Magnus Resare (M) svarade Jonny Cato i en replik om Migrationsfrågor i debatten ”Protokoll 2024/25:103 Onsdagen den 23 april” den 23 april 2025.
Jonny CatoC· i en replikJag frågade Moderaterna, Sveriges regeringsbärande parti, om de har några röda linjer i migrationspolitiken, och svaret är att jag borde åka och besöka ett utsatt område. Det har jag gjort rätt många gånger. Ärligt…Fru talman! Vi moderater i socialförsäkringsutskottet har under den här mandatperioden haft som ambition att besöka så många av Migrationsverkets kontor ute i landet som möjligt. Vi har också försökt träffa så många olika enheter som möjligt för att ta del av Migrationsverkets inspel, när det gäller både vilken lagstiftning som funkar bra i dag och vilken lagstiftning vi behöver fortsätta titta på och förändra. Inte minst nu när vi lägger om stora delar av migrationspolitiken har det har varit oerhört viktigt för oss att få lära oss vad de som jobbar med lagstiftningen i vardagen tycker är bra och inte.
Vid ett av besöken berättade medarbetarna om det uppenbara problemet med missbruk av studietillstånd i landet. För mig var det ny information, men jag tog verkligen till mig av deras berättelse. De berättade att flera svenska universitet mer eller mindre systematiskt hjälper människor som kommer från tredjeland, alltså länder utanför EU, att missbruka systemet med studietillstånd. Anledningarna är att man får terminsavgifter betalda för dessa och att man behöver ha utrikesmedborgare på sitt universitet för att uppfylla reglerna för universitet enligt Bolognaprocessen.
De berättade att svenska universitet har utsända rekryterare eller agenter i bland annat Pakistan och Bangladesh som berättar att den som kommer till Sverige och får ett studietillstånd bara behöver klara av 15 högskolepoäng per läsår för att få fortsätta vara i landet på ett studietillstånd. Man får jobba hur mycket man vill. Ens partner får jobba hur mycket han eller hon vill. Ens barn har rätt att gå i skola. Ens barn har rätt att operera knät om det går sönder. Man kan använda allt det som vi kollektivt betalar här i Sverige till den ringa summan av en terminsavgift.
De såg att detta missbrukas jättemycket. 90 procent av dem som sökt engelska på basnivå vid ett universitet i Sverige bor inte ens i upptagningsområdet för det universitetet. De bor i stället i Stockholm eller i Göteborg. Man kan tänka sig att de kanske jobbar med att cykla ut med pizzor, kör billiga taxibilar på nätterna eller någonting annat som inte är syftet med deras tillstånd.
Jag blev så arg när jag hörde att svenska universitet har anställd personal som hjälper till att rekrytera den här typen av personer till universiteten, där syftet inte är att de ska lära sig någonting utan att de ska komma hit för att jobba utan någon form av arbetsvillkor.
När vi pratar om arbetskraftsinvandring är vi överens om att ha vissa regelverk för att skydda arbetstagarna men också den svenska inre marknaden och arbetsmarknaden. I det här fallet behöver man inte ta hänsyn till någonting. Man kan jobba för vilken lön man vill så länge man betalar in sin terminsavgift.
När vi frågade hur det här kan fortgå – detta var i början av mandatperioden – talade de om att de gång på gång har sagt att det här är ett problem men att ingen har lyssnat. Regeringen har över huvud taget inte brytt sig när de har talat om det. Man har låtit det vara.
Men nu har vi en regering som lyssnar, fru talman. Nu har vi en migrationsminister som lyssnar, både på inspelen från Migrationsverket och på svenska folket. I stället för en regering där 4 procent av folket fick sätta agendan för svensk migrationspolitik har nu över 50 procent av svenska folket valt fyra partier som enas om en gemensam migrationspolitik som tar det här landet framåt.
