Marie Olsson

Herr talman! Jag vill börja med att bemöta att ministern upplever det här som gnälligt. Detta är oerhört allvarliga brott som dränerar staten på miljarder, på skattepengar som vi betalar in. Om ministern upplever det som gnälligt får det i så fall vara upp till ministern.

Och som vanligt är det Socialdemokraternas fel igen, enligt ministern, som säger att det var tomma bord. Men när Skatteverket slog larm under den socialdemokratiska regeringen blev det snabbt fart på politiska beslut. Den socialdemokratiska regeringen visade på handlingskraft och införde motåtgärder, som ledde till att över 60 personer dömdes för bedrägerierna.

Vi pratar om miljardförluster på grund av momsbedrägerier. Men ministern ägnar sig åt att prata om telefonförsäljning och lotteriförsäljning. Det säger ganska mycket om den här regeringen och om hur allvarligt man tar på olika saker. Det är mycket beklagligt.

Efter de beslut som den socialdemokratiska regeringen tog har de kriminella ligorna nu hittat nya sätt att genomföra momsbedrägerier. En ny våg sköljer in över Sverige. Det behövs ytterligare åtgärder för att stoppa det.

Det föreslås nu åtgärder, som det kommer en proposition om i december. Det är väldigt bra – bättre sent än aldrig. De skulle innebära att vi skulle kunna kraftigt minska momsbedrägerierna och de miljarder som i nuläget flödar ut till kriminella. Vi är också flera som är övertygade om att en del av de här miljarderna flödar ut till gängkriminaliteten i Sverige. Det göder gängkriminaliteten. Därför är det än mer angeläget att vidta åtgärder.

Inom EU beräknar man att momsbedrägerierna kostar ungefär 600 miljarder kronor per år. Det är oerhört mycket pengar. Och några av de miljarderna kommer från momsbedrägerier i Sverige.

Det finns ytterligare ett sätt att komma åt detta. Här kommer socialdemokratiska förslag, som ministern efterfrågar. Utöver det som föreslås skulle man kunna lyssna på vårt förslag om att införa en svensk maffialagstiftning. Genom den skulle hela nätverk och organisationer kunna dömas utifrån mönster hos organiserad brottslighet, som momsbedrägerier. Med en maffialag skulle vi också kunna hålla alla som tecknar avtal och kontrakt med kriminella organisationer och deras företag ansvariga för att de medverkar i bedrägerierna. Kort sagt skulle vi komma åt betydligt fler personer som på olika sätt medverkar till att den systemhotande organiserade brottsligheten får pengar från våra gemensamma skattepengar till sina verksamheter och sitt lyxliv.

Ministern har påtalat att vi socialdemokrater inte har några förslag. Jag har nu framfört förslag. Jag skulle vilja avsluta anförandet med att fråga ministern om ministern är beredd att vidta ytterligare åtgärder för att strama åt möjligheterna till momsbedrägerier ännu mer. Vi vet nämligen att när vi har infört vissa åtgärder hittar man nya kryphål. Nu kommer det förslag på nya åtgärder från regeringen i propositionen. Risken är att man hittar nya kryphål.

Är ministern beredd att vidta ytterligare åtgärder, till exempel införa en svensk maffialagstiftning?

Herr talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret på min interpellation.

De organiserade momsbedrägerierna, så kallad karusellhandel, orsakar varje år miljardförluster för staten. De hotar både skattesystemets legitimitet och seriösa företags konkurrensvillkor. Skatteverket har under en längre tid larmat om att internationella nätverk åter är aktiva i Sverige, och Skatteverket har vädjat om skyndsamma åtgärder från regeringens sida. Momsbedrägerier är brott där företag felaktigt hanterar mervärdesskatt genom att antingen undanhålla moms som ska betalas in till staten eller dra av moms som aldrig har betalats.

Regeringen har sedan maj 2024 haft en färdig utredning, Statens offentliga utredningar 2024:32, med konkreta förslag på hur skattemyndigheter kan ges bättre verktyg för att förebygga och stoppa bedrägerier. Men ingenting har hänt förrän nu, när förslagen äntligen finns med på listan över propositioner som regeringen avser att lägga fram i år. Det står att detta ska komma i december i år – det är 20 månader efter att betänkandet var klart. Jag kan tillägga att denna interpellation skickades in innan regeringen skickade ut sin propositionslista.

Herr talman! Brottslingarna har hittat nya kryphål med avancerade upplägg där skattepengar försvinner i karusellhandel och skenaffärer. Det svenska momssystemet är under attack, och flera miljarder rinner iväg. Skatteverket har hela tiden efterlyst bättre verktyg för att stoppa bedrägerierna och förebygga att de uppstår över huvud taget. Man efterlyser de åtgärder som finns i den färdiga utredningen. Så gott som alla remissinstanser har tillstyrkt förslagen i utredningen.

Slutbetänkandet är nu mer än ett år gammalt, och propositionen från regeringen kommer först i december. Under hela denna tid fortsätter den organiserade brottsligheten att tjäna miljarder på bedrägerierna. Min fråga till ministern blir därför varför det har tagit så lång tid att lägga fram förslagen om att stoppa momsbedrägerierna.

