överstiger mitt förstånd.

Herr talman! Läkemedel kan absolut vara kostsamma. Det ägnar Socialdemokraterna mycket tid åt att oroa sig för i sin reservation. Men läkemedel är ju framför allt helt fantastiska.

Det fanns en tid när var tredje anställd vid Akademiska sjukhuset var präst. Det fanns nämligen inte mycket att göra för patienterna på den tiden. I dag har vi läkemedel som låter människor vara hemma i stället för på sjukhus och på jobbet i stället för i sängen. Man kan få läkemedel i stället för annan sjukvård och i stället för i stort sett inget annat än omtanke och empati.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om läke-medelsförskrivningen - statens styrning och tillsyn

Innan magsårsläkemedlen kom var operation enda möjligheten, och det gick inte särskilt bra. Innan de biologiska läkemedlen kom för till exempel reumatism var sjukskrivning det vanligaste. Så var det under många år. Innan nya cancerläkemedel kom och innan läkemedel för sällsynta sjukdomar började dyka upp var döden tyvärr det enda som många människor hade att vänta på.

Kort sagt: Vi behöver nya läkemedel. Vi behöver dem vi har i dag, och vi behöver dem som kommer att komma i morgon, nästa år och åren efter det. Ta till exempel ATMP, avancerade läkemedel baserade på celler, vävnader och gener, där det kommer att bli en revolution när det gäller att förhindra infarkter, mota blodcancer och se till att immunbristsjukdomar inte längre förstör människors liv.

Vi ska inte undvika att läkemedelskostnaderna tränger undan annan hälso- och sjukvård, som Socialdemokraterna säger. Det ska vi inte alls göra. Det är mycket bra om vi kan ha dessa läkemedel i stället för annan, icke-fungerande vård. Däremot behöver vi säkra att felaktig förskrivning och felaktig användning inte tar av de resurser som sjuka människor behöver för att få rätt behandling.

Den felaktiga användningen av subventioner behöver definitivt minska. Reglerna för tilldelning och indragning av arbetsplatskoder måste absolut ses över. Det ska inte finnas en massa skumraskläkare i systemet, utan vi ska sätta stopp för dessa människor. Ivos tillsyn måste vara effektiv, men den måste såklart ske utan att känsliga registeruppgifter läcker ut så att människor inte hamnar i kläm.

Handläggningstiderna hos både Ivo och HSAN behöver vara så korta som möjligt, återigen utan att tumma på patientsäkerheten eller rättssäkerheten. Det kan nog också hända att statsbidragen behöver förändras på något sätt, men det är en svår process. Vi vill inte sätta krokben för patienterna i detta. Regeringen arbetar med dessa saker i Regeringskansliet.

Jag säger ja till fler fantastiska terapier men självklart nej till dumheter och fusk i sjukvården. Jag yrkar alltså bifall till utskottets förslag. Det är mycket bra att saker pågår som kan ge människor ett bättre liv.

Herr talman! Mot bakgrund av den snabba utvecklingen vill Socialdemokraterna, precis som ledamoten bekräftar, se till att läkemedelskostnaderna inte tränger undan annan sjukvård.

Jag vill bara snabbt titta i backspegeln och konstatera att när magsårsmedicinen Omeprazol kom skenade läkemedelskostnaderna samtidigt som operationskostnader och slutenvårdskostnader för blödande magsår totalt rasade i botten. Det trängde undan, kunde man då säga, men för patienterna var det otroligt mycket trevligare att inte behöva vara på sjukhus alls. När de biologiska läkemedlen kom så att reumatiker i stället för intensiv rehabilitering och långvarig sjukskrivning utan chans att komma tillbaka till jobbet kunde stanna hemma med dessa biologiska läkemedel steg också läkemedelskostnaden något alldeles ofantligt, och sjukvårdskostnaderna minskade. När cancerläkemedel kom slapp människor dö - läkemedelskostnaderna ökade. När covidvaccinerna kom ökade också läkemedelskostnaderna, och iva-kostnaderna minskade ordentligt, liksom antalet dödsfall. Så visst finns ett samband, men det behöver inte vara så att något tränger undan något annat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om läke-medelsförskrivningen - statens styrning och tillsyn

Jag är tacksam för att Socialdemokraterna inte styr läkemedelskostnadernas utveckling just nu, för med det vi ser - ATMP, avancerade behandlingar, genetiska behandlingar och vävnadsbehandlingar - skulle inställningen att läkemedelskostnaden ska hållas nere innebära ett fullständigt onödigt lidande för människor i vårt land som behöver bättre vård, inte gårdagens vård.

Herr talman och ledamoten Dahlqvist! Jag hade tänkt dricka mitt kaffe och hålla denna debatt i stillsamhet men blev en smula frustrerad när jag hörde Socialdemokraternas kritik om att regeringen inte gör något, att vi gör för lite och att vi inte tar detta på allvar. När jag läste innantill i er reservation såg jag nämligen att något av det absolut första som Socialdemokraterna påstår är att man till varje pris måste "undvika att läkemedelskostnader tränger undan annan hälso- och sjukvård". Läkemedelskostnaderna får helt enkelt inte stiga, för det kommer att ske på bekostnad av sjukvården.

Jag skulle vilja be ledamoten Dahlqvist utveckla: På vilket sätt skulle läkemedel inte vara en del av sjukvården? Och på vilket sätt skulle de tränga undan sjukvården? Detta är alltså det första Socialdemokraterna vill genomföra enligt sin reservation.

Fru talman! Socialtjänsten, i egenskap av skyddsnät, möter invånare när de fallit handlöst och har det som allra värst. Det är allt från väldigt små barn till mycket seniora personer. Det kan handla om människor som tillfälligt behöver pengar till mat eller kläder på kroppen. Det kan vara människor som har utsatts för våld och kränkningar, personer som inte praktiskt klarar att betala sin hyra även om pengarna finns på kontot och förstås barn som har föräldrar som inte klarar av ansvaret. I värsta fall är det socialtjänsten som får fatta beslut om att samhället behöver ta över hela ansvaret för ett barns uppväxt.

