Marie Olsson

Fru talman! I min värld borde det här ärendet därför vara solklart, för det är precis det som jägarorganisationerna jobbar med.

Korpimäki är som sagt ett Natura 2000-område, och Natura 2000-områden ska vara representativa urval av naturmiljöer i Sverige. Syftet med Korpimäki är inte att skydda arter som inte är hotade och som det i nuläget inte är tillåtet att jaga i reservatet, exempelvis björn och skogsfågel. Just därför blev restriktionerna för hårda när beslutet fattades.

Jakt är en stor del av den lokala kulturen och traditionen runt om i landet. Många upplever naturen genom jakt, och ett ändamål med det här reservatet är att människor ska få uppleva en dalanaturskog. Ett sätt att uppleva en dalanaturskog är faktiskt just genom jakt.

Nu behöver vi en regering som lyssnar på befolkningen så att vi kan mota den misstro mot staten som tyvärr faktiskt finns runt om i landet, speciellt på landsbygden. Jag kan bara gå till min hemkommun Orsa, som är en landsbygdskommun: Där finns det tyvärr en misstro mot staten.

Alla fagra ord från sverigedemokrater och representanter från regeringspartierna om att det nu skulle bli en regering som skulle ordna upp alla jaktfrågor visade sig ju inte stämma. Att vargjakten blev inställd är bara ett exempel på det. Det räcker inte med en läpparnas bekännelse, utan det gäller att också leverera politik. Det har den här regeringen inte klarat av på jaktområdet.

Skulle departementet besluta att en jägarorganisation som har ett statligt uppdrag inte får överklaga beslut om jaktmöjligheter kommer vi att få ytterligare belägg för regeringens inställning till jakt. Jag hoppas att regeringen den här gången lyssnar på de ansvarstagande viltvårdare som jägarna faktiskt är och att vi får det här prövat. Som jag ser det är det nu upp till bevis för regeringen.

Avslutningsvis vill jag önska ministern en trevlig sommar, för det här är den sista debatten som jag kommer att ha med ministern i kammaren.

Fru talman! Jag konstaterar att jag inte fick svar på min generella fråga, för den handlar faktiskt om hur ministern generellt ser på möjligheterna att utöka jaktmöjligheter i naturreservat och Natura 2000-områden, oavsett var i Sverige de ligger.

En del kanske undrar varför jag driver den här frågan och varför jag ser den som så viktig. De kanske också undrar varför ministern i sitt svar – kanske med lite ironi – gav mig beröm för hur insatt jag är i ärendet.

Det är ju för att Länsstyrelsen i Dalarna från början ville pröva det här för att få ett prejudikat så att de sedan skulle kunna se över möjligheten att utöka jakten i fler naturreservat i Dalarna. Detta skulle sedan också kunna utgöra grund för fler länsstyrelser i Sverige i deras bedömningar av jaktmöjligheter i naturreservat. Den här frågan är alltså mer generell, även om den utgår från ett specifikt ärende.

Jakt är redan tillåtet i många reservat, och de senaste åren har länsstyrelsernas föreskrifter inte varit lika restriktiva som tidigare när det gäller jaktmöjligheter i naturreservat.

Miljöminister Romina Pourmokhtari stod här i kammaren vid vår senaste interpellationsdebatt och bedyrade regeringens stora intresse för jaktfrågor och jägarnas möjligheter att bedriva viltvård. Enligt ministern stod regeringen på jägarnas sida.

Jägarnas statliga uppdrag i Sverige kretsar kring ansvarsfull viltvård och förvaltning. Det övergripande uppdraget är att bevara biologisk mångfald, hålla viltstammarna på en sund nivå, minska risken för trafikolyckor och säkerställa att jakten sker etiskt och hållbart. Jägarna är medvetna om vilka gränser som finns för jakten och om att man inte ska fälla så många djur att ekosystemet och skogen drabbas. De är i grunden viltvårdare. Hela systemet bygger på tillit, och jägarna har ett ansvar att följa lagar och bestämmelser.

Miljöministerns bedyranden i den tidigare debatten faller ju ganska platt när Jägareförbundet, även om ministern säger att det här är ett normalt förfarande, möts av ett ifrågasättande av om de över huvud taget får överklaga. När Birdlife Sverige överklagade togs den överklagan in, och i det här fallet är det trots allt så att länsstyrelsen har ändrat sitt tidigare beslut att utöka jakten. Man fattade beslut om att utöka jakten, regeringen rev upp det beslutet och nu har man fattat beslut om att inte utöka jakten. Länsstyrelsen har alltså ändrat sitt beslut.

I sitt svar skriver departementet att Jägareförbundet ska bevisa att de har äganderätt, nyttjanderätt eller annan särskild rätt till fastighet som omfattas av det överklagade beslutet och att beslutet försämrar innehavarens möjlighet att nyttja den aktuella rättigheten. Detta har Jägareförbundet naturligtvis skickat in ett svar på, men jag kommer tillbaka till att det ändå är ett ifrågasättande. Det är så det upplevs, det vill säga som ett ifrågasättande av jägarorganisationernas möjlighet att över huvud taget överklaga. Jägareförbundet har ännu inte fått svar på det svar som de skickat in till departementet, och jag hoppas verkligen att svaret blir att de får möjlighet att överklaga.

På något sätt behöver vi komma åt grundproblematiken när det gäller möjligheten att ändra föreskrifter för jakt i naturreservat och Natura 2000-områden i de fall där vi kan konstatera att gamla föreskrifter har varit för restriktiva för reservatets syfte. En länsstyrelse som ändrar policy i sin inställning till jakt och som när naturreservat bildas i nutid har en betydligt mer generös syn på jakt borde också kunna ändra tidigare beslut.

Jag vill ställa samma fråga som i interpellationen, eftersom jag inte fick svar på den. Är ministern beredd att ta initiativ till att se över lagstiftningen för att säkerställa att jägarorganisationer generellt har möjlighet att överklaga beslut som rör jaktmöjligheter i naturreservat?

Fru talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret på min interpellation, även om jag kan konstatera att jag inte har fått svar på någon av mina tre frågor.

Jag har vid två tillfällen haft interpellationsdebatt här i kammaren med miljöminister Romina Pourmokhtari om möjligheterna till utökad jakt i naturreservat, och jag tror att det är bra att dra bakgrunden igen.

I Orsa finns ett naturreservat som heter Korpimäki, och Korpimäki får statuera exempel på hur hanteringen ser ut i dag. Jakten har varit och är fortfarande begränsad i det här naturreservatet utifrån de föreskrifter som Länsstyrelsen Dalarna beslutat om för länge sedan. Man får jaga älg, rådjur, räv och hare i reservatet men inget övrigt vilt, som exempelvis björn och fågel.

För att få till en förändring och utöka jaktmöjligheten i naturreservatet drev bland annat Orsa jaktvårdskrets på för att Länsstyrelsen Dalarna skulle ta fram nya föreskrifter för reservatet. Länsstyrelsen Dalarna tog då fram nya föreskrifter för att öka möjligheterna till jakt i området. Länsstyrelsens beslut om föreskrifter överklagades dock av organisationen Birdlife Sverige, och frågan hamnade därför på regeringens bord för beslut.

Efter hela 18 månader tog regeringen ett beslut den 9 oktober förra året. Till mångas stora besvikelse beslutade regeringen att upphäva Länsstyrelsen Dalarnas beslut om att utöka jakten i Korpimäki naturreservat. Motivet till regeringens beslut var att Länsstyrelsen Dalarna inte hade gjort en bedömning av beslutets konsekvenser för just detta naturområde.

Det är enligt regeringen, och enligt lagstiftningen, krav på att utreda konsekvenserna av ett beslut om upphävande, så det är inte konstigt i sig. Detta hänger dock också ihop med att Korpimäki inte bara är ett naturreservat utan också ett Natura 2000-område. Regeringen skrev att länsstyrelsens beslut därför borde upphävas i sin helhet och hänvisas tillbaka till Länsstyrelsen Dalarna för omprövning.

Länsstyrelsen Dalarna tog fram nya underlag för att styrka de möjligheter som finns att utöka jakten och tog fram ett nytt förslag till beslut som även det vidhöll att jakten skulle kunna utökas. Förslaget skickades ut på remiss, och remisstiden gick ut den 22 januari i år.

Till mångas stora förvåning beslutade länsstyrelsen efter att remisstiden gått ut att ändra sitt tidigare beslut och behålla restriktionerna för jakt i naturreservatet Korpimäki och alltså inte tillåta att jakten utökas. Jägareförbundet Dalarna valde då att överklaga Länsstyrelsen Dalarnas nya beslut och skickade in en överklagan till regeringen.

Svaret från ministerns departement är ett ifrågasättande av huruvida jägarorganisationerna ska få överklaga beslut gällande jaktmöjligheter. Departementet ifrågasätter om jägarorganisationer är organisationer som tillvaratar naturskydds- eller miljöskyddsintressen. Man ifrågasätter även om Länsstyrelsen Dalarnas beslut angår jägarorganisationer just utifrån det ministern också sa i sitt svar, alltså om de har äganderätt, nyttjanderätt eller annan särskild rätt till fastighet som omfattas av det överklagade beslutet.

Jag är medveten om att ministern, precis som han sa i sitt svar, inte kan föregripa ett beslut i ett aktuellt ärende. Därför är mina frågor i interpellationen allmänt ställda för att ministern ska kunna svara. Frågorna är inte ställda utifrån ett specifikt ärende, utan det specifika ärendet är egentligen ett exempel. Ministern väljer trots det att inte svara på mina frågor.

Utifrån detta vill jag fråga ministern hur ministern generellt ser på möjligheterna att över huvud taget utöka jaktmöjligheter i naturreservat och Natura 2000-områden.

Herr talman! Finansminister Elisabeth Svantesson har tidigare sagt att svensk ekonomi är Trumpsäkrad. Men verkligheten ser annorlunda ut. Det vet vi alla nu.

