Viktor Wärnick (M) svarade Tony Haddou i en replik om Stärkt återvändandeverksamhet i debatten ”Protokoll 2025/26:140 Söndagen den 14 juni” den 14 juni 2026.
Tony HaddouV· i en replikJag tycker att ledamoten bör höja sin nivå lite, och jag fick inget svar på min fråga. Jag sa även att bilden av vem som är papperslös behöver nyanseras och gav ett ganska tydligt exempel på vad som kan hända om detta…Fru talman! Vi moderater är övertygade om att reglerad invandring är en förutsättning för att Sverige ska fungera som välfärdsstat men också kunna ha kontroll över såväl den inre som den yttre säkerheten i landet.
Den som har rätt att stanna i Sverige ska ges goda förutsättningar att integreras, lära sig det svenska språket, försörja sig själv och bli del av vår svenska samhällsgemenskap.
Den som inte har rätt att stanna i Sverige måste återvända hem. Ett nej måste vara ett nej, annars krackelerar den reglerade invandringen, och då får Sverige till slut i praktiken fri invandring. Så kan vi inte ha det. Den moderata regeringen föreslår därför ett antal ändringar i vår svenska lagstiftning för att stärka och effektivisera återvändandeverksamheten.
Fru talman! Enligt Skatteverkets statistik finns det mellan 110 000 och 185 000 personer i Sverige som inte har rätt att vistas här. De lever i det så kallade skuggsamhället, ett samhälle utan ordning, kontroll och rättssäkerhet. De lever ofta under svåra förhållanden. De utsätts för exploatering. I skuggsamhället frodas också brottsligheten och utsattheten. Det är inte acceptabelt. Det är inte rättvist mot de människor som bor här lagligt och följer reglerna. Därför måste vi göra något åt detta. Det är det vi gör i betänkandet som debatteras i dag, och det är det debatten handlar om.
Fru talman! Vårt förslag innehåller flera delar.
Den moderata regeringen föreslår för det första att sex myndigheter – Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Pensionsmyndigheten och Skatteverket – ska ha skyldighet att lämna uppgifter om personer de misstänker saknar rätt att vistas i Sverige. Det är en viktig reform. Den innebär att vi får ett system där myndigheterna samarbetar för att möjliggöra identifiering och avlägsnande av dem som inte har rätt att vara här.
För det andra möjliggörs fler inre utlänningskontroller, och myndigheterna ges ytterligare verktyg för att klarlägga en utlännings identitet. Bland annat införs en möjlighet att omhänderta och genomsöka en utlännings mobiltelefon om den kan antas innehålla information om personens identitet. Dessutom ska fingeravtryck och fotografier få användas i utlänningsärenden i större utsträckning och mer effektivt än i dag.
Fru talman! I många sammanhang har Sverige haft en illa fungerande myndighetssamverkan där sekretesshinder satt stopp för informationsutbyte. Nu ändrar vi på det även inom utlänningsrättens område. Det är inte på något sätt fel att svenska myndigheter hjälps åt där det finns möjlighet. Det borde ha varit på plats för länge sedan. Föga förvånande är dock vänsteroppositionen kritisk och arg över det vi föreslår.
Vänstern och Miljöpartiet säger blankt nej. De vill i praktiken inte göra något åt skuggsamhället och alla negativa konsekvenser det har för Sverige som land.
Socialdemokraterna och Centerpartiet vill höja ribban för när myndigheterna ska få dela den information man har. De vill de facto försvåra för myndigheter att samverka och fungera effektivt. Det är svagt av framför allt Socialdemokraterna att hemfalla åt de inre vänstervindarna i partiet, men det är knappast förvånande. Det är en trend vi sett under hela denna vår trots allt prat och alla löften om en så kallad stram migrationspolitik som Socialdemokraterna lovar att föra efter en valvinst i höst – alltså om olyckan skulle vara framme.
Fru talman! Vänsteroppositionen påstår att vårt förslag skapar osäkerhet. De säger att det kan leda till minskad tillit till myndigheterna. De säger att det kan leda till att människor undviker myndighetskontakt. Men det är dimridåer för att de är allmänt kritiska till vårt paradigmskifte inom migrationspolitiken.