Fru talman! Detta är naturligtvis stora och väldigt svåra uppdrag, som kräver sina medarbetare.

Regeringen arbetar nu i ilfart med att säkra den kompetens som behövs - detta har inte tidigare automatiskt funnits i socionomers utbildning. Det handlar om säkra arbetsförhållanden, om trygghet, om att trivas på jobbet och om att våga fatta svåra beslut och veta att man gör det som är det rätta och det bästa i svåra situationer. Det handlar om att ge rätt verktyg när det gäller allt från sekretess till mellantvång.

Uppgiften är inte enkel. Det handlar om att lyfta människor till en ekonomisk och social trygghet och så att de ska bli en aktiv del av samhället - för att de ska kunna både ingå i gemenskapen och påverka. Det ser fint och torrt ut när man läser det. Men ofta är detta människor som har haft det ohyggligt svårt. Det är en lång, lång väg för att nå det målet.

Jag ska fatta mig kort, fru talman. Jag ska spara orden tills de reformer som nu är påbörjade är sjösatta och blir verklighet. Men jag vill ändå säga att jag är väldigt glad över att en ny socialtjänstlag nu tas fram, som fokuserar på en helhetssyn på individen. Jag tycker att det är oerhört viktigt att det i den lagen läggs ett stort fokus på att förebygga.

Jag tycker också att det är otroligt glädjande och hoppfullt att se att det nu tas ett helhetsgrepp när det gäller de barn som inte kan bo kvar i sina familjer - när allt har gjorts för att försöka förebygga, lyfta och få barnet att klara sig i sin egen familj. När det inte längre går måste det barnet fortfarande få möjlighet till en bra start, en fin framtid och ett rikt liv. Det gör mig glad.

Slutligen vill jag bara säga att jag är väldigt glad över att regeringen arbetar med att stärka stödet till anhöriga, vilka de än är och när än i livet de behöver detta stöd.

(Applåder)

Herr talman! Temat är prioriteringar i vården. Till att börja med vill jag säga att det är otroligt bra och väldigt hoppfullt att regeringen på olika sätt stärker vården för sällsynta sjukdomar med strategi, bättre möjlighet till behandling och annat. Det är hög tid.

Det är också väldigt hoppingivande att regeringen konstaterat att primärvården måste stärkas. Möjligheterna att hitta en vårdplats måste öka avsevärt. Det gäller både för dem som jobbar i vården och för de patienter som i dag behöver en vårdplats.

Det är otroligt skönt att se att tandvården nu ska stärkas för de människor som har den allra sämsta munhälsan.

Det är hoppingivande att regeringen aviserat en plan för att systematiskt stärka förlossningsvården runt om i hela landet inklusive eftervård och rehabilitering för dem som behöver det. Det är fokus på kvinnors hälsa under hela livet: klimakteriet, endometrios, lipödem och så vidare.

Men med prioriteringar följer naturligtvis också bortprioriteringar. En sak som Liberalerna och regeringen absolut inte vill prioritera bort är den kommunala vården, som nästan alltid hamnar i skymundan trots att den utgör drygt en fjärdedel av all vård i Sverige. Den kommunala vården måste prioriteras upp. Den måste stärkas kvalitetsmässigt, och den måste vara en plats där man kan vara trygg.

Något som däremot verkligen ska bort är falsk vård - vård som inte behövs eller som till och med kan skada. Det är hög tid att oskuldskontroller nu blir olagliga och att det leder till böter eller fängelse att göra sådant mot en annan människa. Vi i Liberalerna vill dessutom införa ett förbud mot att utge sig för att kunna behandla svårt sjuka människor om man de facto inte har någon vettig utbildning över huvud taget. Det finns ingen plats för några hittepå-helare som tar gruvligt betalt för vård som inte fungerar. Det ska inte fungera så.

Något som det däremot finns gott om plats för och ett stort behov av att stärka är kunniga anställda och arbetsplatser där människor trivs och stannar kvar. Det är mycket betydelsefullt att regeringen har budgetsatsat på kompetensutveckling, kompetensförsörjning, stöd för vidareutbildning av sjuksköterskor, utvecklingsmöjligheter och karriärmöjligheter. Det är åtgärder på väg för språkstudier för personer med utländsk högskoleutbildning. Det handlar om digitala reformer för att skapa verktyg som funkar i vården för dem som jobbar där och som samtidigt gör patienterna tryggare. Det här är vägen framåt.

Slutligen tycker jag också att åtgärderna för ett hållbart arbetsliv är mycket välkomna. Vi behöver en stark företagshälsovård och fler specialister i arbetsmedicin. Statsrådet Paulina Brandberg gav nyligen ett utredaruppdrag, fru talman, om att ta fram en strategi för ett hållbart, hälsosamt och tryggt arbetsliv. Det är helt rätt prioriteringar.

When push comes to shove, vid slutet av dagen, är det vi behöver i svensk sjukvård vård efter behov av kunniga människor som är empatiska och som vill stanna i sjukvården och utvecklas där. Men patienten ska också ha ett bibehållet självbestämmande. Patienten ska få kontinuitet och fortfarande kunna styra sitt eget liv. Jag är övertygad om att det är vägen framåt, och jag är glad att se att vi nu tar steg i just den riktningen.

Herr talman! Den som blir sjuk, oavsett om det är i kroppen eller i själen, ska såklart kunna få sin vård inom rimlig tid och kunna behålla sitt självbestämmande. Det borde inte vara några konstigheter med den saken. Det är sorgesamt, tycker jag, att vi inte kan säga att vi är där i dag. Människor har inte sitt självbestämmande, och vården tar för lång tid att få.

