Leila Ali Elmi (MP) om Arbetsmarknad och arbetsliv

Fru talman! Sverige har en för hög arbetslöshet. Jag är glad över att vi kan debattera den frågan i dag.

Personer med funktionsnedsättning är hårt drabbade. De med erfarenhet som är äldre möter i vissa fall ålderism. Det finns mammor och pappor som vinkar av barnen till skolan utan att själva ha ett jobb att gå till.

Allra värst är det att vara arbetslös länge. Det är faktiskt livsfarligt. När jag fick detta fina förtroende fick jag samtidigt en tankeställare av statistiken. Det handlar om hur vi talar om statistiken och hur vi mäter saker.

Fru talman! På Arbetsförmedlingen räknas du som långtidsarbetslös efter ett år. Ett år är en lång tid. I dag lever 123 000 barn med minst en förälder som varit arbetslös längre än ett år.

De flesta av dessa långtidsarbetslösa föräldrar har utomeuropeisk bakgrund. Under den förra regeringen tog Sverige emot 320 000 asylsökande på åtta år. Det kombinerades med en misslyckad integrationspolitik utan en tanke på konsekvenserna.

Varannan arbetslös är i dag utrikes född. Här behöver samhället ta ett kliv fram. Annars riskerar det utanförskap vi ser i dag att gå i arv.

Att alla som kan också ska jobba är avgörande för ekonomin i stort. Men vi vet vad arbetslöshet innebär för de enskilda. Det är psykisk ohälsa och ökad risk för alkoholmissbruk. Därför är det egentligen det socialliberala perspektivet som är viktigare.

För ganska länge sedan var jag en av pådrivarna bakom bildandet av Alliansen, eller Allians för Sverige. Då var en halv miljon människor förtidspensionerade i syfte att bättra på den socialdemokratiska regeringens statistik.

Då införde vi arbetslinjen. Den behövdes då, och den är lika aktuell i dag. Men utmaningen ser annorlunda ut. Nu är det många arbetslösa som saknar yrkeskunskaper, och det finns väldigt många arbetslösa som saknar tillräckliga kunskaper i det svenska språket.

Det är därför som arbetslinjen börjar i utbildning som leder till jobb. Vi satsar exempelvis på 11 000 fler utbildningsplatser till yrken som undersköterska och elektriker. Det kan bli ett första jobb för den som inte klarat gymnasiet och en ny chans för den som blivit arbetslös.

Men vi har också höga förväntningar på att den som söker jobb och inte har en egen försörjning tar sitt ansvar och går de utbildningar som erbjuds.

Med regeringens politik blir det också mer lönsamt att arbeta. Vi sänker skatterna för alla som jobbar och anstränger sig. Vi gör om a-kassan. Det är något som mitt eget parti Liberalerna har kämpat länge för.

Fru talman! Före den reform som vi nu har gjort av a-kassan och aktivitetsstödet kunde man få 22 000 kronor i månaden i ersättning utan egentligen någon bortre tidsgräns. På vilket sätt är det rättvist att den som sätter klockan på väckning på morgonen och sliter, och kanske arbetar som lokalvårdare eller personlig assistent, får ungefär lika mycket i lön som den som inte försörjer sig själv?

Vi gör om bidragssystemen så att vi slutar ge upp om människor, så att de 123 000 barnen med långtidsarbetslösa föräldrar får se sin mamma och pappa gå till ett jobb, en utbildning eller en praktik. Passiviteten måste brytas.

Jag vill tacka mina Tidökollegor för att vi genomför de här reformerna tillsammans. Vi gör detta tillsammans, med ordning och reda i statsfinanserna och en stabil kurs framåt.

På vänstersidan vill man göra tvärtom. Vänstersidan vill höja skatterna för dem som jobbar. När skatterna på arbete och företagande höjs kommer det att skapas färre jobb. De höjda skatterna ska sedan gå till att höja bidragen för dem som inte jobbar.

Några tycker att asylinvandringen ska öka, trots att vi redan i dag har ett ansträngt läge med segregation och utanförskap. Det är inte rätt väg för Sverige.

Rätt väg är bidragssystem för fler i jobb, med rätt utbildningar som leder dit. Rätt väg är lägre skatter för alla som bildar sig, beter sig och bryr sig. Rätt väg är att fler barn ser sina föräldrar gå till jobbet.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Ardalan Shekarabi, för att du tar upp den frågan!

Regeringen lägger fram politik för att bryta den långvariga lågkonjunktur som vi befinner oss i. Den lågkonjunkturen innebär att nya grupper drabbas av arbetslöshet – däribland till viss del akademiker, och däribland till viss del nyutexaminerade. Därtill kommer personer som har en utbildning som i normalfallet skulle leda till jobb.

