Johan Forssell

Fru talman! Tony Haddou säger att de här personerna har skyddsskäl och kritiserar mig när jag säger motsatsen. Men det är ju inte jag som säger det, fru talman, utan det är Migrationsverket som gör bedömningarna. Det är också de domstolar vi har som har gjort de här bedömningarna.

Vi har en rättssäker ordning i Sverige där asylprövningsbeslut fattas av ansvarig myndighet och domstolar, inte av politiker i riksdagen. Det är inte någon i talarstolen här som ska bestämma vem som får stanna, vem som har skyddsskäl och vem som inte har det. Varför är det på det sättet? Jo, därför att vi har en rättssäker asylpolitik. Allt annat hade ju varit otroligt rättsosäkert.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är egentligen rätt häpnadsväckande att höra påståenden som de vi precis har hört här. Varför över huvud taget ha domstolar som man kan överklaga till i asylärenden om det ändå är politiker från Vänsterpartiet eller Miljöpartiet som ska stå i talarstolen här och avgöra vem som har skyddsskäl och inte? Det blir för mig obegripligt.

Jag tycker faktiskt också att det här föranleder ett antal frågor. Står Vänsterpartiet och Miljöpartiet ens bakom en reglerad invandring? Står Miljöpartiet och Vänsterpartiet bakom den ordning vi har med oberoende domstolar som fattar den här typen av beslut? Det har ju inte alltid varit så i svensk migrationspolitik, utan tidigare var det en annan ordning - som vi lämnade, av väldigt goda skäl. Jag trodde att den diskussionen var över, men uppenbarligen är den inte det.

Den här lagstiftningen var rättsosäker redan från början. Det var inte heller bara vi som sa det, utan det var en lång rad olika remissinstanser. Ansvarig myndighet, Lagrådet - alla pekade på hur bristfällig lagstiftningen var, på de svåröverblickbara konsekvenserna och på följderna av växande handläggningstider. Vi ser nu också resultatet av det.

Vi gör vårt bästa genom att till exempel tillskjuta resurser till Migrationsverket för att så gott det går ändå försöka hantera den här situationen. Men man kanske hade önskat lite mer självkritik, fru talman, av dem i den här kammaren som envisades med att rösta igenom den rättsosäkra lagstiftningen. Man kan ifrågasätta hur pass seriöst det egentligen är att nu lägga över ansvaret på oss att städa upp i oredan.

Vi tillskjuter nu ekonomiska medel för att just korta handläggningstiderna. Vi ger också Migrationsverket i uppdrag att genomföra det, och vi kommer att göra det, fru talman. Framför allt kommer vi aldrig att återvända till typ av väldigt kritiserade, rättsosäkra lagstiftningsexperiment som den tidigare regeringen ägnade sig åt. Vi lägger nu om migrationspolitiken så att den blir långsiktig. Vi behöver ett lägre asylmottagande i Sverige.

Samtidigt utvecklar vi vår politik på andra områden, inte minst för att se till att minska utanförskapet. Fler människor som har kommit till Sverige ska få utbildning och arbete så att de kommer in i det svenska samhället. Men grunden för detta, fru talman, är att vi har en reglerad migrationspolitik där det är den som har skyddsskäl som får stanna och där asylprövningen sker i domstolar, inte av politiker här i riksdagen.

Fru talman! Jag kan börja med att instämma i att handläggningstiderna ibland är långa, till och med för långa. I just det här fallet måste man dock ställa sig frågan vad som egentligen är grundproblemet i sammanhanget. Jag vill med kraft göra gällande att grundproblemet här egentligen inte är handläggningstiderna, utan de är snarare en följd av det som är grundproblemet, nämligen en rättsosäker lagstiftning redan från första början.

Här får man backa bandet några år för att minnas de olika gymnasielagarna. I grund och botten var det en grupp personer som kom till Sverige och som på ett rättssäkert sätt bedömdes inte ha skyddsskäl. Då är det så i vår migrationspolitik att ett ja ska vara ett ja men att ett nej också måste vara ett nej. Det är hela grundpremissen för en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Allt annat än detta skulle vara ohållbart.

Gymnasielagen var väldigt kritiserad redan från början. Lagrådet skrev i sitt remissvar eller sitt yttrande att gränsen hade nåtts för vad som var acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas. Tunga remissinstanser skrev att komplexiteten gjorde det svårt att tolka lagstiftningen och få överblick över den och att den också skulle kunna få svåra konsekvenser inte minst för enskilda.

Migrationsverket påpekade, liksom vi från mitt parti och flera andra partier, att lagstiftningens konstruktion var väldigt komplicerad och att detta skulle leda till just tillämpningssvårigheter men även påverka rättssäkerheten negativt. Migrationsverket pekade på att den nya lagstiftningen också riskerade att leda till just längre handläggningstider.

Lagrådet kunde inte tillstyrka att det remitterade förslaget ens skulle ligga till grund för lagstiftning. Ändå blev det lagstiftning av det oerhört kritiserade lagförslaget. Det blev en gymnasielag, och detta beklagar jag. Det var inte ett seriöst sätt att hantera migrationspolitiken på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker möjligen att det är en smula magstarkt att vi som faktiskt var emot gymnasielagen ska bära ansvaret för de problem som har uppstått. Vi varnade ju för precis de problemen tidigare. Någonstans måste man kunna ta ett ansvar för de egna beslut som man har fattat. Denna lagstiftning borde inte ha kommit på plats från första början. Den var rättsosäker redan då.

Sedan finns det problem med handläggningstiderna, och det är naturligtvis alltid beklagligt när enskilda drabbas på ett negativt sätt. Ett av skälen till att regeringen har tillfört stora resurser till Migrationsverket är att de ska kunna behålla sin personalstyrka men också att tillståndsprövningens handlingstider varit alldeles för långa.

Vi har också i regleringsbrev gett Migrationsverket i uppdrag att korta kötiderna för öppna ärenden. Man kan även konstatera att trots alla de brister som finns har ändå cirka 70 procent av dem som har beviljats tillstånd enligt gymnasielagen fått permanent uppehållstillstånd.

Det är omöjligt för mig som minister att uttala mig om enskilda fall, i grund och botten därför att vi har en rättssäker ordning där det är Migrationsverket och migrationsdomstolarna som ska ta ställning till de specifika omständigheterna i de olika ärendena.