Samma dag som regeringen presenterade budgeten medgav man direkt att den egna tillväxtprognosen inte längre höll. Vi vet alla att tillväxt är oerhört viktigt för jobben och för välfärden. Det är olyckligt att SD-regeringen inte driver en mer tillväxtvänlig politik. Då hade det kunnat finnas pengar för reformer utan att behöva låna till dem.

Min fråga gäller att ministern tidigare svarade att det inte finns pengar till stora reformer nästa år. Hur kan det då finnas pengar till valfläsk nu?

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med det självklara: Sverige ska följa EU-rätten. När domstolar slår fast att vår lagstiftning inte håller måste den ändras. Det är inte kontroversiellt. Det som är kontroversiellt är att regeringen har försatt oss i den här situationen över huvud taget. Det här kommer inte som någon överraskning.

Propositionen undantar utländska stater och motsvarigheter till svenska regioner och kommuner från kupongskatt på svenska utdelningar. Syftet är att anpassa lagen till EU-rätten efter domstolsavgöranden om otillåten särbehandling.

Redan i början av den här mandatperioden låg en färdig utredning på regeringens bord. Det fanns ett utkast till lagrådsremiss, och det fanns ett genomarbetat förslag till modern källskatt på utdelningar som kunde ha gällt redan från 2024. Förslaget tog upp flera frågor om skatteflykt, som är ett område där regeringen har gjort alldeles för lite under den här mandatperioden. Men regeringen valde att gömma förslaget i en byrålåda, och därför är vi här i dag.

Regeringen valde att inte agera. Vi socialdemokrater har interpellerat i frågan, varnat för konsekvenserna och efterfrågat besked. Vad fick vi? Vi fick passivitet, förhalning och tystnad. Nu står vi här – inte för att regeringen har tagit ansvar utan för att den har blivit tvingad – av domstolar, EU-rätten och en oförmåga att agera i tid. Det är inte gott ledarskap utan senfärdig krishantering.

Fru talman! Det är också värt att jämföra med Finland, som såg problemen med källskatten och riskerna med förvaltarregistrerade aktier, bristande information om slutliga mottagare och internationell skatteplanering. Finland agerade.

Den finländska reformen trädde i kraft redan 2021. Den byggde på skärpt rapportering, registrerade förvaltare och ett tydligare ansvar för att rätt skatt tas ut vid utdelningstillfället. Om uppgifter om den slutliga mottagaren inte lämnas tas 35 procents källskatt ut i Finland. För oidentifierade finska personer med hemvist i Finland kan skatten vara 50 procent. Syftet är tydligt: Det ska inte löna sig att gömma sig bakom förvaltarregistrering.

Finland har dessutom byggt systemet på OECD:s TRACE-modell, där registrerade mellanhänder får ansvar för identifiering, rapportering och korrekt källskatt direkt vid utbetalningstillfället. Detta är skillnaden. Finland moderniserade, medan Sverige väntade. Finland skärpte kontrollen, medan Sverige lät frågan ligga. Finland agerade innan problemen blev akuta, medan Sveriges regering agerade först när domstolarna tvingade den.

Fru talman! Själva lagförslaget är nödvändigt. Vi socialdemokrater säger ja till att anpassa kupongskattelagen till EU-rätten, vilket framgår av vår reservation. Vi ser behovet av en EU-rättsligt hållbar ordning, men det räcker inte att göra minsta möjliga.

Vad innebär regeringens linje i praktiken? Jo, man öppnar för nya undantag och skapar fler komplicerade gränsdragningar. Samtidigt väljer man att inte ge tydlig vägledning om hur utländska subjekt ska bedömas utan överlåter centrala frågor till rättstillämpningen. Det betyder ökad osäkerhet, fler tvister, större administrativ börda och risker för skattebortfall.

Vi vet redan att regeringen själv räknar med ökad administration och fler återbetalningsärenden under en övergångstid. Vi vet också att kupongskatteintäkterna bedömdes uppgå till omkring 11 miljarder kronor 2024. Ändå säger regeringen: Vi kan följa upp det här senare.

Fru talman! Det duger inte. När man förändrar regler som berör miljardbelopp ska det finnas en tydlig, tidssatt uppföljning. Det ska följas upp hur reformen påverkar de offentliga finanserna. Det ska följas upp hur Skatteverkets kontrollmöjligheter påverkas. Och det ska följas upp hur systemet fungerar i praktiken.

Detta är inte byråkrati. Det är ansvar, och det är ett ord som den här regeringen inte vill kännas vid inom det här området. Det handlar i grund och botten om ordning och reda i skattesystemet.

Sverige har en kupongskattelag från 1970-talet. Den är inte byggd för dagens internationaliserade och digitaliserade kapitalmarknad med förvaltarregistrering. Det visste den tidigare socialdemokratiska regeringen. Därför togs förslaget om en ny lag om källskatt på utdelning fram. Den skulle ge ett mer modernt, robust och effektivt regelverk. Den skulle stärka kontrollen genom bättre informationsrapportering. Den beräknades dessutom stärka de offentliga finanserna med nästan 1 miljard kronor årligen.

Men den nuvarande regeringen lade detta åt sidan. I stället för reform är det passivitet. I stället för kontroll är det osäkerhet. I stället för modernisering är det lappande och lagande. Och i dag får riksdagen hantera konsekvenserna.

Fru talman! Politik handlar om ansvar. Ansvar är att agera i tid, inte när man blir tvingad. Ansvar är att skydda skattebasen, inte att lämna den åt slumpen. Ansvar är att lära av våra grannländer, inte att låtsas som att Sverige kan vänta medan kapitalmarknaden förändras.

Vi socialdemokrater tar detta ansvar. Därför säger vi ja till att anpassa lagen till EU-rätten. Men vi säger också: Det räcker inte. Vi kräver en tydlig, tidssatt uppföljning. Vi kräver bättre kontroll. Och vi kräver att regeringen återkommer med en modern, sammanhållen lagstiftning om källskatt på utdelningar.

Hade regeringen hanterat den färdiga utredningen och lagrådsremissen, som låg på deras bord i början av mandatperioden, hade vi inte behövt stå här i dag med ännu ett akut lappande av ett föråldrat system.

Med detta yrkar jag bifall till reservationen under punkt 2.

Fru talman! Jag vill börja med det självklara: Sverige ska följa EU-rätten. När domstolar slår fast att vår lagstiftning inte håller måste den ändras. Det är inte kontroversiellt. Det som är kontroversiellt är att regeringen har försatt oss i den här situationen över huvud taget. Det här kommer inte som någon överraskning.

Propositionen undantar utländska stater och motsvarigheter till svenska regioner och kommuner från kupongskatt på svenska utdelningar. Syftet är att anpassa lagen till EU-rätten efter domstolsavgöranden om otillåten särbehandling.

Redan i början av den här mandatperioden låg en färdig utredning på regeringens bord. Det fanns ett utkast till lagrådsremiss, och det fanns ett genomarbetat förslag till modern källskatt på utdelningar som kunde ha gällt redan från 2024. Förslaget tog upp flera frågor om skatteflykt, som är ett område där regeringen har gjort alldeles för lite under den här mandatperioden. Men regeringen valde att gömma förslaget i en byrålåda, och därför är vi här i dag.

Regeringen valde att inte agera. Vi socialdemokrater har interpellerat i frågan, varnat för konsekvenserna och efterfrågat besked. Vad fick vi? Vi fick passivitet, förhalning och tystnad. Nu står vi här – inte för att regeringen har tagit ansvar utan för att den har blivit tvingad – av domstolar, EU-rätten och en oförmåga att agera i tid. Det är inte gott ledarskap utan senfärdig krishantering.

Fru talman! Det är också värt att jämföra med Finland, som såg problemen med källskatten och riskerna med förvaltarregistrerade aktier, bristande information om slutliga mottagare och internationell skatteplanering. Finland agerade.

Den finländska reformen trädde i kraft redan 2021. Den byggde på skärpt rapportering, registrerade förvaltare och ett tydligare ansvar för att rätt skatt tas ut vid utdelningstillfället. Om uppgifter om den slutliga mottagaren inte lämnas tas 35 procents källskatt ut i Finland. För oidentifierade finska personer med hemvist i Finland kan skatten vara 50 procent. Syftet är tydligt: Det ska inte löna sig att gömma sig bakom förvaltarregistrering.

Finland har dessutom byggt systemet på OECD:s TRACE-modell, där registrerade mellanhänder får ansvar för identifiering, rapportering och korrekt källskatt direkt vid utbetalningstillfället. Detta är skillnaden. Finland moderniserade, medan Sverige väntade. Finland skärpte kontrollen, medan Sverige lät frågan ligga. Finland agerade innan problemen blev akuta, medan Sveriges regering agerade först när domstolarna tvingade den.

Fru talman! Själva lagförslaget är nödvändigt. Vi socialdemokrater säger ja till att anpassa kupongskattelagen till EU-rätten, vilket framgår av vår reservation. Vi ser behovet av en EU-rättsligt hållbar ordning, men det räcker inte att göra minsta möjliga.

Vad innebär regeringens linje i praktiken? Jo, man öppnar för nya undantag och skapar fler komplicerade gränsdragningar. Samtidigt väljer man att inte ge tydlig vägledning om hur utländska subjekt ska bedömas utan överlåter centrala frågor till rättstillämpningen. Det betyder ökad osäkerhet, fler tvister, större administrativ börda och risker för skattebortfall.

Vi vet redan att regeringen själv räknar med ökad administration och fler återbetalningsärenden under en övergångstid. Vi vet också att kupongskatteintäkterna bedömdes uppgå till omkring 11 miljarder kronor 2024. Ändå säger regeringen: Vi kan följa upp det här senare.

Fru talman! Det duger inte. När man förändrar regler som berör miljardbelopp ska det finnas en tydlig, tidssatt uppföljning. Det ska följas upp hur reformen påverkar de offentliga finanserna. Det ska följas upp hur Skatteverkets kontrollmöjligheter påverkas. Och det ska följas upp hur systemet fungerar i praktiken.

