Louise Eklund

Fru talman! Jag tackar Rickard Nordin för frågan.

Det råder inget motsatsförhållande. Jag är glad för frågan och glad att få understryka det som jag har talat om i dag och vid många andra tillfällen: Lösningen för Sverige och för Europa handlar inte om att minska kontakterna med utlandet, kapa kablarna eller på annat sätt minska vare sig exporten eller för den delen importen av el. Vi har ett sammanbundet och sammanlänkat energisystem i hela Europa. Det stärker den svenska resiliensen och motståndskraften mot allehanda störningar i vår produktion. Samma sak gäller naturligtvis för Europa också. Det behöver inte stå i motsatsförhållande till andra målsättningar.

Jag är väldigt glad över att Rickard Nordin tar upp den här aspekten. Vi liberala partier brukar framhålla vikten av internationella kontakter och utbyten, så även på energiområdet.

Fru talman! Sveriges välstånd och även säkerhet bygger på just trygg och stabil tillgång till energi. Det behöver dessutom vara till konkurrenskraftiga priser. Under tidigare regeringar har vi sett en utveckling där svensk energiförsörjning försämrats alltmer. Den stabila baskraften har långsamt men också systematiskt fasats ut.

Den här regeringen har lagt om energipolitiken. Man har haft en tydlig och långsiktig inriktning: att bygga ett robust, fossilfritt och kostnadseffektivt energisystem. Därmed har byggstenarna lagts för att kunna få till en elektrifiering av transporter och industri och på så sätt möjliggöra för den gröna omställningen.

Men det ska inte glömmas bort att en målsättning har varit att stärka den svenska konkurrenskraften och göra svenska företag slagkraftiga i en globaliserad men alltmer osäker omvärld. Ett robust energisystem behövs onekligen för att klara inte bara en vardag med köttbullsstekande och tvätthögstvättande utan också en krissituation med ökad oro och osäkerhet.

Fru talman! Fram till rätt nyligen var Sverige självförsörjande på el årets alla dagar, dygnets alla timmar, oavsett väderlek. Sedan dess har totalt sex fullt fungerande kärnkraftsreaktorer lagts ned, av politiska skäl. Det är resultatet av de beslut som vi har sett de senaste åren. När vi till exempel har haft driftstopp eller när de kvarvarande verken av andra anledningar inte har gått för fullt har vi sett vilka stora konsekvenser det får för det svenska energisystemet. Delar av södra Sverige, inte minst min hemstad Malmö, riskerar att tvångsbortkopplas från nätet. Så sårbara har vi gjort oss.

Att så fundamentalt förstöra ett välfungerande, konkurrenskraftigt energisystem borde knappt vara möjligt. Men det var där vi stod när den här mandatperioden började. Den långsiktiga inriktning för energipolitiken som den här regeringen lade fram när den tillträdde ligger fast. Den genomförs också steg för steg. Det är bra, och det är helt nödvändigt.

Fru talman! Med det sagt är det uppenbart att mycket återstår att göra. Jag tror att vi är många som känner att det är något intuitivt fel när vi inom samma land har så stora prisskillnader som vi ser i dag och har sett under en längre tid.

Jag vet att det finns de i kammaren som tycker att lösningen på detta är att kapa kablarna till utlandet. Jag tänker att det vore ett misstag. Rätt utformad är den sammankopplade europeiska elmarknaden en nyckel till ett stabilt energisystem. Men naturligtvis behöver vi bygga upp den svenska och för den delen även den europeiska produktionen.

Vad gäller just produktionen av energi har den här regeringen lagt en ny linje. Målet har varit uttalat: att öka produktionen av fossilfri energi till konkurrenskraftiga priser.

Tack vare de helt avgörande beslut som har fattats under den här mandatperioden står vi bättre rustade än för fyra år sedan. Det har nämnts tidigare här i kammaren att vi har fattat beslut om ny kärnkraft. Vi har också sänkt elskatten och gjort en större satsning på Kraftlyftet. Det kanske viktigaste är att vi har fastställt det historiska skiftet att gå från det förnybara till det fossilfria.

Sammantaget skulle jag tro att den sista punkten är det enskilt viktigaste Sverige kan göra för att leva upp till sina åtaganden i det globala klimatarbetet: att gå från fossila till fossilfria energikällor. Då är kärnkraften naturligtvis helt avgörande. Det går inte att ställa om energiproduktionen så snabbt med bibehållna leverans- och driftssäkerhetsmål på något annat sätt.

Fru talman! Därmed yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! I en orolig tid är försvarsförmåga viktigt, och det görs också historiskt stora satsningar på försvaret i Sverige och i övriga Europa.

Ett aktuellt exempel är Saab Kockums, som nu ligger i Landskrona. Man expanderar kraftigt, och nyligen aviserade man att man har fått en stor beställning att leverera ubåtar till Polen. Det innebär att företaget kommer att öka sin produktionskapacitet i Landskrona och i Skåne ordentligt. Detta är naturligtvis ett väldigt välkommet besked i synnerhet för Landskrona, där det kommer att få stor betydelse för jobben, industrin och den fortsatta utvecklingen, men även för svensk och europeisk försvarsförmåga.

Min fråga till statsministern är hur regeringen ser på behovet av arbetskraft till försvarsindustrin när branschen nu expanderar och vilka utbildningsinsatser man tror kan komma att behövas framöver.

Herr talman! Debatten om hur regelverket för gas- och elnätet ska se ut rör sig i ett spänningsfält mellan olika intressen. Vi har de senaste åren sett en alltmer högljudd och uttalad konflikt mellan å ena sidan nätföretagens kostnader till konsument och å andra sidan det stora behovet av investeringar i de svenska elnäten.

Precis som det har redogjorts för här i kammaren är de föreslagna lagändringarna en kompromiss mellan dessa två intressen – å ena sidan svenska el- och gaskunders hushållsekonomi, å andra sidan behovet av stora investeringar över hela landet. Som alla kompromisser riskerar även denna att göra alla missnöjda, men jag har svårt att se hur man skulle kunna landa i något annat utan att det vältrar över åt ena eller andra hållet. Det är också ganska tekniskt och svårt att få till genomgripande förändringar som landar väl.

