Stina Larsson (C) svarade Helena Storckenfeldt i en replik om Klimat, miljö och natur i debatten ”Protokoll 2025/26:53 Tisdagen den 16 december” den 16 dec 2025.
Helena StorckenfeldtM· i en replikTack till Stina Larsson för en väldigt bra och viktig fråga! Det här handlar i grunden om cirkulär ekonomi, vilket i grunden handlar om våra resurser och om hur vi väljer att ta hand om dem. Det handlar om hur vi väljer…Fru talman! I klimatdebatten hörs ofta domedagstoner. Jag förstår det. Många människor känner oro. Vissa känner maktlöshet. Det är inte konstigt, för uppgiften är enorm. Men mitt i allvaret måste vi också tala om det som inger hopp. Vi måste visa att förändring är möjlig och att Sverige, med lägst utsläpp per capita i EU, redan har kommit en bra bit på vägen.
Sedan 1990-talet har Sverige fördubblat sin bnp samtidigt som vi har minskat våra utsläpp med över en tredjedel. Vi genererar nu bara en sjättedel så mycket växthusgaser per krona som vi gjorde för tre decennier sedan. Det är en framgång att vara stolt över, och det är ett bevis på att tillväxt och klimatansvar inte bara kan samexistera utan också förstärka varandra.
Fru talman! Jag tror inte på att skrämma människor till förändring. Jag tror på att engagera och på att bygga klimatpolitiken på människors vardag, inte ovanför deras huvuden. Utan människors förtroende för politiken kommer vi aldrig att gå i mål.
Vi ser i dag hur näringslivet leder vägen i hållbarhet. Det är inte längre miljörörelsen som driver på. Det är marknaden, innovationskraften och företagen som gör jobbet. Vår uppgift som politiker är att undanröja hinder och se till att det lönar sig att vara bäst i världen på att ställa om. Ibland är det just politikens ansvar att backa undan när företagen och konsumenterna redan springer före.
Fru talman! Klimatpolitiken ska inte bara minska utsläppen här hemma; den ska också inspirera andra. Sverige står för en bråkdel av världens utsläpp, men vi kan ha en enorm påverkan om vi får fler att följa vårt exempel genom att visa att det går att minska utsläppen utan att offra tillväxt, trygghet eller välfärd. Vi kan visa att omställningen kan vara en väg till ett starkare samhälle där både människor och miljö vinner.
Detta är politik för verkligheten – för hårt arbetande människor som redan kämpar med höga kostnader och gör allt för att få vardagen att gå ihop. Det är för dem vi gör detta, för deras barns framtid och för de generationer som kommer efter oss.
När jag står här i kammaren och talar om klimatpolitiken gör jag det med dem i åtanke. Det handlar om dem som går till jobbet varje dag, som bygger våra samhällen och kämpar för att deras barn ska få det lite bättre. Det är för deras framtid som varje replik, varje debatt och varje beslut måste vägas.
Men, fru talman, företag som står redo att ställa om möts i dag av en vägg av byråkrati som snarare försvårar än möjliggör. Det är inte bara ett irritationsmoment – det är ett hot mot hela omställningen. Regeringen har därför påbörjat ett omfattande reformarbete för att effektivisera och korta tillståndsprocesserna. Det handlar inte om att tumma på miljökraven. Det handlar om att fatta beslut i tid. Varje år vi fördröjer omställningen kostar både klimatet, jobben och framtiden.
Just framtiden formas inte minst i våra skogar. Det svenska skogsbruket är en av våra största klimatresurser och samtidigt en motor för jobb och tillväxt i hela landet. Men det förutsätter att vi faktiskt brukar skogen, för det är just då, när vi använder den, som den gör störst nytta.
