Lina Nordquist

Fru talman! På det här området blev jag väldigt glad över regeringsförklaringen och regeringens prioriteringar. Som apotekare blev jag glad, som invånare blev jag glad och som liberal blev jag väldigt glad. Vi får en apoteksreform och en tandvårdsreform. Det känns väldigt bra.

Vad gäller apoteken vill jag säga att det är hög tid att utveckla deras roll i vårdkedjan. Under den här mandatperioden ska regeringen se till att vissa tjänster ska kunna erbjudas, till exempel hälsoundersökningar. Vi kommer också att införa ett farmaceutsortiment, ett mellanläge mellan receptfritt och receptbelagt.

På läkemedelsfronten pågår dessutom väldigt mycket avgörande arbete, skulle jag vilja säga, för alla människor som behöver läkemedel på ett eller annat sätt. Det handlar om uppdateringar och en ny läkemedelsstrategi. Vi får äntligen en nationell strategi när det gäller sällsynta tillstånd - i bred bemärkelse, men där läkemedel givetvis ingår.

Det handlar också om arbete för att läkemedel ska finnas där de behövs när de behövs. Det ska vara färre restnoterade läkemedel. Vi arbetar också för att införa en miljöpremie i förmånssystemet och väga in miljöaspekter när det handlar om receptfria läkemedel. Det är något som Liberalerna har arbetat väldigt länge för.

Det är alltså mycket som pågår. Det blir väldigt roligt att se detta.

Sedan har vi detta med tandvårdsreformen, där en utredning tillsätts för att stärka tandvårdens högkostnadsskydd. De som har den sämsta munhälsan ska prioriteras. Det är otroligt viktigt. I dag är det dyrt för den som har dålig munhälsa. Dessutom går ofta skör munhälsa hand i hand med skör ekonomi.

Vi ska alla ha kunskap för att kunna förebygga. Vi ska alla ha råd att förebygga och behandla. De med störst risk ska prioriteras högst.

Jag är jätteglad över att regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram underlag för en nationell riskbedömning. Det är viktigt.

Arbetet för en jämlik tandvård för barn och vuxna i hela landet pågår nu. Arbetet för bättre läkemedelsförsörjning och klokare läkemedelslagstiftning pågår. Jag ser verkligen fram emot de färdiga förslagen.

Herr talman! Sommarlovet ska vara bad i vattenspridare för alla barn, eller bär och saft på en filt. Men vi vet alla att det finns barn som genomgår ett helvete under sommaren. Några har svårt sjuka föräldrar som inte mäktar med, och barnen måste då ta hand om både sig själva och sina yngre syskons kläder, mat och allt annat när skolan är stängd.

Andra barn har i och för sig full uppmärksamhet mot sig men utsätts för kränkningar och förhindras leva som de själva vill. Tvångsäktenskap planeras för dem, eller omvändelseresor för att deras sexuella läggning inte duger för familjen, eller uppfostringsresor där de utsätts för våld och blir inlåsta och fastkedjade.

Herr statsminister! Vårt lands fri- och rättigheter ska självklart vara för alla. En trygg uppväxt ska självklart vara för alla. Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för just dessa barn?

Herr ålderspresident! Nu tror jag att det blev lite snubbelpudding här. Den breda bruna penseln passar inte riktigt in när det handlar om socialtjänstens arbete.

I mitt anförande nämnde jag bara några av alla de insatser som denna regering genomför. Det handlar om Bostad först, vilket Socialdemokraterna inte alls ville ha men som ett tillkännagivande från förra mandatperiodens riksdag med Liberalerna tvingade fram. Det handlar om att se till att ingen som arbetar i socialtjänsten ska behöva vara rädd för att utsättas för hat eller hot eller att förolämpas utan att de verkligen kan skydda de personer som har de allra största behovet av skydd. Det handlar om att se till att sociala insatsstyrkor - som inte går klädda i stålhätta utan helst i toffla - kan lyfta människor och ge dem luft under vingarna långt innan de ens riskerar att falla omkull. Det handlar om otroligt stora insatser för skolan, för det finns inget bättre vaccin mot en mörk framtid än en riktigt bra skolgång.

Hur mycket ledamoten än diskuterar pengakranen eller de inflationshämmande åtgärderna - för märk väl, det är inflationen som gör människor riktigt fattiga, inget annat - och hur mycket han än tjatar om dessa kronor går det inte att komma runt att den här regeringen förebygger problem och att många av de tillkännagivanden som nu genomförs stod Liberalerna bakom, men inte Socialdemokraterna.