Fru talman! Om regeringen menar allvar med att vilja motverka arbetslivskriminaliteten måste Skatteverkets kontroller öka betydligt. Det finns ingen motsättning mellan kvalitet och kvantitet. Det är via kontrollerna arbetslivskriminaliteten oftast upptäcks. Färre kontroller leder till färre upptäckter – fler kontroller leder till fler upptäckter.

Regeringen har alla möjligheter att ansluta sig till de förslag vi socialdemokrater lägger fram för att motverka arbetslivskriminalitet. Det handlar just om att öka tillsynen av riskbranscher och om att förstärka det myndighetsgemensamma arbetet mot arbetslivskriminalitet ytterligare.

Det handlar om att kunna svartlista företag som fuskar. Det handlar om att se till att sanktionsavgifterna höjs och breddas till fler områden. Det ska kosta att fuska. Det handlar om att motverka fusk och missbruk vid användandet av rut- och rottjänster och lönesubventioner.

Genomförs förslagen från oss socialdemokrater kommer vi att vrida åt kranen och strama åt arbetslivskriminaliteten betydligt mer.

Fru talman! Vi socialdemokrater är långtifrån nöjda. Vi är inte nöjda förrän vartenda oseriöst företag är borta från arbetsmarknaden. Vi är inte nöjda förrän varenda arbetstagare på arbetsmarknaden har löner enligt kollektivavtal. Vi är inte nöjda förrän varenda arbetstagare har drägliga arbetsförhållanden och en arbetsmiljö som gör att man inre riskerar att skadas eller dö på jobbet. Vi är inte nöjda förrän vi inte längre har arbetskraft som utnyttjas och kommer hit via människohandlare.

Vi är inte så nöjda som regeringen är, och vi är inte nöjda med regeringens arbete med att motverka arbetslivskriminalitet. Vi socialdemokrater är inte nöjda förrän vi har fått ordning och reda på svensk arbetsmarknad.

(Applåder)

Fru talman! Delegationen mot arbetslivskriminalitet skriver i sitt slutbetänkande under rubriken Kontroller och tillsyn: ”Även om det alltså kan finnas anledning att göra vissa justeringar och översyner när det gäller myndigheternas verktyg vill delegationen redan här understryka att det också är centralt att de verktyg som finns faktiskt används på ett effektivt sätt. I viss utsträckning handlar det om att tillräckliga resurser läggs på exempelvis kontroll- och tillsynsarbete.”

Vi har nu alltså två utredningar som poängterar vikten av kontroller för att komma åt arbetslivskriminaliteten. Det är anmärkningsvärt att regeringen då framstår som ganska nöjd med antalet kontroller och kontrollverksamheten när arbetslivskriminaliteten faktiskt hela tiden växer.

Regeringen pratar mycket om organiserad brottslighet och gängkriminalitet, men när det gäller att ta krafttag mot kriminaliteten på arbetsmarknaden händer det inte tillräckligt mycket. Det finns utredningar. Det finns bra förslag som skulle kunna komma åt arbetslivskriminaliteten i betydligt högre grad. Varför använder inte regeringen de här utredningarna och förslagen och ser till att det blir verkstad och ordning och reda på arbetsmarknaden?

Arbetslivskriminalitet är en viktig inkomstkälla för aktörer inom organiserad brottslighet. Det vet vi. Genom att bland annat utnyttja underbetalda utländska arbetstagare och svart arbetskraft dumpar man priserna. Det innebär att vi har både många människor som far illa och seriösa företag som inte kan konkurrera.

Vi vet sedan tidigare att vissa branscher är mer utsatta än andra. Det gäller näringsgrenar som bygg, restaurang, transport, kroppsvård, städning och vissa delar av de gröna näringarna. Skulle Skatteverket ha möjlighet att öka antalet kontroller inom just de här branscherna skulle vi komma åt en betydligt större del av arbetslivskriminaliteten.

Statsrådet tog upp 2024 års rapport från Myndigheter i samverkan mot den organiserade brottsligheten. I den beskrivs vilka av de deltagande myndigheterna som varit särskilt aktiva under 2024 i arbetet mot den organiserade brottsligheten, där arbetslivskriminaliteten är en del. I rapporten räknar man upp Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Tullverket och Ekobrottsmyndigheten. Skatteverket, som ska vara i frontlinjen när det gäller att bekämpa arbetslivskriminalitet, finns tyvärr inte med i den uppräkningen.

Regeringen har alltså minst två utredningar, Skatteverkets eget budgetunderlag och rapporten från Myndigheter i samverkan att utgå från i det fortsatta arbetet. Utifrån dem kan jag inte dra några andra slutsatser än att det behövs betydligt fler kontroller från Skatteverkets sida. Jag finner det märkligt att inte statsrådet och regeringen delar den bedömningen. Åtminstone har man inte i något av svaren framfört att man anser det vara ett problem att det utförs så få kontroller. Detta får mig att tvivla lite på hur allvarliga regeringens ansträngningar är när det gäller att komma åt arbetslivskriminaliteten.

