Marie Olsson

Herr talman! Många av de förslag som läggs fram nu och de utredningar som har gjorts med anledning av den ekonomiska kriminaliteten kommer från den socialdemokratiska regeringen. Men det är först nu som de genomförs och beslutas om i riksdagen.

Den kriminella ekonomin i Sverige är som sagt omfattande, och som ministern säger i sitt interpellationssvar är den tätt sammankopplad med gängkriminaliteten. Den göder den med pengar i stor omfattning. Gängen vet varifrån de kan krama pengar ur våra skattemedel. Det gör de till exempel via företag med svartarbete eller momsbedrägerier.

Vi behöver strypa alla möjligheter för gängens finansiering. Kraftiga åtgärder mot svartarbete är en av åtgärderna. Förutom det är det oerhört viktigt att vi säkerställer att människor inte utnyttjas och att oseriösa företag inte tar över på bekostnad av seriösa företag som gör rätt för sig. Det ska löna sig att göra rätt.

Staten och myndigheterna behöver tillsammans med de seriösa företagen dessutom hjälpas åt med information. Du kan troligtvis inte klippa dig för 200–300 kronor. Du kan inte heller få naglarna fixade för samma belopp. Du kan inte få din bil tvättad invändigt och utvändigt för 200 kronor. Alla som köper tjänster för underpriser måste vara medvetna om att de bidrar till den kriminella ekonomin, till utnyttjande av arbetskraft och till minskade skatteintäkter till både kommuner, regioner och stat.

Sedan kan vi ta tag i de stora skatteundandraganden som sker genom att vi inte ens inom den offentliga sektorn kan ha koll hela vägen inom byggbranschen med alla underentreprenörsled som är tillåtna i dag. Inte ens vi kan i slutändan ha koll på om det förekommer människohandel och svartarbete när vi bygger inom offentlig sektor. Än mindre kan den privata sektorn ha full koll.

Det här skulle vi kunna stoppa genom att stoppa antalet underentreprenörsled som får finnas. Men inte heller här visar regeringen något intresse. Inom byggbranschen ökar faktiskt mängden svartarbete. Det måste få ett stopp.

Systemet med exploatering i form av svartarbete, skatteundandragande och välfärdsrelaterade bedrägerier utgör alltså den ekonomiskt dominerande delen av den kriminella ekonomin. Det skapar betydande handlingsutrymme för annan kriminell verksamhet. Genom att ge intäkter kan svartarbete, falska anställningar, fejkad fakturering och välfärdsbedrägerier finansiera och understödja gängkriminaliteten, precis som ministern också påpekar.

Verksamheterna används för att skapa legitima fasader som täckmantel för rekrytering till gäng, för att bygga kapitalbaser som möjliggör investeringar i mer avancerad kriminalitet eller för att stärka den organiserade brottslighetens kontroll och stabilitet genom att erbjuda regelbundna inkomster till både medlemmar och anhöriga.

På så sätt utgör systemexploateringen inte bara en ekonomiskt dominerande del av den kriminella ekonomin utan även en strukturell motor som möjliggör, förstärker och finansierar annan brottslighet. Organiserad brottslighet försöker ofta strukturera sin verksamhet genom att kombinera lågriskbaserade och systemhotande aktiviteter som svartarbete med mer riskfyllda brottstyper för att skapa stabila intäkter och minska den organiserade brottslighetens sårbarhet.

Regeringen har sagt att den ska ta krafttag mot den organiserade brottsligheten. Min fråga till ministern blir återigen: Ser ministern att det utöver de förslag som nu ligger på bordet behöver vidtas ytterligare åtgärder för att få stopp på just svartarbetet?

Herr talman! Det stämmer, det är Marie Olsson och inte Mikael Damberg, även om jag kan förstå att finansministern har Mikael Damberg för ögonen!

Jag vill börja med att tacka ministern för svaret på min interpellation. Enligt Expertgruppen för studier i offentlig ekonomis rapport Svarta siffror – en ESO-rapport om den kriminella ekonomins omfattning uppskattar de att den kriminella ekonomin omsätter hela 352 miljarder kronor per år i Sverige. De menar att de har räknat lågt och att omsättningen troligtvis ligger ännu högre.

Den största kategorin i den kriminella ekonomin är den svarta ekonomin, där svartarbete och bedrägerier mot staten ingår. Svartarbete uppskattas omsätta hisnande 189 miljarder kronor per år, vilket är hela 54 procent av den kriminella ekonomin i Sverige. Svartarbetet används av oseriösa företag som dels utnyttjar arbetstagare, dels totalt snedvrider konkurrensen för alla seriösa företag som sköter sig och gör rätt.

Riksrevisionen har nyligen genomfört en granskning av Skatteverkets åtgärder mot svartarbete. De konstaterar att det finns brister, och därför lämnar de rekommendationer på åtgärder. Regeringen anser trots detta att det inte finns anledning att vidta några åtgärder med anledning av Riksrevisionens rapport.

Ett sätt att tydligt öka trycket på oseriösa företag som hotar sund konkurrens genom till exempel användande av svart arbetskraft är att genomföra fler kontroller. Detta påpekas till exempel i statens offentliga utredningar när det gäller effektivare kontrollmöjligheter i systemet för rot, rut, grön teknik och personalliggare. Där framgår det också att antalet kontroller har minskat rejält. Även om Skatteverket har bättre verktyg för att riskbedöma är det oerhört viktigt att det genomförs kontroller för att komma åt den kriminella ekonomin.

Herr talman! I oktober förra året deltog jag i en paneldebatt hos Frisörföretagarna. Det är en bransch som tillsammans med flera andra branscher är mycket drabbad av svartarbete. Där fanns ett stort antal seriösa frisörföretagare som gör rätt för sig, och det de efterfrågar är fler kontroller från Skatteverket. Kontrollerna får bort oseriösa företagare som förstör branschen. Även experten från Skatteverket som deltog uppgav att de skulle behöva göra betydligt fler kontroller men att resurserna inte räcker till, och också Riksrevisionens rapport om Skatteverkets åtgärder mot svartarbete tar upp att det behövs fler kontroller. Trots allt detta bedömer alltså regeringen att det inte behövs ytterligare åtgärder.

Finansministern säger i sitt svar att regeringen har genomfört flera åtgärder för att stoppa svartarbetet och att det, som vi som sitter i skatteutskottet vet, arbetas med förslag om förbättrade kontrollverktyg för Skatteverket mot företag som tillhandahåller just rot- och rutarbeten.

Efter de åtgärder som regeringen har genomfört fortsätter svartarbetet i stor omfattning i Sverige – hisnande 189 miljarder, troligtvis mer. Utifrån det vill jag ändå fråga finansministern vad som skulle krävas för att regeringen skulle anse att det behöver vidtas ytterligare kraftfulla åtgärder för att komma åt den omfattande svarta ekonomin och svartarbetet.

Fru talman! Till skillnad från ledamoten, som säger att allt är Socialdemokraternas fel, vill jag ägna mig åt att tala om vad vi faktiskt vill göra för att underlätta för de här familjerna, som har det tufft i dag, och för ensamstående mammor som inte har fått 5 000 kronor i skattesänkning per månad.