Herr ålderspresident! Jag tackar för utläggningen och den korta frågan på slutet.

Till att börja med vill jag apropå budget, pengar och andra saker säga att alla pengar i världen är till ingen nytta för ett utsatt barn om föräldrarnas rätt går före barnens rätt. Vi måste också se vad pengarna går till. Vi måste se att förebyggande är bättre än repressivt när det är för sent. Vi måste se att barnet aldrig någonsin ska behöva anpassa sig efter föräldrarätten när det inte är bra för barnet.

Vad gäller jämställt försörjningsstöd ska man, vilket många kommuner också gör, självklart betala ut pengar till kvinnan, till mannen eller till båda. Det beror på vad som är bäst för den familjen. Men många rapporter visar att när en person i familjen inte klarar av sin egen ekonomi är det jämställda försörjningsstödet inte det som behövs för en familj i verkligheten. Det spelas bort eller dricks bort. Pengarna rinner mellan fingrarna, och efter två dagar är det en lång månad kvar men inte mycket på bankkontot. Det som ser fint ut på papperet kan ibland vara det som tippar omkull en familj helt och hållet.

Jag vet inte om ledamoten minns det, men det var precis de samtalen vi förde under januariavtalet, när socialdemokrater och liberaler samarbetade mer formellt. Ett jämställt försörjningsstöd på papperet kan just därför innebära att många familjer hamnar mer i kläm.

Avslutningsvis vill jag säga att jag verkligen hoppas att vi kan samarbeta. Jag tror att alla åtta partiers synpunkter måste höras, och vi andra måste lyssna extra mycket på alla de synpunkter som är kloka. Det är så vi bygger ett samhälle starkt. Det gör vi inte genom att arbeta mot varandra utan genom att ta de bästa idéerna från var och en av oss.

Herr ålderspresident! Jag står här för att helt kort sammanfatta: Detta är nog bland de absolut viktigaste uppgifter ett samhälle har. Väldigt mycket klarar vi människor själva, ska vi få råda över själva och ska vi få styra själva. Men när det brister under livet, under kortare tid eller längre, herr ålderspresident, måste samhället finnas där.

Vi har länge haft brister. Vi har förbättrat dem steg för steg, men många saker finns kvar att göra.

Det handlar inte minst om vuxna människor i hemlöshet. Där är metoden Bostad först äntligen på väg, så att man slipper välja att först vara hemlös och bli av med sitt beroende för att sedan få en bostad. Det handlar också om bättre insatser för beroendevården och bättre stöd för människor som behöver en ny chans i livet.

Det handlar förstås även om barn som far illa, herr ålderspresident. Det är ofta barn som är barn till någon som själv farit illa som liten och som sedan blivit en vuxen förälder som inte mäktar med. Det krävs ganska stora synvändor i vårt sätt att se på föräldrarätt och barnens rätt för att sätta barnens rätt först. Det gäller till exempel mellantvång, att föräldrar ska kunna tvingas till vård om deras agerande, deras sjukdomar och deras problematik ställer till det för deras barn och utsätter dem för fara.

Men det ska också finnas möjligheter för samhället att hjälpa barnet när föräldrarna inte vill det, utan att för den skull släppa fokus på att det finns ett problem i sig när föräldrar inte vill att deras barn ska få stöd. Mellantvång behövs, och nu är det på väg.

Herr ålderspresident! Brottsförebyggande insatser på bred front är också på väg. Det är jag väldigt glad över. Det handlar om en reformerad socialtjänst med fokus på de problem vi ser tydligt i vårt samhälle i dag men som kanske inte var lika uppenbara när socionomutbildningen en gång lades upp. Det handlar om att stärka lärares möjligheter och möjligheten till föräldrastöd så att föräldrar klarar mer. Det handlar om sociala insatsstyrkor, som ser till att barn inte behöver åka av vägen utan kan bli vuxna individer, växa som människor och själva klara sina liv.

Det handlar också om bättre tillsyn och bättre verktyg för att upptäcka brister när vi som samhälle tar över ansvaret för ett barn men det ansvaret inte håller fullt ut.