Detta är inte byråkrati. Det är ansvar, och det är ett ord som den här regeringen inte vill kännas vid inom det här området. Det handlar i grund och botten om ordning och reda i skattesystemet.

Sverige har en kupongskattelag från 1970-talet. Den är inte byggd för dagens internationaliserade och digitaliserade kapitalmarknad med förvaltarregistrering. Det visste den tidigare socialdemokratiska regeringen. Därför togs förslaget om en ny lag om källskatt på utdelning fram. Den skulle ge ett mer modernt, robust och effektivt regelverk. Den skulle stärka kontrollen genom bättre informationsrapportering. Den beräknades dessutom stärka de offentliga finanserna med nästan 1 miljard kronor årligen.

Men den nuvarande regeringen lade detta åt sidan. I stället för reform är det passivitet. I stället för kontroll är det osäkerhet. I stället för modernisering är det lappande och lagande. Och i dag får riksdagen hantera konsekvenserna.

Fru talman! Politik handlar om ansvar. Ansvar är att agera i tid, inte när man blir tvingad. Ansvar är att skydda skattebasen, inte att lämna den åt slumpen. Ansvar är att lära av våra grannländer, inte att låtsas som att Sverige kan vänta medan kapitalmarknaden förändras.

Vi socialdemokrater tar detta ansvar. Därför säger vi ja till att anpassa lagen till EU-rätten. Men vi säger också: Det räcker inte. Vi kräver en tydlig, tidssatt uppföljning. Vi kräver bättre kontroll. Och vi kräver att regeringen återkommer med en modern, sammanhållen lagstiftning om källskatt på utdelningar.

Hade regeringen hanterat den färdiga utredningen och lagrådsremissen, som låg på deras bord i början av mandatperioden, hade vi inte behövt stå här i dag med ännu ett akut lappande av ett föråldrat system.

Med detta yrkar jag bifall till reservationen under punkt 2.

Fru talman! Får jag lov? kanske man ska säga en dag som denna när vi ska prata om skatteutskottets betänkande 25, som handlar om att sänka mervärdesskatten, momsen, på danstillställningar från 25 till 6 procent.

Jag vill börja med att säga att vi socialdemokrater tillstyrker utskottets förslag i betänkandet.

Återigen står vi här i kammaren och debatterar något som vi alla egentligen är överens om. Jag tror dock att det är viktigt för väljarna att få veta var vi olika partier står i frågan och varför vi har kommit fram till att vi vill sänka dansbandsmomsen.

Dansband är en grupp musiker som spelar populärmusik för att människor ska få möjlighet att dansa till musiken. Dans till dansband har varit och är fortfarande en folkrörelse och en del av det svenska kulturarvet.

I Dalarna, som jag kommer från, finns en stark tradition av dans till dansband. Det största arrangemanget för dans till dansband, Dansbandsveckan, går av stapeln i Malung-Sälens kommun i Dalarna. Nu kommer just det här förslaget om sänkt moms inte att påverka biljettpriserna för Dansbandsveckan, och det vill jag vara tydlig med. Jag har sett att flera partier har varit ute och viftat vitt och brett om just Dansbandsveckan. Dansbandsveckan drivs dock av två föreningar, och föreningar är momsbefriade. För just Dansbandsveckan kommer det alltså inte att bli någon skillnad på biljettpriserna. Däremot kommer det att bli billigare på andra danser.

Efter att själv ha arbetat i Malung-Sälens kommun under flera Dansbandsveckor kan jag verkligen intyga vilken folkfest detta är för alla åldrar. Massor med människor är engagerade i den stora folkrörelse som dans till dansband utgör. Det är människor i alla åldrar som lyssnar på musik, umgås och dansar tillsammans. Dans till dansband är både kultur och rörelse på samma gång. På det viset kan vi säga att det bidrar till folkhälsan.

Dansbandskulturen är främst en svensk företeelse, även om den finns också i andra nordiska länder. Man kan säga att den har utvecklats i Sverige och sedan spridit sig till övriga Norden. Den är också mer än bara toner och takter. Den är som sagt en del av vårt levande kulturarv, en mötesplats över generationer och en källa till glädje, gemenskap och rörelse i hela landet – från folkparker och bygdegårdar till stadsscener, bland annat här i Stockholm.

Ändå har dansbandskulturen hittills behandlats annorlunda än annan musik och kultur, oavsett vilken regering som har styrt. Det har pågått sedan mitten av 90-talet. Vi socialdemokrater gick ut med att vi ville sänka dansbandsmomsen innan regeringen lade fram sitt förslag. Det är bra att vi nu alla är överens om att dans till dansband ska behandlas rättvist i förhållande till övrig kultur och idrott.

Det är inte rimligt att du kan lyssna på exempelvis Larz-Kristerz från Älvdalen sittande, som publik, och då betala 6 procents moms men att det blir 25 procents moms om du dansar. Om du dansar till inspelad musik är det också 6 procents moms, för då räknas det som idrott och motion. Men om du dansar till levande musik är det helt plötsligt varken idrott och motion eller kultur, utan då blir det 25 procents moms. Detta är inte heller rimligt.

De vi mest ska tacka för att denna sänkning efter många års kamp nu blir verklighet är faktiskt dansbanden själva. De har under många år drivit att denna orättvisa borde tas bort. De har fört en ihärdig kamp som nu har lyckats. Jag vill passa på att tacka er dansband för att ni inte har gett upp kampen för en mer rättvis moms och också gratulera er till att nu faktiskt ha lyckats.

Fru talman! Den högre momsen på dansbandsevenemang har slagit hårt mot arrangörer, musiker och publik. Det blir dyrare att arrangera, svårare att turnera och mindre tillgängligt för dem som vill delta. Det är varken rimligt eller rättvist.

För oss socialdemokrater är sänkningen av dansbandsmomsen inte enbart en kostnad, utan den är faktiskt också en investering. Det är en investering i en levande landsbygd, i folkhälsa och i kultur som förenar snarare än exkluderar. När människor möts på dansgolvet skapas sammanhållning, trygghet och livskvalitet. Det är värden som inte kan mätas enbart i kronor och ören och som betyder enormt mycket för vårt samhälle. Det gäller speciellt i dessa tider när många krafter ägnar sig mer åt polarisering än åt sammanhållning.

Likvärdiga villkor för olika musik- och kulturformer är också en fråga om respekt. Dansbandsmusiken ska inte ses som mindre värd än andra genrer. Den bär på professionalism, lång erfarenhet och ett starkt engagemang, ofta med långa turnéer och hårt arbete bakom varje spelning. Genom att sänka dansbandsmomsen ger vi dansbandskulturen möjlighet att fortsätta blomstra, att nå nya lyssnare och att leva vidare för kommande generationer. Vi gör det lättare för fler att delta.

Vi socialdemokrater brukar ofta här i kammaren och i sociala medier av Tidöregeringen anklagas för att vilja höja alla skatter eller införa nya skatter. Ofta är det rena osanningar. Det senaste var att vi tydligen vill införa en fastighetsskatt, som Moderaterna har gått ut med i sociala medier, vilket är ren osanning.

Däremot står vi socialdemokrater upp för att det behövs en översyn av skattesystemet, inklusive momsen, eftersom skattesystemet i nuläget är ett lapptäcke – ett lapptäcke helt utan mönster. Det är ett svårbegripligt system, som inte är konsekvent och som skapar regelkrångel och stora administrativa kostnader, framför allt för företagen. Dansbandsmomsen är ett exempel på att systemet inte är konsekvent.

Fru talman! När vi nu debatterar musik och dansbandsmusik vill jag passa på att varna för den replokalsnedläggning som pågår runt om i landet – eftersom Tidöregeringen har dragit ned på statsbidragen till studieförbunden med 30 procent de senaste åren. Det har hittills lett till 300 nedlagda replokaler och 8 000 färre spelningar. Det är replokaler även för dansband, och det är spelningar även för dansband.

Studieförbunden har varit en oerhört viktig faktor för att många musiker, även dansband, ska få möjligheter att öva, bli bättre och även få komma ut och spela för publik – också publik som dansar. Det behövs en betydligt bättre och mer aktiv kulturpolitik än den som Tidöregeringen levererar, det vill säga en politik där vi värnar något av det svenskaste vi har, nämligen folkbildningen. Det räcker inte med att sänka dansbandsmomsen för att rädda dansbandskulturen och musiklivet i Sverige.

Fru talman! När det gäller dansbandsmomsen handlar det för oss socialdemokrater, som sagt, om rättvisa och om enhetlighet. Vi anser att dans till dansbandsmusik ska behandlas på samma sätt som övrig kulturverksamhet och idrottsverksamhet. Det ska inte spela någon roll om du sitter ned och lyssnar på musik eller om du dansar till musiken. Vi vill gynna hela kulturlivet. Det är därför som vi står upp för en kulturpolitik och en skattepolitik som ser helheten; där glädje, gemenskap och kultur beskattas rättvist.

Nu sänker vi dansbandsmomsen, och vi gör det för dansen, för musiken, för människorna, för dansbanden och för ett rikare kulturliv i hela landet.

Fru talman! Får jag lov? kanske man ska säga en dag som denna när vi ska prata om skatteutskottets betänkande 25, som handlar om att sänka mervärdesskatten, momsen, på danstillställningar från 25 till 6 procent.

Jag vill börja med att säga att vi socialdemokrater tillstyrker utskottets förslag i betänkandet.

Återigen står vi här i kammaren och debatterar något som vi alla egentligen är överens om. Jag tror dock att det är viktigt för väljarna att få veta var vi olika partier står i frågan och varför vi har kommit fram till att vi vill sänka dansbandsmomsen.

Dansband är en grupp musiker som spelar populärmusik för att människor ska få möjlighet att dansa till musiken. Dans till dansband har varit och är fortfarande en folkrörelse och en del av det svenska kulturarvet.

