Lotta Johnsson Fornarve

Fru talman! Jag tackar ledamoten Damsgaard för svaret.

Ja, det gjorde vi. Men vi menar att det finns andra verktyg för att komma åt nyrekryteringen på internet. Det handlar om att ge polisen mer resurser så att de kan patrullera på nätet för att hitta dem som rekryterar barn och unga in i kriminalitet. Både utbildning och mer resurser måste ges till polisen för att patrullera på nätet. Det tror vi är mer verkningsfullt.

För att verkligen komma till rätta med nyrekryteringen till gängen måste vi skapa det trygga samhället. Det är grunden, och den börjar med ett tryggt välfärdssamhälle med en bra skola. Om barnen klarar skolan och gymnasiet blir det otroligt mycket svårare att rekrytera dem till de kriminella gängen. Därför måste vi göra massiva insatser när det gäller välfärden, skolan och fritidsaktiviteter. Men ni drar ned på välfärden. Det är ett faktum som gör att kommuner och regioner inte har de resurser de behöver för att anställa lärarna, kuratorerna och socialsekreterarna som behövs för att möta barnen som är i riskzonen.

I stället prioriterar ni stora skattesänkningar för dem som redan har de tjockaste plånböckerna. Det är de som framför allt gynnas av era skattesänkningar. Det här bidrar bara till att öka de ekonomiska klyftorna i samhället. Ni borde i stället satsa på barnen. Ni borde i stället investera i höjda barnbidrag. Det är något som verkligen skulle gynna de mest utsatta familjerna och stärka tryggheten i samhället. Men ni gör precis tvärtom. De som får betala det höga priset är barn och unga, särskilt i utsatta områden.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Damsgaard för anförandet. Jag hörde dock väldigt lite om det förebyggande arbetet. Anser inte Moderaterna att den viktigaste åtgärden för att stoppa nyrekryteringen till gängen, särskilt av unga och barn, är att satsa på verkningsfulla förebyggande åtgärder som en bra välfärd, en väl fungerande skola och bra fritidsaktiviteter?

Vi vet att många barn – den stora majoriteten – som rekryteras in i de kriminella gängen har en undermålig skola. För att komma till rätta med det behövs stora satsningar på välfärden, på civilsamhället, på socialtjänsten, på skolan och på fritidsaktiviteter. Vi måste stärka kommunernas och regionernas möjligheter att investera i en bra skola så att man kan anställa lärare, kuratorer och så vidare som kan stötta och hjälpa särskilt dessa barn som är utsatta och i riskzonen.

Anser inte Moderaterna att det behöver göras kraftfulla investeringar på de här områdena för att minska nyrekryteringen av barn och unga till de kriminella gängen?

Fru talman! Vi debatterar nu en lagändring som innebär att reglerna för villkorlig frigivning skärps. Detta innebär bland annat att den andel av strafftiden som måste avtjänas innan villkorlig frigivning kan ske ökar från två tredjedelar till tre fjärdedelar och att ökningen genomförs stegvis, med de längsta fängelsestraffen först. Om den dömda missköter sig under vistelsen på anstalt skjuts tröskeln för frigivning upp, liksom om det finns risk att den dömda återfaller i brott. Prövotiden efter villkorlig frigivning ska vara minst två år, och den frigivna ska ställas under övervakning.

Vänsterpartiet ställer sig bakom samtliga dessa förslag. Vi har valt att ställa oss bakom förslagen även om det finns frågetecken gällande om förslaget kommer att innebära några egentliga förbättringar. Vi har dock skrivit en motion där vi förklarar våra ståndpunkter och där vi har ytterligare ett par tilläggsförslag som jag tänkte passa på att redogöra för.

Något som är helt säkert är nämligen att regeringens förslag riskerar att bli verkningslösa eller i värsta fall kontraproduktiva om vi inte förbättrar inslussningen i samhället av tidigare dömda. I dag fungerar inslussningen av tidigare dömda alltför dåligt, och regeringen behöver vidta åtgärder för att kraftigt förbättra inslussningen. Det är en oerhört viktig brottsförebyggande åtgärd.

Dessvärre har återanpassningen av intagna i samhället – den så kallade inslussningen – länge varit bristfällig. Det beror till stor del på att relevanta myndigheter som exempelvis socialtjänst och kriminalvård har svårt att samarbeta. Socialtjänsten tar dessvärre inte alltid sitt ansvar för att stödja och hjälpa den som ska friges från ett fängelsestraff med till exempel bostad. Problemen beror naturligtvis även på den generella bristen på hyresrätter i många kommuner.

Det är alltså inget ovanligt att en frigiven klient börjar sitt liv i frihet med enbart en plastpåse med sina tillhörigheter i handen, utan någonstans att ta vägen. Det är en situation som inte på något sätt underlättar återgången till ett liv utan kriminalitet och eventuellt missbruk – tvärtom. En rapport från Brottsförebyggande rådet, Brå, visar att en stor del av dem som inte får någon särskild utslussning från anstalt bedöms löpa hög risk att missköta sig och återfalla i brott.

Det genomfördes en försöksverksamhet med inslussning där myndigheter och kommuner samverkade. Den avslutades i juni 2020. Verksamheten hade kunnat vara ett första steg på vägen. Nu brast det nödvändiga förberedelsearbetet och därigenom förutsättningarna för att verksamheten skulle lyckas, visar en utredning från Brå.

Det är uppenbart att staten måste ta ett tydligare helhetsansvar för inslussningen. Det är både kontraproduktivt och orimligt att staten inte tar ett större ansvar för inslussning och återanpassning av människor som begått grova brott.