Vi genomför nu en omläggning av migrationspolitiken. Vi vill minska asylinvandringen till Sverige i grunden för att ha möjlighet att klara av de stora integrationsproblem som finns men också se till att de alltför långa handledningstiderna kortas. Därför tillskjuter vi ekonomiska medel för detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! har frågat mig om jag avser att vidta några generella åtgärder för att säkerställa att de som tidigare haft tillfälliga uppehållstillstånd med stöd av lagen om uppehållstillstånd för studerande på gymnasial nivå, den så kallade gymnasielagen, ska beviljas permanenta uppehållstillstånd, samt om jag avser att vidta några generella åtgärder för att säkerställa att andra asylsökande inte drabbas på liknande sätt av Migrationsverkets långa handläggningstider. Frågeställningen har sin bakgrund i en artikel om Migrationsverkets hantering av ärenden enligt gymnasielagen.

Inledningsvis vill jag säga att jag i egenskap av företrädare för regeringen är förhindrad att uttala mig om enskilda fall. Det är Migrationsverket och migrationsdomstolarna som ska ta ställning till de specifika omständigheterna i ärendena.

Migrationsöverdomstolen har slagit fast att villkoren för att beviljas ett permanent uppehållstillstånd enligt gymnasielagen måste vara uppfyllda senast vid tidpunkten då det tidsbegränsade uppehållstillståndet löper ut. Domstolen menar att den tolkningen också har stöd i propositionen Tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige samt i propositionen Kompletteringar av den tillfälliga lagen för uppehållstillstånd rörande studier på gymnasienivå. Den senare har Vänsterpartiet röstat för i riksdagen.

Gymnasielagen togs fram av den tidigare rödgröna regeringen med stöd av bland annat Vänsterpartiet som en del i en redan dysfunktionell migrationspolitik. Tyvärr kan vi konstatera att den kritik som riktades mot lagen var befogad.

Till skillnad från den förra regeringen har den här regeringen en konkret plan för att lösa ett brett spektrum av migrationsrelaterade samhällsproblem och minska invandringen till Sverige. Att fullborda Tidöavtalet är ett långsiktigt arbete, men redan nu, efter knappt två år, kan det konstateras att det paradigmskifte i migrationspolitiken som regeringen utlovat är under genomförande.

Arbetet har resulterat i att asylinvandringen till Sverige har minskat till historiskt låga nivåer, trots att ett stort antal asylsökande fortsätter att söka sig till EU. Den här regeringen har tagit kontroll över den svenska migrationspolitiken och säkerställer att den är ansvarsfull och restriktiv.

Fru talman! Jag ska svara på frågorna om reflektionsperioden. Jag uppfattar att interpellationen handlar om just utredningen, och jag tror inte att frågan om just reflektionsperioden ingår i den utredningen. Där tar jag med mig frågan som ett medskick, men den får bli föremål för en annan skriftlig fråga eller interpellation.

Jag har flera gånger sagt att det här är komplicerad juridisk materia. Det är därför vi har bett en utredning att noggrant analysera frågorna och återkomma. Den utredningen ska göra det senast den 15 januari nästa år.

Nu är vi i början av september. Jag förstår att det finns många frågor om detta, men eftersom frågorna är svåra och eftersom det är lagstiftning, inte bara tyckande ens från en migrationsminister, tänker jag inte kommentera ett resultat som fortfarande inte finns. Det vore inte ansvarsfullt eller seriöst. Jag tänker inte heller spekulera eller ge mig in i olika följdresonemang. Jag kan bara upprepa det som är grunden för själva utredningen och det vi har sagt om att lagstiftningen inte tar sikte på utsatta människor som utnyttjas av andra.

Jag vill också peka på det omfattande stöd som regeringen ger till människor i prostitution, till exempel med 10 miljoner i årets budgetproposition. Det är ett anslag som kommer att öka nästa år.

Vi får säkert anledning att återkomma till frågan. Jag kommer inte att föregripa utredningsarbetet mer än så, men jag ser fram emot att få fortsätta diskussionen i frågan.

Fru talman! Jag tackar interpellanten och meddebattörerna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag ska kommentera några saker som har tagits upp i diskussionen.

Först och främst gäller det påståendet att jag inte skulle vilja prata om utredningen. Det stämmer uppenbarligen inte. Jag har ju precis ägnat fyra minuter åt att prata om utredningen, och jag gör det igen. Jag har till och med lämnat ett skriftligt svar om utredningen. Det är därför vi har diskussionen, och det är därför jag har fått interpellationen. Vi pratar om utredningen.

Vad jag inte vill göra, fru talman, är att kommentera eller spekulera om ett resultat som fortfarande inte finns. Kärnan i diskussionen är att interpellanten och motdebattörerna vill att jag ska kommentera ett utredningsresultat som ligger flera månader framåt i tiden. Jag förstår att det finns många frågor, och jag vet att inte bara interpellanten och debattörerna är nyfikna på regeringens migrationspolitik och den stora omläggning som vi nu genomför. Vi fick svenska folkets mandat att genomföra en stor förändring av migrationspolitiken, bort från den ohållbara migrationspolitik som inte minst representanter från de tre partierna här i dag stod bakom och genomförde. Vi genomför ett paradigmskifte, men det vore inte riktigt seriöst av mig att spekulera om och kommentera ett resultat som fortfarande inte finns.

Det är komplicerat med vandelsprövning, sades i diskussionen. Det vill jag verkligen hålla med om. Det är precis så. Det är också därför jag har bett en utredning att titta på frågorna, jobba igenom materialet och noggrant och seriöst väga saker och ting för och emot varandra inför en lagstiftning. Jag tänker inte stå i talarstolen fyra månader innan en utredning ska vara klar och skjuta från höften åt alla håll och kanter. Det är inte så vi utformar en långsiktig migrationspolitik i det här landet, i alla fall inte med den här regeringen. Vi vill att den ska vara genomarbetad och seriös. Därför kommer utredningen att arbeta med frågan ett antal månader till.

Jag vill också ta tillfället i akt och upprepa vad regeringen gör. Människor i prostitution far illa. Det har vi sett många gånger. I budgetpropositionen för 2025 föreslår regeringen en förstärkning av stödet till människor utsatta för prostitution med 10 miljoner kronor. Anslaget beräknas också öka under 2026.

För bara några månader sedan, i december i fjol, tog vi emot betänkandet Ut ur utsatthet från beredningen Utredningen om exitprogram för personer som är utsatta för prostitution. Det är ett mycket viktigt arbete, och det är ett betänkande som nu bereds inom Regeringskansliet.

Vi gör mycket för att hjälpa människor som blir offer för prostitution. Under 25 års tid har det varit kriminaliserat i Sverige att köpa sexuella tjänster. Sverige var det första landet i vår omvärld med en sådan lagstiftning, som vi naturligtvis står bakom.

Vi gör mycket för att hjälpa människor som far illa av prostitution. Jag vill vara tydlig med att lagstiftningen inte tar sikte på just utsatta människor som utnyttjas av andra, men att i dag spekulera om det resultat som ska komma i början av nästa år tänker jag inte göra.