För det första: Uppgiftsskyldigheten gäller bara när det finns anledning att anta att en person saknar rätt att vistas i Sverige. Det är en rimlig tröskel, givet att det inte ska åligga de berörda myndigheterna att själva göra någon fullständig prövning av huruvida en utlänning har rätt att vistas i landet.
För det andra: Vi har i vårt förslag gjort klart att uppgiftsskyldigheten är begränsad. Den gäller bara sex myndigheter, och den gäller bara uppgifter som myndigheterna redan förfogar över.
För det tredje: Detta handlar inte om att de sex berörda myndigheterna ska göra egna efterforskningar, utan det handlar om att lämna uppgifter som de redan har för att underlätta för Polismyndigheten och Migrationsverket i återvändandearbetet när det gäller personer som inte har rätt att befinna sig i vårt land. Det handlar om att samverka.
Detta vill en samlad vänsteropposition försvåra och försvaga. Man säger att det är alltför långtgående. Det är för mig helt obegripligt.
Fru talman! Vänsteroppositionen säger att detta är oproportionerligt. Jag tycker att det är oproportionerligt att låta mellan 110 000 och 185 000 människor leva i skuggsamhället. Jag tycker att det är oproportionerligt att låta dem exploateras och utsättas för brott. Jag tycker att det är oproportionerligt att låta dem bidra till en parallell, svart arbetsmarknad utan skatter och regler. Det är detta som är det oproportionerliga. Med det här förslaget lägger vi till ytterligare en pusselbit för att lösa detta problem. Det borde ha gjorts för länge sedan.
Fru talman! Jag vill också säga något om det faktum att detta förslag handlar om någonting så grundläggande som ordning och reda. Sverige är ett land byggt på ordning och reda. Vi har lagar och regler. Vi förväntar oss att människor följer dem och att staten upprätthåller dem.
Under många år har Sverige dock inte gjort det. Under många år har vi tillåtit människor att vistas här utan att följa reglerna. Under många år har vi tillåtit skuggsamhällen att växa fram. Detta måste få ett slut. Det är det som detta förslag handlar om, oavsett vad vänsterpartierna vill få det att verka som.
Jag tror att de allra flesta i Sverige har levt i villfarelsen att myndigheterna har delat information med varandra, till gagn för rättsordningen och för att beslut ska kunna verkställas. Nu ser vi till att det faktiskt blir så. Det möts av protester från vänsteroppositionen, men jag är övertygad om att det har svenska folkets stöd.
Fru talman! Jag vill därför yrka bifall till utskottets förslag till riksdagsbeslut och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)
I detta anförande instämde Magnus Resare (M).
Fru talman! Nu debatterar vi det som i allmänt tal har kommit att kallas angiverilagen, det vill säga en skyldighet för enskilda anställda inom olika myndigheter att ange om de misstänker att en person som de har kontakt med har status som papperslös i Sverige. Jag förstår att Viktor Wärnick gärna vill missförstå det här som att Miljöpartiet tycker att det är bra att människor lever som papperslösa, men så är inte fallet. Alla vi som faktiskt har träffat människor som lever i papperslöshet och vet vilken otrolig utsatthet det innebär är väldigt angelägna om att människor från första början inte ska hamna i det som Viktor Wärnick kallar skuggsamhället.
Den här lagen handlar om hur livet ska vara för dem som lever i skuggsamhället. Ska man våga vända sig till sjukvården när man är i akut behov, eller är man för rädd för att göra det?
Människor som lever i papperslöshet gör det inte därför att de upplever att de har ett val. De upplever helt enkelt att alternativet – att bli utvisad till hemlandet – är så mycket farligare att de till och med tar risker med farliga förlossningar, utanför sjukhus, av rädsla för att bli angivna. Det är konsekvensen av det förslag som Viktor Wärnick lägger fram i dag.
Fru talman! Jag tycker att den skrämselpropaganda som Miljöpartiet sysslar med inte bara i denna fråga utan även i andra frågor på det migrationspolitiska området är anmärkningsvärd. Man tar i så att man nästan spricker när man beskriver hur samhällsutvecklingen kommer att se ut om vi får våra lagförslag att passera denna kammare.
