Rasmus Giertz

Fru talman! Morgan Johansson sa att det inte handlade om några krökta ryggar eller om att kuva sig för den islamistiska regimen i Iran när man gjorde besöket. Men vi har alla sett bilderna på de socialdemokratiska ministrar som iklädde sig slöjor och stod där med krökta ryggar inför mullorna i Iran. Där kan man verkligen prata om att skämma ut sig i internationella sammanhang.

Samtidigt är Morgan Johansson oerhört tydlig med att kritisera Israel, som är Mellanösterns enda demokratiska stat och som har Iran och fullt med terroristorganisationer runt omkring sig. Morgan Johanssons eget regeringsunderlag har ett stort antal kandidater som har uttryckt sympatier med dessa terrororganisationer. Det är just dessa som vi vill hjälpa Israel att försvara sig mot.

Morgan Johanssons tidigare regering gjorde besök i Iran och slöt avtal med den islamistiska regimen. Ja, Morgan Johansson kan räkna med att Sverigedemokraterna vill sluta avtal med Israel.

Fru talman! Morgan Johansson varnar i sitt anförande för att Sverige, om Sverigedemokraterna skulle få inflytande över utrikespolitiken i nästa regering, skulle skämma ut oss, om vi hade ett jämbördigt samarbete med Israel och en import som vi haft även under tidigare socialdemokratiska regeringar.

Men på tal om att skämma ut sig i internationella sammanhang åkte Morgan Johanssons tidigare regering till Iran med krökta ryggar och slöt samarbetsavtal, till och med på jämställdhetsområdet, med den islamistiska regimen i Iran. Omvärlden såg med rätta med avsky på detta.

Min fråga till Morgan Johansson är därför: Är detta ett återkommande inslag vi kommer att kunna förvänta oss om Morgan Johansson blir Sveriges nästa utrikesminister efter valet?

Fru talman! Jag tycker att jag besvarade Håkan Svennelings fråga. Sedan säger Håkan Svenneling att jag började diskutera andra frågor. Ja, det handlar om just de frågor som de här betänkandena och debatten handlar om den här debatten handlar om, nämligen exportkontrollpolitiken.

Håkan Svenneling anklagar även Sverigedemokraterna för att vi vill exportera vapen till Israel för att de ska användas mot civila palestinier. Det är inte fråga om det över huvud taget.

Vi har här Israel, som är Mellanösterns enda demokrati och som försvarar sig mot världens värsta terrororganisationer. Och dessa har ett stort antal av Håkan Svennelings egna partikamrater nyligen uttryckt sympatier för. Det är dem som Israel försvarar sig mot, och vi vill exportera vapen till Israel för att hjälpa dem med det.

Fru talman! Sverigedemokraterna är naturligtvis emot all användning av dödsstraff. Som jag nämnde i mitt anförande ska Sverige vara tydligt och markera när Israel begår övertramp. Just det här är ett sådant övertramp, och vi behöver vara otroligt tydliga och markera mot det.

Det blir märkligt att lyssna till Vänsterpartiets hållning om att stoppa all vapenhandel med Israel, kalla hem försvarsattachén och avbryta militärt samarbete. Dessutom vill man avslå Sveriges anslutning till avtalet om exportkontroll på försvarsområdet och skärpa riktlinjerna på ett sätt som riskerar att göra svensk exportkontroll mer stelbent. Det sker i ett mycket allvarligt säkerhetspolitiskt läge.

Det här är en politik som i praktiken skulle försvaga Sveriges möjligheter att samarbeta med viktiga partnerländer. Sverige behöver inte färre försvarsindustriella samarbeten med demokratiska stater; Sverige behöver fler. Vi behöver stärka vår egen försvarsförmåga, bidra till våra allierades försvarsförmåga och bygga gemensam avskräckning mot de auktoritära stater som i dag rustar upp och samarbetar allt tätare. Det gäller även mot de terrororganisationer som ett stort antal av Håkan Svennelings egna partikamrater har uttryckt sympatier för.

Min fråga till Vänsterpartiet är därför: Hur stärker det svensk säkerhet att vi försvårar samarbete med demokratiska partnerländer samtidigt som Ryssland, Iran, Kina och Nordkorea fördjupar sitt?

Fru talman! Det konsekventa är snarare Socialdemokraterna som oavsett utvecklingen är emot allting som har med Israel att göra. Det här är inget nytt från Socialdemokraterna, utan man har av ideologiska skäl alltid varit emot allting i fråga om Israel.

Inkonsekvensen finns också i det jag nämnde tidigare om att man även under socialdemokratiska regeringar har haft ett försvarsmateriellt utbyte med Israel, inte minst genom import av israelisk försvarsmateriel. Sverigedemokraterna vill göra den relationen mer jämbördig.

Sverigedemokraterna är kritiska till bosättarvåldet på Västbanken, som Morgan Johansson också tog upp i sitt anförande.

De här misstänkta krigsbrotten är fortsatt under utredning. Där får vi helt enkelt se vad man kommer fram till.

Sverigedemokraterna är för ett mer jämbördigt samarbete med Israel, även i fråga om försvarsmateriel. Som jag nämnde i mitt anförande hade det varit till stort gagn för svensk försvarsförmåga och till stor hjälp för svenska soldater i händelse av att de befann sig i väpnad konflikt eller krig.

Fru talman! Jag var oerhört klar i mitt anförande med att vi tydligt ska markera när en stat eller ett partnerland begår övertramp, och det har Sverigedemokraterna med all önskvärd tydlighet gjort.

Det som blir märkligt i debatten, fru talman, när man lyssnar till Morgan Johansson och Socialdemokraterna är att man å ena sidan konsekvent markerar hårt mot Israel – det spelar ingen roll när, det gör man alltid – och kräver att Sverige inte ska bedriva vapenexport under pågående konflikt. Å andra sidan har Sverige under flera år haft ett försvarsmateriellt utbyte med Israel, inte minst genom import av israelisk försvarsmateriel som bedöms vara viktig för svensk försvarsförmåga. Det har skett även under socialdemokratiska regeringar. Det är en märklig hållning.

