Rasmus Giertz

Herr talman! På agendan i dag har vi utrikesutskottets betänkande 15 som innefattar för oss särskilt viktiga frågor om mänskliga rättigheter. Med hänvisning till det pågående samarbetet mellan Sverigedemokraterna och regeringspartierna och då intentionen i vår politik i stora delar vunnit gehör i utskottets ställningstaganden avser jag att i dag lyfta några ytterligare frågor som vi vill framhålla. Inledningsvis yrkar jag därför bifall till Sverigedemokraternas reservation 10.

Herr talman! Det fruktansvärda inbördeskriget i Syrien och angränsande Irak, som smält samman till ett och samma krig och där den ena grymheten avlöser den andra, har efter Islamiska statens fall gått in i en mindre intensiv fas. Situationen är fortfarande svår för alla drabbade civila i området, men det finns anledning att lyfta just etniska och religiösa minoriteters situation som särskilt allvarlig och problematisk.

Redan från konfliktens början har de kristna minoriteterna haft det särskilt svårt som utsatt religiös grupp eftersom de kristna jämfört med exempelvis sunnitiska, shiitiska och kurdiska parter varit färre till antalet och inte haft stödjande grannstater eller större organisationer som försvarat dem. Det är ett uttryck för att kristna är den mest förföljda gruppen i världen. Det sker påfallande ofta i områden där islamistisk terrorideologi är närvarande med ett stort inflytande.

Herr talman! När Islamiska staten intog Iraks näst största stad Mosul kunde vi läsa om hemska övergrepp mot de 35 000 kristna invånarna. Det har kommit vittnesmål om att kristnas hem märktes upp med speciella symboler, varpå de gavs tre alternativ: konvertera till islam, bli avrättade eller betala en särskild muslimsk skatt för att få tillfällig betänketid. Resultatet blev förödande. Mosul tömdes på sin kristna befolkning, som fick fly för sina liv.

I samband med övertagandet inledde även Islamiska staten sin kamp för att förbjuda och förinta alla former av kulturyttringar som inte stämde överens med dess egen stränga tolkning av islam. Exemplet Mosul är talande för de kristnas utsatta situation i Syrien och Irak. Detta kan inte betecknas som något annat än ett religiöst och kulturellt folkmord.

Sverigedemokraterna ser med stor oro på utvecklingen för kristna och andra minoriteter internationellt, av respekt för såväl de enskilda människornas liv som de uråldriga och skyddsvärda kulturerna. Vi är därför särskilt angelägna om att dessa utsatta gruppers framtid snarast möjligt säkras. Vi ser därför också med glädje på att utrikesutskottet under rubriken Religions- och övertygelsefrihet särskilt uppmärksammar de kristna minoriteternas situation. Vi kan särskilt notera behovet av stöd och lands- och regionanpassade insatser.

Herr talman! Under tusentals år har olika minoriteter i Irak, däribland kristna, bebott Nineveslätten, som ingick i det forntida assyriska riket. De senaste åren har antalet boende i området minskat drastiskt till följd av det försämrade säkerhetsläget i Irak och Kurdistan. När terrororganisationen Islamiska staten tog kontroll över området förvärrades situationen ytterligare. Islamiska staten fördrev och mördade ett stort antal människor, tog över deras tillgångar och förstörde deras hus, kyrkor och infrastruktur. Tusentals år gamla och ovärderliga kulturskatter förstördes.

Islamiska staten har tack och lov fördrivits från området, men terrorgruppen hann förstöra mycket. Trots detta har många människor önskat få möjlighet att flytta tillbaka till sina hem för att försöka bygga upp sina liv igen. Utöver detta kämpar syrianer, assyrier, kaldéer med flera grupper som bor i området för att få behålla sin identitet. Men i takt med att den kristna gruppen blir mindre finns också en risk för att deras språk, kultur och identitet hotas.

