Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret på interpellationen och också hälsa statsrådet välkommen till det här forumet för vad jag förstår är hennes första interpellationsdebatt som statsråd. Detta forum är oerhört viktigt för oss som riksdagsledamöter, som en del av vår kontrollmakt.

Interpellationen ställdes till finansministern eftersom den till stor del handlar om Skatteverket. Skatteverket är finansministerns ansvar, inte jämställdhets- och arbetsmarknadsministerns. Finansministern valde att inte komma hit och svara på frågorna, vilket jag beklagar.

Det händer tyvärr oss riksdagsledamöter att vissa ministrar, även statsministern, väljer att skicka fram andra statsråd än det statsråd som frågan är ställd till. Detta försvårar våra möjligheter som riksdagsledamöter att utöva den kontrollmakt som vi har rätt till. Observera att detta inte är kritik mot det statsråd som är här i dag för att svara på frågorna.

Arbetslivskriminaliteten skördar nya offer hela tiden – offren är många och av olika sort. Det handlar om människor som far illa, seriösa företag som går omkull och offentliga verksamheter som dräneras på resurser.

Skatteverket ska stå i frontlinjen när det gäller att bekämpa arbetslivskriminaliteten. Flera av regeringens statsråd framhåller att det är prioriterat för regeringen att bekämpa arbetslivskriminalitet och att Skatteverket har fått mer resurser och bättre verktyg för att intensifiera arbetet.

Ett sätt att tydligt öka trycket på oseriösa företag som hotar en sund konkurrens är att genomföra fler kontroller. Ändå har antalet kontroller som Skatteverket genomför stadigt gått ned de senaste åren.

Statsrådet skriver i sitt svar att de myndighetsgemensamma kontrollerna har ökat – men från vilka nivåer? Skatteverkets kontroller minskade från 13 964 år 2018 till 3 449 år 2023. Ökningen har alltså skett från oerhört låga nivåer.

Fru talman! Det har ställts en skriftlig fråga till finansministern på samma tema, nämligen vilka åtgärder finansministern, som är ansvarig för Skatteverket, avser att vidta för att stärka Skatteverkets arbete med revisioner och granskningar. I svaret från finansministern verkar hon ganska nöjd med Skatteverkets arbete med kontroller; hon menar att de är färre men att kontrollverktygen används mer effektivt. Finansministern framför, precis som statsrådet, även att regeringen har gett Skatteverket utökad budget.

Jag tror att alla förstår att ett minskat antal kontroller leder till att fler oseriösa företag kommer undan med sin kriminalitet. Detta konstateras i Statens offentliga utredningar 2024:61, där det tydligt står: ”Hur regelverket tillämpas i praktiken är avgörande för hur effektivt det är. För att regelverket ska fungera effektivt krävs att kontrollbesök faktiskt genomförs i berörda verksamheter i betydande omfattning.” Notera skrivningen ”i betydande omfattning”. Det sker tyvärr inga kontroller i betydande omfattning nu.

Dessutom är vi alla väl medvetna om den stora neddragning som regeringen tidigare har genomfört när det gäller Skatteverket. När statsrådet och även finansministern svarar att budgeten har utökats är det efter kraftiga nedskärningar. De tillskott som har tillkommit under 2024 och 2025 kompenserar långt ifrån de besparingar som har gjorts sedan tidigare.

Skatteverket konstaterar i sitt budgetunderlag att man närmar sig kontrollnivåer som är ohållbart låga, vilket ger fuskare spelrum. Min fråga till statsrådet blir då om regeringen trots allt detta är nöjd med antalet kontroller.

Fru talman! Delegationen mot arbetslivskriminalitet skriver i sitt slutbetänkande under rubriken Kontroller och tillsyn: ”Även om det alltså kan finnas anledning att göra vissa justeringar och översyner när det gäller myndigheternas verktyg vill delegationen redan här understryka att det också är centralt att de verktyg som finns faktiskt används på ett effektivt sätt. I viss utsträckning handlar det om att tillräckliga resurser läggs på exempelvis kontroll- och tillsynsarbete.”

Vi har nu alltså två utredningar som poängterar vikten av kontroller för att komma åt arbetslivskriminaliteten. Det är anmärkningsvärt att regeringen då framstår som ganska nöjd med antalet kontroller och kontrollverksamheten när arbetslivskriminaliteten faktiskt hela tiden växer.