Exemplet med 5 000 kronor bygger på en snittfamilj. Om du jobbar inom äldreomsorgen och är ensamstående har du kanske fått 200 eller 300 kronor i skattesänkning per månad. Samtidigt har du blivit av med det förstärkta bostadstillägget. Matpriserna har skjutit i höjden. Elpriserna skjuter i höjden. Det går inte ihop med en skattesänkning. Då har du förlorat mer på den här regeringens politik, även om regeringen sänker skatterna.

Vi står bakom skattesänkningarna för dessa människor. Det är inte sant att vi säger nej till alla skattesänkningar. Vi säger ja till skattesänkningar för de här människorna. Vi säger dock nej till skattesänkningar för dem som tjänar väldigt mycket, för vi tycker inte att de behöver skattesänkningar.

Fru talman! Jag ska försöka att hålla mig till ämnet, men jag vill först svara ledamoten. Om man har läst på lite om kärnkraften vet man att besluten att stänga kärnkraftverk var affärsmässiga. Jag tycker att vi åtminstone kan hålla oss till fakta i den här kammaren.

Vi socialdemokrater har en bättre politik för vanligt folk. Det är bara att räkna på vår budget. Vanligt folk skulle tjäna mer med den socialdemokratiska budgeten än med SD-regeringens budget. Jag väljer att säga SD-regeringen, Jimmy Ståhl, för ni i SD är ju faktiskt med i den konstellationen och stöder det här budgetförslaget.

Det är faktiskt bara de som tjänar mycket som skulle förlora på vårt budgetförslag. Jimmie Åkesson och Elisabeth Svantesson skulle få 6 000 kronor mindre. De skulle förlora på det, men vi tycker att det är rätt. Vi tycker att människor som tjänar mycket kan betala lite mer i skatt till förmån för dem som jag beskrev tidigare, till exempel ensamstående mammor som inte kan äta sig mätta.

Det är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige att en sådan politik förs. Vi behöver stötta dessa personer. De är hårt arbetande människor. Det är väl bara att byta jobb, har några partiledare sagt. Men vi behöver faktiskt folk som jobbar inom äldreomsorgen. Vi behöver folk inom vård och omsorg.

Fru talman! Jag yrkar bifall till skatteutskottets betänkande SkU9 gällande tillfälligt sänkt mervärdesskatt på livsmedel.

I dag debatterar vi skatteutskottets betänkande om att tillfälligt sänka mervärdesskatten på livsmedel från 12 till 6 procent från den 1 april i år till den 31 december 2027. Det är ett betänkande som alla partier i den här kammaren är helt överens om.

Man kan då fråga sig varför vi över huvud taget ska debattera en fråga där vi är överens. I det här fallet tror jag att det handlar om att alla partier som har lyft det här i våra respektive budgetar vill tala om varför vi ser att det i nuläget är viktigt att sänka momsen på livsmedel.

I stället för att stärka vanligt folks ekonomi har regeringen försämrat de ekonomiska förutsättningarna för de mest utsatta genom att göra det dyrare att hämta ut mediciner, försämra bostadsbidraget för barnfamiljer och sänka akassan för dem som är arbetslösa i mer än 100 dagar. Regeringen står passiv när barnbidraget urholkas, och nu har vi också de skenande elpriserna.

Vanligt folk har fått ta den ekonomiska smällen samtidigt som höginkomsttagare har fått stora skattesänkningar. Det är en prioritering som inte bara är orättvis utan som faktiskt också har visat sig vara skadlig för tillväxten.

Fru talman! Vi socialdemokrater vill se ett Sverige som präglas av ekonomisk säkerhet och social trygghet och där alla kan växa och leva ett gott liv. Men i dag går utvecklingen åt fel håll. För många känns de mest grundläggande drömmarna långt borta när maten är dyr, hyrorna höjs, elpriserna skjuter i höjden och man tvingas vända på vartenda öre för att få vardagen att gå ihop.

De ökande ekonomiska klyftorna drabbar den enskilde hårt och riskerar också att öka spänningarna i landet i en tid när sammanhållning behövs som mest.

Matpriserna har ökat med 30 procent sedan kostnadskrisen inleddes. För en vanlig barnfamilj har matkostnaderna ökat med mer än 30 000 kronor per år. Bristande konkurrens driver upp priserna. Vi socialdemokrater har under flera års tid föreslagit en lång rad åtgärder för att pressa matpriserna och öka konkurrensen på livsmedelsmarknaden. Regeringen har valt att inte agera, förrän i mandatperiodens sista budget där de har lyssnat på våra krav på en tillfälligt sänkt matmoms och en matpriskommission. Syftet med matpriskommissionen är att se till att momssänkningen faktiskt leder till lägre priser för konsumenterna.

I en undersökning som Nordea gjorde i mitten av januari i år framkommer att 71 procent av svenskarna inte tror på sänkta matpriser trots att vi nu fattar beslut om att sänka livsmedelsmomsen. Det säger en del om tilltron till att ägarna av livsmedelskoncernerna verkligen kommer att se till att priserna sänks. Just därför är det oerhört viktigt att bevaka att sänkningen får genomslag för konsumenterna. Vi måste helt enkelt se till att den sänkta matmomsen inte tas ut i högre vinster.

Vid ekonomiska kriser är det alltid de med minst marginaler som drabbas hårdast. Konsekvenserna märks tydligt för barnfamiljer, och ojämlikheten mellan familjer ökar. Konsekvenserna märks också tydligt för de pensionärer som har det sämst ställt. De har svårt att klara vardagens mest grundläggande utgifter.

Fru talman! Ensamstående föräldrar med låga inkomster drabbas särskilt hårt. Nästan en tredjedel av de ensamstående föräldrarna uppger att de har svårt att äta sig mätta. Tyvärr var inga representanter för de partier som hör till SD-regeringen ute och träffade föreningen Makalösa Föräldrar när de stod utanför riksdagen och bjöd på havregrynsgröt. Jag tror att det hade varit oerhört nyttigt för dem att få höra de här föräldrarnas berättelser.

Flera av dessa föräldrar är ensamstående. De arbetar heltid men har ändå oerhört svårt att få pengarna att räcka till. De försöker i första hand se till att barnen får mat och avstår själva. De ser till att barnen äter ordentligt i skolan eller förskolan, för när barnen kommer hem kan det vara så att det som serveras är havregrynsgröt. Det är inte ens säkert att det finns mjölk till havregrynsgröten.

Det här är hårt arbetande människor som bidrar till samhället. De prioriteras bort av regeringen för att de som tjänar mycket ska få ännu mer.

För oss socialdemokrater är det en självklarhet att barnen inte ska behöva betala för kriser. Den ambitionen verkar inte delas av regeringen. Barnfattigdomen ökar, och Sverige har nu den högsta nivån i Norden. Det är inget att vara stolt över.

I SD-regeringens Sverige är det som Peps Persson sjöng. Jag ber om ursäkt för svordomen och för att jag inte tar det på skånska. Peps sjöng: Det är falsk matematik som gör den fattige så fattig och den rike så förbannat rik. Det här är en utveckling som är ovärdig ett välfärdsland som Sverige.

Nu har finansministern dessutom meddelat att det inte finns utrymme för några åtgärder framöver. Det är häpnadsväckande att höra finansministern prata om att det kommer att krävas hårda prioriteringar framöver. Högerregeringen har tömt ladorna igen. Man har valt att med lånade pengar sänka skatten för dem som tjänar mest, och nu säger man att pengarna är slut.