Om Israel anses vara tillräckligt pålitlig partner för Sverige när det gäller att köpa in kvalificerad försvarsmateriel, som man har gjort under socialdemokratiska regeringar, varför är det då plötsligt otänkbart att tala om ett mer jämbördigt och strategiskt samarbete även på exportsidan?

Man måste kunna säga två saker samtidigt. Sverige ska kunna kritisera Israel när det finns skäl för det, men man ska också erkänna att Israel är Mellanösterns enda demokrati och är en högteknologisk säkerhetspartner i en region som i övrigt präglas av auktoritära regimer, terrororganisationer och omfattande brister på demokrati och mänskliga rättigheter.

Det innebär inte att Sverige ska vara okritiskt. Det innebär inte att varje enskild affär ska godkännas, men det innebär att Israel inte bör behandlas som om landet vore jämförbart med de diktaturer och terrorregimer som Morgan Johanssons eget regeringsunderlag ofta uttrycker sympatier med.

Fru talman! Vi debatterar i dag två betänkanden som på olika sätt rör samma grundläggande fråga, nämligen hur Sverige ska föra en ansvarsfull, effektiv och säkerhetspolitiskt relevant exportkontrollpolitik i en tid då vårt närområde och världen omkring oss förändras snabbt.

Det handlar dels om regeringens skrivelse om strategisk exportkontroll under 2025, där riksdagen får en redovisning av exporten av krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden, dels om propositionen om ett modernt och anpassat regelverk för krigsmateriel, där lagstiftningen och riktlinjerna anpassas till Sveriges nya roll som medlem i Nato. Sverigedemokraterna står bakom utskottets förslag i båda betänkandena.

Fru talman! Sverige befinner sig inte längre i det säkerhetspolitiska läge som präglade stora delar av efterkrigstiden. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har förändrat Europas säkerhetsordning i grunden. Samtidigt ser vi hur auktoritära stater som Ryssland, Kina, Iran och Nordkorea i ökande utsträckning samarbetar militärt, teknologiskt, ekonomiskt och politiskt.

Detta är inte en utveckling som Sverige kan möta med passivitet. Det är inte heller en utveckling som vi kan möta med en exportkontrollpolitik som i praktiken gör det svårare för Sverige att samarbeta med våra allierade och närstående partnerländer än med omvärlden i övrigt.

Svensk försvarsindustri är en central del av svensk säkerhets- och försvarspolitik. Den bidrar till svensk försvarsförmåga, till teknologisk spetskompetens och till att Sverige kan vara en relevant partner i internationella försvarssamarbeten.

För ett land av Sveriges storlek är det helt avgörande att vi kan både exportera och importera krigsmateriel, ingå långsiktiga samarbeten och bidra till den gemensamma försvarsförmågan inom Nato. Därför välkomnar Sverigedemokraterna att regelverket nu moderniseras.

Fru talman! I betänkande UU18 behandlas regeringens proposition med ändringar i lagen om krigsmateriel, offentlighets- och sekretesslagen och vapenlagen. Syftet är att anpassa regelverket till Sveriges Natomedlemskap och göra det mer ändamålsenligt.

Det handlar bland annat om att skärpa straffen för grova brott mot lagen om krigsmateriel. Det handlar om att höja sanktionsavgifter. Det handlar om att införa tillståndskrav enligt vapenlagen för tillverkning av skjutvapen och föremål som jämställs med skjutvapen. Det handlar också om sekretess för vissa uppgifter som är föremål för kontroll enligt exportkontrollregelverket. Detta är helt rimliga och nödvändiga åtgärder.

Ett starkare Sverige kräver både bättre kontroll och bättre förutsättningar för seriösa aktörer. Den som bryter mot regelverket ska mötas av kännbara konsekvenser. Samtidigt ska regelverket inte i onödan hämma seriösa företag, underleverantörer och samarbeten som är viktiga för svensk och allierad försvarsförmåga.

Sverige ska ha en strikt exportkontroll, men strikt får inte betyda långsam, otydlig eller säkerhetspolitiskt naiv. Exportkontrollen ska vara tydlig, effektiv och anpassad till den verklighet vi lever i.

Fru talman! En central del av regeringens proposition är anpassningen av riktlinjerna till Sveriges Natomedlemskap.

Sverige är inte längre militärt alliansfritt. Vi är en del av en försvarsallians, och det innebär förpliktelser – men också möjligheter. Det innebär att svensk försvarsindustri ska ses inte enbart som en resurs för Sveriges nationella försvar utan också som en del av den gemensamma allierade försvarsförmågan.

Därför är det rimligt att riktlinjerna tydliggör att tillstånd till utförsel eller annan samverkan ska kunna medges när det behövs för att tillgodose en allierad stats behov av materiel eller kunnande. Det är också rimligt att samverkan med allierade stater i princip anses stå i överensstämmelse med Sveriges säkerhets- och försvarspolitik.

Det betyder inte att Sverige ska släppa kontrollen. Det betyder inte att tillståndsprövningen blir oviktig. Tvärtom ska prövningen fortsatt bygga på en helhetsbedömning där Sveriges internationella förpliktelser, utrikespolitik, säkerhetspolitik och försvarspolitiska intressen vägs samman. Men det betyder att regelverket måste utgå från att Sveriges säkerhet i dag byggs tillsammans med allierade. Det är en avgörande skillnad jämfört med tidigare.

Fru talman! Sverige föreslås också ansluta sig till avtalet om exportkontroll på försvarsområdet. Även detta är något som Sverigedemokraterna välkomnar.

Det ligger i Sveriges säkerhetspolitiska intresse att värna långsiktiga och kontinuerliga samarbeten i materielfrågor med traditionella samarbetsländer. Det gäller både export och import. Det gäller gemensam utveckling, gemensam produktion och gemensam försörjning av försvarsmateriel.