Nu har vi en regering som inte tycker att den som kommer hit som flykting ska kunna åka hem på semester någon vecka efter att man har fått uppehållstillstånd. Nu har vi en regering som tycker att den som begår brott ska utvisas och en regering som tycker att det är dags att uppvärdera det svenska medborgarskapet. Den som inte kan svenska och som inte vare sig vill eller försöker bli en del av det svenska samhället ska inte ha ett svenskt medborgarskap.
Vi har redan skärpt regelverken för utvisning så att fler utländska medborgare som begår brott utvisas. Men det finns såklart mer att göra. Vi går från ett system där den som har begått exempelvis ett sexualbrott ofta inte bara har sluppit att bli utvisad utan också har kunnat bli släppt ur fängelset och bli svensk medborgare innan brottsoffrets sår över huvud taget har läkt. Det har varit direkt stötande. Men min regering sätter nu stopp för denna naiva cirkus.
Fru talman! Många är dock redan här och kommer att vara kvar. Många av dem kommer inte att komma ut i arbete eller ens lära sig svenska om ingenting görs. Jag var i Filipstad för någon vecka sedan. Det är en moderatledd kommun i Värmland som verkligen har fått smaka på den tidigare naiva migrationspolitiken. Där har man konstaterat att sfi faktiskt inte fungerar. Människor går år efter år utan att lära sig svenska. Man berättade om människor som har gått i över tio år men knappt klarar av att formulera en mening.
Man bestämde sig för att man måste göra någonting annat för att få ut de här människorna i samhället. Därför ställer man nu krav när det gäller försörjningsstöd; den grupp människor som vill ta del av försörjningsstöd ska också göra en motprestation som kommunen bestämmer.
Man visade ett exempel där man bad en grupp personer hjälpa till att klippa gräs på en kommunal gräsmatta. Man hade en åkgräsklippare och ett antal krattor. Man berättade att så fort åkgräsklipparen kom fram räckte alla männen självklart upp händerna och talade om att det var de som skulle köra den. Då talade kommunen i stället om att det skulle hon som stod tyst längst bak göra. I Sverige kan nämligen också en kvinna köra åkgräsklippare. Man berättade att detta var ganska jobbigt för flera av männen att ta till sig i början. Men efter hand har det blivit bättre, och efter kanske tio år i Sverige börjar de faktiskt inse att en kvinna kan köra åkgräsklippare och mannen kan stå och kratta. Det är inget konstigt.
I Filipstad har man börjat uppnå integration genom att ställa krav på människor och förklara vad som gäller. De här människorna har nu börjat lära sig svenska på ett sätt som de inte har gjort under flera år i sfi. I stället för att det står ett ord på en tavla talar man om och visar vad som är en spade, en kratta och en gräsklippare. De börjar få ett ordförråd. Man beskrev det här som oerhört framgångsrikt. Man ställer lite krav på människor som vill ta del av Sverige.
Det går som sagt att få någonting gjort i det här landet bara man vågar och vill.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag rikta mig till alla er som bor i Sverige och som kommit hit som invandrare. Många av er gör fantastiska insatser för vårt land. Många av er går till jobbet varje dag. Ni jobbar kanske på ett pappersbruk eller ett sjukhus, jobbar som poliser eller gör något annat väldigt positivt för vårt land. Ni är med på fotbollsträningen med era egna och grannarnas barn. Ni reser er upp på bussen för äldre damer, eller vad man nu kan tycka är viktigt.
Vi ser er. Vi ser att ni är en positiv del av vårt samhälle, och ni ska fortsätta att vara det. Det är inte på grund av er som vi lägger om vår migrationspolitik.
Vi lägger om den på grund av att vi har en massa människor i vårt samhälle som inte vill lära sig vårt språk, som inte respekterar vårt samhälles grundläggande värderingar och som inte tycker att deras döttrar ska få välja om de ska ha slöja eller inte eller att deras söner ska få älska vem de vill. Dessa personer ska inte längre räkna med att vårt samhälle fortsätter att se genom fingrarna.
Vad gäller studietillstånden, slutligen, har vi nu skärpt det regelverket, för vi får ordning på Sverige.
(Applåder)
I detta anförande instämde Mats Sander (M).