Det här är ett återkommande mönster. Varje gång vi har en moderat finansminister är det svenska folket som får betala priset. Kritiken från Finanspolitiska rådet är heller inte nådig.

Detta måste få ett stopp. Svenska folket förtjänar bättre. Svenska folket förtjänar en ny regering och en ny riktning för Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Det här är inte första gången som vi diskuterar lagen om tilläggsskatt för företag i stora koncerner, och det lär nog inte vara den sista gången heller. Vi har redan hunnit fatta beslut om lagen. Vi har kompletterat den en gång, och nu ska vi komplettera den en gång till.

Bakgrunden är välkänd, nämligen arbetet som har bedrivits inom OECD och G20 för att stoppa avancerad skatteplanering genom en global minimiskattenivå för stora multinationella koncerner. EU har omsatt det här i ett direktiv, och i Sverige har vi genom lagen om tilläggsskatt genomfört direktivet i svensk rätt. Syftet är att de stora koncernerna ska betala minst 15 procents effektiv skatt beräknat på ett underlag som utgår från koncernredovisningarna. Det här kan låta enkelt, men i verkligheten är det allt annat än enkelt. Det handlar om komplicerade koncernstrukturer, olika skattesystem och ett internationellt regelverk som fortfarande håller på att utvecklas.

För oss socialdemokrater är utgångspunkten tydlig: Skatter ska betalas där värdena skapas. Skattesystemet ska vara rättvist, legitimt och begripligt. Företag som gör rätt för sig ska inte missgynnas jämfört med dem som ägnar sig åt aggressiv skatteplanering. Den globala minimiskatten är därför i grunden något som vi socialdemokrater välkomnar. Den är ett försök att sätta en nedre gräns för skattekonkurrensen och att se till att stora globala bolag faktiskt bidrar till den välfärd och infrastruktur som de också har nytta av.

Det handlar om rättvisa, men det handlar också om tillit. När människor ute i landet – i Orsa, Dalarna och resten av Sverige – ser att de själva betalar skatt på sin lön, sin pension och sitt lilla företag måste de också kunna lita på att de riktigt stora inte klarar sig undan. Annars naggas förtroendet för hela skattesystemet i kanten.

Herr talman! Skatteutskottets betänkande Ytterligare kompletteringar till bestämmelserna om tilläggsskatt för företag i stora koncerner, som vi debatterar i dag, är en direkt följd av att OECD:s inkluderande ramverk antagit nya administrativa riktlinjer under 2024. För att svensk lag ska fungera som det är tänkt måste vi justera våra regler, bland annat när det gäller hur skatter och resultat fördelas mellan olika typer av enheter och strukturer.

Vi socialdemokrater står bakom regeringens förslag. Det är viktigt att Sverige lever upp till de internationella åtaganden vi har gjort och att vi har ett fungerande regelverk på plats. Men där slutar inte diskussionen. Hela processen kring tilläggsskatten har varit ovanligt forcerad. När lagen infördes första gången skedde det i väldigt snabb takt. Redan då pekade både remissinstanser och Lagrådet på brister och behov av en tidig översyn. Det var också något som vi socialdemokrater lyfte i samband med arbetet med lagstiftningen.

Sedan dess har vi hunnit komplettera lagstiftningen med nya bestämmelser en gång, och nu gör vi det en gång till. Ändå vet vi fortfarande inte fullt ut hur de här reglerna fungerar i praktiken för de företag som omfattas av dem. Det rör sig om drygt hundratals stora koncerner med tusentals enheter både i Sverige och utomlands.

Vi ser med oro på att den komplicerade implementeringsprocessen riskerar att underminera själva syftet med minimiskatten. Om seriösa företag som redan gör rätt för sig upplever regelverket som orimligt betungande samtidigt som det fortfarande finns möjligheter för andra att smita undan urholkas förtroendet. Det är bakgrunden till vår reservation. Den här lagstiftningen måste, precis som Lagrådet konstaterar, utvärderas i närtid.

Herr talman! I den reservation vi har tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet kräver vi en samlad konsekvensanalys av implementeringen av lagen om tilläggsskatt. Vi vill att regeringen noggrant går igenom hur regelverket fungerar, vilka administrativa kostnader och praktiska konsekvenser det får för de berörda företagen och vilka förenklingar som är möjliga utan att vi tappar greppet om skatteflykten. Det här är inte ett orimligt krav. Det är tvärtom helt rimligt när vi pratar om ett av de mest tekniskt avancerade skattesystem som vi har infört på många år och när vi vet att praxis och riktlinjer på internationell nivå fortfarande håller på att utvecklas.

Regeringspartierna och Sverigedemokraterna nöjer sig i betänkandet med att säga att man utgår från att regeringen kommer att göra nödvändiga uppföljningar och analyser. Vi menar att det inte räcker med att utgå från det. Riksdagen bör tydligt begära en konsekvensanalys. Det skapar bättre transparens, större förutsägbarhet för företagen och ett starkare parlamentariskt stöd för lagstiftningen.

Herr talman! Tilläggsskatten måste också sättas in i ett större sammanhang. Den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen drev under många år ett målmedvetet arbete mot skatteflykt, aggressiv skatteplanering och skadlig skattekonkurrens. Den nuvarande högerkonservativa regeringen, stödd av Sverigedemokraterna, har dessvärre inte visat samma uthållighet. Exitskatteutredningen har lagts ned, arbetet med en modern kupongskatt har försenats och Skatteverkets möjligheter att analysera skattefelet har försvagats.

Mot denna bakgrund blir det ännu viktigare att de verktyg som finns, som lagen om tilläggsskatt som vi debatterar här i dag, fungerar som de ska. Vi har inte råd med en situation där regelverket är så krångligt att det slår hårt mot dem som försöker göra rätt samtidigt som skatteplanerarna kan hitta nya kryphål.

Skatter är inte bara paragrafer och procentsatser. För den som driver företag i en mindre kommun, för den som går till jobbet varje dag eller för den som väntar på en operation i vården är skatterna det som gör att det över huvud taget finns en välfärd. Därför måste systemet både upplevas som rättvist och också vara rättvist. Tilläggsskatten är ett viktigt steg för att öka rättvisan mellan länder och mellan företag, men då krävs också att vi vågar utvärdera, justera och förenkla när det behövs.

Vi socialdemokrater vill ha en global minimiskatt som fungerar i praktiken, som stoppar avancerad internationell skatteplanering och som samtidigt är hanterbar för de företag som gör rätt för sig. En tydlig, samlad konsekvensanalys är ett nödvändigt steg på vägen.

Med det yrkar jag bifall till reservationen från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet som finns under punkt 2 i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Lite grann som svar på Patrik Björcks inlägg kan jag säga att detta troligtvis också kommer att gälla helikopterparkeringar. Eftersom det kommer att gälla hyrda cykelparkeringar skulle jag tro att momsen inkluderar alla fordon.

Parkeringsskatten är ett dråpslag mot vanligt folk. Den är ett dråpslag mot hårt arbetande svenskar som redan kämpar med höga matpriser, räntor och hyror. Många har svårt att få vardagen att gå ihop, och nu kommer ytterligare en smäll i form av parkeringsskatten. Samtidigt har de allra rikaste fått stora skattesänkningar. Det går i fel riktning. Vanligt folk behöver lättnader, inte dyrare parkering.