Samtidigt är det viktigt att understryka att avtalet inte innebär att Sverige överger sin nationella exportkontroll. Utgångspunkten är att varje part fortsatt bedriver sin exportkontroll utifrån sina egna lagar och principer.

Sverigedemokraterna vill se mer samarbete med länder som delar våra säkerhetspolitiska intressen, men det ska ske på ett sätt som värnar svensk kontroll, svenska intressen och Sveriges säkerhet.

Fru talman! I betänkande UU9 behandlas regeringens årliga skrivelse om strategisk exportkontroll. Den fyller en viktig funktion. Riksdagen och allmänheten ska kunna följa hur exportkontrollpolitiken utvecklas, vilka principer som tillämpas och hur exporten ser ut.

Utskottet konstaterar att skrivelsen över tid har utvecklats till en mer omfattande redogörelse för svensk exportkontrollpolitik. Det är bra. Transparens är viktigt, inte minst på ett område där avvägningarna ibland är svåra och där besluten kan ha stor säkerhetspolitisk betydelse.

Samtidigt måste man komma ihåg vad exportkontroll ytterst handlar om. Det är inte bara en administrativ process; det är ett säkerhetspolitiskt verktyg. Exportkontroll handlar om att förhindra att svensk teknologi, svensk materiel eller svensk kompetens hamnar hos aktörer som hotar vår säkerhet, våra allierade eller den internationella stabiliteten. Men exportkontroll handlar också om att möjliggöra samarbete med länder som stärker Sveriges säkerhet.

Fru talman! Utskottet konstaterar i betänkande UU9 att det svenska regelverket för krigsmaterielexport bygger på lagen om krigsmateriel, krigsmaterielförordningen samt de principer och riktlinjer som regeringen beslutat om och riksdagen godkänt.

Krigsmateriel får exporteras endast om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för det och om det inte strider mot Sveriges internationella förpliktelser eller Sveriges utrikespolitik i övrigt. Vid prövningen ska även EU:s gemensamma ståndpunkt och FN:s vapenhandelsfördrag beaktas.

Prövningen måste dock göras med tydlig förståelse för dagens säkerhetspolitiska verklighet. I en tid när Europas demokratier rustar upp, när Ukraina slåss för sin överlevnad, när hotet från Ryssland består och när Kina agerar alltmer aggressivt måste Sverige kunna samarbeta mer med stater som delar våra strategiska intressen.

Det är också därför Sverigedemokraterna återkommande har betonat vikten av att exportkontrollen inte får bli ett hinder för västligt samarbete och gemensam avskräckning.

Fru talman! När det gäller produkter med dubbla användningsområden, PDA, blir frågan ännu mer komplex. Teknik som i grunden är civil kan användas militärt. Programvara, AI, kvantdatorer, bioteknik och cyberövervakningsprodukter kan ha både legitima användningsområden och mycket farliga tillämpningar.

Därför behövs en strikt och effektiv kontroll av PDA. Sverige ska inte bidra till att auktoritära regimer får tillgång till teknik som kan användas för internt förtryck, militär upprustning eller utveckling av massförstörelsevapen.

Men även här krävs precision. Det räcker inte med breda symbolförslag eller totalförbud som låter kraftfulla men riskerar att bli trubbiga i praktiken. Regelverket måste vara skarpt nog för att träffa fel aktörer och rätt utformat för att inte försvåra legitimt samarbete med våra partnerländer.

Fru talman! Sverigedemokraterna har i detta betänkande ett särskilt yttrande. Där ställer vi oss bakom utskottets ställningstagande när det gäller tillämpningen av regelverket men vidhåller också våra tidigare synpunkter om behovet av en positiv presumtion för krigsmaterielexport till och annan samverkan med Israel.

Israel är Mellanösterns enda demokrati. Det är ett land med högteknologisk försvarsindustri och med erfarenheter på områden som är av stor betydelse för svensk och västlig försvarsförmåga, inte minst när det gäller luftförsvar, missilförsvar, underrättelseförmåga, drönarteknik och civil-militär beredskap.

Sverigedemokraterna menar att Sverige har ett strategiskt intresse av att utveckla samarbetet med Israel inom det försvarsindustriella området. Det betyder inte att Sverige ska vara okritiskt, och det betyder inte att Sverige ska avstå från att påtala övertramp eller brister. Men det betyder att vi inte ska behandla en demokratisk partnerstat som om den vore jämförbar med de auktoritära regimer som hotar Sverige, Europa och den regelbaserade världsordningen.

Att avbryta allt militärt samarbete med Israel, att kalla hem försvarsattachén och isolera Israel är enligt Sverigedemokraterna fel väg att gå. Det är också farligt för Sverige. Det skulle innebära att svenska soldater står utan de system som vi importerar från Israel. Sverige bör i stället värna våra relationer med demokratiska partnerländer och använda samarbete, dialog och strategiskt inflytande på ett ansvarsfullt sätt.

Fru talman! Samma princip gäller i synen på Taiwan. Taiwan är en högteknologisk demokrati som lever under ett växande militärt hot från Kina. Kina är inte bara ett hot mot Taiwan, utan Kina är också en systemutmanare mot västvärlden, mot våra intressen och mot den fria världens teknologiska och ekonomiska säkerhet. Taiwan har också en egen högteknologisk försvarsindustri som Sverige skulle kunna tjäna mycket på att samverka med. Det gäller inte minst inom den marina sektorn, där båda staterna har förmågan att bygga moderna ubåtar.

Sverige bör därför se över hur vi kan fördjupa samarbetet med Taiwan och möjliggöra krigsmaterielexport till landet liksom ökad export av produkter med dubbla användningsområden. Det handlar om att Sverige inte ska låta auktoritära stormakter ensamma definiera gränsen för vårt samarbete med demokratiska partnerländer.

