Yasmine Bladelius (S) svarade Christian Carlsson i en replik om Prioriteringar inom hälso- och sjukvården i debatten ”Protokoll 2022/23:110 Tisdagen den 23 maj” den 23 maj 2023.
Christian CarlssonKD· i sitt anförandeKristdemokraternas prioriteringar för svensk sjukvård är att sätta fokus på att korta de långa vårdköerna, som växte sig rekordlånga under förra mandatperioden, på att få fram fler vårdplatser och på att förbättra…Fru talman! Kristdemokraternas prioriteringar för svensk sjukvård är att sätta fokus på att korta de långa vårdköerna, som växte sig rekordlånga under förra mandatperioden, på att få fram fler vårdplatser och på att förbättra villkoren för personalen. Vi har också fokus på att öka den statliga styrningen så att den som är sjuk kan erbjudas en god vård oavsett var i landet man bor. Vi vill helt enkelt skapa förutsättningar för en mer jämlik och rättvis svensk sjukvård.
Detta är vårt huvudfokus för vår sjukvårdspolitik och våra prioriteringar.
När det gäller prioriteringar inom hälso- och sjukvården har riksdagen ställt sig bakom riktlinjer baserade på tre grundläggande principer: människovärdesprincipen, behovs- och solidaritetsprincipen och kostnadseffektivitetsprincipen. Att bedöma vilka sjukdomar som föranleder särskilda satsningar eller hur vården av patienter med vissa sjukdomar bäst bör organiseras avgörs oftast bäst inom vården utifrån just dessa principer.
Låt mig ändå nämna ytterligare några prioriteringar från regeringens sida som behandlas här i dag.
Den första handlar om förlossningsvården. Det är många kvinnor som har känt en oro över hur förlossningen ska bli på grund av de brister som inte minst barnmorskorna har slagit larm och vittnat om. Den borgerliga regeringen har nu med Kristdemokraternas sjukvårdsminister Acko Ankarberg i täten beslutat om en förstärkt och förlängd satsning på förlossningsvården och kvinnors hälsa med 4,7 miljarder kronor i år och de kommande två åren.
Det behövs nationella riktlinjer för att förebygga förlossningsskador och främja kompetensutveckling bland personalen, och det är bra att Socialstyrelsen nu har fått i uppdrag av regeringen att ta fram en nationell förlossningsplan för att förbättra vården, öka tillgängligheten och minska de regionala skillnaderna.
Utöver detta har regeringen ingått en överenskommelse med Sveriges Kommuner och Regioner om att regionerna nu ska införa en samordnad vårdkedja under graviditeten. Det ska finnas en bra personalkontinuitet. Vi behöver helt enkelt förstärka bemanningen tillsammans så att så många kvinnor som möjligt får tillgång till ett förlossningsteam genom hela vårdkedjan. Så kan fler kvinnor känna trygghet under sin graviditet och vid förlossningen.
I överenskommelsen ingår dessutom att alla kvinnor ska erbjudas eftervårdsbesök. Ett sådant eftervårdsbesök får gärna ske i hemmet om kvinnan så önskar. Framför allt behövs snabba vägar till vård för de kvinnor som efter förlossningen lider av antingen fysiska eller psykiska besvär.
En annan prioritering för regeringen som jag skulle vilja säga någonting om är cancervården och de särskilda satsningar som regeringen gör för att motverka cancer. Den befintliga cancerstrategin togs fram när Kristdemokraterna senast hade socialministerposten, år 2009. Vi kan konstatera att den har varit framgångsrik. Väldigt stora framsteg har gjorts inom egentligen hela sjukdomsförloppet sedan dess. Vi kan också konstatera att förekomsten av cancer i Sverige är mindre än det europeiska genomsnittet. Vi har en av de lägsta andelarna av befolkningen som dör till följd av cancer i EU. Men arbetet för att besegra cancer måste naturligtvis vara fortsatt högt prioriterat. Mycket återstår att göra trots goda resultat.
