Jessica Rosencrantz

Herr talman! Jag tackar för frågan.

Ungern är naturligtvis ett exempel som sticker ut särskilt, men det är klart att vi även på flera områden i andra länder ser en tillbakagång för hbtqi-människors rättigheter, för ett fritt och oberoende civilsamhälle eller för ett fritt domstolsväsen. Här har vi bland annat en årlig rättsstatsdialog där kommissionen tydligt granskar statusen i alla länder. Där har vi också utfrågningar av varje land; senast i förra veckan hade vi ett sådant exempel.

Sverige fortsätter att vara extremt tydligt mot alla potentiella avsteg från de här principerna. Det är inte acceptabelt.

Herr talman! Tack, Carl Nordblom, för en väldigt viktig fråga!

Det enkla men mycket tydliga svaret är att regeringens tålamod är slut. I EU har vi nu under sju år genomfört åtta utfrågningar där vi har ställt Ungern mot väggen inom det så kallade artikel 7-förfarandet. Vi har riktat kritik mot den negativa utvecklingen kring demokrati och rättsstat, och så sent som i förra veckan var jag väldigt tydlig med mina förväntningar på Ungern. Utvecklingen går dock i helt fel riktning. Det senaste exemplet är att man förbjuder prideparader.

Regeringen verkar nu på flera fronter. Dels intervenerar vi i EU-domstolen mot Ungern, bland annat i frågan om just prideparader och hbtqi-målet. Där fick vi i dag besked från generaladvokaten, som också går på Sveriges linje. Vi är redo att använda alla tillgängliga verktyg för att försvara vår unions gemensamma värderingar. EU är nämligen inte bara en geografisk union, utan det är en union som bygger på rättsstatens principer och mänskliga rättigheter.

Fru talman! Ärade ledamöter! Jag vill börja med att tacka för det stora nordiska engagemanget, som jag vet finns i den här salen bland många av er ledamöter i utrikesutskottet och inte minst bland ledamöterna i Nordiska rådet, som jag med återkommande mellanrum har anledning att diskutera särskilt de nordiska frågorna med.

Flera har varit inne på det, men det är onekligen viktigare än någonsin att vi samarbetar över gränser för att lösa många av de problem vi står inför. Vi säger det ofta, men det nordiska samarbetet är verkligen unikt med sin bredd och sitt djup. Det bygger på en grund av gemensamma värderingar och regional solidaritet.

Våra länder rankas konsekvent bland världens starkaste demokratier, vilket understryker vårt engagemang för säkerhet, rättsstatens principer och mänskliga rättigheter. Tillsammans har vi ekonomiska, politiska, teknologiska och militära styrkor som gör att vi är en global kraft att räkna med.

Vi lever i dag i en värld där det återigen är krig på vår kontinent. Ryssland fortsätter sitt brutala aggressionskrig mot Ukraina, med omätbart mänskligt lidande som följd. Auktoritära stater runt om i världen flyttar fram sina positioner. Den världsordning vi länge tagit för given skakar i grunden. Och den ekonomiska öppenhet som präglat de senaste decennierna är på kraftig tillbakagång.

I denna värld är det ett måste att värna samarbetet med våra partner och allierade i EU och i Norden. Här kan det vara på sin plats att påpeka att det inte råder något motsatsförhållande mellan det nordiska och det europeiska samarbetet. Valet står inte mellan Norden eller Europa. Ett starkt Norden som också samarbetar inom ramen för de europeiska institutionerna är bra för oss alla.

I detta samarbete är det särskilt angeläget att kunna föra en nära och förtroendefull dialog i den nordiska och nordisk-baltiska kretsen. Vårt samarbete gör det möjligt för oss att vara flexibla, lyhörda och proaktiva när det gäller att ta itu med nya utmaningar. Det har varit tydligt, inte minst de senaste turbulenta månaderna. Redan intensiva kontakter har blivit ännu tätare.

Under förra året var Sverige ordförande i Nordiska ministerrådet och de nordiska och nordisk-baltiska informella utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetena N5 och NB8. Det utgjorde en viktig plattform för att driva på i det nordiska och nordisk-baltiska samarbetet.