Fru talman! Det finns naturligtvis många förskräckliga baksidor av ledamotens anförande och den migrationspolitik som Moderaterna bedriver. Spontant tänker jag på en fråga som Moderaterna aldrig lyfter i migrationsdebatterna, nämligen konsekvenserna för barn av Moderaternas migrationspolitik. Varje vecka de senaste åren har man kunnat läsa reportage efter reportage om barn som är födda i Sverige och har levt här hela sina liv men ska utvisas till länder de aldrig varit i eller har någon anknytning till.
Barnkonventionen är svensk lag sedan fem år tillbaka. Trots det utvisas barn som levt hela sina liv i Sverige till länder som är helt okända för dem. Barn som är födda och uppvuxna här utvisas till länder som de saknar anknytning till, vilket strider mot barnkonventionen. Det handlar oftast om barn som är runt 10 till 13 år gamla.
Jag har träffat många av de här familjerna och barnen. De har skolklasser som ställer upp, liksom fotbollstränare, grannar och lokalsamhället. Detta sätter djupa spår. Alla undrar varför regeringen angriper, undergräver och kränker barns rättigheter på det här sättet. Varför ska barn som levt hela sina liv i Sverige utvisas till länder de inte har någon anknytning till eller har varit i?
I dag finns skarpa förslag från exempelvis Vänsterpartiet om att stärka barns rättigheter och barns bästa i asylprocessen för att se till att barn som hamnar i dessa situationer faktiskt får en trygghet här. Min fråga är: Varför avslår Moderaterna allt detta?
Fru talman! Det är ert fel att de här barnen tvingas utstå dessa situationer. Jag tycker också att det är fruktansvärt, såklart.
Problemet är att vi måste ha en reglerad invandring. Att du har skaffat barn kan inte vara ett tillräckligt skäl för att du ska få stanna kvar, om du har gått under jorden här och levt tio år i ett skuggsamhälle. Det handlar om föräldrar som gång på gång har fått avslag på sin asylansökan och har valt att inte följa det beslutet och åka hem. De barnen hamnar såklart i en jättetragisk situation. Jag känner verkligen med dem.
Men det absolut viktigaste för ett barn är att bo med sina föräldrar. Om föräldrarna måste lämna det här landet för att de inte har rätt till asyl är det bästa att barnet följer med. Jag hade inte tyckt att det var någon särskilt trevlig ordning om föräldrarna skickades hem och vi höll kvar barnet i Sverige. Barn ska vara med sina föräldrar. Om föräldrarna inte har rätt att vistas i Sverige ska barnet följa med sina föräldrar. Jag tycker att det är en sund ordning.
Om ni, när ni styrde det här landet tillsammans med Socialdemokraterna, hade sett till att få ordning på detta så att folk som får ett nej också återvänder till sina hemländer hade vi inte haft den här situationen nu. Då hade du inte behövt ställa den här frågan.
Jag tycker såklart precis som du att det är jobbigt att se de här berättelserna i medierna. Men det kan inte vara ett tillräckligt skäl att du har barn, om du går under jorden och stannar här i tio år och vägrar att följa Migrationsverkets beslut. Sedan ska du som förälder belönas för att du har valt att inte följa det som vi som land har meddelat genom Migrationsverket.
(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag vill påminna ledamoten om att vi tilltalar varandra med ”ledamoten” eller med namn och inte med ”du”.)
Fru talman! Jag vet inte om ledamoten begriper frågan ordentligt, eller hur verkligheten och lagstiftningen ser ut. Det handlar alltså om föräldrar och barn som inte har gått under jorden över huvud taget. De får utvisningsbeslutet efter ungefär 13 år. Barnen har fötts här men får utvisningsbeslut. Det är ingen som har gått under jorden. De får bara inte stanna här. Det är den politiken ni bedriver, och det är den jag ifrågasätter.