Regeringen pratar mycket om organiserad brottslighet och gängkriminalitet, men när det gäller att ta krafttag mot kriminaliteten på arbetsmarknaden händer det inte tillräckligt mycket. Det finns utredningar. Det finns bra förslag som skulle kunna komma åt arbetslivskriminaliteten i betydligt högre grad. Varför använder inte regeringen de här utredningarna och förslagen och ser till att det blir verkstad och ordning och reda på arbetsmarknaden?

Arbetslivskriminalitet är en viktig inkomstkälla för aktörer inom organiserad brottslighet. Det vet vi. Genom att bland annat utnyttja underbetalda utländska arbetstagare och svart arbetskraft dumpar man priserna. Det innebär att vi har både många människor som far illa och seriösa företag som inte kan konkurrera.

Vi vet sedan tidigare att vissa branscher är mer utsatta än andra. Det gäller näringsgrenar som bygg, restaurang, transport, kroppsvård, städning och vissa delar av de gröna näringarna. Skulle Skatteverket ha möjlighet att öka antalet kontroller inom just de här branscherna skulle vi komma åt en betydligt större del av arbetslivskriminaliteten.

Statsrådet tog upp 2024 års rapport från Myndigheter i samverkan mot den organiserade brottsligheten. I den beskrivs vilka av de deltagande myndigheterna som varit särskilt aktiva under 2024 i arbetet mot den organiserade brottsligheten, där arbetslivskriminaliteten är en del. I rapporten räknar man upp Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Tullverket och Ekobrottsmyndigheten. Skatteverket, som ska vara i frontlinjen när det gäller att bekämpa arbetslivskriminalitet, finns tyvärr inte med i den uppräkningen.

Regeringen har alltså minst två utredningar, Skatteverkets eget budgetunderlag och rapporten från Myndigheter i samverkan att utgå från i det fortsatta arbetet. Utifrån dem kan jag inte dra några andra slutsatser än att det behövs betydligt fler kontroller från Skatteverkets sida. Jag finner det märkligt att inte statsrådet och regeringen delar den bedömningen. Åtminstone har man inte i något av svaren framfört att man anser det vara ett problem att det utförs så få kontroller. Detta får mig att tvivla lite på hur allvarliga regeringens ansträngningar är när det gäller att komma åt arbetslivskriminaliteten.

Utifrån detta vill jag fråga statsrådet: Vilka konkreta åtgärder tänker regeringen vidta för att det inte bara ska vara en läpparnas bekännelse utan visa att man menar allvar med att motverka arbetslivskriminaliteten och få bort utnyttjande av människor, människohandel och oseriösa företag från arbetsmarknaden? Hur ska regeringen säkerställa att kontrollerna blir betydligt fler och att de blir ett effektivt verktyg för att motverka arbetslivskriminaliteten? De skulle ju kunna vara det.

Fru talman! Om regeringen menar allvar med att vilja motverka arbetslivskriminaliteten måste Skatteverkets kontroller öka betydligt. Det finns ingen motsättning mellan kvalitet och kvantitet. Det är via kontrollerna arbetslivskriminaliteten oftast upptäcks. Färre kontroller leder till färre upptäckter – fler kontroller leder till fler upptäckter.

Regeringen har alla möjligheter att ansluta sig till de förslag vi socialdemokrater lägger fram för att motverka arbetslivskriminalitet. Det handlar just om att öka tillsynen av riskbranscher och om att förstärka det myndighetsgemensamma arbetet mot arbetslivskriminalitet ytterligare.

Det handlar om att kunna svartlista företag som fuskar. Det handlar om att se till att sanktionsavgifterna höjs och breddas till fler områden. Det ska kosta att fuska. Det handlar om att motverka fusk och missbruk vid användandet av rut- och rottjänster och lönesubventioner.

Genomförs förslagen från oss socialdemokrater kommer vi att vrida åt kranen och strama åt arbetslivskriminaliteten betydligt mer.

Fru talman! Vi socialdemokrater är långtifrån nöjda. Vi är inte nöjda förrän vartenda oseriöst företag är borta från arbetsmarknaden. Vi är inte nöjda förrän varenda arbetstagare på arbetsmarknaden har löner enligt kollektivavtal. Vi är inte nöjda förrän varenda arbetstagare har drägliga arbetsförhållanden och en arbetsmiljö som gör att man inre riskerar att skadas eller dö på jobbet. Vi är inte nöjda förrän vi inte längre har arbetskraft som utnyttjas och kommer hit via människohandlare.

Vi är inte så nöjda som regeringen är, och vi är inte nöjda med regeringens arbete med att motverka arbetslivskriminalitet. Vi socialdemokrater är inte nöjda förrän vi har fått ordning och reda på svensk arbetsmarknad.

(Applåder)