Det svenska ordförandeskapet tog sin utgångspunkt i ett säkrare, grönare och friare Norden med ett särskilt fokus på ett integrerat Norden utan gränshinder. Vi var många ministrar som hade ett gemensamt ansvar för att få till stånd ett bra och resultatorienterat ordförandeskap.

Ordförandeskapet utmärktes bland annat av ett tätare erfarenhets- och kunskapsutbyte i frågor där Norden står inför gemensamma utmaningar, såsom organiserad brottslighet, beredskap och klimatförändringarnas effekter. Frågor som stärker den nordiska konkurrenskraften och som gör det enklare att leva, studera, arbeta och driva företag i hela Norden har prioriterats samtidigt som arbete har skett för att driva på för en grön och digital omställning.

Sveriges och mitt huvudfokus under ordförandeskapet var ett integrerat Norden utan gränshinder. Jag är särskilt stolt över att vi under det svenska ordförandeskapet har stärkt gränshinderarbetet genom antagandet av ett nytt program för fri rörlighet i Norden. Programmet innebär bland annat att vi samarbetsministrar får ett tydligare politiskt ägarskap över arbetet och att samordningen förbättras mellan olika aktörer, som gräns- och informationstjänster. Det lägger en bra grund för det fortsatt prioriterade arbetet med att riva gränshinder och öka integrationen ytterligare, inte minst på det digitala området.

Under förra året ingicks också viktiga bilaterala överenskommelser med koppling till just gränshinderarbetet. Sverige och Finland beslutade i samband med det gemensamma regeringssammanträdet i september att experter i båda länderna ska inleda en dialog om förbättrade rutiner för utbyte av folkbokföringsuppgifter. Första steget är en gemensam analys av behov och möjligheter som ska vara färdig under 2025.

Det slöts också ett dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Danmark. Avtalet gör det lättare att arbeta på båda sidor om Öresund, vilket skapar förutsättningar för fler jobb och högre tillväxt.

Båda överenskommelserna är konkreta steg för att främja integrationen mellan våra länder och våra befolkningar. Det är ett bra exempel på hur vi kan arbeta för att öka integrationen i Norden och kan förhoppningsvis ge inspiration till fortsatt arbete på dessa områden.

Jag vill också lyfta fram den statsministerdeklaration som antogs i samband med Nordiska rådets session i Reykjavik för att påskynda arbetet med digital mobilitet. I deklarationen enades man om att ge de nationella myndigheterna i uppdrag att undanröja juridiska och praktiska hinder för så kallad identitetsmatchning i ett annat land.

Syftet är att man ska kunna använda sitt eget bank-id – eller motsvarande e-legitimation – i digitala kontakter över gränserna. Här kommer vi att fortsätta att vara drivande för att nå framsteg. Jag kommer att fortsätta att hålla arbetet för ett integrerat Norden utan gränshinder högt på dagordningen på nordisk nivå men även bilateralt och nationellt. Det handlar om att riva gränshinder, men det handlar också om att inte bygga upp nya.

Den 1 juli deltar jag i 25-årsfirandet av Öresundsbron. Detta jubileumsår vill vi använda som en hävstång för att kunna ytterligare underlätta för dem som lever och verkar i Öresundsregionen.

Jag vill också ta upp det nordisk-baltiska samarbetet, som flera har varit inne på. Från svensk sida ser vi en stor potential med ett utökat nordiskt-baltiskt samarbete på en rad olika områden. De baltiska länderna är på många områden likasinnade och står inför samma utmaningar som vi i Norden.

Under ordförandskapsåret tog vi en rad initiativ för att intensifiera det nordisk-baltiska samarbetet inom Nordiska ministerrådet bland annat vad gäller sociala frågor och hälsofrågor, arbetslivskriminalitet samt skydd av kulturarv i kris.

