Lotta Johnsson Fornarve

Fru talman! Jag tackar återigen ministern för svaret.

Självklart är det viktigt att även Palestina står upp för mänskliga rättigheter och genomför ett antal reformer, men man måste ändå se vad som är den grundläggande orsaken till konflikten: Israels ockupation och ovilja att respektera de mänskliga rättigheterna och ständiga övergrepp gentemot folkrätten.

Israels övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, folkrätten och det palestinska folket inte bara fortsätter utan blir dessutom allt grövre. Sedan det stod klart att Israels nya regering utgörs av en koalition bestående av mycket starkt ultraortodoxa högerextrema partier har våldet eskalerat drastiskt. Det är tydligt att såväl bosättare som israeliska soldater tar den nya politiken till intäkt för en ökad brutalisering. Antalet illegala bosättningar på ockuperad mark växer obehindrat, och fördrivningar av palestinier från östra Jerusalem ökar.

Tänker ministern i sina kontakter med Israel tydligt kräva att Israel står upp för en tvåstatslösning? Det gör man ju inte i dag. Man har tagit avstånd från det, medan den palestinska staten står upp för tvåstatslösningen. Tänker ministern tydligt protestera mot det ökade våld som nu utförs av Israel? Tänker regeringen kraftfullt fördöma de illegala bosättningar och den annektering av palestinska områden som nu pågår samt stå upp för folkrätten?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige har varit ju mycket tydligt när det gäller Rysslands ockupation av delar av Ukraina. Borde regeringen inte vara lika tydlig när det gäller Israels illegala ockupation av Palestina? Jag tycker inte att jag hör den tydliga kritiken framföras. Här behöver Sverige på ett ännu tydligare sätt stå upp för Palestina, för folkrätten och för en fredlig lösning av konflikten.

Fru talman! Tack, ministern, för förtydligandet!

Det kommer aldrig att bli fred så länge Israel vägrar att respektera palestiniernas mest grundläggande mänskliga rättigheter. Genom sina konsekventa brott mot folkrätten framstår Israel som genuint ointresserat av att upphäva den ockupation av palestinsk mark som pågått i årtionden och som är nyckeln till en varaktig fred i Mellanöstern.

Jag tycker ändå att det är bra att ministern säger att man måste ingripa mot Israels bosättningspolitik och att Israel måste upphöra med bosättningspolitiken och stå upp för folkrätten. Men då måste den svenska regeringen bli mycket tydligare med det budskapet och föra fram det tydligt och klart till den israeliska regeringen. Jag tycker ändå att det är väldigt märkligt att prata om att Israel är en stat som står upp för rättsstatens principer när man begår så stora brott mot folkrätten som man konsekvent gör på en mängd olika områden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi ser tyvärr hur utvecklingen går åt helt fel håll. I februari genomfördes en rad åtgärder som folkrättsjurister och flera EU-länder, till exempel Frankrike, Belgien och Luxemburg, har betecknat som en annektering eller stora steg mot en annektering. Kommer Sverige att sälla sig till de stater som kritiserar de steg som tagits mot annekteringen, eller gäller FN-stadgan bara vissa stater?

Bosättningar som byggs får retroaktiva tillstånd av Israel trots att de är illegala enligt folkrätten. När det gäller palestiniernas rätt att bygga visar statistiken att 98 procent av dem som ansöker nekas tillstånd. Nya siffror från EU och FN pekar på en kraftig ökning under 2024 med rivningar av 290 palestinska byggnader, varav 28 var finansierade med bistånd från Sverige och EU. Tänker den svenska regeringen protestera mot att ockupationsmakten medvetet förstör svenskt och EU-finansierat bistånd?

Samarbetet mellan EU och Israel är omfattande och ger EU en möjlighet att sätta press på Israel att respektera folkrätten. Sverige kan som ordförandeland i EU spela en avgörande roll både för en framtida freds- och försoningsprocess och för försöken att bygga en palestinsk statsbildning i dag.

EU:s associationsavtal med Israel innefattar förmånliga handelsavtal som ger det israeliska näringslivet stora ekonomiska fördelar. På så vis bidrar EU till att stärka den ekonomiska basen för ockupationsmakten. Samtidigt är avtalet villkorat med respekt för mänskliga rättigheter. Sverige bör motsätta sig att EU fördjupar sitt samarbete med Israel på något område samt suspendera det nuvarande associationsavtalet.

När ministern talar om att Sverige och Israel delar värderingar undrar jag vilka värderingar ministern tänker på. Gäller det till exempel godkännandet av illegala bosättningar? Det hörde jag visserligen att det inte var. Är det fängslandet av barn i militärdomstolar utan rättegång där tortyr är vanligt, eller rätten att riva palestinska byggnader som finansierats med hjälp av svenskt bistånd? Eller är det den förändring i rättsväsendet som gör att domstolarna i praktiken blir tandlösa?

Jag skulle vilja höra lite mer om detta.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret på min interpellation även om jag inte är helt nöjd med det. Ministern visar, tycker jag, en brist på lyhördhet när han svarar: Israel är en levande demokrati. EU:s och Sveriges goda relationer med Israel grundas på gemensamma värderingar om demokrati och respekt för rättsstatens principer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Är Israels övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, folkrätten och det palestinska folket något som överensstämmer med rättsstatens principer? Ser inte ministern att sedan Israels nya högerregering tillträdde har våldet eskalerat drastiskt? Det är en regering som stöds av starkt ultraortodoxa och högerextrema partier.

Anser ministern att det är förenligt med rättsstatens principer att blockaden mot Gaza fortskrider och även byggandet av den mur som sedan länge fördömts av FN, att antalet illegala bosättningar på ockuperad mark växer obehindrat, att fördrivningen av palestinier från östra Jerusalem ökar eller att Israel fängslar tusentals palestinska barn i militärdomstolar och att Israel förstör byggnader på palestinskt område som betalts med svenskt bistånd? Är det förenligt med rättsstatens principer?

Några dagar efter att den israeliske utrikesministern besökt Sverige aviserade Israel planer på att fördubbla antalet bosättare på Västbanken och legalisera 147 informella bosättningar - ett tydligt folkrättsbrott och knappast förenligt med en stat som står upp för demokrati och respekt för rättsstatens principer.

Samtidigt pågår en allvarlig nedmontering av demokratiska rättigheter inne i Israel. Regeringen har gått fram med ett lagstiftningspaket som innebär stora förändringar av rättsväsendet. Det handlar bland annat om att parlamentet får makt att upphäva domar från landets högsta domstol. Förslaget har mött stora protester både inne i Israel och i omvärlden.

Vänsterpartiet är djupt oroat över utvecklingen, där Israel nu tar stora kliv mot en mer brutaliserad och alltmer auktoritär regim. Ockupationen av Palestina har länge varit ett bevis på att man inte bryr sig om vare sig mänskliga rättigheter eller internationell humanitär rätt.