Utifrån detta vill jag fråga statsrådet: Vilka konkreta åtgärder tänker regeringen vidta för att det inte bara ska vara en läpparnas bekännelse utan visa att man menar allvar med att motverka arbetslivskriminaliteten och få bort utnyttjande av människor, människohandel och oseriösa företag från arbetsmarknaden? Hur ska regeringen säkerställa att kontrollerna blir betydligt fler och att de blir ett effektivt verktyg för att motverka arbetslivskriminaliteten? De skulle ju kunna vara det.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret på interpellationen och också hälsa statsrådet välkommen till det här forumet för vad jag förstår är hennes första interpellationsdebatt som statsråd. Detta forum är oerhört viktigt för oss som riksdagsledamöter, som en del av vår kontrollmakt.

Interpellationen ställdes till finansministern eftersom den till stor del handlar om Skatteverket. Skatteverket är finansministerns ansvar, inte jämställdhets- och arbetsmarknadsministerns. Finansministern valde att inte komma hit och svara på frågorna, vilket jag beklagar.

Det händer tyvärr oss riksdagsledamöter att vissa ministrar, även statsministern, väljer att skicka fram andra statsråd än det statsråd som frågan är ställd till. Detta försvårar våra möjligheter som riksdagsledamöter att utöva den kontrollmakt som vi har rätt till. Observera att detta inte är kritik mot det statsråd som är här i dag för att svara på frågorna.

Arbetslivskriminaliteten skördar nya offer hela tiden – offren är många och av olika sort. Det handlar om människor som far illa, seriösa företag som går omkull och offentliga verksamheter som dräneras på resurser.

Skatteverket ska stå i frontlinjen när det gäller att bekämpa arbetslivskriminaliteten. Flera av regeringens statsråd framhåller att det är prioriterat för regeringen att bekämpa arbetslivskriminalitet och att Skatteverket har fått mer resurser och bättre verktyg för att intensifiera arbetet.

Ett sätt att tydligt öka trycket på oseriösa företag som hotar en sund konkurrens är att genomföra fler kontroller. Ändå har antalet kontroller som Skatteverket genomför stadigt gått ned de senaste åren.

Statsrådet skriver i sitt svar att de myndighetsgemensamma kontrollerna har ökat – men från vilka nivåer? Skatteverkets kontroller minskade från 13 964 år 2018 till 3 449 år 2023. Ökningen har alltså skett från oerhört låga nivåer.

Fru talman! Det har ställts en skriftlig fråga till finansministern på samma tema, nämligen vilka åtgärder finansministern, som är ansvarig för Skatteverket, avser att vidta för att stärka Skatteverkets arbete med revisioner och granskningar. I svaret från finansministern verkar hon ganska nöjd med Skatteverkets arbete med kontroller; hon menar att de är färre men att kontrollverktygen används mer effektivt. Finansministern framför, precis som statsrådet, även att regeringen har gett Skatteverket utökad budget.

Jag tror att alla förstår att ett minskat antal kontroller leder till att fler oseriösa företag kommer undan med sin kriminalitet. Detta konstateras i Statens offentliga utredningar 2024:61, där det tydligt står: ”Hur regelverket tillämpas i praktiken är avgörande för hur effektivt det är. För att regelverket ska fungera effektivt krävs att kontrollbesök faktiskt genomförs i berörda verksamheter i betydande omfattning.” Notera skrivningen ”i betydande omfattning”. Det sker tyvärr inga kontroller i betydande omfattning nu.

Dessutom är vi alla väl medvetna om den stora neddragning som regeringen tidigare har genomfört när det gäller Skatteverket. När statsrådet och även finansministern svarar att budgeten har utökats är det efter kraftiga nedskärningar. De tillskott som har tillkommit under 2024 och 2025 kompenserar långt ifrån de besparingar som har gjorts sedan tidigare.

Skatteverket konstaterar i sitt budgetunderlag att man närmar sig kontrollnivåer som är ohållbart låga, vilket ger fuskare spelrum. Min fråga till statsrådet blir då om regeringen trots allt detta är nöjd med antalet kontroller.

Fru talman! Det är ju ändå så att man som regering har möjlighet att yttra sig till EU-domstolen. Därför blir jag lite förvånad när statsrådet inte bedömer att det finns någon anledning att göra det i en sådan här viktig fråga.

Jag konstaterar att regeringen inte anser sig ha något intresse av att yttra sig och av att stödja de organisationer inom civilsamhället som drabbas av Skatteverkets tolkning. Det är organisationer som vill lägga så mycket pengar som möjligt på verksamhet för medborgare runt om i hela vårt avlånga land. Det är organisationer som har valt att organisera sig för att få ut mesta möjliga nytta för medborgarna och för sina medlemmar. Jag kan inte nog understryka hur viktigt deras arbete är, har varit och kommer att vara framöver – men de får kanske utföra det med mindre pengar än de hade kunnat ha.

Jag kan inte heller nog understryka vikten av dessa organisationer i det läge vi i Sverige i dag befinner oss i.

Jag hade önskat att regeringen såg styrkan i Sverige som ett land byggt på föreningar. I föreningar får många människor i hela landet möjlighet att utöva sina intressen. De kan få folkbildning, personlig utveckling och mycket mer. Många av oss har dessutom fått vår demokratiska skolning i föreningar. Det är av ännu större vikt i dag att vi kan fortsätta få det.