Annika Hirvonen påstår att man inte skulle kunna gå till sjukvården, men det finns ingenting i detta förslag som handlar om att sjukvården ska ges någon skyldighet att dela information med Polismyndigheten eller Migrationsverket. I propositionen anges till och med uttryckliga undantag som säkerställer att så inte blir fallet. Det spelar dock ingen roll, för det miljöpartistiska narrativet kommer alltid att handla om att allt kommer att gå fullständigt åt fanders om vi från samarbetspartiernas sida får igenom den lagstiftning som vi lägger fram här i riksdagens kammare.
Jag tycker att det är bedrövligt att argumentera på det sättet, men det är inget särskilt nytt. Så här beter sig Miljöpartiet i alla frågor som gäller migrationspolitiken. För Miljöpartiet handlar migrationspolitiken i grund och botten om fri invandring. Man vill inte ha några särskilda krav på människor som kommer till Sverige. Man kanske säger det i retoriken, men med alla sina olika invändningar och alla de reservationer som man lägger fram här i kammaren pläderar man i praktiken för fri invandring. Man säger att svenska myndigheters och domstolars beslut är fel – människor har visst en moralisk rätt att vistas här i landet om de känner för det.
Vi tycker att det är rimligt att ha en princip om reglerad invandring. Har man inte rätt att befinna sig i landet ska man lämna landet. Av det skälet behöver information utbytas mellan de myndigheter som anges på ett mycket bättre sätt än i dag.
Fru talman! Jag önskar verkligen att det var skrämselpropaganda, men det jag berättade om är ett verkligt fall. Det har hänt. Läkare i Världen mötte en kvinna som sa att hon inte vågade söka vård och inte vågade föda sitt barn på sjukhus, av rädsla för att bli angiven, trots att hon hade en riskgraviditet och trots att både hennes och barnets hälsa var i fara om hon inte hade nära till vård under förlossningen.
Även om det inte står i propositionen att sjukvården ska ange människor – och det är en himla kraftsamling som ligger bakom det; vi har pressat regeringen till att stryka sjukvården ur angiverilagen – kommer denna rädsla fortfarande att vara reell. Det första som barnmorskorna ska göra när de är färdiga med att förlösa ett barn är nämligen att anmäla barnet till Skatteverket, och Skatteverket ska ange papperslösa. Därför är den här rädslan inte ett dugg inbillad. Det handlar inte ett dugg om skrämselpropaganda, utan detta är verkligheten och ett reellt val som de människor som befinner sig i skuggsamhället kommer att ställas inför.
Hur mycket vi i Miljöpartiet än vill att ingen människa ska vara där behöver vi förhålla oss till att det i verkligheten är många människor som lever som papperslösa. Jag tycker att även de ska våga föda sina barn i tryggheten på sjukhus.
Fru talman! Som vanligt vill Annika Hirvonen gå in på enskilda fall och använda dem i sin argumentation för lagstiftningens eventuella brister. Som vanligt kan det dock faktiskt vara så att det finns omständigheter i de enskilda fall som Annika Hirvonen vill använda sig av här i riksdagens talarstol, trots att vi inte bör göra det, som vi inte till fullo känner till. Detta är Miljöpartiets retoriska knep. Man känner någon som känner någon som har hört någonting, och därför är lagstiftningen fel.
Vi säkerställer ett bättre informationsutbyte mellan ett antal olika myndigheter – närmare bestämt sex stycken. Det handlar inte om sjukvården eller om skolan. Det handlar om Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Pensionsmyndigheten och Skatteverket. De ska, om det finns anledning, göra en anmälan till Polismyndigheten för att man ska kunna se till att den som inte har rätt att vistas i landet återvänder hem.
Bryter man mot principen om reglerad invandring måste det få konsekvenser. Man ska inte utan konsekvenser kunna stanna kvar i Sverige när man har fått ett beslut om att lämna Sverige för att man saknar skyddsskäl eller andra skäl att uppehålla sig i Sverige.