Vi menar därför att regeringen bör tillsätta en utredning som ser över hur staten ska kunna ta ett större ansvar för inslussning och återanpassning av grovt kriminella personer efter avtjänat straff. Det är högst rimligt att staten under en tillräckligt lång period efter frigivningen tar ekonomiskt ansvar för personernas försörjning, sysselsättning och boende för att minska antalet återfall i brott och underlätta återetableringen i samhället. Det är samhällsekonomiskt lönsamt och kommer att bidra till att minska brottsligheten och skapa ett tryggare samhälle.

En annan möjlighet till inslussning kan vara halvvägshus. I dag finns möjligheter för vissa klienter att avtjäna den sista delen av fängelsestraffet i så kallade halvvägshus. Verksamheten har till syfte att ge klienten stöd till eget boende och deltagande i samhällslivet genom arbete, praktik eller studier, vilket ökar individens möjligheter att återanpassa sig till samhället. Den som vistas i halvvägshus får lämna området under särskilda tider för att till exempel delta i sysselsättning eller göra inköp. Vistelsen kan även kombineras med fotboja.

Det är främst klienter som har varit skötsamma under sin vistelse i anstalt som i dag kan få en plats i halvvägshus. Vänsterpartiet anser att det är rimligt att se över möjligheten att ge fler intagna än i dag möjlighet att avsluta sin fängelsevistelse i halvvägshus, eftersom detta underlättar inslussningen i samhället avsevärt.

Konsekvensen av regeringens förslag får inte bli att dömda inte får någon villkorlig frigivning över huvud taget. I så fall kommer både de och samhället att gå miste om den nödvändiga övervakningen och återanpassningen under prövotiden.

Jag vill i detta sammanhang påpeka att Lagrådet, som förvisso inte avstyrker något av förslagen, konstaterar att det enligt remissvaren är omstritt om de föreslagna ändringarna verkligen kommer att leda till ett ökat samhällsskydd och ett ökat skydd för brottsoffer. Jag anser därför att den sammantagna effekten av lagändringarna ska utvärderas efter fem år. Om antalet återfall i brott inte har minskat under denna tid finns det enligt min uppfattning skäl att se över reglerna på nytt. Regeringen bör därför låta göra en utvärdering fem år efter det att samtliga förslag har trätt i kraft.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 3 och 4.

Fru talman! Forskare och tunga myndigheter som Åklagarmyndigheten, Polismyndigheten och Kriminalvården är kritiska mot att sänka straffbarhetsåldern till 13 år och att sätta barn i fängelse. Det är en kritik som de delar med Barnombudsmannen, Rädda Barnen och Justitieombudsmannen, för att nämna några.

Förslaget strider mot barnkonventionen, som Sverige var ett av de första länderna att underteckna. Forskningen visar att förslaget kan få motsatt effekt och i stället öka ungdomsbrottsligheten. Det har vi bland annat sett i Danmark. Gängen börjar i stället rekrytera ännu yngre barn.

Vi behöver i stället bryta gängens möjligheter att rekrytera barn genom att investera i våra barn och unga. Barn ska ha rätt till en bra skola, mötas av trygga vuxna och ha tillgång till bra fritidsaktiviteter – inte sitta i fängelse.

Tänker ni lyssna på forskningen, myndigheterna och barnrättsorganisationerna och dra tillbaka förslaget om att sänka straffbarhetsåldern till 13 år?

(Applåder)

Fru talman! Tack, ministern!

Det är nolltolerans mot korruption, säger ministern. Ändå har man uppenbarligen använt biståndsmedel för att gynna den somaliska premiärministern. Det är den stora skillnaden här. Detta är något som har avslöjats av både Ekot och Dagens Nyheter som har följt upp detta.

Biståndsmedel har gått direkt in på premiärministerns kansli och till projekt nära premiärministern, som är en av världens mest korrupta premiärministrar, och till att anställa tjänstemän med höga löner som står nära den somaliska premiärministern. Detta är inget annat än korruption och muta.

Regeringen säger att bistånd ska användas effektivt där det gör mest nytta. Varför avskaffade man då stödet till ett demokratiprojekt som drevs av svenska Diakonia? Det är bistånd som har gått till exempelvis kvinnors deltagande i politiken, till att motverka radikalisering hos unga och till att hjälpa fattiga jordbrukare på landsbygden att införa bättre metoder för ett hållbart jordbruk.

Detta lägger man ned i Somalia och flyttar i stället över pengarna så nära premiärministerns kansli som möjligt. Det är en premiärminister som inte bara är en av världens mest korrupta utan även har uppmärksammats för att han gjort grova antisemitiska uttalanden och hyllat terrororganisationen Hamas.

Är det så vi ska använda våra svenska biståndsmedel och våra skattepengar? Nej, självklart inte. Bistånd får aldrig användas som muta eller för att gynna korruption. Jag anser att hela den här historien är en skandal och något som tydligt skadat svenskt anseende och förtroendet för svenskt bistånd.

Jag fick inte heller svar om det faktum att det inte bara är kriminella somaliska invandrare som har utvisats, utan även de som har etablerat sig och har ett välorganiserat liv och arbete här hotas av utvisning.

Fru talman! Jag tackar ministern för ytterligare svar.

Det vi är kritiska mot är att man på detta sätt har använt biståndet som en muta. Det är ju precis det som har hänt när man har skickat in biståndspengar till projekt som är mycket närstående premiärministern och som han kontrollerar för att den somaliska regeringen ska ta emot personer som vi vill utvisa från Sverige. Det är det här som är så oerhört anmärkningsvärt, minst sagt. Det är en skandal, tycker jag, att man har använt biståndspengar på det här sättet.