Herr ålderspresident! Vad vi än gör på den här fronten får vi inte glömma att allt detta, samtliga våra beslut, förutsätter att vuxna människor i barnets närhet, eller i den vuxnes närhet när en vuxen far illa, vågar fatta beslut och kliva in och hjälpa. Det gör det helt oundgängligt med insatser mot hot, mot våld, mot förolämpningar och mot sätt att skapa rädsla hos socialtjänsten och socionomer.

Oavsett kunskap, metoder och möjligheter är det klart att den vuxna som hånas eller skräms inte kommer att kunna hjälpa någon att komma på rätt köl. Därför är jag glad över det arbete som nu är på väg. Det handlar om en lagrådsremiss, för att skärpa den straffrättsliga påföljden när människor i socialtjänsten utsätts för hot och våld. Det handlar om tilläggsuppdraget till utredaren för att se till att även förolämpning måste bli ett brott som leder till helt andra konsekvenser än i dag.

Slutligen vill jag säga - det låter kanske lite tröstlöst - att jag tror att mycket av det vi gör i denna kammare och som människor gör inom socialtjänsten och i skolan för de barn som har det allra svårast många gånger kan kännas lite som Sisyfos knuffande av den där stenen uppför kullen. Jag tänker att det enda sättet för oss att få upp denna sten är att göra som Albert Camus sa: Vi måste tänka oss Sisyfos lycklig när han gör det.

Vi får inte ge oss. Vi måste tänka att det är värt vartenda försök, vartenda beslut vi fattar här, varenda debatt vi har och når en majoritet i fråga om åtgärder och varenda insats som gör att socialtjänst, lärare och föräldrar får lite bättre möjligheter att ge människor en friare framtid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap

Herr talman! Nu vill jag bara inleda med att lugna alla som har pratat om hur samtliga partier blev tagna på sängen och hur ingen hade kunnat förutse detta och säga att den liberala kristallkulan fungerade även nu.

Vi lade nämligen fram flera av de här förslagen före pandemin. Den då tillsatta S-utredningen sa: Nix pix, det behövs inte; vi behöver bara ha förslag för höjd beredskap. Sedan vaknade man till liv och lade tilläggsuppdrag en gång och så ännu en gång, och sedan blev det faktiskt en ganska bra utredning.

Med det sagt är det ju så, herr talman, att beredskap i mångt och mycket handlar om att vara beredd på det oväntade. Men det handlar också om att vara beredd på det som är väldigt väntat. Det är inte konstigt att läkemedelsbrist uppstår när vi behöver många, många tillverkare på en global marknad. Det är inte konstigt att brist på skyddsutrustning kan uppstå när vi har många, många tillverkare runt om i olika länder. Vårt ansvar är att reglera den marknaden, eftersom det handlar om skattemedel och utsatta människor. Men vi vill ju inte motarbeta att vi har en marknad.

På det sättet tycker jag att många av förslagen blev väldigt bra i slutändan, och jag är glad att vi kan fatta de här besluten. Jag är säker på att det är väldigt bra för Sveriges patienter, och jag är också säger på, herr talman, att det är väldigt bra för de människor som jobbar med beredskap i Sverige, i vitt, i grönklätt men inte i kamouflage. De behöver allihop goda förutsättningar, och till dessa förutsättningar hör naturligtvis att man har läkemedel och skyddsutrustning.

Herr talman! De lagförslag som vi kommer att fatta beslut om nästa gång vi voterar vill jag ställa mig bakom i dag och vill bara förtydliga att förslagen handlar om att hälso- och sjukvårdslagen blir tydligare när det gäller tillgången till sjukvårdsprodukter och utrustning och när det gäller tuffare krav på företag att de måste informera innan ett läkemedel tar slut och innan lagren börjar tömmas.

Det handlar också om en lagerhållningsskyldighet för öppenvårdsapotek och en skyldighet att se till att partihandlare faktiskt levererar till sjukhusapotek. Detta är viktiga och bra saker.

Samma sak är det angående en ändring i offentlighets- och sekretesslagen så att man ser till att sekretess kan överföras från Läkemedelsverket när det behövs. Det är också hög tid att Apotek Produktion & Laboratorier AB får ett utökat samhällsuppdrag så att vi får en trygghet och säkerhet för patienter.