Fru talman! Mot detta står en annan linje, som ofta förs fram från vänstern i kammaren. Den bygger på att Sverige ska införa allt fler ensidiga begränsningar, allt fler totalförbud och allt fler politiska markeringar, som riskerar att försvaga och försvåra vår försvarsindustri och minska vårt handlingsutrymme. Den synen delar inte Sverigedemokraterna.

Vi menar att Sverige behöver en ansvarsfull men inte självskadlig exportkontroll, strikt men inte verklighetsfrånvänd, principfast och säkerhetspolitiskt relevant. Vi ska säga nej när svensk materiel riskerar att hamna fel, och vi ska säga nej när internationella förpliktelser, embargon eller allvarliga risker kräver det. Men vi ska också kunna säga ja när export, samverkan och teknologiskt utbyte stärker Sverige, stärker våra allierade och bidrar till avskräckning mot de krafter som hotar vår frihet.

Fru talman! Sverige behöver ett modernt regelverk, en stark försvarsindustri, fungerande exportkontroll och tätare samarbete med demokratiska partnerländer och allierade. Det är så vi stärker svensk säkerhet, det är så vi bidrar till den gemensamma västliga försvarsförmågan och det är så vi möter en värld där demokratier måste bli bättre på att försvara sig själva militärt, teknologiskt och politiskt.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i båda betänkandena.

Fru talman! Regeringen har just presenterat en rykande färsk Arktisstrategi där säkerhetspolitik, ekonomi och klimat knyts samman. Samtidigt ser vi ökad stormaktsrivalitet i Arktis i form av både rysk militär närvaro och växande kinesiska intressen i området.

Min fråga är: Hur ser utrikesministern och regeringen till att konkret säkerställa att svenska säkerhetsintressen och kontrollen över vårt närområde inte underordnas andra aktörers strategiska ambitioner? Är regeringen beredd att vidta ytterligare nationella åtgärder för att stärka svensk närvaro och suveränitet i Arktis?

Fru talman! Jag instämmer i det Matilda Ernkrans säger om att det är viktigt att de brott mot folkrätten som har begåtts av Ryssland leder till åtal och fällande domar.

Sedan talar Matilda Ernkrans om vad regeringen har gjort i den här frågan och vad en regering skulle kunna göra. Nu sitter Sverigedemokraterna själva inte i regeringen, men vi har ett nära samarbete med regeringen. Nu har vi dessutom EU-ministern på plats i dag. Frågor om vad regeringen gör är väl lämpliga att ställa till just regeringens representant här.

Matilda Ernkrans frågar också om Sverigedemokraternas samarbete med regeringen när det gäller EU. Men vad regeringen och Sverigedemokraterna diskuterar i de möten som vi har oss emellan är inget jag tänker berätta för Matilda Ernkrans i den här debatten. Men det är klart att vi har ett samarbete och pratar med varandra även när det gäller utrikespolitik och EU-frågor. Allt annat vore väldigt konstigt.

Fru talman! Inledningsvis gjordes påståenden som att Sverigedemokraterna inte tror på samarbete med andra länder. Detta avfärdar jag som trams, för det har ingen koppling till verkligheten över huvud taget. Sverigedemokraterna tror på samarbete på lika villkor mellan olika länder och på mellanstatligt samarbete.

När det gäller sanktioner och åtal gällande sanktioner är Sverigedemokraterna det parti som allra tydligast i Sveriges riksdag har drivit på för ökade sanktioner och ökad press på Ryssland. När det gäller det som Matilda Ernkrans beskriver, att inget åtal har väckts fast det i många fall finns starka skäl att göra det, är det domstolar som fattar besluten om åtal. Det är inte vi politiker här i Sveriges riksdag som tar de besluten.

Fru talman! Vi debatterar i dag utrikesutskottets betänkande Verksamheten i Europeiska unionen under 2025. Det är en bred skrivelse som speglar ett år som i hög grad präglats av det allvarliga säkerhetsläget i vårt närområde: Rysslands fortsatta angreppskrig mot Ukraina, ett instabilt Mellanöstern, ökade hybridhot, ekonomisk osäkerhet och en tilltagande geopolitisk konkurrens.

För Sverigedemokraterna är EU-samarbetet viktigt, men det måste vara ett samarbete mellan självständiga medlemsstater. EU ska vara starkt där EU gör verklig nytta, till exempel i stödet till Ukraina, i sanktionerna mot Ryssland, i arbetet för Europas säkerhet, i den fria handeln, i skyddet av den inre marknaden och i försvaret av den regelbaserade världsordningen.

EU ska inte utvecklas i en riktning mot en centraliserad federation så att allt fler beslut flyttas från medlemsstaterna och deras folkvalda parlament. Ett starkt europeiskt samarbete kräver respekt för nationell suveränitet, subsidiaritet och medlemsstaternas legitima intressen.

Det är mot denna bakgrund som Sverigedemokraterna har lämnat ett särskilt yttrande i betänkandet. Vi delar i huvudsak utskottets bedömning men vill tydliggöra två principiellt viktiga utgångspunkter: synen på beslutsfattandet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och vikten av en ansvarsfull och meritbaserad utvidgning.

Fru talman! När det gäller de övergripande frågorna delar vi utskottets bedömning att EU:s utvidgning är en geostrategisk fråga. Det är uppenbart att Europas säkerhet påverkas av utvecklingen i Ukraina, Moldavien och delar av västra Balkan. Att dessa länder närmar sig EU kan bidra till stabilitet, reformer och ökad motståndskraft mot ryskt och annat auktoritärt inflytande. Men just därför måste processen vara trovärdig.

Sverigedemokraterna vill understryka vikten av en ansvarsfull och meritbaserad utvidgning. Kandidatländerna måste uppfylla Köpenhamnskriterierna, däribland kraven på stabila demokratiska institutioner, rättsstatens principer, mänskliga rättigheter, en fungerande marknadsekonomi och en förmåga att fullgöra medlemskapets skyldigheter.