Vi lade också grunden för att stödja upprättandet av ett nordiskt-baltiskt AI-center. Det ska vara ett virtuellt center som är tänkt att utgöra en plattform för att stärka den regionala samverkan i både existerande och kommande samarbeten med koppling till AI-utvecklingen.

Det nordisk-baltiska samarbetet är givetvis också en central plattform för det säkerhetspolitiska samarbetet runt Östersjön, vilket utvecklats och intensifierats det senaste året med anledning av händelser i vår omvärld.

Under vårt ordförandeskap i N5 och NB8 var fokus på att stärka det säkerhetspolitiska samarbetet i regionen, att stå fast vid det regionala orubbliga stödet till Ukraina och att säkra fortsatt globalt stöd för Ukraina och den regelbaserade världsordningen.

Det gemensamma arbetet har under året bidragit till att den nordisk-baltiska regionen blivit en ännu viktigare internationell aktör inte minst vad gäller stödet till Ukraina. Exempelvis lanserades under ordförandeskapet en nordisk-baltisk expertgrupp till stöd för Ukrainas EU-anslutning.

Många av de initiativ som vi i Sverige tog under våra ordförandeskap tas nu vidare av det gemensamma finländska och åländska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet, av Finland som samordnare av N5 och av Danmark som i år leder NB8. Det handlar om samarbete och erfarenhetsutbyte i både formella och informella strukturer på olika nivåer.

Regeringen arbetar för att knyta ännu närmare band med våra allierade och partner inte minst i Norden och runt Östersjön för att ta ansvar för europeisk säkerhet genom stöd till Ukraina och för att slå vakt om vårt välstånd, vår konkurrenskraft och rättsstatens principer, som vi ser utmanas på flera håll. Målsättningen är tydlig: Ett friare, grönare och säkrare Norden och Europa. Tack till alla er för samarbetet kring detta!

(Applåder)

Herr talman! Jag beklagar att jag glömde svara på den uttryckliga frågan om ett transportministerråd. Det är en diskussion som vi har haft flera gånger. Vi kan nog nästan återupprepa varandras argument när det gäller detta. Jag kan konstatera att det är oerhört viktigt att vi har ett samarbete på transportområdet. Jag uppfattar också från de olika transportministrarna att det finns ett väl utvecklat samarbete i dag. Jag tar väldigt mycket fasta på vad vi kan åstadkomma i vårt samarbete, inte exakt vilka former samarbetet har. Vad jag hör och uppfattar är att samarbetet fungerar bra i dag. Men detta kommer vi säkert att diskutera ytterligare.

När det gäller just frågan om färdtjänst håller jag återigen verkligen med om att det är en viktig och prioriterad fråga. Det är också något som vi återkommande diskuterar i olika format, och det kommer vi att fortsätta göra. Det är, återigen, en viktig del i det som jag tycker är kärnan i vårt nordiska samarbete, det vill säga att verkligen undanröja gränshinder så att det blir mer sömlöst att leva och verka på två olika sidor av en nationell gräns.

Detta kommer vi från den här regeringens sida att fortsätta prioritera i det nordiska samarbetet. Och jag vet att riksdagen också kommer att göra det inom ramen för Nordiska rådets arbete. Jag kan understryka hur viktigt det är, eftersom vi bara har ett fåtal år kvar till den vision vi ska nå om att vara världens mest hållbara och integrerade region, att vi nu verkligen jobbar systematiskt och prioriterat. Det är det jag ser fram emot att göra med mina samarbetsministerkollegor – att verkligen identifiera vilka som är de riktigt stora frågor som vi behöver adressera. Därtill kommer vi i olika format också att arbeta med alla typer av gränshinderfrågor som vi behöver lösa.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag har redan flera gånger sagt att jag tycker att detta är en viktig och prioriterad fråga. Det här är frågor som vi i olika formationer, grupper och sammanhang diskuterar och har ett kunskaps- och erfarenhetsutbyte kring. Vi ser att det finns möjligheter att på olika sätt jobba ännu bättre mellan våra kommuner och regioner. Men jag betonar också att detta är en kommunal och regional angelägenhet, och därför är det viktigt att det är den vägen man verkar om man vill få till stånd en förändring. Det finns också i dag vissa möjligheter för kommuner och regioner att ha en mer flexibel tillämpning när det gäller detta. Det råder alltså ingen tvekan om att det här är en prioriterad och viktig fråga.