Jag hoppas att denna interpellationsdebatt i alla fall leder till att regeringen arbetar vidare med att hitta andra åtgärder för att säkerställa att civilsamhällets organisationer inte ska behöva betala internmoms och fullföljer det löfte man gav om att internmomsen skulle avskaffas. Jag hoppas också att regeringen förstår hur viktig frågan är för ekonomin i många organisationer inom civilsamhället. Det är viktigt att man uppfyller löftet om att avskaffa internmomsen för föreningar. Det finns en enig vilja om det här i kammaren.

Fru talman! Många organisationer inom civilsamhället har det oerhört tufft ekonomiskt. Vi kan ta studieförbunden som exempel, för den här frågan i EU-domstolen handlar om Vuxenskolan, som är ett studieförbund. Regeringen har dels genomfört stora neddragningar av statsbidragen, dels nu avstått från att yttra sig i en för de här organisationerna mycket viktig fråga. Det sker dessutom i ett säkerhetsläge när studieförbunden och andra organisationer inom civilsamhället skulle kunna spela en oerhört viktig roll i uppbyggnaden av och folkbildningen om kriser och den civila beredskapen.

Folkbildningen och andra organisationer i civilsamhället har ett kontaktnät ute bland befolkningen i hela landet som staten, regionerna och kommunerna inte kommer i närheten av. I detta läge har vi i Sverige en regering som väljer att minska anslagen ordentligt.

Det ärende som lyfts till EU-domstolen handlar om studieförbundet Vuxenskolan. Många organisationer i civilsamhället har, precis som Vuxenskolan, valt att centralisera vissa funktioner för att kunna arbeta både kostnadseffektivt och säkert i hela organisationen. Det kan handla om gemensam lönefunktion, ekonomihantering eller personalfunktion. Det sättet att organisera verksamheter innebär många gånger en trygghet för lokalföreningar där man inte själv har möjlighet att bygga upp den kompetensen.

Det skulle dessutom vara problematiskt utifrån en demokratisk synvinkel om momslagstiftningen skulle styra hur civilsamhällets organisationer organiserar sig. Då blir det inte det som är bäst och mest effektivt för organisationerna och deras verksamhet lokalt som får styra utan det som är bäst utifrån momslagstiftningen.

Fru talman! De flesta organisationer i civilsamhället är beroende av bidrag från staten, regionerna eller kommunerna. Tanken kan då inte vara att vi ska höja bidragen till de organisationerna för att de i nästa steg ska betala tillbaka pengarna till staten i form av internmoms.

De organisationer som har organiserat sig på det sätt som gör att Skatteverket kräver att de ska betala internmoms är uppbyggda så att de har en central organisation, regionala organisationer och lokala organisationer. De har olika organisationsnummer men ser sig själva som en organisation. Jag tror att vi är många fler än Vuxenskolan som ser Vuxenskolan som en organisation – inte som en massa organisationer.

Utifrån allt det här är det anmärkningsvärt att regeringen väljer att avstå från att yttra sig till EU-domstolen. Man har möjlighet att yttra sig men väljer att avstå. Ärendet rör visserligen hur EU-rätten ska tolkas i det här fallet, men det borde inte hindra regeringen från att yttra sig när man faktiskt har möjlighet att göra det, speciellt med tanke på att det finns total enighet i frågan här i kammaren.

Ett förhandsavgörande från EU-domstolen inför avgörandet 2026 är juridiskt bindande och räknas som en dom. Så snart det publiceras blir det del av EU-rätten. Utgången i just det här fallet kan därför inte bara komma att påverka större riksorganisationer i Sverige utan också civilsamhället i andra EU-länder. Min fråga blir då varför regeringen inte åtminstone kan framföra sin oro för hur den tolkning Skatteverket gör i hög grad påverkar ekonomin för många organisationer i civilsamhället.

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret på interpellationen.

I slutet av april 2023 beslutade riksdagen om en ny momslag. I beslutet rådde stor enighet i riksdagen om att förenkla bestämmelserna om moms som tas ut på samarbete inom civilsamhällesorganisationer, det som vi kallar internmoms.

Innan dess hade civilsamhällets organisationer under många år kämpat för att internmomsen skulle avskaffas. Miljoner och åter miljoner kronor som hade kunnat gå till ideell verksamhet har i stället gått tillbaka till statskassan – allt beroende av om en organisation är en eller flera juridiska personer på nationell, regional och lokal nivå.

Efter beslutet om den nya momslagen i riksdagen gick regeringen ut med att frågan skulle vara löst och att internmomsen var avskaffad. Men glädjen bland civilsamhällets organisationer över beslutet i riksdagen blev ganska kortvarig. Efter beslutet meddelade Skatteverket att lagstiftningen inte innebar någon förändring för hur de skulle tillämpa momslagen. Kort sagt skulle internmomsen, enligt Skatteverket, vara kvar i den form som den haft fram till dess.

Det var en stor besvikelse för många ideella krafter som länge längtat efter en lindring. Internmomsen kostar civilsamhället hundratals miljoner om året och försämrar möjligheten att använda resurserna på bästa sätt.