Vi framhåller därför att det är särskilt betydelsefullt att regeringen ger sitt fullödiga stöd till att de kristna minoriteter som bor på Nineveslätten ska kunna behålla sin identitet samt på olika sätt bidra i arbetet med att återuppbygga sitt samhälle efter islamisternas fruktansvärda härjningar. Sist men inte minst behöver de självförsvarsstyrkor som ger befolkningen skydd och trygghet återuppbyggas.

Herr talman! De omfattande vittnesmålen om koncentrationsläger och fruktansvärda övergrepp i den kinesiska Xinjiangprovinsen är i dag välkända, trots förnekelse från det kinesiska kommunistpartiet och försök att censurera verkligheten. Omfattande övergrepp begås mot uigurer, falungonganhängare, kristna och andra minoriteter. Alla former av övergrepp från totalitära regimer mot folkgrupper eller religiösa grupper är oavsett motiv alltid helt förkastliga och måste strängt fördömas av den fria demokratiska världen. Människor har, enbart baserat på vilken folkgrupp de råkat födas in i, systematiskt samlats ihop för att på ett fruktansvärt sätt slussas till koncentrationsläger. Där har de utsatts för fysisk och psykisk tortyr, sterilisering och tvångsindoktrinering.

Herr talman! Den kinesiska kommunistiska diktaturen visar återigen att historien upprepar sig och påminner om ideologins förskräckliga intolerans mot folkgrupper och mot människovärdet. Mot bakgrund av detta bör regeringen tydligt fördöma de statssanktionerade massövergreppen mot uigurer och andra minoriteter samt verka för en oberoende internationell granskning av Kinas övergrepp mot minoriteter. Den svenska regeringen bör även verka för att Europeiska unionens medlemsstater tillsammans, men inom ramen för sin egen utrikespolitik, riktar sanktioner mot dem som bär ansvar för dessa övergrepp.

Herr talman! Situationen när det gäller de mänskliga rättigheterna i Iran är mycket allvarlig. I över 40 år har Irans befolkning lidit under ett islamistiskt styre som gjort att landet i dag kan räknas som en av världens hårdföraste och farligaste diktaturer, med en fullkomlig avsaknad av respekt för de fundamentala fri- och rättigheterna. Särskilt personer med avvikande politiska åsikter, kvinnor samt minoriteter är hårt utsatta för den iranska regimens systematiska och statligt subventionerade övergrepp.

Efter den iranska moralpolisens brutala mord på Jina Mahsa Amini har de största folkliga protesterna sedan islamisterna grep makten nått nivåer som visar att Irans befolkning är mer än redo för förändring. Regimens svar på detta blev som vanligt brutala övergrepp mot oppositionella, däribland dödligt våld mot barn och massakrer.

Det islamiska revolutionsgardet skyr inga medel när de utövar sin fanatism. Bestialiskt våld kan riktas mot vem som helst så länge det anses gynna dem. Även om IRGC är en del av Irans officiella militär spelar de en central roll i landets användning av terrorism som ett verktyg för den iranska staten. De planerar, organiserar och verkställer terrorism runt om i världen. Samtidigt har de skapat, stöttat och styrt andra terroristgrupper i hela världen och bistått militärt, ekonomiskt och politiskt. De har inte minst en central roll i att slå ned protesterna i Iran.

Herr talman! Det råder inget tvivel om att IRGC har haft en direkt roll i de allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, där vi återkommande ser exempel på mord, tortyr och förtryck. Definitionen av terrorism är tydlig. En terroristorganisation använder våldshandlingar som är politiskt betingade och syftar till att påverka samhället utan hänsyn till om oskyldiga drabbas. Det råder därmed inga tvivel om att IRGC ägnar sig åt terrorism.

Av den anledningen är det ingen slump att andra länder redan i dag betecknar IRGC som en terroristorganisation. Det märkliga i sammanhanget är att Sverige och EU inte gör det när också svenska och europeiska medborgare drabbas. Det är därför positivt att det nu finns en majoritet i utskottet för ett tillkännagivande om att Sverige ska skapa enighet inom EU för att lista IRGC som en terroristorganisation. Därmed tillstyrks delvis Sverigedemokraternas motionsyrkanden.

