Louise Eklund

Fru talman! Liberalerna vill att hela Sveriges utvecklingskraft ska tas till vara. Det är företagande och ekonomisk utveckling som är grunden för vårt välstånd i Sverige. Därför måste också människor och företagande över hela landet ges möjligheter att växa och utvecklas. Vi tänker att ett generellt förbättrat företagsklimat med sänkta skatter och mindre byråkrati kommer att gynna alla företag men kanske särskilt dem som befinner sig utanför de större städerna.

De generella insatserna på nationell nivå för jobb och utbildning och ett förbättrat företagsklimat behöver naturligtvis kombineras med regionala tillväxtinsatser. Det gäller inte minst jobbskapande. Vi har problem över hela landet med kompetensförsörjning och brist på matchning. Det är extra påtagligt, vill jag påstå, utanför våra större städer och får stora konsekvenser för Sveriges tillväxt och välståndsskapande. Det gäller i dag, och det gäller i morgon. Om inte utbildad arbetskraft med rätt kompetens finns tillgänglig finns det risk att företag tvingas lägga ned sin verksamhet eller flytta den till ställen där det är lättare att få tag på utbildad personal.

För att undvika att vi framöver kommer att stå inför samma kompetensförsörjningsproblem behöver vi utbildning med vuxenutbildning, högskolor och universitet av hög kvalitet men också med geografisk spridning.

Vi har debatterat flera av de här frågorna tidigare i dag, men det är inget i stadsmiljö som är annorlunda ute i landet. Vi behöver säkerställa infrastruktur, digital och fysisk, i hela landet. Vi behöver säkerställa att vi har en stabil och säker energiproduktion som dessutom ökar.

Det som är särskiljande mellan städerna och landet är att Sverige är ett attraktivt land att besöka. Vi har natur och kulturmiljöer, särskilt utanför våra större städer, som många vill resa till. Att vi fortsätter att vårda och ta hand om det här kulturarvet är viktigt av flera anledningar.

Besökspotentialen är en av dem. Just besöksnäringen har under en tid varit en av Sveriges snabbast växande näringar. Det handlar ofta om mindre familjeföretag som är starkt kopplade till bygden och inte sällan sysslar med livsmedelsproduktion i någon form.

Att jag särskilt belyser detta är för att understryka hur viktigt det lagförslag är som vi nu har lagt fram gällande gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker. Det kan tyckas vara en mindre förändring, men jag tror att det visar på potentialen i svensk landsbygd och i svensk livsmedelproduktion. Vi behöver underlätta och liberalisera från politikens håll för att man ska kunna fortsätta ha den typen av produktion på landsbygden. Det är också en efterlängtad frihetsreform, även för många av oss som bor i städerna, som öppnar upp för en växande bransch att kunna fortsätta utvecklas och sprida sina produkter till oss och till besökare från Sverige och utlandet. Företagare som har hantverk ska kunna driva sin näring framåt. Man har haft begränsade möjligheter att sälja sin produkt men ska nu kunna göra just detta.

Det borde vara självklart att kunder som besöker vingårdar och mikrobryggerier ska ha möjlighet att köpa med sig flaskor hem. Det är nu möjligt även i Sverige. Detta gör att svensk besöksnäring, svenskt hantverkskunnande och svenska traditioner kommer att få möjlighet att finnas, och kanske till och med utvecklas, framöver.

Jag har nämnt detta tidigare, men jag vill återigen understryka att vi från Liberalernas håll vill gå längre. Vi vill tillåta att vin och öl säljs i licensbutiker. Vi tror att det skulle ge fortsatta, och större, möjligheter för den svenska dryckesproduktionen samtidigt som vi naturligtvis ska fortsätta att ha en trygg och ansvarsfull försäljning av alkoholhaltiga drycker i Sverige.

Fru talman! Jag ska med detta sagt inte förlänga den här debatten – vi börjar alla bli trötta. Jag yrkar bifall till näringsutskottets förslag till beslut under utgiftsområde 19.

Herr talman! Ja, Sverige behöver verkligen fler liberala reformer; jag instämmer med föregående talare.

Vi behöver stärka vår konkurrenskraft, och vi behöver skapa bättre förutsättningar för svenskt näringsliv och för Sveriges företag och företagare. Då anser jag och Liberalerna att det övergripande målet för näringspolitiken behöver vara att stärka den svenska konkurrenskraften för att skapa förutsättningar för fler jobb i fler och växande företag. Det gör vi inte genom bidrag, utan det gör vi genom internationell samverkan för fortsatt frihandel, en stark exportindustri, en återuppbyggnad av det svenska energisystemet, satsningar på infrastrukturutbyggnad och lättnader från byråkrati och administration.

Det är ganska mycket som kan bli bättre vad gäller just möjligheten att driva företag i Sverige. Ibland ser vi tyvärr att det offentliga står i vägen för det privata. Myndigheternas uppgift ska inte bara vara att kontrollera och stoppa felaktigheter utan också att hjälpa de människor som vill bli företagare och som driver företag att göra rätt.

På samma sätt ska de regler vi har vara till för företagen och hjälpa dem att göra rätt, inte stjälpa företagande och entreprenörskap. Vi har under ett flertal år sett att företagens kostnader har ökat till följd av det svenska regelverket. Några beräkningar säger att det är med flera miljarder, och det är inte rimligt. Det understryker också det behov vi ser av regelförenklingar. Vi behöver minska både regelbördan och de administrativa kostnaderna – detta för att företag och entreprenörer ska kunna fokusera på sina kärnverksamheter.

