Juno Blom (L) om (forts. från § 8) Avskiljningar vid Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem (forts. SoU24)

Herr talman! Jag tackar Laila Naraghi för att hon lyfter upp denna fråga, eller flera frågor på samma tema, här i kammaren.

När det gäller den första delen av frågan, som handlar om umgänge, har vi ärvt den tidigare regeringens utredning om tryggare hem, som är ute på remiss. Den innehåller förslag som går hyggligt långt i den riktning som jag uppfattar att ledamoten efterfrågar, men om jag får föregripa remissynpunkterna kan jag säga att jag tror att många kommer att tycka att den inte går tillräckligt långt. Detta kommer vi nu att behöva ta om hand och överväga om vi ska nöja oss med den ambitionsnivå som finns eller om vi ska gå längre.

Den andra delen av frågan är i grund och botten straffrättslig. Den har koppling till frågan om man ska kunna mörda sin partner och ändå behålla vårdnaden om barnen. Jag tror att de allra flesta skulle svara nej på den frågan. Dagens reglering utgår från att det är så, men sedan kan man säga att det finns en ventil i ett enskilt fall. Frågan är om den ska tas bort. Jag lovar ett samspel mellan regering och riksdag även i den frågan.

Frågestunden var härmed avslutad.

Fru talman! Jag sa i mitt anförande att jag har svårt att ha förtroende för Sis generaldirektör. Jag står för det uttalandet. Som jag redogjorde för i mitt anförande kan jag nämligen inte se att det under den tid då vi har fått ta del av all denna fruktansvärda rapportering har skett några förändringar.

Jag kommer för alltid att stå på barnens sida. Som jag redogjorde för i mitt inlägg anmäler man alltså varje månad fem sexuella övergrepp mot barn från personal, och det är ungefär 350 flickor som är placerade. Skulle man ha en sådan ordning på en skola skulle det vara fruktansvärt.

I anförandet var jag också väldigt tydlig med att jag har full förståelse för att den som är generaldirektör för Statens institutionsstyrelses låsta boenden har en otroligt svår uppgift. Detta är problem vi har sett under väldigt lång tid.

Det jag reagerar så starkt på är att den som ansvarar för en verksamhet med ansvar för redan utsatta barn som placeras där och som sedan skickar in sina redogörelser för vad som sker inom verksamheten inte själv är den som lyfter detta. I stället är det ständigt barnrättsorganisationer som måste beskriva de utsatta barnens verklighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskiljningar vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Att ledamoten Lantz gör sådana här jämförelser bryr jag mig inte om. Men jag heter Juno Blom, och jag sa att jag inte har förtroende. Jag sa inte att Liberalerna eller regeringen inte har det. Jag har rätt till min åsikt, och den kan ingen ta ifrån mig.