Den svenska regeringen har visat ett begränsat engagemang för den humanitära situationen i Palestina. Exempelvis har man valt att drastiskt skära ned på biståndet till landet med så mycket som mellan 40 och 60 procent. Den svenska regeringen och dess partier i riksdagen betonar Israels rätt till säkerhet men säger mycket lite om Palestinas rätt till säkerhet och att ens kunna existera i fred.

EU:s högste representant, Borrell, konstaterade nyligen att medan den palestinska regeringen erkänner tvåstatslösningen gör den israeliska regeringen inte det.

Tänker ministern, i sina kontakter med Israel, kräva att Israel står upp för tvåstatslösningen samt protestera mot det ökade våldet? Tänker regeringen kraftfullt fördöma de illegala bosättningarna och den annektering som nu pågår av palestinska områden och på det sättet stå upp för folkrätten?

Herr talman! Tack, Joar Forssell, för ytterligare frågor! Ja, det är svårt att veta var man ska börja. Joar Forssell säger att han står upp för en tvåstatslösning, och det gör självklart Vänsterpartiet också. Vi står upp för folkrätten, och det är det som är det viktiga här. Vi står upp för Palestinas rätt att existera, men det gör inte den israeliska regeringen längre.

Är Joar Forssell beredd att kritisera den israeliska regeringen för att den inte längre står upp för en tvåstatslösning? Det tycker jag är väldigt viktigt, för det är så fundamentalt.

Är Joar Forssell beredd att ta avstånd från ockupationen, från de illegala bosättningarna och från den brutalitet som vi ser växa alltmer sedan den nya högerregimen kom till stånd? Är han beredd att ta avstånd från blockaden av Gaza och från fördrivningen av palestinier? Allt detta är brott mot folkrätten som Israel utför. Att exportera vapen till en stat som så flagrant bryter mot folkrätten och de mänskliga rättigheterna ser jag som helt orimligt.

Herr talman! Tack, Joar Forssell, för frågan! Jag ser inte längre Israel som en demokrati med den nya regimen och med de enorma brott som man begår mot folkrätten och rättsstatens principer.

Israel erkänner inte heller självt en tvåstatslösning utan anser att Palestina inte ska finnas. Det pågår en annektering av Palestina. De illegala bosättningarna ökar lavinartat i antal. Det sker en fördrivning av palestinier från östra Jerusalem, och brotten mot de mänskliga rättigheterna är enorma. Att Sverige inte ska exportera vapen till ett land som bryter så flagrant mot de mänskliga rättigheterna och som inte står upp för folkrätten tycker jag är ganska självklart.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 3.

Det nya regelverket för export av krigsmateriel trädde i kraft 2018. Syftet var att skärpa exportkontrollen av krigsmateriel till icke-demokratiska stater, men regelverket har hittills varit tämligen tandlöst. Bland köparna av svenska vapen återfinns fortfarande en rad diktaturer, krigförande stater och länder som begår grova och omfattande brott mot mänskliga rättigheter.

Vänsterpartiet vill att Sverige ska vara ett land som konsekvent står upp för demokrati och folkstyre, ett land som aktivt arbetar för fred och nedrustning och ett land som fördömer alla brott mot mänskliga rättigheter oavsett var, av vem eller med vilka motiv de begås. Sverige har alla förutsättningar att vara en sådan röst, men då krävs det att vi slutar beväpna auktoritära regimer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Strategisk export-kontroll 2022 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Den skrivelse som vi nu behandlar är den fjärde statistiska sammanställning som redogör för ett helt år med det nya regelverket från 2018 och innehåller de ändrade riktlinjerna.

Det är positivt att vi får en bättre bild av den mottagande statens demokratiska status i årets skrivelse. Det ökar transparensen och öppenheten kring vapenexporten. Att den svenska exporten ökar till icke-demokratiska stater visar dock tydligt att regelverket inte fungerar när det gäller att sätta stopp för export till diktaturer och andra länder med omfattande demokratiska brister.

Det befintliga regelverket har framför allt två stora kryphål eller luckor.

Det första handlar om att regelverket bara gäller tillstånd för nya affärer som ingåtts efter den 15 april 2018. Alla affärer som anses ha en koppling till affärer som beviljades innan demokrativillkoret trädde i kraft kan klassas som så kallade följdleveranser och därmed undkomma den nya tillståndsprövningen. Följdleveranser kan handla om reservdelar, ammunition eller helt nya system av samma typ som tidigare levererats. Följdleveranser har ingen tidsgräns, utan vi kan fortsätta att leverera vapen till olika diktaturer under mycket lång tid. Det pågår exempelvis följdleveranser till system som, enligt ISP, ursprungligen levererades från Sverige för 30-40 år sedan.

En lagstiftning som inte inkluderar följdleveranser blir verkningslös om syftet är att sluta exportera vapen till krigförande och icke-demokratiska stater.

Här kan till exempel nämnas de tillstånd för följdleveranser till Israel som ISP beviljade under 2022. Israels övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, folkrätten och det palestinska folket inte bara fortsätter utan blir dessutom allt grövre. Blockaden av Gaza fortsätter, och det gör även byggandet av den mur som sedan länge fördöms av FN. Antalet illegala bosättningar på ockuperad mark växer obehindrat, och fördrivningen av palestinier från östra Jerusalem ökar.

I regeringens skrivelse noteras fyra beviljade utförseltillstånd för försäljning av krigsmateriel till Israel 2022. ISP skriver att tillstånden gäller följdleveranser av materiel som när den första affären gjordes inte klassificerades som krigsmateriel.

Israels övergrepp mot de mänskliga rättigheterna bör vara skäl för att inte bevilja vare sig nya tillstånd eller följdleveranser till Israel.

Kriget i Jemen pågår fortfarande och beskrivs av FN som världens värsta humanitära kris. Över 24 miljoner människor, 80 procent av befolkningen, behöver humanitärt stöd. Av dem är över 12 miljoner barn.

Sverige har sedan bombningarna av Jemen startade exporterat krigsmateriel till sex av staterna som deltar i koalitionen. Bland mottagarna av exporten 2022 finns flera av de stridande parterna med: Förenade Arabemiraten, Saudiarabien, Jordanien och Kuwait. Enbart under 2022 gäller det export av krigsmateriel till ett värde av 7,5 miljoner kronor. Sedan kriget startade har Sverige exporterat krigsmateriel till ett värde av 13,8 miljarder kronor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Strategisk export-kontroll 2022 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Samtliga av de länder som deltar i kriget i Jemen och som mottar svenska vapen är auktoritära stater som bryter mot de mänskliga rättigheterna. De uppfyller därmed samtliga huvudkriterier för att inte beviljas export av svensk krigsmateriel. Trots alla regelverk och skrivningar, utöver lagen om krigsmateriel, fortsätter vapenexporten till dessa länder. Att Sverige fortsätter att förse icke-demokratiska och krigförande stater med krigsmateriel är allvarligt, vanhedrande och högst oansvarigt.