Regeringen måste agera för svenska bilägare. Detta är en orimlig pålaga. Den här tolkningen verkar dessutom vara en väldigt snäv tolkning av EU-direktivet, vilket experter har påpekat i remissvar.

Ministern och regeringen var snabba med att i smyg tillsätta en utredning för att sänka skatten för riskkapitalister när de klagade på Skatteverket, men när det gäller skatter som drabbar vanligt folk heter det i det officiella svaret på interpellationen – inte i ministerns inlägg på X – att departementet fördjupar sig i frågan.

Regeringen lovade att stå upp för vanligt folk. I stället för att underlätta vardagen gör den här momsen livet dyrare för dem som redan drar det tyngsta lasset. De straffas.

Om ett år är det val. Då kan vi vända den här utvecklingen. Vanligt folk förtjänar bättre. Sverige behöver verkligen en ny riktning med en regering som gör mer för vanligt folk än att fördjupa sig i frågor.

(Applåder)

Herr talman! Jag skulle också kunna berätta om alla satsningar som görs i Socialdemokraternas budget som verkligen skulle gynna vanligt folk. Men det är inte det interpellationen handlar om. Jag skulle också kunna berätta om hur moderater, sverigedemokrater och andra agerar på sociala medier. Men det är inte det den här debatten handlar om, utan den handlar om moms på parkeringsplatser. Jag håller mig alltså till det ämnet.

Utöver de ökade kostnaderna för dem som hyr parkeringsplatser, som jag redan har lyft fram, kommer även detta, precis som ledamoten Magnusson beskrev det, att leda till en betydligt ökad administration för många hyresvärdar och bostadsrättsföreningar, som i dag faktiskt inte är momsregistrerade. De har ingen momspliktig verksamhet.

Den ökade administrationen kommer troligtvis även den att behöva tas ut i kostnader för dem som hyr eller för dem som är delägare i en bostadsrättsförening. Bedömningen är att många fastighetsägare som i dag inte är momspliktiga kommer att få ökad administration.

När ett företag betalar moms på sina intäkter brukar de också kunna dra av moms. I det här fallet handlar det om parkeringsplatser, som har ganska låga driftskostnader. Det innebär att så gott som hela momsökningen kommer att behöva tas ut i höjda hyresavgifter. Höjningen kommer att påverka priset i stort sett fullt ut.

Branschorganisationen Fastighetsägarna lyfter fram risken för att det kan bli så dyrt med parkeringsplatser att en del faktiskt väljer att säga upp sina parkeringsplatser. Men kostnaderna finns ändå kvar, vilket innebär att de som bor kommer att få betala på något vis hur de än gör.

De senaste åren har levnadsomkostnaderna ökat drastiskt, och hushållens marginaler har krympt. Då är det oerhört olyckligt att spä på bördan ytterligare och lägga moms på det som tidigare har varit undantaget. För många är bilen ingen lyx. Den är en nödvändighet. Den behövs för att man ska kunna ta sig till jobbet, lämna barnen på förskolan, handla mat eller besöka släktingar. I stora delar av landet, till exempel där jag bor, är bilen helt avgörande för att vardagen ska fungera över huvud taget.

När man gör det ännu dyrare att äga och parkera bilen har man inte förståelse för hur verkligheten ser ut för vanligt folk. Förstod man det skulle svaret från ministern se annorlunda ut. Då skulle ministern svara att det skulle göras mer än att man fördjupar sig i frågan. Det är ju ministern som svarar, inte Moderaterna. Det är ministern, som ingår i en regering med andra partier. Det här blir ännu ett dråpslag mot hårt arbetande svenskar som redan kämpar för att få vardagen att gå ihop. Varför ska det alltid vara vanligt folk som tar smällen? Varför agerar regeringen inte och gör mer än att fördjupa sig?

Jag skulle fortfarande vilja ha svar på min fråga om ministern är beredd att vända på varje sten och göra mer än att fördjupa sig i frågan för att få bort införandet av den här momsen. Om inte undrar jag om enbart Moderaterna vill stoppa detta, utifrån det ministern skriver på X och det ledamoten Riedl också har föredragit. Är det så att de övriga Tidöpartierna – Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna – säger nej till att stoppa det här?

Herr talman! Jag får börja med att tacka ministern för svaret på min interpellation.

Jag tänkte beskriva bakgrunden till den här frågan. Precis som ministern sa i sitt svar kom Skatteverket den 30 september med ett nytt ställningstagande, där de hävdade att det ska betalas mervärdesskatt, alltså moms, på uthyrning av parkeringsplatser. Skatteverket gick först ut med information om att det skulle införas den 1 april nästa år. Nu har de skjutit fram det till den 1 oktober nästa år.

Det här är en mervärdesskatt som över huvud taget inte har tagits ut tidigare. Det blir en helt ny kostnad för alla som hyr parkeringsplats.

För att den här momsen ska kunna undvikas krävs det att parkeringsplatsen finns inom samma fastighetskomplex eller i nära anslutning till lokalen eller bostaden, att hyresgästen inte kan välja bort rätten att hyra parkeringsplats och därmed betala en lägre hyra och att hyresgästen inte upplåter parkeringsplatsen mot ersättning i en ekonomisk verksamhet.

Alla de tre kraven måste vara uppfyllda. Det är framför allt det andra villkoret som gör det i stort sett omöjligt att inte behöva betala moms på parkeringsplatsen.

Man kommer som hyresvärd eller bostadsrättsförening inte att kunna tvinga alla som hyr en bostad att också hyra en parkeringsplats, för alla har inte bil. Dessutom är risken stor att det inte kommer att finnas parkeringsplatser så att det räcker till alla som hyr. Det andra kravet gör att det kommer att bli moms på hyra av parkeringsplatser.

För många bilägare blir det en kraftig kostnadsökning. Runt om i landet är det många som är oerhört beroende av bil för att kunna ta sig till jobbet, till exempel. En del familjer behöver till och med två bilar för att kunna ta sig till jobbet, till aktiviteter och till andra saker. För alla dem som behöver bil och hyr sin bostad eller bor i bostadsrätt blir det här en extra straffskatt.

Herr talman! Bedömningen är att det totalt är runt 1 miljon människor i Sverige som kommer att behöva betala moms för sin parkeringsplats, om den här momsen införs. För alla de människorna kommer levnadsomkostnaderna att öka, om den här momsen införs.

Eftersom hyran för parkeringsplatserna utgår från marknadspriser kan det för vissa familjer bli kostnadsökningar på flera tusen kronor per år. Jag har varit i kontakt med några familjer.

En familj beskriver att de behöver två bilar för att klara att ta sig till jobbet. För deras del är kostnadsökningen 6 000 kronor per år. För en annan familj som jag har varit i kontakt med är det nästan 10 000 kronor per år i kostnadsökning på grund av den här momsen. För andra, som jag också har varit i kontakt med, som bor i ett geografiskt område där marknadspriserna är lägre kan det handla om 750 kronor per år.

Den här momsen slår alltså oerhört orättvist över landet. Konsekvensen blir också att de som betalar höga hyror också får betala höga kostnader för parkeringsplatserna i och med den här momsen.