I Dalarna, som jag kommer från, finns en stark tradition av dans till dansband. Det största arrangemanget för dans till dansband, Dansbandsveckan, går av stapeln i Malung-Sälens kommun i Dalarna. Nu kommer just det här förslaget om sänkt moms inte att påverka biljettpriserna för Dansbandsveckan, och det vill jag vara tydlig med. Jag har sett att flera partier har varit ute och viftat vitt och brett om just Dansbandsveckan. Dansbandsveckan drivs dock av två föreningar, och föreningar är momsbefriade. För just Dansbandsveckan kommer det alltså inte att bli någon skillnad på biljettpriserna. Däremot kommer det att bli billigare på andra danser.

Efter att själv ha arbetat i Malung-Sälens kommun under flera Dansbandsveckor kan jag verkligen intyga vilken folkfest detta är för alla åldrar. Massor med människor är engagerade i den stora folkrörelse som dans till dansband utgör. Det är människor i alla åldrar som lyssnar på musik, umgås och dansar tillsammans. Dans till dansband är både kultur och rörelse på samma gång. På det viset kan vi säga att det bidrar till folkhälsan.

Dansbandskulturen är främst en svensk företeelse, även om den finns också i andra nordiska länder. Man kan säga att den har utvecklats i Sverige och sedan spridit sig till övriga Norden. Den är också mer än bara toner och takter. Den är som sagt en del av vårt levande kulturarv, en mötesplats över generationer och en källa till glädje, gemenskap och rörelse i hela landet – från folkparker och bygdegårdar till stadsscener, bland annat här i Stockholm.

Ändå har dansbandskulturen hittills behandlats annorlunda än annan musik och kultur, oavsett vilken regering som har styrt. Det har pågått sedan mitten av 90-talet. Vi socialdemokrater gick ut med att vi ville sänka dansbandsmomsen innan regeringen lade fram sitt förslag. Det är bra att vi nu alla är överens om att dans till dansband ska behandlas rättvist i förhållande till övrig kultur och idrott.

Det är inte rimligt att du kan lyssna på exempelvis Larz-Kristerz från Älvdalen sittande, som publik, och då betala 6 procents moms men att det blir 25 procents moms om du dansar. Om du dansar till inspelad musik är det också 6 procents moms, för då räknas det som idrott och motion. Men om du dansar till levande musik är det helt plötsligt varken idrott och motion eller kultur, utan då blir det 25 procents moms. Detta är inte heller rimligt.

De vi mest ska tacka för att denna sänkning efter många års kamp nu blir verklighet är faktiskt dansbanden själva. De har under många år drivit att denna orättvisa borde tas bort. De har fört en ihärdig kamp som nu har lyckats. Jag vill passa på att tacka er dansband för att ni inte har gett upp kampen för en mer rättvis moms och också gratulera er till att nu faktiskt ha lyckats.

Fru talman! Den högre momsen på dansbandsevenemang har slagit hårt mot arrangörer, musiker och publik. Det blir dyrare att arrangera, svårare att turnera och mindre tillgängligt för dem som vill delta. Det är varken rimligt eller rättvist.

För oss socialdemokrater är sänkningen av dansbandsmomsen inte enbart en kostnad, utan den är faktiskt också en investering. Det är en investering i en levande landsbygd, i folkhälsa och i kultur som förenar snarare än exkluderar. När människor möts på dansgolvet skapas sammanhållning, trygghet och livskvalitet. Det är värden som inte kan mätas enbart i kronor och ören och som betyder enormt mycket för vårt samhälle. Det gäller speciellt i dessa tider när många krafter ägnar sig mer åt polarisering än åt sammanhållning.

Likvärdiga villkor för olika musik- och kulturformer är också en fråga om respekt. Dansbandsmusiken ska inte ses som mindre värd än andra genrer. Den bär på professionalism, lång erfarenhet och ett starkt engagemang, ofta med långa turnéer och hårt arbete bakom varje spelning. Genom att sänka dansbandsmomsen ger vi dansbandskulturen möjlighet att fortsätta blomstra, att nå nya lyssnare och att leva vidare för kommande generationer. Vi gör det lättare för fler att delta.

Vi socialdemokrater brukar ofta här i kammaren och i sociala medier av Tidöregeringen anklagas för att vilja höja alla skatter eller införa nya skatter. Ofta är det rena osanningar. Det senaste var att vi tydligen vill införa en fastighetsskatt, som Moderaterna har gått ut med i sociala medier, vilket är ren osanning.

Däremot står vi socialdemokrater upp för att det behövs en översyn av skattesystemet, inklusive momsen, eftersom skattesystemet i nuläget är ett lapptäcke – ett lapptäcke helt utan mönster. Det är ett svårbegripligt system, som inte är konsekvent och som skapar regelkrångel och stora administrativa kostnader, framför allt för företagen. Dansbandsmomsen är ett exempel på att systemet inte är konsekvent.

Fru talman! När vi nu debatterar musik och dansbandsmusik vill jag passa på att varna för den replokalsnedläggning som pågår runt om i landet – eftersom Tidöregeringen har dragit ned på statsbidragen till studieförbunden med 30 procent de senaste åren. Det har hittills lett till 300 nedlagda replokaler och 8 000 färre spelningar. Det är replokaler även för dansband, och det är spelningar även för dansband.

Studieförbunden har varit en oerhört viktig faktor för att många musiker, även dansband, ska få möjligheter att öva, bli bättre och även få komma ut och spela för publik – också publik som dansar. Det behövs en betydligt bättre och mer aktiv kulturpolitik än den som Tidöregeringen levererar, det vill säga en politik där vi värnar något av det svenskaste vi har, nämligen folkbildningen. Det räcker inte med att sänka dansbandsmomsen för att rädda dansbandskulturen och musiklivet i Sverige.

Fru talman! När det gäller dansbandsmomsen handlar det för oss socialdemokrater, som sagt, om rättvisa och om enhetlighet. Vi anser att dans till dansbandsmusik ska behandlas på samma sätt som övrig kulturverksamhet och idrottsverksamhet. Det ska inte spela någon roll om du sitter ned och lyssnar på musik eller om du dansar till musiken. Vi vill gynna hela kulturlivet. Det är därför som vi står upp för en kulturpolitik och en skattepolitik som ser helheten; där glädje, gemenskap och kultur beskattas rättvist.

Nu sänker vi dansbandsmomsen, och vi gör det för dansen, för musiken, för människorna, för dansbanden och för ett rikare kulturliv i hela landet.

Fru talman! Organiserade momsbedrägerier är brott där företag har hanterat mervärdesskatt – moms – på ett felaktigt sätt genom att antingen undanhålla inbetald moms till staten eller genom att dra av för moms som över huvud taget aldrig har betalats in.

Ett vanligt upplägg är det som kallas karusellhandel, det vill säga att varor cirkulerar i en kedja av företag men där ett av företagen, ett så kallat skenföretag, inte betalar in momsen till staten trots att det har tagit ut moms av sina kunder. Detta orsakar miljardförluster till staten varje år, och här behöver vi ha i åtanke att momsen faktiskt är statens största intäktskälla.

I stor utsträckning handlar det om kriminella nätverk som använder företag som brottsverktyg för att lura till sig skattepengar genom falska fakturor och skenaffärer. Resultatet är förödande eftersom statens intäkter urholkas, den kriminella ekonomin stärks och seriösa företag riskerar att konkurreras ut.

Mervärdesskattebedrägerierna är omfattande i Sverige och inom EU. Bedragarna lurar staten på flera miljarder kronor varje år, och det här måste få ett stopp.

Fru talman! När Skatteverket slog larm under den socialdemokratiska regeringen blev det snabbt fart på politiska beslut. Den socialdemokratiska regeringen visade handlingskraft och införde motåtgärder, som ledde till att över 60 personer dömdes för bedrägerier. Åtgärderna vidtog den socialdemokratiska regeringen 2021. Åtgärderna gav effekt och minskade bedrägerierna.

Betänkandet gällande åtgärder mot mervärdesskattebedrägerier och regeringens proposition bygger på en utredning som den socialdemokratiska regeringen tillsatte 2022 efter det att det hade framkommit att bedragarna hade hittat nya kryphål för att fortsätta med sina momsbedrägerier. I maj 2024, för två år sedan, lämnade utredningen förslag på åtgärder mot bedrägerierna. Regeringen har alltså tagit hela två år på sig att lägga fram det här förslaget.

Skatteverket har länge larmat om att internationella nätverk som sysslar med momsbedrägerier är aktiva i Sverige och har vädjat om skyndsamma åtgärder från regeringen. Vi socialdemokrater anser att det här hade kunnat skyndas på betydligt mer. Regeringens senfärdighet har till och med inneburit att Sverige riskerar vite från EU för att man har tagit så lång tid på sig att vidta åtgärder. Medan brottslingarna agerat snabbt och hänsynslöst har regeringen dragit benen efter sig. Under tiden har de kriminella nätverken fortsatt att utveckla nya och alltmer sofistikerade upplägg.

Fru talman! EU:s åklagarmyndighet, Eppo, bekräftar att Sverige är utsatt för momsbedrägerier. Problemet med momsbedrägerier finns i flera europeiska länder. Det är gränsöverskridande och beräknas kosta EU:s medlemsländer runt 600 miljarder kronor per år. Det är oerhört mycket pengar. Och några av de 600 miljarderna kommer från momsbedrägerier i Sverige.

Sveriges senfärdighet har lett till att vårt land har blivit en fristad för ekonomisk brottslighet. Det är ett oerhört oansvarigt hanterande av skattepengar, som hade kunnat göra betydligt större nytta inom vården, skolan och omsorgen. Där hade de här pengarna behövts i stället.