Herr talman! Vi debatterade nyligen Sveriges energisituation och konstaterade väl samfällt att det fortfarande behöver byggas upp en större energiproduktion i Sverige, inte minst i de södra delarna, och att vi behöver jobba för rimligare elpriser. Jag skulle tro att detta är det enskilt viktigaste som vi i den här kammaren och vi från politiken kan göra för det svenska näringslivet och för den svenska exportindustrin.

Samtidigt – och här kommer min käpphäst – behöver vi bevaka att Sverige inte halkar efter i de infrastruktursatsningar som görs på olika håll i Europa och som kommer att få avgörande betydelse även för den svenska exporten. Det gäller inte minst Fehmarn Bält-förbindelsen mellan Danmark och Tyskland som nu byggs och som står färdig inom några år. Den kommer att korta restiderna mellan Sverige och kontinenten ytterligare. Flaskhalsarna på den svenska sidan måste byggas bort. För ett litet, exportberoende land som Sverige är det helt nödvändigt att vi inte halkar efter när andra länder i Europa bygger sina marknader närmare varandra.

Herr talman! Jag blev väldigt glad när flera kollegor från allt från Sverigedemokraterna till Centerpartiet tidigare här lyfte fram behovet av utbildning, forskning och innovation. Jag tycker att det är härligt att betydelsen av utbildning och forskningsanläggningar – inte minst ESS, som nämndes här nyss – lyfts in i en debatt om näringspolitik. Precis så är det ju – har vi inte grunden att stå på kommer det att vara väldigt svårt för dem som vill att driva företag och bolag i Sverige.

Med det sagt behöver vi naturligtvis satsa ytterligare, inte minst på STEM-ämnena. Matematik- och teknikundervisning är helt central för att få fler ingenjörer och fler med den kompetens som behövs – inte minst i den globala AI-upprustningen, där Sverige inte får halka efter. Det är roligt att vi är många här i kammaren som understryker betydelsen och nödvändigheten av det.

Vad som också behöver upprepas och som har nämnts här tidigare handlar om jämställdhetsfrågan och hur denna har relevans även när vi debatterar näringslivet i Sverige. Fortfarande har män betydligt mer kapital än kvinnor, och män investerar mer och driver fler företag. Det är något osunt med de här stora obalanserna. Potentiellt är det destabiliserande när det rör kapital och ägande.

Det pågår ett arbete inom regeringen men också, vad jag uppfattar, inom finansvärlden med att försöka utjämna de skillnader vi ser. Hur kan vi få fler män att jobba för jämställda styrelser och ledningsgrupper? Hur får vi fler kvinnor att vilja ta plats i de rum där beslut fattas? Vi har en bra bit kvar att gå. Jag ser fram emot vad som kommer att ske framöver. Jag tror också att det är viktigt att politik och näringsliv krokar arm i denna fråga.

Herr talman! Fria marknader, fria företag och fria individer är förutsättningar för det fria, öppna, demokratiska samhälle som jag tror att vi alla vill leva i.

Vår världssyn inom Liberalerna bygger på att företagande bäst utförs av det privata och att det är bäst för medborgarna och för företagen själva men också för Sverige som ett fritt, starkt och välmående land.

Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag under utgiftsområde 24.

Fru talman! Jag tackar Rickard Nordin så mycket för förtydligandet av frågan. Det känns som att vara med i ett frågesportprogram med olika svarsalternativ.

Jag understryker åter att det inte finns något motsatsförhållande. Att ha förmågan att vara självförsörjande är ett spår som inte behöver stå i motsatsförhållande till ökad export eller för den delen import. Poängen är att vi som liberaler har velat se en starkare sammankoppling mellan den svenska och den europeiska produktionen och utbyggnaden och att just detta också har blivit fallet.

Det är klart att vi vid flera tillfällen tidigare haft möjlighet att kapa alla kablar. Det har vi inte gjort, vilket jag tycker är alldeles utmärkt. Jag hoppas att även Centerpartiet tycker att ett fortsatt samarbete över nationsgränser är nödvändigt även på detta område. Det har skett en sammanbindning av den svenska och den europeiska produktionen och marknaden. Därför blir det en rent hypotetisk fråga.

Fru talman! Jag tackar Rickard Nordin för frågan.

Det råder inget motsatsförhållande. Jag är glad för frågan och glad att få understryka det som jag har talat om i dag och vid många andra tillfällen: Lösningen för Sverige och för Europa handlar inte om att minska kontakterna med utlandet, kapa kablarna eller på annat sätt minska vare sig exporten eller för den delen importen av el. Vi har ett sammanbundet och sammanlänkat energisystem i hela Europa. Det stärker den svenska resiliensen och motståndskraften mot allehanda störningar i vår produktion. Samma sak gäller naturligtvis för Europa också. Det behöver inte stå i motsatsförhållande till andra målsättningar.

Jag är väldigt glad över att Rickard Nordin tar upp den här aspekten. Vi liberala partier brukar framhålla vikten av internationella kontakter och utbyten, så även på energiområdet.

Fru talman! Sveriges välstånd och även säkerhet bygger på just trygg och stabil tillgång till energi. Det behöver dessutom vara till konkurrenskraftiga priser. Under tidigare regeringar har vi sett en utveckling där svensk energiförsörjning försämrats alltmer. Den stabila baskraften har långsamt men också systematiskt fasats ut.

Den här regeringen har lagt om energipolitiken. Man har haft en tydlig och långsiktig inriktning: att bygga ett robust, fossilfritt och kostnadseffektivt energisystem. Därmed har byggstenarna lagts för att kunna få till en elektrifiering av transporter och industri och på så sätt möjliggöra för den gröna omställningen.