Om återvändandet inte fungerar har vi inte reglerad utan fri invandring. Jag förstår att Miljöpartiet egentligen önskar sig fri invandring, för det är det man argumenterar för och konstant lägger fram förslag om.
Den här lagen kallas inte angiverilagen i allmänt tal, utan det är Miljöpartiet och Vänsterpartiet som kallar den det i sin retorik. Ni har också ett visst ansvar för nivån i debatten!
Fru talman! Det är faktiskt så att om en papperslös gravid kvinna kommer till sjukvården för att föda barn ska sjukvården med detta lagförslag ange henne.
Något jag är så stolt över i Sverige är alla människor som runt om i landet ger papperslösa vård när dessa inte vågar vända sig till sjukvården. I över 30 år har man gett vård till papperslösa i Sverige.
Med denna regering är papperslösa räddare än någonsin. Det handlar inte om någon skrämselpropaganda eller dimridå, vilket ledamoten försöker påstå.
Jag tror att föreställningen om vem som är papperslös behöver nyanseras i debatten. I en familj kan en förälder ha uppehållstillstånd, den andra föräldern vara papperslös och barnen vara medborgare. Om den ena föräldern ska söka sjukpenning efter en arbetsplatsolycka riskerar den andra föräldern att bli utvisad till följd av kontakten med Försäkringskassan.
Både Skatteverket och Försäkringskassan ska alltså vara angivare, Viktor Wärnick.
Regeringen vill bara göra människor utvisningsbara men vet inget om konsekvenserna, de drabbades personliga öden eller de anställda som ska utföra detta. Det handlar varken om dimridåer eller skrämselpropaganda.
Enligt en undersökning av Akademikerförbundet SSR är det bara 3 av Sveriges 290 kommuner som stöder regeringens förslag, och av Sveriges 21 regioner uttrycker ingen stöd. Varför lägger ni fram något som varken kommunerna eller regionerna stöder?
Fru talman! Att asylaktivisterna i Vänsterpartiet och Miljöpartiet säger nej till allt som har med principen om reglerad invandring att göra och upprätthållandet av ordningen för reglerad invandring är inte förvånande. De gör det konsekvent och ihärdigt och yrkar i första hand avslag på allt. I andra hand kan de tänka sig att gå med Socialdemokraterna och Centerpartiet för att göra lagstiftningen lite mindre effektiv.
Vänsterpartiet vill inte att vi ska ha reglerad invandring. Enligt Vänsterpartiet finns det alltid berättelser, undantag och anledningar till att människor ska få stanna kvar i Sverige trots att de inte har rätt att stanna kvar. Men då krackelerar principen om reglerad invandring, och vi får fri invandring.
Det är detta Vänsterpartiet och Miljöpartiet går till val på, och det är detta de tänker kräva av Socialdemokraterna för att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister efter valet i höst, om olyckan skulle vara framme. Det är detta som är alternativet.
Jag tycker att Tony Haddou ska säga som det är, och det finns en fråga Tony Haddou bör svara klart och tydligt på här i Sveriges riksdags kammare: Står Vänsterpartiet över huvud taget upp för principen om reglerad invandring?
Fru talman! Jag tycker att ledamoten bör höja sin nivå lite, och jag fick inget svar på min fråga.
Jag sa även att bilden av vem som är papperslös behöver nyanseras och gav ett ganska tydligt exempel på vad som kan hända om detta lagförslag går igenom.
Viktor Wärnick känner en djup bitterhet mot Vänsterpartiet och Miljöpartiet när det gäller migrationspolitiken. Men låt mig påminna Viktor Wärnick om att Vänsterpartiet och Miljöpartiet tillsammans just nu är större än Moderaterna i opinionsundersökningarna. Kan det vara det som stressar Moderaterna när de lägger fram dessa förslag?
Ledamoten pratade också om undantag. Det är inte Vänsterpartiet som hela tiden kräver undantag, utan det är svenska folket som pressar regeringen. Regeringen ville utvisa tonåring efter tonåring men fick återkomma med undantag eftersom det inte funkade. Regeringen ville att alla lärare och all vårdpersonal skulle vara angivare. Var det jag eller du, Viktor, som kom tillbaka till riksdagen med undantag? Jag tror att det var du. Regeringen kraschade arbetskraftsinvandringen totalt men kom tillbaka med undantag.