Den binder koldioxid, ger förnybara råvaror och minskar vårt beroende av fossila material. Forskning visar tydligt att vi på lång sikt får störst klimatvinst genom att bruka skogen, inte bara låta den stå som ett museum. Ändå hör vi röster i debatten om att man vill stänga dörren till det svenska skogsbruket. Man misstänkliggör skogsägare i stället för att se den roll som de faktiskt spelar i klimatarbetet. Över 70 procent av Sveriges yta täcks av skog, och den skogen förvaltas av någon av våra 300 000 skogsägare. Marken har ofta brukats i generationer av människor – med ansvar och omsorg. De är de riktiga klimathjältarna, och de förtjänar respekt.
Fru talman! För att industrin ska kunna ställa om, för att transporter ska kunna elektrifieras och för att hushåll i hela landet ska kunna känna trygghet krävs en kraftfull utbyggnad av den fossilfria elproduktionen. Här är kärnkraften helt avgörande. Den är planerbar, fossilfri och robust. Det är den som tillsammans med vattenkraften i norr bär vårt elsystem och ger oss förutsättningarna att ställa om. Det handlar inte om teknikpreferens. Det handlar om vad som fungerar på systemnivå.
Fru talman! Eftersom det är val nästa år vill jag vara tydlig: Om den rödgröna röran får möjlighet att återigen bilda regering blir det ingen ny kärnkraft. Miljöpartiet har lovat att riva upp planerna. Och Socialdemokraterna har historien emot sig. De har stängt reaktorer förr, och de viker sig när det gäller.
Vi vet att har man ingen energipolitik har man heller ingen klimatpolitik. Ett Sverige som ställer om på riktigt, med minskade utsläpp och en stark ekonomi, kräver ett ledarskap som står pall även när det blåser.
I det stora, som i det lilla, måste klimatpolitiken bottna i verkligheten. Det handlar om att se till att investeringar blir av, att skog får brukas, att el finns när och där vi behöver den och att politiken undanröjer hinder, inte skapar nya.
Vi har alla ett ansvar för framtiden, men det ansvaret bärs inte av förbud eller symbolpolitik. Det bärs av reformer och beslutsamhet och av förtroende för hårt arbetande människors förmåga att bidra.
(Applåder)
Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet!
Den 1 januari i år införde regeringen ett krav på separat insamling av textilavfall. Det var en god ambition, men det var en reform som genomfördes utan att det fanns en fungerande infrastruktur för att ta hand om materialet.
Resultatet blev växande textilberg på återvinningsstationerna, kommuner som tvingades skicka textilier till förbränning och ett sviket förtroende hos de medborgare som ville göra rätt. Från olika delar av vårt land kom larm om kaos och textilberg. Sedan kom det rapporter om att svenska kläder skickades till förbränning i Baltikum och att andra plagg dumpades i Ghana.
Detta var en förutsägbar kris. Utredningen om ett producentansvar för textilier presenterades redan 2020. Men i stället för att agera proaktivt valde regeringen att passivt invänta EU. Man skapade ett glapp mellan kravet på insamling och ansvaret för hanteringen. Nu i höst, som ett kvitto på misslyckandet, har regeringen tvingats backa och åter tillåta trasig textil slängs i hushållssoporna.
Detta är ett underbetyg för regeringens miljöpolitik.
Fru talman! Det hade inte behövt bli så här. Vad avser ledamoten och regeringen att göra för att komma till rätta med textilåtervinningen?
Fru talman! Tack till Stina Larsson för en väldigt bra och viktig fråga!
Det här handlar i grunden om cirkulär ekonomi, vilket i grunden handlar om våra resurser och om hur vi väljer att ta hand om dem. Det handlar om hur vi väljer att ta vara på de naturresurser som är jungfruliga och inte minst hur vi långsiktigt väljer att använda oss av dem för att skapa en mer robust ekonomisk hållbarhet.
Vi går nu från en linjär ekonomi till en cirkulär. Där är alla de här bitarna, inte minst textilåtervinningen, otroligt viktiga. Producentansvaret, som Stina Larsson tar upp, är otroligt viktigt. Bara i den här budgetpropositionen har vi flera delar som handlar om just cirkulär ekonomi.