Fru talman! Tack till interpellanten och andra för alla välkomsthälsningar! Vi har ju träffats i flera olika sammanhang tidigare, till exempel i socialförsäkringsutskottet, och kommer nog att träffas ofta även här i kammaren, vilket jag naturligtvis ser väldigt mycket fram emot.

Dock får jag kanske göra interpellanten och övriga lite besvikna i dag så till vida att det är svårt att ge svar om en utredning som fortfarande arbetar. Det är väldigt svårt att kommentera en utredning som ännu inte har lämnat sitt resultat; det går helt enkelt inte.

Precis som jag nämnde i mitt svar arbetar utredningen just nu. Den ska arbeta ett antal månader till, under hela hösten, och ska alltså slutredovisa sitt arbete senast den 15 januari nästa år. När vi har det resultatet kommer jag naturligtvis att svara på frågor och kommentera det, men jag tänker inte stå här i riksdagens talarstol i dag och spekulera om olika utfall. Jag tycker inte att det vore riktigt ansvarsfullt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Migrationspolitiken påverkar människoöden på ett väldigt direkt sätt. Det ligger i sakens natur. Jag tror att man som migrationsminister men också i andra fall kanske ska vara lite försiktig med att kommentera olika enskilda livsöden. Inte för att de inte kan gripa tag i en, men vi brukar inte göra på det sättet, utan vi brukar utforma lagstiftningen på ett annat sätt. Jag tänker därför inte heller här i dag kommentera enskilda beslut.

Jag kan bara upprepa att när vi fattar ett beslut i regeringen gör vi det kollektivt, det vill säga vi står bakom direktiven till den här utredningen och för det fall vi sedan kommer att gå fram med lagstiftning. Vi håller ett väldigt högt reformtempo på migrationsområdet och har gjort det på många sätt. Vi lägger om migrationspolitiken från den tidigare ohållbara migrationspolitiken, som har skapat så stora problem för väldigt många människor som har kommit till Sverige de senaste åren och som har skapat väldigt stora problem också för Sverige i form av ett växande utanförskap, stora segregationsproblem etcetera. När vi i ett senare skede sedan går fram med lagstiftning kommer vi såklart att göra det som en regering, förhandlad mellan fyra partier. Jag välkomnar såklart ett så brett stöd som möjligt för denna inriktning som också svenska folket gav oss ett tydligt stöd för i valet för två år sedan.

Jag vill återigen upprepa det som jag tror att min företrädare har sagt, det vill säga att lagstiftningen inte tar sikte på utsatta människor som utnyttjas av andra. Men vi vet också till exempel från Migrationsverket att möjligheterna i dag är begränsade när det kommer till att beakta andra faktorer än just brottslighet eller misstänkt brottslighet vad gäller detta område, och det är också därför utredningen nu arbetar med detta.

Självklart är det så att det här arbetet ska ske med respekt för både svensk grundlag, EU-rätten, Europakonventionen och andra folkrättsliga åtaganden. Men jag tänker som sagt inte här i dag föregripa utredningens resultat, utan vi får vänta några månader till dess att utredningen har presenterat sitt arbete.

Fru talman! Annika Hirvonen har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att tydliggöra för Migrationsverket att utnyttjande i prostitution aldrig ska betraktas som "bristande vandel", varken med nuvarande lagstiftning eller med kommande.

Migrationsverket gavs i regleringsbrevet 2023 i uppdrag att, utifrån rådande lagstiftning, analysera möjligheterna att öka kvaliteten och prioritera kontroller av vandel och levnad vid handläggningen av tillståndsärenden. I redovisningen av uppdraget anger Migrationsverket bland annat att utrymmet för att beakta andra faktorer än brottslighet eller misstänkt brottslighet är begränsat.

I enlighet med Tidöavtalet har en utredare fått i uppdrag att bland annat analysera och föreslå hur möjligheterna att neka och återkalla uppehållstillstånd på grund av brister i levnadssättet kan utökas. I kommittédirektiven anges en inte uttömmande exemplifiering av vilka typer av brister i levnadssättet som skulle kunna beaktas. Det bör bland annat kunna handla om bristande regelefterlevnad såsom bidragsfusk, association eller annat närmare samröre med eller deltagande i kriminella nätverk eller en våldsbejakande eller extremistisk organisation eller andra miljöer som hotar grundläggande svenska värderingar samt oärlig försörjning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Av kommittédirektiven framgår också att det allsidigt och brett bör prövas vilket agerande eller vilka omständigheter som är relevanta och befogade att beakta för vad som utgör en brist i hederligt levnadssätt. I detta ingår att ta hänsyn till personliga omständigheter, där det personliga ansvaret i den enskildes agerande betonas.

Uppdraget ska redovisas senast den 15 januari 2025. Jag varken vill eller kan föregripa resultatet av denna utredning och ser i nuläget inte heller anledning till ytterligare styrning till Migrationsverket i frågan.

Herr talman! Låt mig återvända till den fråga som ställdes kring Business Sweden. Det är en affärsmodell som är lite unik, får man säga. Det stämmer som Jacob Risberg säger; det kom en granskning för ett tag sedan som gav både ris och ros.

Man har granskat material från flera år tillbaka i tiden, och tyngdpunkten är på rödgröna regeringars tid. Jag håller med om att rapporten ger anledning till att fundera en del över effektiviteten. Vi har från regeringens sida lämnat ett svar på hur vi tänker gå vidare med detta. Svaret behandlades i tisdags i den här kammaren utan debatt eller kommentarer från Miljöpartiet eller något annat parti. Där kan Jacob Risberg läsa mer om hur vi tänker agera kring detta.

Vi är som regering fullt inriktade på att öka transparensen i biståndet, som alltså har minskat de senaste åren. Det är därför vi nu försöker trycka tydligt på detta i alla strategier. Det är en viktig principfråga. I det här ligger naturligtvis också kvalitetsaspekter, och för att kunna mäta kvalitet måste biståndet vara just transparent.

Vi tar nya tag. Vi ser till att hitta synergier mellan bistånd och handel, precis det som utvecklingsländerna själva hela tiden efterlyser. Det får inte bara bli tomma ord på ett papper. Vi ska få fler svenska världsledande företag inom Dac-fähiga sektorer - grön omställning, energiinfrastruktur och digitalisering för att bara nämna några - att etablera sig i utvecklingsländerna så att vi kan bryta den fattigdom och det lidande som har fortsatt i många av de här länderna i generation efter generation.

Transparensdelen kring de 56 miljonerna får vi säkert anledning att återkomma till. Kanske blir det också interpellationer från Jacob Risberg om de övriga 56 miljarderna och hur vi kan öka transparensen i dem. Jag hoppas att han tycker att det är lika viktigt, för det kan väl inte vara transparens som gäller bara när det handlar om Business Sweden.