Det handlar om att tillgängligheten till vård behöver öka. Det finns fortfarande stora skillnader vad gäller möjligheter till cancerscreening. Sannolikheten för tidig upptäckt av svåra cancerdiagnoser varierar helt enkelt för mycket beroende på var i landet du bor.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Prioriteringar inom hälso- och sjukvården
Nu är det dags att uppdatera cancerstrategin så att Sverige fortsatt ligger i framkant vad gäller cancervård och att vi är konkurrenskraftiga där. Därför har regeringen tagit ett initiativ den här våren till att bjuda in till en hearing. Man bjöd in vårdprofessionen, civilsamhället, myndigheter och patientrepresentanter till en hearing om hur man bör utforma denna nya uppdaterade cancerstrategi. Min förhoppning är att vi ska fortsätta att bygga på den framgångsrika strategi som vi har haft, men inte minst hoppas jag också att det förebyggande och rehabiliterande arbetet kan få en större plats i den nya strategin.
Fru talman! Avslutningsvis: Riksdagen riktade under förra mandatperioden ett tillkännagivande till regeringen om behovet av en särskild nationell strategi och en särskild finansiering rörande läkemedel mot sällsynta sjukdomar och diagnoser.
Regeringen har sedan dess gett Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, i uppdrag att analysera och föreslå hur tillgången till läkemedel för behandling av sällsynta sjukdomar kan stärkas. Det här är väldigt bra.
Utskottet har dock konstaterat att det i Sverige saknas en övergripande, nationell handlings- och samordningsplan för sällsynta sjukdomar. Det krävs ett samlat grepp om vården av personer med sällsynta sjukdomar, och därför föreslår utskottet att riksdagen riktar ett tillkännagivande till regeringen om att man bör ta fram en nationell handlings- och samordningsplan för sällsynta sjukdomar.
Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Fru talman! Ledamoten Christian Carlsson tar upp alla de satsningar ni har gjort. De är lovvärda. Det går inte att säga "Nämen det där var väl dumt" angående dem.
Jag har dock varit ute och pratat väldigt mycket med regionerna den senaste perioden, och de känner inte av era prioriteringar. Snarare känns det som om hela vården skakar. De har väldiga problem. Det gäller exempelvis förlossningsvården, där 21 regioner kommer att ha problem att anställa barnmorskor.
Detta handlar väldigt mycket om statsbidrag. Ni har lagt alldeles för lite på statsbidrag i er budget. Det var inte heller några tillskott i vårbudgeten. Regionerna skulle väldigt gärna vilja ha någon form av besked nu så att de kan ha en annan planering framåt än bara nedskärningar.
Jag är väldigt orolig för vården. Även om ni har gjort olika satsningar ut i regionerna och sagt vad man ska göra och inte göra, tillsatt utredningar och så vidare, landar det inte så väl om man inte kan ta hand om det i regionerna. Vi har en förlossningsvård där man får säga upp barnmorskor och där barnmorskorna exempelvis får jobba natt en hel vecka. Det kan man fundera på.
Då kan man säga: Detta är ju regionernas ansvar. I åtta år sa ni att allt det här var Lena Hallengrens och Socialdemokraternas fel. Nu när ni sitter i maktställning är det i stället regionernas ansvar. Det kanske kan höra ihop med att väldigt många regioner är rödgrönt styrda, vad vet jag. Men hur ser ledamoten på förutsättningarna för att det exempelvis ska bli fler vårdplatser och bättre förlossningsvård med så lite cash i kistan?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Prioriteringar inom hälso- och sjukvården
Fru talman! Jag delar ledamoten Rågsjös oro inför den situation som svensk sjukvård har lämnats i. Efter åtta år av rödgrönt ledda regeringar har vi i Sverige slagit rekord i vårdköer, och vi har också lägst antal vårdplatser per capita. Det är det vi har ärvt, så att säga. Det är den verklighet som de rödgröna har lämnat personalen inom sjukvården med.