Först och främst är det väldigt viktigt att vi har koll på hur det faktiskt ser ut. Därför satsar vi på att utveckla avfallsstatistiken och på att se till att den statistik som förs fram faktiskt är korrekt. Sedan genomför vi en tillsyn över producentansvaret för ökad materialåtervinning. Här föreslår vi att anslaget ökas med 25 miljoner kronor från 2026 till just Naturvårdsverket. Detta är en del i att just genomföra producentansvaret. Det handlar om att se till att det följs upp, är korrekt och genomförs på bästa möjliga sätt.
I grund och botten utgår svensk lagstiftning väldigt mycket från det som sker på EU-nivå. Därför ger vi också ett ökat anslag till Naturvårdsverket för implementering av just den här EU-lagstiftningen, inom området cirkulär ekonomi. Vi vet att det är när vi gör detta gemensamt – och Sverige inte springer åt ett håll och resten åt ett annat – som vi får störst genomslag.
Fru talman! Det är positivt att höra om Moderaternas och regeringens ambitioner, men jag skulle vilja säga att Centerpartiet länge har drivit på för att Sverige ska gå före och främja en infrastruktur just för industriell textilåtervinning. Där ser jag att vi måste jobba på två fronter samtidigt.
Här är regeringens passivitet slående. Det räcker inte med att införa ett producentansvar – statistik och tillsyn i all ära. Det kommer att ta minst ytterligare ett år innan vi ser någon verklighet av det producentansvar som nu införs.
Häromdagen kom beskedet att den automatiska sorteringsanläggningen i Malmö, Siptex, kommer att avyttras just eftersom det saknas en marknad. Det saknas efterfrågan på textilier för återvinning. Därför har vi i Centerpartiet föreslagit ett textilkliv om minst 50 miljoner kronor årligen för att agera här och nu.
För det första måste vi främja innovation för en hållbar svensk textilproduktion. Vi har fantastiska svenska initiativ med ull och hampa – råvaror som kan bli nya produkter. Det är där vi ska satsa – på kvalitet och lång livslängd. Vi måste bekämpa slit-och-släng-mentaliteten från aktörer som Shein och Temu, vars affärsmodeller bygger på att producera skräp som egentligen saknar ett andrahandsvärde över huvud taget.
För det andra måste vi skala upp textilåtervinningen. Visst är det rimligt att vissa smutsiga och trasiga plagg går till förbränning i dag, men målet måste vara att återvinna mer. Vi har spjutspetsforskning i Sverige, som projektet Fiber till fiber-återvinning vid Textilhögskolan i Borås. Dessa initiativ behöver stöd för att växa och bli en industriell verklighet.
Att bara vänta på framtida producentansvar, som ledamoten gärna hänvisar till, är inte lösningen. Ett producentansvar flyttar främst kostnader från kommunerna till producenterna. Det bygger liksom inte magiskt den infrastruktur som vi saknar i dag.
Min följdfråga är: När tänker regeringen och Moderaterna agera på båda dessa fronter? När får vi se ett nationellt textilkliv för att främja hållbar textilproduktion och bygga upp en verklig återvinningsindustri i stället för att passivt administrera ett textilkaos?
(Applåder)
Fru talman! Centerpartiet säger sig ofta vilja värna marknaden, men majoriteten av förslagen landar oftast i stöd eller bidrag. Det tycker jag är intressant och viktigt att belysa.
Vi tycker som sagt att producentansvaret är viktigt. I mitt tidigare replikskifte tog jag upp ett antal saker som vi genomför bara i den här budgeten. Det här är någonting som inte går att göra över en natt. Steg tas på väg mot en mer cirkulär ekonomi, och där är textilier en väldigt viktig del.
På Moderaternas partistämma nyligen fattade vi ett antal nya beslut. Vi vill bland annat se över skatten på secondhand. Det är någonting som jag tror är viktigt för att uppmuntra den trend som vi ser i samhället i dag – att man vill återbruka och återanvända gamla plagg, material och produkter. Det tror vi är väldigt viktigt.