Även om ministern nu försöker att prata bort det hela är det precis det som hänt. Både Världsbanken och UNDP tar avstånd från den migrationspolitiska överenskommelsen. Det är uppenbart att det också har skadat förtroendet i dessa organisationer och att förtroendet för svenskt bistånd och Sverigebilden har tagit skada av den här skandalen.

Migrationsuppgörelsen mellan Sverige och Somalia ledde till en lång konflikt mellan länderna och mellan svenska myndigheter. Konflikten ledde till att Somalia utvisade den svenska biståndschefen, enligt Ekots uppgifter. Hon uppfattades stå i vägen för pengarna, enligt somaliska källor. Vad hände egentligen, och varför får vi ingen information om varför den svenska biståndschefen utvisades?

Förutom de 100 miljonerna ska regeringen ha betalat ut omkring 5 miljoner kronor till Somalia för att utvisningar ska kunna genomföras i ett tidigare okänt upplägg, vid sidan av budgeten för bistånd, enligt en granskning av Dagens Nyheter.

Pengarna har finansierat tre tjänster på det somaliska regeringskansliet med löner på över 100 000 kronor i månaden. Släktingar till den somaliska premiärministerns närmaste krets uppges ha fått tjänsterna. Det är uppenbart att det rör sig om korruption, trots att regeringen i sin reformagenda är tydliga med att biståndet ska användas för att minska korruption och oegentligheter inom bistånd.

Bistånd ska användas för att motverka korruption och inte bidra till att stärka korruption, vilket uppenbarligen har skett här när Somalias regim ställt krav på att biståndet ska ställas om för att gynna dem själva – för det är precis det som hänt – i utbyte mot att ta emot utvisningshotade somalier från Sverige.

Precis som jag sa är Somalia självklart skyldigt att ta emot utvisningshotade kriminella, men självklart kan vi inte använda bistånd som en muta för att Somalia ska följa sina internationella skyldigheter.

Det har också visat sig att långt ifrån alla av de utvisningshotade är kriminella. Nyligen publicerades en artikel om Hassan, som är 24 år och har etablerat sig i Sverige. Han har lärt sig svenska och har fast jobb så att han kan försörja sig själv. Han har ett fungerande liv här i Sverige, och ändå riskerar han nu utvisning till Somalia som ett led i regeringens överenskommelse med Somalia. Hur många fler som Hassan riskerar att utvisas på grund av överenskommelsen?

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret på min interpellation.

”Inga svenska skattemedel ska försvinna i korruption”, säger ministern. Men den 1 oktober avslöjade Sveriges Radios Ekot en hemlig uppgörelse mellan Sverige och den somaliska regeringen. Biståndsmedel har styrts om i utbyte mot att Somalia tar emot medborgare som nekats uppehållstillstånd i Sverige. Överenskommelsen slöts enligt Ekot i december 2023, och sedan dess har tvångsutvisningarna till Somalia ökat.

Den somaliska regeringen ska ha ställt som krav att svenska biståndspengar skulle styras om så att premiärminister Hamza Abdi Barre och kretsen närmast honom skulle få ökat inflytande över biståndet. Detta har sedan skett genom att pengar vidareförmedlats till premiärministerns kansli och andra statliga ministerier. Det innebär en överhängande risk för att biståndsmedel görs tillgängliga för premiärministern och honom närstående personer i politiska syften och för egen vinning. Detta liknar verkligen korruption och mutor.

Självklart har Somalia skyldighet enligt folkrätten att ta emot personer som begått grova brott och därmed ska utvisas, men att Somalia har kunnat ställa krav på att Sverige ska ställa om biståndet för att gynna den egna regimen innebär för att tala klarspråk inget annat än en muta. Det är en skandal att svenska skattepengar går till att muta en av världens mest korrupta regimer. Biståndet ska användas för att bekämpa fattigdom, stärka demokratin och stärka de mänskliga rättigheterna, inte för att gynna korrupta regimer.

Ekots avslöjande visar att Sverige sammanlagt gett biståndspengar på 100 miljoner kronor, varav en betydande del gått till projekt nära premiärministern. Allt detta har skett trots att migrationspolitiska villkor är ett ineffektivt sätt att bedriva bistånd och trots en överhängande risk för korruption. Somalia ligger på näst sista plats i det globala korruptionsindex som årligen görs av Transparency International. Att regeringen har velat hålla överenskommelsen hemlig tyder på att den själv uppfattar den som tveksam.

Regeringen har varit oerhört tydlig med att inga biståndsmedel får gå till någon organisation som har minsta samröre med Hamas eller andra islamistiska organisationer. Men att skicka bistånd till Somalias premiärminister Hamza Abdi Barre verkar inte vara något problem, trots att han har uppmärksammats för att ha gjort grova antisemitiska uttalanden och hyllat terrororganisationen Hamas.

Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa har nekat till att det finns ett formellt avtal mellan Sverige och Somalia men har bekräftat att det finns en överenskommelse. Pengarna har kanaliseras först via Världsbanken och sedan via FN:s utvecklingsprogram, UNDP. Men varken Världsbanken eller UNDP har varit med om att ingå den migrationspolitiska överenskommelsen. Den är något som den svenska regeringen själv är ansvarig för.

Är det ministerns uppfattning att Sveriges överenskommelse med Somalia är i linje med arbetet för att minska korruption och oegentligheter inom biståndet så som det beskrivs i regeringens egen reformagenda? Om inte, vad tänker man göra åt det?

På vilka grunder har ministern och regeringen valt att använda svenskt bistånd för att uppnå migrationspolitiska mål, trots att medel som går till direkt migration inte får räknas som bistånd enligt regelverket för bistånd?

Fru talman! Jag tackar ministern för ytterligare svar.