Fru talman! Den här regeringen är en total krasch.
Fru talman! Inte heller i denna debatt tänker Tony Haddou svara på frågan om Vänsterpartiet står upp för principen om reglerad invandring, för det gör man inte. Det är också det som ligger till grund för alla de olika motåtgärder och motförslag Vänsterpartiet lägger fram i kammaren.
Vänsterpartiet har inget svar på hur vi ska komma till rätta med problemet att 110 000–185 000 personer vistas i Sverige utan rätt att vara här. Vänsterpartiet har ingen som helst lösning på det, för i grund och botten tycker man att det inte är något stort problem eftersom de har sina skäl att vara här. Det är så man argumenterar.
Vi kommer inte ifrån att Vänsterpartiet i en regering kommer att driva samma linje. Oaktat Socialdemokraternas tal om en stram men inte korkad migrationspolitik kommer Vänsterpartiet och kanske Tony Haddou som migrationsminister att föreslå uppluckring efter uppluckring och tillbakarullning efter tillbakarullning av de reformer vi nu genomför.
Det här gäller alltså sex myndigheter som ska dela information med Polismyndigheten för att vi på ett bättre sätt ska säkerställa att den som inte har rätt att vara i Sverige också lämnar landet. Jag förstår att återvändandeverksamhet är ett ord som Vänsterpartiet inte brukar ta i sin mun. Men det här måste fungera, för annars har vi inte reglerad invandring. Vänsterpartiet tror inte på detta och vill inte i riksdagens kammare säga att man står upp för det.
Jag är dock övertygad om att det hos svenska folket finns ett brett stöd för att ett ja ska vara ett ja och ett nej ska vara ett nej. När valdagen kommer får vi väl se vem som har rätt i denna fråga.
Fru talman! Låt mig börja med att säga att ett nej ska vara ett nej, att Centerpartiet är för återvändande och att man ska följa lagar och regler, så vi behöver inte hitta på grejer om varandra. Bra!
Centerpartiet står upp för principen om reglerad invandring. Men det finns också andra principer, till exempel om individen, om människolivets okränkbarhet och om att medarbetare ska känna sig trygga på sina arbetsplatser.
Det är där den här diskussionen också behöver föras. När det finns andra principer behöver de också värderas i förhållande till varandra, men det gör inte regeringen. Regeringen ser bara migration. Den ser inget annat. Så snart det handlar om utvisningar blir regeringen blind. Plötsligt försvinner allt annat.
Vi måste vara överens om att vi ska hitta dem som ska återvända. Polisen har en massa befogenheter för det. Frågan är dock om det behöver ske på en förlossningsavdelning. Jag förstår att Moderaterna tillsammans med Sverigedemokraterna är ledsna över att alla lärare och sjuksköterskor inte längre ska anmäla varenda papperslös de ser, så som man egentligen hade velat ha det.
När vi pratar om skuggsamhället måste även Moderaterna berätta vad de kallar ett samhälle där förlossningar sker i skuggan, eftersom information om varje förlossning måste skickas till myndigheter som sedan måste skicka den vidare till polisen. Det är dessa fall vi pratar om. Det kommer att vara en massa – eller kanske inte en massa – enskilda fall. Det är en principiell grej, så låt oss prata om principen.
Ska den som kanske lever utan papper i Sverige behöva tänka på detta i förlossningssituationen? Ska personalen behöva tänka att det viktigaste i rummet just nu när barnet föds är att se till att människan utvisas?
Fru talman! Nu tycker jag nog att Niels Paarup-Petersen återigen gör skillnad på de egna förslag som man lägger fram i det här utskottsbetänkandet och retoriken.
Niels Paarup-Petersen tänker ju rösta för det här lagförslaget men med ändring av rekvisiten för när myndigheterna ska lämna uppgifter till Polismyndigheten. Man vill alltså inte att grunden ska vara ”anledning att anta”, utan man vill att det ska finnas ”starka skäl att anta”. Man vill också att den sidoinformation som myndigheterna kan tänkas ha inte ska lämnas till Polismyndigheten. Det är det som är skillnaden i Centerpartiets förslag.