Det som är föreslaget tycker jag har en bra balans mellan intressena. Jag yrkar därmed bifall till förslaget.

Fru talman! Jag ska inte förlänga debatten alltför mycket. Mycket klokt har redan sagts, och jag yrkar bifall till utskottets förslag. Jag tycker att mina kollegor i partierna på regeringssidan har argumenterat väl, och jag är glad för den goda ton vi har hållit här i kammaren.

Det här är en ganska delikat fråga att ta sig an oavsett var man befinner sig i politiken, och jag förstår och sympatiserar väldigt mycket med det engagemang många människor har för naturen och vattnen i sin närmiljö. Det är bra att de har det – allt annat vore märkligt.

Men samtidigt, fru talman, behöver vi de mineral, metaller och grundämnen som gör att vi kan leva i ett högteknologiskt framåtskridande samhälle.

Det finns säkert några undantag, men jag skulle tro att de allra flesta i denna kammare och i Sverige inte vill backa in i framtiden och inte vill skala bort alla de tekniska innovationer och teknologiska landvinningar som vi har sett de senaste årtiondena.

Det blir lite hycklande att å ena sidan säga att vi ska ha alla de fördelar som vi har kunnat få med den tekniska utvecklingen – våra elbilar, våra smarta telefoner och alla de möjligheter vi ser inom AI – men att vi å andra sidan inte själva ska bidra till den utvecklingen. Det är skönare när vi inte ser vad som ligger bakom produkterna och inte ser att någon annan behöver göra det jobb som vi sedan kan dra nytta av.

Jag tänker att vi i Sverige behöver bidra. Jag tänker också att Sveriges miljölagstiftning, en av världens strängaste, är något som vi ska vara väldigt stolta över och fortsätta att värna. Det gör att vi är i väldigt gott skick att bidra till den försörjning av mineral och metaller som kommer att behövas framöver.

Väldigt kort ska det tilläggas att upphävandet av det förbud som vi diskuterar i dag är en relativt ny lagstiftning som infördes 2018, så det kan i viss mån sägas vara en återgång till en ordning som vi hade i Sverige tidigare. Som flera kollegor här har sagt möjliggör det att vi kan ta hand om det uran som företag får fram när de utvinner annat och att vi inte längre ska lägga det på deponi. Det tycker jag låter som ett klokt steg. Allt annat skulle vara vansinnigt resursslöseri.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på alla motioner.

Herr talman! Allan Widman, landshövding i Kalmar tillika tidigare riksdagsledamot från Malmö, har fått ett mycket fint uppdrag av regeringen. Han ska ta fram ett förslag till uppdragsbeskrivning för den kommande svensk-danska utredningen om transporter över Öresund. Detta är naturligtvis otroligt välkommet. Södra Sverige är inne i en väldigt expansiv fas. Den kommer bara att tillta. Det gäller speciellt då Fehmarn Bält-förbindelsen mellan Danmark och Sverige snart är färdig.

Från danskt håll har man metodiskt byggt ut sin infrastruktur genom det statligt ägda bolaget Sund & Bælt. Bolaget är statligt ägt, men det är också affärsdrivet. Det gör att stora infrastrukturella satsningar aldrig belastar den danska statsbudgeten. Den här typen av upplägg uppmärksammas alltmer även från svenskt håll.

Min fråga till statsministern är om Widmans uppdrag mot denna bakgrund skulle kunna rymma möjligheten att även titta på en liknande bolagslösning för svensk del, vad gäller stora infrastrukturprojekt.

Herr ålderspresident! Vi har i dag att diskutera immaterialrätt, det vill säga skyddet av intellektuella prestationer – ett starkt begrepp och en väldigt viktig princip om vi även fortsättningsvis ska ha innovation i Sverige och i Europa.

Immaterialrätten är nämligen i allra högsta grad internationell. Den påverkas av globaliseringen och av den tekniska utvecklingen. Inte minst det senare har gjort att musik, böcker och innovationer i bred skala kan få väldigt stor internationell spridning.

Detta gäller dessutom precis alla områden – jag har exempelvis förstått att den teknik i beachvolleyball som ledde Sverige till OS-guld nu har varumärkesskyddats som Swedish Jump Set. Det är ju alldeles utmärkt. Fler borde belönas även ekonomiskt för de innovationer och tekniska utvecklingar som de kommer på. Detta gäller inte minst de intellektuella prestationer som ibland kan vara svåra att definiera och därmed också att skydda.

Det förslag vi nu har på bordet är ett sätt att både uppmuntra och försvara uppfinningar, utveckling och tekniska innovationer. Därför är det också alldeles självklart för mig att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Vi har ett historiskt beslut att fatta i dag. Det ligger äntligen ett förslag på bordet om hur vi ska skapa förutsättningar för att få på plats en stabil energiproduktion i hela landet. Förslaget möter både näringslivets behov i dag och i morgon och möjliggör den elektrifiering och gröna omställning som många i denna kammare vill se och som framför allt det klimatarbete vi bedriver behöver. Dagens beslut ligger också i linje med vad som nu sker i ett flertal europeiska länder, vilket är bra.

Det är inte första gången vi debatterar energi i kammaren, och anledningen är givetvis att vi fortsatt har problem med energiförsörjningen i Sverige. Ett grundproblem är att det råder stora obalanser mellan landets norra och södra delar. Medan södra Sverige har ett väl utbyggt nät men dåligt med energiproduktion har landets norra delar en väl utbyggd produktion men ett sämre utbyggt nät.

Som nyss nämndes presenterade regeringen i förra veckan ett uppdrag till Svenska kraftnät att verket ska komplettera sin planering med att även titta på hur stamnätet ska kunna byggas ut i norra Sverige. Som det ser ut i dag slutar transmissionsnätet i Porjus i Jokkmokks kommun, och det är inte rimligt.

Obalansen mellan landets norra och södra delar ställer till det för vår elförsörjning, för vår konkurrenskraft, för vår förmåga att leverera på de energipolitiska målen och faktiskt även för våra Natoåtaganden. Utöver detta ser vi hur en sviktande produktion och överföringsförmåga får konsekvenser för både elektrifieringen av befintlig industri och den nyindustrialisering av landet vi hoppas på.

