Ja till riktlinjerna för den ekonomiska politiken (FiU20)

I betänkandet behandlar utskottet 2023 års ekonomiska vårproposition (prop. 2022/23:100). I propositionen lämnar regeringen förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Riktlinjerna syftar till att ange politikens inriktning inför budgetpropositionen för 2024. Riktlinjerna baseras på en beskrivning av finanspolitikens övergripande inriktning, en bedömning av den makroekonomiska utvecklingen och den offentliga sektorns finanser, en uppföljning och bedömning av de budgetpolitiska målen, en uppföljning av statens budget samt en bedömning av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet. I propositionen lämnar regeringen på uppdrag av riksdagen också en fördelningspolitisk redogörelse.

Finansutskottet behandlar propositionens yrkande 1 om riktlinjer för den ekonomiska politiken och fyra följdmotioner som väckts med anledning av propositionen. I betänkandet behandlar finansutskottet också några motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2022/23.

En förteckning över de förslag som behandlas finns i bilaga 1.

Propositionens övriga förslag om ändring i riksdagsordningen och utgiftsområdesindelning behandlas av konstitutionsutskottet i betänkande 2022/23:KU33.

Skatteutskottet har yttrat sig över propositionens förslag till riktlinjer och följdmotionerna. Yttrandet finns i sin helhet i bilaga 2.

Den 20 april 2023 informerades finansutskottet av statssekreterare Christian Danielsson från Statsrådsberedningen och statssekreterare Johanna Lybeck Lilja från Finansdepartementet om Sveriges konvergensprogram och det nationella reformprogrammet. Konvergensprogrammet och det nationella reformprogrammet lämnades till EU-kommissionen den 28 april 2023.

Den 11 maj 2023 anordnade finansutskottet en öppen utfrågning om Finanspolitiska rådets rapport 2023 med finansminister Elisabeth Svantesson, rådets ordförande Lars Heikensten och enhetschef Håkan Jönsson från Riksrevisionen. Uppteckningar och bilder från utfrågningen finns i bilaga 3 till betänkandet och kommer också att presenteras i en rapport från riksdagen (2022/23:RFR6).

Utskottets ställningstagande

Riksdagen godkänner regeringens riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken.

Svensk ekonomi bedöms befinna sig i en lågkonjunktur 2023–2025. Den ekonomiska aktiviteten mattades av 2022 och en svag inhemsk efterfrågan väntas leda till att tillväxten blir negativ 2023. Prognosen är att BNP uppgår till –1,0 respektive 1,2 procent 2023 och 2024. I takt med att inflationen och räntorna sjunker väntas konjunkturläget förbättras 2025 och 2026.

Den offentliga sektorns finanser väntas försvagas till följd av konjunkturnedgången. Den lägre aktiviteten i ekonomin kommer att belasta de offentliga finanserna under 2024 medan det finansiella sparandet gradvis förstärks igen 2025 och 2026. Finanspolitikens inriktning är i linje med överskottsmålet, och bruttoskulden är förenlig med skuldankarets riktmärke på 35 procent. Finanspolitiken är långsiktigt hållbar. Den bedömda nivån på utgiftstaket för 2026 innebär att budgeteringsmarginalen uppgår till 10 procent av de takbegränsade utgifterna.

Genom en väl avvägd och återhållsam finanspolitik inriktas den ekonomiska politiken på att bekämpa inflationen och stötta utsatta hushåll. Lågkonjunkturen ska mötas av strukturella reformer. Arbetslinjen ska återupprättas så att det alltid ska löna sig att arbeta och en bidragsreform ska öka incitamenten att komma i arbete. Strukturreformer ska genomföras för ett konkurrenskraftigt och innovativt näringsliv. Politiken ska också inriktas på att fortsätta arbeta med att tränga tillbaka den organiserade brottsligheten, öka antalet behöriga lärare, korta vårdköerna, öka antalet vårdplatser, rusta upp försvaret och krisberedskapen samt förbättra energiförsörjningen och minska utsläppen.

Jämför reservation 1 (S), 2 (V), 3 (C) och 4 (MP).

I propositionen konstaterar regeringen att Sverige befinner sig i ett osäkert läge med krig i vårt närområde, en ansträngd situation på energimarknaderna i Europa och en inflation som är den högsta på över 30 år. Samtidigt går Sverige in i en lågkonjunktur med en hög arbetslöshet. Läget i ekonomin bedöms som sällsynt tufft med hög inflation och lågkonjunktur samtidigt. Regeringen avser att ta ansvar för ekonomin och styra Sverige in på rätt kurs. Inflationen ska bekämpas och lågkonjunkturen mötas av strukturellt riktiga reformer. I det ekonomiska läge som Sverige befinner sig i prioriterar regeringen att skydda särskilt utsatta hushåll mot stigande priser, att vidta åtgärder mot den höga arbetslösheten och att förbättra konkurrensen. Regeringen avser också att återupprätta arbetslinjen och genomföra strukturreformer för att öka tillväxten och samtidigt genomföra reformer för att lösa de samhällsproblem som Sverige har haft under en längre tid. Det finanspolitiska ramverket ska värnas för att stärka stabiliteten och förutsebarheten i den ekonomiska politiken. Enligt regeringen tar finanspolitiken sikte på att uppnå överskottsmålet.

Den ekonomiska politiken ska inriktas på att bekämpa inflationen. Regeringen bedömer det som en central prioritering för den samlade ekonomiska politiken i nuläget, dvs. för både finanspolitiken och penningpolitiken. Genom att fortsätta bedriva en återhållsam finanspolitik och samtidigt ge tillfälliga stöd till framför allt utsatta hushåll avser regeringen att ta ansvar för att bekämpa inflationen. Väl fungerande marknader är en förutsättning för att motverka prisökningar. Regeringen kommer därför att skärpa bevakningen av prisbildningen i den svenska ekonomin. Livsmedelspriserna som har stigit snabbt som en följd av ökade kostnader på insatsvaror som el och drivmedel riskerar att försämra konkurrenssituationen för svenska livsmedel. Politikens inriktning är därför att vidhålla skattenedsättningen på diesel för jord- och skogsbruk till EU:s miniminivå 2024 och 2025. Staten varken kan eller bör kompensera för samtliga prisökningar som nu görs, men särskilda åtgärder bör enligt regeringen vidtas för att stötta de svenska hushållen. Åtgärderna har enligt regeringen två syften. Det handlar om att kompensera för prisökningar inom områden där politiska beslut under lång tid har drivit upp kostnaderna, t.ex. genom nedläggning av kärnkraft och genom reduktionsplikten. Det handlar också om riktade åtgärder till de som drabbats hårdast av prisökningarna, t.ex. genom de höga elpriserna. Om elpriserna blir väsentligt högre framöver bedömer regeringen att den har beredskap att hantera det, t.ex. genom att föreslå skattesänkningar och riktade stöd åt ekonomiskt utsatta grupper.

Samtidigt som inflationsbekämpningen är en central uppgift i nuläget har finanspolitiken ett bredare uppdrag för att säkra välståndet i Sverige. Parallellt med att hantera akuta problem i ekonomin avser regeringen därför att genomföra en rad reformer för att förbättra den svenska arbetsmarknadens funktionssätt. En försvagad arbetslinje och en alltför kravlös integrationspolitik i kombination med för hög asylinvandring har enligt regeringen gått ut över ekonomin. Det har hämmat människors möjlighet till egen försörjning och att bli en del av samhällsgemenskapen. Regeringen vill vända den utvecklingen och återupprätta arbetslinjen så att det alltid ska löna sig att arbeta, att aktivitetskraven är höga och att färdigheterna hos de arbetslösa ökar. För att det ska löna sig mer att arbeta avser regeringen, när det ekonomiska läget tillåter, att föreslå att skatten på arbete sänks ytterligare. Att öka drivkrafterna till arbete bedöms som särskilt viktigt i ett läge där de flesta som får bidrag och transfereringar får kompensation för den höga inflationen, medan löntagare får se sin köpkraft urholkad. Det innebär att det lönar sig sämre att gå från bidrag till arbete. Behovet av att sänka skatten på arbete bedöms därför vara särskilt stort de kommande åren. Genom en bidragsreform avser regeringen att öka incitamenten för människor att komma i arbete t.ex. genom att införa ett bidragstak och höja kraven för kvalificering till den svenska välfärden för den som invandrat. Enligt regeringen tydliggör lågkonjunkturen de strukturella problem som länge har funnits på den svenska arbetsmarknaden som t.ex. problem med matchning. Därför prioriteras åtgärder inom arbetsmarknads- och utbildningsområdet.

Regeringen vill se en ökad produktivitet och en högre tillväxt. Den svenska BNP-tillväxten hämmas enligt regeringen av bl.a. bristfälliga villkor för entreprenörskap och försämrade förutsättningar för energiproduktion som en följd av kärnkraftsnedläggningar. Politiken ska därför inriktas på att skapa bästa möjliga förutsättningar för ett konkurrenskraftigt och innovativt näringsliv. Regeringen avser att vidta åtgärder som säkerställer konkurrenskraftiga skatter, uppmuntrar entreprenörskap och företagande samt minskar företagens regelbörda. En ökad tillväxt ska också främjas genom investeringar i forskning och utveckling och ett ökat fokus på kunskap i skolan. På kort sikt bedöms bostadsmarknaden påverkas mycket negativt av bl.a. de stigande räntorna. På längre sikt bedöms byggandet påverkas strukturellt av tillgången till bl.a. byggbar mark, regelverk och kommunernas agerande. Regeringen avser därför att genomföra reformer som ökar bostadsbyggandet och förbättrar bostadsmarknadens funktionssätt. En produktivitetskommission har tillsatts som ska analysera hinder för och möjligheter att höja produktivitetstillväxten i den svenska ekonomin. En utredning kommer också att tillsättas för att förenkla och förkorta miljötillståndsprövningen genom att göra den mer flexibel, effektiv och förutsebar för att stärka näringslivets konkurrenskraft och svensk industriproduktion samt främja en grön omställning.

Utöver att hantera den svåra ekonomiska situationen avser regeringen att fortsätta föra en politik på flera områden för att lösa Sveriges långsiktiga problem. Åtgärder ska vidtas för att uppnå en ökad trygghet, en bättre skola, en bättre vård och omsorg, ett stärkt försvar och en stärkt krisberedskap samt en förbättrad energiförsörjning och minskade utsläpp.

Enligt regeringen har tryggheten blivit vår tids stora frihetsfråga. Det här året har inletts med ett stort hänsynslöst våld samtidigt som gängens terror sprider sig från storstäderna till mindre orter. En utveckling som regeringen menar inte minst är ett resultat av en alltför stor invandring till Sverige under en lång tid, samtidigt som rättsväsendet har saknat tillräckliga resurser och verktyg för effektiv brottsbekämpning. Regeringen anför att den arbetar hårt för att vända utvecklingen och att den har inlett den största offensiven i svensk historia mot organiserad brottslighet, bl.a. i form av omfattande förstärkningar av hela rättsväsendet och stora satsningar på polisen. Flera åtgärder vidtas också för att stärka det förebyggande arbetet som framför allt handlar om att förebygga att fler unga dras in i kriminalitet. Mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck beskrivs som allvarliga samhällsproblem som medför ett stort lidande för dem som utsätts. Att förebygga och bekämpa detta bedömer regeringen som avgörande för ett jämställt samhälle och den avser därför att arbeta för att öka skyddet och rörelsefriheten för främst kvinnor och barn som är utsatta för våld och andra kränkningar i nära relationer.

Regeringen konstaterar att den höga inflationen slår mot kommunerna och regionerna eftersom kostnaderna ökar mer än intäkterna. För att minska risken för neddragningar i välfärden tillfördes, efter förslag från regeringen i budgetpropositionen för 2023, 6 miljarder kronor i generella statsbidrag till kommunsektorn fr.o.m. 2023. Regeringen avser att följa utvecklingen noga och återkomma i budgetpropositionen för 2024 med en bedömning av behovet av att öka resurserna till kommunsektorn för 2024 och framåt.

Skolan bedöms som mycket viktig för Sveriges framtid, varför regeringen avser att förstärka kunskapsskolan. Kunskapsresultaten ska höjas och alla elever ska ha förutsättningar att nå sin fulla potential. Genom ökade resurser till kunskapsskolan, lovskola, spetsutbildningar, fler behöriga lärare och speciallärare vill regeringen utveckla och förbättra skolan.