Det andra kryphålet eller luckan i regelverket är att det inte innebär ett stopp av export till icke-demokratiska stater. Brister i den demokratiska statusen ska enbart påverka bedömningen och utgöra så kallade hinder för export. Om det finns avsevärda nationella försvars- eller säkerhetspolitiska intressen kan export ändå beviljas. Ställningstagandet att inte stödja och legitimera odemokratiska och förtryckande regimer kan därmed åsidosättas om andra intressen anses väga tyngre.

Turkiet är ett land som upprepade gånger brutit mot såväl mänskliga rättigheter som folkrätten. Efter ett beslut i oktober 2019 stoppades all vapenexport till landet på grund av en militäroffensiv mot Syrien. Ingen export genomfördes under 2020 eller 2021.

I debatten låter det ofta som om det inte finns någon möjlighet att påverka affärerna, men sanningen är att ISP har flera olika möjligheter att stoppa vapenaffärer eller hänskjuta prövningen till regeringen. Det är alltså den politiska viljan som avgör.

På så sätt har man nu valt att återigen bevilja vapenexport till Turkiet - inte på grund av demokratiska framsteg, ökad respekt för folkrätten eller att landet slutat bete sig militärt aggressivt mot andra länder utan på grund av Sveriges ansökan om medlemskap i Nato.

Sverige ska inte exportera krigsmateriel till Turkiet. Turkiets militära aktioner i Syrien pågår alltjämt, och den humanitära katastrofen är total. Sverige bör därför verka för ett EU-gemensamt vapenembargo mot Turkiet. I en tid när respekten för folkrätten kränks av Ryssland på ett oacceptabelt och farligt sätt behöver Sverige kompromisslöst stå upp för folkrätten. Att acceptera att andra länder bryter mot densamma bara för att de är Natoländer är att undergräva den respekten.

Det är under all kritik att det regelverk som tog sju år att arbeta fram och som den dåvarande regeringen uttryckte skulle göra ett av världens striktaste regelverk ännu striktare inte har bidragit till en minskning av svensk vapenexport till krigförande och icke-demokratiska länder, vilket var syftet, utan snarare gjort motsatsen.

Regeringen bör få i uppdrag att snarast genomföra en grundlig utvärdering av det ändrade regelverket. Regeringen ska ta ansvar för att det ändrade regelverket också får effekt i bedömningar av krigsmaterielexporten. ISP bör hänskjuta prövningen till regeringen av alla utförseltillstånd, inklusive framtida följdleveranser, till icke-demokratiska och krigförande länder eller länder med allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter för bedömning enligt det ändrade regelverket.

Slutligen vill jag vara väldigt tydlig med att Vänsterpartiet självklart står upp för Ukrainas rätt att försvara sig och helt står bakom det svenska militära stödet till Ukraina.

Herr talman! Jag tackar för svaret, men jag känner mig inte helt nöjd med detta. Det är nämligen så att exporten ökar till icke-demokratiska stater, och jag tycker att det är ganska skamligt att ett land som Sverige - som ändå står upp för folkrätt, mänskliga rättigheter och så vidare - fortsätter att exportera vapen. Även om det gäller följdleveranser fortsätter vi ändå att exportera vapen till länder som i allra högsta grad är auktoritära och odemokratiska.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Strategisk export-kontroll 2022 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Det handlar till exempel om länder som deltar i kriget i Jemen, vilket av FN beskrivs som en av världens värsta humanitära kriser. Sverige har sedan bombningen av Jemen startade exporterat krigsmateriel till sex av staterna som deltar i denna koalition. Bland mottagarna av exporten 2022 finns flera av de stridande parterna med, nämligen Förenade Arabemiraten, Saudiarabien, Jordanien och Kuwait. Endast under 2022 gäller det export av krigsmateriel till ett värde av 7,5 miljoner.

Vi skulle kunna upphöra med detta och se till att täppa till hålen så att man inte längre tillåter dessa följdleveranser, som ju är ett resultat av att exporten fortfarande pågår. Jag tycker att det är ganska skamligt att vi exporterar vapen till dessa odemokratiska, krigförande länder.

Herr talman! Jag tackar Morgan Johansson för anförandet.

Morgan Johansson satt ju i den regering som var med och tog fram det regelverk för export av krigsmateriel som trädde i kraft 2018. Jag tänkte passa på att fråga om Morgan Johansson är nöjd med resultatet. Syftet var att skärpa exportkontrollen av krigsmateriel till icke-demokratiska stater, och det var väl lovvärt. Men jag tycker att regelverket hittills har varit tämligen tandlöst: Bland köparna av svenska vapen återfinns fortfarande en rad diktaturer, krigförande stater och länder som begår grova och omfattande brott mot mänskliga rättigheter.

Det finns kryphål i lagen som möjliggör detta, till exempel detta med följdleveranser. Är det inte på tiden att vi försöker täppa till dessa kryphål så att regelverket verkligen lever upp till sitt syfte?

Herr talman! Vi debatterar nu ett nytt lagförslag angående ordningsvakters befogenheter.

Enligt förslaget ska ordningsvakter få utökade befogenheter. Det kan vara bra i vissa sammanhang när det gäller arbetet med att stärka upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet samt öka tryggheten i samhället.

Men vi i Vänsterpartiet är inte helt nöjda med alla delar i förslaget. Vi anser att det är olämpligt att ordningsvakter ska få transportera berusade och påverkade personer enligt LOB, lagen om omhändertagande av berusade personer. Förslaget motiveras främst med att det skulle avlasta polisens arbete. Men det finns betydande risker för både rättssäkerheten och den enskildes integritet om ordningsvakter ges befogenhet att transportera personer på det sätt som föreslås. Ordningsvakter har till exempel ingen specifik sjukvårdsutbildning, vilket borde vara en förutsättning om man ska ta hand om personer som är så starkt påverkade att de inte kan ta hand om sig själva.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny lag om ordningsvakter

Vi har under senare år sett fall där starkt påverkade personer som omhändertagits avlidit. Enligt Justitieombudsmannen avled 19 personer i polisarrest mellan 2017 och 2020. Alkohol var inblandad i flera av dessa fall. År 2022 avled en ung kvinna i häktet i Trollhättan efter att ha omhändertagits i enlighet med lagen om omhändertagande av berusade personer.

De medicinska insatserna vid tillnyktringsenheter är enkla men livsviktiga. Det är viktigt att tillse att patienten ligger i framstupa sidoläge utan fallrisk och kontrolleras kontinuerligt samt att det finns tillgång till läkemedel för akuta tillstånd såsom epileptiska kramper och opiatöverdoser. Därför bör all tillnyktring och avgiftning ske inom sjukvården. Ingen bör stängas in i polisens arrestlokaler och löpa risk att avlida av alkohol- eller narkotikaförgiftning.