Herr talman! De flesta människor vill ha sin vård så nära som möjligt när de blir sjuka, men det kan finnas de som har anhöriga på annat håll, de som får vänta för länge i sin egen region eller de som har en stor tillit till vården någon annanstans än där de själva bor.

Jag är därför väldigt stolt över att regeringen har tagit ett första steg för att man, om den region där man bor inte kan ge den vård man behöver inom rimlig tid, ska få välja själv. Vi liberaler vill självfallet att man ska få välja oavsett hur lång tid man annars hade behövt vänta. Det borde vara självklart att man själv äger sitt liv, oavsett om man är patient eller frisk.

Herr talman! När det gäller att de flesta människor vill ha vården nära behöver den mesta vården ges närmare än vad som är fallet i dag, och den behöver formas efter oss människor. Vi måste få kontinuitet i vården. Vi liberaler har kämpat länge för fast läkare, och vi är väldigt stolta över att detta nu är på gång tack vare regeringen. Detta gäller även specialiserad vård där man kan behöva långa kontakter, till exempel psykiatri och onkologi. Det behövs mer vård i förort, bruksort och landsort. Det pågår arbete för detta i Regeringskansliet. Jag tycker att det är väldigt viktigt och hoppas verkligen att vi snart får se de här förändringarna där människor lever.

Avancerad, mer ovanlig vård går däremot inte att ha nära. Den måste samlas till färre ställen så att patienter verkligen möts av kunskap. Det gäller exempelvis högspecialiserad vård och vården vid sällsynta tillstånd. Jag är glad även över regeringens arbete med en strategi för just sällsynta tillstånd. Den är efterlängtad, och jag är väldigt tacksam att den är på väg.

Sedan har vi det här med vårdens styrning. Vi i Liberalerna anser inte att driftsformen i sig själv är viktig, men däremot tror vi på en mångfald där varje människa eller organisation som bedriver vård har samma kvalitetskrav på sig. Det ska vara samma höga krav på kontinuitet och annat. Patienten ska ha rätt att välja och styra sitt liv - men måste också ha en självklar möjlighet att låta bli att välja. Man ska vara trygg ändå.

Vi liberaler tror inte heller att huvudman är avgörande, herr talman. Däremot tycker vi att det är helt grundläggande att det finns en tydlig strategi för svensk sjukvård och att vi vet vem det är som styr samt vem som styr vad. Det behövs en tydligare statlig styrning i de långsiktiga, övergripande frågorna och när det gäller strategiska vårdfrågor. Det gäller sådant som nationell vårdförmedling och rätten till självbestämmande för patienten, liksom rätten att få stöd i vad man kan välja och var vården finns. Det handlar också om en stärkt arbetsmiljö inom vården och rätt till fortbildning genom hela yrkeslivet.

Vi har långt att gå, men mycket pågår. Det pågår också mycket som vi har fått vänta alldeles för länge på men där vi nu äntligen tar viktiga steg framåt. Jag vill därför yrka bifall till utskottets förslag, herr talman.

Jag vill också tacka för det arbete vi gör i utskottet varje vecka och för det arbete regeringen nu driver på för att varje människa ska ha ett gott liv oavsett om hon är frisk eller sjuk.

(Applåder)

Fru talman! Allting inom vården som fungerar eller inte fungerar kokar i slutändan ned till kompetensförsörjningen. Oavsett vilken förbättring vi vill åstadkomma i sjukvården kommer den alltid att kräva kunniga yrkespersoner som trivs på jobbet. Det gäller om vi vill minska vårdskadorna, stärka Sveriges civila beredskap och korta väntan på operation eller till barn- och ungdomspsykiatrin eller till vilken annan vård som helst. Det gäller om vi vill ha mer vård i förorter, på bruksorter och i landsorten. Det gäller om vi vill bemanna mer och öka antalet vårdplatser. Det har minskat med 20 procent sedan 2012. Det gäller förresten också om vi vill förbättra arbetsmiljön. Bristen på viktiga kollegor är sannolikt vårdens största arbetsmiljöproblem.

Det är alltså betydelsefullt när regeringen satsar statliga medel på arbetsmiljön trots att ansvaret för vården ju ligger hos regionerna. De medlen är avgörande för att man ska få extra skjuts när det gäller att behålla personal, att fler ska orka jobba heltid och att ledarskapet ska stärkas. Det är betydelsefullt med den nationella planen för bättre kompetensförsörjning. Regeringen har tillfört mer än 1 miljard bara i år.

Det är också betydelsefullt med kontinuerlig fortbildning. Jag tänker på tillkännagivandet här för några år sedan. Det måste bli en självklarhet i vården att få fortbildning under hela sitt yrkesliv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kompetensförsörjning, e-hälsa och beredskap

Det är också viktigt att vi som land anser att forskning och innovation måste vara grundläggande delar av hälso- och sjukvården. Det är väldigt viktigt att regeringen vill göra det enklare att kombinera kliniskt arbete med forskning, men det stannar förstås inte där. För alla de här sakerna måste det ju även finnas tid. Det måste finnas tid för patientmöten. Oavsett hur mycket kunskap man har kommer för lite tid ändå att förstöra patientmötet och mycket av det som kan bli bra i vården. Det måste även finnas tid för fortbildning och forskning, men det måste läggas mindre tid på administration.

Fru talman! Svenska läkare ägnar i dag motsvarande en dag i veckan åt administration. De hinner träffa betydligt färre patienter och ägna mindre tid åt varje patient de möter än vad deras europeiska kollegor gör. Samtidigt som det råder brist på sjuksköterskor tvingas sjuksköterskor i vårt land att ägna tid åt dokumentation, kringuppgifter och vårdplatsjakt i stället för åt omvårdnad. Det här är helt orimligt.