Jag vill också sätta detta i kontexten av den yttersta prioriteringen för det gångna årets svenska ordförandeskap i ministerrådet, nämligen att riva gränshinder. Det har också välkomnats av de andra länderna i vårt samarbete att Sverige så tydligt har prioriterat dessa frågor. Jag välkomnar också att även det svenska ordförandeskapet i Nordiska rådet enligt sitt program vill jobba vidare med att avlägsna gränshinder.

Jag håller med Heléne Björklund om att vi nu tidsmässigt är halvvägs mot visionen. Det är alldeles uppenbart att vi måste öka våra ansträngningar om ska vi nå den. Det innebär både att vi måste prioritera arbetet med ett integrerat Norden utan gränshinder och att vi samarbetsministrar måste våga prioritera bland de frågorna. Vad är det vi ska arbeta intensivt med under året?

Jag och mina kollegor överväger för närvarande just inom vilka områden vi kan göra störst nytta som samarbetsministrar. Vi har ett nytt program för fri rörlighet som antogs under det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet. Detta ger oss ett ansvar och också möjligheter. Nu gäller det att förvalta det nya mandatet på bästa sätt. I vilka frågor är det viktigast att just samarbetsministrarna engagerar sig? Det förefaller inte vara väl använd tid och kraft att just vi arbetar specifikt med varje enskilt problem. Det är därför vi nu också diskuterar vilka större utmaningar vi särskilt bör adressera i våra roller och vad som därutöver kan hanteras bäst på lokal och regional nivå, även i en gränsregion.

En fråga som jag ser anledning för oss samarbetsministrar att särskilt engagera oss i är digital kommunikation med myndigheter och företag över landgränser. Där finns ett pågående samarbete i Nordiska ministerrådet, men det går enligt min mening alldeles för långsamt framåt.

Det var av den anledningen som vi under det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet tog initiativ till en statsministerdeklaration som antogs i samband med Nordiska rådets session i Reykjavik. I deklarationen åtog sig statsministrarna att ge de nationella myndigheterna i uppdrag att undanröja juridiska och praktiska hinder för så kallad identitetsmatchning i ett annat land, med syftet att man ska kunna använda sitt bank-id eller sin elegitimation i digitala kontakter över gränserna – något som man kan tycka borde fungera i dag men som inte gör det.

Detta är ett område som kommer att ha fortsatt prioritet i gränshinderarbetet framåt – det är jag och mina nordiska kollegor eniga om. En lösning där de digitala kontakterna över gränserna förenklas är något som också skulle underlätta för många som bor och verkar över gränserna i Norden, inklusive personer med funktionsnedsättning.

Herr talman! Jag vill tacka Heléne Björklund för frågan och för att hon lyfter upp ett viktigt problem. Det är även principiellt viktigt, i den bredare bemärkelsen, att vi alla arbetar gemensamt för att verkligen undanröja gränshinder.

Det är riktigt att färdtjänst inom Norden för personer med funktionsnedsättning ligger som ett olöst gränshinder i den gränshinderdatabas som Gränshinderrådet använder som en källa för att identifiera sina prioriteringar. Men i samma databas konstateras också att de nordiska länderna har olika nationella färdtjänstsystem för personer med funktionsnedsättning och att de oftast administreras på just kommunal nivå.

En rad expertgrupper har genom åren undersökt möjliga vägar framåt för att adressera utmaningarna. Utredningarna har bland annat konstaterat att en generell utformning av kollektiva transportmedel som är ändamålsenliga för personer med funktionsnedsättning skulle kunna minska behovet av färdtjänst. Det finns också goda exempel på hur personer med funktionsnedsättning kan använda transportutbud i andra nordiska länder. Men det finns ibland utmaningar med administrativa beställningar mellan kommuner.