Det som oroar mig är att Socialdemokraterna i sitt budgetalternativ satsar mindre än vad regeringen gör på att bryta lågkonjunkturen. Ardalan Shekarabi påminner mig allt oftare om den politiker som hade ett talmanus. I marginalen på talmanuset hade han skrivit: Här är argumentet svagt, höj rösten.

Ardalan Shekarabi talar om att ni vill tänka nytt. Har ni något nytt? Allt vi ser är högre bidrag, högre skatter och gamla misslyckade åtgärder. Saila Quicklund redogjorde pedagogiskt för den lista som ni repeterar. Därtill är det ni föreslår inte ens finansierat, som Magnus Persson redogjorde för.

Ardalan Shekarabi säger: Min poäng är inte att vi ska göra som under förra mandatperioden. Men det är ingen som fattar vad Ardalan Shekarabis poäng är.

Ardalan Shekarabi får gärna förklara vad det är som är nytänkande. Vad är Socialdemokraternas poäng?

Fru talman! Jag blir inte riktigt klok på Ardalan Shekarabis inlägg.

Vi behöver få hjulen att snurra fortare i vårt land. Därför lägger vi fram en politik som syftar till att bryta lågkonjunkturen. Att se till att det blir mer pengar i plånboken för människor så att de vågar konsumera, att göra det billigare att anställa, att göra det enklare och mer lönsamt att driva företag, att göra maten billigare och att göra elen billigare – det är rätt politik för Sverige.

För varje dag som går blir det allt svårare att ta Ardalan Shekarabi på allvar. Tycker inte ledamoten att det känns lite konstigt att ni har lagt fram ett antal gamla, beprövade och misslyckade förslag igen? Ni säger att ni ska tänka nytt, men ni lägger fram gamla förslag – som ni inte ens klarar av att finansiera i ert eget budgetalternativ. Jag skulle själv tycka att det var lite tomt.

Jag ser fram emot att stå här en dag när Ardalan Shekarabi och Socialdemokraterna lägger fram nya, kraftfulla åtgärder för att få ned arbetslösheten på riktigt. Jag längtar till den dagen.

Fru talman! Det finns en skillnad i synen på tillväxt, en dynamik i ekonomin och detta att människor kan röra sig, utbilda sig, komma på nya saker och så vidare. Det är det – vår tillväxt – som finansierar vår välfärd.

Nobelpristagarna i ekonomi pratar om tillväxt. Allt handlar om 1,5 procent varje år. Det är det vi strävar efter, och det är det som kommer att finansiera välfärden i dag och i morgon.

Låt mig ändå för säkerhets skull säga att vi är emot oförklarade löneskillnader. Vi är emot sexism. Vi är emot svartjobb.

Men då måste man också fråga sig vad vi gör för att till exempel möta det skuggsamhälle som har växt fram i kölvattnet av en asylinvandring där de som får ett avslag inte återvänder utan stannar i Sverige. Dessa människor utnyttjas på den svenska arbetsmarknaden. Vi vet inte hur många det är. Det kan vara uppemot 100 000, och några säger att det är 20 000, men någonstans däremellan är det nog. Den typen av åtgärder, att komma till rätta med skuggsamhället, kämpar vi också för.

Fru talman! Tack, Helena Vilhelmsson, för en väldigt angelägen fråga! Den gäller situationen för utrikes födda på den svenska arbetsmarknaden.

Man måste ha två tankar i huvudet samtidigt här.

Vi har många utrikes födda som arbetar. Det får vi inte glömma bort att påminna om. Men när vi pratar om den här frågan gör vi det ofta utifrån, så att säga, arbetslöshets- och utanförskapsperspektivet. Då är bilden mörk och tydlig. Det är utrikes födda som är den stora gruppen arbetslösa. Lejonparten av dem är långtidsarbetslösa, och kvinnorna i den gruppen är särskilt utsatta.

Man måste jobba enligt den plan regeringen har. Vi måste säkerställa att det finns utbildningar som leder till jobb. Språkkunskaperna är helt centrala. Att bli busschaufför tar 20 veckor. Du behöver inte ha en gymnasieexamen, men du måste kunna en del svenska.

Sfi, som har nämnts här tidigare, är på många sätt en katastrof. Bara för några veckor sedan träffade jag individer som har läst sfi på nivå C och som knappt kunde berätta om sin familjesituation, vad de hette, var de bodde och vad de hade haft för yrken tidigare. Så kan vi inte ha det.