Att bygga ut transmissionsnätet i norra Sverige löser en del av problemet. Men det är tydligt att vi även behöver åtgärda bristerna i landets södra delar, inte minst i ljuset av det nya säkerhetspolitiska läget.

Herr talman! Vad gäller produktionen av energi har regeringen lagt om inriktningen för energipolitiken sedan den tillträdde. Målet har varit att öka produktionen av fossilfri energi till konkurrenskraftiga priser. Tack vare de helt avgörande beslut vi har tagit på energiområdet sedan regeringen tillträdde står vi nu rustade att ta oss an det historiska skifte som elektrifieringen och den gröna omställningen innebär.

Oppositionen målar i dag upp en inte helt sanningsenlig bild av vad regeringen har gjort utöver besluten om ny kärnkraft. Regeringen har också presenterat en rad åtgärder som möter den situation vi har att hantera här och nu. Det handlar om energieffektivisering, om hur fjärrvärme och kraftvärme kan bidra till det större systemet och om en översikt av prisområdena, som ibland gör elen oerhört dyr, speciellt i landets södra delar. Det handlar också om ekonomisk ersättning till vindkraftskommuner samt en rad andra åtgärder.

När det gäller kärnkraften har vi beslutat att tillåta nya kärnkraftsreaktorer och att kärnkraft ska få etableras på nya platser. Vi har också beslutat om en färdplan för att bygga ut den fossilfria kärnkraften, vilket vi debatterar här i dag och vilket i mina ögon är det kanske enskilt viktigaste Sverige kan göra för att leva upp till sina åtaganden i det globala klimatarbetet: att gå från fossila till fossilfria energikällor. Att kärnkraften är avgörande i det hänseendet går inte att blunda för. Det går inte heller att på något annat sätt så snabbt ställa om energiproduktionen med bibehållna leverans- och driftssäkerhetsmål.

Att använda gasturbiner som en övergångslösning har lyfts fram här, och det kan vi göra. Det är bra att de alternativen och tekniska lösningarna finns, men nu har vi faktiskt ett förslag på bordet som inte bara skulle göra det lättare att få på plats övergångslösningar utan som permanent skulle skapa en stabil energiproduktion även i det längre perspektivet.

Man kan naturligtvis ha åsikter om utformningen, men att det finns ett seriöst, välbalanserat förslag som signalerar statens villighet att ta risk och bygga ut den fossilfria energiproduktionen är helt avgörande. Det är avgörande för att kunna tillmötesgå hela Sveriges, men i dagsläget speciellt södra Sveriges, behov av egen energiproduktion och därmed tillmötesgå näringslivet, som lägger grunden för den välfärd vi har i dag i Sverige och som i alla fall jag önskar att vi kommer att ha även fortsättningsvis.

Vi pratar om alternativkostnader. Om vi inte går vidare med detta är jag rädd för vad det kommer att innebära för Sveriges produktivitet, näringsliv och jobbskapande och därmed för den svenska välfärden.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och till det som min moderata kollega kallade fritt flödande fossilfri el.

(Applåder)

Herr talman! Jag ska fatta mig kort. Vi lever i oroliga tider. Vi lever framför allt i oförutsägbara tider. Det är svårt att veta hur handelspolitiken, exporten och det geopolitiska läget kommer att se ut om ett år, om ett halvår eller ens i morgon.

Det är mot bakgrund av denna osäkerhet och den produktivitetsutmaning som Europa står inför som kommissionen har tagit fram en strategi för att stärka Europas produktivitet, motståndskraft och innovationsförmåga. Det tycker jag naturligtvis är alldeles utmärkt.

Regelförenkling, långsiktiga förutsättningar och minskade administrativa bördor är viktiga steg för att vi ska kunna fortsätta ha ett fritt näringsliv i Europa. Mot bakgrund av att vi förra veckan hade en lång debatt om energipolitiken välkomnar jag även kommissionens fokus på stabil och fossilfri energitillgång.

Jag yrkar bifall till utlåtandet.

Fru talman! Jag tycker att tonen är lite raljant. Jag kan väl kontra med att säga att jag tackar för föreläsningen om svensk industri.

Vi delar inte bilden av vad som behöver göras här och nu och vad som ska prioriteras. Det rör sig inte om ett antingen-eller-förhållande. Jag tycker att jag och mina kollegor har varit extremt tydliga med att allting behövs. Kristdemokraternas ledamot sa det för några minuter sedan i talarstolen: Allting behövs just nu.

Men det som har fattats i den svenska energiproduktionen under en längre tid är just kärnkraften. Vill vi fortsätta att ha en grön omställning och fortsätta med elektrifieringen behöver vi få kärnkraft på plats i Sverige.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Jag är glad att Centerpartiet lyfter detta, som jag vet att mitt parti Liberalerna och övriga partier i regeringen jobbar intensivt för i samtal med våra europeiska kollegor – att EU måste upphöra med den import av rysk gas som har legat till grund för mycket av europeisk energianvändning de senaste decennierna. Det är, precis som ledamoten säger, inte rimligt att vi med ena handen fortsätter att ge stöd till Ukraina men med den andra indirekt finansierar den krigsinsats som pågår från ryskt håll. Jag delar helt den uppfattningen.

Vad sedan gäller betänkandet och de förslag som lagts fram vill jag återigen understryka att det långsiktigt hållbara, om man vill fasa ut fossila källor, är att här och nu lägga den grund och ta de steg som behövs för att vi ska få kärnkraft på plats. Det står jag och mitt parti för, och det är det som fattas i svensk energiproduktion. Det är därför vi jobbar så intensivt med just den frågan. Så tycker vi.

Fru talman! Jag kommer att uppehålla mig vid de stora skillnader i elpris som vi fortfarande ser i Sverige.

Vi är nog många som upplever att någonting är genuint fel när vi inom samma land får betala väldigt olika pris för samma vara, det vill säga för vår el. Jag kan inte förstå varför en barnfamilj i Ystad ska behöva betala mycket mer för sin el än vad samma barnfamilj gör i exempelvis Umeå. Det här är inte sunt för sammanhållningen i ett land. Det är definitivt skadligt för svensk produktion och för svenskt företagande när det fortsatt finns stora prisskillnader, detta utifrån en helt artificiell grund.