Vi måste lämna tillbaka vårdprofessionernas tid till patienterna. Vi måste frigöra tid för handledning, vårdutveckling och fortbildning. Regeringen arbetar strukturerat för att få allt detta.

Regeringen jobbar även fokuserat för bättre digital infrastruktur som arbetsverktyg för vård och forskning. Det gäller alltifrån journaler till intygshantering och kvalitetsregister. Digitalt är sjukvården fortfarande på många sätt en tidsresa tillbaka till 90-talet i dag, och så kan vi inte ha det. Människor ska tycka om att jobba i sjukvården. De ska kunna använda sin tid klokt. Då krävs riktigt bra digital infrastruktur.

Allt detta jobb måste hålla marschfart. Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag och till regeringens arbete. Genom det kan sjukvårdens bristyrken bli drömjobb. Det kommer i sin tur att minska vårdskadorna, stärka Sveriges beredskap och förkorta väntan på operation eller kön till barn- och ungdomspsykiatrin och annan vård. Det kommer att ge mer vård i förort, bruksort och landsort. Det kommer även att möjliggöra en öppning av de vårdplatser som en efter en gradvis har stängts de senaste 13 åren för att människor inte har velat söka tjänster, trots att vården har ropat efter kompetens.

Fru talman! Det har nu varit möjligt att ändra könstillhörighet i Sverige i ett halvt sekel. För tio år sedan, 2014, tillsattes den moderniseringsutredning som har lett fram till vårt förslag till beslut här i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

Jag tycker att det är fint att få vara med när riksdagen prövar en lag som kommer att göra vardagen friare och mindre hotfull för ett litet antal människor i vårt land. Det är också en sorglig dag för mig, eftersom en del felaktigheter och missförstånd kring den här reformen har spridit så mycket rädsla. Men jag börjar med glädjen, fru talman.

Under 50 år har alltså transpersoner kunnat ansöka om att id-handlingarna ska stämma överens med den person som de är inuti. Det kallar vi juridisk ändring av kön. I dag tar detta uppemot sex år, och varje gång personen visar sitt legg riskerar hen förvirring, höjda ögonbryn, hån eller hot.

Stora studier, till exempel den i The Lancet Public Health som handlar om mer än 20 000 transpersoner, visar att de som har svårt att få ändra i sina identitetshandlingar mår sämre. De har fler mörka tankar och symtom på depression än den som slipper visa fel legg eller pass på banken, på konserter, på tågresor, när de hämtar ut paket och när de ska bo på hotell eller vandrarhem. Ja, ni förstår att det är klart att det är otroligt tufft när det sker gång på gång, dag efter dag och år efter år.

Ändring av id-handlingar tar som sagt uppemot sex år. Det beror på att dagens lagstiftning ställer samma krav för ändring av legg, fru talman, som för ändring av kroppen, det vill säga medicinsk ändring av kön.

Syftet med lagändringen, som jag hoppas att vi ska kunna rösta om senare i dag, är att separera vårdens bedömning inför nytt legg från den långa utredningsprocessen inför eventuella förändringar av kroppen.

Det ska bli lättare att få legg och personnummer som stämmer med den man är. Det ska kräva vårdens bedömning, men det ska inte kräva en diagnos. Från 16 års ålder kommer vårdnadshavarna i samråd med tonåringen att kunna ansöka om en sådan bedömning, i enlighet med Barnläkarföreningens rekommendation i deras remissvar. Psykolog eller läkare ska sedan avgöra om personen har "insikt i vad ändringen kommer att innebära". Psykolog eller läkare ska också uttala sig om framtiden, det vill säga om personen kan förväntas leva i könsidentiteten "under överskådlig tid". Vi vill att Socialstyrelsen sedan fattar beslut utifrån dessa bedömningar.

Detta är en försiktig ändring, kan man tycka, men den är betydelsefull. Den sparar åratal av rädsla, hån, hot och hat. Det är inte många människor som berörs, men de förtjänar en omtänksam lagstiftning. Och det ska vi ge dem.

Fru talman! Det finns en annan sak att vara glad över, som inte berörs av den lagstiftning vi debatterar i dag men har en nära anknytning. Det är att den psykiatriska utredningen inför eventuella förändringar av kroppen är kvalitetssäkrad sedan årsskiftet i år. Utredning och diagnostik utgör sedan den 1 januari nationell högspecialiserad vård i Sverige och får bara bedrivas vid tre universitetssjukhus. Detta är otroligt viktigt för att säkra att rätt personer får rätt vård och att diagnostik och behandling inom ett svårt område verkligen ges med utgångspunkt i all den samlade kunskap som finns.

Jag bedömer att den medicinska och psykiatriska noggrannhet som nu införts är otroligt betydelsefull - och kanske extra betydelsefull för de allt fler tonåringar och unga kvinnor som uppfattar sig lida av könsdysfori. Vi har sett denna ökning i hela västvärlden de senaste två decennierna. Det krävs tung expertis för att avgöra vilka av dessa unga kvinnor som lider av könsdysfori och vilka som behöver annan hjälp. Att deras omhändertagande nu utgör nationell högspecialiserad vård är viktigt för deras hälsa och för deras framtid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

Sammanfattningsvis finns det två saker som jag är väldigt glad över på det här området. Det ena är detta lagförslag, som gör det något lite enklare för transpersoner att ändra sina pass och legg och få en tryggare och mer rofylld och fri vardag. Det andra är den redan införda nogsammare och mer kunskapstunga utredningen inför diagnos och eventuell kroppslig behandling.

Men jag sa ju, fru talman, att det också fanns sorgliga saker här i dag. Jag syftar då på att det har florerat vilseledande uppgifter, missförstånd och rena felaktigheter kring denna lagändring sedan debatten tog fart för ett par månader sedan.

