David Perez

Fru talman! Det kanske beror på att timmen är sen och att dagen har varit lång, men jag uppfattade inte riktigt någon fråga från ledamoten.

Det är betryggande att höra att ni från Socialdemokraternas sida inte har några planer på att införa en förmögenhetsskatt. Vänsterpartiet, ett av era eventuella samarbetspartier som ni kan komma att göra er beroende av, har dock redan aviserat att de står beredda att införa en förmögenhetsskatt, eller en miljardärsskatt, som de kallar det.

Vi ser helt enkelt en risk för att den personliga integriteten urholkas om man inhämtar för mycket information på det här sättet. Det är den som vi slår vakt om. Jag tackar ändå för frågan.

Fru talman! Jag tackar Joakim Sandell för frågan.

Jag vill börja med att säga att det här förslaget har varit en följetong – inte minst har vi sett det i finansutskottet. Vi har diskuterat de risker som finns i den information som inhämtas.

Det är detta som överväger i vår bedömning. Jag tänker på den personliga integriteten, som jag tycker är väldigt viktig. Det kan absolut vara intressant att inhämta information och fakta, men när det gäller inhämtande av information om de tillgångar som finns i samhället har vi – och många andra därute – en farhåga för att det ligger väldigt nära till hands att använda denna information i ett enda syfte. Jag talar om något som Socialdemokraterna har drivit på för under väldigt lång tid, nämligen en förmögenhetsskatt. Vi tror att införande av en sådan skatt skulle innebära en stor risk för samhället.

Framför allt ser vi att risken i ekonomin inte gäller de tillgångar som finns utan de skulder som finns. Att enbart titta på den sidan kommer, tror jag, att vara ett fullgott sätt att skaffa sig en tydlig bild av situationen.

Fru talman! Timmen är sen, så jag kommer att fatta mig relativt kort.

Jag vill börja med att för Sverigedemokraternas del yrka bifall till finansutskottets förslag i betänkandet om stickprovsinsamling av uppgifter om hushållens skulder. Förslaget innebär förenklat att Statistiska centralbyrån ges i uppdrag att inhämta uppgifter om hushållens skulder och skuldinbetalningar.

Överskuldsättningen är ett ämne vi ofta debatterar i finansutskottet, och det är ett reellt problem. Svenskar är ett av de mest skuldsatta folken i Europa; enligt en rapport – som förvisso är några år gammal – är det faktiskt bara Danmark och Luxemburg som klår oss. Den höga skuldsättningen gör att hushållen är extra sårbara vid en snabb ränteuppgång, vilket vi också har sett under den här mandatperioden.

Bostadskrediterna utgör ungefär 80 procent av hushållens skulder, och även om det är lån är det trots allt lån med en säkerhet som grund. Tidöpartierna har under mandatperioden riktat in sig på att göra det mindre attraktivt att ha lån utan säkerhet, just för att stuva om skuldsättningen och tydligare rikta den mot bostadslån. Det handlar om att stärka kraften i ekonomin och hushållen.

Under mandatperioden har vi återkommande diskuterat behovet av fakta och statistik kring både tillgångar och skulder. Vi i Sverigedemokraterna kartlägger gärna skulderna men har en delvis annan hållning när det gäller tillgångarna. Det beror bland annat på att informationsinhämtningen blir en omfattande administrativ börda, vilket vi har sett i remissinstansernas svar. Framför allt har det dock med den personliga integriteten att göra. Vi tycker att den väger tungt.

Det vore inte första gången som känslig information skulle kunna hamna i händerna på fel aktörer, fru talman. Vi har sett återkommande fall av detta, exempelvis när företag har utsatts för dataintrång vid it-attacker och när Transportstyrelsen slarvade med sin it-upphandling och sedermera skadade rikets säkerhet.

Sverigedemokraterna välkomnar att vi med propositionen kommer att få bättre överblick över hushållens krediter och överskuldsättningen i samhället. Det innebär också att vi kommer att kunna följa vilken effekt olika politiska förslag har när det gäller dessa krediter och vilken politik som faktiskt funkar för att minska överskuldsättningen.