Nu står Sverige inför tuffa ekonomiska tider, men den här regeringen väljer ändå att prioritera välfärden. Vi avsätter 12 miljarder till kommuner och regioner. En tredjedel av regeringens samlade reformutrymme lägger vi på att stärka välfärden.
Naturligtvis löser inte pengar allt. Men den här regeringen tar också flera andra viktiga initiativ. Vi har ju pratat om vårdplatserna, och regeringen har en särskild satsning för att regionerna ska åstadkomma fler vårdplatser. Vi satsar 2 miljarder kronor, som varar över tid, just för att regionerna utifrån sina egna förutsättningar ska kunna förbättra villkoren för personalen eller vidta andra åtgärder som gör att man kan åstadkomma fler vårdplatser.
Vi har också lagt ut ett uppdrag om att ta fram en nationell plan för kompetensförsörjning. Vi vet att det för att vi ska få fler vårdplatser behövs personal. Fler måste vilja stanna inom vården.
Den här regeringen är handlingskraftig. Den här regeringen tar de långsiktigt viktiga initiativen för att vi ska kunna få ordning på svensk sjukvård. Man önskar att det arbetet kunde gå fortare, men det är på gång och det gör skillnad.
Fru talman! Ni tillträdde efter en pandemi då vården hade gått på knäna i två år. Då hade det varit ett väldigt stort flöde av medel ut till vården - självklart under en pandemi. Problemet nu är att de signaler vi hör är att vården i stället backar. När 21 regioner i dag säger att man kommer att ha stora problem med förlossningarna under sommaren tycker jag att det hade varit väldigt bra om regionerna hade haft ett säkert golv att stå på. Man kan beställa utredningar och pytsa ut pengar på specifika områden, men det som krävs är en rejäl pott till statsbidragen.
Vad man nu säger från regionerna - men också från kommunerna, som vi diskuterade i den förra debatten - är att det är väldigt mycket oro i leden. Om man ska hålla sig inom de ekonomiska ramarna kommer vårdplatserna inte att öka och förlossningsvården inte att fungera.
Ni hade möjlighet. Det pratas ofta om att det nu är inflation, och det är verkligen en inflation som den vanliga människan får leva under - käka havregryn, vad vet jag. Men vad säger Konjunkturinstitutet? "Liten inflationseffekt av offentliga investeringar" - hm. Ni kanske skulle ha haft lite mer statsbidrag ut till regionerna. Det hade betytt mycket.
Jag tror att vi kommer att stå med en vårdkris. Ni kan säga att ni har ärvt den, men om man tillträder måste man ju försöka göra det bästa möjliga. Man kan välja att sänka skatter eller att ge mer statsbidrag till vården. Som politiker har man val, och valet för er var tyvärr att ge för lite pengar till vården - absolut!
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Prioriteringar inom hälso- och sjukvården
Fru talman! Det stämmer, som Karin Rågsjö säger, att den borgerliga regeringen tillträdde efter pandemin. Sanningen är dock att vårdköerna var rekordlånga redan före pandemin.
Karin Rågsjö tror att en vårdkris kommer att inträffa. Jag tror att många i personalen upplever att man står mitt i den. Den är ett faktum. Det är därför det har varit viktigt för regeringen att skjuta till resurser, som de 12 miljarder till kommuner och regioner som jag pratade om men också de 3 kömiljarderna för att korta väntetiderna och de 2 miljarderna för att få fram fler vårdplatser. Detta är naturligtvis initiativ som gör skillnad.
Låt mig ta några exempel från förlossningsvården, där det finns stora problem och där vi behöver göra mer. Vi tar nu fram en nationell förlossningsplan. Min och Kristdemokraternas ambition är att vi ska ha nationella mål för förlossningsvården, men den nationella förlossningsplanen handlar om att förbättra vården, att öka tillgängligheten och att minska de regionala skillnaderna. Det är klart att den typen av initiativ kommer att göra skillnad.