Men det ska inte glömmas bort att en målsättning har varit att stärka den svenska konkurrenskraften och göra svenska företag slagkraftiga i en globaliserad men alltmer osäker omvärld. Ett robust energisystem behövs onekligen för att klara inte bara en vardag med köttbullsstekande och tvätthögstvättande utan också en krissituation med ökad oro och osäkerhet.

Fru talman! Fram till rätt nyligen var Sverige självförsörjande på el årets alla dagar, dygnets alla timmar, oavsett väderlek. Sedan dess har totalt sex fullt fungerande kärnkraftsreaktorer lagts ned, av politiska skäl. Det är resultatet av de beslut som vi har sett de senaste åren. När vi till exempel har haft driftstopp eller när de kvarvarande verken av andra anledningar inte har gått för fullt har vi sett vilka stora konsekvenser det får för det svenska energisystemet. Delar av södra Sverige, inte minst min hemstad Malmö, riskerar att tvångsbortkopplas från nätet. Så sårbara har vi gjort oss.

Att så fundamentalt förstöra ett välfungerande, konkurrenskraftigt energisystem borde knappt vara möjligt. Men det var där vi stod när den här mandatperioden började. Den långsiktiga inriktning för energipolitiken som den här regeringen lade fram när den tillträdde ligger fast. Den genomförs också steg för steg. Det är bra, och det är helt nödvändigt.

Fru talman! Med det sagt är det uppenbart att mycket återstår att göra. Jag tror att vi är många som känner att det är något intuitivt fel när vi inom samma land har så stora prisskillnader som vi ser i dag och har sett under en längre tid.

Jag vet att det finns de i kammaren som tycker att lösningen på detta är att kapa kablarna till utlandet. Jag tänker att det vore ett misstag. Rätt utformad är den sammankopplade europeiska elmarknaden en nyckel till ett stabilt energisystem. Men naturligtvis behöver vi bygga upp den svenska och för den delen även den europeiska produktionen.

Vad gäller just produktionen av energi har den här regeringen lagt en ny linje. Målet har varit uttalat: att öka produktionen av fossilfri energi till konkurrenskraftiga priser.

Tack vare de helt avgörande beslut som har fattats under den här mandatperioden står vi bättre rustade än för fyra år sedan. Det har nämnts tidigare här i kammaren att vi har fattat beslut om ny kärnkraft. Vi har också sänkt elskatten och gjort en större satsning på Kraftlyftet. Det kanske viktigaste är att vi har fastställt det historiska skiftet att gå från det förnybara till det fossilfria.

Sammantaget skulle jag tro att den sista punkten är det enskilt viktigaste Sverige kan göra för att leva upp till sina åtaganden i det globala klimatarbetet: att gå från fossila till fossilfria energikällor. Då är kärnkraften naturligtvis helt avgörande. Det går inte att ställa om energiproduktionen så snabbt med bibehållna leverans- och driftssäkerhetsmål på något annat sätt.

Fru talman! Därmed yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! I en orolig tid är försvarsförmåga viktigt, och det görs också historiskt stora satsningar på försvaret i Sverige och i övriga Europa.

Ett aktuellt exempel är Saab Kockums, som nu ligger i Landskrona. Man expanderar kraftigt, och nyligen aviserade man att man har fått en stor beställning att leverera ubåtar till Polen. Det innebär att företaget kommer att öka sin produktionskapacitet i Landskrona och i Skåne ordentligt. Detta är naturligtvis ett väldigt välkommet besked i synnerhet för Landskrona, där det kommer att få stor betydelse för jobben, industrin och den fortsatta utvecklingen, men även för svensk och europeisk försvarsförmåga.

Min fråga till statsministern är hur regeringen ser på behovet av arbetskraft till försvarsindustrin när branschen nu expanderar och vilka utbildningsinsatser man tror kan komma att behövas framöver.

Herr talman! Debatten om hur regelverket för gas- och elnätet ska se ut rör sig i ett spänningsfält mellan olika intressen. Vi har de senaste åren sett en alltmer högljudd och uttalad konflikt mellan å ena sidan nätföretagens kostnader till konsument och å andra sidan det stora behovet av investeringar i de svenska elnäten.

Precis som det har redogjorts för här i kammaren är de föreslagna lagändringarna en kompromiss mellan dessa två intressen – å ena sidan svenska el- och gaskunders hushållsekonomi, å andra sidan behovet av stora investeringar över hela landet. Som alla kompromisser riskerar även denna att göra alla missnöjda, men jag har svårt att se hur man skulle kunna landa i något annat utan att det vältrar över åt ena eller andra hållet. Det är också ganska tekniskt och svårt att få till genomgripande förändringar som landar väl.

Det som är föreslaget tycker jag har en bra balans mellan intressena. Jag yrkar därmed bifall till förslaget.

Fru talman! Jag ska inte förlänga debatten alltför mycket. Mycket klokt har redan sagts, och jag yrkar bifall till utskottets förslag. Jag tycker att mina kollegor i partierna på regeringssidan har argumenterat väl, och jag är glad för den goda ton vi har hållit här i kammaren.

Det här är en ganska delikat fråga att ta sig an oavsett var man befinner sig i politiken, och jag förstår och sympatiserar väldigt mycket med det engagemang många människor har för naturen och vattnen i sin närmiljö. Det är bra att de har det – allt annat vore märkligt.

Men samtidigt, fru talman, behöver vi de mineral, metaller och grundämnen som gör att vi kan leva i ett högteknologiskt framåtskridande samhälle.

Det finns säkert några undantag, men jag skulle tro att de allra flesta i denna kammare och i Sverige inte vill backa in i framtiden och inte vill skala bort alla de tekniska innovationer och teknologiska landvinningar som vi har sett de senaste årtiondena.