I grund och botten är det så att överskuldsättning utgör en risk för det ekonomiska systemet i samhället. När man tar ett lån – vare sig det gäller en bostad, en bil eller något annat – måste utgångspunkten vara att man ska betala tillbaka lånet. Jag tycker mig se en oroväckande trend: Människor tar lån, ofta större än deras årsinkomst, utan att ha någon plan för att betala tillbaka det och betalar därmed enbart ränta på lånet. Jag tycker att det är fel väg att gå för ekonomins utveckling. Man måste ju på något sätt sträva efter att alla lån ska betalas av.

Fru talman! Jag yrkar bifall till finansutskottets förslag till beslut i frågan gällande förenklad leverantörskontroll vid upphandling. Det är en efterlängtad proposition från regeringen. Den syftar framför allt till att det ska finnas ett registerkontrollsystem som gör att upphandlande myndigheter och andra offentliga verksamheter kan utesluta leverantörer till följd av bland annat obetalda avgifter eller skatter, brott eller andra svårigheter, såsom konkurs.

Detta handlar om en del av en problematik som vi ofta talar om i denna kammare och som vi har runt om i det offentliga Sverige. Kriminella och oseriösa aktörer ger sig in i det offentliga och utnyttjar det via avancerade upplägg, upphandlingar och annat. De infiltrerar kommuner och regioner i syfte att tillskansa sig skattemedel. Det här är såklart väldigt allvarligt.

I en artikel från 2024 redogörs för att en tredjedel av de cirka 14 000 som är aktiva i gängkriminella kretsar agerar genom företag. Man riktar in sig på offentligheten på det här sättet. Det är glädjande att vi nu kan göra åtminstone någonting för att täppa till denna omfattande problematik.

Det samordnade registersystemet ska ersätta systemet med sanningsförsäkringar, som kan ses som en del i det tillitssystem vi haft i offentligheten. Jag är glad att vi lägger denna arkaiska försäkran till handlingarna. Ingen oseriös aktör hindras av denna försäkran – man skriver på den och går vidare i syfte att tillskansa sig medel. Jag lyssnade bland annat på en föreläsning från SKR där man lyfte fram detta som ett stort problem och som en möjliggörare för brottsligheten ute i landet.

Men vi kan inte nöja oss med det, utan det offentliga måste också bli bättre på att sköta tillsynen när upphandlingen väl har skett. Jag tycker att Göteborgs kommun och en del andra kommuner jobbar väldigt bra med detta. Man har särskilda upphandlare som jobbar med att följa upp upphandlingar och nöjer sig inte med det första steget. Det tycker jag att fler ska rikta in sig på.

Oppositionens kritik på den här punkten går ut på att regeringen inte går tillräckligt långt. Jag kan förstå den kritiken. Man vill ha tuffare tag, och jag sympatiserar med det. Men om vi ska gå ännu längre kan det också dröja längre innan vi får en bra lagstiftning på plats. Jag tycker att det är högst angeläget att vi ändrar det här så snart det går, så att vi kan täppa till möjligheterna för de kriminella som livnär sig på det offentliga på detta sätt.

I propositionen, bland annat på sidan 57, kan man läsa om en rad olika saker som bemöter remissyttrandena från bland andra SKR och Göteborgs stad, eller Göteborgs kommun. Jag tycker att det är rimligt att man faktiskt sätter rättssäkerheten så här högt; det finns inte någon rättspraxis gällande den bredare personkretsen och vilka personer den ska innefatta.

Om man nu vill gå ett steg längre för att täppa till kriminaliteten tycker jag att det finns någonting som oppositionen kan göra. Det handlar om att kriminalisera gängtillhörigheten. Sverigedemokraterna ligger på regeringen om att gå vidare med detta. Det skulle göra det svårare att livnära sig på det offentliga genom att tillhöra ett kriminellt gäng.

Fru talman! Jag tänkte börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Vi ska nu debattera ämnet offentlig upphandling. Vi som en gång jobbat på kommunal, regional, statlig eller annan myndighetsnivå vet att offentlig upphandling utgör en grundbult för verksamheter och deras funktion. Som jag sagt i tidigare debatter kan upphandlingsförfarandet såklart förbättras, men det finns ändå ett regelverk som är transparent och bidrar till att trycka tillbaka korruption och felaktiga upplägg.