Ett textilkliv kan vara intressant, men jag tror att det är bättre om det får plats inom ett större ramverk för hur vi ser på den cirkulära ekonomin. Vi tror på innovation, teknikutveckling och inte minst regelförenklingar. Det – i stället för en massa stöd och bidrag – tror vi kommer att göra att vi får en bättre och mer hållbar cirkulär ekonomi på plats.
Fru talman! I samma debatt förra året sa Helena Storckenfeldt: ”Vi lägger fokus på att nå klimatmålen.” Dessutom sa hon: ”Det är väldigt tydligt att vi når ESR-målen med vår politik.”
Det visade sig att detta inte alls stämde, fru talman. I det regeringen nu har redovisat för riksdagen är det tydligt att ESR-målet, där transporter ingår, inte alls nås. Det krävs mycket mer.
Ändå lägger regeringen inte fram några förslag som gör att Sverige når det här målet. Tvärtom är regeringen faktiskt tydlig med att man inte tänker lägga fram några sådana förslag trots att det var ett helt år kvar till valet när den här budgeten togs fram. Samtidigt lägger man mycket mindre på Industriklivet, och man har stoppat de gröna krediter som industrin kan dra nytta av.
Fru talman! Menar Helena Storckenfeldt att regeringen fortfarande har fokus på att klara klimatmålen? Varför lägger man i så fall inte fram förslag som gör att man når dit?
Fru talman! Fram till alldeles nyligen var i alla fall vi som satt i Miljömålsberedningen överens om att vi skulle nå våra klimatmål. Det var målen till 2030 som togs upp i den beredningen. Där var vi helt överens, och det var ju alldeles nyligen. Jag skulle därför säga: Ja, mitt fokus kvarstår – vi ska nå våra klimatmål, både de långsiktiga och de kortsiktiga.
Det går också att väldigt tydligt konstatera att man med den förra regeringens politik absolut var på väg att kanske nå det kortsiktiga målet men att det inte fanns några som helst förslag för att nå det långsiktiga målet. Jag tycker därför att det är rätt anmärkningsvärt av Socialdemokraterna att sätta sig på en så hög häst och se ned på regeringen, med tanke på att vi genomför mycket stora reformer för att utöka elproduktionen, se till att korta tillståndsprocesserna och se till att det finns en acceptans för den klimatpolitik som förs i Sverige. Vi vet nämligen att vi inte kommer att nå några mål om vi inte har människorna med oss.
För oss är det alltså viktigt att ha det här helhetsperspektivet – att se på Sveriges roll i världen och inte bara stirra oss blinda på exakt vilka utsläpp som genereras här på plats. I stället breddar vi perspektivet och ser på var Sverige kan göra störst nytta. Där tror vi på att visa att höga klimatambitioner och tillväxt går hand i hand – och det gör man inte med Socialdemokraternas politik, fru talman.
Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret.
Det är lite märkligt att säga att man står bakom klimatmålet och ändå inte lägga fram politik som gör att man når det. Beror det på att politisk vilja saknas? Nej, enligt Helena Storckenfeldt. Då återstår för mig bara inkompetens, faktiskt. Men Helena Storckenfeldt kan gärna få ett försök till på sig att förklara varför man inte lägger fram den politik som behövs när man har ett helt år kvar på sig. Varför sitter man ens kvar i regeringsställning om man inte tänker klara det här målet, som man säger att man står bakom?
Jag tycker att det är ett misslyckande att Sverige är i en situation där utsläppen ökar trots att alla regeringspartier i valet lovade sina väljare att klara klimatmålen. Jag tycker att det visar en sak väldigt tydligt, och det är att Sverigedemokraterna – det enda partiet i Sveriges riksdag som inte står bakom klimatmålen – har fått sin vilja igenom. Det är de som dikterar klimatpolitiken.