Med detta vill jag önska Jacob Risberg en riktigt trevlig helg och tacka för interpellationen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Det var skönt att Jacob Risberg ändå säger att man är för handel och att det kan vara bra ibland. Men det är inget kraftfullt tal om just att vi behöver mer av handel med utvecklingsländerna.

Jag skulle kanske rekommendera Jacob Risberg att lyssna till vad många utvecklingsländer själva säger. Den allra starkaste efterfrågan på mer av handel med svenska företag, investeringar, entreprenörskap och innovation kommer inte från kammaren, utan den kommer från utvecklingsländerna själva.

De vill kunna stå på egna ben. De vill få tillgång till mer av privat kapital och mer av investeringar. Väldigt många av utvecklingsländerna, som under decennier har fått väldigt stora summor av svenskt bistånd, fortsätter att vara lika fattiga nu som tidigare. Det är ett faktum att det ser ut på det sättet.

Då kan man göra som den tidigare rödgröna regeringen, och det verkar som att de rödgröna fortfarande i dag säger att man ska göra precis som man alltid har gjort. Man ska se till att det är vattentäta skott mellan bistånd och handel. Det ska inte få vara någon sammanblandning över huvud taget.

Biståndet är någonting som man ska ge. Sedan är det bra med det, även om man inte når sina mål och de resultat som man hoppas få. Eller så kan man göra som vi säger, pådrivet av många utvecklingsländer. Låt oss se om vi kan vara moderna här.

Kan vi hitta synergier mellan bistånd och handel? Kan vi använda delar av biståndet? Jag vill påpeka att vi här talar om 65 miljoner av 56 miljarder, något som Miljöpartiet verkar ha så stora problem med. Kan vi använda dem för att få igång mer av handeln mellan våra länder?

Jag var i Berlin i måndags och tisdags och lyssnade på president Zelenskyj. Han lyfte explicit fram detta. De behöver mer vapen. Det behöver de för att vinna kriget. Men han pekade också explicit på: Kom till oss med era företag. Låt oss se om vi kan hitta samarbeten. Annars kommer vi inte att vinna det här kriget.

Det är också en form av att bygga motståndskraft. Men det är inte bara i Ukraina. Jag var nyligen i Zambia och fick precis samma önskemål. Det fanns ett väldigt stort intresse för att hitta den här typen av samarbeten.

Jag vill också bara påpeka att inga medel från Business Sweden betalas ut till enskilda företag. Syftet med medlen är att stötta svenska företag, som ofta ligger långt framme inom Dac-fähiga sektorer. Det kan vara grön omställning. Det kan vara energiinfrastruktur. Det kan vara digitalisering etcetera. De ska få en större möjlighet att nå ut till låg- och medelinkomstländer. De bidrar därmed, låt oss komma ihåg det, Jacob Risberg, till grön och digital omställning.

Vi har helt olika ingångsvärden i det här. Regeringen ser att svenska företag som är engagerade och som ligger väldigt långt framme i utvecklingen kan spela en viktig roll, och det ser utvecklingsländerna också. Jag kan bara beklaga att andra inte verkar se det.

Jag noterade att Miljöpartiet på sin hemsida skriver att man vill använda biståndet till att påskynda utfasningen av fossil energi och möjliggöra att investeringar i förnybart också når de allra fattigaste. Det tycker jag är en alldeles utmärkt ambition. Frågan är väl bara hur det ska gå till om inte svenska företag som ligger i framkant vad gäller grön omställning är delaktiga i det. Det går ju inte! Då blir det bara ord på ett papper. Det blir bara en pamflett, men vi når inte resultat.

Sedan kan sekretess ändå behöva gälla ibland för att det inte ska bli en orimlig konkurrenssituation. Så har det varit tidigare, även under rödgröna regeringar. Det är inte full transparens i hela biståndet, och offentlighetsprincipen gäller inte enskilda biståndsorganisationer när det till exempel handlar om mejl. Då får man i stället gå till årsredovisningarna. Det är klart att det finns begränsningar, men låt oss inte låtsas som att det här är någonting nytt och att det bara skulle gälla Business Sweden.

Jag ser gärna att vi ökar transparensen i hela det svenska biståndet. Låt mig få återkomma om hur vi kan göra det.

Herr talman! Tack, Jacob Risberg, för interpellationen!

Jag välkomnar Miljöpartiets något nyfunna intresse för transparens i biståndet. Det är bra om vi kan få fler partier att stå bakom den viktiga principen att det är otroligt viktigt att svenska skattebetalare alltid känner att svenskt bistånd gör skillnad, att det finns en spårbarhet och att det finns en mätbarhet i insatser.

Detta arbete har gått lite upp och ned de senaste åren. Den tidigare alliansregeringen lade väldigt stor vikt vid det och utvecklade Openaid-databasen. Det är ett viktigt instrument och en mekanism för att som enskild skattebetalare och medborgare kunna följa hur biståndsmedel används.

Det är ett arbete som kanske inte har varit helt prioriterat de senaste åren. Vi kan se att transparensen i svenskt bistånd enligt oberoende bedömare faktiskt har sjunkit under den rödgröna regeringen. Det är klart att det är problematiskt.

Nu tar vi nya tag om detta. Det är därför som vi så regelbundet återrapporterar i olika dokument, även om vi gärna begränsar antalet mål. De har som Jacob Risberg vet varit väldigt många i biståndet. Det har varit en oerhörd spretighet som även det har fått kritik från oberoende bedömare. Så mycket är prioriterat att man kan ställa sig frågan: Vad är egentligen prioriterat? Det i sin tur bidrar till bristande effektivitet.

Vi för in tydliga mål om just transparens och öppenhet. Detta är ett pågående arbete. Vi är inte klara. Det är kanske lite tidigt att utvärdera det än. Mer kommer att följa. Eftersom jag får detaljerade frågor här vill jag dock upprepa det som jag har skrivit i mitt svar.

Ändringen av regleringsbrevet som gjordes i april ger en begränsad bild av situationen och Business Swedens uppdrag och återrapporteringskrav. Det är precis det som jag sa i mitt svar. För att få en helhetsbild av kraven på Business Sweden när det gäller just transparens och spårbarhet måste man läsa regleringsbrevet i sin helhet tillsammans med riktlinjerna för Business Swedens verksamhet. De beslutades av regeringen den 22 februari.

Man får se att det är en helhet. När vi får den typen av återrapportering ska vi återkomma till det och om den behöver utvecklas. Jag utesluter inte det. Vi har höga ambitioner för transparensarbetet i hela biståndspolitiken. Just det som Jacob Risberg lyfter fram gäller 65 miljoner av totalt 56 miljarder. Jag önskar att vi hade kunnat få lika många interpellationer om transparensen för de övriga lite drygt 55 miljarderna. Men de kanske kommer, vad vet jag.