Det blir lite hycklande att å ena sidan säga att vi ska ha alla de fördelar som vi har kunnat få med den tekniska utvecklingen – våra elbilar, våra smarta telefoner och alla de möjligheter vi ser inom AI – men att vi å andra sidan inte själva ska bidra till den utvecklingen. Det är skönare när vi inte ser vad som ligger bakom produkterna och inte ser att någon annan behöver göra det jobb som vi sedan kan dra nytta av.

Jag tänker att vi i Sverige behöver bidra. Jag tänker också att Sveriges miljölagstiftning, en av världens strängaste, är något som vi ska vara väldigt stolta över och fortsätta att värna. Det gör att vi är i väldigt gott skick att bidra till den försörjning av mineral och metaller som kommer att behövas framöver.

Väldigt kort ska det tilläggas att upphävandet av det förbud som vi diskuterar i dag är en relativt ny lagstiftning som infördes 2018, så det kan i viss mån sägas vara en återgång till en ordning som vi hade i Sverige tidigare. Som flera kollegor här har sagt möjliggör det att vi kan ta hand om det uran som företag får fram när de utvinner annat och att vi inte längre ska lägga det på deponi. Det tycker jag låter som ett klokt steg. Allt annat skulle vara vansinnigt resursslöseri.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på alla motioner.

Herr talman! Allan Widman, landshövding i Kalmar tillika tidigare riksdagsledamot från Malmö, har fått ett mycket fint uppdrag av regeringen. Han ska ta fram ett förslag till uppdragsbeskrivning för den kommande svensk-danska utredningen om transporter över Öresund. Detta är naturligtvis otroligt välkommet. Södra Sverige är inne i en väldigt expansiv fas. Den kommer bara att tillta. Det gäller speciellt då Fehmarn Bält-förbindelsen mellan Danmark och Sverige snart är färdig.

Från danskt håll har man metodiskt byggt ut sin infrastruktur genom det statligt ägda bolaget Sund & Bælt. Bolaget är statligt ägt, men det är också affärsdrivet. Det gör att stora infrastrukturella satsningar aldrig belastar den danska statsbudgeten. Den här typen av upplägg uppmärksammas alltmer även från svenskt håll.

Min fråga till statsministern är om Widmans uppdrag mot denna bakgrund skulle kunna rymma möjligheten att även titta på en liknande bolagslösning för svensk del, vad gäller stora infrastrukturprojekt.

Herr ålderspresident! Vi har i dag att diskutera immaterialrätt, det vill säga skyddet av intellektuella prestationer – ett starkt begrepp och en väldigt viktig princip om vi även fortsättningsvis ska ha innovation i Sverige och i Europa.

Immaterialrätten är nämligen i allra högsta grad internationell. Den påverkas av globaliseringen och av den tekniska utvecklingen. Inte minst det senare har gjort att musik, böcker och innovationer i bred skala kan få väldigt stor internationell spridning.

Detta gäller dessutom precis alla områden – jag har exempelvis förstått att den teknik i beachvolleyball som ledde Sverige till OS-guld nu har varumärkesskyddats som Swedish Jump Set. Det är ju alldeles utmärkt. Fler borde belönas även ekonomiskt för de innovationer och tekniska utvecklingar som de kommer på. Detta gäller inte minst de intellektuella prestationer som ibland kan vara svåra att definiera och därmed också att skydda.

Det förslag vi nu har på bordet är ett sätt att både uppmuntra och försvara uppfinningar, utveckling och tekniska innovationer. Därför är det också alldeles självklart för mig att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Vi har ett historiskt beslut att fatta i dag. Det ligger äntligen ett förslag på bordet om hur vi ska skapa förutsättningar för att få på plats en stabil energiproduktion i hela landet. Förslaget möter både näringslivets behov i dag och i morgon och möjliggör den elektrifiering och gröna omställning som många i denna kammare vill se och som framför allt det klimatarbete vi bedriver behöver. Dagens beslut ligger också i linje med vad som nu sker i ett flertal europeiska länder, vilket är bra.

Det är inte första gången vi debatterar energi i kammaren, och anledningen är givetvis att vi fortsatt har problem med energiförsörjningen i Sverige. Ett grundproblem är att det råder stora obalanser mellan landets norra och södra delar. Medan södra Sverige har ett väl utbyggt nät men dåligt med energiproduktion har landets norra delar en väl utbyggd produktion men ett sämre utbyggt nät.

Som nyss nämndes presenterade regeringen i förra veckan ett uppdrag till Svenska kraftnät att verket ska komplettera sin planering med att även titta på hur stamnätet ska kunna byggas ut i norra Sverige. Som det ser ut i dag slutar transmissionsnätet i Porjus i Jokkmokks kommun, och det är inte rimligt.

Obalansen mellan landets norra och södra delar ställer till det för vår elförsörjning, för vår konkurrenskraft, för vår förmåga att leverera på de energipolitiska målen och faktiskt även för våra Natoåtaganden. Utöver detta ser vi hur en sviktande produktion och överföringsförmåga får konsekvenser för både elektrifieringen av befintlig industri och den nyindustrialisering av landet vi hoppas på.

Att bygga ut transmissionsnätet i norra Sverige löser en del av problemet. Men det är tydligt att vi även behöver åtgärda bristerna i landets södra delar, inte minst i ljuset av det nya säkerhetspolitiska läget.

Herr talman! Vad gäller produktionen av energi har regeringen lagt om inriktningen för energipolitiken sedan den tillträdde. Målet har varit att öka produktionen av fossilfri energi till konkurrenskraftiga priser. Tack vare de helt avgörande beslut vi har tagit på energiområdet sedan regeringen tillträdde står vi nu rustade att ta oss an det historiska skifte som elektrifieringen och den gröna omställningen innebär.