EU ska hjälpa kandidatländerna i deras reformarbete, men medlemskap kan aldrig bli en symbolhandling eller genväg. Det måste bygga på faktiska, påtagliga och oåterkalleliga framsteg. EU får inte låta geopolitiskt tryck ersätta faktiska reformer.

Fru talman! En annan övergripande fråga gäller EU:s budget. Sverigedemokraterna ser positivt på att regeringen driver linjen om en mer återhållsam och prioriterad EU-budget. EU-medel ska användas där de gör verklig nytta. Säkerhet, konkurrenskraft, stöd till Ukraina och åtgärder med ett tydligt europeiskt mervärde bör prioriteras framför ständigt växande budgetramar och nya utgiftsområden.

För Sverige är det också centralt att värna en rimlig svensk avgift. Svenska skattebetalare ska känna förtroende för att EU-resurser används ansvarsfullt och effektivt.

Fru talman! När det gäller utrikespolitiken konstaterar utskottet att den regelbaserade världsordningen utmanas. Det ser vi varje dag i Ukraina. Rysslands fullskaliga invasion är inte bara ett angrepp på Ukraina utan ett angrepp på hela Europas säkerhetsordning och på principen att gränser inte får ändras med våld.

EU måste därför fortsätta att vara en stark och uthållig aktör i stödet för Ukraina. Det gäller militärt, ekonomiskt, humanitärt och politiskt. Sveriges linje ska vara tydlig: mer stöd till Ukraina och ökad press på Ryssland.

Samtidigt behöver EU:s säkerhetspolitiska arbete stärkas på rätt sätt. Europa måste ta ett större ansvar för sin egen säkerhet, bygga upp sin försvarsindustriella bas och öka sin försvarsförmåga. Men detta arbete måste vara medlemsstatsdrivet och utgå ifrån Nato som grunden för Europas kollektiva försvar. EU ska komplettera Nato, inte konkurrera med Nato.

Det är också här som frågan om EU:s beslutsfattande blir viktig. Utskottet konstaterar att effektiviteten i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken under 2025 har utmanats av ökade svårigheter att finna konsensus och att fler beslut har hindrats av enskilda medlemsstater. Det är ett reellt problem. I en tid av krig, hybridhot och auktoritär maktpolitik behöver EU kunna agera snabbt och samlat.

För Sverigedemokraterna är slutsatsen inte att man utan vidare ska göra permanenta ingrepp i EU:s beslutsordning. Utrikes- och säkerhetspolitiken rör kärnan i medlemsstaternas suveränitet, nationella säkerhet, strategiska intressen, militära avvägningar och relationer till omvärlden. Därför anser Sverigedemokraterna att kravet på enhällighet fortsatt ska bibehållas i de delar av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken där medlemsstaternas nationella inflytande och säkerhetspolitiska intressen särskilt berörs.

Detta betyder inte att vi blundar för problemen eller accepterar att enskilda medlemsstater missbrukar sitt inflytande. Men problem som ytterst bottnar i en regerings agerande bör inte utan starka skäl bemötas med permanenta förändringar av EU:s beslutsordning. Innan man förändrar balansen mellan unionen och medlemsstaterna bör andra möjliga åtgärder prövas.

Fru talman! Sanktioner är ett av EU:s viktigaste verktyg för att sätta press på stater, aktörer och individer som bryter mot folkrätten, undergräver internationell säkerhet eller begår allvarliga övergrepp. Sverigedemokraterna välkomnar att regeringen verkar för att öka trycket på Ryssland, bland annat genom fler effektiva åtgärder mot den ryska skuggflottan och dess möjliggörare och mot sanktionskringgående. Det är avgörande att det inte bara beslutas om sanktioner utan att dessa också efterlevs. Ryssland ska inte kunna finansiera sitt krig genom kryphål, mellanhänder eller skuggstrukturer.

Sverigedemokraterna ser också positivt på att sanktioner används mot personer och aktörer som bär ansvar för allvarliga människorättsbrott. Samtidigt är det viktigt att sanktioner är väl avvägda, rättssäkra, proportionerliga och effektiva.

När det gäller Mellanöstern bör EU kunna stödja ansträngningar för en varaktig fred och samtidigt använda restriktiva åtgärder där det är motiverat. Sverigedemokraterna välkomnar arbetet med riktade sanktioner mot extremistiska bosättare på Västbanken. Det är viktigt att EU upprätthåller trycket på alla parter att respektera folkrätten.

Fru talman! Den gemensamma handelspolitiken är ett område där EU har stor betydelse för Sverige. Sverige är ett exportberoende land. Vårt välstånd, våra företag och många svenska arbetstillfällen bygger på öppen, regelbaserad och rättvis handel. Sverigedemokraterna ser positivt på en offensiv frihandelsagenda som öppnar marknader för svenska företag och stärker Europas konkurrenskraft.

Samtidigt måste EU:s handelspolitik ta hänsyn till säkerhet, sårbarheter och strategiska beroenden. Vi ska inte vara naiva inför auktoritära stater som använder handel, investeringar, energi eller teknik som geopolitiska verktyg. EU:s handelsavtal ska bidra till ekonomisk tillväxt och bättre villkor för svenska och europeiska företag. Handelspolitiken ska stärka Europa, inte göra oss mer beroende av regimer som inte delar våra värderingar eller säkerhetsintressen.

Fru talman! När det gäller EU:s bilaterala och regionala relationer visar betänkandet på bredden i unionens utrikespolitiska engagemang.

Ukraina är den mest akuta frågan för Europas säkerhet. EU måste fortsatt bidra till att Ukraina kan försvara sig, hålla samman sin statsförvaltning och stå starkt i varje framtida förhandlingsläge. En fred kan inte bygga på att angriparen belönas. En fred måste vara rättvis, varaktig och förankrad i folkrätten.

I förhållande till Ryssland och Belarus behöver EU samtidigt fortsätta att stödja demokratiska krafter, oberoende medier och civilsamhälle. Det är viktigt både för människorna i dessa länder och för Europas säkerhet.