När vi sluter överenskommelser med Sveriges Kommuner och Regioner och ställer krav på att de ska se till att erbjuda eftervårdsbesök för kvinnorna och jobba för en stärkt bemanning är det klart att det är på riktigt. Det gör också skillnad för alla barnmorskor som jobbar inom vården och alla kvinnor som i dag känner oro inför sin förlossning. Vi skapar förutsättningar för att fler kvinnor ska kunna få vara med om en trygg förlossning.
Fru talman! Det betänkande vi debatterar i dag är väldigt brett. Nu tänker jag byta ämne och ta er tio år tillbaka i tiden. För exakt tio år sedan i går satt jag på läktaren när riksdagen beslutade att stryka tvångssteriliseringar ur lagtexten, alltså tvånget på sterilisering för den som vill ändra juridiskt kön. Rättsväsendet hade hunnit före politiken genom en dom i kammarrätten i december 2012.
Jag var aktiv i hbtqi-rörelsen, och vi hade funderat väldigt mycket på om vi skulle ha tryckt på mer för en större översyn av hela lagen direkt. Till slut bestämde vi oss dock för att inte chansa utan fokusera på att få bort den grövsta människorättskränkningen ur lagen först. Det var tur, för jag tror inte att vi hade kunnat föreställa oss att vi skulle hålla på och debattera samma lag - en debatt som är ganska lik den förra men nästan ännu värre - nu tio år senare.
Min fråga handlar alltså om könstillhörighetslagen. Den låg på den förra regeringens bord, och den ligger på den här regeringens bord. Vi lovades en proposition i februari. Den har vi ännu inte sett.
Det är uppenbart att det finns väldigt olika uppfattningar i regeringen. Min fråga till Christian Carlsson är helt enkelt vad Christian Carlssons uppfattning är. Borde könstillhörighetslagen ändras, och borde ändring av juridiskt kön baseras på självidentifikation?
Fru talman! Först och främst vill jag säga att jag känner stor ödmjukhet inför den situation som många unga personer med könsdysfori befinner sig i och det lidande som många upplever. Väntetiderna för att få stöd och behandling är trots allt långa, som det ser ut nu. Mitt fokus är att vi ska kunna erbjuda de personerna ett så bra stöd som möjligt. Vi behöver göra vad vi kan för att stöd ska kunna ges snabbare.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Prioriteringar inom hälso- och sjukvården
Det pågår, som ledamoten vet, ett beredningsarbete i regeringen just nu. Det har tagit längre tid än väntat. Men frågorna är komplexa. Exempelvis kom Socialstyrelsen med nya riktlinjer i december 2022 om hur vård ska ges i de här situationerna. Jag vill därför inte föregripa de diskussioner som pågår.
Det är viktigt att vi inte har en lagstiftning som styr in människor i att påbörja en irreversibel behandling eller i att göra fysiska ingrepp för att man ska få sin könsidentitet bekräftad. Men det krävs mer arbete innan jag kan ta ställning till hur just de här lagförslagen ska behandlas vidare.
Fru talman! Jag tackar för svaret.
Väntetiderna inom vården skulle kunna kortas om den här lagändringen genomfördes. Poängen med lagändringen, så som den såg ut i det utkast till lagrådsremiss som Miljöpartiet och Socialdemokraterna stod bakom, var nämligen att man helt skulle separera medicin och juridik från varandra.
I nuläget får läkare, som håller på med väldigt angelägen vård, lägga tid på saker som inte har med vården att göra, för att tillfredsställa bedömningar som sedan ska göras i Socialstyrelsens rättsliga råd gällande ändring av juridiskt kön. Det har alltså ingenting med eventuella medicinska behandlingar att göra. Det är viktigt att komma ihåg i den här diskussionen.