Ministern verkar inte ha förstått UNRWA:s unika roll. UNRWA är själva navet för biståndsverksamheten och biståndsarbetet i Gaza och i hela regionen när det gäller de palestinska flyktingarna och är utan jämförelse den organisation som har mest personal på plats. UNRWA som organisation har ingen koppling till Hamas; det har oberoende forskare – inklusive personer från vår egen myndighet Sida och från det oberoende Raoul Wallenberg-institutet – kommit fram till vid flera olika tillfällen. Så är det.

UNRWA är den organisation som har bäst möjlighet att nå ut till det hårt drabbade palestinska folket. Lyssna till er egen expertmyndighet Sida, som säger att det inte finns någon annan humanitär aktör som har möjlighet att rädda liv och lindra nöd i den utsträckning som UNRWA gör! Lyssna till Internationella domstolen, som slår fast att begränsningar av UNRWA:s verksamhet måste hävas omedelbart och att Israel inte ensidigt kan besluta om att förvägra FN-organet tillträde till de ockuperade områdena! Lyssna till EU, som säger att UNRWA har en vital roll i både Gaza och regionen och är en gemensam prioritering för EU!

UNRWA är det palestinska folkets trygghet i hela regionen. UNRWA kan inte ersättas av något annan än en framtida palestinsk statlig institution. Ingen annan organisation kan fylla det tomrummet. Det här slås fast av Internationella domstolen. Detta är inte vilken organisation som helst, utan UNRWA har FN:s mandat.

Använd vårt svenska bistånd klokt och effektivt! Ge stöd till den organisation som är själva navet i biståndsverksamheten i Gaza och i regionen och som finns på plats med 12 000 medarbetare! Tänk om, och gör det snabbt! Återuppta stödet till UNRWA!

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret på interpellationen. Jag tackar också återigen Jacob Risberg för en viktig interpellation.

Situationen i Gaza är bortom katastrofal, och hjälpbehoven är naturligtvis enorma. Det behövs mat, medicin, sjukvård, vatten, bostäder – med mera, med mera. Situationen på Västbanken är också svår.

UNRWA har funnits sedan 1949 och har FN:s mandat att skydda och stödja palestinska flyktingar. Det rör sig om flera miljoner palestinska flyktingar, och deras släktingar, som sedan Israel bildades har fördrivits från sina hem.

Det finns ingen annan organisation som kan göra det UNRWA, med sina 12 000 personer på plats i Gaza, gör. Det är UNRWA som har FN:s mandat att ta till vara de palestinska flyktingarnas intresse och förse dem med service på bred front, såsom hälsovård, utbildning, tält, rent vatten och sanitet. Det finns ingen annan organisation som kommer i närheten av att kunna göra detta arbete. Befolkningen har också ett stort förtroende för UNRWA. Man litar på UNRWA:s personal och känner dem väl eftersom de har funnits på plats i decennier.

UNRWA finns som sagt inte bara i Gaza utan tillhandahåller humanitärt bistånd, utbildning och hälsotjänster även på Västbanken och i de palestinska flyktinglägren i regionen, som i Jordanien och Libanon. Det handlar om att UNRWA har det övergripande ansvaret för de palestinska flyktingarna. Vi får inte heller glömma bort den stabiliserande roll som UNRWA spelar i regionen. Det får inte underskattas.

Det finns ingen annan organisation som kan ta över och göra det UNRWA gör, förutom en palestinsk stat. UNRWA är helt oumbärligt.

Sverige är faktiskt det enda land i Europa som har dragit tillbaka sitt stöd till UNRWA. Vad grundar sig beslutet att dra tillbaka stödet till UNRWA på? Det är svårt att förstå. Uppenbarligen lyssnar man inte på etablerade forskare och oberoende undersökningar. Är det så att Sveriges regering hellre lyssnar på Israels smutskastningskampanj än på seriösa forskare? Det är nämligen uppenbart att Israel försöker göra sig av med det palestinska flyktingproblemet genom att misskreditera UNRWA. Det här måste naturligtvis förhindras med all kraft och tillbakavisas.

Sverige borde i stället lyssna på Internationella domstolen, som slår fast att begränsningarna av UNRWA:s verksamhet måste hävas omedelbart och att Israel inte ensidigt kan besluta om att förvägra FN-organet tillträde till de ockuperade områdena. Varför följer inte regeringen EU:s beslut, som säger att UNRWA har en vital roll i både Gaza och regionen och är en gemensam prioritering för EU?

Tänker regeringen följa Internationella domstolens och EU:s beslut och återuppta stödet till UNRWA?

Fru talman! Tack för ytterligare svar, ministern! Men jag instämmer med Jacob Risberg – man blev tyvärr inte mycket klokare.

Jag uppfattar och beklagar kursändringen i Sveriges tidigare tydligare ställningstagande. Man har tidigare röstat nej till EU:s avtal med Marocko som inkluderar Västsahara.

När vi ser hur folkrätten hotas och är under attack inom flera områden i vår omvärld är det viktigare än någonsin att länder som Sverige försvarar och på ett tydligt sätt står upp för folkrätten. Därför måste Sverige säga nej till EU:s handelsavtal med Marocko som det ser ut i dag. Vi kan inte stillatigande se på medan Marocko fortsätter sin illegala ockupation och plundring av Västsaharas råvaror. Ockupation får aldrig löna sig, hur länge den än pågår.

Det är en ockupation som är oerhört brutal. Stephen Zunes, professor i statsvetenskap vid University of San Francisco, sa efter sitt besök: Jag har varit i många länder men aldrig sett en värre polisstat än Marocko-ockuperade Västsahara.