Ett av missförstånden är att detta är ett hastigt påkommet förslag, men faktum är att regeringen Reinfeldt tillsatte denna utredning för tio år sedan. Förslaget har varit på remiss hos över 150 aktörer, varav 96 svarade i februari 2022. Samtliga regeringspartier utlovade denna lagändring före valet. Lagrådet har sagt sitt om det förslag vi debatterar i dag, och lagförslaget var på väg till riksdagens bord i exakt denna form förra våren. Det var samma förarbeten och samma paragrafer från alla oss tre regeringspartier.

Dagens förslag är samma genomarbetade, remitterade, lagrådsgranskade förslag som då. Skillnaden är att KD ändrade sig och ryckte undan lagförslaget från regeringens propplista. I stället enades man med Moderaterna och Liberalerna om att vi skulle bära papperen över Strömmen till riksdagen, och det är också vad vi gjort.

En annan felaktig uppgift som förekommer är att några hundra ändrade personnummer skulle försämra vår könsuppdelade statistik i Sverige, som vi är stolta över och har ovärderlig hjälp av i jämställdhetsfrågor. Erfarenhet från våra grannländer visar att de inte har fått någon påverkan på sin statistik. Lagrådsremissen har till och med ett eget avsnitt om jämställdhet, där det konstateras att Statistiska centralbyrån och Jämställdhetsmyndigheten inte ser några problem.

Så till en allvarlig fråga. Det gäller, fru talman, minskad tillgång till trygga rum för kvinnor, till exempel omklädningsrum. Detta är ett verkligt problem, men inte på grund av lagförslaget. Lagförslaget inför inget nytt, och det finns dessutom inga lagar som automatiskt ger tillträde till ett omklädningsrum eller några andra utrymmen bara för att man ändrar kön.

Däremot är det otryggt att vara kvinna i vårt land i dag, och det måste tas på största allvar. Att vårt samhälle inte garanterar kvinnors trygghet är fullständigt oacceptabelt. Jag och mina kollegor tänker inte släppa den frågan.

Men tillbaka till transpersonernas frihet och lagstiftningsärendet här och nu, fru talman. När vi i Liberalerna började driva denna reform var Sverige det första landet i Norden som skulle kunna genomföra detta. När denna lag snart blir verklighet är vi sist.

Vi kommer i dag att rösta för en möjlighet att ändra i legg och pass, om läkare, psykolog eller Socialstyrelsen bedömer att beslutet är väl grundat och kommer att bestå under överskådlig tid. Vi hoppas att en liten grupp människor snart kommer att kunna leva sina liv lite friare och mindre orosfyllt och kommer att kunna visa upp sitt legg på tåget, banken och hotellet precis lika självklart som miljoner andra människor i Sverige gör i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Barnen som vi debatterar här i dag tillhör vårt lands allra mest skyddslösa - och vissa av dem vårt lands allra farligaste. För deras och allas skull behöver vi en ny socialtjänstlag med tydligt förebyggande inriktning. Det ska finnas enkla vägar in och mer uppföljning än i dag. Det är nu på gång, och det gör mig glad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Barn och unga inom socialtjänsten

Till en del av de här barnen har staten sagt: "Nu tar vi över ansvaret för er uppväxt och för er framtid." Vi vuxna har med andra ord ett otroligt stort ansvar för de barnen. Men i dag går det inte bra för dem. Vi förtroendevalda behöver verkligen se till att de får sin framtid säkrad.

Herr talman! Statens institutionsstyrelse har återkommande fått kritik för bristande ledning, styrning och rättssäkerhet och brister i personalens bemötande och konflikthantering. Sis har bedrivit ett omfattande utvecklingsarbete de senaste åren, men det har inte räckt, och egentligen är det väl inte konstigt. Samhället förändras.

Fler unga begår allvarliga brott i dag, och fler barn och unga har kopplingar till kriminella nätverk. Parallellt med det har behovet av vård ökat kraftigt. Barnen kan vara väldigt unga och ha ett flertal diagnoser. Det kräver mer än vad myndigheten Sis kan göra på egen hand. Därför har regeringen satt igång ett arbete för att reformera den statliga barn- och ungdomsvården. Livet ska alltid bli bättre när samhället tar över - aldrig sämre.

Herr talman! Vi vill att differentieringen ska öka. Inget barn ska hamna i kläm för att unga med olika behov och olika skäl för placering hamnar på samma hem. På sikt ska de mest kriminella personerna inte placeras på just Sis över huvud taget utan i särskilda ungdomsfängelser inom kriminalvården. På det viset kommer de barn som är placerade enligt LVU eller socialtjänstlagen att kunna få bättre fokus och finare möjligheter. Liknande insatser görs också för barnen vid HVB för att varje barn ska få trygghet och hjälp efter just sina behov.

Varenda anställd på HVB och Sis ska ha kunskap, omtanke och rätt verktyg. Det är egentligen inte konstigare än så. Våld, kränkningar och övergrepp ska förhindras varje dag dygnet runt. Vapen och narkotika ska över huvud taget inte kunna komma in på Sis och HVB.

Herr talman! Telefoner ska självklart finnas till för de här barnen för att de ska kunna ha kontakt med sina nära och ha trygga relationer, men de ska inte möjliggöra att förövare tar sig in eller att förövare fortsätter att begå övergrepp efter att samhället tagit över ansvaret. På HVB pågår en utredning för att se till att barnen blir tryggare, till exempel genom begränsad elektronisk kommunikation, rumsvisitation och omhändertagande av otillåtna föremål. Samtidigt måste otillbörliga tvångsåtgärder helt och hållet försvinna, herr talman. De ska över huvud taget inte kunna förekomma. Dessutom måste avskiljningarna minimeras. Denna lista kan göras väldigt lång.

Herr talman! Jag ställer mig självklart bakom utskottets förslag. Jag vill också betona att liberaler över hela landet tillsammans med oss här på nationell nivå arbetar för fler familjecentraler och förebyggande insatser vad gäller skolan med skolsociala team. Vi arbetar för riktigt bra förebyggande insatser på bred front, även fler familjehem för de barn som behöver det.