Från Liberalernas håll har vi hela tiden varit tydliga, och det fortsätter vi vara. Vi tycker att Sverige bör fungera som ett elprisområde. Det är inte rimligt att ett pris ska variera så mycket beroende på var i landet man bor.

Att det ser ut som det gör beror på att Sverige 2011 införde fyra elprisområden efter att Dansk Energi hade anmält Svenska kraftnät till EU-kommissionen. Anmälan hade sin grund i att Svenska kraftnät periodvis begränsade exporten av el till Danmark för att säkerställa el i Sveriges södra delar. Att man behövde begränsa exporten berodde på att Svenska kraftnät inte kunde hantera flaskhalsarna, vilket i sin tur var ett direkt resultat av att man hade stängt ned kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck.

Allt hänger ihop. Men för att kunna hantera situationen och sluta begränsa exportvolymerna bestämde Svenska kraftnät på eget initiativ att införa elprisområden i Sverige. Konsekvensen av det kan vi nog alla se som problematisk. Det har inte lett till investeringar i södra delen av landet. I stället har det lett till en betydande prisökning för elkunder främst i elprisområde 4.

Jag tyckte därför att det var väldigt positivt att Svenska kraftnät i förra veckan meddelade att man nu har skiftat position och tydligt ser att en ny indelning behövs och att indelningen ska utgå från svenska förhållanden. Det är bra. Jag misstänker att detta kommer att leda till ett stort arbete och en stor revision framöver. Från liberalt håll kommer vi att följa allt väldigt noga.

Fru talman! Vad gäller produktionen av energi har regeringen lagt om inriktningen för energipolitiken sedan den tillträdde. Det kan vara värt att påminna om varför vi har gjort det. Det var för att kunna öka produktionen av fossilfri energi till konkurrenskraftiga priser. Vi har påbörjat arbetet, men det tar tid. Det tar lite extra tid för att det fortfarande finns partier som inte riktigt vill bekänna färg i frågan. Det är beklagligt. Det är i huvudsak södra Sverige som betalar priset.

I väntan på utbyggd produktion har regeringen fattat flera beslut som syftar till att lägga om energipolitiken och till att få stabilitet i systemet. Mina kollegor har redogjort för vad regeringen har gjort. Jag ska inte upprepa det.

Däremot skulle även jag vilja lyfta fram det positiva besked som kom för någon dag sedan när man äntligen återinvigde Öresundsverket i Malmö. Det är strategiskt viktigt. Det möjliggör nu ödrift, det vill säga att Malmö kommer att få el även om stamnätet av någon anledning skulle slås ut. Jag tror att många Malmöbor med mig drog en suck av lättnad nu i veckan.

Jag har inget ytterligare att tillägga mer än att jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet.

I detta anförande instämde Camilla Brodin (KD).

Herr talman! Jag vill börja med att knyta an till det beslut som togs här i kammaren tidigare i dag och att det nu är möjligt med gårdsförsäljning – äntligen! Det har Liberalerna arbetat för länge.

Vi tror att det är ett viktigt steg för att både näringsliv och företagande, inte minst på landsbygden, ska kunna fortsätta driva och utveckla sitt företagande och framför allt sitt hantverkskunnande inom området. Att nu få lov att även sälja öl och vin där det har tillverkats kommer att stärka de här verksamheterna.

Det innebär dessutom en stor möjlighet för besöksnäringen och för Sverige att positionera sig och ta marknadsandelar inom området. Inte minst för södra Sverige är detta enormt viktigt. Jag är övertygad om att det kommer att innebära ökad turism, inte minst från Danmark och Tyskland.

Liberalerna ser beskedet om gårdsförsäljning som väldigt positivt. Men vi ser det också som ett första steg. Vi vill gå längre och tillåta försäljning av öl och vin i licensbutiker. Jag tror att det skulle vara ett fint komplement till gårdsförsäljningen och göra det möjligt för företag att sälja sina produkter till en större kundkrets.

När vi ändå är inne på det spåret hade vi även kunnat avskaffa matkravet, för att göra det lättare att bedriva verksamhet inom mat- och dryckesbranschen.

Herr talman! Sverige behöver fler liberala reformer som stärker vår konkurrenskraft och skapar förutsättningar för svenskt näringsliv, svensk industri och svenska företag. Det är mycket som kan bli bättre vad gäller att driva företag i Sverige, inte minst i ljuset av de senaste månadernas turbulens med en närmast jojoliknande utveckling på tullområdet och en därpå följande osäkerhet såväl geopolitiskt som ekonomiskt och politiskt i stort.

Vi ser även att ökade priser och omvärldshändelser, som den ryska invasionen av Ukraina, fortsatt utgör betydande utmaningar för stora delar av det svenska näringslivet.

Vi har också en ganska stelbent byråkrati, en myndighetskultur, som gör att till exempel tillståndsprocesser tar orimligt lång tid. Sverige är i bottenligan i Europa i det hänseendet. Det är naturligtvis helt orimligt.

Det övergripande målet för näringspolitiken måste vara att stärka den svenska konkurrenskraften. Det måste vara att skapa förutsättningar för fler jobb i fler och växande företag. Vi behöver kanske ännu tydligare än tidigare driva på för internationell samverkan, för fortsatt frihandel och för en stark exportindustri i Sverige och i Europa.

Vi behöver även titta på det svenska energisystemet ur ett tillväxtperspektiv. Och vi behöver titta på satsningar på infrastrukturutbyggnad och lättnader i byråkrati och administration.

Från politiskt håll tror jag att det är särskilt i infrastrukturen vi behöver se till att Sverige inte halkar efter de stora satsningar som just nu görs i övriga Europa. De kommer att kunna få stor betydelse även för svensk export. Speciellt Fehmarn Bält-förbindelsen mellan Danmark och Tyskland, som snart går mot ett färdigställande, kommer att korta restiderna mellan Sverige och kontinenten ytterligare.