En god och jämlik vård ska erbjudas i hela landet. Viktiga steg för att uppnå det är enligt regeringen en utbyggd primärvård, fler vårdplatser och kortare köer till specialistvården. Regeringen har därför tillfört prestationsbaserade medel för att öka tillgängligheten och det totala antalet vårdplatser i hela landet. En nationell strategi för hur bristen på vårdplatser ska kunna åtgärdas ska tas fram och en nationell vårdförmedling ska införas. En utredning ska också tillsättas för att se över möjligheten att införa ett helt eller devis statligt huvudmannaskap.

En vård och omsorg av god kvalitet är av central betydelse för att äldre ska kunna åldras i trygghet. Regeringen avser att fortsätta arbeta för att skapa förutsättningar för en ålderdom i trygghet, bl.a. genom det s.k. äldreomsorgslyftet.

Regeringen skärper arbetet mot välfärdsbrottsligheten, bl.a. genom att inrätta en ny myndighet, Utbetalningsmyndigheten.

Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har enligt regeringen tydliggjort vikten av samarbete mellan länder. Sverige har stöttat Ukraina med politiskt, ekonomiskt, humanitärt och militärt stöd. Det arbetet avser regeringen att fortsätta med för att hjälpa Ukraina att vinna kriget – ett krig som har tydliggjort att demokrati endast kan försvaras tillsammans med andra. Därför avser regeringen att fortsätta rusta upp det svenska försvaret och anpassa det för ett medlemskap i Nato. Det försämrade säkerhetspolitiska läget i Sveriges närområde understryker enligt regeringen behovet av ett starkt civilt försvar och en stärkt krishanteringsförmåga, och regeringen framhåller att det arbete den bedriver har skapat förutsättningar för att påskynda den pågående utvecklingen av det civila försvaret och samhällets krisberedskap under kommande år.

En stabil energiförsörjning är enligt regeringen en viktig faktor för ett konkurrenskraftigt näringsliv. Politiken ska därför inriktas på att skapa goda förutsättningar för alla fossilfria energislag. Det bedöms som grundläggande för en pålitlig energiproduktion, för att klara klimatomställningen, för att skapa ett gott investeringsklimat och för att hushållen ska ha råd att betala sina elräkningar. Regeringen har därför satt upp ett nytt energipolitiskt mål om 100 procent fossilfri elproduktion 2040. För att nå målet avser regeringen att fortsätta arbetet med att undanröja hindren för ny kärnkraft i Sverige. Regeringen planerar att återkomma till riksdagen i höst med en energipolitisk inriktningsproposition.

Klimatpolitiken ska vara ambitiös och effektiv. Hänsyn ska tas till människors och företags möjligheter att leva och verka i hela landet. För att säkerställa kostnadseffektivitet ska styrmedlen och den statliga organiseringen på klimatområdet ses över. Regeringen bedömer att kompletterande åtgärder krävs för att nå Sveriges långsiktiga klimatmål och har därför skapat förutsättningar för att öppna en första omvänd auktion för infångning och lagring av biogen koldioxid. Laddinfrastrukturen ska fortsätta att byggas ut för att elbilen ska kunna bli ett alternativ för alla. Regeringen avser också att lämna en klimatpolitisk redogörelse till riksdagen i höst för att där beskriva hur regeringens politik kan förväntas bidra till att klimatmålen nås.

I propositionen redovisar regeringen sin prognos för den makroekonomiska utvecklingen i Sverige och i övriga världen 2023–2026, med tyngdpunkt på utvecklingen 2023 och 2024. Prognosen baseras på tidigare beslutade, föreslagna och aviserade reformer samt de som föreslås eller aviseras i propositionen Vårändringsbudget för 2023. I prognosen har inkommande statistik t.o.m. den 8 mars 2023 beaktats.

Hög inflation och stigande räntor tynger världsekonomin, och osäkerheten om inflationens varaktighet i både euroområdet och USA bedömer regeringen som stor. Centralbankernas historiskt snabbt höjda styrräntor har dämpat inflationen något, samtidigt som det har ökat riskerna för den finansiella stabiliteten; bl.a. har sårbarheter inom banksektorn aktualiserats. Den höga inflationen, ytterligare höjningar av styrräntorna och en förhöjd osäkerhet bedöms påverka den ekonomiska aktiviteten negativt. BNP-tillväxten i euroområdet och i USA väntas bli svag 2023, se tabell 1.

Källa: 2023 års ekonomiska vårproposition.

I propositionen anförs att flera indikatorer, bl.a. inköpschefsindex, har förbättrats något i både euroområdet och USA. Samtidigt är konsumentförtroendet på en låg nivå i euroområdet, även om en viss förbättring noterades under inledningen av 2023. Regeringen bedömer att en fortsatt hög inflation och stigande räntor väntas ha en åtstramande effekt som påverkar hushåll och företag och dämpar den ekonomiska aktiviteten. Osäkerheten i prognosen bedöms som stor och främst kopplad till hur ekonomin kan komma att påverkas av den höga inflationen och snabbt stigande räntor. En stram penningpolitik kan t.ex. exponera andra sårbarheter i det globala finansiella systemet, vilket kan få stora men svårförutsägbara effekter på världsekonomin. I prognosen väntas en mer åtstramande penningpolitik, minskade leverans- och utbudsproblem och lägre energipriser bidra till att inflationen sjunker under 2023. Den lägre inflationen ökar gradvis köpkraften hos hushållen, och tillväxten väntas tillta under 2024. Den ökade tillväxten i framför allt euroområdet väntas också få stöd av den kinesiska ekonomin som åter öppnats efter att nolltoleransstrategin mot covid-19 avskaffats. Regeringen bedömer att den sammanvägda BNP-tillväxten för Sveriges viktigaste handelspartner utvecklas svagt under 2023 och 2024.

Regeringens prognos visar på en fortsatt hög kärninflation i Sverige 2023 mätt med konsumentprisindex med fast bostadsränta, dvs. KPIF, se tabell 2. Kvarvarande utbudsproblem efter pandemin tillsammans med ökade insatskostnader i form av högre el- och drivmedelspriser bidrog till att varu-, livsmedels- och tjänstepriserna steg snabbt under 2022. Samtidigt var efterfrågan i ekonomin hög. Sedan december 2022 har energipriserna fallit, vilket har bidragit till att inflationen mätt med KPIF har sjunkit något. Samtidigt har KPIF-inflationen exklusive energi fortsatt att öka som en följd av framför allt ökade priser på livsmedel. Regeringen bedömer att en stramare penningpolitik, en lägre efterfrågan och en mindre inverkan på inflationen från energipriserna bidrar till att inflationen sjunker under 2023 och 2024. Samtidigt är de långsiktiga inflationsförväntningarna nära Riksbankens inflationsmål om 2 procent.

Källa: 2023 års ekonomiska vårproposition.

En hög inflation, stigande räntekostnader och en stor osäkerhet kring den ekonomiska utvecklingen väntas medföra att hushållens konsumtion och företagens investeringsvilja minskar 2023; framför allt väntas bostadsinvesteringarna minska. Även övriga investeringar i näringslivet väntas bli påverkade av det högre ränteläget samtidigt som efterfrågan försvagas. Sammantaget minskar näringslivets investeringar 2023 och 2024. Stora offentliga investeringar i bl.a. försvaret motverkar delvis minskningen av investeringar 2024. I takt med att inflationen sjunker och osäkerheten avtar väntas en gradvis återhämtning av hushållens konsumtion 2024. Tillväxttakten för hushållens konsumtion bedöms bli svagare än det historiska genomsnittet på 2,3 procent under perioden 2000–2022.

Den offentliga konsumtionen fortsätter att utvecklas svagt då den höga inflationen bidrar till ett högt kostnadstryck, särskilt i kommunsektorn där kostnaderna för avtalspensionerna väntas öka avsevärt. Den svaga utvecklingen förklaras också av att endast beslutade och aviserade förändringar av skatteregler och statens utgifter beaktas.

Exporten utvecklades starkt under 2022 och drevs framför allt av en ökad tjänsteexport. Orderingången har minskat under 2022 och tillväxten i exporten väntas avta under 2023. Exporttillväxten återhämtar sig något 2024 i takt med att omvärldsefterfrågan återhämtar sig. En svag inhemsk efterfrågan bidrar till att även importen utvecklas svagt 2023 och 2024. Sammantaget bedömer regeringen att nettoexporten bidrar positivt till BNP 2023 och 2024.

I takt med att aktiviteten i ekonomin minskar under inledningen av 2023 bedöms resursutnyttjandet, mätt med det s.k. BNP-gapet, bli negativt. Den ekonomiska aktiviteten är därmed lägre än den nivå som är förenlig med ekonomisk balans. Tillväxten väntas även vara svag 2024 och svensk ekonomi bedöms befinna sig i en lågkonjunktur 2023 och 2024. Regeringens prognos är att BNP uppgår till –1,0 respektive 1,2 procent 2023 och 2024, se tabell 3.

Källa: 2023 års ekonomiska vårproposition.

Den minskade aktiviteten i ekonomin väntas med viss fördröjning leda till att läget på arbetsmarknaden försämras 2023, med en högre arbetslöshet och en svagare sysselsättningstillväxt jämfört med 2022 då arbetslösheten uppgick till 7,5 procent. Regeringens prognos för arbetslösheten är 7,9, 8,3, 8,2 och 7,5 procent 2023–2026.

Prognosen över den ekonomiska utvecklingen bedöms som mycket osäker där osäkerheten främst är kopplad till den höga inflationen och den penningpolitiska åtstramningen. I två alternativa scenarier belyser regeringen i propositionen hur svensk ekonomi kan påverkas om inflationen utvecklas på ett annat sätt än vad som förutses i prognosen.

I propositionen redovisar regeringen också en jämförelse av sina prognoser för några makroekonomiska variabler med prognoser från andra bedömare 2022–2025. Skillnaderna i prognoserna förklaras bl.a. av att de är gjorda vid olika tidpunkter.

I propositionen beskriver regeringen ett scenario för 2025 och 2026 som bl.a. bygger på att inga nya störningar påverkar ekonomin. I scenariot förbättras konjunkturläget i Sverige 2025 och 2026 även om lågkonjunkturen dröjer sig kvar under 2025. Inflationen antas nå Riksbankens mål om 2 procent 2025. En lägre styrränta förbättrar köpkraften hos hushållen, och tillväxten i hushållens konsumtion stärks. Lägre räntor bidrar till att företagen ökar sina investeringar och bostadsmarknaden stabiliseras. Även i USA och euroområdet väntas räntorna sjunka, vilket i sin tur väntas bidra positivt till den globala efterfrågan. Förbättringen på arbetsmarknaden sker med viss fördröjning. Svensk ekonomi väntas nå konjunkturell balans 2026.

Sedan 2017 redovisar regeringen ett mått på välståndet i Sverige. Det görs genom ett antal indikatorer som är uppdelade på ekonomiskt, miljömässigt och socialt välstånd. Regeringen konstaterar att de ekonomiska välståndsin­dikatorerna förbättrades till stor del mellan 2021 och 2022. De sociala indikatorerna bedöms visa en varierande utveckling mellan 2021 och 2022. När de gäller de miljömässiga indikatorerna har bl.a. utsläpp av växthusgaser ökat mellan 2021 och 2022.

På uppdrag av riksdagen lämnar regeringen också en fördelningspolitisk redogörelse. Regeringen konstaterar att hushållens ekonomiska standard har ökat under perioden 2001–2021. Inkomstutvecklingen skiljer sig dock åt mellan olika inkomstgrupper, där inkomsterna har ökat mest för den tiondel av befolkningen som har högst inkomst, jämfört med resten av befolkningen. Det förklaras av ökade kapitalinkomster från försäljningar av fastigheter, bostadsrätter och finansiella instrument.

Det vanligaste måttet för att redovisa spridningen i en inkomstfördelning är ginikoefficienten, som kan anta ett värde mellan 0 och 1. Ett högt värde på koefficienten visar på en större ojämlikhet än ett lågt värde. Under perioden 2001–2021 ökade ginikoefficienten inklusive kapitalvinster från 0,271 till 0,333 och från 0,235 till 0,285 om kapitalvinster exkluderas.