De här barnen har blivit svikna alldeles för länge av oss alla, av hela vuxenvärlden, herr talman. Hela samhället behöver samverka kring barn och unga som far illa och kring dem som begår grova brott och rör sig i miljöer kopplade till organiserad brottslighet.

Herr talman! Sammanfattningsvis: Många av de här unga människorna har gått igenom saker som de flesta av oss vuxna knappt kan föreställa sig. En del har utsatt andra för stora risker eller skadat dem. Vi tar nu vårt ansvar som vuxna i Liberalerna. Vi ser till att det ska gå bra för de här barnen.

Fru talman! Det är en bred debatt vi har i dag. Den handlar om allt från brist på befintliga läkemedel till svårigheter med att få fram nya läkemedel, apoteksmarknadens utformning och finansieringen av tandvård. Det är väldigt mycket och väldigt spretigt. Hur hör detta egentligen ihop?

Jag tänker att det som dessa frågor har gemensamt är att de ofta glöms bort trots att de faktiskt är oerhört viktiga. De spelar en väldigt stor roll för människor i deras vardag, särskilt för sjuka människor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Men oppositionspartiernas motionsförslag på dessa områden håller helt enkelt inte för en hel debatt för vartdera området. Liberalernas politik håller däremot alldeles utmärkt. Därför, fru talman, kommer jag att prata i ungefär sex timmar, fram till kvällens Rapport.

Jag ska börja med att berätta om det som jag tycker är fantastiskt, det som nu pågår i regeringen. Nu händer det saker som jag tror att vi har väntat på länge. En del saker spinner vidare på Socialdemokraternas tidigare påbörjade arbete men nu i högre tempo. Andra saker är sådant som inte över huvud taget har varit igång tidigare men där det nu börjar rulla framåt.

Regeringsunderlaget är till att börja med överens om att stärka tandvårdens högkostnadsskydd. Det är helt enkelt dags att laga hålen i tandvården. Det ska inte vara en fråga om plånbok. Alla ska ha råd med en frisk mun och friska tänder. Här är vi överens om att äldre med sämst munhälsa ska prioriteras.

Sedan har vi detta med läkemedel och läkemedelsutveckling. Där fortsätter tidigare arbete men i lite högre takt. I höstas fick till exempel Läkemedelsverket i uppdrag av regeringen att öka kompetensen för kliniska prövningar i Sverige även när det gäller medicinteknik, inte bara läkemedel.

Innan dess, i maj tror jag att det var, gav regeringen Läkemedelsverket i uppdrag att analysera och föreslå åtgärder för att förebygga och hantera restnoteringar av läkemedel och brist på läkemedel. När ett läkemedel faktiskt finns och det går att förskriva måste man som patient också kunna få det i sin hand. Det ska inte vara så himla svårt, fru talman.

Apotekens roll ska stärkas. Vi har en överenskommelse om att utveckla apotekens roll i vårdkedjan både genom nya tjänster, som hälsoundersökningar och annat, och genom att införa ett farmaceutsortiment. Det är något helt nytt för Sverige, men det är inte nytt i världen. Det är ett mellanläge mellan receptfritt och receptbelagt. Detta arbete är nu påbörjat, och delar utreds faktiskt redan. Det gör mig glad.

Jag skulle, som sagt, kunna prata fram till Rapport, men jag ska låta bli. Jag tänker i stället avsluta med det som jag är allra mest glad och hoppfull över: Äntligen är en strategi för sällsynta hälsotillstånd på väg.

Vi vet att det kan vara en enda eller väldigt få i landet som drabbas av en viss sjukdom eller funktionsnedsättning. Ofta påverkas hela vardagen och hela livet. Personerna hamnar i kläm i vården och i vardagen. Deras närstående hamnar i kläm.

När livet knakar eller kanske till och med brister borde det inte spela någon roll om det som har hänt oss är vanligt, ovanligt eller sällsynt. Men så har det varit.

Vi kämpade länge - Centerpartiet, Kristdemokraterna, Moderaterna och Liberalerna. Sverigedemokraterna anslöt. Vi fick till ett tillkännagivande. Och nu, flera år efter detta, händer det faktiskt. I nära samverkan med patientföreningar tas nu denna strategi faktiskt fram.

Vi i Liberalerna trycker även på i fråga om det arbete som fortsätter i Regeringskansliet när det gäller ett större ansvar för finansieringen av läkemedel vid sällsynta sjukdomar och diagnoser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

När det gäller hela det här området, oavsett om vi pratar om apotek, medicinteknik, utveckling av nya läkemedel eller sällsynta diagnoser, är det egentligen inte konstigare än att patienter var de än bor och vad de än drabbas av ska få tillgång till bästa möjliga vård, bemötande, kunskap och behandling.

Det ska inte spela någon roll om man drabbas av en vanlig eller en ovanlig sjukdom, och det ska inte spela någon roll vilket postnummer man har. Oavsett detta ska man möta kunniga människor och veta att man är väl omhändertagen.

Jag vill tacka er i salen, som jag vet har drivit på för detta, och naturligtvis regeringen som nu tar förslagen vidare för nya steg mot ett liv i frihet även för dem som drabbas av något ovanligt och även för dem som råkar bo på en plats där vården tidigare har varit svårare att ge.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Acko Ankarberg Johansson.

Jag tror att alla vi människor har samma behov. Samtidigt är jag övertygad om att den som har en funktionsnedsättning eller problem med sin hälsa har väldigt mycket sämre förutsättningar och möjligheter att få dessa behov tillgodosedda.

Här säger framför allt människor med allvarliga funktionsnedsättningar och kanske ovanliga och sällsynta hälsotillstånd själva att deras vardag, och ofta hela livet, påverkas väldigt negativt av det samhälle vi har byggt upp i dag.