Det här handlar inte om människor som bara har gått under jorden. Jag sa precis att barnen spelar fotboll i det lokala fotbollslaget. De går i skolan. Det handlar inte om papperslösa eller människor som har gått under jorden. Jag tycker att det är obegripligt ansvarslöst att svara på det sättet.
Det som händer där ute i verkligheten är att ni berövar de här barnen deras barndom. De har varit här hela livet. De har inte gömt sig. De går i skolan här.
Det stora problemet här är att utlänningslagen inte går ihop med barnkonventionen och barns rättigheter. Då kan man inte blunda för den här situationen och skylla ifrån sig. ”Det är ert fel”, inledde ledamoten replikskiftet med. Jag tycker att det är oseriöst och oansvarigt.
Nu har vi barn i den här situationen som varje vecka får utvisningsbeslut trots att de har levt i Sverige hela sina liv – är födda och uppväxta här och har alla sina vänner här. Det är varken föräldrarnas eller barnens fel. Det är ni som har makt över lagstiftningen och kan ändra den här situationen – se till att vi följer barnkonventionen och att barns rättigheter efterlevs i Sverige.
Jag tycker att det är obegripligt att man faktiskt kränker barns rättigheter på det här sättet och sedan gör en vurpa genom att säga att de gömmer sig. Det gör de inte. De förekommer i ett reportage varje vecka. De går i skolan här i Sverige. Varför får de inte vara kvar? Varför ska de utvisas till länder de aldrig varit i?
Fru talman! Det är klart att man kan både spela fotboll, gå i skolan och till och med få ganska omfattande försörjningsstöd i flera av landets röda kommuner även om man är papperslös. Det är ett jätteproblem. De människor som blir utvisade ur det här landet är ofta papperslösa. Jag förstår faktiskt inte vad ledamoten menar. Det viktigaste och den absolut mest grundläggande rättigheten för ett barn är väl att vara med sina föräldrar.
Jag tycker att det är självklart att människor som inte har rätt att vara i det här landet ska lämna det. Jag tycker att det är självklart att barn ska vara med sina föräldrar. Det värdefullaste för ett barn är alltid att vara med sina föräldrar, oavsett i vilket land det är. Det är min absoluta övertygelse och uppfattning.
Fru talman! Moderaterna pratar mycket och gärna om vad som ska hända efter nästa års val. Man talar gärna om oppositionen i den här kammaren. Jag är själv inte så intresserad av det spelteoretiska. Man kan bara kolla på dagens mätning, som visar att inte ens hälften av Tidöpartierna är kvar i kammaren. Jag är mer intresserad av sakpolitikens innehåll.
Sverigedemokraterna säger å ena sidan att man är nöjd med att man har fått igenom mycket av sin migrationspolitik, å andra sidan att det handlar om en kompromiss. Den här mandatperioden har kompromissen inneburit att ansökningar som gäller svårt sjuka barn inte längre ska prövas mot den humanitära grunden. Den har inneburit minskade möjligheter till familjeåterförening och att antalet kvotflyktingar, några av vår tids allra mest utsatta, har gått från 5 000 till 900. Sverigedemokraterna har också drivit på för angiverilag, återvandringsbidrag och en rätt långtgående vandelsprövning, som ett första steg i ett sverigedemokratiskt drömsamhälle.
Det är också tydligt att detta bara är början och att många sverigedemokrater vill mer – man vill gå längre. Min fråga är därför väldigt enkel: Har Moderaterna några röda linjer i migrationspolitiken? Har Moderaterna någon gräns för hur långt man är beredd att gå i migrationspolitiken för att få Sverigedemokraternas stöd i denna kammare?
Fru talman! Ledamotens fråga är högst hypotetisk. Det får väl nästa regeringsförhandling utvisa. Det är klart att vårt parti som alla andra partier har röda linjer.
Jag är faktiskt ganska nöjd med den migrationspolitik vi har kommit överens om. Jag tycker att det finns väldigt mycket bra i den. Problemet är den tidigare förda migrationspolitiken, som har orsakat att vi nu inte har möjlighet att ta emot särskilt många alls om vi på något sätt ska kunna få ordning på integrationen i det här landet.