Ungefär 1 miljon människor kommer alltså att behöva betala mer för sin parkeringsplats, många av dem betydligt mer än vad de gör i dag. Bedömningar som har gjorts visar att den här momsen kommer att kunna inbringa nästan 1 miljard kronor till statskassan, vilket säger en hel del om hur hårt det kommer att slå.

Ministern svarar att Finansdepartementet fördjupar sig i frågan. Frågan är vad det innebär. På X har ministern uttryckt att Moderaterna inte vill att moms ska tas ut på parkeringsplatser och att Moderaterna vill tillsätta en utredning.

Därför vill jag fråga ministern vad hon och regeringen egentligen är beredda att göra för att inte straffbeskatta bilägare med moms på hyra av parkeringsplats. Är det interpellationssvaret eller det som ministern skriver på X som gäller?

Fru talman! Det finns till vissa delar konsekvensbedömningar beskrivna i länsstyrelsens beslut, utifrån de arter som inte får jagas i dag. Korpimäki är, precis som ministern tog upp i sitt svar, ett Natura 2000-område, och det finns drygt 4 000 Natura 2000-områden i Sverige. En del av dem är naturreservat eller nationalparker.

Natura 2000-områden ska vara ett representativt urval av naturmiljöer i Sverige. Många av områdena är utvalda just för att de är viktiga livsmiljöer för hotade arter. Men syftet med Korpimäki är inte att skydda arter som inte är hotade och som i nuläget inte är tillåtna att jaga i reservat, till exempel björn och skogsfågel. Däremot är skogen i Korpimäki en viktig miljö. Jakt är en stor del av den lokala kulturen och traditionen i friluftslivet i Dalarna. Många upplever naturen just genom jakten. Syftet med reservatet är att få uppleva en Dalanaturskog, och ett sätt att uppleva Dalanaturskog i samklang med naturen kan vara genom jakt.

Alla som någon gång har jagat björn eller skogsfågel – som det inte är tillåtet att jaga i det här reservatet – vet att man får röra sig över stora geografiska områden. Vid fågeljakt med hund är det hunden som jagar och jägaren som följer. Fågeln flyger långa sträckor för att sedan slå sig ned. Varken fågeln eller för den delen björnen vet var det inte är tillåtet att jaga dem. Det är inte så att de söker skydd i naturreservat för att få vara i fred och inte bli jagade.

Nu kommer länsstyrelsen, precis som ministern har beskrivit, att komma tillbaka till regeringen med ytterligare underlag. Jag hoppas verkligen att regeringen inte tar 18 månader på sig att fatta ett nytt beslut, utan att man snabbar på. Sedan hoppas jag att man lyssnar på jägarnas önskemål så att man kan utöka jakten inte bara i Korpimäki utan också i fler naturreservat i Dalarna.

Fru talman! Det låter som ett positivt besked från miljöministern.

Jakten handlar ju nämligen inte bara om att skjuta djur, utan det handlar om naturen och om samspel i jaktlag – om man jagar i jaktlag. Det handlar om samspel med hund – om man jagar med hund – och mycket mer. Det handlar om artkännedom, och det handlar om möte med djur och natur.

Det är ju djuren allt kretsar kring, och det är bra för både naturen och jägarna. Naturen hjälps också av att populationerna hålls i schack. Jägarna är medvetna om att det finns gränser för hur många djur som får fällas för att man ska klara ekosystemen och för att skogen inte ska drabbas. Jägarna är i grunden viltvårdare.

Hela systemet bygger på tillit, och jägarna har ett ansvar att följa lagar och bestämmelser från bland annat länsstyrelsen. Myndigheterna är också beroende av jägarna för rapporter och inventeringar. Man ska följa reglerna för jaktområdena. Allt detta är för att jakten ska bli hållbar.

Den svenska modellen för jakt bygger på ansvar och tillit. Det är en modell som vi behöver hjälpas åt att värna för att svenskt skogsliv med jakt ska stå sig starkt även i generationer framöver.

Som jag skriver i min interpellation är jakt och fiske en viktig del av livet för många som bor på landsbygden, men även för många som bor i storstäder. Skapande av naturreservat är många gånger ett bra sätt att skydda naturområden som är skyddsvärda. Men för att få acceptans bland lokalbefolkningen för de här avsättningarna av mark i naturen är det jätteviktigt att staten har en bra dialog med lokalbefolkningen och lyssnar på den. Det är vad Länsstyrelsen Dalarna har gjort. Det är därför man vill tillåta mer jakt i naturreservatet Korpimäki i Orsa. Jag kan också konstatera att det inte är lokalbefolkningen som har överklagat länsstyrelsens beslut.

Ute på landsbygden, till exempel i Orsa som jag kommer från, finns en misstro mot staten – tyvärr – och vi måste hjälpas åt att jobba för att det ska bli mindre misstro. Det finns en känsla av att staten inte lyssnar och att politiken förs utifrån ett storstadsperspektiv.

Även om regeringen nu inte har beslutat att jakt i naturreservatet Korpimäki aldrig kommer att utökas blir det ändå en större misstro mot staten med den här typen av beslut. Regeringens beslut om utökade möjligheter till jakt i Korpimäki skulle kunna få konsekvenser för fler naturreservat i Dalarna – det skulle kunna fattas beslut om att utöka jakten på fler ställen. Därför är besvikelsen stor över regeringens nuvarande beslut.

Utökningen av jakten skulle innebära försumbart fler jaktdagar i området. Det blir jakt under samma perioder som man jagar annat under året. När det gäller utökning av jakt på just skogsfågel finns redan en utförd inventering av skogsfågel i det angränsande naturreservatet Koppången. Inventeringen har visat att just jakten på skogsfågel inte har en huvudsaklig negativ påverkan på stammen, utan det är i stället predatorer, klimatet och skogsbruket som framför allt påverkar stammen av skogsfågel. I det här reservatet är det inte jakten som har förbjudits, utan man har förbjudit jakt på vissa arter. De arterna har egentligen ingen koppling till syftet med reservatet.

Mot bakgrund av detta vill jag ställa följande fråga till ministern: Om man förbjuder jakt på en art i ett område, men inte utanför, och området är så litet att det inte håller en egen population av arten, vad är då syftet med skyddet?

Fru talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret på min interpellation.

Det är ju inte första gången vi står här i kammaren och debatterar just det här, och det är för att detta är en jätteviktig fråga hemma i Dalarna där jag bor. Det är viktigt utifrån att jakt och fiske skapar livskvalitet för invånare i många kommuner i Dalarna, bland annat i min egen hemkommun Orsa, där naturreservatet Korpimäki ligger.

Jakten har varit och är fortfarande begränsad i det här naturreservatet utifrån de föreskrifter som länsstyrelsen tidigare har beslutat om. För att få till en förändring och utöka jaktmöjligheterna i naturreservatet har bland annat Orsa jaktvårdskrets drivit på för att Länsstyrelsen i Dalarna ska ta fram nya föreskrifter för reservatet.

Länsstyrelsen i Dalarna tog fram nya föreskrifter som ökar möjligheterna till jakt i området. Sedan överklagades det beslutet av organisationen Birdlife Sverige, och det var därför det hamnade på regeringens bord för beslut.