Den europeiska åklagarmyndigheten, Eppo, slog till mot en stor organisation i Europa som misstänks ha tjänat över 5 miljarder euro – det motsvarar ungefär 55 miljarder svenska kronor – genom liknande momsbedrägerier som nu förekommer i Sverige. I det fallet gäller det Italien, Kroatien, Bulgarien och Spanien. Totalt utreds 200 personer och 400 företag. Det har visat sig att det finns tydliga kopplingar till kända maffiaklaner. Det leder till slutsatsen att även de gäng som styr kriminaliteten i Sverige tjänar pengar på momsbedrägerierna i vårt land. Det gör det ännu mer akut att stoppa de här bedrägerierna.

Precis som min kollega Mathias Tegnér tog upp i den förra debatten visar dessa nya siffror från ESO-rapporten att den kriminella ekonomin omsätter över hisnande 350 miljarder kronor varje år. Och de bedömer att de har räknat lågt, vilket innebär att det kan handla om ännu mer pengar. Av de 350 miljarderna bedöms 40 miljarder komma från kriminella transaktioner där mervärdesskattebedrägerierna ingår.

I ESO-rapporten uppskattas mervärdesskattebedrägerierna handla om större belopp än den utredning som föranlett det här betänkandet visar på. Det är stora belopp, och det borde stå utom allt tvivel att insatserna mot mervärdesskattebedrägerierna måste stärkas ytterligare, även efter det här betänkandet.

Resultatet av uteblivna åtgärder är förödande. Statens utgifter genom utbetalning av falsk mervärdesskatt göder den kriminella ekonomin och därmed gängkriminaliteten. Det är pengar som finansierar vapen, droger, våld och nyrekrytering till kriminella nätverk. Ytterst handlar det också om legitimiteten i vårt samhällskontrakt. Varje skattekrona ska användas effektivt och ska inte göda kriminalitet. Att värna det är en central prioritering för oss socialdemokrater.

Fru talman! För att komma åt dessa mervärdesskattebedrägerier behöver Skatteverket utöka antalet kontroller. Det tas också upp i utredningen som ligger bakom betänkandet. Alla utredningar som har gjorts kopplat till kontroller från Skatteverket tar upp behovet av fler kontroller. Vi socialdemokrater utökade Skatteverkets budget i vårt budgetförslag just för att de ska kunna utöka antalet kontroller. Regeringen har tyvärr inte prioriterat att komma åt den här typen av brottslighet. Om man hade gjort det hade man lagt mer pengar till Skatteverket för kontrollverksamheten.

När det gäller den ekonomiska brottsligheten saknas tyvärr beslutsamhet och snabbhet från regeringen. Ska vi på allvar strypa pengakranen till gängen måste regler och krav skärpas, och läckorna från vårt gemensamma välfärdssystem måste stoppas. Kraftfulla åtgärder mot mervärdesskattebedrägerier är en del i det arbetet.

Momsbedrägerierna är bara ett av flera sätt som finansierar den organiserade brottsligheten. Därför krävs det fler åtgärder. Vi socialdemokrater vill införa en svensk maffialagstiftning för att komma åt gängtopparna och skärpa straffen för grov ekonomisk brottslighet. Vi har tidigare krävt att regeringen presenterar en färdplan för att stoppa pengaflödet till gängen. Mervärdesskattebedrägerierna tillhör det flödet.

Genom en maffialag skulle vi också kunna hålla alla som tecknar avtal och kontrakt med kriminella organisationer och deras företag ansvariga för medverkan i bedrägerierna. Kort sagt skulle vi komma åt betydligt fler personer som på olika sätt medverkar till att den systemhotande organiserade brottsligheten får pengar från våra gemensamma skattepengar för att finansiera sina verksamheter och sitt lyxliv.

Fru talman! För oss socialdemokrater är det viktigt att arbetet mot mervärdesskattebedrägerierna inte stannar vid det här betänkandet. Det behövs ett fortsatt aktivt arbete i Sverige och tillsammans i EU för att strypa alla möjligheter att fortsätta med dessa bedrägerier.

Kort sagt: Regeringen måste sluta låta de kriminella leva lyxliv på våra gemensamma skattepengar, och staten måste återta kontrollen. Varje dag av politisk passivitet är en seger för den organiserade brottsligheten och en förlust för det svenska samhället.

Vi socialdemokrater är långtifrån nöjda med regeringens arbete mot momsbedrägerier, vilket vi också beskriver i vårt särskilda yttrande. Vi ser däremot att betänkandet SkU22 Åtgärder mot mervärdesskattebedrägerier är ett steg på vägen mot att minska mervärdesskattebedrägerierna. Vi ställer oss bakom förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Organiserade momsbedrägerier är brott där företag har hanterat mervärdesskatt – moms – på ett felaktigt sätt genom att antingen undanhålla inbetald moms till staten eller genom att dra av för moms som över huvud taget aldrig har betalats in.

Ett vanligt upplägg är det som kallas karusellhandel, det vill säga att varor cirkulerar i en kedja av företag men där ett av företagen, ett så kallat skenföretag, inte betalar in momsen till staten trots att det har tagit ut moms av sina kunder. Detta orsakar miljardförluster till staten varje år, och här behöver vi ha i åtanke att momsen faktiskt är statens största intäktskälla.

I stor utsträckning handlar det om kriminella nätverk som använder företag som brottsverktyg för att lura till sig skattepengar genom falska fakturor och skenaffärer. Resultatet är förödande eftersom statens intäkter urholkas, den kriminella ekonomin stärks och seriösa företag riskerar att konkurreras ut.

Mervärdesskattebedrägerierna är omfattande i Sverige och inom EU. Bedragarna lurar staten på flera miljarder kronor varje år, och det här måste få ett stopp.

Fru talman! När Skatteverket slog larm under den socialdemokratiska regeringen blev det snabbt fart på politiska beslut. Den socialdemokratiska regeringen visade handlingskraft och införde motåtgärder, som ledde till att över 60 personer dömdes för bedrägerier. Åtgärderna vidtog den socialdemokratiska regeringen 2021. Åtgärderna gav effekt och minskade bedrägerierna.

Betänkandet gällande åtgärder mot mervärdesskattebedrägerier och regeringens proposition bygger på en utredning som den socialdemokratiska regeringen tillsatte 2022 efter det att det hade framkommit att bedragarna hade hittat nya kryphål för att fortsätta med sina momsbedrägerier. I maj 2024, för två år sedan, lämnade utredningen förslag på åtgärder mot bedrägerierna. Regeringen har alltså tagit hela två år på sig att lägga fram det här förslaget.

Skatteverket har länge larmat om att internationella nätverk som sysslar med momsbedrägerier är aktiva i Sverige och har vädjat om skyndsamma åtgärder från regeringen. Vi socialdemokrater anser att det här hade kunnat skyndas på betydligt mer. Regeringens senfärdighet har till och med inneburit att Sverige riskerar vite från EU för att man har tagit så lång tid på sig att vidta åtgärder. Medan brottslingarna agerat snabbt och hänsynslöst har regeringen dragit benen efter sig. Under tiden har de kriminella nätverken fortsatt att utveckla nya och alltmer sofistikerade upplägg.

Fru talman! EU:s åklagarmyndighet, Eppo, bekräftar att Sverige är utsatt för momsbedrägerier. Problemet med momsbedrägerier finns i flera europeiska länder. Det är gränsöverskridande och beräknas kosta EU:s medlemsländer runt 600 miljarder kronor per år. Det är oerhört mycket pengar. Och några av de 600 miljarderna kommer från momsbedrägerier i Sverige.

Sveriges senfärdighet har lett till att vårt land har blivit en fristad för ekonomisk brottslighet. Det är ett oerhört oansvarigt hanterande av skattepengar, som hade kunnat göra betydligt större nytta inom vården, skolan och omsorgen. Där hade de här pengarna behövts i stället.

Den europeiska åklagarmyndigheten, Eppo, slog till mot en stor organisation i Europa som misstänks ha tjänat över 5 miljarder euro – det motsvarar ungefär 55 miljarder svenska kronor – genom liknande momsbedrägerier som nu förekommer i Sverige. I det fallet gäller det Italien, Kroatien, Bulgarien och Spanien. Totalt utreds 200 personer och 400 företag. Det har visat sig att det finns tydliga kopplingar till kända maffiaklaner. Det leder till slutsatsen att även de gäng som styr kriminaliteten i Sverige tjänar pengar på momsbedrägerierna i vårt land. Det gör det ännu mer akut att stoppa de här bedrägerierna.

Precis som min kollega Mathias Tegnér tog upp i den förra debatten visar dessa nya siffror från ESO-rapporten att den kriminella ekonomin omsätter över hisnande 350 miljarder kronor varje år. Och de bedömer att de har räknat lågt, vilket innebär att det kan handla om ännu mer pengar. Av de 350 miljarderna bedöms 40 miljarder komma från kriminella transaktioner där mervärdesskattebedrägerierna ingår.

I ESO-rapporten uppskattas mervärdesskattebedrägerierna handla om större belopp än den utredning som föranlett det här betänkandet visar på. Det är stora belopp, och det borde stå utom allt tvivel att insatserna mot mervärdesskattebedrägerierna måste stärkas ytterligare, även efter det här betänkandet.

Resultatet av uteblivna åtgärder är förödande. Statens utgifter genom utbetalning av falsk mervärdesskatt göder den kriminella ekonomin och därmed gängkriminaliteten. Det är pengar som finansierar vapen, droger, våld och nyrekrytering till kriminella nätverk. Ytterst handlar det också om legitimiteten i vårt samhällskontrakt. Varje skattekrona ska användas effektivt och ska inte göda kriminalitet. Att värna det är en central prioritering för oss socialdemokrater.

Fru talman! För att komma åt dessa mervärdesskattebedrägerier behöver Skatteverket utöka antalet kontroller. Det tas också upp i utredningen som ligger bakom betänkandet. Alla utredningar som har gjorts kopplat till kontroller från Skatteverket tar upp behovet av fler kontroller. Vi socialdemokrater utökade Skatteverkets budget i vårt budgetförslag just för att de ska kunna utöka antalet kontroller. Regeringen har tyvärr inte prioriterat att komma åt den här typen av brottslighet. Om man hade gjort det hade man lagt mer pengar till Skatteverket för kontrollverksamheten.