Jag ska inte dra ut på debatten, för jag tror inte att detta är någon knivig fråga ideologiskt. Jag tror inte att det här är någonting som löser allt, men jag tror att det löser en del viktiga puckar. Jag vill bara avsluta med att även om detta är viktiga steg, herr talman, får vi inte glömma att det behövs mer framöver när den regering som nu har tillträtt och börjat förändra kommer att ta fler steg för att se till att vardagens arbetsvillkor när det gäller den utrustning man behöver men också andra saker man behöver i sin vardag ska duga och vara riktigt bra. En högre belastning under kris, höjd beredskap eller särskilda händelser blir såklart lättare att mäkta med om vardagen i sig inte är en påfrestning, utan det är roligt att gå till jobbet och roligt att gå hem efter ett arbetspass.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap

Vi jobbar vidare, men detta är ett bra steg på vägen!

Herr talman! Det kanske är en definitionsfråga om fem månaders regeringsinnehav är lång eller kort tid för att specifikt prioritera gårdsförsäljningen i en tid då Sverige står inför väldigt stora utmaningar.

Apropå det ledamoten tog upp om Liberalernas inställning kan jag avsluta med att säga att vi från Liberalerna sa en sak före valet, nämligen att vi vill ha gårdsförsäljning förutsatt att detta inte innebär risk för Sveriges monopol för att skydda de personer som kan utsättas för risk vid högt alkoholintag. Efter valet sa vi samma sak, det vill säga att vi fortfarande vill ha gårdsförsäljning förutsatt att människor inte utsätts för stor risk genom att monopolet riskeras.

Nu har fem månader gått. Vi får väl se hur många månader till som behövs för att vi ska få se resultat i den här frågan.

Herr talman! Tack, ledamoten Bergenblock, för frågan!

Jag tycker, till att börja med, att det är fantastiskt att ledamoten har en så optimistisk syn på demokratins hastighet - den regering som tillträdde den 17 oktober borde naturligtvis redan ha producerat ett lagförslag i denna fråga. Det hade jag förstås önskat - det hade varit väldigt bra - men demokratins kvarnar mal långsamt; det gäller både när samhället går uppåt och när man fattar beslut som tar det nedåt.

Från Liberalernas sida är vi för gårdsförsäljning så länge monopolet inte riskeras. Vi tycker att det vore väldigt positivt.

Som ledamoten kanske vet finns det ett tillkännagivande från riksdagen från 2018. Det finns också en utredning som tillsattes med stöd av just Liberalerna och Centerpartiet, och denna utredning har ganska nyligen presenterats. Jag ser fram emot att se resultatet och hur det skulle gå att få fram ett lagförslag - kan vi göra det utan att riskera det svenska monopolet för folkhälsan?

Jag hoppas, precis som ledamoten, att detta inte ska ta alltför lång tid.

Herr talman! Målet för folkhälsan och målet inom ANDTS-området låter enkelt: Hälsan ska vara god och jämlik i hela landet och i hela befolkningen. Det ska inte spela någon roll var vi bor, hur vi har vuxit upp eller varifrån vi kommer. Men i verkligheten har vi långt kvar att gå för att nå målet. Det finns helt oacceptabla hälsoklyftor i dag, och de klyftorna måste vi sluta.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet. Jag vill också i samband med detta betona att jag är glad att det händer mycket bra just nu på området. Färre människor ska dö, och färre människor ska lida. Det gäller både dem som drabbas och deras anhöriga. Det arbete som pågår för ett kompetenscentrum är viktigt. Det är bra att spel ingår och att både pengar och uppdrag riktas för att förhindra att människor ägnar sig åt något som till en början är roligt men så småningom blir ett träsk som välter hela deras privatekonomi.

Vi liberaler tycker också att det är positivt att tobakens skadeverkningar tydligt betonas och att avvägningar görs mellan de olika typerna av nikotin- och tobaksprodukter. Det är viktigt att man ser till att langning verkligen motverkas, så att människor inte ska kunna ge produkterna vidare till personer som fortfarande är barn.

När det gäller alkohol finns en viktig balansgång. Å ena sidan ska man kunna äta och dricka gott och driva restaurang, men man ska å andra sidan inte skadas av alkoholen eller riskera att skada någon annan. Jag är glad för att vi nu på ett försiktigt sätt ser över regelverket och ser om det går att modernisera och förenkla för serveringstillstånd, så att människor kan driva restaurang, äta och samtidigt ha ett gott hälsoskydd.

En mindre känd fara på området är lustgasen. De kroniska följderna är allvarliga. En enda överdos för en ung människa som inte vet om att lustgas är farligt kan innebära direkt livsfara. Även här är jag glad över regeringens steg för att få till stånd en tydlig reglering av icke-medicinsk användning av lustgas samt inte minst åldersgränser.