Jakt är redan tillåtet i många reservat, och de senaste åren har länsstyrelsens föreskrifter inte varit lika restriktiva som tidigare när det gäller jaktmöjligheter i naturreservat. Jag hoppas att ministern och regeringen har noterat att Länsstyrelsen i Dalarna i sitt beslut om att utöka jaktmöjligheterna själva skriver att ursprungsbeslutet om att begränsa jakten i naturreservatet skedde i enlighet med länsstyrelsens dåvarande policy för jakt vid bildande av naturreservat.

Länsstyrelsen skriver också att just den här föreskriften kan hävdas vara mer långtgående än vad reservatets syfte kräver. Policyn har alltså ändrats och blivit mer tillåtande för jakt. Frågan blir då också, utifrån regeringens beslut att upphäva länsstyrelsens beslut, om det ens är möjligt för en länsstyrelse att ändra policy när man ser att den policy man tidigare har haft har varit för restriktiv utifrån olika syften med reservat.

Fru talman! Efter 18 månader tog regeringen ett beslut den 9 oktober i år. Till mångas stora besvikelse beslutade regeringen som sagt att upphäva Länsstyrelsen i Dalarnas beslut om att utöka jakten i Korpimäki naturreservat till att även omfatta annat vilt än älg, rådjur, räv och hare, som det redan är tillåtet att jaga i det här reservatet. Det här är alltså ett reservat där viss jakt redan är tillåten. Det är inte förbjudet att jaga där.

De flesta reservat är utifrån många viltarters perspektiv små, vilket det här också är. Individer av de flesta viltarter rör sig över större ytor än enskilda naturreservat. Att av bevarandeskäl förbjuda jakt på en viltart i ett enskilt mindre naturreservat är inte en effektiv åtgärd för att förbättra eller bevara en arts bevarandestatus. Om jakt skulle utgöra ett hot mot en arts bevarandestatus skulle jakten i stället behöva begränsas i ett betydligt större område.

Utifrån detta vill jag fråga ministern vad ministern anser att det är för skillnad i inverkan på reservat på jakt efter rådjur och räv, som är tillåtet i det här reservatet, och jakt på till exempel tjäder, som är förbjudet i det här reservatet.

Herr talman! Under SD-regeringen har tio års reallöneökningar utraderats. Arbetslösheten har ökat, och tillväxten har legat i EU:s botten.

Nu kommer nästa käftsmäll, parkeringsskatt. Från nästa år ska hyresgäster och bostadsrättsinnehavare börja betala moms på sina parkeringsplatser. Det kan röra sig om flera hundralappar i månaden i en tid då många redan pressas av höga hyror och räntor och höga matpriser. En av de familjer som har kontaktat mig berättar att deras parkeringsavgifter kommer att höjas med 6 000 kronor per år. För många äter det upp hela skattesänkningen.

Min fråga till finansministern är därför: Varför gör regeringen det ännu dyrare att bo och parkera bilen?

Fru talman! Jag hoppas att ministern har lagt märke till att jag inte har pratat om höjda statsbidrag till kommuner och regioner, utan jag har pratat om tillväxt och vikten av tillväxt. Just det har varit det stora problemet under de här åren. Regeringen har inte gjort tillräckligt för att tillväxten ska vara så stor att kommuner och regioner klarar sin ekonomi.

Som jag sa förut kan kommuner och regioner inte låna till skattesänkningar, utan de måste ha en budget i balans. Helst ska de också ha 1,5–2 procents överskott som mål. De har inga reformutrymmen utöver de intäkter de har.

Sveriges Kommuner och Regioner har uppgett att regeringens budgetsatsningar ger effekt på konsumtionen men att andra åtgärder hade kunnat ge bättre effekt. Det som behövs är en ökning av den svenska tillväxten, eftersom vi i hög grad är beroende av inhemsk efterfrågan. Och det är hushållen som utgör motor för tillväxten.

Apropå tillväxt har vi socialdemokrater i vår budget därför lagt förslag som skulle ge större effekter på konsumtionen och tillväxten. Det skulle ge betydligt större effekt än skattesänkningar till dem som tjänar mest. Våra satsningar handlar om att stärka hushållens ekonomi, bland annat genom höjt barn- och studiebidrag, höjt bostadstillägg till de barnfamiljer som har det tuffast och avskaffat karensavdrag. Det är satsningar på vanligt folk som konsumerar för de pengar de får ytterligare i stället för skattesänkningar för dem som redan tjänar mycket. Där är det större risk att pengarna läggs på hög i stället för att tillväxten ökar.

Avslutningsvis har jag en förhoppning om att ministern och regeringen tar kommuners och regioners utmaningar på allvar. Sluta raljera över de kommuner och regioner som tvingas höja skatten för att klara sina åtaganden inom välfärden! Skattehöjningar är ingenting som man gör lättvindigt.

(Applåder)

Herr talman! Först och främst är satsningen på kvinnors hälsa i sin helhet i själva verket en neddragning jämfört med förra året. Det blir mindre pengar till kvinnosjukvården nästa år än vad det blev i år. Det är fakta.

För Dalarnas del, som jag kommer ifrån, betyder den låga tillväxt som har varit att det blir minskade intäkter eftersom färre kan betala skatt, även om prognosen ser något bättre ut nu. Jag har två konkreta exempel på det. Det ena är Älvdalens kommun, och det andra är Orsa kommun.

Älvdalen behöver spara 13 miljoner nästa år. Orsa behöver spara 14 miljoner. Det låter kanske inte som mycket pengar, men det här är ganska små kommuner med runt 7 000 invånare. Eftersom jag själv är från Orsa vet jag att det inte finns en uppsjö av frivilliga verksamheter som man bara kan ta bort och utan problem spara pengar på.

Vad man nu tittar på är minskade öppettider på biblioteket, neddragning av musikundervisningen på musikskolan och i ganska stor omfattning minskade verksamheter på arbetsmarknadsenheten. Det här sker samtidigt som det kommer aktivitetskrav på dem som har försörjningsstöd, vilket kommer att bli problematiskt. Inget av detta är någonting som kommunen vill göra, utan det är någonting som man tvingas göra för att få en budget i balans. Pengarna räcker helt enkelt inte till.

Varken Älvdalen eller Orsa ser något som helst reformutrymme, som regeringen gör i sin budget. Kommuner och regioner kan inte låna till ett reformutrymme som regeringen kan göra, utan de måste lägga en budget i balans. Helst ska det göras med ett överskott så att det finns marginal för oförutsedda händelser.

För 2025 väntas ett svagt positivt samlat resultat för regionerna, men hälften av regionerna prognostiserar ett underskott. De senaste åren har många regioner haft svårt att få ekonomin i balans, och några har höjt skattesatsen för att möta kostnadsutvecklingen. Under de två tuffa år med svaga resultat som har varit har dessutom många regioners eget kapital urholkats. Förutsättningarna att återställa det varierar mellan regionerna, men kostnadsutvecklingen inom hälso- och sjukvården är en stor utmaning.

Det kommuner och regioner kan göra för att klara sina åtaganden är att höja skatten. Om vi tittar på det hela rensat för skatteväxlingar ser vi att det totalt sett har skett 225 skatteförändringar de senaste tio åren. Av dem har 55 procent varit höjningar. Regionerna har höjt skattesatsen med 34 öre sedan 2015. Under den perioden har ingen region sänkt skatten, oavsett styre.