När det gäller den ekonomiska brottsligheten saknas tyvärr beslutsamhet och snabbhet från regeringen. Ska vi på allvar strypa pengakranen till gängen måste regler och krav skärpas, och läckorna från vårt gemensamma välfärdssystem måste stoppas. Kraftfulla åtgärder mot mervärdesskattebedrägerier är en del i det arbetet.

Momsbedrägerierna är bara ett av flera sätt som finansierar den organiserade brottsligheten. Därför krävs det fler åtgärder. Vi socialdemokrater vill införa en svensk maffialagstiftning för att komma åt gängtopparna och skärpa straffen för grov ekonomisk brottslighet. Vi har tidigare krävt att regeringen presenterar en färdplan för att stoppa pengaflödet till gängen. Mervärdesskattebedrägerierna tillhör det flödet.

Genom en maffialag skulle vi också kunna hålla alla som tecknar avtal och kontrakt med kriminella organisationer och deras företag ansvariga för medverkan i bedrägerierna. Kort sagt skulle vi komma åt betydligt fler personer som på olika sätt medverkar till att den systemhotande organiserade brottsligheten får pengar från våra gemensamma skattepengar för att finansiera sina verksamheter och sitt lyxliv.

Fru talman! För oss socialdemokrater är det viktigt att arbetet mot mervärdesskattebedrägerierna inte stannar vid det här betänkandet. Det behövs ett fortsatt aktivt arbete i Sverige och tillsammans i EU för att strypa alla möjligheter att fortsätta med dessa bedrägerier.

Kort sagt: Regeringen måste sluta låta de kriminella leva lyxliv på våra gemensamma skattepengar, och staten måste återta kontrollen. Varje dag av politisk passivitet är en seger för den organiserade brottsligheten och en förlust för det svenska samhället.

Vi socialdemokrater är långtifrån nöjda med regeringens arbete mot momsbedrägerier, vilket vi också beskriver i vårt särskilda yttrande. Vi ser däremot att betänkandet SkU22 Åtgärder mot mervärdesskattebedrägerier är ett steg på vägen mot att minska mervärdesskattebedrägerierna. Vi ställer oss bakom förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Vi får höra mycket skrämselpropaganda från regeringsföreträdare här i kammaren om ett eventuellt regeringsskifte. Jag ser fram emot ett regeringsskifte så att det blir ordning på saker och ting. Ministerns uttryck var ”om olyckan är framme”, men olyckan är redan framme med tanke på Trafikverkets förslag.

Jag instämmer i ledamoten Hedbergs tal om ryckighet. Mora flygplats fick trafikplikt 2023, och nu kommer ett förslag om att dra in den.

Om trafikplikten dras in kommer det att drabba möjligheterna att bedriva akut ambulanstransport och skogsbrandsbekämpning. Det kommer också att drabba möjligheterna att använda flygplatsen för beredskap, något att ha i åtanke utifrån det säkerhetsläge vi befinner oss i nu. Det riskerar att drabba möjligheterna för näringslivsetableringar i hela detta stora geografiska område. En avgörande del är ju att kunna ta sig till Stockholm och tillbaka över dagen eller att snabbt kunna ta sig till Arlanda.

Just linjen Mora–Arlanda har man dessutom effektiviserat. Flyget startar i Sveg, som får behålla trafikplikten, mellanlandar i Mora för att sedan ta sig vidare till Arlanda. Man flyger alltså redan över Mora på vägen till Arlanda. I och med Trafikverkets förslag ska man inte längre få mellanlanda i Mora.

Kommunerna, framför allt Mora kommun, har lagt mycket pengar men också mycket arbete på att få en fungerande flygplats. Om trafikplikten dras in hotas hela verksamheten. Dessutom får kommuner inte gå in och stötta enskilda flyglinjer. Det finns domstolsbeslut på det. Det är alltså en omöjlighet. Det är bara staten som kan göra det.

Utifrån det hoppas jag för invånarna i hela norra och västra Dalarnas del och för näringslivets, akutsjukvårdens, beredskapens och både det civila och det militära försvarets del att ministern och regeringen hjälper, i stället för att bara följa frågan och därigenom kanske stjälper, Mora flygplats.

Fru talman! Jag kan trygga ministern med att vi socialdemokrater i norra Dalarna länge har drivit att det ska vara trafikplikt på Mora flygplats. Men om Trafikverkets förslag om indragen trafikplikt blir verklighet riskerar nu norra och västra Dalarna att isoleras ytterligare. Det är ett vägval som regeringen måste ta ansvar för om man inte tillskjuter mer pengar.

Flygtrafiken mellan Mora och Arlanda är ingen lyx utan en grundläggande förutsättning för tillgänglighet, näringsliv och samhällsservice i ett ganska stort geografiskt omland. Som jag sa tidigare fokuserar Trafikverkets utredning alltför mycket på Mora som ort. Mora flygplats är en regional knutpunkt för kommuner som har stora tillgänglighetsbrister. Det gäller till exempel Älvdalen och Orsa, kommuner som helt saknar snabba kommunikationer till Stockholm.

I Älvdalen uppfylls utan flyget sju av åtta tillgänglighetskriterier på mörkröd nivå. Mora flygplats förbättrar fem av dem och minskar den samlade bristen med hela tretton steg. Restiden till Stockholm ökar annars från tre timmar med flyg till närmare fem timmar med tåg och buss. Detsamma gäller för Orsa.

Nästan hälften av resenärerna har alltså sin startpunkt i en annan kommun. Malungsfären, Orsa, Älvdalen och Vansbro är tydliga delar av upptagningsområdet. En bedömning av den här flyglinjen utifrån kommungränser missar därför helt hur det ser ut på vår landsbygd ute i norra och västra Dalarna.

Trafikverkets förslag var som sagt också svårt att förstå ekonomiskt. Mora–Arlanda har en kostnadstäckningsgrad på 22 procent. Det är högre än flera andra flyglinjer som föreslås få fortsatt stöd.

Den allmänna trafikplikten fick Mora flygplats först 2023. Det är för tidigt att dra slutsatsen att sträckan inte är bärkraftig. Historiskt sett har sträckan haft ungefär 4 000 resenärer per år. Trafikverkets siffror som visar att det tidigare var 7 000 resenärer per år gäller en period då det fanns turistflyg från Ängelholm. Det ska över huvud taget inte räknas in. Det blir direkt missvisande som jämförelse.

Dagens resande visar tydligt att linjen Mora–Arlanda används för arbets- och tjänsteresor, och kundnöjdheten är faktiskt mycket hög. En nedläggning av reguljärflyget riskerar dessutom att få konsekvenser långt bortom själva flyglinjen. Om trafiken försvinner minskar också möjligheten att upprätthålla den dagliga driften och kompetensen vid flygplatsen. På sikt kan det hota hela verksamheten.

Att avveckla fungerande flyginfrastruktur är enkelt, men att bygga upp den igen tar lång tid och är krångligt. Om regeringen menar allvar med ambitionen att hela Sverige ska leva kan man inte acceptera beslut som ytterligare försämrar tillgängligheten i redan utsatta delar av landet. Om man samtidigt vill stärka Sveriges beredskap och totalförsvar är det ännu dummare att försvaga en regional flygplats med strategisk betydelse.

Upphandlade flyglinjer finns där det inte är möjligt för flygbolag att bedriva kommersiell trafik. Skulle flyglinjen Mora–Arlanda försvinna blir det oerhört svårt för kommunen som ansvarar för flygplatsen att driva verksamheten vidare. Därför måste staten skjuta till medel och säkerställa att flygtrafiken mellan Mora och Arlanda får finnas kvar. Ministern har svarat att det ska ingå i budgetarbetet, och det är ett lite svävande svar. Jag skulle vilja ha ett mer konkret svar på om ministern är beredd att göra allt som går för att se till att de medel som behövs för att behålla trafiken på Mora flygplats tillskjuts i budgeten.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret på interpellationen.

Mora flygplats invigdes redan 1980, och den byggdes både utifrån behovet av den civila beredskapen och för att kunna användas för militära ändamål. Flygplatsen har alltså funnits i 46 år. Den fick trafikplikt först 2023, och nu finns det ett förslag om att dra bort trafikplikten.

Regeringen har uttalat att hela Sverige ska kunna leva och utvecklas. Samtidigt föreslår Trafikverket nu att den allmänna trafikplikten för flyglinjen mellan Mora Airport och Stockholm Arlanda Airport inte ska förnyas. Förslaget riskerar att kraftigt försämra tillgängligheten för invånare och företag i norra och västra Dalarna.

Mora flygplats fungerar i dag som ett regionalt nav för flera kommuner, som Älvdalen, Orsa, Malung-Sälen och Vansbro. Nästan hälften av resenärerna till flygplatsen kommer från andra kommuner än Mora. Trafikverkets analys fokuserar i alldeles för hög grad på Mora som ort och underskattar därför flygplatsens betydelse för det större regionala omlandet.

I kommuner som Mora, Älvdalen och Orsa, där jag själv bor, är tillgängligheten till Stockholm redan i dag mycket begränsad. Utan flygförbindelsen ökar restiderna kraftigt, och möjligheten att resa över dagen för arbete, myndighetsetskontakter och näringsverksamhet försämras betydligt. Det kommer i stort sett inte att gå att ta sig till Stockholm över dagen. Just denna flygförbindelse har en relativt hög kostnadstäckningsgrad i jämförelse med flera andra linjer som Trafikverket ändå föreslår ska få fortsatt stöd.

Den allmänna trafikplikten infördes dessutom, som jag sa tidigare, först 2023. Det innebär att förutsättningarna för denna linje över huvud taget inte har hunnit stabiliseras fullt ut.

Utöver den regionala utvecklingen finns också det säkerhetspolitiska perspektivet. I ett läge där Sverige åter bygger upp sitt totalförsvar spelar den civila infrastrukturen en viktig roll.