Västsaharierna har rätt till sitt land och till sina naturtillgångar. Trots tydliga domar har EU valt att nonchalera sin egen domstols beslut vid flera tillfällen. Därmed har man låtit stölden av västsahariska varor fortgå och på det sättet bidragit till att upprätthålla och finansiera ockupationen. Nu försöker EU-kommissionen återigen kringgå sin egen domstol och folkrätten.

Det västsahariska folkets legitima representant Polisario har inte godkänt avtalet. Det här är helt grundläggande. Det är viktigt att Sverige försvarar folkrätten och står fast vid sina tidigare principfasta och tydliga ställningstaganden om att EU inte ska ingå avtal mellan EU och Marocko som inkluderar det ockuperade Västsahara.

Fru talman! Jag tackar ministern för interpellationssvaret och Jacob Risberg för att han har ställt denna viktiga interpellation.

Det är uppenbart att EU-kommissionen återigen försöker kringgå både sin egen domstols beslut och folkrätten. Skillnaden den här gången är att Sverige inte stod upp för folkrätten och EU-domstolen på ett tydligt sätt. Detta är djupt beklagligt och mycket anmärkningsvärt.

I oktober 2025 undertecknade EU-kommissionen ett provisoriskt handelsavtal med Marocko. Avtalet omfattar Västsahara, trots att EU-domstolen slagit fast att Västsahara och Marocko är två separata territorier och att Marocko saknar rätt att företräda Västsahara i internationella avtal.

EU-domstolen har dessutom betonat att varje avtal som gäller Västsahara endast är giltigt om det finns ett fritt, informerat och förhandsgodkänt samtycke från det västsahariska folkets legitima representant, vilket enligt domstolen och FN är Polisario. Det finns det inte. Västsahara har inte gett sitt godkännande.

Genom interimsavtalet försöker man nu kringgå domslutet. Detta är minst sagt anmärkningsvärt och skadar allvarligt förtroendet för EU:s rättsordning och bidrar samtidigt till att legitimera Marockos illegala ockupation.

Marocko är en brutal ockupationsmakt, vilket även bekräftas av exempelvis Human Rights Watch, som dokumenterat flera fall av misshandel av aktivister på gatan eller i häkte och även rättegångar med falska anklagelser mot aktivister som lett till långa fängelsestraff.

Den huvudsakliga anledningen till den brutala ockupationen är Västsaharas rika tillgång på råvaror och naturresurser, främst fosfat och fisk men även mineral, tomater och solenergi. Västsahara har en av världens största tillgångar av fosfat, och fiskevattnen utanför Västsaharas kust är bland de fiskrikaste i världen. Inkomsterna från dessa råvaror går i huvudsak direkt ned i marockanska fickor och bidrar till att finansiera den illegala ockupationen av landet.

Marocko har ingen rätt till Västsaharas råvaror och naturtillgångar av den enkla anledningen att landet inte tillhör Marocko. Trots tydliga domar har EU valt att nonchalera sin egen domstols beslut vid flera tillfällen och låter därmed den olagliga stölden av Västsaharas varor fortgå och europeiska fiskebåtar att fortsätta att länsa den västsahariska kusten på fisk.

Nu försöker EU-kommissionen alltså återigen kringgå sin egen domstol och folkrätten. Då menar jag att det är oerhört viktigt att Sverige står fast vid sina tidigare principfasta och tydliga ställningstaganden om att EU inte ska ingå avtal med Marocko som inkluderar det ockuperade Västsahara.

Fru talman! Jag och Vänsterpartiet välkomnar den aktuella propositionen om utökade möjligheter till verkställighet med elektronisk övervakning i den dömdes bostad, och jag välkomnar även förslaget om en ny verkställighetsform för fängelsestraff, elektronisk övervakning i kontrollerat boende, som ska kunna tillämpas på fängelsestraff på högst ett år och sex månader. Det här är bra och kloka förslag av flera olika skäl, och det är dessutom samhällsekonomiskt lönsamt. Vänsterpartiet har under en lång rad år motionerat om utökade möjligheter till att använda elektronisk övervakning, och vi är därför glada över att det nu ser ut att bli verklighet.

Elektronisk övervakning – elektronisk fotboja, som vi brukar kalla det i dagligt tal – är en fördel både för den straffade och för samhället. Det är en mer proportionerlig påföljd för vissa mindre allvarliga brott. Samtidigt som det är ett tydligt straff som begränsar den dömdes möjligheter att röra sig fritt i samhället innebär det också att den dömde kan fortsätta behålla anknytningen till familj, vänner och arbetsmarknad.

Det ökar möjligheten till rehabilitering med studier eller ett nytt arbete. Det underlättar för den dömde att efter avtjänat straff återanpassas till samhället. Det innebär även att man undviker de negativa effekterna av en fängelsemiljö, och forskning visar att risken för återfall i brottslighet minskar avsevärt. Forskning visar att användandet av fotboja innebär att brottsligheten och även kostnaderna för samhället minskar avsevärt.

Samhällskostnaderna för fotboja är betydligt lägre än för fängelse. En klient som avtjänar sitt straff på anstalt kostar cirka 1 miljon kronor per år. En klient som i stället avtjänar sitt straff inom frivården kostar som jämförelse i dag cirka 100 000 kronor per år.

Även om fotbojan är ett mildare alternativ till fängelse innebär det fortfarande en dygnetruntövervakning och strikta regler för vad den dömde får och inte får göra. Det är viktigt att understryka att fotboja inte är ett lämpligt alternativ för alla brott, särskilt inte de grövre brotten.

Genom att ersätta fängelsestraff för mindre brott kan fotboja minska överbeläggningen i fängelserna, vilket frigör platser för dem som begått grövre brott. Det är bra mot bakgrund av den höga belastning som vi i dag kan se på anstalterna.