Med det sagt vill jag lyfta fram Danmark, som faktiskt är ett positivt exempel när det gäller offentlig upphandling, eftersom de möjliggör för fler mindre företag att delta i upphandlingar. Det är ett exempel som vi bör följa. Bakgrunden till detta är framför allt att de har mindre omfattande krav när det gäller hur de lägger upp sina upphandlingar. Det betyder inte att de är sämre. Det är viktigt att fler små företag är med och slåss om anbuden.

Kompetensen inom ämnet är också begränsad, och man kan ifrågasätta huruvida det är rimligt att samtliga 290 kommuner tillsammans ska upphandla samma it-tjänst för att till exempel driva en kommunal hemsida. Är detta det bästa man kan göra för kommunens pengar och de statliga medel man får? Det driver såklart upp priset och är en orimlig och onödig kostnad när det gäller effektivitet, vilket vi brukar debattera i den här kammaren.

Det tråkigaste inslaget i offentliga upphandlingar är som vi har hört från talarstolen de kriminella element som på senare tid riktat in sig på offentligheten. Det är oseriösa och suspekta företag som vinner upphandlingar för att sedan inte leverera rätt produkt. Flera myndigheter har arbetat för att förhindra välfärdsbrottsligheten, däribland Socialstyrelsen, Ivo och E-hälsomyndigheten, för att nämna några få.

Det är också problematiskt när vissa känsliga verksamheter kan hamna hos icke önskvärda aktörer. Är det exempelvis rimligt att skyddsobjekt ska kunna skyddas av företag som har täta kopplingar till diktaturer? Ja, det kan man fråga sig.

Denna problematik synliggjordes under den omfattande debatten om säkerheten kring Arlanda flygplats, men det är bara ett fall i mängden. Även annan känslig och viktig infrastruktur upphandlas runt om i Sverige.

Känsligt material eller information om rikets säkerhet får under inga som helst omständigheter äventyras, och Sverigedemokraterna anser att man med detta som grund ska kunna exkludera vissa aktörer från att delta i upphandlingar. Där har regeringen faktiskt agerat och landat i just detta: Förslaget om tredjelandsleverantörers tillträde till upphandlingsförfaranden är ute på remiss till den 14 april.

Vi välkomnar att regeringen arbetar aktivt med upphandlingsfrågan kopplat till vår civila beredskap och försvarsförmåga. Att vi behöver vara självförsörjande på vissa läkemedel eller ha beredskap för att få igång produktion av dessa är en läxa som vi lärde oss under pandemin, och uppdraget till Socialstyrelsen och Läkemedelsverket att stärka tillgången till särskilt kritiska sjukvårdsprodukter är ett viktigt steg för vår beredskap.

Gällande de motioner som återfinns i betänkandet kan jag förstå intentionen med dessa, men vissa förefaller omöjliga att genomföra. Socialdemokraterna talar ofta om sitt förslag om en begräsning av antalet underleverantörer, men som visas i betänkandet är detta inte förenligt med upphandlingsdirektiven och EUF-fördragets bestämmelser. Det vore intressant att få höra, kanske av efterföljande talare, hur Socialdemokraterna har tänkt i denna fråga och om de tagit till sig av detta faktum.

Fru talman! Utskottet ställer sig unisont bakom att offentlig upphandling ska bidra till en så stor samhällsnytta som möjligt och främja gemensamma intressen för att på sikt uppnå viktiga mål, såsom goda villkor på arbetsmarknaden, miljömål, en god djuromsorg eller minskad antibiotikaanvändning, för att nämna några få områden som kan gynnas.

Den mat som köps in via offentlig upphandling ska enligt vår uppfattning produceras i enlighet med svensk miljö- och djurskyddslagstiftning, när det är möjligt. Det ska inte råda någon tvekan om att den mat som serveras i våra skolor, på våra sjukhus eller på våra äldreboenden uppfyller samma tuffa krav som den som produceras här i Sverige. Det är i dag upp till varje kommun att ställa denna form av krav, men vi anser att detta ska vara vägledande. Det finns andra partier här inne som sluter upp bakom detta, och därför tror jag att vi borde verka skyndsamt för att få detta på plats.

Att det kött som upphandlas ska komma från djur som bedövats före slakt är också en självklarhet för oss. Upphandlingsmyndigheten har redan möjliggjort stöd för detta, i hopp om att underlätta processen för myndigheter, men vi menar att det bör vara tvång enligt lag.