Slutligen har vi narkotikafrågan. Här behövs många insatser på många olika sätt. Sprututbyten, LARO och bättre tillgång till överdosmotverkande läkemedel behövs. Fler yrkesgrupper behöver dessa läkemedel för att kunna rädda liv.

Jag är glad över att Socialstyrelsen får i uppdrag att göra kartläggningar för att förbättra beroendevården i vårt land. Jag är också tacksam över att en utredning just nu ser över vilka insatser som kan minska lidande och död i andra länder och där vi kan ta del av de exemplen för att skydda våra allra mest utsatta. Jag är vidare glad över att arbete pågår för att säkra att vårdkedjorna håller ihop. En person som har befunnit sig under Kriminalvårdens eller Statens institutionsstyrelses vård ska inte släppas helt ensam när man lämnar Kriminalvården eller Sis, utan man ska bli hållen i handen hela vägen till dess att man har en chans att få ett nytt liv.

Väldigt många människor med beroende lider även av andra sjukdomar; det kan handla om anorexi, bipolär sjukdom, depression eller andra svåra lidanden. På papperet är hälso- och sjukvårdslagen redan i dag tydlig med att regionen och kommunen ska samarbeta för att skydda dessa personer och ge god vård, men så ser det inte ut i verkligheten. Detta har inte fungerat. Människor har hamnat i limbo - kommunen eller regionen har sagt att den andra instansen måste hjälpa dem innan de kan få hjälp. Man måste först bli av med sin anorexi, och sedan kan man få hjälp med sitt beroende - eller tvärtom.

Jag är väldigt glad att vi nu är på väg mot en huvudman för vården. Det kommer att göra stor skillnad.

Avslutningsvis vill jag säga att vi ska ha de regelverk, den vård och det samhälle som bäst minskar lidande och död och som ger en frisk befolkning som mår bra under hela livet, vare sig man är anhörig eller patient och sjuk. Här finns det inget utrymme för fördomar, moraliska pekpinnar eller käpphästar, utan vi ska lindra lidande och ge människor ett så gott liv som vi bara kan utan att någon skadas på vägen av vad någon annan väljer att göra.

Herr talman! Det är bra, tycker jag, att kammaren i dag beslutar om ett ökat fokus på rehabilitering. Det är efterlängtat och viktigt.

Det är också viktigt att vi ser till att Ivo verkligen har de verktyg som behövs för att sätta stopp när vården inte håller måttet.

Sedan finns det en annan del i dagens betänkande som handlar om när arbetsgivare tillsammans med fackföreningar vill teckna försäkringar för sina anställda. Den allra största yrkesgruppen här är byggnadsarbetare, men det finns naturligtvis en massa andra yrkesgrupper också. Där tycker jag att en del partiers ställningstaganden blir problematiska. Jag är väldigt tacksam över att majoriteten säger nej till de ursprungliga förslagen i detta betänkande.

Vi behöver nämligen ta vara på svensk sjukvård. All vård vi kan uppbåda behöver vi, herr talman, för att kunna få hjälp när vi blir sjuka. Alla goda krafter måste kunna hjälpa till och måste vara välkomna. Varje arbetsplats där vårdutbildade människor vill arbeta ska vi se som något positivt.

Människor måste kunna byta jobb om de vill. Det behövs fler arbetsplatser i sjukvården än bara den offentliga sektorn. Vi kan inte ha bara en enda arbetsplats.

Det förslag som vi säger nej till i dag motsvarar, tycker jag, att jag ber någon om hjälp och samtidigt säger: Jag vill ha din hjälp, men medan du hjälper mig vill jag också att du tydligt förklarar exakt på vilket sätt du inte ska hjälpa någon annan och sedan lägger mycket tid på att följa upp att du verkligen inte hjälper någon annan än mig. Jag begriper inte detta.

Enligt min mening innebär det förslag som låg, men som nu kommer att röstas ned, en stoppkloss för privata alternativ, för möjligheten att byta jobb och, i slutändan, för möjligheten att få vård när man blir sjuk.

Det har i dagens debatt hänvisats hit och dit. Det har hänvisats till omfattande utredningar - och det är sant att det finns en omfattande SOU - som dock säger att man inte har kunnat hitta några rapporter om undanträngningseffekter.