Användandet av fotboja kan påverka familjen. Vardagen påverkas för den som är anhörig till någon som har fotboja. Frivården kan göra oanmälda besök när som helst på dygnet, och som anhörig får man ta ett större ansvar för det som sker utanför hemmet. Det är därför viktigt att den som lever med någon som är dömd till elektronisk övervakning får rätt information och ger sitt samtycke.

Dessvärre har det kommit till vår kännedom att det finns brister i tekniken för elektronisk övervakning, vilket innebär att åtgärden inte alltid används som det är tänkt. Åklagare har inte beslutat om fotboja då dessa i vissa fall saknar gps-funktion, vilket självklart är helt nödvändigt för att övervakningen ska fungera. Vad jag förstår finns tekniken tillgänglig i dag, men tillgången till fotbojor med gps-teknik kan variera över landet. Det kan ibland även vara problem med tillämpningen.

Detta borde ganska enkelt kunna åtgärdas, och jag förväntar mig att så sker. Vi kommer därför att noga följa dessa frågor och vid behov återkomma med förslag till åtgärder. Det har vi skrivit om i vårt särskilda yttrande. Vi står dock som sagt helt och fullt bakom propositionen, och jag är glad över att ett enigt utskott gör så.

Herr talman! I går avslöjade Ekot att Sverige har slutit ett hemligt avtal med Somalia om att ge 100 miljoner i biståndsmedel som bland annat ska gå till projekt som har koppling till premiärministern, en premiärminister som företräder det mest korrupta landet i världen. Det är minst sagt chockerande.

Korruptionskopplingen är i sig illa nog, men det har även visat sig att Somalia i utbyte har lovat att ta emot tvångsutvisade medborgare från Sverige. Detta hemliga avtal luktar både muta och korruption lång väg, något som självklart strider mot hur bistånd får användas.

Finns det fler liknande avtal med andra korrupta regimer runt om i världen där ni har använt bistånd till något som kan likna en muta? Och hur kan ni prioritera detta mycket tveksamma projekt framför bistånd till FN-organet UNRWA, som enligt Sida, regeringens egen myndighet, är helt oumbärligt för att biståndet ska nå ut till svältande barn och kvinnor i Gaza?

Herr talman! Jag tackar ministern för ytterligare svar.

De FN-organisationer som ministern hänvisar till säger ju själva att UNRWA är oumbärligt för att kunna nå ut med stödet. De säger att UNRWA är själva navet i biståndsverksamheten. Lyssna på den samlade expertisen, som säger att UNRWA är den organisation som har bäst möjligheter att nå ut till det hårt drabbade palestinska folket! Lyssna till er egen expertmyndighet Sida som säger att det inte finns någon annan humanitär aktör som har möjlighet att rädda liv och lindra nöd i den utsträckning som UNRWA gör! Ingen organisation kan fylla det tomrum som skulle uppstå efter UNRWA.

UNRWA är också oerhört viktigt i arbetet för en fredsprocess och en tvåstatslösning. Nu bidrar Sverige till att dra undan mattan för organisationens viktiga arbete för det palestinska folket.

Använd vårt svenska bistånd klokt och effektivt! Ge stöd till den organisation som är själva navet i biståndsverksamheten i Gaza, på Västbanken och i regionen! I Gaza finns UNRWA som sagt på plats med 12 000 medarbetare; det fick vi bekräftat i går när vi träffade delegationen.

UNRWA har hälsocentrum öppna och utför sanering i flyktinglägren för att förhindra sjukdomar. Man står för vattenutdelning, utbildning för barnen och annat. Trots kriget och blockaden fortsätter UNRWA att erbjuda till exempel onlineundervisning till över 200 000 barn i Gaza. Det handlar även om psykosocialt stöd. Det finns ingen annan organisation som kommer i närheten av UNRWA:s kapacitet.

Tänk om, och gör det snabbt! Tiden börjar rinna ut.

Herr talman! Tack, ministern, för ytterligare svar!

Faktum kvarstår: Merparten av det stöd som skulle gå till Gaza i den svältkatastrof som nu råder finns fortfarande kvar på svenska konton. Det är inte rimligt. Det stödet borde ha betalats ut för länge sedan, och helst i går.

Ministern säger också att UNRWA inte får in något stöd. Det stämmer inte. Man kanske inte får in lastbilarna, men man har allt det andra. Det är UNRWA som har personal på plats i Gaza, en personal på 12 000. Det är UNRWA som ser till att barn få gå i skolan. Det är UNRWA som har hand om sjukvården. Det är UNRWA som ser till att palestinierna får tak över huvudet, rent vatten, sanitet och en massa andra saker. Det är UNRWA som är själva navet i verksamheten i Gaza. Det är UNRWA som de andra organisationerna som jobbar i Gaza är helt beroende av för att kunna nå ut. Det är UNRWA som står för infrastrukturen. Det är UNRWA som har kunskapen och möjligheten att nå ut på ett effektivt sätt. Detta bekräftas av UNRWA, som jag träffade i går. De berättade då att de har full verksamhet i Gaza och att de är i full gång på Västbanken.

Det stämmer alltså inte att UNRWA inte fungerar och inte är effektivt, utan det är precis tvärtom: UNRWA är en förutsättning för att stödet ska nå ut.

Israel har gjort sitt bästa för att misskreditera UNRWA. Genom att förbjuda organisationen försöker man bli av med hela det palestinska flyktingproblemet. Israel har exempelvis påstått att det skulle finnas kopplingar mellan Hamas och UNRWA, men det har tillbakavisats i flera av varandra oberoende seriösa undersökningar från bland annat svenska Raoul Wallenberg-institutet. Israel har ingen rätt att förbjuda UNRWA och har inte heller lyckats stoppa organisationens verksamhet. Det är viktigt att Sverige visar att vi står upp för internationell rätt och inte lyssnar på Israels förtal.