Fru talman! Avslutningsvis: Det är viktigt att främja småföretagandet i hela Sverige. Kan vi få fler entreprenörer att ge sig in i upphandlingar och komma med anbud kommer konkurrensen att leda till en mer kostnadseffektiv produkt, fler arbetstillfällen och möjligheter till entreprenörskap – och förhoppningsvis mindre slöseri när det görs rätt.

(Applåder)

Fru talman! Jag hade ursprungligen inte tänkt gå upp i talarstolen i den här debatten, men jag tycker att det är på sin plats med lite sakupplysning gällande det vi hört höga tongångar om från oppositionen i den här frågan.

Vi har pratat om Utbetalningsmyndigheten många gånger i den här kammaren. Faktum är att ledamoten Mikael Damberg så sent som den 20 februari lämnade in en interpellation i sakfrågan, och han fick faktiskt svar på de här frågorna. Vi vet alla redan svaret på varför man beslutade att lägga ned transaktionskontot som Utbetalningsmyndigheten skulle ha gått vidare med.

Tillåt mig att citera: ”Initiativet att avveckla systemet med transaktionskonto är ett resultat av att regeringen har lyssnat på de invändningar som kommit från berörda myndigheter. Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten hemställde i augusti 2025 om lagändringar som innebär att Utbetalningsmyndigheten inte ska förmedla några utbetalningar i systemet med transaktionskonto. De pekade på betydande risker med införandet av ett transaktionskonto i form av en försämrad effektivitet, högre kostnader och ökad sårbarhet.”

Fru talman! Man skulle nästan kunna säga att det är tjänstefel att inte ta de här varningssignalerna på allvar och avbryta arbetet med att införa ett transaktionskonto. Mot den bakgrunden tyckte jag att det var på sin plats att komma med en sakupplysning om varför den så kallade SD-regeringen beslutade att avbryta arbetet med ett transaktionskonto.

När tongångarna är så höga när det gäller det enorma resursslöseri som det innebär att sumpa 200 miljoner av statens pengar kan man ifrågasätta varför det rödgröna styret i Västra Götalandsregionen bland annat har sumpat 3,7 miljarder kronor på utvecklandet av Millennium. Jag hoppas att ledamoten Peder Björk är upprörd även när det gäller de frågorna.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 25 mars.)

Herr talman! Återigen är det bara att beklaga att vi reducerar debattnivån i kammaren till att handla om en kommunpolitiker. Det hör inte hemma här.

Jag understryker att Sverigedemokraterna har varit extremt tydliga med att vi står enade bakom stödet till Ukraina, och vi står enade bakom kampen som Ukrainas folk för. Jag känner personer som har stridit i Ukraina, som till viss del har fått men för livet på grund av detta. Jag kan inte säga mer än att jag tackar dem för deras kamp där.

(Applåder)

(MARTIN ÅDAHL (C): Det gör vi båda.)

Herr talman! Jag vet inte om jag kan tacka Martin Ådahl för frågan därför att jag tycker att frågan redan är utredd. Jag beklagar att man försöker göra plakatpolitik av en sådan sak, som dessutom redan har debatterats tillräckligt i medierna – i tidningarna och i nyheterna.

Jag kan inte på något sätt förklara eller ställa mig bakom vad Emilie har sagt. Jag ställer mig snarare bakom det som medlemsutskottets ordförande Magnus Olsson har sagt, nämligen att den sortens uttalanden inte hör hemma i vårt parti. Det är den debatt som har förts från oss.

Medlemsutskottet har fattat ett beslut, och vi som parti ställer oss bakom det.

Herr talman! Som vi redan har hört i dag debatterar vi extraändringsbudgeten som innehåller förslag till det 21:a militära stödpaketet till Ukraina. Samtidigt säkrar vi också vaccin och beredskap inför framtida influensapandemier i vårt land.

Det är glädjande att höra att det råder stor enighet i kammaren för att stödja Ukraina och Ukrainas sak. Det är ett land som kämpat för sin frihet och rätt att existera. Kriget är nu inne på sitt femte år.

Ukrainarna har visat stort mod och uthållighet, och de har fått utstå ett oerhört lidande i kriget. Därför måste Europa samlas för att få slut på kriget. Sverige tar ansvar, och partierna tar sitt ansvar. Stödet gör Ukrainas kamp lättare, men om övriga länder i Europa och i Europeiska unionen hade tagit sitt ansvar från dag ett hade kriget kanske varit över nu. I stället pekar man finger och utmålar Ukraina som ett problem, rent av ett hinder för fred. Det är beklagligt och skamfyllt.