I detta anförande instämde Markus Wiechel (SD).

Herr ålderspresident! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 5.

Resultatskrivelsen om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer, som vi debatterar i dag, rör merparten av det svenska biståndet. Det bistånd som kanaliseras genom multilaterala organisationer ökade markant under den period som skrivelsen omfattar, från cirka 59 procent av den svenska biståndsbudgeten 2019 till cirka 67 procent 2020. Finansiellt ökade det svenska multilaterala biståndet från cirka 29 miljarder kronor till cirka 39 miljarder kronor.

Tidöpartiernas ambition för biståndet innebär ett paradigmskifte inom biståndet - ett paradigmskifte som styr bort från enprocentsmålet, vilket innebär en nödvändig och historisk reformering av en förlegad politik.

Herr ålderspresident! Sveriges budget är inte oändlig, och politikens uppgift är att prioritera. Sverigedemokraternas uppfattning är att vi inte kan ha ett politikområde som styrs utifrån ett utbetalningsmål. Inget annat område har tillåtits skena som biståndet. Det är inte ett ansvarsfullt sätt att spendera skattebetalarnas pengar.

Sverigedemokraterna anser att biståndet ska styras av ett resultatmål och inte av ett utbetalningsmål. Den svenska biståndspolitiken har saknat transparens och uppföljning av målen.

Sverigedemokraterna vill göra biståndet effektivare. Sveriges bistånd har ofta missat målet och ibland faktiskt bidragit till att göra världen sämre i stället för bättre.

De pengar som läggs på bistånd ska gå till de mest utsatta människorna. I en värld där behoven är oändliga är det viktigt att vi säkerställer att svenska skattebetalares pengar går till de biståndsinsatser där de gör mest nytta och där vi kan se en reell mätbar effekt.

Herr ålderspresident! FN har med sina olika organisationer bidragit till ekonomisk utveckling i en lång rad fattiga länder och till att lindra följderna av naturkatastrofer och konflikter, men FN dras även med stora problem.

FN-organisationerna är i dag för många och har för stora overheadkostnader. Vi nås av återkommande indikationer på korruption när det gäller ekonomi, tilldelning av tjänster och stöd till olika länder. Sverige bör verka för sammanslagningar av FN-organisationer med syftet att minska administration, overheadkostnader och dubbelarbete för att uppnå högre kostnadseffektivitet. Sverige ska fortsatt vara en av de stora givarna per capita till FN-systemet, men vi bör minska det antal FN-organisationer som vi bidrar till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer

Det är till inte rimligt att FN har ett alldeles eget organ för palestinska flyktingar när andra FN-organisationer kan omhänderta det. UNRWA har gång på gång ertappats med att sprida antisemitism och våldsbejakande extremism, och dess samröre med terrororganisationer som Hamas är väldokumenterat.

Sverige bör verka för att avveckla UNRWA och i stället lägga över dess verksamhet på andra FN-organisationer, och då i första hand FN:s huvudsakliga flyktingorganisation, UNHCR.

Det krävs en översyn och analys av kärnstödet till de multilaterala organisationerna för att säkert kunna ta ställning till var de svenska biståndsmedlen gör mest nytta. Regeringen bör också i kommande redovisningar av det multilaterala biståndet tydligare redovisa i vilken grad genomförande parter efterlever Sveriges strategi och målsättningar på biståndsområdet.

Herr talman! Min fråga går till utrikesminister Tobias Billström. Kina anses utgöra det långsiktigt dimensionerande hotet mot den regelbaserade världsordningen. Spänningen i Taiwansundet påverkar världshandeln, den geopolitiska utvecklingen och inte minst naturligtvis Taiwan. Trots viljeinriktningen att etablera ett House of Sweden, med allt som det innebär, ser vi att det går långsamt och att representationen i Taipei fortsatt står tom.