För 2022 och 2023 bedömer regeringen att den ekonomiska standarden sjunker över större delen av inkomstfördelningen, där de reala inkomsterna förväntas sjunka mer i den övre delen av fördelningen än i den nedre, och inkomstspridningen väntas därmed minska. I ett internationellt perspektiv har Sverige och de övriga nordiska länderna en jämn fördelning av inkomsterna, och skillnaderna mellan länderna bedöms vara små. Inkomstspridningen i EU:s medlemsländer utanför Norden varierar betydligt mer.

Den andel av befolkningen i Sverige som har en låg inkomststandard, dvs. en disponibel inkomst som är lägre än baskonsumtionen, har minskat från 11,3 procent till 4,6 procent under 2001–2021. Däremot har andelen av befolkningen med en låg relativ ekonomisk standard, dvs. personer som lever i hushåll vars ekonomiska standard är mindre än 60 procent av medianvärdet i befolkningen, ökat från 9,3 procent till 14,7 procent under samma period.

Den redovisning av offentliga finanser och budgetpolitiska mål som regeringen gör i den ekonomiska vårpropositionen följer av bestämmelser i budgetlagen (2011:203), som är den lag som reglerar regeringens skyldigheter och befogenheter på finansmaktens område. I budgetlagen finns bestämmelser om att regeringen noggrant ska följa hur statens inkomster, utgifter och upplåning utvecklas och att väsentliga skillnader mellan budgeterade belopp och beräknat utfall för det innevarande budgetåret ska förklaras i den ekonomiska vårpropositionen (9 kap. 1 §). Vidare finns det bestämmelser om att regeringen i den ekonomiska vårpropositionen ska redovisa prognoser över statens inkomster och utgifter, statens lånebehov, utgifterna under utgiftstaket och den offentliga sektorns inkomster, utgifter och skulder samt en bedömning av de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet (9 kap. 3 § och 9 kap. 4 §). Avslutningsvis ska regeringen vid minst två tillfällen under året för riksdagen redovisa hur målet för den offentliga sektorns finansiella sparande uppnås och vid en bedömd avvikelse från målet även redogöra för hur en återgång till målet ska ske (2 kap. 1 a §).

Utfallet för statens budget 2022 innebar ett överskott på 164 miljarder kronor. För 2023 beräknar regeringen att statens budget uppvisar ett underskott på 1 miljard kronor. År 2023–2025 beräknas budgetsaldot uppgå till i genomsnitt –11 miljarder kronor per år.

Utgifter m.m.

varav statsskuldsräntor m.m.

1 Här avses konsoliderad bruttoskuld, vilket innebär att statliga myndigheters innehav av statspapper räknats bort.

Källa: 2023 års ekonomiska vårproposition.

När ekonomin 2026 inte längre väntas vara i lågkonjunktur bedömer regeringen att budgetsaldot uppgår till 52 miljarder kronor. Regeringens prognos för utvecklingen av budgetsaldot innebär att statsskulden gradvis minskar från 17 procent av BNP vid utgången av 2022 till 14 procent av BNP vid utgången av 2026.

Jämfört med prognosen i budgetpropositionen för 2023 revideras statens budgetsaldo ned med 85 miljarder kronor. Revideringen förklaras av att prognosen för inkomsterna justeras ned samtidigt som prognosen för utgiftssidan justeras upp på grund av Riksgäldskontorets nettoutlåning.

År 2022 förstärkte Riksgäldskontorets nettoutlåning budgetsaldot med 111 miljarder kronor. Förstärkningen förklaras huvudsakligen av att Riksbanken amorterar valutalån till Riksgäldskontoret, men även av ökade flaskhalsintäkter till Affärsverket svenska kraftnät. Under 2023 motverkas denna förstärkning av att elstöd till elkonsumenter, finansierade av flaskhalsintäkter, betalas ut. De följande åren beräknas Riksbanken ha amorterat sitt valutalån hos Riksgäldskontoret, och inflödet av flaskhalsintäkter beräknas vara lägre.

Regeringen beräknar att inkomsterna ökar med 82 miljarder kronor 2022–2026. De totala skatteintäkterna väntas öka med 3,6 procent, vilket enligt regeringen är i linje med genomsnittet under perioden 2000–2021. Under 2024 väntas dock skatteintäkterna öka med endast 1,3 procent, vilket enligt regeringen beror på att intäkterna från skatt på arbete väntas utvecklas svagt då lönesumman bedöms öka betydligt långsammare än det historiska genomsnittet sedan 2000. Skatteintäkterna väntas öka i snabbare takt igen under 2025 och 2026 i paritet med tillväxten i ekonomin som helhet.

Under perioden 2022–2026 beräknar regeringen att utgifterna exklusive statsskuldsräntor ökar med 85 miljarder kronor. Ökningen kan härledas till den makroekonomiska utvecklingen i Sverige och i omvärlden bl.a. genom att pris- och löneomräkningen av förvaltningsanslag och ersättningar till hushåll inom flertalet transfereringssystem i olika grad följer den allmänna pris- och löneutvecklingen. Den största påverkan till följd av de makroekonomiska förändringarna beräknas ske under 2023. Tillfälliga åtgärder till följd av t.ex. pandemin som minskar i omfattning eller upphör under prognosperioden har motverkande effekt på utgiftsutvecklingen.

Regeringens prognoser för de offentliga finanserna baseras på regeringens aktuella prognos för den makroekonomiska utvecklingen. Prognosen ska ses som en konsekvensanalys av tidigare beslutade, aviserade och föreslagna finanspolitiska regel- och anslagsändringar.

Efter pandemin återhämtade sig ekonomin snabbt 2021 och 2022, vilket medförde en stark utveckling av inkomsterna från skatter. Denna utveckling i kombination med höga utdelningar från kapitalinkomster i statliga bolag med statligt ägande innebar att de offentliga finanserna förstärktes snabbt i förhållande till 2020. Den lägre efterfrågan i ekonomin medför att det finansiella sparandet återigen bedöms försvagas 2023. Den offentliga sektorn väntas redovisa ett underskott, som dock begränsas av att tillfälliga stödåtgärder upphör. Bedömningen av den makroekonomiska utvecklingen medför att de offentliga finanserna väntas bli fortsatt svaga 2024. För perioden 2024–2026 väntas dock de offentliga finanserna förstärkas till följd av att endast den finanspolitik som aviserats eller beslutats är inkluderad i beräkningarna och att ekonomin väntas växa i snabbare takt mot slutet av prognosperioden.

1 Utgör den s.k. Maastrichtskulden som består av den konsoliderade statsskulden och kommunsektorns skulder på kapitalmarknaden med avdrag för AP-fondernas innehav av statsobligationer.

Källa: 2023 års ekonomiska vårproposition.

Även om den förväntade lågkonjunkturen belastar statens finanser, väntas dock underskottet i staten bli relativt måttligt och minska snabbt 2025 och 2026. Ålderspensionssystemet väntas generera ett successivt ökande överskott på 0,3–0,5 procent av BNP per år 2023–2026. För kommunsektorn beräknar regeringen årliga underskott i det finansiella sparandet under perioden 2024–2026. Kommunsektorns inkomster väntas utvecklas positivt under prognosperioden när skatteinkomsterna i genomsnitt ökar i takt med snittutvecklingen de senaste tio åren. Kommunsektorns utgifter väntas framför allt öka genom att konsumtionen utvecklas snabbt under 2023, för att åren därefter utvecklas långsammare. Inflationen bidrar till att utgifterna bedöms växa snabbt 2023. Sammantaget bedöms kommunsektorns utgifter 2023 öka mer än inkomsterna, vilket innebär att det finansiella sparandet minskar.

Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld (Maastrichtskulden) bedöms vara relativt oförändrad sett över hela prognosperioden. Till stor del beror detta på att Riksgäldskontorets upplåning minskar till följd av Riksbankens beslut att egenfinansiera sin upplåning av valutareserven och den förväntade utvecklingen av den finanspolitik som hittills beslutats och aviserats. I kombination med den väntade ekonomiska tillväxten beräknas bruttoskulden minska relativt snabbt som andel av BNP t.o.m. 2026. Den finansiella nettoförmögenheten bedöms vara positiv under hela perioden.

Regeringen bedömer att det strukturella sparandet uppgår till 0,0 procent av potentiell BNP 2023. Till följd av osäkerheten i bedömningen av det strukturella sparandet innebär dock inte en så liten skillnad i förhållande till målet någon tydlig avvikelse enligt regeringen. Inte heller 2024 bedöms någon tydlig avvikelse uppstå. Regeringen bedömer således att finanspolitikens inriktning är i linje med överskottsmålet. Regeringen konstaterar att en finanspolitik som ligger i linje med överskottsmålet gör det möjligt för penningpolitiken att verka så att inflationen inte blir varaktigt hög. Regeringen väljer att bedriva en neutral finanspolitik, vilket innebär att den varken stimulerar eller hämmar efterfrågan i ekonomin. Regeringen bedömer att bruttoskulden enligt nuvarande prognos är förenlig med skuldankarets riktmärke på 35 procent 2022–2024.

Källa: 2023 års ekonomiska vårproposition.

Regeringen framhåller att det vid en jämförelse av de olika bedömningarna är viktigt att beakta att de har gjorts vid olika tidpunkter och kan bygga på olika antaganden om den framtida politiken, t.ex. gör Konjunkturinstitutet (KI) prognoser på aktiv finanspolitik för åren efter budgetåret.

Anm.: Publiceringsdatum för regeringen 2023-04-17, Konjunkturinstitutet 2023-03-29, Ekonomistyrningsverket 2023-03-24, Riksbanken 2023-02-09 och Europeiska kommissionen 2022-11-17.

Källa: 2023 års ekonomiska vårproposition.

KI:s bedömning om en något mildare konjunkturnedgång 2023 än vad regeringen förväntar sig, medför att underskottet i de offentliga finanserna blir lägre i myndighetens prognos. Det är bl.a. inkomster från skatter som KI beräknar kommer att utvecklas något starkare. För kommande år innebär KI:s antagande om ytterligare aktiv finanspolitik att förhållandet blir det omvända. Underskottet i de offentliga finanserna växer snabbare mellan 2023 och 2024 än vad regeringen räknar med enligt myndigheten. Även den successiva förstärkningen av det finansiella sparandet efterföljande år beräknas vara långsammare enligt KI:s prognos.

Ekonomistyrningsverket (ESV) prognostiserar ett svagare finansiellt sparande 2023 än regeringen. Det beror främst på att myndigheten gör en försiktigare bedömning av intäkterna från skatt på kapital. För kommande år är myndighetens och regeringens beräkningar väl överensstämmande när det gäller det finansiella sparandet.

Kommissionens bedömningar gjordes under ett tidigare skede och bygger på väsentligt annorlunda information än inhemska bedömningar och en jämförelse bedöms inte som helt rättvisande.

Anm.: Publiceringsdatum för regeringen 2023-04-17, Konjunkturinstitutet 2023-03-29, Ekonomistyrningsverket 2023-03-24 och Europeiska kommissionen 2022-11-17.

Källa: 2023 års ekonomiska vårproposition.

Vid en jämförelse mellan regeringens och andra bedömares prognoser för det strukturella sparandet finns det i vissa fall andra skillnader än vid en jämförelse mellan prognoserna för det finansiella sparandet. Detta kan bero dels på olika bedömningar av ekonomins potentiella BNP-nivå, dels på skillnader i beräkningsmetoder. En skillnad som framför allt kan få effekt på beräkningarna enskilda år är, enligt regeringen, att regeringen till skillnad från övriga bedömare vid beräkning av BNP-gapet även justerar för eventuella konjunktureffekter av prisnivån i ekonomin.

För 2023 beräknas de takbegränsade utgifterna bli 0,7 miljarder kronor lägre än i statens budget för 2023. Utgifterna beräknas bli lägre inom många områden, bl.a. arbetsmarknadsområdet. De takbegränsade utgifterna för 2024 och 2025 beräknas bli 20,1 respektive 26,5 miljarder kronor högre än i prognosen i budgetpropositionen för 2023. Den främsta orsaken är den förändrade makroekonomiska utvecklingen och det är framför allt högre priser som påverkar en stor del av budgetens anslag. Det gäller inte minst pris- och löneomräkningen av myndigheternas förvaltningsanslag och vissa invester­ingar främst inom försvars- och infrastrukturområdena.