Rätten till färdtjänst är en viktig förutsättning för att personer med funktionsnedsättning ska kunna delta på lika villkor. Men, som jag var inne på, är ansvaret för färdtjänst, liksom ansvaret för lokal och regional kollektivtrafik, en regional angelägenhet i Sverige. Någonstans uppstår alltid en administrativ gräns. Färdtjänsten är en kommunal angelägenhet med frihet för kommuner och regioner att utifrån en ramlag utforma sin egen tillämpning, som kan vara mer generös än lagens minimikrav.

Med det sagt pågår mycket nordiskt samarbete och dialog om inkludering av personer med funktionsnedsättning. Det är ett prioriterat arbete. Det nordiska funktionshinderssamarbetet bedrivs främst genom ett nordiskt program för samarbete om funktionshindersfrågor som gäller 2023–2027, och Rådet för nordiskt samarbete om funktionshinder, Funktionshindersrådet, är ett rådgivande organ för hela det officiella nordiska samarbetet.

Det övergripande syftet för nordiskt samarbete om funktionshindersfrågor är att bidra till en effektiv inkludering av personer med funktionsnedsättning genom ett förstärkt kunskapsutbyte och ett närmare samarbete i funktionshinderspolitiska frågor. Det sker i dag bland annat genom att man skapar förutsättningar för erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling kring frågorna, ökar medvetenheten om funktionshindersperspektivet och ökar graden av tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning till och inom Nordiska ministerrådets verksamheter.

För att adressera just gränshinder finns som sagt den etablerade ordningen att Funktionshindersrådet årligen träffar sekretariatet i Nordiska ministerrådet och en representant för Nordiska ministerrådets gränshindersråd för att diskutera de här frågorna. På dagordningen vid det senaste mötet stod bland annat Funktionshindersrådets förslag om att tillsätta en utredning om att etablera en särskild relocation service för personer med funktionsnedsättning för flytt inom Norden. Det är något att titta vidare på.

Det finns alltså en pågående dialog. Det finns ett brett nordiskt samarbete och engagemang för att både lösa gränshinder och skapa ett inkluderande samhälle för alla.

Herr talman! Heléne Björklund har frågat mig om jag avser att vidta några särskilda åtgärder för att möjliggöra för personer med funktionshinder att ha rätt till färdtjänst i hela Norden.

Jag vill inledningsvis välkomna att Heléne Björklund uppmärksammar att det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet förra året satte särskilt fokus på den fria rörligheten i Norden och att detta arbete i år också prioriteras genom Sveriges ordförandeskap i Nordiska rådet. Att lösa gränshinder är en central del i arbetet för att nå visionen om att Norden ska vara världens mest integrerade och hållbara region 2030. Det är i min roll som nordisk samarbetsminister och med fokus på det övergripande ansvar jag tillsammans med mina nordiska kollegor har för genomförandet av visionen och gränshinderarbetet som jag besvarar denna interpellation.

Vad gäller den specifika frågan om rätt till färdtjänst för personer med funktionsnedsättning i hela Norden kan noteras att de nordiska länderna har olika nationella färdtjänstsystem för personer med funktionsnedsättning och att dessa oftast administreras på kommunal nivå. I Sverige utgör färdtjänstlagen ramlag som ställer upp de yttre gränserna för tillämpningen, och där anges att varje kommun ansvarar för att färdtjänst av god kvalitet anordnas inom kommunen. Kommunen får överlåta sina uppgifter till den regionala kollektivtrafikmyndigheten i länet, vilket har skett för majoriteten av Sveriges kommuner. Färdtjänstlagen ställer inte upp några hinder för en mer generös tillämpning och ger möjligheter för kommuner i gränsregioner att anordna transport även över gränsen. Rätten till färdtjänst är en viktig förutsättning för att personer med funktionsnedsättning ska kunna delta på lika villkor i samhället. Ansvaret för lokal och regional kollektivtrafik är en regional angelägenhet, och samma sak gäller för färdtjänsten.