Att möjlighet att transportera personer enligt LOB ges till ordningsvakter, som helt saknar specifik utbildning för att ta hand om människor med dessa svåra trauman, skapar risk att situationen försämras ytterligare och att antalet LOB-relaterade dödsfall i stället ökar.

Utredningen har inte heller tydligt nog klargjort hur den enskildes utsatthet skulle minskas av den föreslagna regleringen. Jag anser därför att riksdagen bör avslå propositionen i denna del.

När det gäller förslaget att en ordningsvakt ska få kroppsvisitera personer i samband med avlägsnande eller omhändertagande i den utsträckning som är nödvändig för att personens identitet ska kunna fastställas är detta en mycket ingripande åtgärd. Det finns en risk att kroppsvisitation görs på obefogade grunder. Det finns också en risk att ordningsvakter ägnar sig åt rasprofilering eller etnisk profilering. Riksdagen bör därför avslå även denna del av lagförslaget.

Vänsterpartiet har även en reservation om ökad utbildning för ordningsvakter, reservation 2, som jag också yrkar bifall till.

Dagens utbildning är alldeles för kort och saknar viktiga delar som bör ingå i en utbildning för ordningsvakter. Enligt nuvarande föreskrifter är ordningsvaktsutbildningen två veckor lång. Därefter får ordningsvakter befogenhet att använda våld, en rätt som annars bara polisen har. Det är minst sagt anmärkningsvärt. Två veckor är alldeles för kort tid för denna befogenhet.

Det finns tyvärr många exempel på när ordningsvakter använt våld på ett sätt som inte varit befogat, och tyvärr drabbar det inte sällan personer som har ett annat etniskt ursprung än svenskt. Jag tror att vi alla minns filmen på en gravid kvinna med mörk hudfärg som tvingas av tunnelbanevagnen av två ordningsvakter och sedan trycks ned på mage mot en hård träbänk på perrongen.

Det här kan leda till att vissa personer i högre grad pekas ut av rättsväsendet, vilket skadar förtroendet för samhället. För att komma till rätta med det bör det införas en längre ordningsvaktsutbildning. Utbildningen bör ha mer fokus på diskrimineringsgrunder och konflikthantering. Ordningsvakter behöver även få särskild kunskap om hur barn och ungdomar bör bemötas för att inte förvärra konfliktsituationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny lag om ordningsvakter

I utredningen till propositionen föreslogs att grundutbildningen skulle omfatta minst 160 timmar. Trots detta lägger regeringen i detta sammanhang inte fram något förslag om att förstärka utbildningen, vilket är en mycket stor brist och högst anmärkningsvärt. En längre utbildning för ordningsvakter borde rimligtvis vara på plats samtidigt som den nya lagen träder i kraft.

Jag förutsätter att utredningens förslag bereds vidare inom Regeringskansliet men anser ändå att det är viktigt att ett tillkännagivande om utbildningen riktas till regeringen. Det bör i sammanhanget övervägas om utbildningen bör förlängas ytterligare, i enlighet med vad flera remissvar till utredningen föreslår.

Jag yrkar bifall till reservation 2.

Herr talman! Jag är inte överens med ministern om att Tidöavtalet inte strider mot regelverket för hur man får använda bistånd. Det är detta som interpellationsdebatten handlar om, och inte vilka man ska samarbeta med. Naturligtvis har regeringen rätt att själv välja vilka den vill samarbeta med. Detta handlar om på vilket sätt man får använda biståndet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag och många fler med mig har studerat och läst Tidöavtalet. Bland annat har biståndsplattformen Concord på ett mycket förtjänstfullt sätt djupanalyserat och granskat hur Tidöavtalet stämmer överens med regelverket för internationellt bistånd. Om man läser och studerar Tidöavtalet på detta sätt kommer man fram till att det inte håller ihop. Det fungerar inte. Det strider mot OECD-Dacs regelverk för hur internationellt bistånd får användas.

Regeringens och Sverigedemokraternas överenskommelse i Tidöavtalet strider på punkt efter punkt mot detta regelverk. Biståndet får inte villkoras med migrationspolitiska mål på det sätt som görs i Tidöavtalet med syfte att gynna givarens migrationspolitiska mål.

Tidöavtalet är ett slag mot de människor som har det allra svårast i världen. Förutom att Tidöavtalet står i strid med regelverket för hur bistånd får användas är det tydligt att det mest handlar om signalpolitik och inte om vad som faktiskt är möjligt att genomföra. Genom att undergräva själva syftet med biståndet vill man i stället rikta udden mot människor som flyr från krig, förtryck, fattigdom och effekterna av klimatförändringarna. Detta är en cynisk politik som visar på ett förakt för dem som har det allra svårast i världen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar ministern för de ytterligare svaren.

Givetvis ska Sverige stå upp för folkrätten, inte tu tal om annat.

Det är inte bara jag som har läst Tidöavtalet noggrant, utan fler har läst och analyserat det vad gäller biståndet. Till exempel har biståndsplattformen Concord på ett förtjänstfullt sätt granskat hur Tidöavtalet står sig i förhållande till OECD-Dacs regelverk och kommit fram till att avtalet inte är genomförbart när det gäller biståndet. Det strider helt enkelt mot regelverket för internationellt bistånd. Jag hoppas därför att ministern kan förtydliga hur man kommer att hantera detta.

För att en insats ska kunna räknas som bistånd måste huvudsyftet vara utveckling och välfärd i låg- och medelinkomstländer. Det långsiktiga arbetet för hållbar utveckling får inte urholkas genom att resurserna riktas om på grund av omedelbara migrationspolitiska intressen. En aktivitet kan inte redovisas som bistånd om den är förknippad med villkor om att uppnå givarens egna migrationspolitiska mål. Jag tycker att det är tydligt i Tidöavtalet att det är precis detta man är ute efter.

Forskning såväl som erfarenhet visar att migrationspolitiska villkor i biståndet inte faller väl ut. Det är väl känt sedan länge. OECD-Dac skriver om hur det huvudsakliga syftet är centralt för att avgöra om en aktivitet för att motverka så kallad irreguljär migration kan vara bistånd. Om syftet till exempel är att påverka migration till eller i riktning mot givarlandet kan det inte redovisas som bistånd.

På punkt efter punkt synliggörs hur den politik den svenska regeringen och Sverigedemokraterna kommit överens om i Tidöavtalet står i direkt strid med det internationella regelverket enligt OECD-Dac.