Låt oss tillsammans se till att öka transparensen och spårbarheten i biståndsmedlen. Nu tar vi nya tag för att göra just det. Skattebetalarna ska kunna vara förvissade om att skattemedel som läggs på biståndet faktiskt gör skillnad.

Herr talman! Jacob Risberg har frågat mig om jag tagit initiativ till en analys om biståndet blir effektivare än i dag om man inte längre ska mäta insatserna som går via Exportrådet mot biståndets mål och om jag i så fall kan redogöra för resultatet. Han har också frågat på vilket vis insynen ökar och hur det följer offentlighetsprincipen när affärssekretess ska råda.

Jag vill börja redan i antagandet som föregår de båda frågorna och vill där särskilt framhålla att det är ett missförstånd att de biståndsfinansierade uppdragen till Business Sweden, Sveriges export- och investeringsråd, inte skulle redovisas mot biståndets mål eller skulle undantas från vanliga transparensregler för biståndet. Tvärtom åtföljs uppdraget till Business Sweden av samma höga krav på transparens och effektivitet som gäller för övriga delar av biståndsramen, som för övrigt i år uppgår till totalt 56 miljarder kronor.

Jag vill också understryka att uppdraget till Business Sweden är en viktig del i regeringens nya inriktning för utvecklingssamarbetet för att stärka synergierna med främjandet och handelspolitiken. Regeringen vill därmed stärka Sveriges samlade bidrag till att uppnå de globala målen för hållbar utveckling i Agenda 2030 och Parisavtalets klimatmål. Det handlar om att regeringen för budgetåret 2024 beslutat att kanalisera 65 miljoner kronor - en mycket liten del av det samlade svenska biståndsanslaget - via Business Sweden för att hjälpa svenska företag att bidra till biståndets mål och till grön och digital omställning i låg- och medelinkomstländer.

I anslagsbrevet har regeringen ställt krav på att Business Sweden ska vara öppet och transparent med den verksamhet som bedrivs med biståndsmedel. Detta ska bland annat ske genom redovisning i statistikdatabasen Openaid och statistikredovisning till OECD:s biståndskommitté, Dac.

Regeringens krav på återrapportering av uppdragets genomförande och resultat mot biståndsmålen framgår även i riktlinjebrev till Business Sweden som beslutades av regeringen den 22 februari 2024. Där anges att återrapporteringen till Utrikesdepartementet senast den 1 mars 2025 ska inkludera en redogörelse för hur medel från utgiftsområde 7 har använts samt hur dessa insatser bidragit till att uppnå det svenska utvecklingssamarbetets mål, det vill säga att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom, samt till de globala utvecklingsmålen och målen i Parisavtalet.

Där anges även att rapporteringen ska visa vilka delmål i Agenda 2030 som uppnåtts samt övergripande indikera insatsernas bidrag till ökad svensk projektexport till låg- och medelinkomstländernas gröna och digitala omställning samt dess bidrag till global klimatnytta.

Sammanfattningsvis råder det ingen tvekan: Svenskt bistånd ska präglas av transparens och effektivitet. Insatserna via Business Sweden ska mätas mot biståndets mål, och regeringen har villkorat medelstilldelningen med krav på öppenhet och transparens. Svenska skattebetalare har rätt till insyn och ska kunna vara förvissade om att de skattemedel som läggs på biståndet gör skillnad.

Herr talman! Jag vill upprepa vad jag har sagt: Den här regeringen har lagt om kursen för svensk biståndspolitik. Vi för in nya krav om kvalitet och effektivitet. Vi bryter ny mark när det gäller att hitta synergier med den viktiga handelspolitiken och när det gäller att bistånd och handel hänger ihop.

Detta är en utveckling som inte minst många utvecklingsländer ser väldigt positivt på. De ber i alla sammanhang om fler utländska direktinvesteringar och välkomnar det här. De ser det som en modern form av biståndspolitik och något oerhört positivt. Det gäller inte bara Ukraina utan även i sydöstra Asien och i Afrika. Jag är till exempel precis hemkommen från Zambia. Där ser man möjligheten med detta. Man vill få möjligheter att stå på egna ben. Då krävs det mer av handel, företagande och entreprenörskap.

Jag möter en väldigt stor uppskattning för det faktum att vi nu bryter ny mark från Sveriges sida, för vi är en stor och seriös aktör i de här biståndspolitiska sammanhangen. Jag kan bara beklaga att Vänsterpartiet fortfarande inte ser möjligheterna med att hitta synergierna mellan bistånd och handel.

När det gäller den interpellation som Lotta Johnsson Fornarve har ställt till mig och som alltså handlar om det fackliga utvecklingssamarbetet i Ukraina har vi redan i dag ett omfattande stöd, där de fyra största fackliga centralorganisationerna i Ukraina får svenska biståndsmedel.

Jag ser framför mig att detta viktiga arbete kommer att fortsätta och att vi ser till att Ukraina, när tiden är mogen och landet uppfyller de krav som finns kring bland annat arbetstagares arbetsvillkor, också ska kunna bli fullvärdig medlem av Europeiska unionen. Rätt mycket av det arbetet ligger naturligtvis i Ukrainas egna händer.

Jag tackar Lotta Johnsson Fornarve för den här interpellationen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Lotta Johnsson Fornarve efterlyser ord i olika strategier. Givetvis kan man alltid diskutera om man ska skriva kortfattade och mer fokuserade strategier eller om man ska breda ut sig, vilket kanske tidigare har varit vanligt.

Jag har roat mig med att räkna antalet mål i biståndspolitiken som den rödgröna regeringen lämnade efter sig. Det var ett ganska gediget arbete, och det landade i två olika siffror: nästan 400 mål alternativt nästan 700 mål. Låt mig vara ödmjuk med att jag fortfarande inte vet vilken av dessa uppgifter som är korrekt, men jag kan ändå konstatera att det var väldigt många mål. I ett läge där allt är prioriterat kan man fråga sig vad prioritet egentligen är. Detta var kanske urtypen för den rödgröna biståndspolitiken, men nu har vi lämnat den och bryter ny mark när vi i stället fokuserar vårt arbete.

Låt mig svara så här: Jag låter resultaten talar för sig själva. Vi ger stöd till de fyra största fackliga centralorganisationerna i Ukraina, och vi har tagit fram den största bilaterala biståndsstrategin i Sveriges historia till förmån för Ukraina. Men vi inser att detta inte kommer att räcka.

Det är anmärkningsvärt att Vänsterpartiet inte lyssnar mer på vad president Zelenskyj säger. Han säger ju hela tiden att Ukraina måste få fler utländskare investerare, mer handel, mer jobbskapande och mer entreprenörskap.