Vi får inte heller glömma situationen på Västbanken, som blir allt allvarligare för varje dag som går. 40 000 civila palestinier har fördrivits från sina hem på Västbanken. Aggressiva bosättare trakasserar, förföljer och mördar palestinier. Antalet attacker har ökat snabbt. Flera skolor har attackerats och tvingats stänga.

Trots detta fortsätter UNRWA att verka på Västbanken. Delegationen vi träffade i går berättade att 80 procent av verksamheten är i full gång och fungerar. UNRWA driver bland annat 86 skolor och ett stort antal hälsokliniker. Man jobbar med att förse människor med skydd och rent vatten. Det finns ingen annan organisation som kan utföra detta arbete och som kan ta över om UNRWA skulle försvinna.

Vad säger ministern till alla de tusentals barn som i dag går i UNRWA:s skolor om skolorna tvingas stänga? Skolgången är jätteviktig för de här barnen. De behöver ha någonting att göra och för några timmar slippa tänka på krig och kunna må lite bättre.

Trots att flera andra länder, Spanien och Storbritannien med flera, har ökat stödet till UNRWA har det indragna amerikanska och svenska stödet grävt ett stort hål i organisationens budget som kan innebära att man tvingas stänga skolor och hälsocentraler.

Vad säger ministern till framför allt de barn som kanske blir utan skolgång inom kort när pengarna inte räcker?

Sverige har varit en av de största bidragsgivarna till UNRWA. När vi plötsligt slutar finansiera UNRWA påverkar det inte bara Gaza och Västbanken, utan även palestinska flyktingar i grannländer som Jordanien, Libanon och Syrien.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret på min interpellation.

Människor svälter ihjäl i Gaza i detta nu. Särskilt hårt drabbas barn, kvinnor och äldre. Det är nu officiellt bekräftat att det råder svältkatastrof i Gaza, precis som ministern påpekar. Människor tvingas återigen fly från Gaza stad. Det är människor som redan har flytt flera gånger, men det finns ingenstans att fly. De är hänvisade till en liten kustremsa som redan är överfull. Barnfamiljer tvingas nu tränga ihop sig i usla tält och skjul. Snart kommer vintern, och den kan bli väldigt kall. Det är brist på precis allt: tält, toaletter, rent vatten och så vidare. Förhållandena är bortom katastrofala. 500 000 människor är fortfarande kvar i Gaza, samtidigt som den israeliska markoffensiven fortsätter. De somnar varje natt med oro för att de kanske inte kommer att vakna nästa morgon.

Det vi bevittnar i Gaza är utan tvekan ett av de absolut värsta brott mot mänskligheten som världen skådat i modern tid. Våra barn och barnbarn kommer att döma oss hårt om vi inte gör vårt yttersta för att få slut på det brutala folkmordet. Det räcker inte att luta sig mot EU. Sverige kan gå före. Vi har gjort det förut. Vi kan göra det igen och visa vägen. Vi skulle kunna sätta maximal press på Israel genom att införa ett svenskt vapenembargo och svenska sanktioner. Det är fullt möjligt, om den politiska viljan finns. Det är bra att regeringen lyssnar på oss i oppositionen och nu kräver handelssanktioner i EU. Men det räcker inte. Vi kan inte bara luta oss mot EU. Vi måste göra mer.

I den här fruktansvärda situationen, som av en ledande FN-chef kallats ett helvete på jorden, väljer Sveriges regering att behålla den största delen av det stöd som skulle ha betalats ut till Gaza på svenska konton. Medlen ska betalas ut successivt, säger ministern. Men det är nu de behövs. Våra skattepengar gör ingen nytta på svenska konton. De behövs nu – och de behövdes i går – för att lindra nöden i Gaza.

Varför har ni bara betalat ut en dryg tredjedel av de 800 miljoner som ni lovade skulle betalas ut till Gaza? Det har gått nio månader. Eftersom pengarna ligger kvar på svenska konton, där de som sagt inte gör någon som helst nytta för att lindra nöden i Gaza, är det uppenbart att utbetalningarna till svältkatastrofen i Gaza inte har fungerat som de borde. Jag kan inte tolka det på något annat sätt. Varför inte erkänna att det blev fel och i stället återupprätta stödet till UNRWA, som tveklöst är den organisation som har kapacitet, kunskap och personal på plats för att nå ut till den palestinska befolkningen och som har FN:s mandat?

Regeringen brukar tala om att biståndet ska vara effektivt. Då borde regeringen tänka om och ge resurserna till den organisation som har bäst möjlighet att nå ut med stödet.

Fru talman! Jag har en fråga av övergripande karaktär.

I dagarna nåddes vi av beskedet att Spanien inför nationella sanktioner mot Israel inom en rad områden. Borde inte Sverige följa det spanska exemplet och införa nationella sanktioner mot Israel för att sätta maximal press på Israel i syfte att stoppa folkmordet och svälten i Gaza? Vi kan inte längre sitta med armarna i kors och vänta på att EU ska agera. Vi kan gå före och visa vägen, till exempel genom att införa vapenembargo mot Israel. Vi kan agera om den politiska viljan finns.

Fru talman! Jag tackar ministern för ytterligare svar.