Det är ett jätteproblem i hela Sverige. Sverige brinner, speciellt ute i förorterna, där många av de nyanlända har hamnat. Om inte ledamoten ser det problemet rekommenderar jag honom att göra ett besök i valfritt särskilt utsatt område.
Fru talman! Jag frågade Moderaterna, Sveriges regeringsbärande parti, om de har några röda linjer i migrationspolitiken, och svaret är att jag borde åka och besöka ett utsatt område. Det har jag gjort rätt många gånger.
Ärligt talat: Sverigedemokraterna dikterar ju villkoren för den här regeringen. Sverigedemokraterna dikterar villkoren i migrationspolitiken. Det är klart att Moderaterna som landets just nu regeringsbärande parti måste kunna säga om det finns några röda linjer.
Man kan ju bara gissa vad Sverigedemokraternas nya krav kommer att vara. Kommer det att vara att man ska avskaffa permanenta uppehållstillstånd helt och hållet? Kommer det att vara att vi ska ha noll kvotflyktingar? Kommer det att vara att återvandringen ska öka? Eller kommer det att vara att man ska utvisas om man har fel åsikt på universiteten eller om man demonstrerar för någonting som Richard Jomshof tycker är dåligt? Det är denna typ av åsikter som Sverigedemokraternas ledande företrädare hela tiden ger uttryck för. Där måste Moderaterna kunna säga att man inte är beredd att gå så långt för att behålla makten.
Det är avgörande för Sverige och för vilket land vi vill vara. Det är avgörande för integrationen att vi visar att vi tror på öppenhet och inkludering. Då spelar retoriken en roll.
Sverigedemokraterna har nu fått ett lillfinger av Moderaterna. De kommer att ta hela handen om inte Moderaterna säger: Hit, men inte längre! Därför tycker jag att Moderaterna som regeringens största parti och det parti som har statsministerposten måste kunna ge tydliga besked till svenska folket om var man drar gränsen. Min fråga är: Finns det några röda linjer, och vad är de i så fall?
Fru talman! Om allt det Cato nu rabblade upp är sant har vi väl satt våra röda linjer. Vi har ju kommit överens om ett Tidöavtal. Vi är beredda att komma överens om detta i ett avtal, en kompromiss. Det är där vi står. Titta i Tidöavtalet! Där står det vi har gått med på. Jonny Cato räknar upp olika saker som han säger att Sverigedemokraterna vill, men det är väl uppenbart att vi inte har kommit överens med dem om det nu. Vi har kommit överens om det som står i Tidöavtalet. That’s it!
Var vi sedan befinner oss i en regeringsförhandling om ett och ett halvt år får väl tiden utvisa. Vi kommer inte att gå med på någonting som vi inte känner oss bekväma med att genomföra i regeringsställning. Så är det.
Fru talman! I ett tidigare replikskifte tog Tony Haddou upp den viktiga frågan om barns trygghet i Sverige. Det är många barn som är födda och uppvuxna här som utvisas.
En situation som kommer att bli allt vanligare och som vi också ser nu är att tonåringar utvisas från sina familjer lagom till studenten. När vi har tidsbegränsade uppehållstillstånd som grund och regeringen har tagit bort den ventil i utlänningslagen som handlade om personer som har rotat sig här blir konsekvensen att tonåringar som kommit som anhöriga för att återförenas med sina familjer i Sverige mister rätten till anhöriginvandring när de blir 18 år. Detta betyder att Sverige nu på löpande band kommer att utvisa en familjemedlem från varje sådan familj, nämligen den som hinner fylla 18 år utan att ha hunnit få permanent uppehållstillstånd.
Denna typ av familjesplittring är stötande. Uppfattningen kanske är att man är barn tills man är 18, och sedan har man inte längre behov av att leva med sina föräldrar. Men jag tror att de flesta som står där med sin snart 18-åriga son eller dotter och provar ut studentmössor skulle fasa vid tanken på att det barnet efter 18-årsdagen skulle skickas tillbaka till ett land som föräldrarna har flytt ifrån – Afghanistan, Iran, Irak eller Somalia.