Ideella föreningar som idrottsrörelsen, studieförbunden, fackförbunden, arbetsgivareförbunden och trossamfunden är normalt inte skattskyldiga för moms. De är inte momsregistrerade och kan inte heller göra momsavdrag. De ska alltså enligt Skatteverket betala internmoms men kan inte dra av någon moms. Skatteverket uppger att de tolkar lagen utifrån EU-rätten så som Högsta förvaltningsdomstolen har kommit fram till. Den nya lagstiftningen har inte ändrat tolkningen.

Fru talman! Självklart ska Sverige följa de direktiv som vi är överens om inom EU. Men Sverige kanske inte alltid behöver tillämpa dem på striktast möjliga sätt. I Danmark, som på många sätt liknar Sverige, har man inom ramen för samma EU-direktiv inte några problem med internmomsen för det civila samhällets organisationer. Om det är möjligt i Danmark borde det vara möjligt i Sverige. Den politiska viljan finns, det vet vi. Vi har hittills varit helt överens om avskaffande av internmomsen.

Statsrådet säger bland annat i sitt svar att det förekommer att Sverige yttrar sig i mål om förhandsavgöranden från EU-domstolen och att det görs en bedömning från fall till fall om det finns behov av att regeringen yttrar sig.

Vidare svarar statsrådet att det vid bedömning finns flera faktorer som måste beaktas, exempelvis hur den svenska lagstiftningen är utformad i förhållande till EU-rätten och om en svensk myndighet redan är part i målet. I det här fallet är en svensk myndighet part i målet. Det är myndigheten Skatteverket, som har tolkat EU-direktivet och den svenska lagstiftningen på ett sätt som inte är förenligt med den politiska viljan i den här kammaren.

Statsrådet svarade att det den svenska regeringen skulle kunna yttra sig om inte tillför mycket till målet och att det inte finns tillräckliga skäl att lämna ett yttrande. Min fråga blir då hur regeringen efter beslutet i riksdagen kunde gå ut och säga att frågan om internmomsen var löst och att internmomsen var avskaffad. Varför påtalar regeringen inte problemen för EU-domstolen nu när man faktiskt har möjlighet att yttra sig?

Herr talman! Jag har jobbat ganska länge med olika former av myndighetsutövning i kommuner och är alltså väl förtrogen med bland annat förvaltningslagen.

I det här fallet är regeringen faktiskt första instans för överklagan. När länsstyrelsen har tagit beslut om naturreservat och det kommer en överklagan går den till regeringen. Den passerar ingen annan på vägen, utan regeringen är första instans.

Liksom när det gäller svaret på den skriftliga frågan får jag inte heller den här gången svar på mina frågor. Statsrådet kan inte svara på hur lång tid hon anser att det är rimligt att det ska ta att handlägga ett ärende som ska beslutas av regeringen. Statsrådet kan inte heller svara på vad hon anser är skyndsamt, som är det begrepp statsrådet själv hänvisar till när det gäller hur lång tid det ska ta innan beslut tas.

Svaret till jägarna, befolkningen och Länsstyrelsen i Dalarna blir alltså att statsrådet inte vet. Det är ett mycket olyckligt besked. Det hade varit klädsamt om statsrådet åtminstone hade någon uppfattning om vad rimlig tid är.

Vi har även fått svaret från statsrådet att även om det är regeringen som ska besluta kan statsrådet inte gå in och påverka ärendets handläggning. Det kan jag förstå när det gäller själva handläggningen. Däremot kan man gå in och påverka hur lång tid det behöver ta och trycka på för att det ska gå framåt i ärendet. Det är skillnad från att gå in i handläggningen.

Jag hoppas att den här interpellationsdebatten i alla fall leder till att statsrådet kan bevaka frågan och se till att beslut tas så snart som möjligt, alltså skyndsamt. Jag hade önskat att statsrådet åtminstone hade beklagat den långa handläggningstiden, men jag ger statsrådet möjlighet att göra det i slutanförandet.

Herr talman! Ute på landsbygden – till exempel i Orsa, som jag kommer ifrån – finns det tyvärr en ökad misstro mot staten och myndigheter. Det finns en känsla av att staten inte lyssnar och att politiken förs utifrån ett storstadsperspektiv.

Om regeringen menar allvar med det man sa i valet om att landsbygden är viktig för hela landet måste SD-regeringen också visa det i handling. Då räcker det inte med sänkt bensin- och dieselpris. Vi kan liksom inte bara ägna oss åt att köra bil ute på landet, utan vi behöver även statlig service. Den avvecklar regeringen nu på många ställen i och med nedläggningen av servicekontor. Vi behöver också arbetstillfällen, inte den centralisering till Stockholm som regeringen nu genomför.

Vi behöver en stat som lyssnar på befolkningen i hela landet för att mota misstro runt om i landet. Länsstyrelsen i Dalarnas län har, som statlig instans, lyssnat. Den vill bidra till att skapa möjligheter till utökad jakt i naturreservat, och därför är regeringens beslut när det gäller Korpimäki naturreservat oerhört viktigt för hela Dalarna.

Det kommer att ses som en inriktning för handläggningen av flera ärenden i Dalarna som handlar om att utöka jakten inom naturreservat. De ärendena får dock också vänta på grund av regeringens långa handläggningstider. Det är mycket olyckligt för befolkningen, för jägarna, för Länsstyrelsen i Dalarnas län, för tilltron till staten och därmed regeringen och för acceptansen av avsättning av naturreservat.