För ett par veckor sedan hade jag möjligheten att på årsdagen för kriget delta på plats i Europaparlamentet för att se Europaparlamentariker debattera denna viktiga fråga. Jag satt tillsammans med en delegation från Ukraina – vuxna, ungdomar och barn som var på plats för att ta del av debatten.

Tyvärr var jag inte särskilt imponerad av vissa av inläggen, och det var sorgligt att se en mycket låg nivå i Europaparlamentet. Man pekade finger, och debatten kretsade framför allt kring de som motsatte sig det lån som nästan alla länder har enats om – det lån Ukraina behöver och bör få.

Herr talman! Sammanfattningsvis är det precis som Zelenskyj sa tidigare, nämligen att det här är ett krig som Ukraina inte har valt, men de strider för sin frihet och rätt att existera. Förhoppningsvis kan Europa enas och se till att det inte blir ett sjätte år för kriget. Med det yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och därmed till propositionen.

Herr talman! Jag tackar för svaret, även om jag inte kan påstå att det var något svar. Man har inte gett besked om man ska kunna samarbeta med Socialdemokraterna. Man har inte gett besked om man ens ska kunna komma överens om det här utskottsområdet.

Det är ett fantastiskt besked från Centerpartiet: Vi är inte beredda att rucka på någonting. Bra! Då vet väljarna det. Ni kommer inte att kunna samarbeta med Socialdemokraterna, och ni är inte intresserade av att samarbeta med Tidöpartierna heller. Bra! Då är en röst på Centerpartiet bortkastad, kan man väl sammanfatta det som.

Jag ska passa på att ställa en avrundande fråga.

I regeringsställning har man förmånen att få föredragningar från bland annat Finansdepartementet. De har tittat på de olika budgetförslagen och sett att Centerpartiets budgetmotion faktiskt är underfinansierad, inte minst för att man vill ge så pass mycket stöd till Ukraina – mest av alla partier. Hur ska detta då finansieras? Ska man skära ned på försvaret? Ska man skära ned på Polismyndigheten? Ska man skära ned på skola, vård och omsorg? Eller ska man bara ge mer åt allt? Jag önskade att jag levde i en värld där man kunde ge allt åt alla, men det funkar ju inte så. Det funkar inte så, så hur ska ni finansiera er budget?

Herr talman! Jag reagerade på vad ledamoten anförde här – att det är viktigt att idka sparsamhet, att man inte ska låna för lättvindigt och den sortens retorik.

Jag kan sympatisera med den hållningen, men givet att vi är i en lågkonjunktur och att vi måste satsa oss ur en lågkonjunktur måste vi antingen låna eller höja skatten. Det är väl de alternativ som finns på bordet.

Centerpartiet vill inte låna i den grad som regeringen gör. Samtidigt vill man samarbeta inför valet med partier som är beredda att överge det balansmål som vi alla kommit överens om och i stället ha ett underskottsmål. Är Centerpartiet berett att gå mot ett underskottsmål för Sverige?

Som vi hörde tidigare i debattreplikerna är Socialdemokraterna inte beredda att ge gehör för er politik. De besparingar som ni har på det här utskottsområdet förkastar man rakt av. Min fråga är därför: Kommer Centerpartiet att kunna samarbeta med Socialdemokraterna inför valet, eller vad är planen?

Herr talman! Detta visar tydligt var partierna står i denna fråga. Socialdemokraterna tycker att bankerna ska bidra lite till samhället – som om de inte redan betalar skatt på vinst, vinstuttag och annat. Vi ska vara tacksamma för våra välfinansierade banker och för att vi, till skillnad från många andra länder, har ett välfungerande finansiellt samhälle. Nu går det bra för svenska banker, men så har inte alltid varit fallet. Så var inte fallet på 90-talet, och dit vill jag inte tillbaka. Vi ska alltså vara glada för att bankerna går med vinst, vilket delvis beror på den högräntemiljö vi nu tar oss ut från.

Åter till frågan. Om man inför en skatt på bankerna, tror ledamoten att skatten kommer att tas från vinsterna, eller kommer den att läggas på konsumenterna, som är fallet nio av tio gånger när en skatt införs?