Det bredare nordiska samarbetet för inkludering av personer med funktionsnedsättning är prioriterat. Under 2024 fattade Nordiska ministerrådets olika ministerråd beslut om nya samarbetsprogram med tydliga mål och prioriteringar för det fortsatta arbetet att nå visionen. Inom social- och hälsosektorn finns tydliga mål om att de nordiska samhällena ska rymma och inkludera alla och att alla ska ha lika möjligheter att leva goda, självständiga liv. Det finns även ett särskilt rådgivande organ, Rådet för nordiskt samarbete om funktionshinder, som ger stöd till de olika politikområdena och hela det nordiska samarbetet att bidra till denna inkludering. Detta så kallade funktionshindersråd har bland annat en återkommande dialog med Gränshinderrådet. Under förra året, under svenskt ordförandeskap, ägde ett möte rum i Reykjavík i samband med Nordiska rådets session mellan arbetsutskottet i Rådet för nordiskt samarbete om funktionshinder, sekretariatet i Nordiska ministerrådet och en representant från Nordiska ministerrådets gränshindersråd.

Det finns således ett brett nordiskt samarbete och engagemang både för att lösa gränshinder och för att skapa ett inkluderande samhälle för alla som vi från regeringens sida kommer att fortsätta att bidra till.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Jag tror att om du frågar ett medlemsland i EU hur man uppfattar Sverige i de här frågorna skulle de säga att vi väldigt tydligt är ett av de länder som verkligen ligger i framkant när det gäller att värna ett fortsatt starkt klimatarbete hand i hand med att säkra Europas konkurrenskraft.

Vi har ambitiösa klimatmål i Sverige och EU som vi har för avsikt att göra vårt yttersta för att nå. Sverige är exempelvis ett av de länder som har ställt sig bakom kommissionens mål om ett nytt utsläppsmål för 2040. Samtidigt är vi, till skillnad från den förra regeringen, tydliga med att man även måste skapa goda förutsättningar för till exempel det svenska skogsbruket att spela en roll för att nå målen. Det är också så att vi måste se till att alla medlemsstater ska nå sina klimatmål. Det är inte bara några få som ska göra jobbet.

Att Sverige är en stark och tydlig röst för att värna både klimatet och konkurrenskraften är alldeles uppenbart.

(Applåder)

Fru talman! Vi är väldigt stolta över svenskt skogsbruk, ett hållbart skogsbruk som säkerställer att för varje träd som vi avverkar planterar vi också nya. Sverige har tillsammans med Finland uppvaktat kommissionen väldigt aktivt under många år för att skapa en större förståelse just för detta.

När det gäller exempelvis naturrestaureringslagen påminner mitt svar om mitt svar gällande vattenfrågan, det vill säga när vi nu har gett ett uppdrag till flera myndigheter att ta fram ett förslag på hur den nationella planen ska utformas måste vi göra det så välavvägt som möjligt och använda de undantagsmöjligheter som finns.

(Applåder)

Fru talman! Varmt tack till ledamoten för en viktig fråga! När det gäller EU-ministrar brukar det räcka med att säga Jessica – då är det någon som svarar!

Vår ingång i de här frågorna är att det är väldigt viktigt att ha ett starkt miljö- och klimatarbete men att samtidigt väldigt tydligt värna våra viktiga svenska intressen som kan handla om det svenska skogsbruket men också om den svenska vattenkraften.

Det är klart att när vi nu implementerar olika former av lagstiftning till exempel på vattenområdet är det viktigt dels att vi vidtar åtgärder som faktiskt säkerställer att vi får en god vattenkvalitet, minskar försurning och spridning av läkemedelsrester och även tar höjd för klimatförändringar, dels att vi gör implementeringen på ett så välavvägt sätt som möjligt.