Jag noterar ett engagemang hos Christian Carlsson. Men det speglar också lite av den förvirring som ofta har varit i debatten när man blandar ihop juridiken och medicinen. Jag tänker att det är en olycklig konsekvens av att lagstiftningen som är 51 år gammal, lika gammal som jag, speglar den tidens tänk. Man blandade ihop medicinska ingrepp, till exempel tvång på sterilisering för den som ville ändra juridiskt kön, trots att ändring av juridiskt kön inte har någonting med medicinsk behandling att göra.
Jag är helt med på att ingen ska tvingas in i ett tänk. Man ska inte behöva medicinsk vård, genomgå behandlingar eller göra ingrepp, vare sig de är irreversibla eller inte. Det är inte vad detta handlar om. Det här handlar om att ändra reglerna för vad som ska gälla för ändring av juridiskt kön.
Sedan ska vården bedrivas på bästa tänkbara sätt, enligt vetenskap, beprövad erfarenhet och så vidare. Jag är glad över att beslutet från Socialstyrelsen om att göra vården till nationell högspecialiserad vård har materialiserats nu. Det har hänt mycket där.
Men nu diskuterar vi själva lagstiftningen, som handlar om ändring av juridiskt kön och vikten av att separera det från medicinen. Jag undrar hur ledamoten Carlsson ser på det.
Fru talman! För mig är det viktigt att personer som lider av könsdysfori kan få stöd och behandling snabbare än i dag.
Det finns också många svårigheter med sådan här lagstiftning. Det handlar om många olika delar. Eftersom regeringen inte har berett frågan färdigt ännu är jag inte beredd att ta ställning till just det här lagförslaget.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Prioriteringar inom hälso- och sjukvården
Det är klart att det är positivt om vi kan säkerställa att vi inte öppnar för rättsosäkerhet eller godtycklighet i de situationerna och om vi samtidigt kan snabba på och göra det enklare för människor att få sin behandling. Men vi måste säkerställa att vi har en lagstiftning som är just rättssäker. Vi får helt enkelt återkomma i frågan.
Fru talman! Betänkandet vi nu debatterar i kammaren heter Prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Jag noterade att ledamoten Carlsson i sitt anförande talade varmt om regeringens prioriteringar. Man kan naturligtvis ha olika syn på vilka prioriteringar som är rätt när det gäller en sjukvård som står inför oerhört stora utmaningar och som, skulle jag säga, väntar en kris framöver om inte mer görs.
Jag vill fråga ledamoten Carlsson om de prioriteringar som regeringen gör och som han inte lyfte upp i talarstolen. Jag pratar bland annat om att regeringen med 12 miljarder svenska kronor prioriterar höginkomsttagare men ger endast 6 miljarder kronor till Sveriges kommuner och regioner, som står inför en ekonomisk kris.
Jag vill också fråga ledamoten Carlsson om regeringens prioriteringar när det gäller att sjukvårdens personal ska spendera sin arbetstid på att ange papperslösa som söker vård. Personalen ska även försöka lösa situationen med tolktjänsterna, som är otroligt viktiga för att man ska få god vård när man söker hälso- och sjukvård.
Fru talman! Det är ganska uppenbart att jag och ledamoten Carlsson har olika syn på vilka prioriteringar som är rätt i fråga om svensk hälso och sjukvård. Men jag skulle gärna vilja veta hur regeringspartierna tänker när de prioriterar höginkomsttagare och försvårar en redan tuff arbetssituation för sjukvårdsanställda.
Fru talman! Det är klart att den ekonomiska situation som Sverige befinner sig i är kännbar för samhällets verksamheter, statens verksamheter och sjukvården. Den är också kännbar för hushållen.
Det går att med retorik utmåla oss som att vi vill gynna en viss samhällsgrupp. Men faktum är att med Socialdemokraternas budgetalternativ hade 1 miljon svenskar fått högre skatt, i en situation då många undrar hur de ska få ihop sin vardag. Jag tycker inte att det är en politik att stoltsera med, att man vill ta mer av människors pengar. Jag tycker tvärtom att det är bra när människor får behålla mer av sin lön. Det skapar förutsättningar för starkare familjer.