Herr talman! Jag har lite funderingar gällande ledamotens anförande. Som jag nämnde i mitt eget anförande närmar vi oss ett val. Socialdemokraterna kan då behöva samarbeta med flera partier, varav ett skär ned ganska brutalt på bland annat Kammarkollegiet och Finansinspektionen, som bedriver marknadstillsyn så att allt ska gå rätt till. Vill även Socialdemokraterna skära ned på dessa myndigheter? Hur ska man annars komma överens här?

Socialdemokraterna har också aviserat att de vill införa en bankskatt på våra svenska banker. Varför vill Socialdemokraterna göra det dyrare för konsumenterna att ha en bank?

Herr talman! Jag tackar återigen Ingela Nylund Watz för frågan.

Jag skulle vilja säga att mitt svar kvarstår. I grund och botten handlar det här om prioriteringar. Sverigedemokraterna och Tidöpartierna gör andra prioriteringar än vad Socialdemokraterna gör. Det är fullt gott så.

Socialdemokraterna prioriterar bland annat höjt bistånd; det gör inte vi. Socialdemokraterna prioriterar att lägga ned kärnkraft; det gör inte vi. Socialdemokraterna prioriterar att höja drivmedelspriserna; det gör inte vi.

I grund och botten handlar politik om att man vill olika saker. Vi vill göra det enklare för vanligt folk och öka tillgängligheten.

De här myndigheterna ska vara högst tillgängliga digitalt. Nu kan ju inte alla vara närvarande i de digitala miljöerna; detta gäller bland annat folk med funktionsvariationer. Det är där det mobila alternativet ska kunna komma in och ha en avgörande verksamhet för Statens servicecenter.

Myndigheterna ska alltså inte bara öka sin närvaro genom digitala tjänster, utan de ska också öka sin närvaro genom mobila tjänster.

Ledamoten nämnde Östhammar och Enköping som två exempel. Jag kan upplysa henne om att varken nyanlända eller äldre bor på de här orterna i någon högre grad. Enköping är Uppsala läns näst största tätort, och även Östhammar är en väldigt stor tätort. Det bor till största delen svenskar på dessa platser, som är välfungerande samhällen. Jag skulle vilja be ledamoten att tänka till lite innan hon räknar upp exempel som faktiskt inte är applicerbara.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Det är inte första gången som jag får den här frågan och som vi debatterar det här ämnet, men faktum är ju att man skulle kunna idka lite självkritik när det kommer till Statens servicecenter. Är det så att myndigheten har bedrivit fullgod service runt om i landet, eller har det funnits saker som faktiskt kan göras bättre?

Det är ju det som regeringen föreslår. Vi bör släppa den klåfingrighet som har funnits angående vilka platser dessa kontor ska finnas på.

Ledamoten nämnde två orter, Östhammar och Enköping, som tillhör mitt län. Jag kan säga att myndigheten inte har lyckats bedriva sin verksamhet på ett gott sätt där. Det har varit väldigt dyra lokaler på ganska dåliga platser, om jag får vara ärlig.

Tanken är, som jag sa i mitt anförande, att tänka om här. När Socialdemokraterna skär ned i en verksamhet – till exempel folktandvården – och gör den mobil är det faktiskt en satsning, kan jag dra mig till minnes. Jag tänker likadant här, för det vi vill göra är att öka tillgängligheten genom att göra myndigheten mobil och ta bort fasta kontor så att vi kan serva fler på landsbygden. Det är det som är syftet.

Det sker absolut en besparing, men den är på 5 procent. Givet att det ekonomiska läget är tufft och att vi i stället satsar på sänkta drivmedelspriser, sänkt elskatt och sänkt skatt för vanligt folk tycker jag att detta är en rimlig prioritering.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till finansutskottets förslag i betänkandet gällande utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning.

Den budget som regeringen nu presenterar stakar ut kursen för att skapa mer tillväxt och ta oss ur lågkonjunkturen. Vi har lämnat den högräntemiljö som pressat både företag och hushåll bakom oss. De lån som varit i princip räntefria är ett minne blott.

I vårt närområde har vi ett krig som har varat alldeles för länge, men regeringen och Sverige har tydligt visat att Ukraina inte står ensamt. Ukrainas kamp är nämligen även Europas kamp. Låt oss hoppas att fredsförhandlingarna når framgångar!