Det har också hänvisats till Myndigheten för vård- och omsorgsanalys. Det finns en sådan rapport, ja. De kunde inte visa om patienter påverkades. De rekommenderade oberoende forskning och tyckte att det fanns mycket åsikter men inte så mycket fakta på detta område.

Det har hänvisats till Läkarförbundet. Läkarförbundet påpekar precis det jag just sa, nämligen att det i utredningen som ligger till grund för detta inte finns ett enda exempel på att man hittat någon undanträngningseffekt.

Jag kan alltså inte låta bli att tycka att delar av dagens debatt handlar om det klassiska sovjetiska tricket att lova att bygga broar där det inte finns någon flod. Och sådant tycker jag inte att vi ska hålla på med.

Till och med Lagrådet skriver att det är svårt att bedöma vad syftet med lagen egentligen är, och vilka problem som kan uppstå kan man inte förutse, konstaterar Lagrådet.

Så vi säger nej till detta förslag men ja till utskottets förslag om vård oavsett utförare och ja till förslaget om ett tydligt fokus på rehabilitering.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)

Herr talman! Jag står här för att säga tack. Biobankslagen behövs för att säkra att vi kan spara prover för sjukvård, att vi kan hitta nya behandlingar mot svår sjukdom, att vi kan säkra kvaliteten i vården och utföra andra svåra och viktiga uppgifter, till exempel att identifiera avlidna personer.

En ny biobankslag

Dessa prover spelar stor roll. Lika stor roll spelar det naturligtvis att vi vid all hantering och användning tar vara på proverna med stor hänsyn till sekretess och integritet och att den som kan får lämna informerat samtycke och säga: Ja, ni får ta mina prover, för min skull eller för andras skull.

Herr talman! Från början fanns det en lucka i detta lagförslag, där de allra sköraste av oss riskerade att falla igenom. Det var naturligtvis inte någons mening. Men förslaget innebar att man aldrig skulle kunna bevara eller använda prover från personer som inte själva kan ge samtycke. Det kan låta rimligt. Men det gjorde det oerhört svårt att söka ny och effektiv behandling mot sjukdomar som drabbar just självbestämmandet och beslutsförmågan - demens, stroke, psykoser och svåra tumörer. Den sjukdom som tagit dessa människors beslutsförmåga från dem skulle alltså också förhindra möjligheten att hitta bättre behandlingar mot just denna sjukdom.

Vi i Liberalerna skrev därför en motion som nu är hela utskottets gemensamma förslag. Det går ut på att försöka hitta en försiktig särreglering när det gäller forskning på prover från beslutsoförmögna personer.

En ny biobankslag

Var och en av oss ledamöter inser att detta är en känslig avvägning. Det kräver stor hänsyn till integriteten. Vi ser samtidigt, alla i utskottet, att patienter med de sjukdomar som drabbar självbestämmandet självklart måste ha goda chanser att få bättre behandling i morgon.

Så varmt tack, kollegor! Tack snälla för att ni än en gång visar mig politik för kunskap och hälsa när den är som allra bäst! Tack så mycket för hantverket, och tack för lagförslaget!

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)

Ökad kontroll i hälso- och sjukvården

Fru talman! Ledamoten lyfter fram en sak som är oerhört viktig för framför allt människor i sjukvården, sjuka personer, men också för oss liberaler - just detta med till exempel hedersförtryck, där en ytterligare person som finns med i vårdmötet kan tänkas vara mer eller mindre en spion som kan hindra patienten från att säga som det är men också sprida vidare vad som sagts. Det är ju helt oacceptabelt.

Vi liberaler vill inte att det ska vara tillåtet att låta barn tolka i sjukvården. Vi vill heller inte att släktingar ska göra det. Däremot vill vi att människor ska ha de allra bästa förutsättningarna att lära sig svenska språket när de kommer hit för att bygga sig en ny framtid. Det tycker vi är oerhört viktigt.

Vi har accepterat skrivningen i Tidöavtalet som säger att man för det första ska stärka tolkars kvalitet i hela samhället och för det andra ska låta en utredning överväga, vilket alltså betyder väga för- och nackdelar med, att ta ut en avgift när en viss tid förflutit efter att någon fått sitt uppehållstillstånd. Vad den utredningen kommer fram till vet inte jag, men jag utgår från att det är en gedigen utredning.