De flaskhalsar vi har på den svenska sidan behöver vi alltså åtgärda och bygga bort. För ett litet och exportberoende land som Sverige är det helt nödvändigt att vi inte halkar efter när andra länder ser ett stort och ökande behov av att stärka infrastrukturen för tillväxt och välstånd.

Herr talman! Det blir tydligt att Sveriges position som ledande kunskapsnation inte längre är alldeles självklar. Vi behöver fortsätta med de strukturreformer och liberaliseringar som den här regeringen har initierat.

Näringspolitik

Vi behöver även, vilket jag har återkommit till många gånger i den här kammaren, fortsätta att satsa på teknik- och matematikundervisningen i grundskolan. Det är två helt centrala områden för att bredda rekryteringsbasen till de tekniska utbildningar vi behöver. Det är också önskvärt att inte minst fler unga kvinnor söker sig till ingenjörsutbildningarna. Den lagda STEM-strategin är inte bara välkommen utan också nödvändig, även i ett arbetsmarknads- och näringslivsperspektiv.

Herr talman! När det gäller just unga kvinnor och skillnader mellan kvinnor och män ser vi att Sverige har kommit långt. Men det är fortsatt för stora skillnader även inom näringslivet. Män har fortfarande betydligt mer kapital, investerar mer och driver fler företag än kvinnor. Det är något osunt med de stora obalanserna mellan mäns och kvinnors deltagande. Det är potentiellt destabiliserande när det kommer till frågor som rör kapital och ägande.

Näringspolitik

Inom regeringen pågår ett arbete som syftar till att kartlägga och i det längre perspektivet utjämna de skillnader vi ser mellan män och kvinnor. Hur får vi fler kvinnor att vilja ta plats i styrelserum och ledningsgrupper? Hur får vi fler män att jobba för jämställda styrelser och ledningsgrupper? Det är frågor som vi i politik och näringsliv tillsammans behöver fortsätta driva.

Herr talman! Avslutningsvis: Fria marknader, fri handel och fria individer är värderingar som Liberalerna har kämpat för sedan vår start som parti. Det kommer vi att fortsätta att driva på för även i oroliga tider.

Herr talman! Därmed yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet med undantag för att jag ställer mig bakom reservation 48 under punkt 20.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 24 april.)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Fru talman! Utan metaller och mineral är det inte möjligt att producera de produkter som behövs för den gröna samhällsomställningen. Vindkraftverk, solpaneler, elbilar och batterier – alla kräver de metaller som råvara.

Det är naturligtvis en utmaning, för metaller och mineral behöver utvinnas, ofta med större eller mindre ingrepp i naturen. Detta ska man ha respekt för. Det leder till både ideologiska och moraliska frågeställningar.

Ingreppen blir dock inte mindre för att de görs någon annanstans. Påverkan på naturen och klimatutsläppen blir till exempel inte lägre för att de sker i Kongo i stället för i Sverige. Det är kanske precis tvärtom. Den svenska gruv- och mineralnäringen har redan i dag låga klimatutsläpp i internationell jämförelse, tack vare vårt näst intill fossilfria elsystem och de investeringar som många svenska företag har gjort i ny, klimateffektiv teknik.

Sverige har möjlighet att ta ett större globalt ansvar för klimatomställningen genom att ta vara på den svenska gruvindustrins möjligheter. Där har vi i politiken en roll att spela. Med rätt förutsättningar från oss kan branschen utvecklas och bidra inte bara till svensk ekonomi utan också till det globala klimatarbetet.

Som nämnts här i kammaren tidigare i kväll har Sverige potential att bryta många av de energi- och innovationskritiska metaller och mineral som vi behöver.

Hälften av metallerna och mineralen på EU:s lista över råmaterial som bedöms som kritiska för vårt samhälle och välfärd har vi hittat i den svenska berggrunden.

Om den svenska gruvindustrin ska kunna nyttja de råvaror som faktiskt finns och kunna fortsätta att bedriva sin produktion, vara innovativ och ha ledartröjan när det gäller den gröna omställningen, som jag upplever att många företag i Sverige inom gruvindustrin har, behöver vi från politiken hantera de problem vi har i till exempel vår baskraft och när det gäller brist på energiproduktion.

Vi behöver titta på de svårigheter som finns i näringslivet med att få tag på kvalificerad arbetskraft. Det gäller inte minst inom teknikbranscherna. Vi behöver många fler ingenjörer i Sverige, och vi behöver många fler studenter som söker sig till STEM-utbildningarna. Men vi behöver också se över tillståndsprocesserna och kraftigt korta ledtiderna för att få på plats till exempel den nödvändiga infrastrukturen. Det gäller naturligtvis inte bara i norra Sverige utan i hela Sverige.

Vi ser att det kommer att behövas en ökad metall- och mineralproduktion från sekundära källor, mer återvinning och en mer effektiv användning av metaller och mineral. Det är viktigt att understryka. Men det behöver också betonas att det inte kommer att täcka hela det framtida metallbehovet, som klimatomställningen innebär.

Vi har svårt att komma runt att vi behöver ha en ökad produktion av råmaterial i Sverige om vi ska kunna säkra framtidens behov. Vi har en stor geologisk potential att utvinna just de råvaror som är kritiska för hela omställningen. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till näringsutskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Nu gör Liberalerna och den här regeringen det lättare att vara företagare i Sverige. Vår ambition har under lång tid varit just att minska regelbördan för företagen. Regler behövs, men de regler vi har ska vara välmotiverade och få. Om de anses vara för många, för krångliga eller för ålderdomliga är risken stor att människors vilja att följa dem undergrävs. Det gör det också mycket svårare att vara företagare och driva företag om man inte kan förstå varför ett regelverk finns.

Mycket kan bli bättre vad gäller just att driva företag i Sverige. Ibland ser vi tyvärr hur det offentliga står i vägen för det privata. Det kan röra sig om myndighetsutövning som upplevs stjälpa mer än hjälpa företag men också om orimligt långa handläggningstider eller tillståndsprocesser som drar ut på tiden i det oändliga.