Samtidigt som kommuner och regioner har stora utmaningar tillsätter regeringen en utredning för att se över hur man kan hindra kommuner och regioner från att höja skatten. Att inskränka den kommunala beskattningsrätten är inte bara en begränsning av det lokala självstyret, utan det är också ett ingrepp i det lokala ekonomiska ansvarstagandet. Kommunernas och regionernas förtroendevalda svarar direkt inför sina invånare både för verksamhetens resultat och för den skatt som finansierar den.

Ministern sa i sitt svar att det är regionerna och kommunerna själva som ansvarar för sin ekonomi. Det håller jag fullkomligt med om. Men utifrån att det ändå har tillsatts en utredning vill jag fråga ministern hur de ska kunna ta det ansvaret fullt ut om man väljer att inskränka den kommunala och regionala bestämmanderätten när det gäller skattesatser.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret på min interpellation.

Sveriges ekonomi befinner sig fortfarande i en lågkonjunktur. Varslen duggar fortfarande tätt. Arbetslösheten är fortsatt hög, och människor har fortsatt svårt att klara sin ekonomi. Välfärden står inför stora utmaningar. Besparingar inom vård och skola riskerar att försämra den ytterligare. Det är tydligt att Sveriges ekonomi har gått långt sämre än vad som någonsin borde vara acceptabelt.

Sedan jag skickade in den här interpellationen – vilket jag faktiskt gjorde för över en månad sedan, den 1 oktober – har Sveriges Kommuner och Regioner kommit med en ny prognos för skatteunderlaget som ser något bättre ut än tidigare. Det sker en förbättring av skatteunderlaget i år, men vi har tre förlorade år med den här regeringen bakom oss.

En svag konjunkturutveckling gör att skatteunderlaget ökar mindre än det historiska genomsnittet. Prognosen tyder också på att skatteunderlagstillväxten framåt är svagare än genomsnittet. En liten del av tappet de senaste åren, när regeringen fört en politik som lägger oss i EU:s bottenliga över ekonomisk tillväxt, tas nu igen, enligt den senaste prognosen – men långtifrån allt. Det är fortfarande långt till den ekonomiska återhämtning som skulle behövas.

Kommuner och regioner ser inte riktigt den tillväxt regeringen räknade med när de tog fram vilket reformutrymme som finns för staten. Kommuner och regioner tvingas till besparingar för att regeringen återigen i sin budget väljer att prioritera bort de stora behoven inom välfärden, som till exempel äldreomsorgen. Regeringens prognoser är mer positiva än de flesta andras när det gäller hur man ser på den ekonomiska utvecklingen.

Herr talman! Utan de senaste årens inflation hade kommuners och regioners skatteintäkter varit 27 miljarder högre i år. De har alltså förlorat 27 miljarder på den höga inflationen – miljarder som de inte har fått någon kompensation för från regeringen. Även om ministern nu svarar att det finns ett ökat ekonomiskt handlingsutrymme för kommuner och regioner kvarstår det faktum att inflationen hittills har gjort att de har tappat 27 miljarder.

Tillväxten är fortfarande svag, arbetslösheten hög och osäkerheten i omvärlden stor. I kommuner och regioner pågår en omställning och anpassning för att möta de nya demografiska förutsättningarna och invånarnas förändrade behov av välfärd. Utmaningarna är stora. Bara de senaste åren har ungefär 500 förskoleenheter lagts ned. Det beror till stor del på minskade barnkullar. Samtidigt behöver verksamheter utvecklas. Behovet av äldreomsorg kommer att öka. Kraven från staten minskar inte under den här tiden.

Utifrån detta undrar jag om ministern ser några behov av ytterligare åtgärder för att stötta kommuner och regioner i de utmaningar de har med att klara åtagandena inom välfärden. Jag hör ingenting i svaret från ministern om konkreta förslag på åtgärder för att ge kommuner och regioner det stöd de skulle behöva.

Fru talman! Vi socialdemokrater vill sjösätta ett väldigt brett program med långsiktiga och kraftfulla insatser för att städa upp på svensk arbetsmarknad.

Bland annat vill vi stärka tillsynen i riskbranscher, höja sanktionsavgifterna och bredda dem till fler områden, utesluta orimligt låga anbud i offentlig upphandling och lagstifta om att som huvudregel begränsa antalet underentreprenörsled till två i branscher med stor risk för arbetslivskriminalitet. Vi vet nämligen ungefär vilka branscher det är som har förhållandevis hög arbetslivskriminalitet.

Vi vill även återinföra satsningen på fackligt samråd, förstärka den regionala skyddsombudsverksamheten och förbättra uppföljningen av A1-intyg i syfte att få mer ordning och reda på arbetsmarknaden. På samma tema vill vi ha mer anslag till Arbetsmiljöverket. Det handlar om att stärka arbetet mot både arbetsrelaterade dödsolyckor och arbetslivskriminalitet.

Det här är några av de åtgärder som vi ser som oerhört viktiga för att komma åt arbetslivskriminaliteten, och i allt det arbetet är arbetsmarknadens parter oerhört viktiga. Det är avgörande att de är med oss i arbetet. Vi är beroende av varandra för att klara av att få stopp på detta.

Jag vill fortfarande hävda att det inte är ett hållbart argument att hänvisa till prioriteringar i budgeten när det, som sagt, i själva verket handlar om 0,0013 promille av regeringens budget. Att bidraget inte nyttjats fullt ut är inte heller ett hållbart argument eftersom det finns förslag på hur man skulle kunna göra om bidraget för att det ska kunna sökas på ett mycket bredare sätt.

För mig framstår det tyvärr mer som att regeringen i det här fallet har valt att prioritera ned möjligheterna för arbetsmarknadens parter att vara delaktiga i och utveckla arbetet mot arbetslivskriminalitet. Det anser vi socialdemokrater vara en felprioritering. Jag hoppas fortfarande att regeringen kan tänka om och visa att man prioriterar det partsgemensamma arbetet.

Fru talman! De medel som regeringen nu först sänker med nästan hälften och sedan minskar med ännu mer har möjliggjort viktiga insatser. En sådan är det uppmärksammade projektet vid Västlänken i Göteborg som handlar om att få bort kriminella och oseriösa aktörer i upphandlingar. Inom städbranschen har man hjälpt utsatta arbetare från oseriösa och kriminella arbetsgivare till seriösa arbetsgivare med goda arbetsvillkor. Det handlar inte om symbolpolitik utan om satsningar som faktiskt har gjort konkret skillnad och skapat förändring i människors liv.

Ministern säger återigen att motivet är att statsbidraget har nyttjats i låg grad. Det finns ju flera förslag på hur statsbidraget skulle kunna användas fullt ut och på ett betydligt bättre sätt, men i stället väljer den här regeringen att minska bidraget rejält.

Förutsättningarna för att praktiskt kunna genomföra projekt utifrån dagens utformning av de här statsbidragen är ganska dåliga. Under åren har också projekt med potential att bekämpa arbetslivskriminalitet fått avslag. Regeringen har möjlighet att göra om och göra rätt i stället, men man väljer den enkla vägen och drar ned på bidraget genom att hänvisa till låg nyttjandegrad och prioriteringar i budgeten.