Ministern säger att man gör en samlad bedömning. Jag undrar: Vem är det man lyssnar på? Inte är det på den samlade expertisen i alla fall, som säger att UNRWA är den organisation som har bäst möjlighet att nå ut till det hårt drabbade palestinska folket, och inte är det på den egna expertmyndigheten Sida, som säger att det inte finns någon annan humanitär aktör som har möjlighet att rädda liv och lindra nöd i den utsträckning som UNRWA gör. Det här är en seriös analys som den egna expertmyndigheten gjorde så sent som i maj. Skicka åtminstone det katastrofstöd som efterfrågats! Men även kärnstödet måste självklart återupprättas. Allt annat är faktiskt skamligt.

UNRWA är det palestinska folkets trygghet i hela regionen. UNRWA är inte ersättbart utom av en framtida palestinsk statlig institution. Ingen annan organisation kan fylla det tomrummet. UNRWA är också oerhört viktigt i arbetet för en framtida fredsprocess och en tvåstatslösning. Nu bidrar Sverige till att dra undan mattan för organisationens viktiga arbete för det palestinska folket.

Precis som ministern säger måste man använda vårt svenska bistånd klokt och effektivt. Ge stöd till den organisation som är själva navet i biståndsverksamheten i Gaza! Det finns andra organisationer som också är viktiga, men att UNRWA är själva navet går inte att bortse ifrån. UNRWA finns på plats med tusentals medarbetare. UNRWA har öppna hälsocentrum och bedriver sanering i flyktinglägren för att förhindra sjukdomar. UNRWA har vattenutdelning, utbildning för barn och mycket annat. Trots kriget och blockaden fortsätter UNRWA till exempel att erbjuda onlineundervisning till över 200 000 barn i Gaza och även psykosocialt stöd. Det finns ingen annan organisation som kommer i närheten av UNRWA:s kapacitet.

Tänk om, och gör det snabbt! Tiden rinner ut. Ni kunde tänka om när det gällde associeringsavtalet. Gör det när det gäller UNRWA också!

Fru talman! Tack, ministern, för ytterligare svar!

I maj gjorde regeringens egen myndighet Sida en noggrann analys av situationen i Gaza efter att man fått en förfrågan om katastrofhjälp från UNRWA. Sidas bedömning var då att det på kort och medellång sikt inte finns någon annan humanitär aktör som har möjlighet att rädda liv och lindra nöd i samma utsträckning som UNRWA. Det finns inte heller någon aktör som har möjlighet, kapacitet, mandat eller vilja att ta över de centrala delarna av UNRWA:s arbete och roll.

Trots detta vägrar regeringen att skicka stöd till UNRWA. Det är både obegripligt och djupt oansvarigt. Jag har inte fått någon vettig förklaring till detta. Varför lyssnar inte regeringen på sin egen expertmyndighet? Jag vill ha svar på den frågan.

Man måste också se UNRWA:s verksamhet ur ett bredare perspektiv. FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar, UNRWA, skapades år 1949 för att hjälpa palestinier som flytt eller fördrivits från de områden som sedan blev staten Israel. Sedan dess har UNRWA:s arbete för palestinska flyktingar varit oersättligt.

Sverige har varit en av de största bidragsgivarna till UNRWA. När vi plötsligt slutar finansiera UNRWA påverkar det inte bara Gaza och Västbanken utan även palestinska flyktingar i grannländer som Jordanien, Libanon och Syrien.

UNRWA är ofta den enda aktör som tillhandahåller grundläggande samhällsservice till miljontals palestinska flyktingar i regionen. Detta gäller särskilt inom utbildning och hälsovård. UNRWA går inte att ersätta med något annat än en framtida palestinsk statlig institution. Ingen annan organisation kan fylla det tomrummet.

Israel har gjort sitt bästa för att misskreditera UNRWA. Genom att förbjuda organisationen försöker man bli av med det palestinska flyktingproblemet. Israel har exempelvis påstått att det skulle finnas kopplingar mellan Hamas och UNRWA. Detta har flera av varandra oberoende seriösa undersökningar – bland annat av det svenska Raoul Wallenberg-institutet – tillbakavisat.

I stället för att dra undan stödet till UNRWA borde man stärka det. Flera andra givare har gjort detta. Bland annat har länder som Storbritannien, Frankrike, Spanien och Irland ökat stödet till UNRWA.

Nu säger ministern att det är flera länder som har dragit tillbaka stödet, men det stämmer inte. Av de permanenta givarna är det bara Sverige och USA som helt har dragit in stödet. Så är det. Att andra länder som inte har varit givare på det sättet har dragit tillbaka stödet är en annan sak. Av de stora, permanenta givarna är det bara Sverige och USA som har dragit tillbaka stödet.

Talet om att UNRWA:s stöd inte når fram stämmer inte på något sätt heller. UNRWA:s chef, Philippe Lazzarini, säger i en intervju i DN att ”Sverige har varit en långvarig och pålitlig partner för UNRWA, både politiskt och finansiellt och det har gett oss en stor flexibilitet. Beslutet att plötsligt sluta stödja oss kom som en stor överraskning och har haft en väldigt negativ effekt”. Verksamheten är igång i både Gaza och på Västbanken.

Jag har fortfarande inte fått en vettig förklaring till varför stödet till UNRWA dragits in eller till varför regeringen inte åtminstone kunde skicka det katastrofstöd som den egna expertmyndigheten uppenbarligen ville skicka i maj, men som stoppades genom UD:s ingripande.

Att stoppa stödet till UNRWA får katastrofala konsekvenser för befolkningen i Gaza. Det är bara UNRWA som har verklig kapacitet att distribuera den hjälp som fler än två miljoner människor är i desperat behov av. Det får också stora konsekvenser för samtliga palestinska flyktingar i regionen. Det kan allvarligt bidra till att fördjupa konflikten i regionen samt på sikt förhindra en tvåstatslösning.