Jag tror att hela den här debatten är viktig därför att den innehåller många helt avgörande frågor för människor, både för dem som arbetar ute i offentlig sektor och för dem som behöver offentlig sektor. Men jag tror också att debatten i viss mån har blivit lite av en skräckfilm därför att vi sedan länge har en situation med svår matematik i Sveriges riksdag och ett mycket hårt debattklimat. Nu går vi också in i en hård vinter med en väldigt svår situation där många människors vardag riskerar att faktiskt tippa omkull. Då tror jag att så fort diskussionen blir lite osaklig ligger vi väldigt risigt till, så jag hoppas att oron kan dämpas och att utredningarna är mycket noggranna.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Jag tror att ledamoten och jag till stor del delar uppfattningen att vi i dag har en sjukvård som inte är jämställd. Det finns stora skillnader mellan människor som beror på var i landet de bor eller var i staden de bor. Det beror på utbildning, bakgrund och sjukdomar. Det finns för stora skillnader.

När vi kommer till sjukvården kan den första skillnaden vara om det finns en sjukvård att komma till. Där finns det viktiga överenskommelser, och det är jag väldigt glad över. Den nya regeringen kommer att driva på för större chanser att bedriva nära vård både i glesbygd och på landsbygd, för småskalig vård och för en möjlighet att ha vården nära sig.

Det finns också skrivningar som jag skulle säga är väldigt avgörande om tiden i vården. Den som är anställd i sjukvården måste ju ha tid för patienten. Precis som ledamoten Rågsjö nämner kan det handla om språkförbistring. Det kan handla om demenssjukdomar och annat. Det finns mycket som gör att ett vårdmöte behöver ta mer tid. Tolk är ett exempel. Där blir mötet automatiskt längre därför att en till person behöver komma in och meddela vad som pågår. Men det finns många andra sammanhang där man behöver ha tid att mötas för att prata om en sjukdom som patienten kanske inte ens visste fanns eller en sjukdom som patienten har glömt att hen lider av.

Jag tror inte att det finns mycket som är viktigare än tiden i vården och viljan hos de mest kunniga att stanna i vården och veta med säkerhet att de har den kunskap de behöver och tiden att se både patienter och anhöriga.

Fru talman! Ja, mina vänner, det är inte ofta jag blir förbannad i denna kammare. Men detta, ledamoten Jonsson, är ren vilseledning.

Jag har precis förklarat för ledamoten, mycket pedagogiskt, att om man läser de fullständiga skrivningarna i avtalet kan man tydligt se att undantag ska utredas. Frågan är om man efter viss tid efter uppehållstillstånd ska införa avgifter. Skaka inte på huvudet, Anders W Jonsson! Jag har läst detta avtal - sannolikt noggrannare, verkar det som. Jag har varit mycket pedagogisk och tydlig. Detta är ren vilseledning.

Jag hade hoppats att snömoset skulle hålla sig utanför Riksdagshuset och inte släpas in hit till talarstolarna.

Efter åtta år med socialistiskt styre i detta land och försök att få till någonting som ger liberala reformer gör vi i Liberalerna bedömningen att hellre än som en takfläkt snurra runt, kasta åt alla håll och bara samarbeta med sig själv acceptera demokratin, acceptera matematiken och se till att få in så mycket liberala reformer som möjligt så att riskerna blir så få som möjligt.

I stället för att försöka skapa verklig förändring står man i riksdagens talarstol och meddelar medvetet svenska folket direkta felaktigheter. Det står uttryckligen att undantag för sjukvården ska utredas. Jag är så arg just nu att jag är glad att jag inte kan många fula ord. Kunde jag dem skulle jag just nu räkna upp en hel lång rad av dem.

Detta avtal var en nödvändighet för att få till en borgerlig liberal regering. Det finns alltid saker i varje samarbete som inte är vad ett enskilt parti vill ha. Men att inte samarbeta, att bara se till alla andras fel, innebär att det inte blir något resultat alls.

Låt oss mötas här om tre och ett halvt år, så får vi väl se vilka reformer vi fick!

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

För mig och andra liberaler var det viktigt med de fullständiga skrivningarna när det gäller de två delarna av Tidöavtalet som ledamoten tar upp.