När det gäller Israel och Palestina behöver EU verka för konkreta steg mot en varaktig fred och en trovärdig process. Hamas kan inte ges en framtida roll i styret av Gaza, och civila måste skyddas. Humanitärt bistånd måste nå fram. Samtidigt måste extremistiska bosättare och bosättarvåld som underminerar möjligheterna till en varaktig fred motverkas.

Fru talman! Sammanfattningsvis visar detta betänkande att EU-samarbetet under 2025 präglades av stora, allvarliga frågor: krig i Europa, ett försämrat säkerhetsläge, ökade geopolitiska spänningar och behov av stärkt konkurrenskraft och av en mer sammanhållen utrikespolitik.

Sverigedemokraternas utgångspunkt är tydlig: EU ska vara starkt där EU behövs – när det gäller stödet till Ukraina, sanktionerna mot Ryssland, arbetet för Europas säkerhet, skyddet av den inre marknaden och försvaret av den regelbaserade världsordningen. Men EU ska också respektera medlemsstaternas självbestämmande och principen att beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt. Denna balans, som präglar Sverigedemokraternas syn på EU, innebär ett starkt europeiskt samarbete där det behövs men inte ett EU som steg för steg tar över mer av medlemsstaternas nationella beslutsmakt.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Det är bra att ledamoten nu säger att Vänsterpartiet står bakom även militärt stöd till Ukraina. Ukrainas försvar mot den ryska aggressionen hänger på en rad olika saker, och det militära motståndet är en väldigt viktig del. Men då är det märkligt att Vänsterpartiet ändå motsätter sig att biståndsmedel inom EU öppnas upp för att finansiera militär verksamhet, någonting som på riktigt hade haft effekt på marken i Ukraina. Jag förstår inte riktigt hur ledamoten får ihop det här. Å ena sidan säger man sig stödja detta, å andra sidan är man emot det och reserverar sig till och med mot det i betänkandet.

Herr talman! Jag tycker att det är värt att påminna oss om historiken i den här debatten. Vänsterpartiet uttrycker i sin reservation kritik mot att biståndsmedel inom EU ”öppnats upp för att finansiera militär verksamhet”. Vänsterpartiet lyfter också frågan om att stödet till Ukraina ska finansieras med extra medel och varnar för att ett ökat fokus på Ukraina och Europa kan tränga undan andra biståndsinsatser.

Det är naturligtvis rimligt att diskutera hur stödet utformas och följs upp och hur svenska och europeiska medel används. Men i Ukrainas fall går det inte att låtsas som att humanitärt stöd, reformstöd, ekonomiskt stöd och militärt stöd skulle vara helt frikopplade från varandra. Utan militär motståndskraft blir det ingen återuppbyggnad att tala om. Då finns inga reformer att genomföra och ingen fungerande stat att stödja.

När Ukraina i början av den fullskaliga invasionen behövde vapen för att försvara sig mot den ryska aggressionen var Vänsterpartiet det enda parti i riksdagen som sa nej till att skicka pansarskott till Ukraina. Det var först efter omfattande kritik som partiet ändrade linje.

Sverigedemokraterna hade en annan utgångspunkt. Vi menade tidigt att Ukraina skulle få det stöd som krävdes för att försvara sin frihet och suveränitet. Redan före den fullskaliga invasionen lyfte Sverigedemokraterna frågan om svensk vapenexport till Ukraina.

Det är viktigt att biståndet används effektivt och transparent, men det är också viktigt att förstå den verklighet som Ukraina befinner sig i. Ukraina slåss inte bara för sin egen överlevnad utan också för Europas säkerhet. Därför blir Vänsterpartiets hållning något problematisk, menar jag. Man säger sig vilja stödja Ukraina men är återkommande emot de verktyg som faktiskt krävs för att kunna stå emot Ryssland.

Fru talman! Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina är inte bara ett angrepp på en enskild, självständig stat. Det är ett angrepp på Europas säkerhet, på folkrätten och på varje nations rätt att själv bestämma sin framtid. Därför är Sveriges stöd till Ukraina inte bara en fråga om solidaritet utan också en fråga om svensk och europeisk säkerhet.

Ryssland har ställt om hela sitt samhälle för en utdragen konflikt med väst, och enligt olika bedömare är Ukraina bara början. Ett Ukraina som står emot rysk aggression, som stärker sin motståndskraft och som steg för steg närmar sig den europeiska gemenskapen bidrar också till ett tryggare Sverige.

Regeringens skrivelse visar på bredden i det svenska stödet till Ukraina. Det handlar om humanitärt stöd till människor som drabbats av kriget och stöd till samhällsbärande funktioner men också om långsiktiga reformer, återuppbyggnad och stärkt motståndskraft. Det är just den kombinationen som är viktig. Ukraina behöver kunna hantera krigets akuta konsekvenser här och nu samtidigt som landet steg för steg bygger ett starkare, friare och mer europeiskt samhälle för framtiden.

Herr talman! När det gäller reformer delar utskottet regeringens bedömning om vikten av ett fortsatt starkt, långsiktigt och samordnat stöd till Ukraina. Ukraina har trots mycket svåra omständigheter fortsatt att driva ett omfattande reformarbete. Det handlar om rättsstatens principer, antikorruptionsarbete, ekonomisk utveckling, decentralisering, miljö och klimat, digitalisering och andra reformområden som är centrala för landets långsiktiga utveckling.

Det är viktigt att vara tydlig med att ett framtida EU-medlemskap kräver reformer. Det kräver att Ukraina uppfyller de krav som följer av medlemskapsprocessen. Men det är lika viktigt att vara tydlig med att Ukraina hör hemma i Europa och att Sverige ska vara en aktiv partner i den processen.

Sedan 2022 har Sverige lämnat reformstöd inom 28 av de 35 förhandlingskapitel som ligger till grund för EU:s medlemskapsförhandlingar. Det visar att Sverige inte bara uttrycker stöd i ord utan också bidrar konkret till att stärka Ukrainas institutioner och reformförmåga.