Herr talman! Som jag tidigare har uppgett har statsrådet sagt att handläggningen ska ske skyndsamt, effektivt och utan att rättssäkerheten eftersätts. Jag har lyft skyndsamheten och vill instämma i det statsrådet säger om att handläggningen naturligtvis också ska ske effektivt och rättssäkert. Det är en självklarhet. Men tio månader är oerhört lång tid för att uppfylla kraven på effektivitet och rättssäkerhet, och vi vet som sagt inte hur många månader – eller år – till det kommer att ta innan regeringen fattar ett beslut.

Som jag sa i mitt förra inlägg har kommunerna samma krav på sig. De ska också bedriva myndighetsutövningen skyndsamt, effektivt och rättssäkert. De har däremot aldrig tio månader eller mer på sig att utreda och fatta beslut. Kommunerna måste därför vara mycket mer effektiva, rättssäkra och skyndsamma än vad regeringen behöver vara. Det är de krav vi ställer på kommunerna.

En fråga utifrån det blir om vi ställer för hårda krav på kommunerna. Har de för korta handläggningstider?

Om regeringen inte klarar av att leva upp till skyndsamhet, effektivitet och rättssäkerhet på tio månader och mer behöver man kanske se över handläggningsprocessen, på samma sätt som kommunerna har fått lov att göra. Det kan inte vara så att regeringen anser att man jobbar mer rättssäkert i regeringen än man behöver göra ute i kommunerna. Det kan inte heller vara så att vi ställer olika krav på rättssäkerhet i kommun och stat.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret på interpellationen.

Som jag skrev i interpellationen är jakt och fiske en väldigt viktig del av livet för många som bor på landsbygden men även för många som bor i storstäder. Skapandet av naturreservat är många gånger ett bra sätt att skydda naturområden som är skyddsvärda, men för att få acceptans bland lokalbefolkningen för avsättningar av mark i naturen är det oerhört viktigt att staten har en bra dialog med lokalbefolkningen.

Efter många år har staten äntligen, via Länsstyrelsen i Dalarnas län, lyssnat på lokalbefolkningen när det gäller möjligheten att tillåta mer jakt i naturreservatet Korpimäki i Orsa. Beslutet överklagades och landade då på regeringens bord. Det var i april 2024, alltså för drygt tio månader sedan.

Som jag skrev i min interpellation tillåts inte kommunerna ha så långa handläggningstider för ärenden, utan där har vi i riksdagen via lagstiftning beslutat om hur långa handläggningstiderna får vara. Frågan är om det inte börjar bli dags för ett liknande system för staten och regeringen. Enligt min bedömning är tio månader en orimligt lång handläggningstid. Dessutom har regeringen inte fattat beslut än, så det kommer ju att ta ännu längre tid. Man har dock tagit beslut i ärenden som har inkommit senare än det här.

Herr talman! Precis som statsrådet sa har jag skickat en skriftlig fråga i samma ärende till statsrådet. Frågan var densamma som en av frågorna i interpellationen, nämligen när jägarna i Orsa och resten av Dalarna kan få ett beslut från regeringen när det gäller jaktmöjligheterna i Korpimäki naturreservat. Svaret från statsrådet var då att statsrådet inte kan uttala sig om när ärendet kommer att avgöras eftersom det är ett pågående förvaltningsärende som statsrådet inte bör föregripa. Jag kan konstatera att jag får exakt samma svar på interpellationen.

Utifrån svaret blir jag lite fundersam. Det är regeringen som ska besluta i det här ärendet, men enligt statsrådet bör statsråd inte gå in och styra i ärendet. Vem eller vilka är det som ska styra om inte regeringen, som ska fatta beslutet, kan göra det?

Statsrådet svarar även att utgångspunkten för hantering av överklagandebeslut enligt miljöbalken är att hanteringen ska ske skyndsamt, effektivt och utan att rättssäkerheten eftersätts. Jag måste därför fråga statsrådet om statsrådet anser att tio månader är en skyndsam hantering av ett överklagande. Tio månader är dessutom den tid som hittills gått sedan överklagandet inkom till regeringen, och vi vet ännu inte hur mycket längre tid det kommer att ta innan beslut fattas. Hur lång tid anser statsrådet ryms inom begreppet ”skyndsamt”?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Statsrådet sa i sitt svar att personalen är äldreomsorgens viktigaste resurs. Detta är något som jag helt och hållet skriver under på, och där vi är helt överens, men kommun och stat behöver hjälpas åt för att ge denna viktigaste resurs - personalen - förutsättningar att utföra ett gott arbete så att de äldre får en god vård och omsorg.

Tyvärr kan jag inte i regeringens budget se att det som statsrådet säger i sitt svar stämmer med vad regeringen väljer att prioritera. Jag kan konstatera att SD-regeringen väljer att prioritera skattesänkningar för dem som tjänar mycket före satsningar på äldreomsorgen. Det är svaret till de kommuner som redan har stora behov inom äldreomsorgen och där behoven ständigt ökar.