Vi har under flera år sett hur företagens kostnader ökat till följd av våra regler. Vissa beräkningar uppskattar det till att flera miljarder går åt till regelimplementering, vilket är helt orimligt. Det understryker behovet av regelförenklingar, som den här regeringen också föreslår. Vi behöver kraftigt minska regelbördan. Vi behöver minska de administrativa kostnaderna för företagen. Vi vill att entreprenörer ska kunna fokusera på sin kärnverksamhet i stället för administration.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regelförenkling för företag

Herr talman! En del har redan gjorts av den här regeringen. Det förenklingsråd som har tillsatts och som har till syfte att minska företagens regelbörda har redan nämnts. Man ska titta på hur befintliga svenska regelverk kan förändras till det bättre. Man är bara i början av arbetet, och vi ser fram emot vad som kommer att komma ut av det.

Regeringen har inlett fler större arbeten. Jag kan ta några konkreta exempel. Som tidigare nämnts har kravet på hotelltillstånd tagits bort. Min personliga favorit är att vi kommer att tillåta gårdsförsäljning. Det handlar också om sådant som att ta bort kravet på att bevara kvitton och annan räkenskapsinformation i pappersform. Det är några små och större steg i rätt riktning.

Men det är klart att vi vill göra mer. Från Liberalernas håll vill vi, för att fortsätta på det konkreta spåret, se ett avskaffat matkrav för att underlätta för företag inom krogbranschen. Jag tror att det skulle främja jobbskapande och skatteintäkter. På det lite större planet tycker jag att det finns fog att än en gång understryka och framhålla äganderätten, som är central för näringslivet och är en central förutsättning för en fungerande marknadsekonomi. Den bör stärkas och förtydligas.

Herr talman! Ska vi ha ett framåtlutat Sverige med innovation och konkurrenskraft måste vi förändra svensk byråkrati och regelbörda. Det måste bli både enklare och billigare att driva företag i Sverige. Det tål också att understrykas att det är näringslivet som lägger grunden för den välfärd vi har i Sverige. Att underlätta så att vi får fler och fler expansiva företag är bra inte bara för ekonomin utan för hela samhället.

Jag yrkar bifall till förslaget i näringsutskottets betänkande.

Herr talman! Med regeringens energipolitiska inriktningsproposition har Sverige gjort en omläggning av energipolitiken. Det innebär ett skifte till att fokusera på vad energi- och kraftsystemet ska prestera snarare än på vilka energi- och kraftslag det ska bestå av. Detta återkommer jag ofta till.

Det innebär dock att även energiforskningen behöver anpassas till den nya inriktningen. Den ska, som har nämnts här tidigare, utgå från de grundpelare som energipolitiken bygger på, det vill säga försörjningstrygghet, konkurrenskraft och hållbarhet. Forskning och innovation behövs för att kunna öka våra möjligheter att just nå de energipolitiska målen. Det behövs för att säkerställa en trygg energiförsörjning och konkurrenskraftiga energipriser.

Vi behöver ersätta de fossila bränslena med fossilfri energi samtidigt som industrin får goda förutsättningar att växa och vara konkurrenskraftig. Det innebär att även energiforskningen behöver fokusera tydligare på de energi- och klimatpolitiska mål som nämnts här. De insatser som finansieras bör hålla väldigt hög kvalitet och bidra till att Sverige även i fortsättningen kan vara ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer, även på det här området.

Insatserna ska också inriktas på områden som bidrar till en trygg energiförsörjning, till att stärka den svenska konkurrenskraften och till den samhällsekonomiskt mest effektiva klimatomställningen.

Herr talman! I den svenska energiforskningen sticker just avsaknaden av forskning och innovation på kärnkraftsområdet ut. Vi behöver nu se till att det säkerställs och rusta för en i Sverige fördubblad elanvändning till 2045. Där spelar kärnkraften faktiskt en central roll.

Det är tydligt att kärnkraften kanske inte kommer att finnas för alltid, men den kommer att finnas i Sverige under väldigt lång tid framöver. För att den sektorn ska kunna skapa mer långsiktiga förutsättningar och växa behöver forskning och innovation om kärnkraft också utökas, just för att kunna stärka den nationella kompetensen. Det har länge varit eftersatt. Verksamheterna har begränsats av bristen på både forsknings- och utbildningsinfrastruktur. Det har lett till minskat intresse från såväl studenter som forskare och lärosäten att bedriva den typen av energiforskning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning och innovation på energiområdet för försörjningstrygghet, konkurrenskraft och klimatomställning

Det är uppenbart att den nationella kompetensen behöver byggas upp igen i och med den nya energipolitiska inriktningen. De senaste tre åren har forsknings- och innovationsinsatserna på kärnkraftsområdet utökats. Vi kommer att fortsätta rusta på området, så att forskningen ska kunna bidra till den energipolitiska inriktningen och till Sveriges framtida energiförsörjning.

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Betydelsen av låga och stabila elpriser för Sveriges hushåll och företag kan inte nog understrykas. Det är det som lägger grunden för vår välfärd, och elräkningen är kanske den största utgiftsposten i väldigt många hushåll.

Den här regeringen har tagit sjumilakliv för att komma till rätta med de många obalanser och rester av tidigare politiska beslut som präglat den elmarknad vi haft de senaste decennierna. Syftet har varit att återupprätta ett fungerande elsystem med ökad elproduktion och lägre elpriser. Ambitionen med detta har varit att öka produktionen, mycket för att näringslivets och industrins elektrifiering ska kunna fortgå.

Sverige och Europa har avreglerade elmarknader. Elnäten är hopkopplade, och elen ska flöda över nationsgränserna. På det sättet kan man säga att EU-länderna har beslutat att skapa en gemensam inre marknad för el och att man använder det gemensamma regelverket för att åstadkomma denna marknad.

Till skillnad från andra marknader har dock elmarknaden den egenskapen att det alltid måste vara balans mellan förbrukning och produktion för att det fysiska systemet ska fungera. Elmarknaden måste därför utformas efter förutsättningarna i det fysiska elnätet.

Så har inte alltid varit fallet. Det såg vi tydligt i den rapport som kom från Riksrevisionen i fjol. Riksrevisionen har granskat gångna decenniers energipolitik och har ibland beskrivit den som förödande i sin kritik, kanske med rätta.