Regeringen anser att budgeteringsmarginalen är tillräckligt stor för att hantera den osäkerhet som finns i bedömningen av utgiftsutvecklingen 2023–2025. Jämfört med prognosen i budgetpropositionen för 2023 beräknas budgeteringsmarginalen bli 1 miljard kronor större 2023, 20 miljarder kronor mindre 2024 och 26 miljarder kronor mindre 2025.

Källa: 2023 års ekonomiska vårproposition.

Enligt regeringens bedömning bör utgiftstaket för 2026 uppgå till 1 860 miljarder kronor. Den bedömda nivån medger att de takbegränsade utgifterna för 2026 t.o.m. budgetpropositionen för 2026 som mest kan bli 144 miljarder kronor, vilket motsvarar ett utrymme för möjliga utgiftsökningar på ca 2,1 procent av BNP. Budgeteringsmarginalen 2026 uppgår till 10,0 procent av de takbegränsade utgifterna, vilket är ett större utrymme än den säkerhetsmarginal på 3,0 procent som regeringen vill upprätthålla till utgiftstaket för det tredje tillkommande året i enlighet med riktlinjen för budgeteringsmarginalens minsta storlek. Regeringen konstaterar att en budgeteringsmarginal som endast motsvarar säkerhetsmarginalen dock skulle medföra att möjligheterna att genomföra prioriterade reformer på utgiftssidan under kommande år begränsas. Om det bedöms förenligt med överskottsmålet är det enligt regeringen rimligt att reformer ska kunna genomföras på budgetens utgiftssida. Regeringens bedömning av utgiftstakets nivå för 2026 är att det kommer att motsvara 26,5 procent av potentiell BNP. Det innebär en lägre årlig ökning av utgiftstaket än den genomsnittliga årliga ökningen av nivån sedan utgiftstaket infördes 1997 t.o.m. det senaste utfallsåret 2022.

I propositionen redovisar regeringen sin bedömning av om finanspolitiken är långsiktigt hållbar, dvs. om de regler som styr de offentliga inkomsterna och utgifterna kan vara oförändrade på lång sikt, utan att det resulterar i växande underskott, och en alltför hög offentlig skuldsättning.

Regeringen bedömer att finanspolitiken är långsiktigt hållbar. Den offentliga sektorns finansiella ställning är stark, både i en historisk och i en internationell jämförelse. I den långsiktiga framskrivningen utvecklas den offentliga sektorns bruttoskuld och den finansiella nettoställningen på ett stabilt sätt. De s.k. S1- och S2-indikatorerna är –3,4 procent respektive 0,2 procent av BNP, vilket indikerar att risken för en ohållbar skuldutveckling är låg på medellång och lång sikt. Försvagningen av det offentliga sparandet 2020 och 2021 var temporär och äventyrar enligt regeringen inte finanspolitikens långsiktiga hållbarhet.

De offentliga finanserna påverkas i hög utsträckning av demografiska trender. Den demografiska utvecklingen gör att behovet av framför allt vård och omsorg ökar under de kommande åren. Det innebär att personalförsörjningen i delar av de kommunala verksamheterna kommer att vara en utmaning framöver. Om antalet anställda i den offentliga sektorn ska öka i takt med antalet personer som utnyttjar de skattefinansierade tjänsterna ökar personalbehovet med ca 8 000–11 000 per år t.o.m. 2040.

Även KI har publicerat bedömningar av den svenska finanspolitikens långsiktiga hållbarhet. KI bedömer att Sverige har starka offentliga finanser som är långsiktigt hållbara, trots att pandemin har inneburit en betydande belastning för de offentliga finanserna. Denna bedömning bygger på att befolkningen blir friskare med tiden och arbetar längre upp i åldrarna, en utveckling som KI bedömer är central för hållbarheten på längre sikt.

I partimotion 2022/23:2388 av Magdalena Andersson m.fl. (S) redovisar Socialdemokraterna sina prioriteringar för den ekonomiska politiken. Motionärerna konstaterar att Sverige befinner sig i en ny ekonomisk verklighet. Svenska hushåll plågas av höjda matpriser, hyror och räntor. Inflationen är den högsta på 30 år och utsikterna för både världsekonomin och svensk ekonomi är dystra. Det ekonomiska läget bedöms vara mycket tufft. För att inflationen ska kunna tryckas tillbaka måste finanspolitiken bedrivas ansvarsfullt. Samtidigt bör det ekonomiska utrymmet användas till att skydda hushållens ekonomi, säkra välfärden och trygga jobben under lågkonjunkturen. Motionärerna vill se en tydlig strategi för hur det försämrade ekonomiska läget ska mötas och förordar tre principer; en plan för hushållens ekonomi för att lindra effekterna av inflationen, en plan för jobben för att bekämpa lågkonjunkturen och en plan för att stärka välfärden.

För att lindra effekterna av inflationen föreslås att politiken inriktas på mer träffsäkra och välavvägda stöd till hushållen och på åtgärder som stöttar barnfamiljerna. En priskommission behöver tillsättas bl.a. för att få kontroll över prisökningarna. Enligt motionärerna syns det tydligt att Sverige nu är i en lågkonjunktur då varslen och konkurserna ökar. Regeringens kraftiga nedskärningar på arbetsmarknadspolitiken och antalet utbildningsplatser bedöms ha gjort Sverige mer sårbart för lågkonjunkturen. Den i grunden starka arbetsmarknaden prövas hårt av lågkonjunkturen, och arbetslösheten väntas stiga till över 8 procent. Politiken föreslås därför inriktas på åtgärder för att minska långtidsarbetslösheten och förbättra matchningen på arbetsmarknaden, bl.a. genom att prioritera ökade investeringar i arbetsmarknadspolitiken och i fler utbildningsplatser. Regeringens konjunkturpolitik med avvecklade inve­steringsstöd bedöms ha förvärrat situationen för svenskt bostadsbyggande. Motionärerna vill att politiken inriktas på att skapa förutsättningar för att öka investeringarna så att Sverige kan byggas starkare och grönare efter krisen.

Även kommuner och regioner har enligt motionärerna drabbats av kostnadskrisen. Ökade resurser till kommunsektorn bör därför prioriteras för att säkra välfärden och för att skapa förutsättningar för att komma till rätta med bemanningsproblematik och strukturella problem i skolan, vården och omsorgen. Samtidigt framhåller motionärerna att den kris som Sverige nu går igenom inte får skymma långsiktiga behov och samhällsproblem. Svensk välfärd bedöms utmanas från flera håll. Privatiseringar och marknadsexpe­riment slukar skattepengar som behövs i klassrummen, i hemtjänsten och på sjukhusen. Motionärerna vill därför att det offentliga tar tillbaka kontrollen över välfärden. Skattemedel ska gå till skolan, vården och omsorgen. Enligt motionärerna har alldeles för många pensionärer i dag för låg pension. Ett hållbart pensionssystem bedöms som centralt för att både nuvarande och kommande generationer ska få tillräckliga pensioner. Målet ska vara att alla ska få minst 70 procent av sin slutlön i pension. Inbetalningarna till pensionssystemet behöver därför öka.

Sverige ska vara tryggt. Motionärerna konstaterar att det säkerhetspolitiska läget kraftigt har försämrats. Politiken ska inriktas på att successivt öka vår försvarsförmåga och fullfölja upprustningen av civilförsvaret för att garantera Sveriges yttre säkerhet. Anslaget till försvaret ska nå 2 procent av BNP. Motionärerna anser att politiken bör fortsätta att prioritera resurser till polisen och hela rättskedjan. Att bryta den kriminella utvecklingen i Sverige bedömer motionärerna som en av politikens viktigaste uppgifter och de föreslår därför att den inriktas på offensiva insatser mot segregationen. När det gäller migrationspolitiken ska Sverige ha ett ordnat mottagande som säkerställer att integrationen fungerar. Rättigheter och skyldigheter ska vara tydliga. Situationen inom kriminalvården bedöms som bekymmersam och motionärerna vill att en plan tas fram som innebär att såväl säkerheten som det återfallsförebyggande arbetet kan säkerställas. Parallellsamhällen i Sverige ska brytas upp genom att politiken inriktas på åtgärder som främjar språkkun­skaper, utbildning och arbete. Motionärerna anser att arbetskraftsinvandringen ska vara behovsprövad. Alla som kan jobba ska jobba, oavsett var man kommer ifrån eller vilket kön man har. Genom en snabbare integration och bättre utbildning kan fler bidra till Sveriges tillväxt och välfärd.

Motionärerna föreslår vidare att politiken ska inriktas på att skapa förutsättningar för ett starkare näringsliv efter krisen. Genom att understödja och påskynda industrins klimatomställning kan Sverige pressa ned utsläppen, exportera grön teknik och samtidigt skapa tusentals nya jobb. Sverige ska gå före och investera i klimatvänlig teknik. Det är så Sverige stärker sin konkurrenskraft. Investeringarna i nya och upprustade järnvägar behöver fortsätta och svensk skogsråvara ska tas till vara för att ersätta det fossila bränslet. Motionärerna vill se att det byggs ett starkt och hållbart näringsliv som är förberett för framtidens utmaningar. Hållbarhet och innovation måste därför sättas i fokus och politiken behöver inriktas på att skapa incitament för investeringar i nya teknologier och innovationer, och samtidigt ge stöd till de företag som vill ställa om till en grönare verksamhet. Energiförsörjningen bedöms som avgörande för att klara klimatomställningen, varför den fossilfria energiproduktionen behöver byggas ut. Målet bör vara att minst 60 TWh ny fossilfri el ska tillföras senast 2030. Energipolitiken är enligt motionärerna central för samhällsutvecklingen och de vill därför att den ska vara föremål för breda politiska överenskommelser om allt från vindkraft till kärnkraft.

Den inriktning av politiken som motionärerna föreslår kommer att kräva ett stort budgetutrymme under kommande år. Det bör enligt motionärerna gå före stora skattesänkningar för höginkomsttagare och kostsamma felprioriteringar. Motionärerna konstaterar att Sveriges statsskuld är på historiskt låga nivåer, trots stora ekonomiska stödåtgärder under pandemin. Samtidigt framhålls att det är något som kan förändras snabbt och att det därför är nödvändigt att fortsätta slå vakt om det finanspolitiska ramverket och inte utmana statsfinansernas styrka. Sverige behöver ha beredskap för att det ekonomiska läget förvärras och att lågkonjunkturen fördjupas. Samtidigt står Sverige inför stora investeringar för att stärka välfärden, bygga ut försvaret och klara klimatomställningen. Motionärerna vill därför att översynen av det finanspolitiska ramverket tidigareläggs och att dagens överskottsmål ersätts med ett balansmål.

I partimotion 2022/23:2385 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) redovisar Vänsterpartiet sina prioriteringar för den ekonomiska politiken. Motionärerna konstaterar att de svenska hushållen är hårt pressade av hög inflation och stigande räntor. Samtidigt har inflationskrisen blottlagt att dåligt reglerade marknader och bristen på konkurrens gör det lätt för företag att höja sina priser och hålla uppe sina vinster. Riksbanken har svarat på den stigande inflationen med en snabb penningpolitisk åtstramning. Motionärerna anser att Riksbanken borde ha pausat sina räntehöjningar för att se vilka effekter den förda penningpolitiken får på den svenska ekonomin. Motionärerna kritiserar de ekonomiska ramverk som kom på plats efter 90-talskrisen och anser att den ekonomiska politiken i stället bör styras av reala mål om ökad sysselsättning, investeringar och klimatomställning där offentligfinansiella mål och inflationsmål är verktyg för att uppnå de reala målen.

Den svenska ekonomin går nu in i en lågkonjunktur, och såväl hushåll som delar av näringslivet är pressade av hög inflation och stigande räntor. Reallönesänkningarna kommer att slå hårt mot hushåll som redan har små marginaler. Det är möjligt att skydda välfärden i krisen och ge hushållen större marginaler utan att bidra till att spä på inflationen. Enligt motionärerna bör den ekonomiska krisens börda delas mer solidariskt mellan företag, stat och hushåll.