Det är en ansvarsfull linje. Vi ska stödja Ukraina, men vi ska också stå fast vid att ett EU-närmande måste bygga på verkliga reformer och rättsstatens principer samt på att medlemskapskraven uppfylls.

Herr talman! Utskottet berör också de omfattande miljöskador som Rysslands krig har orsakat. Förstörd infrastruktur, förorenad mark, rasmassor och skadade ekosystem är en del av krigets långsiktiga konsekvenser. Här har Sverige en viktig roll att spela, inte minst genom expertis inom avfallshantering, miljölagstiftning och hållbar förvaltning.

Det är bra att Sverige bidrar till att stärka Ukrainas kapacitet även på detta område. Samtidigt måste misstänkta krigsbrott dokumenteras och utredas. Ryssland måste hållas ansvarigt för sin aggression och för de konsekvenser som kriget har fått, både för människor och för miljön.

En annan del gäller minröjning. Ukraina är ett av världens mest minerade länder. Det skapar lidande för civilbefolkningen och försvårar jordbruk, transporter, återuppbyggnad och vardagsliv.

Sverige har under flera år lämnat stöd till minröjning i Ukraina. Under åren 2022 till 2024 har svenskt stöd bland annat bidragit till röjning av mark, kartläggning av minerade områden, utrustning till Ukrainas Mine Action Centre och utbildning av över 22 000 personer i riskerna med minor. Sverige har dessutom lämnat 209 miljoner kronor till UNDP:s program för civil minhantering. Detta är ett konkret exempel på bistånd som gör skillnad. Det räddar liv, möjliggör återuppbyggnad och stärker Ukrainas förmåga att återta kontrollen över sitt eget territorium.

Herr talman! När det gäller utformningen av stödet är utskottets linje tydlig. Stödet till Ukraina ska vara långsiktigt, flexibelt och effektivt. Regeringens reformagenda betonar just detta: att biståndet ska präglas av långsiktighet, transparens och tydligare resultat. Det är en inriktning som vi sverigedemokrater välkomnar.

Svenskt bistånd måste kunna följas upp, och det måste gå att se resultat. Det ska inte handla om symbolpolitik eller om att mäta framgång i hur mycket pengar som betalas ut. Det avgörande är vad stödet faktiskt åstadkommer.

I Ukrainas fall är resultaten tydliga. Genom stöd till statsbudgeten har Sverige bidragit till att upprätthålla grundläggande samhällsfunktioner och makroekonomisk stabilitet. Genom humanitärt bistånd har människor fått livsmedel, nödbostäder, hälsovård och stöd till försörjning. Genom reformstöd har Sverige bidragit till Ukrainas långsiktiga demokratiska och institutionella utveckling.

Det är också viktigt att biståndet ses som en integrerad del av utrikespolitiken. Ukraina är regeringens främsta utrikespolitiska prioritering. Det är rimligt, för det som står på spel i Ukraina är inte isolerat till Ukraina. Det handlar om huruvida gränser i Europa ska kunna flyttas med våld. Det handlar om huruvida auktoritära stater ska kunna diktera sina grannländers framtid. Det handlar om säkerheten i vår egen del av världen. Därför är stödet till Ukraina också en investering i Sveriges säkerhet.

Herr talman! Betänkandet behandlar även jämställdhet samt kvinnor och säkerhet. Utskottet välkomnar jämställdhetsperspektivet och att det integreras i det svenska biståndet till Ukraina. Det är viktigt inte minst eftersom ett land i krig behöver ta tillvara hela befolkningens kraft i försvaret, återuppbyggnaden och samhällsutvecklingen.

Svenskt stöd har bland annat gått via UN Women, som har arbetat med statliga aktörer, säkerhetssektorn och kvinnoorganisationer. Insatser har bidragit till stärkt kvinnligt ledarskap inom försvars- och säkerhetssektorn och till genomförandet av Ukrainas nationella handlingsplaner för kvinnor, fred och säkerhet i enlighet med FN:s resolution 1325.

Sverige har också stöttat civilsamhällets kapacitet i Ukrainas reformprocess, bland annat i frågor om jämställdhetsintegrering och rättighetsperspektiv. Genom UNFPA har stöd lämnats till jämställdhetsarbete inom utbildningssektorn, och genom National Democratic Institute har insatser bidragit till ökad inkludering av kvinnor i politiska processer. Det är bra. Men även här bör vi hålla fast vid att biståndet ska vara resultatinriktat.

Jämställdhetsarbetet ska inte reduceras till procentmål eller administrativa markörer. Det är viktigt att insatserna stärker Ukrainas motståndskraft, skyddar utsatta människor, bidrar till återuppbyggnaden och stärker landets demokratiska utveckling. Det är också därför utskottet gör rätt i att inte föreslå nya tillkännagivanden på området. Det finns redan ett arbete på plats. Regeringen redovisar resultat, och Sverige bidrar. Fokus bör nu ligga på att fortsätta leverera stöd som fungerar i praktiken.

Herr talman! Sverige ska stå på Ukrainas sida. Vi ska stödja Ukrainas rätt att försvara sin suveränitet och territoriella integritet. Vi ska bidra till landets återuppbyggnad och reformarbete. Vi ska verka för att Ryssland hålls ansvarigt. Vi ska samtidigt säkerställa att svenska skattemedel används effektivt, transparent och med tydliga resultat. Det är just därför regeringens fördjupade resultatredovisning är viktig. Riksdagen behöver kunna följa upp vad biståndet leder till. Medborgarna har rätt att veta hur resurserna används. Ukraina har rätt till ett stöd som är uthålligt, effektivt och anpassat efter landets verkliga behov.