Att sänka och koppla biståndet till migrationspolitiska villkor i en tid när globala kriser överlappar varandra och behoven är som allra störst är ett slag mot de människor som har det allra svårast i världen. Det är tydligt att skrivningarna om villkorat bistånd i Tidöavtalet mer handlar om signalpolitik än om vad som faktiskt är möjligt att genomföra. Genom att undergräva själva syftet med biståndet vill man rikta udden mot människor som flyr från krig, förtryck, fattigdom och effekterna av klimatförändring.

Ministern säger också att han vill undanröja orsakerna till irreguljär migration. Men varför väljer då regeringen att minska biståndet och lämna enprocentsmålet? I en tid när fattigdomen återigen ökar i världen och jämställdheten och demokratin går tillbaka som ett resultat av pandemi, klimatförändring och ett ökat antal krig och konflikter, något som ökar flyktingströmmar, svält och umbäranden, väljer regeringen att skära ned på biståndet. Det går inte ihop!

Regeringen förändrar inriktningen av det svenska biståndet på ett sätt som i flera fall är oförenligt med regelverket för hur biståndet får användas. Som jag tidigare sa har biståndsplattformen Concord tittat på detta och kommit fram till samma sak som jag: Det går inte att genomföra Tidöavtalet och samtidigt stå bakom OECD-Dacs regelverk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hur tänker ministern rätta till dessa brister, och hur var det med konsekvensanalysen?

Fru ålderspresident! Jag tackar ministern för svaret på min interpellation, även om jag inte är helt nöjd med svaret.

Ministern svarar följande: "Utgångspunkten för regeringen är att arbetet med en säker, ordnad och reguljär migration bidrar till utveckling och välfärd i våra partnerländer och faller inom ramen för OECD-Dacs regelverk för ODA." Det är bra att ministern vill hålla fast vid regelverket för bistånd, men då håller inte skrivningarna i Tidöavtalet som regeringen kommit överens om tillsammans med Sverigedemokraterna när det gäller biståndet.

Strax före årsskiftet enades OECD:s biståndskommitté Dac om ett förtydligande av riktlinjerna för internationellt bistånd i migrationsfrågor. På punkt efter punkt synliggörs hur den politik den svenska regeringen och Sverigedemokraterna kommit överens om står i direkt strid med det internationella regelverket.

För att en insats ska räknas som bistånd måste huvudsyftet vara utveckling och välfärd i låg- och medelinkomstländer. Det långsiktiga arbetet för hållbar utveckling får inte urholkas genom att resurser riktas om på grund av omedelbara migrationspolitiska intressen. En aktivitet kan inte redovisas som bistånd om den är förknippad med villkor om att uppnå givarens egna migrationspolitiska mål.

I Tidöavtalet är regeringen och Sverigedemokraterna tydliga med att biståndet i högre utsträckning ska kopplas till migrationspolitiska villkor. Där slås till exempel fast att regeringen inom ramen för bistånds- och utvecklingspolitiken bland annat ska "villkora delar av bistånd med att mottagarlandet tar ansvar för sina egna medborgare och återtar dem när så behövs". Vidare skriver man till exempel om hur biståndspolitiken ska inriktas på effektiva åtgärder för att minska grundorsakerna till irreguljär migration. Liknande skrivningar återfinns i regeringens budgetproposition för 2023.

Förutom att detta i praktiken är ett slag i luften eftersom det knappt finns några länder där ett sådant förfarande skulle vara möjligt - det är endast en mycket liten del av Sveriges totala bistånd som består av direktstöd till statliga institutioner i partnerländerna - är det ett avsteg från själva grundprincipen om bistånd. Det strider mot principen om effektivt bistånd. Ett effektivt bistånd är långsiktigt och utgår från mottagarens villkor, inte givarens.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag skulle vilja ha tydligare och bättre svar på mina frågor. Hur kommer regeringen att hantera att Tidöavtalet strider mot OECD-Dac? Vilka "effektiva åtgärder" syftar regeringen på i budgetpropositionen när man skriver om hur biståndspolitiken ska användas för att minska den irreguljära migrationen? Och har regeringen gjort någon konsekvensanalys av hur den nya inriktningen med migrationspolitiska villkor kommer att påverka svenskt bistånd på kort och på lång sikt?

Herr talman! Äntligen, herr talman, får vi en lag som tillåter att vi får lov att dansa och arrangera en offentlig danstillställning på annan än offentlig plats. Det var verkligen på tiden. Vänsterpartiet tillhör de partier som tidigt har motionerat i denna fråga och drivit på för att det orimliga danstillståndet ska tas bort.

I dag krävs tillstånd för att anordna en offentlig danstillställning, oavsett var den hålls och utan hänsyn till dess art eller omfattning. Det är en ålderdomlig, förlegad och onödigt byråkratisk ordning.

Dans är en fantastisk konstform och ett sätt att uttrycka sig på, och dessutom är det många som dansar för att det helt enkelt är roligt och härligt. Dans har dock genom tiderna omgärdats av stor moralism och ansågs till exempel under den första delen av 1900-talet kunna fördärva ungdomarnas moral och leda till våld, kriminalitet och mycket annat elände. Det var också under denna period som kravet på tillstånd för att arrangera offentlig danstillställning fördes in i ordningslagen.

Trots att inställningen till dans helt har förändrats och de allra flesta i dag har en mycket positiv syn på dans finns denna ålderdomliga lagstiftning kvar än i dag. Danstillståndet innebär till exempel att en bar- eller restaurangägare, utöver alla andra tillstånd som behövs och kriterier som ska uppfyllas, även behöver ett särskilt tillstånd för att människor ska få dansa i den aktuella lokalen. Om gästerna på en bar som saknar danstillstånd skulle börja dansa måste dansen genast avbrytas - annars riskerar ägaren att få böter eller indraget serveringstillstånd.

Man kan fundera på vad som räknas som dans. Räcker det med att jag ställer mig upp och rör mig lite försiktigt till musiken?

De flesta regleringar inom restaurangbranschen är viktiga för att människors säkerhet och hälsa ska tryggas, men vi anser inte att danstillståndet är en av dem.

För att en krog ska erhålla serveringstillstånd görs en prövning. I samband med detta genomför även brandmyndigheterna en inspektion för att säkerställa att den aktuella lokalen uppfyller brandsäkerhetskraven. Om den sökande väl har erhållit ett serveringstillstånd torde proceduren med att ansöka även om danstillstånd vara överflödig. Vänsterpartiet anser att danstillståndet är en onödig detaljstyrning av människors liv och frihet och dessutom onödigt byråkratiskt. Dessutom arrangeras dans på många andra platser som inte är barer eller restauranger.