Under den förra mandatperioden i opposition kämpade statsrådet och jag för att få till en nationell strategi för sällsynta hälsotillstånd för att kunna ge de här människorna samma möjligheter som vi andra. Nu, äntligen, vet jag att statsrådet är i färd med att detta ska bli verklighet.

Min fråga är därför: Vad kan personer med funktionsnedsättning eller ett särskilt hälsotillstånd och deras anhöriga hoppas på?

Herr talman! Tack vare Romina Pourmokhtari, vårt statsråd, finns för första gången en plan i Sverige för att nå nettonoll i koldioxidutsläpp senast 2045 och därefter negativa utsläpp.

Den här regeringens klimatpolitik syftar inte till att minska koldioxidutsläppen - den syftar till att helt eliminera dem. Detta, att nå hela vägen till nettonoll, kräver helt andra åtgärder än ett klimatarbete som begränsas till minskade utsläpp.

Inget av oppositionspartierna har någon sammanhållen politik för att nå hela vägen. Så enkelt är det. Den förra klimathandlingsplanen misslyckades med att nå Sveriges klimatmål, nettonollutsläpp 2045.

Vad de här partierna faktiskt säger med sitt yrkande om misstroende i dag är att man struntar i att gå i mål men att man är rysligt intresserad av att veta när man har kommit sisådär halvvägs, kanske. Det är antingen detta det handlar om, eller så är allt bara politiskt spel - något som ett språkrör i Miljöpartiet faktiskt själv ansåg. Därför lyckades Miljöpartiet inte samla alla sina 18 egna ledamöter bakom yrkandet om misstroende.

Oavsett bevekelsegrunder, herr talman, är detta helt obegripligt. Vår planet och vårt land har varken tid eller råd med ineffektiv symbolpolitik. Oppositionens politik, och det som tidigare regeringar helhjärtat har ägnat sig åt, är som om vi här inne i denna sal skulle försöka minska koldioxidutsläppen genom att turas om att hålla andan. Dessutom skulle en del av oss, lite beroende på varifrån vi kommer och vad vi arbetar med, behöva hålla andan oerhört mycket. Det är orättvis politik som har bedrivits tidigare, och man kan inte hålla andan i all evighet, punkt.

Mindre av allt fungerar inte. Det som däremot fungerar är politik som, liksom Romina Pourmokhtaris politik, ställer om hela vägen till nettonoll.

Herr talman! Enda sättet att nå nettonoll är att fasa ut bensin och diesel. En avgörande fråga för varje politisk makthavare är: Ska vi ersätta dessa fossila bränslen med någonting, ska vi erbjuda kloka alternativ eller ska vi bara sluta att göra saker? Ska vi sluta att driva företag i Sverige? Ska vi sluta att transportera gods? Ska vi inte förflytta oss längre?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Prövning av yrkande om misstroende-förklaring mot statsrådet Romina Pourmokhtari (L)

Romina Pourmokhtaris klimatomställning är på riktigt. Hennes klimathandlingsplan dundrar fram åtgärder som fasar ut fossila bränslen för gott men utan att tvinga människor tillbaka till dåtiden eller försätta företag i konkurs. Hennes åtgärder gör det i stället enkelt att fatta klimatsmarta beslut vid köksbordet eller i en bolagsstyrelse. De gör det enkelt att elektrifiera vardagen, industrin och transportsektorn.

Helt avgörande för denna omställning är en kraftigt utbyggd fossilfri elproduktion - mer kärnkraft, vindkraft och solenergi. Ren el är direkt avgörande för att Sverige ska klara klimatomställningen på riktigt.

Romina Pourmokhtari har gett tillstånd till mer havsbaserad vindkraft på ett år än vad den rödgröna regeringen lyckades med på åtta år. Hon har rivit hindren för kärnkraft så att transportsektorn och industrin, herr talman, ska kunna sluta använda fossila bränslen i sina verksamheter.

Liberalernas klimatpolitik lägger grunden för ett samhälle helt utan utsläpp. Framtiden är att kunna resa, driva företag och transportera gods utan att skada planeten. Och med ett pålitligt, robust och fossilfritt elsystem som grund dundrar Romina Pourmokhtaris klimathandlingsplan på.

Det är marknadsintroduktionsstöd för inrikes elflyg. Det är stöd till introduktion av eldrivna fartyg. Det är ökade incitament för att köra elbuss och transportera tungt gods med ellastbil. Det är en skrotningspremie där man gör sig av med en bil som gör skada. Det är en stor satsning på utbyggd laddinfrastruktur i hela landet. Och nu har jag bara nämnt några av de 70 åtgärder som finns i denna klimathandlingsplan.

Detta är vägen till en effektiv och rättvis klimatomställning som får ett brett stöd i samhället.

Herr talman! Det är inte Romina Pourmokhtari som ska bort. Det är den meningslösa symbolpolitik som vi har utsatts för fram till nyss, den som har skjutit de svåraste frågorna framåt i tiden för andra regeringar att lösa och för andra generationer att ta smällarna av.

Liberalerna röstar ja till en modern klimatpolitik som fungerar, herr talman. Men vi röstar nej till att avsätta den första minister som gått i land med att rita upp en linje hela vägen till nettonoll.

Tack, Romina!

(Applåder)

I detta anförande instämde Malin Danielsson, Joar Forssell, Martin Melin, Mauricio Rojas och Cecilia Rönn (alla L) samt Helena Storckenfeldt (M).

Fru talman! Detta kommer att gå ganska fort att berätta om, för målsättningarna är inte svåra. Det svåra är att göra det på ett långsiktigt sätt utan ryckighet och utan ständiga förändringar av vart vi är på väg.