Satsningarna på välfärden är viktiga för oss. Det är därför vi har lagt en tredjedel av reformutrymmet på att skjuta till resurser till kommuner och regioner. Det är helt enkelt något vi är beredda att fortsätta göra. Men våra resurser är inte obegränsade. Vi kan inte lova allt till alla. Men vi skjuter till resurser som gör skillnad.
Framför allt försöker vi komma åt de grundläggande problemen inom svensk sjukvård. Mer pengar räcker uppenbarligen inte i det trasiga sjukvårdssystem vi har. Vi vill ha mer statlig styrning. Det behövs en effektivare svensk sjukvård. Därför behöver regeringen ta de initiativ som den nu gör när det gäller en utredning av statligt huvudmannaskap, helt eller delvis, och en nationell kompetensförsörjningsplan.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Prioriteringar inom hälso- och sjukvården
Man kan tycka att nationella kompetensförsörjningsplaner känns som självklarheter. Men faktum är att regionerna inte alltid har full koll på vilken personalsammansättning de har. Staten måste alltså gå in. Vi måste göra upp med de strukturella problemen inom svensk sjukvård.
Fru talman! Tack, ledamoten Carlsson, för svaret! Det är tydligt att när man inte har några bra svar att ge ger man hellre en osann bild - och det tycker jag att ledamoten Carlsson gör, i synnerhet när han säger att 1 miljon svenskar hade fått högre skatt och att väldigt många svenskar hade fått en sämre ekonomisk situation om Socialdemokraterna fått bestämma. Det är en osann bild.
Vi socialdemokrater har lagt fram otaliga förslag i vårt budgetalternativ om hur svenska barnfamiljer, äldre och ensamstående ska klara av den ekonomiska situationen. Vi var också väldigt tydliga i vårt budgetalternativ med att vi inte tänker lägga dubbelt så mycket på att sänka skatterna för folk som redan har stora plånböcker i stället för att satsa där det faktiskt gör skillnad, det vill säga på generella statsbidrag till Sveriges kommuner och regioner som redan i dag - och sedan många, många månader - är väldigt tydliga med att de står inför oerhört tuffa ekonomiska utmaningar och kommer att tvingas göra nedskärningar och säga upp personal när svensk hälso- och sjukvård redan befinner sig i en kaosartad situation.
Här måste naturligtvis politiken gå in och ta ansvar. Det handlar framför allt om att i den akuta situationen se till att Sveriges kommuner och regioner har den pengasäck de behöver för att stävja de problem som finns. Jag tycker alltså inte att det är en helt sann bild som ledamoten Carlsson målar upp. Det är också alldeles uppenbart att vi har olika syn på vilka prioriteringar som kommer att lösa de oerhört tuffa utmaningarna inom svensk hälso- och sjukvård.
Fru talman! Det är ju känt sedan tidigare att socialdemokrater och kristdemokrater har olika syn på skatter. Min bestämda övertygelse är att höga skatter inte gör människor rikare utan faktiskt fattigare, men diskussionen lär väl fortsätta. Jag önskar att vi när vi har rett ut den ekonomiska situationen hamnar i en situation där vi har möjlighet att sänka skatterna ännu mer för vanliga människor som jobbar och att vi dessutom kan satsa ännu mer pengar på sjukvården. Det var någonting vi lyckades med under alliansåren när Sverige senast hade en borgerlig regering.
Det är ju så att om skatterna sänks och fler människor jobbar bidrar det till ökade skatteintäkter. Sedan handlar det naturligtvis om prioriteringar, men för Kristdemokraterna hamnar sjukvården alltid främst. Vi kommer att fortsätta satsa på sjukvården och även se till att skapa förutsättningar för starka och trygga familjer, därför att välfärd är att veta att vården finns där i tid när man behöver den. Men välfärd är också att veta att man kan leva på sin lön, försörja sin familj, bygga upp ett eget sparande och planera framtiden med dem man älskar.