Sedan 1990-talets mitt har välfärden tvingats till återkommande besparingar, i synnerhet i glesbygdskommuner med minskande skatte­underlag. Det har inneburit att ojämlikheten i hälsa och utbildning har ökat i Sverige. Enligt motionärerna behöver resurserna öka kraftigt om ambitionerna för det offentliga åtagandet ska kunna förverkligas. Enligt motionärerna fyller en vård och omsorg som ges efter behov en mycket viktig omfördelande funktion. Kommunernas och regionernas ekonomi präglas av hög inflation och stigande räntor och kommer enligt motionärerna att påverkas av att den svenska ekonomin nu går in i en lågkonjunktur. Att inte satsa tillräckligt på välfärden innebär i praktiken nedskärningar, framhåller motionärerna som konstaterar att om de generella statsbidragen sedan 2011 skulle ha följt prisutvecklingen och de ökade behov som följer av befolknings­förändringarna, så skulle de ha varit 25 miljarder kronor högre i år än förra året. Den viktigaste strukturreformen i dagsläget är att värdesäkra statsbidragen och ge kommunsektorn de långsiktiga förutsättningar de behöver för att bedriva det välfärdsarbete som enligt motionärerna är helt centralt. Motionärerna konstaterar vidare att mycket talar för att personal­försörjningen kommer att bli en ännu större utmaning för kommunerna och regionerna under den närmaste tioårsperioden.

Kombinationen av hög inflation och en ekonomi som är på väg in i en lågkonjunktur ställer enligt motionärerna finanspolitiken inför ett dilemma. Motionärernas slutsats är att det politiska ansvaret för krisen måste handla om att bekämpa inflationen och att samtidigt skydda dem som har det sämst ställt. Motionärerna anser att inflationen bör bekämpas genom insatser som faktiskt leder till lägre inflation. Att införa s.k. Sverigepriser på el skulle enligt motionärerna sänka inflationen med omkring 1–2 procentenheter och en överenskommelse med de stora livsmedelsföretagen krävs för att hålla tillbaka prisökningarna på mat. Utöver det vill motionärerna se halverade taxor i kollektivtrafiken. Med motionärernas politik skulle inflationen vara lägre och Riksbanken skulle inte behöva höja räntan i samma tempo. Genom en omfördelande skattepolitik och omfattande satsningar på de sämst ställda hushållen genom stärkta trygghetssystem samt sänkta avgifter och taxor på för hushållen nödvändiga utgifter skulle de sämst ställda få bättre förutsättningar att klara av den pågående krisen. Bördorna i en kris som denna bör enligt motionärerna fördelas solidariskt. För att skapa utrymme för en prioriterad resursökning till välfärdssektorn, sänkta kostnader i kollektivtrafiken, ett hög­kostnadsskydd i tandvården, högre ersättningar i arbetslöshetsersättningen, återinförande av karensersättningen, höjda barnbidrag och flerbarnstillägg samt införande av ett ensamståendetillägg bör de som har mest också bidra mer.

Enligt motionärerna bygger deras inriktning för den ekonomiska politiken på att egen försörjning är grunden för personlig frihet och självständighet. De anser att arbete utgör basen för ekonomiskt välstånd som ger möjlighet till delaktighet i samhällslivet. Den ekonomiska politiken ska sträva mot hållbar tillväxt, full sysselsättning och ekonomisk jämlikhet, och därför bör den ekonomiska politiken ha som inriktning att pressa ner arbetslösheten och skapa förutsättningar för en hög sysselsättning i ett jämlikt samhälle med trygga löntagare. Grunden för den svenska arbetsmarknadsmodellen är starka parter och bygger på en politik för sysselsättning, en aktiv arbetsmarknadspolitik, starka trygghetssystem, en stark arbetsrätt, ett starkt anställningsskydd och kollektivavtalstäckning. Motionärerna vill återskapa den positiva arbetslinjen genom trygga socialförsäkringar och en satsning på aktiv arbetsmarknads­politik i offentlig regi.

Den svenska arbetsmarknadsmodellen kompletteras och stärks upp av en stark och generell välfärd. Även bostadsförsörjningen och bostadspolitiken är enligt motionärerna en viktig pelare i hushållens möjligheter att bo och leva på de platser som efterfrågas. Motionärerna anser vidare att den svenska sjukvården och äldreomsorgen behöver återgå till att styras med utgångspunkt från hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf om vård efter behov. Utbildning och humankapital är en avgörande faktor för ökad arbetsproduktivitet och motionärerna vill göra högkvalitativ utbildning tillgänglig för fler och de vill därför rikta in mer resurser på utbildning. De vill också utreda ökade kompensatoriska inslag i fördelningen av utbildningsresurserna.

Enligt motionärerna tar deras klimat- och miljöpolitik sin utgångspunkt i att samhället behöver ställa om på ett omfattande, skyndsamt och strukturerat vis för att uppnå klimatmålen och undvika en klimatkatastrof. Klimatpolitiken bör inte frikopplas från frågor om sysselsättning, välfärd och regional utveckling. En politik för hållbar tillväxt, ökad jämlikhet och full sysselsättning behöver enligt motionärerna understödjas av en hög kvalitet i välfärdstjänster och effektiva försäkringssystem. Skatterna fyller i det sammanhanget flera viktiga funktioner och de ska finansiera gemensamma åtaganden och jämna ut inkomstskillnader. Motionärerna söker mandat för att inleda arbetet med en genomgripande skattereform som ska skapa ett enhetligt, rättvist och legitimt skattesystem som kan bidra till en långsiktig finansiering av välfärden.

I partimotion 2022/23:2389 av Martin Ådahl m.fl. (C) redovisar Centerpartiet sina prioriteringar för den ekonomiska politiken. Motionärerna konstaterar att Sverige och den svenska ekonomin står inför stora utmaningar i form av dämpad tillväxt, hög inflation, högre arbetslöshet, sjunkande reallöner, pressade hushåll och minskade investeringar. Rysslands invasion av Ukraina har försämrat den säkerhetspolitiska situationen för Sverige, tiden för att världen ska klara klimatomställningen håller på att rinna ut och gängkriminaliteten i Sverige skördar dödsoffer varje vecka. Det ekonomiska läget kräver enligt motionärerna att finanspolitiken fokuserar på och prioriterar åtgärder som stöttar konjunkturen och underlättar ansträngningarna med att få ned inflationen. Det bedöms som viktigt att små växande företag värnas då de är motorn i svensk ekonomi och bygger vårt välstånd. Politiken bör inriktas på att sänka kostnader, bl.a. genom att sänka skatten på att anställa, bredda etableringsjobben och värna arbetslinjen så att fler går från bidrag till jobb. Arbetslöshetsförsäkringen bör därför reformeras samtidigt som jobbstimu­lansen fördubblas för den som går från försörjningsstöd till arbete. Regelrådet bör göras till en egen myndighet för att på sätt kunna minska regelkrånglet. Den kompetensbrist som finns parallellt med arbetslösheten bör enligt motionärerna åtgärdas genom att politiken inriktas på att förstärka yrkesutbildningarna och studiestödet för omställning. Det bör också säkerställas att ingen enskild grupp, bransch eller region får bära en oproportionerligt stor del av den börda som lågkonjunkturen medför. Motionärerna vill därför att politiken fokuserar på åtgärder som kompenserar för de ökande kostnaderna för de som har det sämst ställt, bl.a. genom att öka underhållsstödet och stödet till civilsamhället.

Kommuner och regioner bedöms stå inför stora ekonomiska utmaningar och väntas gå med underskott såväl innevarande år som kommande år. Motionärerna vill att regeringen prioriterar resurser till kommuner och regioner, bl.a. för att rädda lärare och skolor.

I motionen anförs att klimatförändringarna är akuta och att utsläppen behöver minska snabbt och mycket. Motionärerna är oroade över att regeringen prioriterat bort viktiga miljö- och klimatåtgärder och vidtar en rad åtgärder som väntas öka utsläppen. För att målen för klimatomställningen ska nås måste takten i klimatpolitiken öka. Motionärerna menar att det kräver snabba och genomgripande reformer av transportsektorn, industrin och övriga delar av samhället samtidigt som reformerna måste utformas så att de fungerar i människors vardag. Motionärerna vill att alla ska känna sig delaktiga i klimatomställningen och föreslår därför att politiken inriktas på att skapa en folkrörelse för klimatet så att alla ges en chans att vara med i omställningen, bl.a. genom att prioritera resurser för en utökning av det gröna avdraget, för en särskild klimatkredit och för att återupprätta skattefriheten för biogas. En kriskommission bör inrättas för att få igång utbyggnaden av ny elproduktion. Målet ska vara att produktionen av el i Sverige växer till över 250 TWh före 2030. Höga el- och dieselpriser påverkar många hushåll på den svenska landsbygden. Motionärerna vill att politiken ska värna landsbygden på riktigt genom att prioritera åtgärder som bl.a. en rabatt på bränsle vid pump för de som bor på landsbygden, en möjlighet att skriva av studielån, ökade stöd till lantbrukare och bönder samt en förlängning av nedsättningen av dieselskatten. De riktade statsbidragen till kommunerna bör minska till förmån för generella statsbidrag för att därigenom skapa bättre förutsättningar för kommunerna att själva styra medlen dit de behövs som mest.

Motionärerna konstaterar att det råder en bred enighet om att kraftigt förstärka resurserna till polisen, kriminalvården och hela rättsväsendet. Däremot menar motionärerna att det görs för lite för att stoppa nyrekryteringen av ungdomar och barn till kriminella gäng. Politiken behöver därför inriktas på att i större utsträckning prioritera åtgärder och resurser för att stoppa denna rekrytering, bl.a. genom att stärka de som jobbar inom socialtjänsten och genom att ersätta Sis-hem med ungdomsfängelser. I motionen anförs att Sverige under en lång tid har varit i behov av ett stärkt försvar – ett behov som har förstärkts och blivit mer akut sedan Rysslands invasion av Ukraina. Motionärerna vill se en snabb och bred upprustning av det svenska försvaret med målet om att försvarsutgifterna ökar till 2 procent av BNP till 2026 och att Försvarsmakten får täckning för allt militärt stöd till Ukraina. Sverige bör också kraftfullt skala upp stödet till det ukrainska folket.

Motionärerna konstaterar att de utmaningar som Sverige står inför leder till svåra finanspolitiska avväganden. Reformer måste därför genomföras på ett sätt som inte spär på inflationen, som bidrar till att förbättra den svenska ekonomins funktionssätt och som är förenligt med det finanspolitiska ramverket. Prioriterade reformer bör finansieras genom att trygghetssystem riktade till människor som är arbetsföra har ett stort jobbfokus och fungerar som omställningsförsäkring, ett ökat inslag av kvalificering till välfärdssystemen, minskade riktade statsbidrag till förmån för generella och slopade ineffektiva undantag från miljö- och klimatskatter.

Motionärerna bedömer att utgiftstaket för 2026 bör uppgå till 1 850 miljarder kronor i stället för 1 860 miljarder kronor som regeringen bedömer. Regeringens bedömning medför en budgeteringsmarginal om 10 procent av de takbegränsade utgifterna 2026. Motionärerna menar att utgiftstakets styrande effekt riskerar att bli svag med en sådan storlek på budgeteringsmarginalen och de anser att det inte vore orimligt att se över systemet med utgiftstak i samband med den planerade översynen av överskottsmålet.

I partimotion 2022/23:2383 av Per Bolund m.fl. (MP) redovisar Miljöpartiet sina prioriteringar för den ekonomiska politiken. Motionärerna konstaterar att Sverige och världen står inför stora utmaningar. Livsmedelskrisen och den ekonomiska krisen som följt i spåren av pandemin och Rysslands olagliga anfallskrig mot Ukraina drabbar hårdast de hushåll som har de minsta marginalerna. Motionärerna anser att av alla utmaningar vi står inför är klimatförändringarna det största hotet. Med det förslag till inriktning på den ekonomiska politiken som presenteras i motionen kommer enligt motionärerna klimatomställningen att klaras och det är möjligt att bygga ett grönt samhälle med nya jobb och framtidstro.

Det ekonomiska läget präglas av den höga inflationen och att Sverige går in i en lågkonjunktur. De snabba prisökningarna minskar hushållens köpkraft. Riksbanken har på mindre än ett år höjt styrräntan från 0 procent till 3,5 procent för att få ned inflationen. Motionärerna konstaterar att det ibland låter som om finanspolitiken i det läge som råder inte kan utformas på annat sätt än att agera ytterst passivt när det gäller stöd till hushåll och välfärden. Motionärerna håller inte med, utan menar att det hade kunnat bedrivas en mer aktiv politik som stöttar hushållen, välfärden och den gröna omställningen utan att spä på inflationen. Enligt motionärerna finns det finanspolitiskt utrymme. När arbetslösheten nu väntas stiga de närmaste åren anser motionärerna att det är angeläget att se till att de som är arbetslösa får möjlighet att bygga sina kompetenser och att fler ges chansen till utbildning och vidareutbildning i bristyrken.