Ett problem, inte minst med språkutbildningarna, handlar om de volymer av asylinvandrare som har kommit till Sverige. Med de volymerna är det så att när du går en sfi-utbildning och ska lära dig svenska möter du svenskan bara i lektionssalen.

Vi vet alla hur det är att lära sig ett språk. Alla som har försökt lära sig tyska på högstadiet vet att om man inte lyssnar på tyska hela tiden kommer man inte snabbt framåt. Problemet är att människor inte språkbadar i svenska språket. Där har vi jättemycket att göra.

Fru talman! Vi berörde några olika saker här, men en sak vi gör är att vi håller på att se över den insatsflora som Arbetsförmedlingen har i sin portfölj. Om ledamoten tycker att det är jobbigt att hålla reda på alla olika insatser som finns kan jag säga att även de som jobbar på Arbetsförmedlingen tycker det. Detta är en sak att göra, men samtidigt har varje insats som finns sin bakgrund. Man kan alltså inte bara plocka bort grejer och tro att det inte får effekter. Men det går att göra mer där.

Jag tycker att idén om att läsa sfi och gå någon yrkesutbildning eller göra en praktik samtidigt är jättebra. Det är en riktning vi jobbar i. Vi försöker se vad vi kan hitta för fler sådana kombinationsutbildningar, som vi kallar det.

Att människor kommer från en ojämställd kultur är en jätteutmaning här. Jag är beredd att titta på alla goda idéer, så att säga, men vi vet hur svårt det är att förändra en kultur eller konsekvensen av en kulturell tillhörighet, kanske man kan säga.

Du sa att den rapport som du tog upp visar att det går mer till, så att säga, manligt dominerade yrken än till kvinnodominerade yrken vad gäller yrkesutbildningar för arbetslösa. Det tycker jag är intressant. Det ska jag gärna kika vidare på. Det kan finnas någon aspekt som handlar till exempel om att man kan ha arbetsmarknadsutbildningar när det gäller en del mansdominerade arbeten, till exempel utbildning till bussförare, för att de är kortare än sex månader. En undersköterskeutbildning är längre än sex månader. Då faller den utanför ramen för arbetsmarknadsutbildning. Jag vet inte exakt, men låt oss klura och titta vidare på detta.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Jag tror inte att det är någon här inne som tycker att Arbetsförmedlingen fungerar tillräckligt bra. Det är bland annat därför regeringen har gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att anvisa fler till reguljär utbildning. Det finns även pengar avsatta till arbetsmarknadsutbildningar, vilket fler borde anvisas till. Fler behöver gå yrkesutbildningar för att kunna ta de lediga jobb som finns. Regeringen har också förstärkt Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag i den budget som vi diskuterar just nu.

Ett av skälen till att Arbetsförmedlingen fungerar dåligt är dock styrningen under den förra mandatperioden och den privatiseringsiver som Socialdemokraterna och Centerpartiet stod för. Den har gjort att värdefull tid har gått till att privatisera delar av verksamheten i stället för att stötta de arbetslösa. Vi styr nu om detta. Jag tror att alla önskar att det skulle gå lite fortare, men vår riktning är i alla fall tydlig.

Fru talman! Jag tackar återigen för diskussionen.

Jag tror ändå att jag var ganska tydlig: Den riktning som regeringen nu styr Arbetsförmedlingen i är en riktning bort från den privatiseringsiver som rådde under den förra mandatperioden. Vi är kanske inte helt överens om allt gällande hur Arbetsförmedlingen ska styras, men regeringen kommer självklart att successivt återkomma i gängse kanaler, det vill säga via regleringsbrev och på andra sätt, för att styra i den riktningen. Där tror jag att vi är hyfsat överens.

Vi vill ha en arbetsförmedling som fungerar bra för dem som behöver stöd. Jag skulle själv vilja se en situation där Arbetsförmedlingen är ännu bättre på att tidigt identifiera personer som löper högre risk för långtidsarbetslöshet, och det kanske vi får utveckla i framtiden. Det görs ett sådant arbete i dag, men det är möjligt att det går att göra ännu bättre. Det viktigaste är nämligen att Arbetsförmedlingen fungerar, det vill säga bryter risken för långtidsarbetslöshet.

Jag vill inte att människor ska hamna i långtidsarbetslöshet, för det är farligt. Det är farligt för den enskilde, och det är dåligt för Sverige. Det är dåligt för vårt samhälle. Där behöver Arbetsförmedlingen göra mer, och tro mig: Vi kommer att återkomma med fler åtgärder för att få Arbetsförmedlingen att fungera bättre.