Oppositionen målar i dag upp en inte helt sanningsenlig bild av vad regeringen har gjort utöver besluten om ny kärnkraft. Regeringen har också presenterat en rad åtgärder som möter den situation vi har att hantera här och nu. Det handlar om energieffektivisering, om hur fjärrvärme och kraftvärme kan bidra till det större systemet och om en översikt av prisområdena, som ibland gör elen oerhört dyr, speciellt i landets södra delar. Det handlar också om ekonomisk ersättning till vindkraftskommuner samt en rad andra åtgärder.

När det gäller kärnkraften har vi beslutat att tillåta nya kärnkraftsreaktorer och att kärnkraft ska få etableras på nya platser. Vi har också beslutat om en färdplan för att bygga ut den fossilfria kärnkraften, vilket vi debatterar här i dag och vilket i mina ögon är det kanske enskilt viktigaste Sverige kan göra för att leva upp till sina åtaganden i det globala klimatarbetet: att gå från fossila till fossilfria energikällor. Att kärnkraften är avgörande i det hänseendet går inte att blunda för. Det går inte heller att på något annat sätt så snabbt ställa om energiproduktionen med bibehållna leverans- och driftssäkerhetsmål.

Att använda gasturbiner som en övergångslösning har lyfts fram här, och det kan vi göra. Det är bra att de alternativen och tekniska lösningarna finns, men nu har vi faktiskt ett förslag på bordet som inte bara skulle göra det lättare att få på plats övergångslösningar utan som permanent skulle skapa en stabil energiproduktion även i det längre perspektivet.

Man kan naturligtvis ha åsikter om utformningen, men att det finns ett seriöst, välbalanserat förslag som signalerar statens villighet att ta risk och bygga ut den fossilfria energiproduktionen är helt avgörande. Det är avgörande för att kunna tillmötesgå hela Sveriges, men i dagsläget speciellt södra Sveriges, behov av egen energiproduktion och därmed tillmötesgå näringslivet, som lägger grunden för den välfärd vi har i dag i Sverige och som i alla fall jag önskar att vi kommer att ha även fortsättningsvis.

Vi pratar om alternativkostnader. Om vi inte går vidare med detta är jag rädd för vad det kommer att innebära för Sveriges produktivitet, näringsliv och jobbskapande och därmed för den svenska välfärden.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och till det som min moderata kollega kallade fritt flödande fossilfri el.

(Applåder)

Herr talman! Jag ska fatta mig kort. Vi lever i oroliga tider. Vi lever framför allt i oförutsägbara tider. Det är svårt att veta hur handelspolitiken, exporten och det geopolitiska läget kommer att se ut om ett år, om ett halvår eller ens i morgon.

Det är mot bakgrund av denna osäkerhet och den produktivitetsutmaning som Europa står inför som kommissionen har tagit fram en strategi för att stärka Europas produktivitet, motståndskraft och innovationsförmåga. Det tycker jag naturligtvis är alldeles utmärkt.

Regelförenkling, långsiktiga förutsättningar och minskade administrativa bördor är viktiga steg för att vi ska kunna fortsätta ha ett fritt näringsliv i Europa. Mot bakgrund av att vi förra veckan hade en lång debatt om energipolitiken välkomnar jag även kommissionens fokus på stabil och fossilfri energitillgång.

Jag yrkar bifall till utlåtandet.

Fru talman! Jag tycker att tonen är lite raljant. Jag kan väl kontra med att säga att jag tackar för föreläsningen om svensk industri.

Vi delar inte bilden av vad som behöver göras här och nu och vad som ska prioriteras. Det rör sig inte om ett antingen-eller-förhållande. Jag tycker att jag och mina kollegor har varit extremt tydliga med att allting behövs. Kristdemokraternas ledamot sa det för några minuter sedan i talarstolen: Allting behövs just nu.

Men det som har fattats i den svenska energiproduktionen under en längre tid är just kärnkraften. Vill vi fortsätta att ha en grön omställning och fortsätta med elektrifieringen behöver vi få kärnkraft på plats i Sverige.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Jag är glad att Centerpartiet lyfter detta, som jag vet att mitt parti Liberalerna och övriga partier i regeringen jobbar intensivt för i samtal med våra europeiska kollegor – att EU måste upphöra med den import av rysk gas som har legat till grund för mycket av europeisk energianvändning de senaste decennierna. Det är, precis som ledamoten säger, inte rimligt att vi med ena handen fortsätter att ge stöd till Ukraina men med den andra indirekt finansierar den krigsinsats som pågår från ryskt håll. Jag delar helt den uppfattningen.

Vad sedan gäller betänkandet och de förslag som lagts fram vill jag återigen understryka att det långsiktigt hållbara, om man vill fasa ut fossila källor, är att här och nu lägga den grund och ta de steg som behövs för att vi ska få kärnkraft på plats. Det står jag och mitt parti för, och det är det som fattas i svensk energiproduktion. Det är därför vi jobbar så intensivt med just den frågan. Så tycker vi.

Fru talman! Jag kommer att uppehålla mig vid de stora skillnader i elpris som vi fortfarande ser i Sverige.

Vi är nog många som upplever att någonting är genuint fel när vi inom samma land får betala väldigt olika pris för samma vara, det vill säga för vår el. Jag kan inte förstå varför en barnfamilj i Ystad ska behöva betala mycket mer för sin el än vad samma barnfamilj gör i exempelvis Umeå. Det här är inte sunt för sammanhållningen i ett land. Det är definitivt skadligt för svensk produktion och för svenskt företagande när det fortsatt finns stora prisskillnader, detta utifrån en helt artificiell grund.