Jag är inte riktigt säker på om det är av okunskap eller på grund av retoriska knep som Niels Paarup-Petersen blandar in sjukvården, precis som Miljöpartiet gjorde. Ingenstans i det här förslaget står det något om att sjukvården ska lämna information till Polismyndigheten. Javisst, vid en förlossning av ett nyfött barn ska information lämnas till Skatteverket. Har Niels Paarup-Petersen något förslag i betänkandet om att man ska sluta göra det? Nej, det har han inte.
Det är ett högt tonläge, men det finns inga konkreta förslag bakom. Niels Paarup-Petersen tänker rösta för förslaget i morgon men med ett mer ineffektivt rekvisit om att det ska finnas ”starka skäl att anta”. De sex myndigheter som jag räknade upp ska i större utsträckning göra en egen bedömning av huruvida den person som de har information om befinner sig i Sverige illegalt eller inte.
Så här låter det från ett centerparti som helt har irrat bort sig i den svenska politiken. Det är ett parti som totalt har lämnat borgerligheten och nu har riktat in sig på att stödja en socialistisk regering – den mest vänstervridna regering som det här landet kan få sedan löntagarfondernas dagar. Det är det som är beviset för hur Niels Paarup-Petersen argumenterar.
Fru talman! Diskussionen om löntagarfonderna får i och för sig tas med Liberalerna som lade fram förslaget.
Jag förstår att utvisningsaktivisterna i Sverigedemokraterna och Moderaterna inte är nöjda med våra förslag. Jag kan ändå upplysa om att sidoinformationen är avgörande. Jag är glad över att Wärnick ändå kom dit efter sitt felaktiga påstående. Det är inte bara i fråga om rekvisiten som vi har andra förslag utan även om sidoinformationen och om att det till exempel inte ska vara den enskilda medarbetaren som ska göra det utan myndigheten i sig.
Det är ju en principiell skillnad. En enskild medarbetare har redan ett tjänstemannaansvar. Ska den, när den ser något som skulle kunna vara ett problem, dessutom behöva känna ”Om jag inte gör det här på rätt sätt kommer Tidöregeringen minsann att straffa mig”?
Vi skapar återigen idén om att vi ska skrämma både medarbetare på myndigheter och alla invandrare. Regeringens grund i dag är att vi ska skrämma alla hela tiden, och det är det vi vänder oss emot. Ja, det är principiellt, och det bör det vara.
Typ alla kommuner är emot det här. Är det kanske två som är för? Jag tror att det är någonting sådant. Alla regioner och alla fackförbund är emot det. Det är inte på grund av något hittepå eller någon supervänster grejsimojs.
Region Skåne styrs av Tidö, och de är emot. Vad ska ledamoten kalla dem? De håller med mig om att det här är ett problem, men de håller inte med sin egen regering. Det tycker jag är viktigt att ta med sig när man hör de här konstiga flosklerna. Jag vill inte att migrationspolitiken ska vara viktigare än människan i en förlossningssal, och den principen står jag för vilken dag som helst.
Fru talman! Precis som jag sa i mitt replikskifte med Annika Hirvonen och Miljöpartiet tycker jag att Centerpartiet sysslar med ovärdig skrämselpropaganda.
Centerpartiet har alltså inget annat förslag än att gå på regeringens lagförslag men med en ändring av rekvisiten från ”anledning att anta” till ”starka skäl att anta”. Dessutom vill man ta bort sidoinformationen. Då kan man komma till frågan om vad sidoinformation är.
I propositionen står det, om vi nu ska hålla oss till det som vi ska fatta beslut om och inte hörsägen om något enskilt fall eller liknande, så här: ”Det innebär att det som regel ska vara sådan information som myndigheten behöver för att kunna utföra sitt eget uppdrag.”