Regionala flygplatser kan vara avgörande för beredskap, krishantering och militär rörlighet. Mora flygplats är byggd för att kunna ha kapacitet för att vara en viktig militär flygplats. Verksamheten vid denna regionala flygplats riskerar nu att försvagas, och det väcker frågor om hur regeringen väger samman transportpolitik, regionalpolitik och totalförsvar till en helhet.

Nu har ministern svarat, och svaren är till intet förpliktande: att flyget är viktigt, att flygskatten avskaffats, att det statliga stödet till beredskapsflygplatser har ökat och att ministern följer frågan noga.

Inget av de här svaren hjälper oss att behålla trafikplikten på Mora flygplats, och inget av dem är egentligen svar på de frågor jag ställt i interpellationen. Utifrån det vill jag ge ministern möjlighet att vara lite mer konkret än i det inledande svaret.

Jag frågar därför igen: Avser ministern att vidta några som helst konkreta åtgärder, som innebär mer än att följa frågan noga, för att den allmänna trafikplikten för flyglinjen Mora–Arlanda ska kunna fortsätta?

Herr talman! Om nu regeringen har gjort så mycket för svenska bilägare förstår jag inte riktigt varför man inte kan snabbutreda just den här frågan så att det blir klart innan införandet.

Man behöver agera för svenska bilägare. Det behöver ske nu och inte efter den 1 oktober när momsen redan är införd. Det är en orimlig pålaga. Dessutom är det en tolkning av EU-direktivet som verkar vara väldigt snäv. Det finns experter på skatteområdet som redan har påpekat att det är en snäv tolkning.

Sedan måste jag fundera över om alla utspel, som jag har nämnt tidigare, från Moderaterna och finansministern om att stoppa parkeringsmomsen bara är ett spel för gallerierna eller om man verkligen menar allvar med det.

Skulle man mena allvar skulle man stoppa detta innan det införs och inte efter att det redan har införts. Det blir verkligen dubbla budskap på sociala medier och här i kammaren.

Utifrån svaret från finansministern kan jag bara konstatera och beklaga att parkeringsmomsen kommer att införas den 1 oktober. Sedan kan det hända att den tas bort, men den kommer att införas den 1 oktober.

Med parkeringsmomsen är det de som jobbar, pendlar och försöker hålla ihop familjens ekonomi som straffas. Det är jag och finansministern helt överens om.

En uppmaning till finansministern är därför att ta ansvar, hålla sig till de uttalanden som man har gjort på sociala medier och se till att utredningen blir klar innan införandet den 1 oktober och stoppa straffskatten för bilägare som måste hyra parkeringsplats.

I september är det val. Då kan vi vända utvecklingen och se till att leverera i tid och inte i efterhand i frågor som är viktiga för så många människor. Vanligt folk förtjänar bättre, och Sverige behöver verkligen en ny inriktning.

Herr talman! Både finansministern och moderata riksdagsledamöter har gjort utspel i sociala medier om att den här parkeringsmomsen ska stoppas, vilket finansministern också säger här i kammaren. Trots det är utredningen ännu inte tillsatt. Det kan inte vara så att finansministern säger en sak här i kammaren och en annan sak i sociala medier. Finansministern är ju finansminister alla dagar på året, precis som vi riksdagsledamöter är riksdagsledamöter alla dagar på året. Ytterst är det finansministern i egenskap av just finansminister som ansvarar för frågan och kan göra något för att stoppa detta. Det är inte Moderaterna som parti eller enskilda riksdagsledamöter eller medlemmar i Moderaterna som har ansvaret, utan det är finansministern.

När vi socialdemokrater begärde att finansministern skulle komma till utskottet för att diskutera den här frågan valde hon att avstå. I stället skickade hon sin statssekreterare, som kom.

De svar vi fick på hur parkeringsmomsen skulle stoppas var minst sagt otillfredsställande. Svaret var precis som finansministerns i interpellationssvaret att en utredning skulle tillsättas.

På frågan om när den utredningen kommer att vara klar var svaret, hör och häpna: Efter den 1 oktober. Regeringen tillsätter alltså en utredning vars resultat kommer att presenteras efter att momsen redan är införd.

Det stora problemet med det svaret är att detta, utöver de ökade kostnaderna för hyrning av parkeringsplatser som jag redan har lyft fram, kommer att innebära en kraftigt ökad administration för fastighetsägare och bostadsrättsföreningar.

Många av dem är dessutom inte momsregistrerade i dag och behöver momsregistrera sig. De har i dag ingen momspliktig verksamhet. Den ökade administrationen kommer troligtvis också att behövas ta ut i kostnader från hyresgäster eller bostadsrättsägarna.

Först ska alla fastighetsägare och bostadsrättsföreningar som hyr ut parkeringsplatser genomföra allt det arbetet och all administration som följer med det för att införa parkeringsmomsen. Sedan kommer en utredning att vara klar som kanske innebär att det inte ska vara någon moms på parkeringsplatser.

Regeringen har annars kunnat vara väldigt snabb med utredningar och förslag. Frågan är om det inte är en tillräckligt prioriterad fråga för regeringen för att kunna snabbutreda den.

Precis som vi tagit upp tidigare har levnadsomkostnaderna de senaste åren ökat drastiskt, och hushållens marginaler har krympt. Det är oerhört olyckligt att lägga på ytterligare börda och lägga moms på det som tidigare har undantagits. Just därför är det så viktigt att frågan utreds snabbt och blir klar före den 1 oktober för att kunna stoppa införandet.

Min fråga till finansministern blir: Varför är det inte möjligt att snabbutreda och göra klart det innan införandet?

Herr talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret på min interpellation. Precis som finansministern säger i sitt svar är det inte första gången som vi diskuterar frågan om parkeringsmomsen i en interpellationsdebatt. Senast skedde det i november förra året. Det har gått fyra månader sedan dess, och frågan är vad som har hänt under de fyra månaderna.

Jag kan ta historien lite kort igen. Precis som finansministern säger kom Skatteverket med det här nya ställningstagandet den 30 september förra året. Där hävdar de att det ska betalas mervärdesskatt, moms, på uthyrning av parkeringsplatser. Skatteverket gick först ut med information om att detta skulle införas den 1 april i år. Sedan sköt de fram det till den 1 oktober i år. Det här är en mervärdesskatt som inte har tagits ut tidigare, utan det blir en ny kostnad för alla som hyr parkeringsplats.

Att kunna undvika den här momsen är komplext. Parkeringsplatsen ska finnas inom samma fastighetskomplex eller i nära anslutning. Hyresgästen ska inte kunna välja bort rätten att hyra parkeringsplats. Parkeringsplatsen ska inte kunna upplåtas mot ersättning i en ekonomisk verksamhet. Alla de tre kraven måste vara uppfyllda.

Det är framför allt det andra villkoret som gör att det i stort sett blir omöjligt att inte ta ut moms. Man kan inte kräva att alla som hyr en bostad också hyr en parkeringsplats, för alla har inte behov av bil. Dessutom är risken överhängande att det inte finns parkeringsplatser så att det räcker till alla och att man därmed inte kan hyra ut till alla.

Herr talman! Vi socialdemokrater har hela tiden framfört att den här momsen kommer att innebära kraftiga kostnadsökningar för många bilägare och att den behöver stoppas före införandet. Runt om i landet är det många som är beroende av bil för att kunna ta sig till jobbet. I en del familjer behöver man två bilar för att både kunna ta sig till jobbet och kunna ta sig till andra aktiviteter.

För alla dem som behöver bil och hyr sin bostad eller bor i en bostadsrätt blir detta en extra straffskatt. Totalt är bedömningen att runt en miljon människor i Sverige kommer att behöva betala moms på sin parkeringsplats om den här momsen införs. För alla de människorna kommer levnadsomkostnaderna att öka.

Dessutom är det så att hyran för en parkeringsplats utgår från marknadspriser. För dem som bor i områden där det är dyrare att hyra en lägenhet blir det också dyrare att hyra en parkeringsplats. Den här parkeringsmomsen slår alltså fruktansvärt orättvist över landet. För vissa familjer kan det röra sig om några hundralappar per år, för andra flera tusen kronor.

Svaret från ministern är nu att en utredning ska tillsättas. Den är alltså inte tillsatt än. Det har gått mer än fyra månader sedan Skatteverket kom med sitt ställningstagande. Ännu har ingenting hänt, förutom att det sagts att en utredning ska tillsättas.

Det har ju gått att snabbutreda frågor tidigare. Varför väljer regeringen att inte göra en snabbutredning av den här frågan?

Fru talman! Jag finner det än mer anmärkningsvärt att man här i talarstolen framhåller att Socialdemokraterna höjde biografmomsen när man själv sitter på makten nu och faktiskt har möjlighet att ändra på det men inte gör det. Det är ganska anmärkningsvärt, kan jag tycka.

I Skatteverkets skattefelsrapport från 2025, som kom ganska nyligen, rapporterar Skatteverket att skattefelet inom momsområdet är det största i absoluta tal. Det är hela 29 miljarder kronor i skattefel.

Enligt Skatteverket beror det höga beloppet dels på att många omfattas av momsreglerna, dels på att regelverket är så komplext. Det är alltså för krångligt. Det beror naturligtvis också på momsbedrägerierna.

Det behövs helt klart en översyn av hela mervärdesskatteområdet, en översyn som innebär större enhetlighet och betydliga förenklingar. Det måste vara enkelt att göra rätt för företag.

Min fråga till ledamoten utifrån detta blir då: Varför vill inte ledamoten och regeringen och Sverigedemokraterna, som ju faktiskt är stödparti till regeringen, medverka till en översyn som leder till förenklingar och som samtidigt ser till att täppa till hålen för ytterligare mervärdesskattebedrägerier?