Med ekonomisk politik väljer vi vilket samhälle vi skapar. Det finns bättre mått för välfärd och utveckling än BNP och motionärerna vill verka för innovativa ekonomiska modeller som stöder ekonomi inom naturens ramar. Staten måste ta en aktiv roll och främja investeringar i klimatsmarta lösningar. De svenska företagen är avgörande för Sveriges klimatarbete och konkurrenskraft, och den gröna industriella revolution som pågår bygger på en tidigare tydlighet från politiken. De gröna näringarna är en central del av samhällsekonomin och avgörande för omställningen till en fossilfri ekonomi. Det behövs ett vidgat synsätt på vad marken ska producera per hektar utöver livsmedel, där olika ekosystemtjänster som rent vatten, bördiga jordar och artmångfald måste räknas in. Med utgångspunkt i vetenskapen vill motionärerna göra vad som krävs för att nå Sveriges del av Parisavtalet, dvs. netto–noll–utsläpp redan 2035. För att kunna ställa om behövs också investeringar i utbildning, elnät och energiproduktion.

Välfärden är enligt motionärerna underfinansierad och sviterna efter pandemin har inte gjort det bättre. Med ökande behov framöver och en inflation som driver upp kostnaderna måste de ekonomiska resurserna följa efter. Förutom att prioritera resurser till ökade generella statsbidrag till kommuner och regioner vill motionärerna prioritera resurser för nyanställningar och högre löner. Vinst ska inte vara drivkraften i vården och inte heller gå ut över prioriteringsordningen i hälso- och sjukvårdslagen. Utöver detta innebär motionärernas inriktning för den ekonomiska politiken bl.a. att barnbidraget, underhållsstödet och bostadsbidraget inflationssäkras, att lägstanivån i sjuk- och aktivitetsersättningen höjs och att pensionen höjs med fokus på de lägsta pensionerna. Motionärerna prioriterar vidare en inriktning som innebär mer resurser till skolan. Resurserna ska i högre utsträckning fördelas efter behov, och aktiebolag med vinstsyfte hör inte hemma i skolan. Motionärerna vill se att det byggs fler bostäder som efterfrågas av många, inte minst av unga, studenter, äldre och stora familjer.

Motionärerna konstaterar att Sveriges offentliga finanser är starka. I den senaste rapporten från Klimatpolitiska rådet påpekas att regeringens beslutade och aviserade åtgärder kommer att öka utsläppen, vilket motionärerna konstaterar är allvarlig kritik i ett läge där utsläppen i stället måste minska snabbt. Motionärerna anser att det finanspolitiska ramverket bör ses över för att skapa utrymme för nödvändiga investeringar i den gröna omställningen. Motionärerna vill lånefinansiera dessa investeringar. Att inte ta till vara de möjligheter som den gröna omställningen erbjuder Sverige på grund av ett allt för stramt finanspolitiskt ramverk vore en mycket olycklig samhälls­ekonomisk prioritering anser motionärerna, som också vill att överskottsmålet ersätts med ett balansmål för att göra det möjligt med nödvändiga satsningar på välfärden.

Motionärerna anser vidare att skattepolitiken ska vara ett verktyg för att styra ekonomisk aktivitet och de vill införa mer skattepolitik som styr om mot hållbarhet och låga utsläpp. Genom att utveckla sådana system blir det lättare för medborgarna att leva hållbart, även på landsbygden där det behövs skattemässiga fördelar för att ställa om i transportsektorn. Skattesystemet spelar en nyckelroll för att bidra till att Sverige håller ihop. Motionärerna anser att den som tjänar mer och äger mer också ska betala mer i skatt och de förespråkar en mer progressiv kapitalbeskattning.

Samtidigt som klimatförändringarna och naturdöden blir allt värre får allt fler svenska hushåll svårt att få pengarna att räcka till det nödvändigaste. Motionärerna anser att det krävs kraftiga åtgärder i absolut närtid som stöttar barnfamiljer och de hushåll som lever med små marginaler. Detta är en bättre prioritering än att gynna höginkomsttagare genom att låta brytpunkten för statlig skatt justeras med inflationen. Motionärerna prioriterar slopad matmoms, inflationssäkrat barnbidrag, gratis frukost till barn i skolan och att det förhöjda bostadsbidraget också ska märkas i plånboken hos de som uppbär försörjningsstöd.

Enligt motionärerna befinner vi oss i ett planetärt nödläge och det behövs nu åtgärder för att minska utsläppen och öka takten i klimatomställningen. För att möjliggöra för fler att vara med i omställningen snabbare och för att underlätta för hushåll med knappa ekonomiska omständigheter vill motionärerna att kollektivtrafiken ska bli billigare och byggs ut, att elbilarna blir tillgängliga för fler och att det byggs fler laddstationer i hela landet.

I motion 2022/23:615 av Markus Kallifatides (S) yrkandena 1–3 anförs att Sverige behöver en långsiktigt högre investeringstakt, men att möjligheten att föra en modern investeringsdriven politik i Sverige hämmas av dagens utformning av det finanspolitiska ramverket. Motionären vill därför att översynen av det finanspolitiska ramverket tidigareläggs, att det sker en övergång från överskottsmål till balansmål och att det öppnas upp för lånefinansiering av strategiska infrastrukturprojekt med stor klimatnytta.

I kommittémotion 2022/23:1121 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) yrkandena 3 och 4 anförs att det skett en olycklig praxisförskjutning när det gäller budgetprocessen. Motionärerna vill därför att regeringen återkommer med förslag på hur budgetprocessen kan förstärkas och hur lagstiftningen kan skärpas för ändring av utgiftstaket. Ofinansierade extra ändringsbudgetar, anslagshöjningar och skattesänkningar utan ordentlig beredning bör enligt motionärerna förbjudas liksom budgetdrivande utskottsinitiativ. Motionärerna framhåller att utgiftstaket är det främsta skyddet mot en alltför vidlyftig finans- och stimulanspolitik, varför det i lag bör fastslås att utgiftstaket för innevarande år endast får höjas om synnerliga skäl föreligger.

I motion 2022/23:1162 av Joakim Järrebring (S) anförs att inkomstskill­naderna i Sverige trendmässigt har ökat sedan 1990-talet. För att Sverige ska kunna bryta utvecklingen krävs tydliga mål för den förda politiken. Tydliga och mätbara mål skulle hjälpa till att fokusera arbetet och vara en vägledning när prioriteringar ska göras. Motionären anser därför att det bör fastställas mål för hur jämlikheten ska utvecklas.

I motion 2022/23:1313 av Mathias Tegnér (S) anförs att tempot i klimatomställningen behöver öka; bl.a. behöver det klimatpolitiska ramverket och den klimatpolitiska handlingsplanen få ett lika starkt och tydligt genomslag i regeringens arbete som budgetpolitiken och det finanspolitiska ramverket. Motionären vill därför att den ekonomiska politiken ses över för att säkerställa att ett klimatperspektiv är integrerat i finanspolitiken.

I partimotion 2022/23:2175 av Per Bolund m.fl. (MP) yrkande 15 anförs att samhällsutvecklingen ska leda till ekologisk och social hållbarhet. Genom att säkerställa robusta ekosystem säkras långsiktiga förutsättningar för en stabil ekonomi. Motionärerna vill därför att den ekonomiska politiken utformas inom ramen för nationella klimat- och miljömål och att de nya välfärdsmåtten ska vara styrande i budgeten.

I yttrande 2022/23:SkU5y tillstyrker skatteutskottet regeringens riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken i de delar dessa avser skatteutskottets beredningsområde. Skatteutskottet avstyrker de fyra partimotionerna från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet. I yttrandet finns fyra avvikande meningar där Socialdemokra­terna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet tillstyrker sina respektive förslag till riktlinjer.

I yttrandet anför skatteutskottet att skattepolitiken ska säkra stabila skatteintäkter och skapa förutsättningar för en hållbar tillväxt och en hög sysselsättning. Skatterna ska vara konkurrenskraftiga, entreprenörskap och företagande ska uppmuntras och regelbördan ska minska. Skatteutskottet delar regeringens bedömning att arbetslinjen ska återupprättas och strukturreformer genomföras för att öka tillväxten. Skatteutskottet delar vidare regeringens bedömning att när det ekonomiska läget tillåter bör skatten på arbete sänkas ytterligare för att öka drivkrafterna till arbete och för att det ska löna sig mer att arbeta. Skatteutskottet delar regeringens bedömningar och tillstyrker därför regeringens riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken i de delar som avser skatteutskottets beredningsområde.

Yttrandet finns i sin helhet i bilaga 2 till betänkandet.

Nedan redovisas aktuella bedömningar av den ekonomiska utvecklingen och de offentliga finanserna som lämnats efter det att vårpropositionen lämnades till riksdagen den 17 april 2023. Vidare redovisas en sammanfattning av Finanspolitiska rådets rapport 2023 och Sveriges Kommuner och Regioners ekonomirapport 2023.

I rapporten konstaterar kommissionen att EU:s ekonomi har utvecklats bättre under början av 2023 än vad som förväntades i prognosen från vintern 2022. Det förklaras främst av lägre energipriser och en minskad konsumtion av gas. De lägre priserna på energi är en följd av att EU snabbt har kunnat utvidga sitt utbud av energikällor. Den privata konsumtionen väntas däremot fortsätta att vara dämpad då lönetillväxten är lägre än inflationen. Inflationen är fortfarande hög och även om ECB och EU-ländernas centralbanker förväntas vara nära toppen av räntehöjningar bedömer kommissionen att det finns en risk för att den turbulens som nyligen uppstod i den finansiella sektorn pressar kostnader och leder till en svagare tillväxt av investeringar särskilt i bostadssektorn. Prognosen är att BNP växer med 1,0 procent 2023 och med 1,7 procent 2024 i EU och med 1,1 procent respektive 1,6 procent för motsvarande år i euroområdet. Inflationen väntas ligga kvar på relativt höga nivåer 2023 både i EU och i euroområdet, 6,7 respektive 5,8 procent, för att därefter minska till 3,1 respektive 2,8 procent under 2024. Arbetsmarknaden har utvecklats starkt trots den svagare ekonomiska tillväxten. Prognosen är att arbetslösheten uppgår till ca 6 procent både 2023 och 2024.

I Sverige väntas den privata konsumtionen minska under 2023 som en följd av högre bolånekostnader och högre prisnivåer. Den svaga utvecklingen på bostadsmarknaden bedöms fortsätta att påverka byggaktiviteten negativt och väntas tillsammans med bl.a. den osäkerhet som råder om kostnadernas utveckling dra ned de totala investeringarna. Nedgången i den inhemska efterfrågan i förhållande till Sveriges handelspartner förväntas minska importen mer än exporten och därigenom stödja nettohandeln. Sammantaget är prognosen att BNP minskar med 0,5 procent 2023, innan den växer igen med 1,1 procent 2024 då en återhämtning av den reala disponibla inkomsten väntas stödja konsumtionstillväxten. Däremot väntas investeringarna fortsätta att utvecklas svagt som en följd av lågkonjunkturen på bostadsmarknaden, stigande realräntor och sjunkande vinstmarginaler hos företagen. Den negativa ekonomiska utvecklingen i Sverige förväntas påverka sysselsättningen främst inom bygg- och fastighetssektorn. Arbetslösheten väntas öka från 7,5 procent 2022 till 8,0 procent 2024.

I rapporten redovisar Riksbanken sin bedömning av den ekonomiska utvecklingen i Sverige och omvärlden för åren 2023–2025.

Riksbanken konstaterar att inflationen i Sverige och i omvärlden fortfarande är mycket hög. För att inflationen ska falla och stabiliseras vid målet inom rimlig tid har direktionen beslutat att höja Riksbankens styrränta med 0,5 procentenheter till 3,5 procent. Prognosen visar att styrräntan troligen kommer att höjas med ytterligare 0,25 procentenheter i juni eller september. Under 2023 väntas energipriserna falla och prisutvecklingen i producentledet normaliseras, samtidigt som en stramare penningpolitik väntas dämpa efterfrågan i ekonomin. Prognosen är att inflationen i Sverige mätt med KPIF och KPIF exklusive energi faller i år och stabiliseras nära målet på 2 procent under 2024.