I propositionen står det vidare: ”Det bör inte finnas något krav på att den utlämnande myndigheten själv har ett faktiskt behov av informationen, utan en uppgiftsskyldighet bör inträda även om myndigheten får kännedom om att en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige genom så kallad sidoinformation. Sidoinformation kan till exempel handla om uppgifter som en utlänning på eget initiativ lämnar i ett förhör i en brottsutredning där hans eller hennes vistelserätt inte är av betydelse för utredningen av brottet. Det kan också handla om iakttagelser som görs av utlänningen i samband med en inspektion eller förrättning inom ramen för ett särskilt ärende som inte är av direkt relevans för ändamålet med inspektionen eller förrättningen.”
Det innebär att dessa sex myndigheter även ska kunna dela med sig av information som inte har att göra med myndighetens verksamhet. Sjukvården är inte inkluderad i detta, hur mycket Niels Paarup-Petersen och Annika Hirvonen än står och viftar med den skrämseln. Vi har särskilt angett dessa sex myndigheter för att komma till rätta med skuggsamhället och för att se till att de människor som inte har rätt att vistas i landet lämnar Sverige.
Niels Paarup-Petersen har i retoriken inget svar på vad vi ska göra för att komma till rätta med skuggsamhället. Han har inga sådana förslag över huvud taget utan använder sig av en upphaussad retorik. Men det faller också platt när man tittar på hur Centerpartiet tänker rösta i voteringen i morgon.
(Applåder)
Fru talman! Jag får börja med att tacka Viktor Wärnick för att han i det sista replikskiftet förtydligade precis varför vi har problem med sidoinformationen. Det finns ganska luddiga skrivningar från regeringens sida om vad den egentligen ska innebära och innefatta. Ska den omfatta det som man ser på en inspektion och så vidare? Det kan ibland vara uppgifter som myndigheten inte behöver för att hantera sitt ärende. Det är precis därför som vi också vill gå fram med begränsningar av sidoinformationen.
Men det var inte därför som jag begärde replik. Jag har som vanligt roat mig, fru talman, med att granska gamla KU-betänkanden. Så kan man roa sig. Jag noterade en konflikt angående skuggsamhället. Vi vet att det finns, men vi tvistar om hur stort det är. Det gör även forskare, som pekar på lite olika siffror. Från regeringssidan vill man gärna ta i och peka på att det finns 185 000 personer i skuggsamhället. Andra siffror visar däremot på ungefär 35 000. Min fråga till Viktor Wärnick är helt enkelt: Vad baserar han de här siffrorna på?
Som en följd av detta minns jag väldigt tydligt att det under förra mandatperioden kom otaliga interpellationer och skriftliga frågor om när man skulle inrätta den där storskaliga folkräkningen i Sverige. Den har ännu inte blivit av, trots att Tidöregeringen har haft fyra år på sig att genomföra en sådan storskalig folkräkning. Min fråga till Viktor Wärnick är: När får vi en sådan storskalig folkräkning?
Fru talman! Jag tycker att det är relevant att det ges möjlighet att dela sidoinformation med Polismyndigheten för att underlätta återvändandearbetet.
Det är klart att de sex myndigheter som finns uppräknade i propositionen ibland kan upptäcka och se saker som inte har relevans för det egna arbetet men som kan ha relevans för Polismyndighetens och ytterst Migrationsverkets möjligheter att se till att de människor som inte har rätt att vara i landet också lämnar det.
Det som det handlar om i grund och botten är: Hur ser vi till att vi får en så effektiv myndighetssamverkan som bara är möjligt? Och hur gör vi så att de sex myndigheterna inte ges något slags utredningsuppdrag där det är de själva som ska avgöra och värdera informationen? Den ska ju lämnas över till Polismyndigheten. Det är därför det är relevant att ge så stort utrymme som möjligt att lämna så mycket information som det bara går så att man sedan kan ta det vidare och verkställa återvändandet på ett effektivare sätt än i dag.
Jag beklagar att Socialdemokraterna låter vänstervindarna i det egna partiet föra dem bort från det mer effektiva till det mer ineffektiva och till fler undantag i lagstiftningen, så att vi får en mindre effektiv myndighetssamverkan. Det tycker jag är beklagligt.
Jag tror att Socialdemokraterna kommer att få ett svårt förhandlingsläge med Vänsterpartiet och Miljöpartiet när man ska bilda regering efter valet i höst, om olyckan skulle vara framme och man får majoritet.