Jag har aldrig hört någon säga att mer socialism skulle bygga Ukraina, eller något annat land för den delen, starkt. Det är precis därför vi lägger om biståndspolitiken. Vi skapar ett modernare bistånd där vi gjuter ihop detta och använder biståndsmedel på ett mer effektivt sätt än tidigare. Väldigt mycket fortsätter att vara som det har varit, vårt humanitära stöd och vårt utvecklingssamarbete, men vi måste bryta ny mark. Vi kan inte bara göra som vi alltid har gjort.

Lotta Johnsson Fornarve är en erfaren biståndspolitisk riksdagsledamot och vet att många länder som har fått enorma summor i svenskt bistånd under flera decennier fortsätter att vara beroende av bistånd och i realiteten är lika fattiga i dag som de var för 30-40 år sedan. Det måste vi ta intryck av och tänka i nya banor, inte minst i Ukraina där det är så uppenbart att vi måste mobilisera mer privat kapital. Man kan inte bara säga det och sedan tro att jobbet är klart, utan man måste också vidta åtgärder för detta, vilket vi nu gör.

Lotta Johnsson Fornarve ställer en fråga om vårt civilsamhällesstöd. Regeringen har sagt att stödet till civilsamhällesorganisationerna ska öka som andel av biståndsbudgeten. Detta kommer att ske, och arbetet har redan påbörjats.

Men vi måste också ställa oss frågan hur dessa medel kanaliseras. Får vi störst effekt på att arbeta på det tidigare sättet? Kan vi öka transparensen i biståndet, som ju har sjunkit de senaste åren med rödgrön regering?

Det är i det ljuset detta arbete ska ses. Här pågår det ett arbete. Vi har varit väldigt transparenta från regeringens sida. Man kan enkelt googla upp de olika hållpunkter som finns i det här arbetet.

Jag noterar att Sida nu har inlett ett arbete med att screena organisationer. Vi hoppas att fler organisationer ska kunna få tillgång till biståndsmedel på det här sättet - det har ju varit ganska få tidigare - att man kan öppna upp det och göra det mer resultatinriktat och mer transparent. Vad gäller detaljerna är det något som Sida får svara för. Det är deras myndighetsarbete.

Herr talman! Jag tackar Lotta Johnsson Fornarve för interpellationen.

Regeringen har lagt om den svenska biståndspolitiken. En av de absolut viktigaste förändringarna är att vi har gjort Ukraina till den största mottagaren av svenskt bilateralt bistånd. Det är en utveckling jag är stolt över, och jag kan garantera att det är en utveckling som kommer att fortsätta så länge jag har något att säga till om i biståndspolitiken. Men det räcker inte.

I måndags och tisdags var jag på den stora Ukrainakonferensen i Tyskland. Där träffade jag president Zelenskyj och lyssnade på hans tal där han lyfte upp flera saker.

Låt oss dock komma ihåg att det viktigaste är att Ukraina vinner kriget. Annars kommer det inte att finnas några fackliga rättigheter över huvud taget i Ukraina - eller så mycket annat heller för den delen. Det är värt att rekapitulera att det är högsta prioritet att vi fortsätter att stödja Ukraina med de vapen som behövs för att man ska kunna försvara inte bara sin egen territoriella integritet och frihet utan ytterst också den regelbaserade världsordning vi känner så starkt för.

Därtill ligger Sverige också långt fram i uppbyggnadsarbetet, något som understryker vikten av att inte se bistånd och handel som två separata sidor. Också detta är en viktig förändring regeringen har gjort. Vi arbetat väldigt målmedvetet med att hitta synergier mellan biståndspolitiken och handelspolitiken. Även detta var något president Zelenskyj explicit lyfte fram i sitt tal: Få era företag att komma till Ukraina! Ge oss mer av handel och investeringar! Hjälp oss att utvecklas! Jag har inte tidigare hört president Zelenskyj peka på det så tydligt som han nu gjorde i Berlin.

Vi arbetar mycket med detta. Vi har till exempel infört Ukrainagarantier för att svenska företag ska kunna investera och öppnat ett svenskt handelskontor på plats för att hjälpa till med investeringar. Det är givetvis inte enkelt, men vi gör vårt bästa för att detta ska komma på plats.

I vår strategi för Ukraina, vilket är den största bilaterala biståndsstrategin i Sveriges historia, står också uttryckligen att verksamheten ska bidra till en produktiv sysselsättning med anständiga arbetsvillkor. Sida har också ett samarbete med Union to Union, som i sin tur samarbetar med de fyra största fackliga centralorganisationerna i Ukraina. Det är ett fint arbete som har pågått i många år, ända sedan 90-talet, tror jag. Jag ser fram emot att detta arbete ska fortsätta, och jag delar Lotta Johnsson Fornarves uppfattning att det är viktigt att det finns fackliga rättigheter och en god arbetsmarknad med anständiga arbetsvillkor, vilket vi också skriver i vår strategi.

Vi är också tydliga förespråkare av ett ukrainskt EU-närmande. Också detta får Sverige mycket uppskattning för när vi möter ukrainska ministrar. Vi vill att Ukraina så snart som möjligt blir medlem i Europeiska unionen. I detta arbete ingår att anpassa lagstiftningen till EU:s regelverk, och i det ingår i sin tur också arbetstagares rättigheter.

För att summera arbetar vi brett och målmedvetet för att Ukraina ska få en arbetsmarknad med anständiga arbetsvillkor och fler svenska företag - men först och främst för att Ukraina ska vinna kriget.

Herr talman! Lotta Johnsson Fornarve har ställt frågor till mig som handlar om svenskt bistånd och arbetstagares rättigheter i Ukraina samt hur jag inom ramen för Sveriges strategi för uppbyggnads- och reformsamarbete med Ukraina 2023-2027 ska arbeta för att stärka arbetstagares rättigheter och stärka möjligheterna till facklig organisering i Ukraina.

Regeringen har ställt om den svenska biståndspolitiken och gjort Ukraina till största mottagare av svenskt bilateralt bistånd. Ekonomisk utveckling och uppbyggnad kräver investeringar och hållbara företag, och det förutsätter goda arbetsvillkor. I Sveriges strategi för uppbyggnads- och reformsamarbete med Ukraina 2023-2027 står det därför uttryckligen att verksamheten ska bidra till produktiv sysselsättning med anständiga arbetsvillkor. Särskild vikt läggs vid utsatta gruppers ekonomiska deltagande; detta gäller kvinnor, unga och internflyktingar. Därtill ska nämnas de olika program och jobbskapande initiativ som Sida utvecklar för att stärka dessa gruppers möjlighet att försörja sig.

Genom Sida stöds också det fackliga utvecklingssamarbetet hos Union to Union, som i sin tur samarbetar med de fyra största fackliga centralorganisationerna i Ukraina. Genom stödet bidrar man till att upprätthålla grundläggande funktioner såsom att stödja förhandlingar och verka för en säker arbetsmiljö.