Det är också svaret till undersköterskan som har fått ungefär 150 kronor i skattesänkning per månad medan statsrådet har fått flera tusenlappar mer i plånboken varje månad. Undersköterskan behöver sin skattesänkning, men varken statsrådet eller jag som riksdagsledamot behöver våra stora skattesänkningar. De pengarna skulle göra betydligt större nytta inom äldreomsorgen.

Politik handlar om prioriteringar. För mig och för oss socialdemokrater är äldreomsorgen betydligt högre prioriterad än de stora skattesänkningar som SD-regeringen ger till höginkomsttagarna.

Statsrådet säger i slutet av sitt svar att det är angeläget för regeringen att fortsätta att stödja kommunerna i deras arbete med att stärka kompetensen hos personalen inom äldreomsorgen. Jag skulle önska att statsrådet ägnade sitt slutanförande åt att beskriva vilka konkreta satsningar som regeringen kommer att göra för de äldre och för personalen inom äldreomsorgen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! I interpellationen har jag tagit Malung-Sälens kommun som exempel. Det är inget unikt exempel, utan snarare ett exempel på hur det kan se ut i verkligheten utanför denna kammare och utanför storstäderna. Under ett antal år har man i Malung-Sälens kommun fått sänka kraven på kompetens för dem som anställs inom äldreomsorgen. Det finns inte tillräckligt med utbildade undersköterskor, inte ens tillräckligt med utbildade vårdbiträden. Kompetensbristen är inte densamma som för 20 år sedan, utan den har helt klart förvärrats.

Naturligtvis får detta konsekvenser för både kvaliteten i omsorgen och patientsäkerheten, även om de som anställs gör allt de kan för att klara sina arbetsuppgifter. För den personal som är utbildad och erfaren blir det också hög arbetsbelastning när det gäller till exempel delegering av att ge mediciner och att lära upp kollegor. Bristen på personal har också inneburit att en del anställda har behov av språkstöd för att klara arbetet.

Jag vet att denna situation som sagt inte är unik för Malung-Sälens kommun. Kommunen satsar själv på utbildning i yrkessvenska och har utbildade språkombud ute på arbetsplatserna som stöd. Det bidrag kommunen får genom Äldreomsorgslyftet räcker endast till att ha ungefär tio medarbetare i utbildning till undersköterska samtidigt och inte till någon annan utbildningsinsats. Behovet av att utbilda undersköterskor är minst det dubbla, och det hade kunnat tillgodoses om det extra bidraget hade funnits kvar.

I sitt svar säger statsrådet att bidraget till Äldreomsorgslyftet inte användes fullt ut, men det är en sanning med modifikation. Många kommuner använde det fullt ut och andra inte. De kommuner som hade och fortfarande har stora behov och som använde bidraget fullt ut kan nu inte utbilda undersköterskor i den takt som behövs.

Fru talman! Vi politiker behöver ta ansvar för hela landet. Det var mycket prat om hjärtlandet och landsbygden i valrörelsen, men det tog slut ganska snabbt efter valet. Politiken för behoven inom äldreomsorgen behöver ta betydligt större hänsyn till att det ser oerhört olika ut över landet. Det perspektivet saknas i dag.

Både kommunerna och regeringen måste ta sitt ansvar för äldreomsorgen. Ställer staten krav på kommunerna ska det också följa med pengar så att kommunerna ges förutsättningar att klara av att uppfylla dessa krav.

Jag hoppas verkligen att regeringen utifrån utredningen om språkkrav inte bara inför den del som handlar om språkkrav utan även tar med utredningens förslag om stimulansbidrag till kommunerna så att de ges förutsättningar att höja nivån på språkkunskaperna för den personal inom äldreomsorgen som har behov av det.

En äldreomsorg med kvalitet, patientsäkerhet och trygghet kräver ett samspel mellan stat och kommun, ett samspel som gör att personalen inom äldreomsorgen får de förutsättningar de behöver för att kunna ge det de allra helst vill ge, vilket är just kvalitet, patientsäkerhet och trygghet för de äldre.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret på min interpellation.

De flesta kommuner har redan stora utmaningar när det gäller kompetensförsörjningen inom äldreomsorgen, och de kommer att få ännu större utmaningar. Många kommuner har en åldrande befolkning, vars behov av äldreomsorg ökar. En del kommuner står redan i dag inför en kraftig ökning av behoven.

Den demografiska utvecklingen ser lite olika ut över landet. Storstäderna klarar sig lite bättre än många landsbygds- och glesbygdskommuner. Det nya förslaget till utjämningssystem skulle till viss del kunna kompensera för detta. Det förslaget verkar SD-regeringen dock ha stoppat i byrålådan, eftersom ett antal kommuner som anser sig förlora på förslaget är de som har skrikit högst.

I Dalarna, som jag kommer ifrån, är man överens över alla blockgränser om att det är hög tid för ett nytt och mer rättvist utjämningssystem. Nu får vi se om, och i så fall när, regeringen vågar plocka fram det ur byrålådan. I väntan på detta har många kommuner svårt att klara ekonomin med ett växande behov av äldreomsorg.

Samtidigt som behoven ökar och regeringen drar ned på statsbidragen till kommunerna ställer staten krav på kompetensen hos personalen som arbetar inom äldreomsorgen. Dessa krav är i grunden bra både för de äldre och för den personal som jobbar inom äldreomsorgen. Staten kräver till exempel att utbildade undersköterskor ska vara den fasta omsorgskontakten inom hemtjänsten. Den utredning om språkkrav som statsrådet nämnde i sitt svar har överlämnats till regeringen och kommer säkerligen att leda till att språkkrav införs.