(Applåder)

Fru talman! Det är ju positivt att även ledamoten från Moderaterna pratar om mer enhetliga momssatser. Det jag funderar över är diskussionen om biografmomsen, där ledamoten beklagar att Socialdemokraterna höjde den. Min fråga till ledamoten utifrån det blir: Varför passar ni då inte på att sänka den nu? Det är ju faktiskt ni som styr nu. Det är ni som har majoritet.

När det gäller momsfrågorna kan man säga att de hör hemma i ett annat utskott, som ledamoten gjorde. Men momsen hör ju hemma i skatteutskottet, inte i kulturutskottet, så min fråga till ledamoten är: Om den är så viktig, varför har ni inte passat på att sänka den nu?

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 under punkt 1 i skatteutskottets betänkande. Den handlar om skattesatser.

Vi debatterar i dag skatteutskottets betänkande om mervärdesskatt. Mervärdesskatt är den skatt som vi betalar på nästan all konsumtion av varor och tjänster. Syftet med mervärdesskatten är i grunden att få intäkter till staten.

Under 2026 beräknas staten få in drygt 600 miljarder i intäkter från mervärdesskatten. Det är en betydande del av statens intäkter, ungefär 42 procent. Det är alltså inget litet område som vi debatterar i dag. Även om vi kanske inte debatterar mervärdesskatt så ofta är det en oerhört viktig intäkt.

Vi socialdemokrater vill poängtera vikten av att värna mervärdesskatten som en effektiv intäktskälla för finansieringen av vår gemensamma välfärd. För att göra systemet transparent, effektivt och icke snedvridande anser vi att mervärdesskatten i huvudsak bör vara enhetlig. Det var positivt att höra att även ledamoten från Sverigedemokraterna från talarstolen förespråkade en enhetlig mervärdesskatt.

Mervärdesskatteområdet är ett område som i dag har flera undantag från generalitetsprincipen. För att värna momsen som en effektiv intäktskälla för finansieringen av välfärden är det angeläget med en översyn. Därför gäller det också att vara försiktig med ytterligare undantag, även om dessa i sig kan ha ett positivt syfte. Andra insatser än skatteförändringar bör vi i första hand pröva.

I väntan på en översyn av mervärdesskatten anser vi socialdemokrater att regeringen bör agera för att motverka vissa av snedvridningarna i momssystemet. En sådan snedvridning är den så kallade dansbandsmomsen, som innebär att tillträdet till dansbandsevenemang beskattas hårdare än andra kulturevenemang. Därför har vi socialdemokrater krävt att dansbandsmomsen ska sänkas till 6 procent, vilket regeringen har hörsammat i ett förslag som vi kommer att hantera senare här i kammaren.

Det är samma sak med momsen på livsmedel. Livsmedelspriserna har skenat och ligger på mycket höga nivåer. Detta ledde till att vi socialdemokrater föreslog en tillfällig sänkning av momsen på livsmedel. Den har riksdagen redan tagit beslut om, och den genomförs från den 1 april, även om vi socialdemokrater anser att reformen borde ha kombinerats med fler reformer för att stärka hushållens ekonomi.

Den stora skattereform som genomfördes i början av 90-talet byggde på ett antal fördelningspolitiska, sunda och ekonomiskt rationella principer för att utforma ett skattesystem som var både samhällsekonomiskt och fördelningspolitiskt effektivt. En av de bärande principerna var en mer neutral och likformig beskattning av olika delar av den privata konsumtionen. Sedan reformen infördes i början av 90-talet har det gått ett antal år, och ett stort antal avsteg har gjorts från principerna. Det handlar om flera undantag och stora skattesänkningar på inkomster och förmögenheter.

De stora skattesänkningarna för dem som tjänar mest som Sverigedemokraterna och regeringen har genomfört är vare sig fördelningspolitiskt sunda eller ekonomiskt rationella utan handlar enbart om att ge mer pengar till dem som redan har mycket och mindre till dem som har lite. Det är gammal klassisk högerpolitik för ökade klyftor och större ojämlikhet som Sverigedemokraterna och regeringen driver.

Fru talman! Alla avvikelser i kombination med andra förändringar av skattepolitiken efter reformens genomförande har lett till att dagens skattesystem kännetecknas av stora och allvarliga problem. Det gäller också mervärdesskatten.

Det är inte bara vi socialdemokrater som ser behovet av en översyn, utan en mängd organisationer har framfört att en översyn behövs för att förenkla momshanteringen för företag och organisationer. När det gäller företag handlar det om behov av förenklingar och enhetlighet. Det är det de efterfrågar.

Svenskt Näringsliv beskriver regelverket för moms som ett monster. Det är företagen som får stå för den administrativa bördan av allt regelkrångel som finns kring momsen. Svenskt Näringsliv har uppskattat företagens momsregelkostnader till hela 17,5 miljarder kronor. Det är inte lite pengar. De kostnaderna måste naturligtvis tas ut någonstans i kedjan, och troligtvis tas ganska mycket från konsumenterna.

Företag vittnar om hur lönsamma investeringar i exempelvis infrastruktur, bostäder, återbruk, utlandsförsäljning och import inte blir av eftersom momsreglerna motverkar transaktionerna eller helt enkelt är för komplicerade eller osäkra. Här går svenska jobb, tillväxt och klimatsatsningar förlorade på grund av onödigt krångel.

Regeringen brukar annars prata om vikten av näringslivet, men när det gäller en översyn av mervärdesskatten är det stopp. Regelkrånglet får fortsätta till priset av höga kostnader för företagen, färre jobb och färre investeringar.

När det gäller organisationer handlar det bland annat om den internmoms som Skatteverket driver och som innebär att organisationer som har flera juridiska personer i samma organisation ska betala när de försöker effektivisera sin verksamhet för att kunna lägga så mycket pengar som möjligt på själva verksamheten.

I det här fallet har regeringen avstått från att yttra sig till EU-domstolen när den hade möjlighet att göra det. Nu väntar vi på EU-domstolens avgörande. Egentligen är vi i den här kammaren helt överens om att det inte ska vara någon internmoms, så vi får verkligen hoppas att EU-domstolen beslutar i enlighet med kammarens vilja.

Till allt detta kommer att de komplicerade momsregler vi har utnyttjas av kriminella. Sverige har varit hårt drabbat av momskaruseller, och Skatteverket har självt erkänt att kontrollnivån har varit långt ifrån tillräcklig. Som ni hörde lägger seriösa företag 17,5 miljarder på att göra rätt, och samtidigt lyckas bedragare utnyttja de komplexa reglerna, kringgå systemet och bedra staten på många miljarder.

Ett förslag från regeringen kommer snart att hanteras i kammaren utifrån en utredning som den socialdemokratiska regeringen tillsatte 2022. Men enligt den utredningen kommer de åtgärder som föreslås att komma åt ungefär 10 procent av momsbedrägerierna. Därför är det oerhört angeläget att vi fortsätter arbetet med fler verktyg och fler metoder för att stoppa bedrägerierna.

I tidigare debatter här i kammaren har ledamöter från regeringspartierna framfört att det inte finns något behov av en översyn av skattesystemet eftersom man i stället har ett kontinuerligt pågående arbete med förändring av skatter. Problemet med den synen på skattesystemet är att det aldrig blir någon översyn av helheten. Det blir varken hackat eller malet, utan det blir förändringar här och där – och för nuvarande regering framför allt prioritering av skattesänkningar för dem som tjänar mycket.

Företag, privatpersoner och organisationer framhåller alla vikten av förutsägbarhet i skattesystemet, och det gäller också mervärdesskatten. Med regeringens nuvarande politik, som förkastar en översyn av skattesystemet, kommer inte den förutsägbarheten att infinna sig, utan vi kommer att få fortsatt stora och allvarliga problem med krångliga regler och mer instabila skattebaser.

Vi socialdemokrater liksom många andra ser att behovet av en ny, omfattande översyn av skattesystemet och mervärdesskatten är oerhört stort. Vi kan i nuläget bara beklaga att regeringen inte delar den bilden. I stället får det vänta tills det blir en socialdemokratisk regering efter valet 2026.

(Applåder)

Herr talman! Det stämmer att arbetsmarknadens parter försöker jobba tillsammans. Tyvärr drog regeringen ned på statsbidragen för just det partsgemensamma arbetet, vilket är beklagligt.

Regelöverträdelser som ger betydande ekonomiska vinster, som svartarbete, kan ofta angripas snabbare och mer kostnadseffektivt genom kontroller. Sanktionsavgifter, tillståndsindragningar och betalsäkringar kan minska lönsamheten i den kriminella ekonomin. Då behövs det fler kontroller. Till detta behövs en stärkt tillsyn inom offentlig upphandling, inklusive transparenta krav på ägare i underentreprenörsled och begränsning när det gäller hur många underentreprenörsled som får finnas liksom en möjlighet att utesluta företag som uppvisar systematiska regelöverträdelser från att över huvud taget delta i offentlig upphandling.

Vi måste helt enkelt få fler verktyg för att stoppa svartarbete. Vi socialdemokrater vill tillskjuta 75 miljoner kronor mer till Skatteverket för just kontrollarbetet, för vi ser att det behövs.

Eftersom ministern nu har sista ordet vill jag framföra en förhoppning, och det är att regeringen verkligen ser brottslighet som svartarbete inom den kriminella ekonomin som akut och att man ser att det behöver vidtas fler åtgärder för att stoppa det. På det sättet kan man också stoppa inflödet av pengar till den organiserade brottsligheten, stoppa utnyttjandet av arbetskraft och ge seriösa företag möjlighet att konkurrera på lika villkor.

Det gäller att få stopp på kriminaliteten oavsett vilken form den tar. Ett medskick för att uppnå detta är att begränsa antalet underentreprenörsled inom byggbranschen och faktiskt också att införa en svensk maffialagstiftning. Genom en sådan får alla involverade i kriminella upplägg ett kollektivt ansvar, och vi kan döma hela nätverk och organisationer utifrån mönster av organiserad brottslig verksamhet. En sådan lagstiftning skulle vi behöva nu.