Strategin verkar också övergripande för att stärka Ukrainas förutsättningar att anpassa sin lagstiftning till EU:s regelverk. Genom att hjälpa Ukraina att leva upp till de krav som ett framtida EU-medlemskap ställer stöder Sverige arbetstagares rättigheter.

Jag vill avsluta med att understryka den stora vikt som regeringen fäster vid Ukraina, försvaret av landets territoriella integritet mot rysk aggression och landets möjlighet till utveckling, uppbyggnad och EU-närmande. Ukrainarna ska få sin frihet tillbaka.

Herr talman! Jag vill förtydliga att det ofta är utvecklingsländerna själva som kommer med argumentet att EU ibland skulle uppträda kolonialistiskt. Det kan vara intressant för Elin Söderberg att notera att flera av dem är vänsterlutande och har tydliga vänsterregeringar och vänsterpresidenter.

I en sådan här diskussion blir det ofta väldigt enkelt - låt oss bara ha det allra tuffaste regelverket, så är väl frågan klar sedan! Låt oss ha så strikta regler som det bara är möjligt! Vi måste dock fundera över vilka följderna av detta blir. Ingen kan väl tycka att det är bra att man har ett så byråkratiskt och tungt regelverk att följden blir att det inte sker någon handel över huvud taget. Det finns ju en sådan risk, och det är därför vi från Sveriges sida hela tiden har lyft fram konkurrenskraftsfrågorna.

Jag tror också att det är därför många utvecklingsländer är kritiska till rätt mycket av denna utveckling, inte minst nu när förhandlingarna om frihandelsavtal pågår. Vad håller EU på med egentligen? Hela tiden lyfter man in ännu fler saker och ännu fler regleringar i detta. Den uppenbara risken är ju att det inte blir något frihandelsavtal över huvud taget. Det skulle göra Sverige fattigare, men framför allt skulle det vara väldigt hämmande för utvecklingsländerna. De inser detta, och det är därför de hela tiden och i många olika sammanhang lyfter fram dessa perspektiv.

Låt oss se till att ha ett regelverk som fungerar, som inte är alltför detaljreglerat och som gör att vi faktiskt kan få ännu mer handel mellan våra länder!

Det är självklart för oss att vi ska ha moderna riktlinjer för detta. Det har vi också, som sagt. Vi följer FN:s principer, OECD:s riktlinjer och FN:s Global Compact.

I grund och botten tror jag att vi måste inse att svenska företag vill göra rätt. Det är ingen garanti för att det alltid blir rätt - ibland verkar man på komplexa marknader - men jag vidhåller att jag är helt övertygad om att det är en stark konkurrensfördel för oss i Sverige att vi har så framåtlutade företag i vårt hållbarhetsarbete.

Jag tackar Elin Söderberg för interpellationen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Hur förklaras egentligen det faktum att svenska företag är så oerhört uppskattade och framgångsrika ute i världen, inte minst vad gäller just hållbarhetsarbete? Är det bara politikens förtjänst, via lagstiftning och regleringar? Nej, jag tror inte att det är på det sättet. Jag känner mig rätt övertygad om att det inte alls är på det sättet.

Det är klart att regleringar och lagstiftning är viktigt på många sätt, men i grund och botten tror jag att en modern syn på de här frågorna också måste innebära att man ser att många svenska företag vill göra väldigt gott. Det är en ärlig ambition och viktigt för företagen.

Vi lever inte på 1950- och 1960-talen längre; det ligger i företagens eget intresse och i linje med deras egna värderingar att uppträda på ett sätt som är rimligt och hållbart. Det är inte bara för att det är bra för affärerna utan också för att det är viktigt för deras egen skull att följa principerna. Det är också tack vare deras medarbetare, för vem vill arbeta för ett företag som inte beter sig på ett bra sätt? Jag tror att det är viktigt att vi i den här kammaren ibland uppdaterar vår syn på svenska företag.

Det är klart att det är viktigt att även ha en lagstiftning. Som jag sa i mitt svar har vi i dag instruktioner för bland annat EKN:s verksamhet, och de är omfattande. Det förespråkar vi, och det är självklart för oss att man ska följa de här reglerna. Är det så att man ändå inte gör det kan det ytterst bli en rättsprocess av det.

I just det fall som Elin Söderberg pekar på i sin interpellation verkar det dock finnas rätt många olika bud kring vad som egentligen har hänt. Inte minst har många journalister uttryckt sig väldigt kritiskt gällande hur det har rapporterats om det här, och det verkar finnas pusselbitar som inte har kommit fram. Vi får väl se vad som blir kvar när det väl har granskats vidare.

Jag tror dock att man måste inse någonting här: Det är klart att vi ska ha ett regelverk som är kraftfullt, säger Elin Söderberg, och så kan det ju vara - men vi måste också inse att det gäller att hitta en balans. Risken är att vi annars får en handel som blir mindre än i dag. Risken är också att vi får en handel som i stället för att gynna utvecklingsländerna gör det så svårt och riskabelt att vi missgynnar utvecklingsländerna.

Det här får jag höra hela tiden när jag träffar utvecklingsländer. Många beskriver det till och med som en form av ny kolonialism - att EU kommer och detaljstyr, reglerar och nästan pekar finger åt utvecklingsländer, som ju har en lång utvecklingsresa framför sig. Det är precis som i Sverige: De regelverk och den situation vi har i dag gällde ju inte för 30, 40 eller 50 år sedan. Man måste ju se att det tas steg löpande, hela tiden.

Den fara jag ser gäller dels utvecklingsländerna i den delen, om det bara handlar om att ha så stränga regelverk som möjligt utan att fundera på vilka konsekvenser det får, dels det faktum att Sverige som ett litet, exportberoende land är väldigt beroende av just öppna marknader och av att vi kan göra affärer även på marknader som är komplexa och svåra. Annars kommer det att ha en prislapp också för Sverige i form av tusentals förlorade jobb och att vi blir fattigare.

En sådan aktuell fråga är Mercosuravtalet, som vi har förhandlat och som skulle vara det största frihandelsavtalet i EU:s historia. Det börjar nästan bli genant att det här stora frihandelsavtalet ännu inte har undertecknats. Jag hoppas ju att nästa kommission ska ta tag i det här och att vi ska få ett undertecknande. Många av utvecklingsländerna lyfter det här hela tiden och frågar: När ska ni underteckna Mercosuravtalet?

Jag har noterat att Miljöpartiet har uttryckt sig kritiskt mot avtalet. Det tangerar väl ändå den här diskussionen, så jag skulle gärna vilja höra hur Miljöpartiet ser på det i dag. Är man för eller emot ett undertecknande?