Det handlar i det här fallet alltså inte om att det inte finns ett behov eller en vilja. Det är avsaknad av politiska beslut, styrning och politisk vilja som gör att stödet inte nyttjats mer.

Jag vill fortfarande hävda att arbetslivskriminalitet bekämpas bäst tillsammans, och arbetsmarknadens parter är oerhört viktiga. Statsbidragets syfte är just att samverka.

Fru talman! Precis som ministern sa i sitt svar har Delegationen mot arbetslivskriminalitet redovisat förslag på åtgärder mot arbetslivskriminalitet. Det handlar bland annat om statsbidrag som även omfattar möjligheter för arbetstagarorganisationer att få ersättning för kostnader för att bistå utlänningar som inte har rätt att vistas i Sverige så att de kan få hjälp enligt lagen om rätt till lön och annan ersättning för det arbete de faktiskt har utfört.

Det finns alltså förslag på att utöka möjligheterna för arbetsmarknadens parter att söka bidrag – även om det kan komma i en annan bidragsform. Regeringen minskar dock på bidraget i ett läge där det kan komma att behövas mer pengar.

Jag vill återigen påpeka vikten av att vi alla hjälps åt i arbetet mot arbetslivskriminalitet. Delaktigheten från arbetsmarknadens parter är avgörande i det arbetet. Myndigheterna behöver parterna, och parterna behöver myndigheterna.

Som politiker behöver vi bidra till att skapa förutsättningar för denna delaktighet, och en av förutsättningarna är att vi avsätter pengar som de kan söka. De ska också ha möjlighet att söka på ett så effektivt och enkelt sätt som möjligt, för nu har det varit ganska krångligt att få ut de här pengarna.

Jag vill avslutningsvis i det här inlägget fråga ministern varför regeringen inte har lyssnat på alla de instanser som har kritiserat bidragets utformning och tittat på hur man i stället kan omforma bidraget så att det kan användas fullt ut. Jag undrar också varför man inte inväntar de förslag som har kommit från Delegationen mot arbetslivskriminalitet. Där finns det ju faktiskt förslag på att skapa ytterligare möjligheter för bidrag till – i det fallet – arbetstagarorganisationer.

Herr talman! Tack till ministern för svaret på min interpellation!

Arbetslivskriminaliteten är allvarlig. Den innebär bland annat att människor utnyttjas, ibland med inslag av människohandel. Den skapar farliga arbetsmiljöer, snedvrider konkurrensen och tränger ut seriösa företag.

I arbetet mot arbetslivskriminaliteten är arbetsmarknadens parter oerhört viktiga. Den här typen av kriminalitet bekämpas bäst av alla parter tillsammans. Myndigheterna är beroende av parternas kunskap och närhet till verkligheten, och parterna behöver myndigheter som agerar effektivt och träffsäkert.

Sedan 2018 har arbetsmarknadens parter kunnat söka statsbidrag för att bekämpa arbetslivskriminalitet. I år är detta statsbidrag 4,5 miljoner kronor. Det är en ytterst liten summa i den stora budget som regeringen har. Nu har regeringen aviserat en sänkning av det här bidraget, först till 2,5 miljoner kronor och sedan till 2 miljoner kronor från 2028. Det är mer än en halvering av nuvarande stöd – detta samtidigt som vi i Sverige har stora problem med arbetslivskriminalitet. Arbetsmarknadens parter behövs för att stävja detta.

Ministern skriver i sitt svar att arbetet med budgetpropositionen innebär prioriteringar. Det förstår jag. Men i det här fallet väljer regeringen att inte prioritera den lilla summa som parterna kan söka för att gemensamt motverka arbetslivskriminalitet. Summan är så liten i regeringens budget att den knappt går att räkna i promille. Det regeringen sparar genom att ta bort dessa 2 miljoner är 0,0013 promille av statens hela budget. Mer än så är det inte.

Herr talman! Regeringens motivering är att statsbidraget nyttjas i låg grad – och det stämmer. Statsbidraget hade kunnat nyttjas i betydligt högre grad om stödet hade gjorts mer tillgängligt. Bristerna i stödets utformning har återkommande påtalats för regeringen. Bland annat handlar det om oförutsägbara ansökningsprocesser och snäva kriterier.

Som ministern själv tog upp har Delegationen mot arbetslivskriminalitet tagit fram förslag där man också uppmanat regeringen att göra stödet mer tillgängligt. Arbetsmiljöverket har påtalat att stödet bör utökas och göras mer tillgängligt. LO har sagt samma sak. Behovet av statsbidraget finns, men det måste kunna användas.

Min fråga till ministern handlade om vilken grund regeringen har för att genomföra en neddragning av statsbidraget i stället för att omforma det och göra det mer tillgängligt så att det ska kunna användas fullt ut. Nu får jag alltså svar från ministern att det handlar om prioriteringar i budgetarbetet. På utgiftssidan uppgår regeringens hela budget till drygt 1 500 miljarder, och man har alltså valt att prioritera bort 2 miljoner nästa år och 2 ½ miljon åren efter det från detta partsgemensamma arbete mot arbetslivskriminalitet.

Jag vill utifrån ministerns svar fråga hur regeringen framöver har tänkt att stödja det viktiga partsgemensamma arbetet mot arbetslivskriminalitet när man minskar statsbidraget i så stor omfattning.

Herr talman! Jag är förvånad över nivån på den här debatten, måste jag säga. Men jag ska kanske inte vara det.

Lotteriet är ministerns stora talepunkt; det har jag förstått sedan länge. Jag förminskar inte. Däremot ägnar jag mig åt det som jag har ställt en interpellation om, och det är faktiskt momsbedrägerier. Det är inte lotterier och telefonförsäljning. Det är momsbedrägerier som jag har ställt en fråga till ministern om. Jag önskar att ministern också kunde hålla sig till det ämnet.

Vi kan då gå åter till det ämne som vi faktiskt ska prata om. Den europeiska åklagarmyndigheten, Eppo, slog i vintras till mot en stor organisation i Europa som misstänkts ha tjänat över 5 miljarder euro, motsvarande ungefär 55 miljarder svenska kronor, genom liknande momsbedrägerier som nu förekommer i Sverige. I det här fallet var det i Italien, Spanien, Bulgarien och Kroatien. Totalt utreds nu 200 personer och 400 företag i den härvan.

I det här fallet har det visat sig att det finns kopplingar till kända maffiafamiljer, maffiaklaner. Det leder till slutsatsen att momsbedrägerierna i Sverige också göder gängkriminaliteten i Sverige. Det är därför det är så viktigt att stoppa dem.

Jag kan återigen konstatera att SD-regeringen har haft 16 månader på sig att vidta åtgärder mot bedrägerier som kostar staten miljarder och som göder kriminaliteten och gängkriminaliteten i vårt samhälle. Först nu ser vi att en proposition kommer – i december i år, 20 månader efter att betänkandet var klart.

Eftersom ministern har sista ordet har jag en from förhoppning om att ministern håller sig till ämnet och att regeringen ser denna ekonomiska brottslighet som akut och snabbt vidtar handlingskraftiga åtgärder inom det här området för att vi ska stoppa utflödet av våra gemensamma skattemedel till kriminella och gängkriminella. Ett medskick, för att få stopp på detta, är även att införa en svensk maffialagstiftning.

(Applåder)