Statistiken kommer från Skatteverket, och jag tror att den är drygt ett år gammal: Mellan 110 000 och 185 000 personer uppskattas befinna sig i Sverige utan rätt att vara här. Folkräkningen kommer nog inte att utföras som på den gamla goda tiden, då vi hade vallfärdat till Skatteverket. Skatteverket arbetar med det här kontinuerligt och har gjort en del av det arbete som riksdag och regering har uppdragit åt dem att göra.
Fru talman! Tack, Viktor Wärnick, för svaret!
Det gläder mig att Moderaterna nu har hemfallit åt samma synpunkter som vi hade under den förra mandatperioden, det vill säga att det är bättre att Skatteverket får preciserade uppdrag att jobba gentemot kommuner som upptäcker exempelvis ökad vattenförbrukning i en lägenhet, så att man kan göra den typen av punktinsatser. Det är betydligt effektivare för skattebetalarna och betydligt bättre för hela Sverige, så det gläder mig.
Jag hakar upp mig på Viktor Wärnicks farhåga att myndighetssamverkan skulle försvåras med vårt förslag. Låt mig prata lite om förvaltningspolitik, fru talman. Det är otroligt intressant och spännande.
Myndigheter har den senaste tiden flaggat för att sekretesshinder behöver rivas. Det har inte alltid varit så, och det tvistas också om det verkligen är så, att sekretessreglerna sätter upp hinder för myndighetssamverkan. Ibland har man övertolkat sekretessreglerna, och kanske kan man redan i dag samarbeta och samverka utan att vi behöver göra lagändringar.
Man har efterfrågat tydligare begränsningar, tydligare avgränsningar och tydligare regelverk för hur detta ska kunna ske, så att man som myndighet kan känna sig trygg med att man inte bryter mot några sekretessbestämmelser när man samverkar. Det är precis detta vårt förslag går ut på, det vill säga att göra det extra tydligt vilken typ av information som ska utbytas, när den ska utbytas och på vilket sätt den ska utbytas.
Det är beklagligt att regeringen inte vill göra det här, utan man vill gå vidare med förslag som är lite för långtgående och som gör att man återigen får kritik om en angiverilag på halsen. Detta skulle regeringen kunna motverka betydligt bättre än vad man gör i propositionen.
Fru talman! Jag får invänta Ida Karkiainens huvudanförande här i talarstolen och lyssna till argumenten om varför vi ska ha en mer begränsad lagstiftning om när myndigheterna kan utbyta information mellan varandra.
Vårt förslag är att det ska finnas en anledning att anta att någon befinner sig här illegalt och att man då ska dela med sig av informationen. Socialdemokraterna vill ha ett högre krav. Man vill ha en mer begränsad variant och införa rekvisitet ”starka skäl att anta”. Anledningen till att vi tycker att det vore ett dåligt alternativ handlar om att lagstiftningen då blir mindre effektiv.
Man skulle dessutom ålägga de sex myndigheterna mer utredningsansvar eller ansvar för att värdera den information som man själv besitter innan man lämnar över den till Polismyndigheten. Vår tanke är att myndigheterna inte ska göra någon sådan värdering. De berörda myndigheterna ska inte åläggas att själva göra en fullständig prövning eller ens en delprövning, utan detta ska Polismyndigheten och Migrationsverket göra.
Jag tycker att det är beklagligt att Socialdemokraterna i det upphaussade debattklimat som har rått i den här frågan känner sig nödgade att gå fram med en begränsning i lagen för att så att säga vifta med en flagga för att visa att man inte går med på det som enligt Miljöpartiets och Vänsterpartiets anklagelser är en angiverilag. Vi tycker att det är en informationsutbyteslagstiftning för att se till att återvändandearbetet fungerar mer effektivt.
Jag tycker dessutom att det är beklagligt att Socialdemokraterna inte tycker att myndigheter ska få dela med sig av uppgifter som de har men som inte rör deras egen verksamhet. Det är alltigenom en begränsning av lagstiftningen som gör att vi får mycket sämre möjligheter att motverka skuggsamhället och alla följder av det och se till att den som inte har rätt att vara i Sverige återvänder.