Danstillståndet har debatterats länge i riksdagen, och vid två tillfällen har tillkännagivanden riktats till regeringen, 2016 och 2020. Nu är vi alltså äntligen framme. Jag är övertygad om att många runt om i vårt avlånga land välkomnar att vi nu äntligen avskaffar en förlegad, ålderdomlig, omodern och onödigt byråkratisk lagstiftning om danstillstånd. Jag är glad att utskottet står enigt i denna fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskaffat krav på tillstånd för offentlig danstillställning på plats som inte är offentlig

Jag yrkar bifall till utskottets förslag, herr talman.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Martin Melin för det goda samarbetet. Jag visste inte att det var hans sista anförande här.

Jag står naturligtvis bakom samtliga våra reservationer - vi har flera stycken. Men jag yrkar bifall bara till reservation nummer 9, som handlar om Västsahara.

Vi lever i en värld som är långt ifrån rättvis. Klyftorna är stora mellan fattiga och rika människor, mellan fattiga och rika länder och mellan kvinnor och män. Den rikaste procenten äger lika mycket som de övriga 99 procenten tillsammans. Det är inte rimligt. Coronapandemin, klimatomställningen och krig och konflikter har ytterligare bidragit till att öka orättvisorna och minska jämställdheten och demokratin. Vår värld är orättvis därför att det finns de som tjänar på orättvisorna.

Vänsterpartiet menar att utveckling och fattigdomsbekämpning kräver en rad åtgärder: en klimatpolitik där de rika länderna och de multinationella företagen tar sitt ansvar, ett strukturerat arbete för jämställdhet, rättvisa handelsregler, ett stopp för skatteflykt, skarpare regelverk för vapenhandel, skuldavskrivningar samt ett effektivt långsiktigt bistånd där man håller fast vid att biståndet ska utgöra 1 procent av bni.

Vänsterpartiet vill att alla politikområden ska vila på en feministisk grund. Att regeringen har valt att bryta med Sveriges feministiska utrikespolitik är ett hårt bakslag för flickor och kvinnor världen över, samtidigt som jämställdheten går tillbaka som ett resultat av ökade kriser och konflikter. Sverige var det första landet i världen som uttalade en feministisk utrikespolitik. Ett tiotal länder, till exempel Frankrike, Tyskland och Chile, har följt Sveriges exempel. Att överge den feministiska utrikespolitiken är oansvarigt samtidigt som det skickar fel signaler till omvärlden.

Vänsterpartiet har som sagt flera reservationer i betänkandet som jag tänker redogöra för, men jag tänker fokusera på Västsahara och Palestina- och Israelfrågan.

Jag börjar med reservationen om Västsahara, som vi har tillsammans med Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Västsaharakonflikten har pågått sedan Marocko illegalt ockuperade Västsahara 1975, helt mot FN:s direktiv om att landet skulle avkolonialiseras. Den internationella domstolen i Haag har också tydligt uttalat att Västsahara tillhör det västsahariska folket. I samband med Marockos anfallskrig tvingades en stor del av västsaharierna på flykt till sydöstra Algeriet, där de fortfarande lever i flyktingläger i Saharas öken under mycket svåra omständigheter. De västsaharier som bor kvar i landet utsätts för ständiga trakasserier och förföljelser av ockupationsmakten.

Situationen har ytterligare förvärrats efter att vapenvilan bröts av Marocko i november 2020. Det var en vapenvila som slöts 1990 efter att parterna, det vill säga Polisario och Marocko, kommit överens om att hålla en FN-ledd folkomröstning om landets självständighet. Det är en folkomröstning som ännu inte ägt rum på grund av Marockos ständiga sabotage.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella relationer m.m.

Världssamfundet har hitintills misslyckats med sitt uppdrag, och Marockos ockupation och plundring av landets råvaror kan fortgå. Nu riskerar kriget att trappas upp som ett resultat av dessa misslyckanden. Det är hög tid att FN och EU börjar ställa krav på Marocko om att acceptera folkomröstningen och att EU lyssnar på sin egen domstol och slutar ingå avtal som innefattar det ockuperade Västsahara och på det sättet legitimerar ockupationen.

Marockos ockupation av Västsahara har fått fortgå utan större protester från omvärlden. Reservationen går ut på att världssamfundet måste ta sitt ansvar i Västsahara och se till att den folkomröstning som parterna enades om för över 30 år sedan kommer till stånd och att västsaharierna därigenom får utöva sitt självbestämmande. Sverige kan inte ensamt ansvara för att folkomröstningen genomförs. Sverige har dock ett högt förtroende i regionen genom ett långvarigt och principfast ställningstagande för folkrätten och mot ockupationen. Med stöd av detta höga förtroende anser vi att regeringen bör agera aktivt för att skynda på processen för en folkomröstning i Västsahara.

Jag utgår också från att riksdagens ställningstagande från 2012 om att den svenska regeringen bör erkänna den västsahariska staten ligger fast.

Vi har även en motivreservation tillsammans med S, MP och C angående hur vi ska se på statusen för Jerusalem. I betänkandet finns en olycklig formulering om att det inte i dagsläget skulle vara lämpligt att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad. Det öppnar för tolkningar som kan väcka frågetecken om den svenska hållningen när det gäller Jerusalem. Vi anser, i likhet med vad utskottet tidigare gett uttryck för, att det med hänvisning till att FN har gett Jerusalem en särskild status och att EU tydligt behandlar Jerusalem som en separat enhet och som en framtida huvudstad för två stater inte är aktuellt att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad.

Vänsterpartiet anser att en fredlig lösning på konflikten mellan Israel och Palestina är omöjlig så länge Israels ockupation fortsätter, bosättningarna byggs ut och palestinierna förvägras sina mänskliga rättigheter. Detta är inte en provokation bara mot palestinier utan också mot hela det internationella samfundet och folkrätten. Israels uppenbara folkrättsbrott har samtidigt gång på gång passerat utan att det fått några konsekvenser.

Med den nya högerextrema regeringen har Israels övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, folkrätten och det palestinska folket inte bara fortsatt utan också blivit allt grövre. Samtidigt pågår en allvarlig nedmontering av demokratiska rättigheter inne i Israel. Regeringen har gått fram med ett lagstiftningspaket som innebär stora förändringar av rättsväsendet.

Vänsterpartiet är djupt oroat över utvecklingen, där Israel nu tar stora kliv mot en brutaliserad och alltmer auktoritär regim. Den svenska regeringen har visat ett begränsat engagemang för den humanitära situationen i Palestina. Exempelvis har man valt att drastiskt skära ned på det svenska biståndet till landet. I det allt spändare läget måste den svenska regeringen tydligt stå upp för folkrätten, mot den israeliska ockupationen och för en tvåstatslösning.