Frågan är också vem som dikterar energipolitiken. Helena Storckenfeldt stod här i talarstolen och pratade om just det, så jag passar på att ställa frågan. Det blev nämligen väldigt tydligt för alla i Sverige att det är oklart när energiministern gick ut och sa att hon på grund av ett parti i den egna regeringskonstellationen var förhindrad att sluta en energiöverenskommelse med bland annat Socialdemokraterna.
Det har ofta tolkats som att det partiet var Sverigedemokraterna, men är det i själva verket Moderaternas partistrateger som sätter de egna partiintressena främst – som vill ha kvar kärnkraften som slagträ i valdebatten – i stället för att göra det som skulle gynna svenska företag och svenskt näringsliv bäst, nämligen att få till en energiöverenskommelse som ger mer billig el både här och nu och senare?
(Applåder)
Fru talman! Socialdemokraterna var ju inte heller på väg att nå det långsiktiga målet, Åsa Westlund, så i så fall förutsätter jag att även det berodde på inkompetens.
Moderaterna står på hårt arbetande människors sida. Det är därför vi genomgående i vår politik återkommer till människors vardag och till att beslut som fattas måste ha legitimitet i befolkningens ögon. Så var det inte när Åsa Westlunds parti satt i regeringsställning.
Vi ser att höga bränslepriser och en instabil elproduktion inte är lösningen på vare sig tillväxten eller klimatfrågan. Det är inte heller lösningen för alla de barnfamiljer som i dag har det tufft ekonomiskt. I stället är det väldigt viktigt att vi faktiskt ser till helheten: Hur mår vårt samhälle i dag? Hur mår våra hushåll och våra företag? Vilka satsningar är det som behövs för att vi ska nå klimatmålen samtidigt som vi bibehåller acceptansen för klimatpolitiken och goda förutsättningar för våra hushåll och företag?
Jag tycker att det är intressant att Socialdemokraterna tar upp kärnkraften, fru talman, för såvitt jag vet har vi fortfarande inget tydligt svar från Socialdemokraterna gällande vad man vill med kärnkraften. Om Åsa Westlund nu är beredd att stå här och säga att man vill ingå i en energiöverenskommelse och säga ja till kärnkraft – samt stå fast vid att man även efter valet kommer att vilja ha kärnkraft – tycker jag att det låter väldigt intressant, fru talman.
(Applåder)
Fru talman! Jag tackar ledamoten Helena Storckenfeldt för anförandet.
Att det är skillnad på moderat och miljöpartistisk miljö- och klimatpolitik vet vi om, och att regeringen missar samtliga klimatmål både på lång och på kort sikt vet vi om. Att regeringen missar samtliga miljömål även om de gör en annan beräkning än Naturvårdsverket vet vi också om. De skillnaderna kvarstår.
Det finns dock ett område där i alla fall vi i utskottet ofta brukar vara överens, fru talman, och det är kemikaliepolitiken. Där tycker vi ofta lika, och oavsett regering har Sverige under lång tid haft hög svansföring på området. Men när man börjar titta på detaljerna ser man att det skiljer sig här också, och det är det min fråga rör.
Det finns oerhört många områden som är förorenade av både gamla och nya synder. Det har funnits en stor budgetpost för sanering av förorenade områden, det vill säga för att ta bort gamla föroreningar och bereda mark så att den blir fri från föroreningar och går att använda. Det här anslaget har regeringen dragit ned på även tidigare, men förra året och i nuvarande budget har man dragit ned på det med över 200 miljoner per år. Nedgången ser också ut att bestå framöver.
Min fråga till ledamoten är: Hur har ni tänkt att man ska uppnå det här när till och med våra myndigheter säger att mångårigt utrednings- och förberedelsearbete går förlorat då anslag 1:4 per definition är nyttjat och detta inte går att genomföra?