Det har varit tydligt att en rad politiska beslut har fattats där drivkraften inte har varit att få ett fungerande elnät och där förståelsen för de fysikaliska förutsättningarna i elnätet kanske har varit bristfällig. Så landade också Riksrevisionen i sin rapport i slutsatsen att det funnits tydliga brister i konsekvensanalysen av energisystemet och att beslutsfattandet har präglats av kortsiktighet. Konsekvenserna som vi levt med väldigt länge är ett mer instabilt elsystem än vi haft tidigare och periodvis skenande elpriser, särskilt i de södra delarna av landet.

Fru talman! Den här regeringen har velat åstadkomma förändring av detta. Den har velat få på plats ett system där samtliga kraftslag har likvärdiga spelregler och där de stödtjänster som krävs för ett välfungerande elsystem prissätts så att de kraftslag som bidrar med sådana stödtjänster också ersätts för detta.

Vad som också har betonats av den här regeringen är hur ansvarsfördelningen mellan elsystemets aktörer ska tydliggöras. Man har fattat en rad beslut för att uppnå just detta. Det handlar om att säkerställa driftssäkerheten i elsystemet, bland annat genom att upphandla planerbar elproduktion. Det handlar också om att både planera och främja planerbar elproduktion där den bäst behövs för systemet. Målet är att skapa en bättre balans mellan elproduktion och elanvändning i olika delar av Sverige så att Sverige på sikt kan bli ett samlat elprisområde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Det kanske viktigaste som har levererats av den här regeringen är det skifte i energipolitiken där vi i stället för att prata om enskilda kraftslag diskuterar vad vi vill att elsystemet ska ha för egenskaper.

I den långsiktiga inriktningen för energipolitiken har regeringen föreslagit ett planeringsmål om att planeringen av det svenska elsystemet ska ge förutsättningar att leverera den el som behövs för ökad elektrifiering och för att möjliggöra den gröna omställningen.

Man har också satt upp ett leveranssäkerhetsmål om att det svenska elsystemet ska ha förmågan att leverera el där efterfrågan finns, i rätt tid och i tillräcklig mängd, i den utsträckning det är samhällsekonomiskt effektivt.

Jag tänker att det här är åtgärder som krävs för att vi ska kunna återupprätta en fungerande elförsörjning i hela Sverige. Den här gången ska det vara fysikens lagar och energisystemets behov som styr insatserna, inte kortsiktigt politiskt önsketänkande.

Avslutningsvis, fru talman: Med den här regeringen har vi sett ett flertal åtgärder för att trygga elförsörjningen och skapa långsiktiga förutsättningar för ny planerbar och fossilfri elproduktion i Sverige och i Europa. Det är helt i linje med Riksrevisionens rekommendation att större åtgärder på elområdet ska genomföras långsiktigt och så att det finns tillräckliga förutsättningar för att uppnå anpassningar i elsystemet.

Därmed yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande.

(Applåder)

Fru talman! Som min moderata kollega inledde med att säga är det i tider som dessa som vi frihandelsvänner behöver stå upp för den regelbaserade och öppna handeln. Just för att stärka tillväxten och motståndskraften i vår svenska ekonomi under de här oroliga tiderna är det mer internationell handel och mer samverkan med omvärlden vi behöver. För mig som liberal är det alldeles självklart att betona den fria handelns betydelse inte bara för vårt välstånd utan också för en stabil världsordning och för fria individer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Handelspolitik

Vi ser, vilket har betonats här flera gånger tidigare, att protektionismen ökar och att röster höjs för att även Europa ska bli alltmer oberoende av omvärlden. Jag tror att det är en farlig väg att gå. Det är korrekt att vi och våra europeiska grannar behöver bryta beroendet av Kina och Ryssland, men vi måste samtidigt stå upp för ett Europa som är öppet för omvärlden, som är öppet för global frihandel och som står upp för den regelbaserade internationella handelsordningen. Det gäller även i tider av global oro och när handelspolitik används mer och mer som realpolitik.

Fru talman! Jag blev så glad när min socialdemokratiska kollega lyfte fram det historiska perspektivet. Som historiker blir jag väldigt uppspelt. Jag har själv tittat i backspegeln för att kunna värdera vart handelspolitiken har fört Sverige. Mellan 1870 och 1970 ökade Sveriges levnadsstandard per invånare närmast tiofaldigt. Den här snabba ökningen av tillväxt förde med sig enorma möjligheter att förbättra den allmänna välfärden och levnadsförhållandena i landet i stort. Inget annat europeiskt land hade samma utveckling som vi hade i Sverige under den här tidsperioden.

En nyckelfaktor i detta var Sveriges tidiga och strategiska satsning på att öppna upp för internationell handel. Vi anammade en frihandelspolitik och drev igenom strukturella reformer som stärkte äganderätten och främjade näringsfriheten. Med det här skapade vi förutsättningarna för en ökad specialisering och en ökad effektivitet i den svenska ekonomin – specialisering, aldrig självförsörjning.

De här reformerna som genomfördes lade grunden för Sveriges ekonomiska uppsving. Vi var ett land som kämpade mot fattigdom. Halva norra Sverige svalt. Halva södra Sverige, en tiondel, emigrerade. Vi dränerades på arbetskraft och på unga människor. Från det utvecklades Sverige till att bli en av världens mest framgångsrika och avancerade ekonomier. Genom att alltmer integreras i den globala handeln och sedan systematiskt investera i forskning och utbildning kunde Sverige öka sin ekonomiska produktion och finansiera den välfärdsstat som jag tror att vi alla här i kammaren har haft förmånen att ta del av.

Detta kan ibland vara bra att påminna sig om. Det är anmärkningsvärt att både jag som liberal och min socialdemokratiska kollega lyfter samma saker, även om vi kanske betonar olika delar av det. Frihandeln har väldigt få fiender. Alla tjänar på den.