En annan reservation som vi har rör kriget i Syrien, som pågått sedan 2011. Konflikten är komplex med olika stridande fraktioner inom landet och inblandning av andra stater. Huvudansvaret vilar dock på den syriska regimen. I den syriska konflikten har det varit svårt att få fram humanitärt stöd till civilbefolkningen. Vänsterpartiet anser att omvärlden måste göra mer för att skydda hälso- och sjukvård i samband med konflikter. Det gäller inte minst konflikten i Syrien. Sverige bör därför som enskilt land såväl som medlem i EU och FN verka för att de stridande parterna ska respektera folkrätten, upphöra med attacker på civila aktörer och tillåta införsel av humanitär hjälp till civilbefolkningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella relationer m.m.

Vi har också en reservation som rör Östeuropa. Rysslands aggressiva agerande och inblandning i de östeuropeiska ländernas politik och kränkningar av deras suveränitet och territoriella integritet är självklart helt oacceptabelt. Rysslands folkrättsvidriga och oprovocerade anfallskrig mot Ukraina är i det sammanhanget det allra tydligaste exemplet.

Det finns risk för att fler länder i Östeuropa dras in i konflikten, exempelvis Moldavien och Georgien. Det är därför oerhört viktigt att Sverige stöder Moldavien i ansträngningarna att säkra sin territoriella integritet, demokratiska utveckling och strävan efter att minska de sociala klyftorna och fattigdomen i landet. Sverige måste också som enskilt land såväl som medlem i EU och FN stå upp för Georgiens suveränitet och folkrättens principer.

Även de baltiska staterna befinner sig i en särskilt utsatt situation i förhållande till Ryssland, bland annat eftersom det där finns betydande ryska minoriteter. Till de ansträngda relationerna bidrar även återkommande ryska påverkansoperationer. Vi anser att Sverige kan spela en viktig roll för utvecklingen i regionen. För att göra det bör regeringen inom ramen för samarbetet inom Östersjöregionen främja förbättrade relationer mellan baltiska folkgrupper och ryska minoriteter i Baltikum samt verka för att stärka de baltiska staternas motståndskraft mot ryska påverkansoperationer.

Och så vill jag passa på att kort nämna att vi, även om vi inte har några reservationer om det, naturligtvis står upp för mänskliga rättigheter i Kina - de mänskliga rättigheterna kränks dagligen. Och vi får aldrig någonsin sluta kräva ett ovillkorligt frigivande av Gui Minhai. Självklart ska vi också stödja Taiwan i dess kamp för sitt självbestämmande.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Det var ändå positivt. Jag hoppas verkligen att Liberalerna lever upp till det löftet. Anledningen till att jag tog upp det med just ledamoten Martin Melin är att Liberalerna under lång tid har stått upp för Västsahara.

Jag förstår att man inte kan nämna varenda konflikt. Men det är en konflikt som har pågått väldigt länge, och det är viktigt att hitta en lösning. Jag tror att det finns en risk att det krig som har blossat upp sedan 2020 kommer att eskalera och att det kommer att bli en allvarligare konflikt i Västsahara än tidigare. Det är ingen förtjänt av.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella relationer m.m.

Vi måste kämpa för att få till en fredlig lösning. Då måste folkomröstningen komma till stånd. Där kan Sverige, som har gott renommé och gott rykte i frågan, verkligen bidra. Jag hoppas att ledamoten kommer att se till att det blir verklighet.

Herr talman! Tack för anförandet, Martin Melin!

Jag ska inte prata om feministisk utrikespolitik, även om jag naturligtvis tycker att det är en jätteviktig fråga. Jag tänkte däremot ta upp en fråga som Martin Melin inte nämnde över huvud taget i sitt anförande. Det gäller Västsahara och Marockos illegala ockupation av Västsahara som har pågått sedan 1975. Det är en många gånger glömd men viktig konflikt.

Liberalerna är ett parti som verkligen har stått upp för Västsahara genom decennier och kämpat för västsahariernas rättigheter. Det är därför lite tråkigt att Martin Melin inte nämnde Västsahara med ett enda ord.

Nu ser vi hur konflikten eskalerar. Sedan 2020 har vapenvilan brutits. Den kom till stånd efter att parterna hade kommit överens om att genomföra en folkomröstning om Västsaharas självstyre. Men folkomröstningen har aldrig blivit av, på grund av Marockos sabotage under alla dessa år.

Världssamfundet har inte lyckats lösa den frågan på ett bra sätt. Sverige har ett gott renommé när det gäller Västsahara. Vi har stått upp för folkrätten och för Västsahara på många sätt. Men ingenting händer.

Jag undrar om Liberalerna är beredda att trycka på i regeringen för att Sverige ska agera kraftfullt i FN och i EU för att den folkomröstning som man kom överens om för över 30 år sedan äntligen ska komma till stånd.

Fru talman! Jag tackar Ann-Sofie Alm för svaret.

Jag tycker ändå inte att det bara är en fråga om etiketter. När jag var vice talman och reste runt och representerade riksdagen i världen fick jag många gånger frågor om just den feministiska utrikespolitiken. Det var många som var intresserade av den och av vårt jämställdhetsarbete. Då förklarade jag att den feministiska utrikespolitiken är något som ska genomsyra hela den utrikespolitiska agendan och även biståndet.

Många länder har lyssnat på detta. Dessutom har flera länder i världen börjat diskutera i samma termer och vill genomföra en feministisk utrikespolitik. Det handlar om ett tiotal länder, såsom Frankrike, Chile med flera. Att nu ta bort den feministiska utrikespolitiken är att ge fel signaler till omvärlden.

Det är klart att man måste se att det inte går att få gehör och genomslag för allt detta på en gång, men vi hade ändå siktet inställt på ökad jämställdhet på ett strukturerat och bra sätt.

Vi i Vänsterpartiet ser ju gärna att Sverige till exempel avsätter 50 procent av biståndet till jämställdhet och 10 procent öronmärkt till SRHR för att visa hur viktigt jämställdhetsarbetet och kvinnors delaktighet är. Jag undrar hur Ann-Sofie Alm ser på det.

Fru talman! Ann-Sofie Alm nämnde vikten av jämställdhetsarbete och stöd till SRHR, och där är jag absolut överens med henne. Men det gör det ju ännu mer märkligt att regeringen har tagit bort den feministiska utrikespolitiken. För mig är det väldigt konstigt eftersom det ger signaler om att feminismen inte är viktig längre på samma sätt. Det är väldigt beklagligt när jämställdheten backar kraftigt i världen som ett resultat av coronapandemin, klimatkrisen, krigen och konflikterna. Kvinnor och flickor drabbas särskilt hårt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella relationer m.m.

Kvinnors ekonomiska möjligheter har minskat, och barnäktenskapen ökar igen, liksom könsstympningen. Flickors möjligheter att gå i skola har gått tillbaka. Allt detta är tecken på att jämställdheten backar. Att ta bort den feministiska utrikespolitiken är att skicka fel signaler till flickor och kvinnor ute i världen och till omvärlden.