Från Liberalernas håll har vi hela tiden varit tydliga, och det fortsätter vi vara. Vi tycker att Sverige bör fungera som ett elprisområde. Det är inte rimligt att ett pris ska variera så mycket beroende på var i landet man bor.

Att det ser ut som det gör beror på att Sverige 2011 införde fyra elprisområden efter att Dansk Energi hade anmält Svenska kraftnät till EU-kommissionen. Anmälan hade sin grund i att Svenska kraftnät periodvis begränsade exporten av el till Danmark för att säkerställa el i Sveriges södra delar. Att man behövde begränsa exporten berodde på att Svenska kraftnät inte kunde hantera flaskhalsarna, vilket i sin tur var ett direkt resultat av att man hade stängt ned kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck.

Allt hänger ihop. Men för att kunna hantera situationen och sluta begränsa exportvolymerna bestämde Svenska kraftnät på eget initiativ att införa elprisområden i Sverige. Konsekvensen av det kan vi nog alla se som problematisk. Det har inte lett till investeringar i södra delen av landet. I stället har det lett till en betydande prisökning för elkunder främst i elprisområde 4.

Jag tyckte därför att det var väldigt positivt att Svenska kraftnät i förra veckan meddelade att man nu har skiftat position och tydligt ser att en ny indelning behövs och att indelningen ska utgå från svenska förhållanden. Det är bra. Jag misstänker att detta kommer att leda till ett stort arbete och en stor revision framöver. Från liberalt håll kommer vi att följa allt väldigt noga.

Fru talman! Vad gäller produktionen av energi har regeringen lagt om inriktningen för energipolitiken sedan den tillträdde. Det kan vara värt att påminna om varför vi har gjort det. Det var för att kunna öka produktionen av fossilfri energi till konkurrenskraftiga priser. Vi har påbörjat arbetet, men det tar tid. Det tar lite extra tid för att det fortfarande finns partier som inte riktigt vill bekänna färg i frågan. Det är beklagligt. Det är i huvudsak södra Sverige som betalar priset.

I väntan på utbyggd produktion har regeringen fattat flera beslut som syftar till att lägga om energipolitiken och till att få stabilitet i systemet. Mina kollegor har redogjort för vad regeringen har gjort. Jag ska inte upprepa det.

Däremot skulle även jag vilja lyfta fram det positiva besked som kom för någon dag sedan när man äntligen återinvigde Öresundsverket i Malmö. Det är strategiskt viktigt. Det möjliggör nu ödrift, det vill säga att Malmö kommer att få el även om stamnätet av någon anledning skulle slås ut. Jag tror att många Malmöbor med mig drog en suck av lättnad nu i veckan.

Jag har inget ytterligare att tillägga mer än att jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet.

I detta anförande instämde Camilla Brodin (KD).

Herr talman! Jag vill börja med att knyta an till det beslut som togs här i kammaren tidigare i dag och att det nu är möjligt med gårdsförsäljning – äntligen! Det har Liberalerna arbetat för länge.

Vi tror att det är ett viktigt steg för att både näringsliv och företagande, inte minst på landsbygden, ska kunna fortsätta driva och utveckla sitt företagande och framför allt sitt hantverkskunnande inom området. Att nu få lov att även sälja öl och vin där det har tillverkats kommer att stärka de här verksamheterna.

Det innebär dessutom en stor möjlighet för besöksnäringen och för Sverige att positionera sig och ta marknadsandelar inom området. Inte minst för södra Sverige är detta enormt viktigt. Jag är övertygad om att det kommer att innebära ökad turism, inte minst från Danmark och Tyskland.

Liberalerna ser beskedet om gårdsförsäljning som väldigt positivt. Men vi ser det också som ett första steg. Vi vill gå längre och tillåta försäljning av öl och vin i licensbutiker. Jag tror att det skulle vara ett fint komplement till gårdsförsäljningen och göra det möjligt för företag att sälja sina produkter till en större kundkrets.

När vi ändå är inne på det spåret hade vi även kunnat avskaffa matkravet, för att göra det lättare att bedriva verksamhet inom mat- och dryckesbranschen.

Herr talman! Sverige behöver fler liberala reformer som stärker vår konkurrenskraft och skapar förutsättningar för svenskt näringsliv, svensk industri och svenska företag. Det är mycket som kan bli bättre vad gäller att driva företag i Sverige, inte minst i ljuset av de senaste månadernas turbulens med en närmast jojoliknande utveckling på tullområdet och en därpå följande osäkerhet såväl geopolitiskt som ekonomiskt och politiskt i stort.

Vi ser även att ökade priser och omvärldshändelser, som den ryska invasionen av Ukraina, fortsatt utgör betydande utmaningar för stora delar av det svenska näringslivet.

Vi har också en ganska stelbent byråkrati, en myndighetskultur, som gör att till exempel tillståndsprocesser tar orimligt lång tid. Sverige är i bottenligan i Europa i det hänseendet. Det är naturligtvis helt orimligt.

Det övergripande målet för näringspolitiken måste vara att stärka den svenska konkurrenskraften. Det måste vara att skapa förutsättningar för fler jobb i fler och växande företag. Vi behöver kanske ännu tydligare än tidigare driva på för internationell samverkan, för fortsatt frihandel och för en stark exportindustri i Sverige och i Europa.

Vi behöver även titta på det svenska energisystemet ur ett tillväxtperspektiv. Och vi behöver titta på satsningar på infrastrukturutbyggnad och lättnader i byråkrati och administration.