Den inhemska efterfrågan väntas bli svag under 2023. Stigande priser och allt högre ränteutgifter tynger hushållens köpkraft och konsumtionen väntas sjunka 2023, jämfört med 2022. Även bostadsmarknaden har påverkats av den höga inflationen och den strama penningpolitiken. Lägre priser, ökade byggkostnader och ökade finansieringskostnader har inneburit att bostadsbyggandet bromsat in. Byggandet väntas fortsätta att sjunka under 2024. I prognosen räknar Riksbanken med att regeringens satsningar på försvaret bidrar positivt till tillväxten och den inhemska efterfrågan under de kommande åren genom en ökad offentlig konsumtion och ökade investeringar.

I takt med att inflationen sjunker förbättras hushållens reala disponibla inkomster, och både konsumtionen och bostadsmarknaden väntas återhämta sig under 2024 och 2025. Även i omvärlden väntas efterfrågan successivt stiga fr.o.m. 2024, vilket stärker svenskt export och företagens investeringsvilja.

Sammantaget väntas BNP minska med 0,7 procent 2023 för att därefter öka med 0,2 procent respektive 1,8 procent för 2024 och 2025. Det kan jämföras med regeringens prognos på –1,0, 1,2 och 2,6 procent för motsvarande år.

I takt med att den ekonomiska aktiviteten stiger ökar efterfrågan på arbetskraft. Arbetslösheten väntas vara som högst i slutet av 2024 för att därefter sjunka när sysselsättningen återigen börja öka i en snabbare takt. Prognosen över arbetslösheten är 7,8, 8,5 och 8,4 procent för respektive år 2023–2025.

I propositionen jämför regeringen sin prognos över det finansiella sparandet med motsvarande prognoser från Riksbanken, Konjunkturinstitutet, Ekonomi­styrningsverket och Europeiska kommissionen. Efter det att vårpropositionen lämnades har Riksbanken och Europeiska kommissionen publicerat nya prognoser över det finansiella sparandet, se tabell 10.

Källa: 2023 års ekonomiska vårproposition, Riksbankens penningpolitiska rapport april 2023, Europeiska kommissionens ekonomiska vårprognos maj 2023.

Den 10 maj publicerade Finanspolitiska rådet sin rapport Svensk finanspolitik 2023. I rapporten presenterar rådet sin bedömning av den förda finanspolitiken. Nedan redovisas en kort sammanfattning av rapporten.

• Rådet bedömer att finanspolitiken var i linje med det finanspolitiska ramverket, både i budgetpropositionen för 2023 och i 2023 års ekonomiska vårproposition. Lågkonjunkturen i sig skulle enligt rådet kunna motivera en mer expansiv politik men ramverket ger utrymme för att beakta inflationen och penningpolitikens utmaningar, vilket rådet konstaterar att regeringen har gjort.

• Elstödet påverkar inte något av de budgetpolitiska målen men är den största enskilda åtgärden för 2023. I likhet med regeringen anser rådet att stödet har en expansiv effekt som behöver vägas in i bedömningen av finanspolitiken. Rådet anser att det finns flera oklarheter i budgetpropositionen för 2023 som försvårar bedömningen av regeringens överväganden och att det inte är tydligt hur regeringen kommer fram till att finanspolitiken är neutral när elstödet beaktas.

• Rådet konstaterar att regeringen har bytt metod för att beräkna potentiell BNP, vilket påverkar beräkningen av det strukturella sparandet. Eftersom det är den viktigaste indikatorn på om överskottsmålet är uppfyllt anser rådet att regeringen borde ha redovisat motiven till metodbytet och hur det påverkar reformutrymmet och finanspolitikens inriktning. Tydlighet är en hörnsten i ramverket och rådet anser att det är anmärkningsvärt att det i budgetpropositionen råder en otydlighet både kring finanspolitikens inriktning och hur metodbytet påverkar bedömning av finanspolitiken.

• Rådet anser att motiven till de föreslagna nivåerna på utgiftstaken redovisas mycket sparsamt. Hur regeringen ser på utgifternas utveckling i ett medelfristigt perspektiv borde enligt rådet ges mer utrymme.

• I fjolårets rapport uttryckte rådet en oro för budgetprocessen mot bakgrund av den omfattande användningen av extra ändringsbudgetar under pandemin. Rådet noterar att användningen har avtagit och att budgetprocessen förefaller ha normaliserats. Rådet är dock fortfarande oroligt och menar att praxis eroderade mycket snabbt och att den förbättring som nu skett troligen hänger samman med det nuvarande parlamentariska läget.

• Rådet är kritiskt till de finanspolitiska åtgärder som regeringen använt sig av. En stor del av de stöd som har betalats ut har varit i form av stöd för stigande elkostnader. Prisstöd är enligt rådet generellt sett problematiska då de motverkar omställning och effektivisering. I den akuta situation som uppstod hösten 2022 har rådet förståelse för de beslut som fattades. Rådet anser dock att elstöden till hushållen var för stora, att utformningen var bristfällig och att de upprepade stöden skapar problem med incitament. Rådet är särskilt frågande till de breda elstöd som aviserats till företag då risken bedöms som stor att stöden främst ökar företagens vinster. Rådet menar att det hade varit bättre om politiken i större utsträckning använt sig av åtgärder som kunnat bidra till att ekonomin fungerar bättre, t.ex. genom skattesänkningar för låginkomsttagare, åtgärder som förbättrar matchningen på arbetsmarknaden och främjande av energiproduktion.

• Inför nästa ramverksöversyn, som enligt rådet bör inledas om något år för att den ska vara färdig 2027 när nästa ramverksperiod inleds, lyfter rådet några frågor som har betydelse för ramverkets utformning. Det handlar om den demografiska utvecklingen, om en eventuell investeringspuckel av bl.a. klimat- och försvarsinvesteringar, statliga och kommunala investeringsbehov och om utvecklade ekonomier kan komma att präglas av sekulär stagnation, dvs. svag tillväxt och låg inflation trots ett mycket lågt ränteläge.

I rapporten belyser Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) kommunernas och regionernas ekonomiska situation och förutsättningar på några års sikt. Hög inflation, ökade pensionskostnader och stigande räntekostnader väntas bidra till ett historiskt lågt resultat för kommunerna och regionerna. Många kommuner och nästan alla regioner väntas redovisa underskott både 2023 och 2024. Resultaten i kommunerna och regionerna faller med nära 50 miljarder kronor till –6 miljarder kronor 2023 för att sedan falla ytterligare till –28 miljarder kronor 2024. På flera håll bedöms underskotten vara så stora att de inte är möjliga att hantera på kort sikt, vilket innebär att resultatnivån förväntas bli negativ både 2023 och 2024, även om de flesta regioner och många kommuner vidtar åtgärder. SKR räknar därför med stora underskott även 2024, trots kommunernas och regionernas arbete med effektiviseringar, besparingar och eventuella skattehöjningar. När och hur mycket inflationen dämpas bedöms som avgörande för den ekonomiska utvecklingen. SKR bedömer att resultaten återhämtas under 2025 och 2026. De långsiktiga behoven av välfärd väntas öka samtidigt som bristen på arbetskraft växer när antalet personer över 80 år blir allt fler. Kompetensförsörjningen fortsätter enligt SKR att vara en stor utmaning. Den långsiktiga situationen, och utmaningarna, ser olika ut beroende på kommunens eller regionens ekonomiska ställning, struktur, investeringsbehov och framtida befolkningsförändring.

SKR efterlyser en mer långsiktig och mindre detaljerad statlig styrning som skapar förutsättningar för en bättre framförhållning och stabilare planeringsförutsättningar för kommunerna och regionerna samt bättre förutsättningar för verksamheten att bli mer resurseffektiv. Vidare anser SKR att statsbidragen borde värdesäkras och därmed räknas upp med priser, löner och demografi för att välfärden ska få stabilare planeringsförutsättningar och möjlighet till långsiktig planering.

Den 24 maj 2023 offentliggjorde kommissionen 2023 års landrapport för Sverige. I rapporten bedömer kommissionen hur väl Sverige har lyckats med de relevanta landsspecifika rekommendationer som rådet antog mellan 2019 och 2022, och gör en utvärdering av Sveriges genomförande av återhämtnings- och resiliensplanen. Kommissionen har också genomfört en fördjupad granskning av Sverige, genom vilken de kom fram till att Sverige har makroekonomiska obalanser. Enligt kommissionen kvarstår framför allt sårbarheter i fråga om fastighetsmarknaden och den höga privata skuldsättningen. De politiska framstegen bedöms ha varit begränsade. Enligt kommissionen är det särskilt skattesystemet som fortsätter att gynna bostadsägande genom den låga fastighetsskatten som uppmuntrar till lånefinansierade bostadsköp genom betydande ränteavdrag för bolån. Dessutom anser kommissionen att reformen av den ineffektiva hyresmarknaden har varit begränsad.

Mot bakgrund av kommissionens fördjupade granskning och bedömning har rådet granskat det nationella reformprogrammet för 2023 och konvergensprogrammet för 2023. Rådet lämnar följande rekommendationer till Sverige för 2023 och 2024:

• Avveckla de gällande energistödåtgärderna senast till slutet 2023. Om nya ökningar av energipriset skulle kräva stödåtgärder, säkerställa att dessa är riktade mot att skydda utsatta hushåll och företag, är skattemässigt hållbara och uppmuntrar till energibesparingar.

• Upprätthålla sunda offentliga finanser under 2024 och samtidigt bevara nationellt finansierade offentliga investeringar och säkerställa ett effektivt utnyttjande av bidrag från faciliteten för återhämtning och resiliens och andra EU-fonder, särskilt för att främja den gröna och den digitala omställningen.

• För perioden efter 2024 fortsätta att genomföra investeringar och reformer som leder till högre hållbar tillväxt och bevara en sund offentligfinansiell ställning på medellång sikt.

• Minska risker kopplade till hushållens höga skuldsättning och obalanser på bostadsmarknaden genom att minska ränteavdragen för bolån och/eller genom att höja fastighetsskatten, samtidigt som man inrättar lämpliga verktyg för bättre utvärdering och mer riktade åtgärder. Stimulera investeringar i bostadsbyggande för att motverka de mest akuta bristerna, särskilt genom att avlägsna strukturella hinder för byggandet och genom att säkerställa tillgången till byggbar mark. Förbättra effektiviteten på bostadsmarknaden, bl.a. annat genom reformer av hyresmarknaden.

• Fortsätta med ett stabilt genomförande av återhämtnings- och resiliens­planen och snabbt slutföra Repower EU-kapitlet i syfte att omgående inleda genomförandet.

• Fortsätta med ett snabbt genomförande av de sammanhållningspolitiska programmen i komplementaritet och synergi med återhämtnings- och resiliensplanen.

• Förbättra utbildningsresultaten för elever från mindre gynnad socioekonomisk bakgrund och elever med migrantbakgrund genom att säkerställa lika möjligheter till tillträde till skolsystemet och åtgärda bristen på kvalificerade lärare. Utveckla mindre gynnade gruppers färdigheter, särskilt när det gäller personer med migrantbakgrund, genom att anpassa resurser och metoder efter deras behov, med målet att bidra till deras integration på arbetsmarknaden.

• Minska beroendet av fossila bränslen genom att påskynda användningen av förnybara energikällor, däribland genom att utöka och uppgradera energiöverföringsnäten, genomföra reformer för att förenkla och snabba upp administrativa förfaranden och tillståndsförfaranden samt förbättra energieffektiviteten.

Utskottets ställningstagande

Den ekonomiska aktiviteten i vår omvärld väntas fortsätta att utvecklas svagt 2023. Regeringens prognos är att den sammanvägda BNP-tillväxten för Sveriges viktigaste handelspartner utvecklas svagt under 2023 och 2024. Osäkerheten i prognosen bedöms som stor och framför allt kopplad till hur ekonomin kommer att påverkas av den höga inflationen och snabbt stigande räntor. Utskottet konstaterar att de snabba räntehöjningarna har inneburit risker kopplade till den finansiella stabiliteten.

Svensk ekonomi bedöms vara i en lågkonjunktur 2023 och 2024. Den ekonomiska aktiviteten i Sverige mattades av under 2022 och en svag inhemsk efterfrågan väntas leda till att BNP-tillväxten blir negativ 2023. Även i Sverige väntas en fortsatt hög inflation, stigande räntekostnader och en förhöjd osäkerhet tynga hushållens konsumtion och företagens investeringar. Regeringens prognos är att BNP minskar med 1,0 procent 2023 för att därefter öka med 1,2 procent 2024. Nettoexporten bidrar dock positivt till BNP 2023.