Herr talman! Jag kan inleda med att säga att vi är en regering som tror mycket på kraften i entreprenörskap, handel, företagande och marknadsekonomi. Det är inte så mycket en politisk uppfattning, vilket det i och för sig också är, som ett konstaterande av all tillgänglig historia och alla fakta. Det är just handel och marknadsekonomi som bygger välstånd.

Det räcker med att titta på vårt eget land, lokaliserat högst uppe i norra Europa utan en stor hemmamarknad i ryggen. Ändå är vi i dag ett av världens mest framgångsrika och rika länder. Vad är det som förklarar denna resa? I stor utsträckning är det våra fantastiska exportföretag, satsningen på innovation och entreprenörskap och hårt arbetande, väldigt duktiga människor som har skapat detta välstånd.

Vi vill nu att fler länder ska kunna göra samma utvecklingsresa. Vi kan konstatera att många länder som under många år, ibland till och med flera decennier, har fått stora summor i svenskt bistånd ändå fortsätter att vara väldigt fattiga och beroende av bistånd från till exempel Sverige.

Vi försöker därför tänka nytt och bryta ny mark här och stödja våra fantastiska exportföretag på de sätt vi kan, inte minst därför att vi har en tuff internationell konkurrens. Här krävs ett mycket mer framåtlutat svenskt arbete än vad tidigare regeringar har mäktat med eller varit intresserade av.

Jag vill säga att svenska företag ligger långt framme i hållbarhetsarbetet. Jag har suttit i ganska många möten sedan valet 2022, och vart jag än reser i världen får jag hela tiden höra detta, inte minst i många utvecklingsländer, som hela tiden bekräftar att svenska företag är väldigt reko. Företagen har ofta en modern syn på miljöarbete, hållbarhetsarbete, arbetstagares rättigheter och så vidare. Det är ett viktigt grundfundament. Jag tror också att det är en konkurrensfördel för vårt land att vi inte är intresserade av snabba klipp i den delen, utan vi vill forma partnerskap som är bra både för mottagarlandet och för Sverige. I detta ingår att bete sig på ett anständigt sätt.

När det gäller EKN och dess beslut är det som jag sa en myndighet som fattar sina egna beslut. Vi som regering kommenterar inte enskilda affärer, men jag vill ånyo påpeka att verksamheten följs upp och granskas enligt gängse regelverk, till exempel här i riksdagen men också inom Riksrevisionens arbete.

Sedan finns det också väldigt tydligt med i instruktionen att verksamheten självklart ska bedrivas i enlighet med FN:s principer för företag gällande mänskliga rättigheter, OECD:s riktlinjer för multinationella företag och även FN:s Global Compact.

När det gäller tillkommande regleringar på EU-nivå är det alltid en balanspunkt, och det gäller väl att inse att man måste hitta just en sådan balans. Vi vill ju inte heller ha ett regelverk som innebär att det blir så svårt, byråkratiskt och administrativt betungande för våra företag - kanske inte minst just de små och medelstora företagen - att följden blir att man minskar handeln med utvecklingsländer eller kanske till och med inte har någon handel över huvud taget. Det skulle vara väldigt kontraproduktivt.

Det skulle vara dåligt för Sverige och göra oss fattigare, men framför allt skulle det vara väldigt dåligt för många utvecklingsländer. Det tror jag också förklarar rätt mycket av den kritik som har kommit från många utvecklingsländer. Det gäller inte bara de regelverk som Elin Söderberg pekar på utan också i de pågående frihandelsförhandlingar som sker, där många utvecklingsländer är rätt kritiska till EU:s nuvarande inriktning.

Herr talman! Elin Söderberg har frågat energi- och näringsminister Busch vilka åtgärder ministern kommer att vidta när det gäller Exportkreditnämndens uppdrag med anledning av de uppgifter som framkommit i Kalla faktas granskning samt när åtgärderna kommer att vidtas.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Jag vill inleda med att tacka Elin Söderberg för det visade intresset för Exportkreditnämndens, EKN, verksamhet och hur det svenska exportkreditgarantisystemet fungerar.

EKN har ett särskilt och viktigt uppdrag att främja svenska företags export och bidra till investeringar. Detta inkluderar komplexa marknader, inklusive utvecklingsländer.

Regeringen styr sina myndigheter via instruktionen, årliga regleringsbrev och den årliga myndighetsdialogen. I instruktionen till EKN - förordning (2007:1217) med instruktion för Exportkreditnämnden - framgår följande:

Myndigheten ska i sitt arbete med hållbart företagande följa Organisationen för ekonomiskt samarbete och utvecklings, OECD, rekommendationer om korruption vid statsstödda exportkrediter och gemensamma förhållningssätt för exportkreditinstitut samt bidra till en hållbar skuldsituation genom att följa OECD:s riktlinjer om hållbar långivning.

Myndigheten ska också säkerställa att den exportfrämjande verksamheten bedrivs i enlighet med FN:s principer för företag och mänskliga rättigheter, OECD:s riktlinjer för multinationella företag samt principerna om hållbart företagande i FN:s Global Compact, enligt förordning (2007:1217) med dess ändring (2021:125).

Det är enligt regeringen en tydlig instruktion för EKN:s verksamhet, inklusive det viktiga hållbarhetsarbetet. EKN är en myndighet som fattar sina egna beslut, och regeringen kommenterar inte enskilda affärer. Jag noterar dock att myndigheten på sin hemsida har redovisat svar på de frågor som lyftes upp i TV4:s program.

Myndighetens verksamhet följs upp och granskas årligen enligt gängse regelverk av regeringen, riksdagen, interna revisorer och Riksrevisionen.

Fru talman! Jag tackar Olle Thorell för frågan.

Som vi har sagt flera gånger är vi väldigt kritiska mot att det sprids information med anonyma konton, oavsett om det är Sverigedemokraterna eller om det är Olle Thorells egna partikamrater som gör det. Vi har också skärpt kontrollerna i det svenska biståndet väldigt mycket. Till skillnad från tidigare sätter vi nu upp tydliga mål för kvalitet, effektivitet och resultat.

Som Olle Thorell förmodligen känner till är det inte regeringen som utformar kontrollerna, utan vi har en förvaltningsmodell i Sverige som i stället innebär att det är ansvariga myndigheter som gör det. Jag tror inte att jag eller något annat statsråd har för avsikt att vid den här frågestunden ändra på den förvaltningsmodellen.

När det gäller stödet till de partianknutna biståndsorganisationerna är det korrekt att vi har förändrat det. Vi tycker att det är rimligt att detta bistånd går till alla demokratiskt valda partier i den här kammaren, inte bara till några stycken, och framför allt kanske inte bara till just Socialdemokraterna.

Vi förändrar det, och vi sätter samtidigt upp tydliga regler för kvalitet och effektivitet.

(Applåder)