Från politiskt håll tror jag att det är särskilt i infrastrukturen vi behöver se till att Sverige inte halkar efter de stora satsningar som just nu görs i övriga Europa. De kommer att kunna få stor betydelse även för svensk export. Speciellt Fehmarn Bält-förbindelsen mellan Danmark och Tyskland, som snart går mot ett färdigställande, kommer att korta restiderna mellan Sverige och kontinenten ytterligare.

De flaskhalsar vi har på den svenska sidan behöver vi alltså åtgärda och bygga bort. För ett litet och exportberoende land som Sverige är det helt nödvändigt att vi inte halkar efter när andra länder ser ett stort och ökande behov av att stärka infrastrukturen för tillväxt och välstånd.

Herr talman! Det blir tydligt att Sveriges position som ledande kunskapsnation inte längre är alldeles självklar. Vi behöver fortsätta med de strukturreformer och liberaliseringar som den här regeringen har initierat.

Näringspolitik

Vi behöver även, vilket jag har återkommit till många gånger i den här kammaren, fortsätta att satsa på teknik- och matematikundervisningen i grundskolan. Det är två helt centrala områden för att bredda rekryteringsbasen till de tekniska utbildningar vi behöver. Det är också önskvärt att inte minst fler unga kvinnor söker sig till ingenjörsutbildningarna. Den lagda STEM-strategin är inte bara välkommen utan också nödvändig, även i ett arbetsmarknads- och näringslivsperspektiv.

Herr talman! När det gäller just unga kvinnor och skillnader mellan kvinnor och män ser vi att Sverige har kommit långt. Men det är fortsatt för stora skillnader även inom näringslivet. Män har fortfarande betydligt mer kapital, investerar mer och driver fler företag än kvinnor. Det är något osunt med de stora obalanserna mellan mäns och kvinnors deltagande. Det är potentiellt destabiliserande när det kommer till frågor som rör kapital och ägande.

Näringspolitik

Inom regeringen pågår ett arbete som syftar till att kartlägga och i det längre perspektivet utjämna de skillnader vi ser mellan män och kvinnor. Hur får vi fler kvinnor att vilja ta plats i styrelserum och ledningsgrupper? Hur får vi fler män att jobba för jämställda styrelser och ledningsgrupper? Det är frågor som vi i politik och näringsliv tillsammans behöver fortsätta driva.

Herr talman! Avslutningsvis: Fria marknader, fri handel och fria individer är värderingar som Liberalerna har kämpat för sedan vår start som parti. Det kommer vi att fortsätta att driva på för även i oroliga tider.

Herr talman! Därmed yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet med undantag för att jag ställer mig bakom reservation 48 under punkt 20.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 24 april.)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Fru talman! Utan metaller och mineral är det inte möjligt att producera de produkter som behövs för den gröna samhällsomställningen. Vindkraftverk, solpaneler, elbilar och batterier – alla kräver de metaller som råvara.

Det är naturligtvis en utmaning, för metaller och mineral behöver utvinnas, ofta med större eller mindre ingrepp i naturen. Detta ska man ha respekt för. Det leder till både ideologiska och moraliska frågeställningar.

Ingreppen blir dock inte mindre för att de görs någon annanstans. Påverkan på naturen och klimatutsläppen blir till exempel inte lägre för att de sker i Kongo i stället för i Sverige. Det är kanske precis tvärtom. Den svenska gruv- och mineralnäringen har redan i dag låga klimatutsläpp i internationell jämförelse, tack vare vårt näst intill fossilfria elsystem och de investeringar som många svenska företag har gjort i ny, klimateffektiv teknik.

Sverige har möjlighet att ta ett större globalt ansvar för klimatomställningen genom att ta vara på den svenska gruvindustrins möjligheter. Där har vi i politiken en roll att spela. Med rätt förutsättningar från oss kan branschen utvecklas och bidra inte bara till svensk ekonomi utan också till det globala klimatarbetet.

Som nämnts här i kammaren tidigare i kväll har Sverige potential att bryta många av de energi- och innovationskritiska metaller och mineral som vi behöver.

Hälften av metallerna och mineralen på EU:s lista över råmaterial som bedöms som kritiska för vårt samhälle och välfärd har vi hittat i den svenska berggrunden.

Om den svenska gruvindustrin ska kunna nyttja de råvaror som faktiskt finns och kunna fortsätta att bedriva sin produktion, vara innovativ och ha ledartröjan när det gäller den gröna omställningen, som jag upplever att många företag i Sverige inom gruvindustrin har, behöver vi från politiken hantera de problem vi har i till exempel vår baskraft och när det gäller brist på energiproduktion.

Vi behöver titta på de svårigheter som finns i näringslivet med att få tag på kvalificerad arbetskraft. Det gäller inte minst inom teknikbranscherna. Vi behöver många fler ingenjörer i Sverige, och vi behöver många fler studenter som söker sig till STEM-utbildningarna. Men vi behöver också se över tillståndsprocesserna och kraftigt korta ledtiderna för att få på plats till exempel den nödvändiga infrastrukturen. Det gäller naturligtvis inte bara i norra Sverige utan i hela Sverige.

Vi ser att det kommer att behövas en ökad metall- och mineralproduktion från sekundära källor, mer återvinning och en mer effektiv användning av metaller och mineral. Det är viktigt att understryka. Men det behöver också betonas att det inte kommer att täcka hela det framtida metallbehovet, som klimatomställningen innebär.