Under förra årets debatt om samhällsekonomi tog jag upp att en av våra viktiga handelspartner, Tyskland, ännu inte har fått fart på sin ekonomi. Det är något som tyvärr spiller över på oss här i Sverige. Mycket lite har förändrats. Dyra elpriser gör det svårt för företag att expandera och konkurrera, något vi faktiskt kan känna igen här i Sverige. EU behöver skärpa sig och underlätta för både innovation och företagande. Vår allierade på andra sidan Atlanten bedriver ett handelskrig som gynnar de stora på bekostnad av de små.

De goda nyheterna är att svenska företag står förhållandevis starka under dessa förhållanden, vilket påvisar en resiliens som kommer att göra att vi får fart på ekonomin under nästa år – inte minst därför att Tidöpartiernas budget kommer att hjälpa till med just det. Om prognoserna ligger fast kommer tillväxten att landa på cirka 3 procent, enligt LO:s beräkningar.

Den höga inflationen och sedermera räntan har gjort att överskuldsättning har blivit ett verkligt problem, speciellt för hushållen. Därför har regeringen bland annat skärpt reglerna för ränte- och kostnadstak och samtidigt begränsat avdragsrätten för lån utan säkerhet. Under nästa år kommer regeringen också att sänka amorteringskravet för att färre hushåll ska tvingas ta dyra lån utan säkerhet.

Bidragsbrottsligheten fortsätter att vara ett problem. Bidragsfusk från utlandet och den grova organiserade brottsligheten riktar in sig på det allmänna och måste till varje pris bekämpas.

Utbetalningsmyndighetens arbete rullar på, och under förra året upptäcktes felaktiga utbetalningar till ett värde av 3,5 miljarder kronor. Det är 300 miljoner mer än året innan. Tittar man i stället på antalet lagföringsbeslut där bidragsbrott har varit huvudbrott ser man att dessa har ökat från 289 år 2016 till 1 875 år 2024.

Man kan ju undra hur det kommer sig att den här sortens kriminalitet har ökat så dramatiskt, och jag tycker att det är en fråga som ni som lyssnar på debatten hemma i soffan kan ställa er.

Vi hade förhoppningar om att Utbetalningsmyndigheten skulle kunna växla upp sitt arbete med hjälp av bland annat ett transaktionskonto, men remissinstanserna påvisade alltför stora risker kopplade till detta samtidigt som nyttan skulle utebli. I stället ska myndigheten rikta in sig på det analytiska arbetet med att upptäcka och synliggöra felaktiga utbetalningar.

Herr talman! Den stora vattendelaren inom utgiftsområdet är hur arbetet med Statens servicecenter ska fortsätta. Den splittrade oppositionen föreslår, högt räknat, 50 miljoner mer än regeringen. Det är mycket pengar, men det motsvarar en anslagsökning på bara 5 procent jämfört med det regeringen föreslår.

När jag så sent som i går talade med det ansvariga statsrådet Erik Slottner om detta fick jag veta att målbilden är att det ska finnas minst ett kontor i varje så kallad funktionell analysregion, vilket motsvarar 71 kontor. Samtidigt kommer myndigheten att bli mobil och på så sätt öka tillgängligheten runt om i landet, inte minst på landsbygden.

Avslutningsvis, herr talman: Vi närmar oss ett val. Ni som lyssnar på debatten kommer att ha chansen att gå till valurnan nästa år.

Framför mig finns en opposition som är oförmögen att komma överens ens om det utgiftsområde vi nu debatterar. Det är en opposition som inte är överens om att våra rekordlåga drivmedelspriser är bra för landet och som, med minsta marginal i denna kammare, avvecklade Ringhals i förtid. Det är ett beslut som vi kommer att minnas nu i vinter och som vi kommer att göra allt för att förändra. Kärnkraft behövs för företagens och vår framtida tillväxt. Tänk på det i september!

Med det vill jag rikta ett stort tack till utskottets tjänstemän och Riksdagsförvaltningen samt önska talmannen en riktigt god jul.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till finansmarknadsminister Niklas Wykman.

De så kallade gröna investeringarna befinner sig i kris. Nyligen fattade brittiska Scottish Power beslut om att skrota två stora vätgasprojekt, trots ett riktat stöd på nära 5 miljarder kronor.