Sveriges generella ingång är att vi inte ska överimplementera EU-direktiv utan titta på de lämpliga undantagsmöjligheter som finns. Det gäller också på det här området.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill vara tydlig med att jag är väldigt orolig över situationen i Turkiet. Det vi nu ser, gripanden av oppositionspolitiker men också andra individer, är allvarligt. Det väcker tydliga frågor om huruvida Turkiet verkligen lever upp till demokratiska principer och innebär dessutom att en förvisso redan avstannande EU-process blir ännu svårare när de som land inte lever upp till de fundamentala krav som ställs på ett land som påstår sig vilja bli medlem i EU. Jag tycker att det är viktigt att framföra den här typen av synpunkter till Turkiet precis som till andra kandidatländer.

Jag reser själv just nu runt mycket på västra Balkan, exempelvis, där många länder bedriver ett stort reformarbete. De har ändå mycket arbete kvar att göra kring korruption, rättsstatens principer och mediers oberoende. Det är väldigt viktigt att vi är tydliga från EU:s sida med vad vi ställer för krav på kandidatländer för att säkerställa en framtid där både dagens och framtidens EU-medlemsländer verkligen lever upp till rättsstatens principer.

I fråga om Turkiet har vi varit väldigt tydliga, och jag har noterat att bland andra utrikesministern har kommenterat detta. Jag välkomnar även engagemanget från Matilda Ernkrans sida. Jag är stolt över att regeringen är mycket aktiv i alla EU-frågor, inklusive rättsstatsarbetet.

Den socialdemokratiska regering som Matilda Ernkrans satt i gjorde sig känd för ett ganska stort mått av velande och obeslutsamhet när det gällde frågor om skogen, kärnkraften och den svenska modellen. Jag tycker att vi i dag har en mycket tydligare svensk agenda i EU och är många goda krafter som jobbar gemensamt där. Jag hoppas att vi även i den här kammaren kan kroka arm i flera av frågorna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag har redan svarat på varför Sverige inte skrev under brevet. Det var för att vi bedömde att det var osäkert vilka åtgärder som egentligen avsågs och att de kunde vara alltför långtgående och ha inverkan på svensk valförrättning. Om Matilda Ernkrans inte förstår det svaret vet jag inte riktigt vad mer jag ska säga. Men det var alltså inte tidsbrist som var min motivering.

Låt mig vad gäller Ungern vara väldigt tydlig med att man i Sverige, EU och Ungern ska kunna älska vem man vill och vara vem man vill. Ungern rör sig snabbt längre och längre bort från det frihetliga Europa. Beslutet att förbjuda prideparader är ett tydligt steg bort från EU:s grundläggande värderingar. Det är helt enkelt förkastligt. Det har jag varit tydlig med. Det har statsministern varit tydlig med. Det är dessutom så att frågan är ytterligare oroväckande eftersom vi ser tecken på att lagstiftningen också inverkar på mötes- och yttrandefriheten.

Vi använder även återkommande EU-rätten som verktyg i den här frågan. Sverige intervenerade tillsammans med 15 andra medlemsstater och Europaparlamentet till stöd för Europeiska kommissionen i dess talan mot Ungern i EU-domstolen gällande Ungerns så kallade barnskyddslag, som kommissionen bland annat ansåg vara diskriminerande mot hbtqi-personer. Det är väl känt att Sverige går i bräschen för rättighetsfrågor i EU och för våra gemensamma värden. Det kommer regeringen att fortsätta göra. Här står vi orubbliga.

Det leder mig också in på Matilda Ernkrans uppmaning att ta chansen att agera i rättsstatsfrågor. Återigen förstår jag inte riktigt varför ledamoten söker konflikt, men låt mig ändå understryka att vi tar chansen – återkommande. Jag skulle säga att Sverige är ett av de länder som anses vara bland de främsta när det gäller att återkommande sätta de här frågorna på dagordningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det pågår en oroväckande utveckling i flera medlemsstater, och det finns utrymme för förbättring. Kommissionens rättsstatsrapport är tydlig på det området. Erfarenheten från den här typen av rapporter och av exempel på hur det går i fel riktning i vissa länder är att det är effektivt att villkora tillgången till EU-medel med respekt för rättsstatens principer. Ibland är pengar helt enkelt det enda språk som alla förstår. Den metoden tar det svensk-finska initiativet sikte på att utveckla, och det arbetar vi vidare med. Vi har redan i stora delar fått gehör från kommissionen. Man har meddelat att inte en enda euro i nästa budget kommer att betalas ut till verksamheter som bryter mot rättsstatens principer.