Vi har svårt att komma runt att vi behöver ha en ökad produktion av råmaterial i Sverige om vi ska kunna säkra framtidens behov. Vi har en stor geologisk potential att utvinna just de råvaror som är kritiska för hela omställningen. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till näringsutskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Nu gör Liberalerna och den här regeringen det lättare att vara företagare i Sverige. Vår ambition har under lång tid varit just att minska regelbördan för företagen. Regler behövs, men de regler vi har ska vara välmotiverade och få. Om de anses vara för många, för krångliga eller för ålderdomliga är risken stor att människors vilja att följa dem undergrävs. Det gör det också mycket svårare att vara företagare och driva företag om man inte kan förstå varför ett regelverk finns.

Mycket kan bli bättre vad gäller just att driva företag i Sverige. Ibland ser vi tyvärr hur det offentliga står i vägen för det privata. Det kan röra sig om myndighetsutövning som upplevs stjälpa mer än hjälpa företag men också om orimligt långa handläggningstider eller tillståndsprocesser som drar ut på tiden i det oändliga.

Vi har under flera år sett hur företagens kostnader ökat till följd av våra regler. Vissa beräkningar uppskattar det till att flera miljarder går åt till regelimplementering, vilket är helt orimligt. Det understryker behovet av regelförenklingar, som den här regeringen också föreslår. Vi behöver kraftigt minska regelbördan. Vi behöver minska de administrativa kostnaderna för företagen. Vi vill att entreprenörer ska kunna fokusera på sin kärnverksamhet i stället för administration.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regelförenkling för företag

Herr talman! En del har redan gjorts av den här regeringen. Det förenklingsråd som har tillsatts och som har till syfte att minska företagens regelbörda har redan nämnts. Man ska titta på hur befintliga svenska regelverk kan förändras till det bättre. Man är bara i början av arbetet, och vi ser fram emot vad som kommer att komma ut av det.

Regeringen har inlett fler större arbeten. Jag kan ta några konkreta exempel. Som tidigare nämnts har kravet på hotelltillstånd tagits bort. Min personliga favorit är att vi kommer att tillåta gårdsförsäljning. Det handlar också om sådant som att ta bort kravet på att bevara kvitton och annan räkenskapsinformation i pappersform. Det är några små och större steg i rätt riktning.

Men det är klart att vi vill göra mer. Från Liberalernas håll vill vi, för att fortsätta på det konkreta spåret, se ett avskaffat matkrav för att underlätta för företag inom krogbranschen. Jag tror att det skulle främja jobbskapande och skatteintäkter. På det lite större planet tycker jag att det finns fog att än en gång understryka och framhålla äganderätten, som är central för näringslivet och är en central förutsättning för en fungerande marknadsekonomi. Den bör stärkas och förtydligas.

Herr talman! Ska vi ha ett framåtlutat Sverige med innovation och konkurrenskraft måste vi förändra svensk byråkrati och regelbörda. Det måste bli både enklare och billigare att driva företag i Sverige. Det tål också att understrykas att det är näringslivet som lägger grunden för den välfärd vi har i Sverige. Att underlätta så att vi får fler och fler expansiva företag är bra inte bara för ekonomin utan för hela samhället.

Jag yrkar bifall till förslaget i näringsutskottets betänkande.

Herr talman! Med regeringens energipolitiska inriktningsproposition har Sverige gjort en omläggning av energipolitiken. Det innebär ett skifte till att fokusera på vad energi- och kraftsystemet ska prestera snarare än på vilka energi- och kraftslag det ska bestå av. Detta återkommer jag ofta till.

Det innebär dock att även energiforskningen behöver anpassas till den nya inriktningen. Den ska, som har nämnts här tidigare, utgå från de grundpelare som energipolitiken bygger på, det vill säga försörjningstrygghet, konkurrenskraft och hållbarhet. Forskning och innovation behövs för att kunna öka våra möjligheter att just nå de energipolitiska målen. Det behövs för att säkerställa en trygg energiförsörjning och konkurrenskraftiga energipriser.

Vi behöver ersätta de fossila bränslena med fossilfri energi samtidigt som industrin får goda förutsättningar att växa och vara konkurrenskraftig. Det innebär att även energiforskningen behöver fokusera tydligare på de energi- och klimatpolitiska mål som nämnts här. De insatser som finansieras bör hålla väldigt hög kvalitet och bidra till att Sverige även i fortsättningen kan vara ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer, även på det här området.

Insatserna ska också inriktas på områden som bidrar till en trygg energiförsörjning, till att stärka den svenska konkurrenskraften och till den samhällsekonomiskt mest effektiva klimatomställningen.

Herr talman! I den svenska energiforskningen sticker just avsaknaden av forskning och innovation på kärnkraftsområdet ut. Vi behöver nu se till att det säkerställs och rusta för en i Sverige fördubblad elanvändning till 2045. Där spelar kärnkraften faktiskt en central roll.

Det är tydligt att kärnkraften kanske inte kommer att finnas för alltid, men den kommer att finnas i Sverige under väldigt lång tid framöver. För att den sektorn ska kunna skapa mer långsiktiga förutsättningar och växa behöver forskning och innovation om kärnkraft också utökas, just för att kunna stärka den nationella kompetensen. Det har länge varit eftersatt. Verksamheterna har begränsats av bristen på både forsknings- och utbildningsinfrastruktur. Det har lett till minskat intresse från såväl studenter som forskare och lärosäten att bedriva den typen av energiforskning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning och innovation på energiområdet för försörjningstrygghet, konkurrenskraft och klimatomställning

Det är uppenbart att den nationella kompetensen behöver byggas upp igen i och med den nya energipolitiska inriktningen. De senaste tre åren har forsknings- och innovationsinsatserna på kärnkraftsområdet utökats. Vi kommer att fortsätta rusta på området, så att forskningen ska kunna bidra till den energipolitiska inriktningen och till Sveriges framtida energiförsörjning.

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.