Allt detta är bra för att stärka kvaliteten, patientsäkerheten och tryggheten inom äldreomsorgen. Frågan är bara om regeringen ger och kommer att ge kommunerna förutsättningar att klara de krav som ställs.

Fru talman! Det finns en stor oro för framtidens äldreomsorg, och jag ser inte i konkreta åtgärder att SD-regeringen tar denna oro på stort allvar. Det krävs betydligt mer handlingskraft från regeringen för att vi ska klara av att kvalitetssäkra, patientsäkra och skapa trygghet inom äldreomsorgen.

Kommunerna ska absolut ta sitt ansvar som arbetsgivare och huvudman. Men staten kan inte bara vara en kravmaskin utan måste också bidra till att skapa förutsättningar för kommunerna. Äldreomsorgslyftet, som infördes av den socialdemokratiska regeringen, är ett konkret exempel på hur staten kan bidra till att skapa förutsättningar för att bygga upp kompetensen ute i kommunerna. Det är en mycket träffsäker åtgärd för att höja kvaliteten och stärka patientsäkerheten. Tack vare alla påtryckningar på regeringen om att fortsätta med Äldreomsorgslyftet blev det kvar. Efter att under några ha förstärkt Äldreomsorgslyftet med extra pengar drog regeringen bort de pengarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I stället för att se till att vi får fler utbildade undersköterskor inom äldreomsorgen väljer regeringen att prioritera skattesänkningar för höginkomsttagare. Jag kan garantera att undersköterskor inte är höginkomsttagare och därmed inte hör till den grupp regeringen har valt att prioritera.

Herr talman! Det här betänkandet handlar om lagändringar som görs med anledning av beslutade ändringar av EU:s mervärdesskattedirektiv. I betänkandet föreslås att omsättningsgränsen för mervärdesskatt höjs från 80 000 till 120 000 kronor och att företag som är etablerade i andra EU-länder får möjlighet att tillämpa omsättningsgränsen även i Sverige. Företag som är etablerade i Sverige får möjlighet att tillämpa undantag från skatteplikt i andra EU-länder.

Fler ska också få utfärda förenklad faktura, och vissa virtuella arrangemang och aktiviteter ska beskattas i Sverige om köparen finns i Sverige.

Till sist ska nuvarande begränsning som gäller den reducerade skattesatsen vid försäljning av konstverk tas bort och skattesatsen 12 procent gälla för all försäljning av konstverk, förutom att den inte får tillämpas tillsammans med reglerna om vinstmarginalbeskattning.

Detta kan tyckas som ett sammelsurium av olika frågor gällande mervärdesskatt, men de hänger ihop utifrån att alla handlar om att harmonisera svensk lagstiftning med EU:s mervärdesskattedirektiv.

Vi socialdemokrater ställer oss bakom förslaget i betänkandet och har därför inte lagt någon följdmotion eller något särskilt yttrande. Däremot vill vi återigen poängtera vikten av att värna mervärdesskatten som en effektiv intäktskälla för finansieringen av vår gemensamma välfärd. För att göra systemet transparent, effektivt och icke snedvridande bör mervärdesskatten i huvudsak vara enhetlig.

Mervärdesskatten är ett skatteområde som i dag har flera undantag från generalitetsprincipen. Regeringen bör därför arbeta för att se över de undantag som finns i dag. De varor och tjänster som har någon av de två nedsatta momssatserna bör främjas på annat sätt, främst via statsbudgetens anslagssida.

Den stora skattereformen 1990/91 byggde på ett antal fördelningspolitiskt sunda och ekonomiskt rationella principer för att utforma ett skattesystem som var både samhällsekonomiskt och fördelningspolitiskt effektivt. En av de bärande principerna var en mer neutral och likformig beskattning av olika delar av den privata konsumtionen.

Sedan reformen infördes i början av 90-talet har ett stort antal avsteg gjorts från dessa principer, med flera undantag som stora skattesänkningar på inkomster och förmögenheter. De stora skattesänkningar för dem som tjänar mest som SD och regeringen nu föreslår i sin budget är varken fördelningspolitiskt sunda eller ekonomiskt rationella. De handlar enbart om mer pengar till dem som redan har mycket och mindre eller inget alls till dem som har lite. Det är gammal klassisk högerpolitik för ökade klyftor och större ojämlikhet som läggs fram av SD och regeringen.

Alla dessa avvikelser, i kombination med andra förändringar av skattepolitiken efter reformens genomförande, har lett till att dagens skattesystem kännetecknas av stora och allvarliga problem. Det gäller även mervärdesskatten.

Behovet av en ny, omfattande översyn av skattesystemet är stort. Grundbultar för översynen ska vara att skattesystemet ska generera stabila skatteintäkter för finansiering av våra gemensamma åtaganden, vara enkelt för enskilda och bygga på principen om att skatt ska betalas efter bärkraft.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya regler om mer-värdesskatt för små företag och ändrade regler för vissa tjänster och konstverk

(Applåder)