Den första skrivningen gäller den inre gränskontrollen, det vill säga att de människor som vistas illegalt i landet i högre grad behöver lyftas fram och synliggöras för Migrationsverket och Polismyndigheten när de kommer i kontakt med svenska myndigheter. Där är det viktigt för oss att vi får kontroll över vilka människor som inte får vistas i landet och därmed vilka personer som ska meddela polis och migrationsverk. Det var dessutom mycket viktigt för oss liberaler att också prata om att utreda de undantag som ska finnas. Det finns med största säkerhet ett behov av tydliga undantag. Även den som inte har rätt att vistas i landet behöver vissa grundläggande trygghetsfaktorer tillgodosedda. Det är mycket viktigt att den kommande utredningen ska se över vilka undantag som behövs.

Samma sak gäller frågan om tolk. Vi tycker att det är viktigt att möjligheten att lära sig svenska stärks. Den som efter en viss tid i Sverige får ett uppehållstillstånd ska inte bara ha tillstånd att vistas i landet utan också en möjlighet att tillgodogöra sig landet, vara en del av ett samhälle, påverka samhället och förstå viktiga delar av den information man får i tidningar och på annat sätt.

Vi tycker att det är rimligt att utreda om det en viss tid efter det att uppehållstillstånd har erhållits ska införas avgifter. Vad utredningen landar i vill jag inte föregripa. Men naturligtvis förutsätter detta också en stor möjlighet att lära sig språket. Annars blir allt tandlöst.

Fru talman! Under förra riksdagsåret och även dessförinnan riktade Liberalerna flera uppmaningar till den dåvarande regeringen om att förbättra svensk sjukvård på avgörande områden. Svensk sjukvård är, som många här i dag har konstaterat, helt avgörande för att människor ska få sina liv tillbaka. Men den är också tyvärr en plats där anställda ofta dräneras på just sina liv.

Fru talman! Vi konstaterade - ibland själva i vår skuggbudget, ibland tillsammans med andra partier - att staten behöver ta ett större strategiskt ansvar för att svensk sjukvård ska få fler vårdplatser och för att korta vårdköerna, så att sjuka människor slipper vänta på vård. Vi efterfrågade också gång på gång att man ska kunna opereras någon annanstans i landet än där man själv bor om man så vill.

Fru talman! Vi riktade även uppmaningar om statens roll när det gäller att anställa och behålla kunniga anställda i sjukvården. Den som väljer att arbeta i vården ska vara säker på att få god arbetsmiljö, tillräckligt många kollegor och fortbildning. Det gäller bedside, labb, röntgenavdelning och alla andra ställen i vården där vi i dag ofta har brist på avgörande kompetens. Just att anställa och behålla de kunniga och omtänksamma är, skulle vi liberaler säga, den allra viktigaste åtgärden för att få fler vårdplatser och för att få fler operationer och annan vård i tid. Inga beslut i något styrelserum eller någon kammare, fru talman, kan stärka svensk sjukvård så mycket som kunniga kollegor som man kan lita på.

Den dåvarande regeringen ville inte befatta sig med självbestämmande, inte för anställda och inte heller för patienter, dock gärna med vårdplatser. Där hade vi nog faktiskt en enighet, åtminstone framåt vårkanten, men vi hade inte enighet om hur det skulle gå till. Det finns en tendens hos många partier att vilja ösa på stora engångssummor. Men dessa summor går inte att använda för att anställa en enda människa. Ingen vill bli anställd för fyramånaderspengar som tar slut vid jul, för vad händer sedan? Det är som om en vårdplats vore en säng med en droppställning och inte vård och kunskap dygnet runt till den som blir sjuk.

Men nu händer det, fru talman, och det är jag väldigt glad över. Nu har den nya regeringen inlett arbetet med att stärka arbetsmiljön. Man inför digitala verktyg som gör stor skillnad både för patienternas säkerhet och för de anställdas arbetsmiljö. Det blir starkare företagshälsovård och försäkringsskydd. Det blir långsiktighet i tillskotten i stället för enstaka klumpsummor som tar slut vid årsskiftet. Man ser till att pengar till vårdplatser faktiskt förvandlas till just vårdplatser - platser där patienter får hjälp dygnet runt tills de klarar att skrivas ut. Vårdkedjan, fru talman, kommer att stärkas över hela landet. Det blir mer småskalig vård i den nära vården, mer självbestämmande även för den som är sjuk och behöver slutenvård samt mer stöd till anhöriga.

Jag känner mig hoppfull. Den nya regeringen har bara suttit i Socialdepartementet i en månad, men redan ser jag tydliga tecken på mer kunskap och omvårdnad, mindre byråkratisk detaljstyrning och mer mänsklighet och frihet - även för den som är sjuk och även för den som väljer att arbeta i sjukvården.