Hur ser Magnus Resare på detta?
Fru talman! Jag upprepar: Vi i det här landet har en situation som har orsakats av en naiv invandringspolitik år efter år. Vi lägger nu om systemet.
Det finns ingenting i vår politik som trumfar viss typ av lagstiftning. Bland annat har man rätt till viss respekt för sin familjebildning. Detta kan domstol pröva. Den som är vuxen och inte har någon rätt att vara här ska också betraktas som vuxen och myndig. Det kan hända att vissa personer utvisas till sina tidigare hemländer. Det kommer inte att vara fråga om barn som har fötts och vuxit upp här från spädbarnsåldern, utan det handlar kanske om människor som har någon form av tillhörighet till det samhälle de kommer ifrån men har varit här i något år.
Det är klart att vi kommer att se exempel som är jobbiga, men vi är tvungna att lägga om vår politik nu. Det är bara att vara ärlig med det. Under alltför många år bedrev vi en naiv migrationspolitik.
Om det finns anledning att se över lagstiftningen i framtiden för att någonting inte blev riktigt bra kan vi titta på det. Om man har skyddsskäl i det land man kommer ifrån kan man själv söka skydd i det här landet. Men om man kan återvända till sitt hemland är grundprincipen i den svenska migrationsrätten att man ska göra det.
Fru talman! I sitt anförande sa Magnus Resare att det inte är på grund av invandrare som sköter sig, jobbar och har integrerats i Sverige som man lägger om politiken. Men den ändring som jag talar om drabbar ju denna grupp väldigt hårt. Det är människor som har kommit till Sverige som flyktingar eller av andra skäl och har fått återförenas med sin familj här. Det kommer inte att vara enstaka exempel, utan huvudregeln för dem som har tonåringar kommer att vara att deras tonåringar kommer att utvisas från hela resten av familjen när de fyller 18 år även om de har skött sig, även om de går i skolan och även om de är mitt i sin gymnasieutbildning. Vi har till och med hört exempel där personer har utvisats bara veckor före studenten.
Jag tycker att detta är helt oförsvarligt. Det går inte att motivera det med några av de argument som Magnus Resare eller andra i Moderaterna har framfört. Det är bara elakt och totalt cyniskt. Man splittrar familjer, sliter familjemedlemmar från alla andra och skickar dem till det land där deras föräldrar har skyddsskäl.
Med de extremt höga krav som vi har i Sverige för att folk ska få asyl är det tyvärr ganska vanligt att ett barn som lämnade hemlandet redan i tonåren inte bedöms ha skyddsskäl. Barnen kanske inte ens har hunnit ha en politisk uppfattning, och de är inte nödvändigtvis kända för den regim som förföljer föräldrarna.
Detta kommer att bli ett reellt problem, och det sticker i ögonen. Jag tror att de flesta i svenska folket tycker att det är helt vansinnigt att utvisa tonåringar från familjer som har skydd i Sverige.
Fru talman! Varje tonåring har rätt att få sin sak prövad. Om man verkligen har skyddsskäl ska man få vara i det här landet. Det är ingen som ifrågasätter det. Men när det handlar om vuxna som inte har skyddsskäl kommer det att finnas fall där de får lämna det här landet. Det kommer alltid att finnas enskilda fall som är jobbiga, men jag tror att det kommer att vara försvinnande få som drabbas av det som ledamoten nu talar om.
Jag tror att de flesta utvisningar kommer att gälla folk som har begått brott i det här landet eller folk som inte vill vara en del av det här samhället, folk som ägnar sig åt att vara moralpoliser ute i förorterna och som gör annat som inte hör hemma i det svenska samhället.
Det som ledamoten lyfter här hoppas jag är ett försvinnande litet problem. Jag tror inte att det kommer att vara något större. De flesta barn som har föräldrar som har flyktingskäl har själva flyktingskäl. Så enkelt är det.
