Jakt och viltvård
Fru talman! Jag är inte först här i kväll med att betona vikten av den jakt som bedrivs i Sverige. Jakten är en viktig del av naturvården. Den ger möjlighet till rekreation och naturupplevelser, och den är något som många värdesätter högt. Möjligheten att jaga är en del av många människors frihet.
Förvaltningen av viltstammarna i vårt land är helt beroende av att det finns jägare över hela landet och att tillräckligt många jagar. Precis som flera här har nämnt före mig i dag var jägarkårens insatser under utbrottet av afrikansk svinpest helt avgörande för den snabba hantering som vi såg.
När det gäller jakten och viltförvaltningen ska det bygga på vetenskapligt underlag och fungera på ett sätt så att människor och verksamheter som berörs uppfattar det som legitimt.
Jakten, alltså jägarnas insatser, är avgörande för balansen i ekosystemen. Utmaningarna med att nå den balansen varierar över tid, i takt med att viltstammarna ökar eller minskar. Vi har sett för många vildsvin. Nu ser vi hur stammarna minskar. Det har funnits för få älgar. Vissa menar att de är för många. Det är för stora skarvpopulationer. Vi ser en växande vargstam. Så här kan man hålla på länge.
Fru talman! Låt mig uppehålla mig något vid vargen. Jag bor i ett av Sveriges vargtätaste områden, i Örebro län. De senaste två åren har det bedrivits en ganska omfattande licensjakt i mitt område. När jag pratar om vargen är det viktigt för mig som liberal att betona att den är en del av den svenska faunan. Vi ska ha en livskraftig vargstam, och vi ska förvalta den klokt, hållbart och långsiktigt. När man nämner hållbart måste man se till alla tre hållbarhetsaspekter - ekologiskt, ekonomiskt och socialt. Det innebär att det kan vara befogat med licensjakt, och vi måste ha en skyddsjakt som är effektiv.
Min uppfattning är att vi inte uppnår denna balans genom att ange ett exakt antal vargar. Det är bättre att fokusera på att få till en fungerande skyddsjakt. Här är Naturvårdsverkets nya riktlinjer, som presenterades i mars, en välkommen nyhet. De ger bättre förutsättningar för en effektiv skyddsjakt.
Fru talman! Vi ser nu hur vargen sprider sig söderut i vårt land. Då är skyddsjakten faktiskt helt avgörande. Den är avgörande för att förutsättningarna för att hålla tamboskap fortsatt ska vara goda - i Skåne, till exempel. Ett aktivt förvaltande med en effektiv skyddsjakt är alltså avgörande för en hållbar samexistens. Dessutom behöver man beakta de kostnader som är förenade med att sätta upp rovdjursavvisande stängsel. I södra Sverige, där andelen tamboskap är större än vad den är hemma i mitt län, kommer det att krävas mycket pengar och ansenliga arbetsinsatser, och statens kassakista är inte bottenlös.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård
För att effekterna av att vargen sprider ut sig ska vara hanterbara måste vi se till att skyddsjakten är effektiv. Det är att ta ansvar för Sverige på flera sätt. Det är också ett sätt att öka acceptansen för varg och se till att vi fortsätter ha den i Sverige. Vi ska ha en livskraftig vargstam i Sverige - det är inte tu tal om det. Men hur många individer det ska vara måste vara en fråga för vetenskapen, och den bedömningen kommer att förändras över tid.
Det finns en intressant fråga i detta sammanhang. Den lyftes i den debatt vi hade för någon vecka sedan, där även vargen togs upp. Det gäller bristen på genetisk variation i stammen, det vill säga den höga graden av inavel. I det sammanhanget lyftes frågan om att flytta hit individer som inte är släkt med de vargar som vi har i Sverige. Det skulle kunna vara ett sätt att ha en mindre stam som faktiskt är mer livskraftig än den vi har i dag. Då skulle vi också kunna minska effekterna på tamboskapen. Det handlar om en lägre grad av inavel, en mer livskraftig vargstam men kanske färre individer. Min uppfattning är att detta inte ska uteslutas.
Nu är detta en fråga som är otroligt polariserad. Debatten spårar ofta ur. Man står i var sin ringhörna och sluggar mot varandra. Men jag tror att vägen framåt är att se vad som ger effekt och hur vi når framåt. När det gäller ökad samexistens och ökad tolerans är detta faktiskt det enda sättet att hantera denna fråga.
(Applåder)