Det finns liknande projekt i Sverige, inte minst i Ånge. Alla minns också att Northvolt nyligen försattes i konkurs, med investeringar från det offentliga på nästan 88 miljarder kronor. Och så har vi Stegra, inte minst, som också nyligen begärde mer pengar från det offentliga, i synnerhet Energimyndigheten, för sitt projekt.

Min fråga är därför: Är ministern oroad över att fler storslagna gröna satsningar riskerar att gå i konkurs eller, i bästa fall, pausas? Hur arbetar regeringen för att minska statens risk i sådana stora projekt?

Herr talman! Min fråga går till energi- och näringsminister Ebba Busch och handlar om det som hon nyss lyfte upp.

Sverigedemokraterna har länge drivit frågan om sänkt moms på livsmedel. Det är glädjande att regeringen, som ministern nyss lyfte upp, går fram med ett sådant förslag. Det välkomnas av såväl Svensk Handel som Livsmedelsföretagen.

Förutom att barnfamiljer och pensionärer kommer att kunna handla billigare mat bedömer många att det här kommer att öka attraktiveten för svenskproducerade livsmedel. Hur ser ministern på detta, och kommer svenska bönder att gynnas av förslaget på sänkt moms på livsmedel?

Fru talman! Jag skulle säga att det efter det här replikskiftet är tydligt att Sverige behöver rusta upp sin beredskap när det kommer till krig, kris och pandemier.

Det är också ett steg i det beslut som vi väntas fatta i dag – 700 miljoner kronor ska gå till Apotek Produktion & Laboratorier AB för att de ska kunna säkerställa att svensk beredskap inom framtagandet av behjälpliga och nödvändiga mediciner ökar. Det finns ingen annan politisk inställning här. Samtliga partier i Sveriges riksdag är överens om att det här är en viktig och bra sak.

Nu är det faktiskt så att det här är en konsekvens av den ganska problematiska situation som vi befann oss i under covid-19-pandemin, där Sverige saknade beredskap att på ett fullgott sätt ta sig an en kris på det sätt som vi såg i våra nordiska grannländer.

Jag är inte av uppfattningen att det här är ett marknadsmisslyckande på grund av att vi tog bort apoteksmonopolet. Jag skulle tvärtom säga att många där ute är nöjda med hur apoteken fungerar eftersom öppettiderna för dessa faktiskt har ökat efter att monopolet avskaffades.

Såklart finns det olika uppfattningar om det här, men jag är glad att den här regeringen – ivrigt påhejad av Sverigedemokraterna – fattar viktiga beslut för att se till att vi inte hamnar i den situation som vi befann oss i under covid-19-pandemin.

Jag yrkar bifall till finansutskottets förslag till beslut.

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Vi får återigen höra att det är apoteksmonopolet som är problemet här. Givetvis finns det andra aktörer som också har en skyldighet att ha beredskap. Det gäller inte minst våra sjukhus.

Ledamoten nämnde bland annat att Finland går i Sveriges fotspår. Vi minns mycket väl hur vi i Sverige under pandemin avundades Finlands beredskap inte minst när det kom till munskydd, gasmasker och mediciner.

Finland har en institution och en beredskap som vi saknade under pandemin. Det var ett av skälen till att svensk krishantering under pandemin var så bristfällig.

Vi hade inte ens ett huvudmannaskap som kunde förhandla om mediciner på ett korrekt sätt, utan det gjordes av enstaka regioner. Från min hemregion Region Uppsala fick man flyga till Kina för att upphandla munskydd, annan nödvändig utrustning för medicinska behov och produkter.

Är det så här vi ska ha det? Ska enstaka regioner konkurrera med varandra och trissa upp priser och annat? Nej, vi behöver ett statligt huvudmannaskap. Det är också en fråga som vi driver.

När det kommer till krishantering har den varit bristfällig. Där måste man peka på det parti som har haft makten under flest år, och det är Socialdemokraterna. Jag skulle säga, innan man blickar på det här som ett marknadsmisslyckande eller ett misslyckande från det moderata partiet eller något annat parti, att den som bär skulden för att Sverige inte stod tillräckligt rustat inför kris, inför krig och inför pandemi är Socialdemokraterna och ingen annan.