Fru talman! Egentligen är det så enkelt som att det inte ska spela någon roll varifrån vi kommer, var i landet vi växer upp eller bor, vad vi jobbar med eller om vi har en jämn eller ojämn siffra i våra personnummer. Vi ska alla kunna må bra och kunna leva ett gott liv. Om vi drabbas av sjukdom eller skada ska det inte spela någon roll vilken sjukdom. Vi ska få det vi behöver, och vi ska inte behöva vänta när det är som svårast i livet - varken på stöd eller på vård.

Det här låter ju enkelt. Sverige är ett rikt land med massor av kunniga människor, så det här klarar vi av. Ändå har vi tyvärr alldeles för långt kvar att gå för att nå det målet. Det finns helt oacceptabla hälsoklyftor i dag, både geografiskt och socioekonomiskt och på många andra sätt. Vi behöver sluta de klyftorna. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Jag är också väldigt glad över att vi kommer att rösta om den här budgeten och om det här utgiftsområdet, för nu genomförs strategiskt arbete för klokare styrning av vård och stöd i vårt land.

En avgörande del är förstås kollegor som trivs, bra arbetsverktyg och infrastruktur, mindre överbyråkrati och mer tid för mötet mellan människor. En arbetsplats ska inte vara ett panic room, fru talman - inte i vården, inte i omsorgen och inte i socialtjänsten. Det ska heller inte vara en tidsresa bakåt att arbeta där, men en kunskapsresa får det gärna vara.

Den här budgeten ger starkt stöd till barn som far illa och till kvinnor som utsätts för våld. Det genomförs reformer med den här regeringen och det här budgetunderlaget för insatser mot ofrivillig ensamhet, för ett rikt liv hela livet och för en stark äldreomsorg.

När det gäller vården har vi kommit överens om att vi ska utveckla sjukvård i landsort, bruksort och förort. Vardagsvården måste bli stadig och långsiktig, både för patienter och anhöriga och för anställda på vårdcentraler och på sjukhus - där vårdplatserna måste börja räcka till - och i vården hemma, vare sig man har den i fickan eller i sitt vardagsrum.

Vi liberaler tycker att det är otroligt glädjande att varje patient nu äntligen ska få möjligheten att ha en fast läkarkontakt genom husläkarreformen.

Vi är jätteglada över att man går ännu ett snäpp längre och även ser över om det här kan införas i specialistvården, där människor har långvariga kontakter med en annan specialist än allmänspecialisten.

Vi är otroligt stolta över att varje kommun ska ha en medicinskt ledningsansvarig läkare. Det är så mycket vård som utförs i kommunernas regi och med dem som de ansvariga. Ändå finns det alldeles för låg medicinsk kompetens kring de strategiska beslut som fattas där och de rutiner som avgör människors liv där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Vi har alltså en bit kvar. Det finns helt oacceptabla hälsoklyftor i vårt land i dag, oavsett hur vi skär mellan oss människor, och så får det inte vara. Men jag är väldigt stolt över att vi är en god bit på väg med den här budgeten och med den här regeringen.

(Applåder)

Herr talman! Min fråga till statsministern gäller dem som inte ser fram emot mer tid tillsammans med familjen under julhelgen. Den gäller dem som i stället har en växande oro eller kanske till och med en visshet om vad som kommer att hända under de dagarna. Röda dagar och avskildhet - och ofta alkohol - kan ju vara väldigt farligt för människor.

Vilka är regeringens åtgärder för att sätta ned foten mot män som slår kvinnor och män som misshandlar barn och för att stärka och stötta dessa kvinnor och barn så att de kan få tillbaka sina liv?

Fru talman! Jag kan naturligtvis inte lova att regeringen kommer att välja att genomföra exakt Centerpartiets förslag i en motion. Men jag kan absolut lova något när det handlar om trygg vård. Det stora arbetet behöver handla om att man ska ha sin sjukvård nära sig. Det ska vara kunniga människor, som har rätt till fortbildning och som får den fortbildningen. Det ska vara ett ansvar för den som anställer sjukvårdens yrkesgrupper att tillhandahålla fortbildning. Och som ledamoten är inne på: När det väl dyker upp rötägg ska de personerna upptäckas. De ska nagelfaras, och en del av dem ska inte längre vara kvar i vården. Man ska inte kunna utsätta en patient för risk vare sig genom okunskap eller med vilje - så enkelt är det. Det kan vi absolut skaka hand på, och jag ser fram emot att driva detta vidare oavsett om jag är i opposition eller om jag är i majoritet.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Jag är glad att detta ämne kommer på tal, för det är ett väldigt viktigt område. Där ser vi också att HSAN har haft alldeles för tunna muskler. Liberalerna drev under förra mandatperioden tillsammans med bland annat Centerpartiet igenom att man, när man misstänks för allvarliga förseelser, inte ska kunna arbeta som läkare. Man ska inte kunna fortsätta med de felaktigheter som man har ägnat sig åt när de faktiskt innebär risker för andra människors liv och hälsa.

Vi har också länge arbetat just för att man enklare ska kunna upptäcka när en läkare förskriver läkemedel så att det för patienten blir direkt farligt. Det kan för all del också vara flera läkare tillsammans som gör det, utan att de egentligen vet vad den andra gör, så att säga.

Där har det tidigare funnits ett oerhört hårt motstånd från just läkarkåren, som inte alls har velat att någon lägger sig i vad de skriver ut. Men nu äntligen, med den nya infrastrukturen, kommer det att på ett helt annat sätt bli möjligt.

Jag är glad för ledamotens engagemang. Jag är glad för motionerna. Sedan är det så att Liberalerna nu är ett regeringsparti. Då väcker man inte motioner, utan man bereder sakerna i Regeringskansliet. Men jag håller helt med ledamoten om att arbetet med att få ut information om vilka yrkespersoner i sjukvården som kan vara en direkt risk för patienterna och som stjälper snarare än hjälper är mycket, mycket viktigt. Och jag kan försäkra att det pågår.