Transparenta och tydliga regelverk, tillgängliga marknader, ambitiösa frihandelsavtal, ett effektivt handelsfrämjande och ett välfungerande multilateralt handelssystem är de förutsättningar vi behöver för att svenska företag ska kunna fortsätta att exportera, växa och skapa arbetstillfällen i Sverige. Det är också förutsättningen, vilket vi kan påminna oss om, för att vi även fortsättningsvis ska kunna ha välfärd i Sverige och ha en stabil världsordning och fria individer i stort.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag påminna om att euroländerna är Sveriges viktigaste handelspartner. Euron används i dag av 350 miljoner européer. Tyvärr hör inte vi till dem. Euron skulle förenkla för svenska företag, stärka svensk konkurrenskraft och stärka den svenska tillväxten. Det är ingen hemlighet att Liberalerna vill att Sverige ska gå med i eurosamarbetet. Jag tror att det är den enskilt viktigaste åtgärd vi skulle kunna vidta för att ytterligare stärka svensk handel.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Fru ålderspresident! Som nämnts här är företagande och ekonomisk utveckling grunden för det välstånd vi har i Sverige. Därför måste också människor och företag över hela landet ges möjligheter att växa och utvecklas.

Jag brukar framhålla att det inte finns någon skillnad mellan regional utveckling och utveckling i stort, och det vill jag göra även i dag. Vi ser hur ett generellt förbättrat företagsklimat med sänkta skatter och mindre byråkrati gynnar alla företag, även sådana som ligger utanför våra städer. Behovet av fungerande infrastruktur, regionala flyg, tåg som både avgår och kommer i tid och ett fungerande elsystem över hela landet är detsamma oavsett om man bor på landsbygd eller i en stad.

Jag vill speciellt lyfta de problem vi sett de senaste åren för företag vad gäller kompetensförsörjning och bristen på matchning mellan arbetslösa och lediga jobb. Jag tror att vi här har en skillnad på så vis att detta är mest kännbart utanför våra större städer. Det får oerhörda konsekvenser för svensk tillväxt och svenskt välståndsskapande på både kort och lång sikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional utvecklings-politik

För att säkra kompetensförsörjningen, både i det lite kortare och definitivt i det längre perspektivet, tror jag att vi måste vässa våra utbildningar med vuxenutbildning, högskolor och universitet som håller hög kvalitet och också riktar sig mot näringslivets behov. Vi behöver också se hur de generella insatser vi kan göra på nationell nivå för jobb, utbildning och ett förbättrat företagsklimat kan kombineras med regionala tillväxtinsatser.

Jag vill här lyfta de lokala yrkesutbildningarna, som spelar en enormt viktig roll. De fyller ett hål i den matchningsproblematik vi ser genom att man väldigt tydligt kan koppla sig mot den regionala arbetsmarknaden. Även här har de högre lärosätena en viktig uppgift. Vi uppmuntrar dem att öka samverkan med det regionala näringslivet just för att få till den här matchningen.

Från Liberalernas håll har vi också gått fram med ett förslag om lärlingar, som jag tror skulle kunna vara väldigt gynnsamt inte minst för företagare utanför storstadsregionerna.

Fru ålderspresident! Nu ska jag övergå till ett av mina favoritområden, nämligen hur attraktivt Sverige som land är att besöka. Vi har en natur- och kulturmiljö som många vill resa till. Det ska inte förnekas att den usla kronkursen också bidrar; det märker inte minst vi som bor nära Danmark och Tyskland. Men det ska vi naturligtvis dra nytta av. Vi från politikens håll ska understödja detta.

Besöksnäringen har under en tid varit en av Sveriges snabbast växande näringar. Det handlar om företag som ofta drivs som mindre familjeföretag och som har en stark koppling till den bygd där de är verksamma. Inte sällan är det företag som sysslar med livsmedelsproduktion i någon form.

Jag tar upp detta eftersom det visar hur viktigt det lagförslag som regeringen lagt fram vad gäller gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker är. Förslaget har debatterats under lång tid. Det har utretts tre gånger med olika resultat. Nu blir det under den här regeringen äntligen verklighet.

Det är en efterlängtad frihetsreform. Det öppnar möjligheter för en växande bransch att fortsätta utvecklas. Företagare som med hantverkskunnande drivit sin näring framåt men haft väldigt begränsade möjligheter att sälja sin produkt ska nu kunna göra detta. Det som borde ha blivit självklart för länge sedan, att kunder som besöker vingårdar och mikrobryggerier ska ha möjlighet att köpa med sig flaskor hem, ska nu äntligen kunna ske. Det gör att svensk besöksnäring i stort men också svenskt hantverkskunnande och svensk mat- och dryckestradition kommer att få möjlighet att utvecklas vidare. Det är mycket glädjande.

Jag tror att detta, i kombination med den aviserade sänkningen av alkoholskatten för öl tillverkat i mikrobryggerier och andra oberoende småbryggerier, kommer att betyda väldigt mycket för regional utveckling och därmed också för att Sverige ska kunna fortsätta att positionera sig som en attraktiv mat- och dryckesregion.

I mitt hemlän Skåne har duktiga entreprenörer inte bara lyckats få till en helt ny typ av odling. De har parallellt med detta skapat enormt viktiga mötesplatser för mat- och dryckesintresserade i södra Sverige, till exempel Kullabergs Vingård på Kullahalvön och Skepparps Vingård på Österlen. De har byggt upp otroligt fina verksamheter som både breddar redan befintlig livsmedelsproduktion och kompletterar den besöksnäring som är starkt växande i södra Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional utvecklings-politik

Detta är en utveckling som vi hoppas växer sig än starkare och utvecklas än mer över tid. Med möjligheten till gårdsförsäljning skapas nu förutsättningar för detta. Från Liberalernas håll har vi länge sagt att vi vill gå längre och tillåta att vin och öl säljs i licensbutiker. Det skulle ge ytterligare möjligheter för svensk dryckesproduktion och därmed för regional utveckling.

Jag tycker även att det är hög tid att ta bort matkravet för att få servera alkohol. Det lagkravet är en kvarleva från 70-talet som förvärrades på 90talet när det lades till att man inte bara måste tillhandahålla mat utan också ha ett eget kök för att få serveringstillstånd. Det leder till en massa extraarbete, byråkrati, onödiga kostnader och matsvinn för den som till exempel driver en vinbar. Det fyller ingen funktion. Det borde vi ta bort.

Fru talman! Jag yrkar bifall till näringsutskottets förslag i betänkandet.