Fru talman! Detta är en väldigt viktig fråga som berör inte minst dem som bor i närheten av den här typen av förorenade områden. PFAS är något som vi behöver ta på stort allvar, och det gör vi också.
När det kommer till kemikalier är vi, precis som Emma Nohrén sa i sin inledning, överens i det stora. Det handlar om att begränsa kemikalierna så att det inte blir en giftig situation för människor i vårt samhälle. Kemikalier är fantastiska där de behövs och ska användas, men på andra områden kan det bli stora problem för vår befolkning.
På just kemikalieområdet har vi i den här budgeten bland annat ökat anslaget till Kemikalieinspektionen. Vi har också ökat anslaget för sanering med 85 miljoner kronor för 2026 för att fortsätta arbetet för att minska spridningen av PFAS i miljön. Detta är någonting som förväntas öka 2027 och 2028.
Det här är ett långsiktigt arbete som vi tar på stort allvar.
Fru talman! Jag vill uppmärksamma åhörarna på att de satsningar som ledamoten talar om är omflyttningar i budgeten. Kemikalieinspektionen får visserligen mer pengar än förra året, men det är fortfarande mindre än vad man hade för tre år sedan. Samtidigt ska man göra mer. När det gäller sanering av förorenad mark – anslag 1:4 – är det 200 miljoner mindre.
Herr talman! Jag skulle vilja läsa innantill en gång till. Det handlar om vad Naturvårdsverket säger om antalet stora åtgärdsprojekt under 2024.
Man skriver att Naturvårdsverket redan beslutat om 500 miljoner kronor i statsbidrag och statsstöd för 2025, vilket tecknar upp 68 procent av anslaget redan innan årets nya ansökningar har behandlats. Vidare skriver man att aktuella uppskattningar visar att anslaget riskerar att bli översökt 2026 och inte kommer att räcka till med nuvarande förutsättningar.
Naturvårdsverket fortsätter så här: ”Medel är uppbundna i redan beslutade projekt fram till 2034 och flera utredningar tas vidare in i åtgärdsfas. De senaste årens satsningar på bland annat utredningar, vägledning och statliga myndigheternas samverkan har gett resultat.” Sedan säger man att mångårigt utrednings- och förberedelsearbete går förlorat på grund av neddragningen, då man per definition redan har nyttjat det som finns. Pågående utredningar kommer att gå i stå.
Detta rimmar illa. Kommer Moderaterna att göra verkstad av sina ord och kanske ändra på den här budgetposten? Om det är någonting som vi faktiskt är överens om borde man ju se till att ha de medel som behövs för att sanera den förorenade marken. Det gäller även till havs, för att sanera fartyg och ta bort andra delar.
Det är en mindre budgetpost som man har lagt till. Totalt är det 200 miljoner mindre än förra året.
Herr talman! Det finns ju ett antal områden runt om i landet som misstänks vara PFAS-förorenade. Det är just därför inventeringsarbetet är så otroligt viktigt – ju mer kunskap vi får, desto större visar sig problemet vara.
PFAS är ett stort hot, inte minst mot vårt dricksvatten och andra livsmedel. Just därför behöver inventeringsarbetet fortsätta så att vi vet var PFAS finns i miljön och så att vi kan minska spridningen av detta.
Som Emma Nohrén tog upp inledningsvis är det dock inte bara PFAS som är ett problem när det gäller kemikalieområdet, utan det handlar också om vilka kemikalier som inte kommer härifrån och som hotar konsumenter i Sverige i dag. Därför har vi lagt 25 miljoner kronor per år till Kemikalieinspektionen för att stödja marknadskontroll och annan tillsyn för att skydda svenska konsumenter från att utsättas för skadliga kemikalier som kommer från oseriösa företag, inte minst Temu och Shein.
Det finns alltså flera delar i detta. Arbetet med PFAS-sanering fortsätter, och anslaget till Kemikalieinspektionen ökas för att vi ska få koll på vilka kemikalier som är skadliga för svenska konsumenter i dag.