I takt med att inflationen och räntorna sjunker väntas köpkraften hos hushållen och tillväxten i hushållens konsumtion stiga. Lägre räntor väntas också bidra till att företagen ökar sina investeringar. Regeringens bedömning är att konjunkturläget förbättras 2025 och 2026 men att lågkonjunkturen dröjer sig kvar under 2025. Svensk ekonomi bedöms nå konjunkturell balans 2026.

Den minskade aktiviteten i ekonomin väntas påverka arbetsmarknaden med viss fördröjning. Sysselsättningstillväxten väntas minska under 2023 och arbetslösheten öka. Regeringens prognos är att arbetslösheten uppgår till 7,9 respektive 8,3 procent för 2023 och 2024. I takt med att konjunkturläget förbättras väntas också läget på arbetsmarknaden förbättras om än med en viss fördröjning.

Utskottet noterar också att regeringen följer den långsiktiga samhällsut­vecklingen genom att redovisa indikatorer på välståndet i Sverige uppdelat på ekonomiskt, miljömässigt socialt välstånd.

Utskottet konstaterar att till följd av konjunkturnedgången så väntas den offentliga sektorns finanser försvagas. Den lägre aktiviteten i ekonomin kommer att belasta de offentliga finanserna under 2024 medan det finansiella sparandet gradvis förstärks igen 2025 och 2026. Utskottet noterar att förstärkningen beror på att ekonomin väntas växa i snabbare takt mot slutet av prognosperioden men också på att endast den finanspolitik som aviserats eller beslutats inkluderas i regeringens beräkningar.

Regeringens prognos visar på ett strukturellt sparande på 0,0 procent 2023 och 0,6 procent 2024. Utskottet delar regeringens bedömning att till följd av osäkerheten i bedömningen av det strukturella sparandet så innebär en så liten skillnad i förhållande till målet inte någon tydlig avvikelse från målet. Regeringen bedömer att bruttoskulden är förenlig med skuldankarets riktmärke på 35 procent.

Utskottet välkomnar att regeringen värnar det finanspolitiska ramverket och tar sikte på överskottsmålet vid utformningen av inriktningen på finanspolitiken. Utskottet konstaterar vidare att en neutral finanspolitik som ligger i linje med överskottsmålet gör det möjligt för penningpolitiken att verka så att inflationen inte blir varaktigt hög. Utskottet konstaterar att också Finanspolitiska rådet bedömer att inriktningen i den ekonomiska vårpropositionen är i linje med det finanspolitiska ramverket.

Utskottet noterar att regeringen bedömer att finanspolitiken är långsiktigt hållbar utifrån de långsiktiga framskrivningar som regeringen gör i propositionen. Utskottet konstaterar liksom regeringen att de offentliga finanserna i hög utsträckning påverkas av demografiska trender och att den demografiska utvecklingen gör att behovet av framför allt vård och omsorg ökar under de kommande åren. Utskottet delar regeringens bedömning att det innebär att personalförsörjningen i delar av de kommunala verksamheterna kommer att vara en utmaning framöver.

Det är först i samband med behandlingen av höstens budgetproposition som utgiftstaket för 2026 ska beslutas. I enlighet med praxis redovisar dock regeringen sin bedömning av utgiftstakets nivå för 2026 redan i den ekonomiska vårpropositionen. Utskottet noterar att regeringens bedömning innebär att budgeteringsmarginalen uppgår till 10,0 procent av de takbegränsade utgifterna. Budgeteringsmarginalens storlek 2026 överstiger regeringens egen riktlinje (3 procent) för hur stor den minst behöver vara i budgeteringsfasen för att hantera osäkerheter. Utskottet avser inte att föregripa den diskussion om utgiftstakets nivå som ska föras i höst men hade gärna sett att regeringen närmare redovisat vilka principer och överväganden som ligger bakom utgiftstakets nivå 2026 och hur regeringen ser på policymixen för utgifts- respektive inkomstförändringar i det medelfristiga perspektivet. Liksom regeringen själv konstaterar är det inte förenligt med överskottsmålet att ta hela budgeteringsmarginalen i anspråk för reformer på utgiftssidan utan att också ta hänsyn till eventuella inkomstförändringar. I detta sammanhang vill utskottet också påminna om att budgeteringsmarginalen inte ska vara så stor att utgiftstaket riskerar att förlora sin styrande verkan.

I två motioner från den allmänna motionstiden lämnas förslag om att tidigarelägga översynen av det finanspolitiska ramverket. Motsvarande yrkanden behandlades av utskottet i förra årets betänkande över den ekonomiska vårpropositionen och avstyrktes (bet. 2021/22:FiU20). Enligt skrivelsen Ramverket för finanspolitiken ska ett beslutat överskottsmål gälla tills vidare, men bör ses över varannan mandatperiod, dvs. vart åttonde år (skr. 2017/18:207). Vidare framgår att ett eventuellt nytt överskottsmål bör träda i kraft första året efter ett ordinarie val, vilket skulle innebära 2027. För att ett eventuellt nytt överskottsmål ska kunna träda i kraft 2027 bör en utvärdering enligt utskottet inledas senast 2024 för att regeringen ska kunna avisera om detta i 2025 års ekonomiska vårproposition och därefter lämna förslag i budgetpropositionen för 2026 med ikraftträdande 2027.

Avslutningsvis vill utskottet rikta uppmärksamheten till riksdagens behov av tydliga och transparenta beslutsunderlag genom att hänvisa till den senaste skrivelsen om ramverket för finanspolitiken från 2018 (skr. 2017/18:207). I skrivelsen konstateras bl.a. att det politiska systemet bör använda sig av tydliga principer för att finanspolitiken ska vara transparent och att det finns en bred politisk enighet om ett antal uppföljnings- och redovisningsprinciper för öppenhet och tydlighet i finanspolitiken som bidrar till ökad transparens. Mot bakgrund av detta noterar utskottet att både Finanspolitiska rådet och Riksrevisionen anser att regeringens redovisning av bytet av metod för beräkning av potentiell BNP och regeringens redovisning av elstödet till hushåll och företag borde ha varit tydligare. Under hösten kommer utskottet att behandla regeringens svarsskrivelse med anledning av Riksrevisionens granskningsrapport.

Mot bakgrund av det ekonomiska läge som Sverige befinner sig i, med en hög inflation och lågkonjunktur samtidigt, delar utskottet regeringens bedömning om att inflationsbekämpningen bör vara en central prioritering för den samlade ekonomiska politiken i nuläget. Det är viktigt att finanspolitiken inte motverkar penningpolitiken i ett läge där hög inflation kan bita sig fast. Genom att fortsätta föra en väl avvägd och återhållsam finanspolitik samtidigt som tillfälliga stöd ges till framför allt utsatta hushåll menar utskottet att regeringen tar ansvar för att bekämpa inflationen. Samtidigt bör lågkonjunkturen mötas med strukturellt riktiga reformer som ökar den långsiktiga tillväxten i ekonomin. Det finanspolitiska ramverket ska värnas. Utskottet noterar också att flera av motionärerna i sina följdmotioner instämmer i vikten av att politiken ska inriktas på att bekämpa inflationen. Samtidigt noterar utskottet att de inte helt samstämmiga förslagen i motionerna till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken t.ex. förlitar sig på tillfälliga åtgärder som syftar till att direkt sänka priserna men som har oklara effekter på inflationen. Utskottet vill i likhet med regeringen framhålla vikten av att politiken även inriktas på strukturellt riktiga reformer för att komma till rätta med såväl lågkonjunkturen som Sveriges långsiktiga tillväxt och kan därför inte ställa sig bakom den inriktning av politiken som motionärerna föreslår.

Utskottet delar regeringens bedömning om vikten av att alla som kan är med och bidrar efter bästa förmåga för att den svenska välfärdsmodellen långsiktigt ska fungera och välståndet öka. Utskottet välkomnar därför att regeringen avser att föreslå reformer som förbättrar arbetsmarknadens funktionssätt. Det ska alltid löna sig att arbeta, varför politiken bör inriktas på att återupprätta arbetslinjen och samtidigt genomföra en bidragsreform för att öka incitamenten för fler att komma i arbete. I likhet med regeringen anser utskottet att när det ekonomiska läget tillåter bör skatten på arbete sänkas ytterligare för att öka drivkrafterna till arbete och för att det ska löna sig mer att arbeta. Som skatteutskottet anför i sitt yttrande ska skattepolitiken säkra stabila skatteintäkter och skapa förutsättningar för en hållbar tillväxt och en hög sysselsättning.

Liksom regeringen anser utskottet att ett konkurrenskraftigt och innovativt näringsliv är en förutsättning för en ökad tillväxt och välkomnar därför att regeringen avser att föreslå reformer som skapar förutsättningar för det, bl.a. genom att säkerställa konkurrenskraftiga skatter, uppmuntra entreprenörskap och företagande, minska företagens regelbörda och främja investeringar i forskning och utveckling. Utskottet anser också att det är viktigt med strukturellt riktiga reformer som ökar bostadsbyggandet och förbättrar bostadsmarknadens funktionssätt och anser i likhet med regeringen att politiken ska inriktas på reformer som bidrar till det.

En stabil energiförsörjning är också en viktig faktor för ett konkurrens­kraftigt näringsliv och en ökad tillväxt. Utskottet välkomnar därför att regeringen avser att inrikta politiken på att skapa förutsättningar för en pålitlig energiproduktion, bl.a. genom reformer som undanröjer hindren för ny kärnkraft i Sverige och för fler havsbaserade vindkraftverk. Utskottet ser också positivt på att regeringen avser att bedriva en effektiv och ambitiös klimatpolitik för att klimatmålen ska nås.

Som regeringen anför behöver politiken också fortsätta att inriktas på reformer som löser Sveriges långsiktiga problem. Utskottet delar regeringens bedömning om att den organiserade brottsligheten måste fortsätta att bekämpas så att Sverige kan bli ett tryggare land. Som regeringen anför kommer det att kräva förstärkningar av hela rättsväsendet, stora satsningar på polisen samt förebyggande arbete för att inte minst förebygga att fler unga dras in i kriminalitet.

I likhet med regeringen anser också utskottet att skolan är viktig för Sveriges framtid och välkomnar därför att regeringen avser att föreslå reformer som höjer kunskapsresultaten och skapar förutsättningar för alla elever att nå sin fulla potential, bl.a. genom att prioritera ökade resurser till skolan, lovskola, spetsutbildningar och fler behöriga lärare och speciallärare.

Regeringens ambition om att en god och jämlik vård ska erbjudas i hela landet välkomnas av utskottet. Med regeringens inriktning på politiken kan vårdköerna kortas, tillgängligheten till hälso- och sjukvården öka, vårdplatserna bli fler och äldreomsorgen stärkas, bl.a. genom en nationell vårdförmedling och genom det s.k. äldreomsorgslyftet.

Kommunerna och regionerna har drabbats hårt ekonomiskt av den höga inflationen. Utskottet välkomnar därför att regeringen följer utvecklingen inom kommunsektorn och avser att återkomma i budgetpropositionen för 2024 med en bedömning av behovet av att öka resurserna till sektorn för 2024 och framåt.

Utskottet håller med regeringen om att politiken måste fortsätta att inriktas på att stärka det svenska försvaret och anpassa det för ett medlemskap i Nato och samtidigt fortsätta arbetet med att stödja Ukraina.

Utskottet konstaterar att den ekonomiska standarden i Sverige har ökat under de senaste tjugo åren. Under 2022 och 2023 väntas den ekonomiska standarden sjunka över större delen av inkomstfördelningen där de reala inkomsterna väntas sjunka mer i den övre delen av fördelningen än i den nedre och inkomstspridningen väntas därmed minska. Utskottet noterar att under perioden 2001–2021 ökade ginikoefficienten inklusive kapitalvinster från 0,271 till 0,333 och utan kapitalvinster från 0,235 till 0,285.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet propositionens riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Riktlinjerna syftar till att ange politikens inriktning inför budgetpropositionen för 2024. De alternativa förslag till riktlinjer som lämnats i följdmotioner avstyrks liksom de motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2022/23 som utskottet också behandlar i betänkandet.