Herr talman! Ukrainas kamp är Europas kamp. Ett starkt Ukraina är en förutsättning för ett tryggare Europa och därmed också för ett tryggare Sverige. Med det sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Sveriges och Europas säkerhetspolitiska läge fortsätter att försämras på bred front. Vi ser hur Rysslands krig i Ukraina fortsätter och hur konflikten i Mellanöstern får konsekvenser långt utanför regionen. Tyvärr har läget inte förbättrats under det senaste året utan snarare kraftfullt försämrats. Detta inskärper allvaret i utformandet av svensk säkerhetspolitik och kräver en realistisk politik med tydlig målsättning att stärka den svenska och europeiska säkerheten.

I Ukraina fortsätter de ryska angreppen oförtrutet, och den ukrainska befolkningen lider under urskillningslösa bombardemang som sker dag som natt. I frontlinjen trycker Ryssland på, men vi ser också att Ukraina står emot. Allt detta möjliggörs av ett starkt stöd från väst, där det svenska stödet varit avgörande.

Herr talman! I och kring Iran har kriget nu pågått i flera veckor, och konsekvenserna är tydliga inte minst för civilbefolkningen och den iranska befolkningen, som fortsatt förtrycks av en islamistisk regim som inte skyr några medel. Konsekvenserna är också tydliga för Sverige, bland annat ekonomiskt, när energipriserna stiger.

Det värsta av allt skulle vara om Iran utvecklade kärnvapen. Då kan det inom en snar framtid finnas ett direkt kärnvapenhot mot Europas och även Sveriges säkerhet.

Herr talman! USA spelar heller inte samma roll som tidigare, och den nuvarande presidentadministrationen under Trump är inte samma allierade som tidigare. Trump har kontinuerligt kritiserat Nato och olika europeiska allierade. Detta behöver svensk säkerhetspolitik ta höjd för. Samtidigt är USA mer än den nuvarande administrationen, och Europa inklusive Sverige är fortfarande beroende av amerikanska förmågor, inte minst inom kärnvapenområdet, för att avskräcka rysk aggression mot Europa.

Herr talman! Inför dessa hot krävs en förutseende och stabil utrikespolitik som inte värjer för de svåra frågorna. Det är just det vi har sett från regeringen, som med Sverigedemokraternas stöd drivit en tydlig linje som ansvarstagande Natomedlem som tydligt stöder Ukraina och agerar i en allt farligare värld, ofta i nära samarbete med våra nordiska och baltiska kollegor.

I det här läget gäller det inte bara att möta de hot som finns i dag utan även att kunna möta framtidens hot. Vi behöver vara förutseende och inte automatiskt räkna med att USA kommer att ställa upp för Europa och Sverige på samma sätt som tidigare. Det här kräver att Europa har ökad autonomi och ökad förmåga att möta ett aggressivt Ryssland.

Herr talman! Vi i Tidöpartierna har lagt en god grund för en säkerhetspolitik som håller när det blåser och som är förutseende gällande ett fortsatt försämrat säkerhetsläge. Det är en säkerhetspolitik som är nödvändig för att upprätthålla stabiliteten i vår del av Europa, för att fortsätta stärka Nato och för att bygga starka allianser mellan västvärldens demokratier.

Med det, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Herr talman! Som Morgan Johansson själv sa i sitt anförande: Internet glömmer aldrig. Vem som helst kan googla och få fram det citatet när Stefan Löfven inte kunde välja mellan Trump och Putin.

Dessutom har Magdalena Andersson sagt att Europa kan bomba Ryssland sönder och samman. Ryssland har en kärnvapenarsenal som är mångdubbelt större än både Frankrikes och Storbritanniens tillsammans. Att då tala om att Europa redan utan vidare kan bomba Ryssland sönder och samman är antingen djupt okunnigt eller oärligt.

Om detta är den socialdemokratiska analysen måste Socialdemokraterna också mena att Frankrike och Storbritannien redan i dag utgör en fullt tillräcklig kärnvapenavskräckning mot Ryssland. Men om de inte menar det var det bara ett stort okunnigt utspel utan täckning i verkligheten.

Det är det som gör Socialdemokraternas kritik så ihålig. Först låter de tvärsäkra om Europas säkerhet och förmåga, men så fort Sverige för samtal med Frankrike om Europas avskräckning och hur den kan stärkas i praktiken blir de plötsligt upprörda. Det här går inte ihop i praktiken.

Herr talman! Det var mycket om Sverigedemokraterna i Morgan Johanssons anförande. Jag tror att i stort sett hela anförandet handlade om Sverigedemokraterna.

Jag kan kort bara nämna att Stefan Löfven, Morgan Johanssons egen statsminister i den regering som han själv var minister i, inte kunde välja mellan Trump och Putin, alltså en demokratiskt vald president och allierad och den ryska diktatorn.

Det var dock inte detta mitt replikskifte skulle handla om utan om faktisk säkerhetspolitik, som det här betänkandet handlar om.

I dagsläget finns bara två europeiska kärnvapenmakter. Det är Frankrike och Storbritannien. Därför är det både rimligt och välkommet att Sverige har inlett en dialog med Frankrike om ett kärnvapensamarbete. Vi vet ännu inte vad samtalen leder till, men ansvarstagande säkerhetspolitik handlar om att vara förberedd innan läget försämras ytterligare, inte efteråt.

Just därför visar Socialdemokraterna återigen upp en säkerhetspolitisk naivitet som Europa inte längre har råd med. Morgan Johansson och Socialdemokraterna accepterar utan problem Natos kärnvapenavskräckning. Det är en avskräckning som i huvudsak bygger på amerikanska kärnvapen. Det är tydligen fullt acceptabelt, men så fort Sverige för samtal med Frankrike om Europas egen säkerhet kommer plötsligt de upprörda invändningarna.

Det här är inte en seriös säkerhetspolitik, utan det är ett politiskt kappvänderi i en av vår tids allvarligaste frågor.

Min fråga till Morgan Johansson är därför: Varför är Socialdemokraterna så bekväma med att lägga Europas yttersta säkerhet i händerna på Trumpadministrationen men så obekväma att ens diskutera en starkare europeisk pelare tillsammans med Frankrike?