Herr talman! Vi debatterar i dag kriminalvård. Det är viktigt att vi aldrig glömmer bort vad som är själva syftet med kriminalvården. Det handlar om att både förebygga och minska brottslighet. Den som har begått ett brott ska självklart åtalas och dömas till ett straff som står i proportion till brottets art. Grovt kriminella måste självklart få kännbara straff. Men att tro att hårdare straff är den enda lösningen för att komma till rätta med brottslighet är att göra det mycket lätt för sig.

Kriminalvården handlar inte bara om att markera och straffa utan främst om att se till att den som begått ett brott inte återfaller i brott. Den som hamnat i kriminalitet måste ges en möjlighet att komma tillbaka till samhället. Det är vår skyldighet och vårt ansvar om vi vill förändra på riktigt. Kriminalvården måste försöka ge bästa möjliga insatser för att den som är fälld för ett brott ska kunna leva laglydigt i framtiden efter att straffet avtjänats. Det är viktigt både för den dömdes egen del och för vårt samhälle i stort. Här finns mycket kvar att göra, och utvecklingen går tyvärr åt fel håll.

I Sekos rapport om krisen i Kriminalvården står detta att läsa:

"Brist på personal och brist på platser har gjort att Kriminalvårdens vårdande uppdrag blivit lidande. Möjligheterna att erbjuda de intagna olika former av program- och utbildningsverksamhet har varit begränsade. Kriminalvården har blivit en plats för förvaring där det handlar om att få verksamheten att fungera från dag till dag."

Detta är naturligtvis helt oacceptabelt.

Den stora platsbristen på våra anstalter är akut. Bristen på platser får stora konsekvenser både för de intagna och för personalen. Miljön blir mer utsatt, och säkerheten hotas. För de anställda leder det till ökad stress och press. Det är hög tid att lyssna på Seko och att satsa på personalen genom att införa tryggare arbetsvillkor, bättre utbildning och löpande kompetensutbildning och att göra en översyn av arbetstider samt lönesatsningar.

Vänsterpartiet har många förslag som handlar om både behandling i fängelse och rehabilitering, som vi motionerat om tidigare. Det handlar om att fler måste motiveras till att delta i olika behandlingsprogram men även om att utveckla dessa samt om att förbättra möjligheten att delta i olika former av utbildningsinsatser.

I detta betänkande har Vänsterpartiet en reservation som går ut på att den som dömts för sexköp ska vara skyldig att delta i undervisning som syftar till att skapa medvetenhet om orsaker till och konsekvenser av prostitution. Vänsterpartiet anser att den svenska sexköpslagen bör utvecklas så att en dom om sexköp kan innehålla villkor om att den dömde ska delta i obligatorisk undervisning om sexhandelns och prostitutionens orsaker och konsekvenser. Vi tror att det är en viktig förebyggande åtgärd som kan minska risken för återfall. Jag yrkar därför bifall till reservation 12, som handlar om detta.

För att den som frigivits från en anstalt inte ska återgå till brott måste det finnas en väl fungerande inslussningsverksamhet i hela landet som är permanent och som har ett långsiktigt fokus på återanpassning till ett liv utan kriminalitet och missbruk. För en väl fungerande inslussningsverksamhet krävs ett nära samarbete mellan kriminalvård, socialtjänst och arbetsförmedling. Den som släpps ur fängelset med bara en bussbiljett och en plastpåse i handen löper stor risk att återfalla i brott.

Vill vi på allvar komma till rätta med brottsligheten måste samhället intensifiera det brottsförebyggande arbetet och avsätta de resurser som krävs för det. Det handlar om brett samarbete mellan olika samhällsaktörer främst på lokal nivå - polis, socialtjänst, skola, civilsamhälle, näringsliv, bostadsföretag, fritidsgårdar med mera. Det handlar om att bygga ett starkt välfärdssamhälle och minska de ekonomiska klyftorna. Ett samhälle som håller ihop, där barn och unga får växa upp och utvecklas i trygga miljöer, är det bästa vaccinet mot kriminalitet.

En del av det brottsförebyggande arbetet är avhopparverksamheten. Vänsterpartiet står därför tillsammans med Socialdemokraterna bakom reservation 2, som jag härmed yrkar bifall till.

Vi vill se ett nationellt program för avhopparverksamhet. Andelen personer som vill lämna den kriminella miljön ökar, men samhällets förmåga att stödja dessa ofta unga personer är tyvärr inte tillräckligt bra i dag. Fler insatser behövs för att motivera dem som vill hoppa av från kriminella gäng och lämna de extremt våldsamma miljöer de rör sig i, samtidigt som också myndigheternas kunskaper om dessa miljöer behöver förbättras.

Möjligheterna att få stöd behöver bli mer likvärdiga över landet. På såväl nationell som regional och lokal nivå behöver insatserna från samhället samordnas mellan olika aktörer, och arbetet måste även bli mer strukturerat och långsiktigt. Vi vill därför att regeringen ger Kriminalvården, Polismyndigheten, Statens institutionsstyrelse och Socialstyrelsen ett uppdrag om att gemensamt ta fram ett nationellt avhopparprogram.

Programmet ska bidra till att förstärka samhällets stöd till individer som vill lämna kriminella eller våldsbejakande extremistiska miljöer och grupperingar. I uppdraget ingår även att bedöma om grupper som agerar mot bakgrund av hedersrelaterade motiv ska inkluderas i programmet.

Programmet ska även omfatta en plan för personer som har ett sådant omfattande skyddsbehov att det kräver byte av bostadsort eller kommun. Utskottet har tidigare lämnat ett tillkännagivande om detta, men nu har vi en ny regering, och vi anser därför att det finns anledning att på nytt göra ett tillkännagivande om behovet av att upprätta ett nationellt avhopparprogram. Det skulle ha oerhört stor betydelse och bidra till att minska kriminalitet och rekrytering till de kriminella gängen.

Fru talman! Vänsterpartiet står i det stora hela upp för den biståndspolitik som har bedrivits i Sverige under lång tid. Vi står upp för enprocentsmålet, för demokratiska mänskliga rättigheter och för jämställdhet. Vi är det parti som har tryckt på hårdast för att vi ska avsätta mer stöd till just jämställdhet. Vi ser nämligen att satsningar på jämställdhet, utbildning och kvinnor och flickor är otroligt viktiga för utveckling. Vi vet att när kvinnor får möjlighet till utbildning och egen försörjning får detta effekt för hela samhället och hela familjen. Att påstå något annat tycker jag är ganska skamligt.

Långsiktighet är A och O. För att man ska kunna se någon större förändring på lång sikt måste biståndet vara förutsägbart och löpa under en längre tid. Det handlar också om att stärka institutioner och myndigheter i länder. Men allt detta tar tid - det sker inte över en natt. Därför är det viktigt att man behåller långsiktigheten.

Även stödet till FN och multilaterala organisationer är fantastiskt viktigt för en stabil utveckling.