Taiwan är ett av världens mest välmående länder. Det är en oerhört viktig partner med avseende på inte minst handel. Det här kommer att bli än viktigare i framtiden. Vad gör regeringen för att prioritera detta och säkerställa att det så snabbt som möjligt efter flera år av misskötsel finns ett kontor på plats?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommissionens arbetsprogram 2023

Fru talman! Kommissionen har presenterat sitt arbetsprogram, i vilket kommissionens politiska prioriteringar, åtgärder och initiativ till lagstiftning anges för det kommande året. Utrikesutskottet har granskat programmet och redovisar granskningen i sitt utlåtande.

Kommissionens arbetsprogram för 2023 innehåller 43 nya politiska initiativ som utgår från de sex övergripande målsättningarna i ordförande Ursula von der Leyens politiska inriktningar 2019-2024.

Fru talman! Årets arbetsprogram är unikt på mer än ett sätt. Det är påverkat av Rysslands anfallskrig mot Ukraina men också av den skenande inflationen och energikrisen. Arbetsprogrammet innehåller även förslag från konferensen om Europas framtid. Från ett svenskt perspektiv är detta arbetsprogram tillsammans med det föregående av särskilt intresse, då genomförandet av arbetsprogrammen i hög grad kommer att påverka dagordningen för Sveriges ordförandeskap nästa år.

I ställningstagandet om att möjliggöra för rådet att fatta vissa beslut inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken med kvalificerad majoritet i stället för med enhällighet inom sådant som gäller sanktioner och mänskliga rättigheter hänvisar utskottet till en svensk inriktning i frågan som fick stöd vid samrådet med EU-nämnden den 16 september 2022. Vid detta samråd anmälde företrädarna för Sverigedemokraterna en avvikande ståndpunkt med innebörden att Sverigedemokraterna motsätter sig förändringar av kraven på enhällighet i rådet. Detta var skälet till Sverigedemokraternas särskilda yttrande.

Även om kvalificerad majoritet kan underlätta att fatta beslut kan det faktum att alla medlemsstater inte står bakom besluten också undergräva betydelsen av dem och innebära problem vid genomförandet av till exempel sanktioner. Sådana fördragsändringar skulle även innebära ytterligare maktöverföring från Sverige till Bryssel.

Fru talman! Det är ingen nyhet att Sverigedemokraterna är riksdagens mest EU-kritiska parti. Sverigedemokraterna har länge drivit frågan om en folkomröstning om EU-medlemskapet och frågan om att omförhandla de svenska villkoren för medlemskapet. Nu har Sverigedemokraterna dock, som bekant, en mer konstruktiv hållning till det svenska medlemskapet.

Sverigedemokraterna tror på och bejakar samarbete. Det är dock inte samma sak som att vilja föra över mer makt från svenska folkvalda politiker till andra länders politiker och byråkrater, som vi varken kan välja eller kan avsätta. Utgångspunkten för det europeiska samarbetet måste vara att lösa problem och klara av åtaganden, och för det krävs en stark konservativ röst inom Europeiska unionen.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Johan Forssell. Regeringens ambition för biståndet innebär ett paradigmskifte som styr bort från enprocentsmålet, vilket innebär en nödvändig och historisk reformering av en förlegad politik. Den svenska biståndspolitiken har saknat uppföljning av målen och transparens. Vi i Sverigedemokraterna menar att det har funnits stora behov av analys.

Inom ramen för Tidöavtalet är Sverige fortsatt världsledande inom biståndsgivande. Då är det väldigt viktigt att Sveriges skattebetalare är medvetna om att dessa pyramidala belopp gör rejäl skillnad.

Att koppla internationell handel närmare biståndet ser vi som nödvändigt för att lyfta fattiga länder in i världshandeln. Sverige har tidigare bidragit till projekt i bland annat länder som Sri Lanka och Vietnam för att stötta storskalig industri och elproduktion. Storskalig och stabil elproduktion är centralt för att länder ska lyfta sig ur fattigdom. Är detta något som regeringen fortsatt är beredd att stödja?