Vi har också presenterat flera förslag för kommissionen på hur det här konkret ska kunna gå till. Jag hinner kanske inte på en minut gå in i alla tekniska delar, men det kan handla om att stärka tillämpningen av villkorlighetsförordningen genom tydligt stöd till kommissionen att ta initiativ mot medlemsstaterna i situationer som motiverar det. Det handlar även om att införa heltäckande villkor kopplade till artikel 2 om unionens värden för utbetalningar från alla fonder och program i EU-budgeten.

Ytterligare ett förslag är kopplat till utvidgningen. Det handlar om att införa skyddsklausuler eller liknande i de kommande anslutningsfördragen så att EU kan vidta åtgärder om utvecklingen i ett nytt medlemsland börjar gå i fel riktning.

Kort och gott kan jag försäkra ledamoten om att Sverige är ytterst aktivt i dessa frågor, dels med konkreta förslag till kommissionen om hur det kan gå till, dels i samtliga dialoger, exempelvis i den dialog med Ungern som jag själv ganska nyligen hade i samband med ett möte med allmänna rådet. Där framförde jag min kritik direkt till Ungern.

Herr talman! Tack, Matilda Ernkrans, för frågorna och kommentarerna!

Jag skulle säga att det finns en total svensk enighet i den här kammaren om frågor som rör demokrati, rättsstat och grundläggande fri- och rättigheter. Jag tycker att vi ska värna den enigheten. Jag tycker inte att det är värdigt att insinuera att det skulle finnas en skiljelinje mellan regeringen och Socialdemokraterna i den här frågan. Snarare bör vi väl arbeta tillsammans mot de länder som motarbetar de här grundläggande värdena.

Om man läser den utrikespolitiska deklarationen som Matilda Ernkrans läser den är jag säker på att man kan hitta många saker att ifrågasätta eller lyfta fram. Men jag noterar exempelvis att den socialdemokratiska utrikespolitiska deklarationen från 2022 inte heller uttryckligen lyfter rättsstatens principer och grundläggande fri- och rättigheter som en prioriterad fråga i EU-arbetet. Det innebär naturligtvis inte att jag för en sekund tror att den socialdemokratiska regeringen svajade i de frågorna. Det vore att göra det politiska samtalet en otjänst. Jag tror snarare, som sagt, att vi ska jobba tillsammans kring de här frågorna.

När det gäller det brev som Sverige inte skrev under uppmanar regeringen gladeligen kommissionen att allmänt tillämpa förordningen om digitala tjänster, DSA, eller vilken annan lagstiftning som helst, för den delen. Det ska även i den här frågan till mycket för att skapa konflikt i kammaren.

Men det är viktigt – och jag tror att ledamoten Ernkrans håller med – att varken medlemsstaterna eller kommissionen trampar in på den andres område. Som minister i Sveriges regering är jag mån om att den gränsen respekteras, i grunden också för att jag vill att samma respekt ska gälla för det som är medlemsstaternas kompetenser och befogenheter.

Regeringen värnar vårt nationella handlingsutrymme. Det utkast som vi fick ta ställning till innehöll uppmaningar till kommissionen om att beslutsamt vidta åtgärder för att skydda valprocesser och att lägga fram robusta förslag om åtgärder mot hybridverksamheter. Det var oklart vad som kunde rymmas i så breda formuleringar. Det kunde exempelvis inte uteslutas att det kunde beröra ramarna för hur vi förrättar val i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag utgår från att ledamoten och Socialdemokraterna inte heller är redo att erbjuda kommissionen eller någon annan, för den delen, carte blanche när det kommer till nationella valprocesser.

Med det sagt är jag och regeringen mycket engagerade i frågan om hur vi bäst skyddar vår demokrati från desinformation, propaganda och fientlig påverkan. Det gäller inom unionen. Men det gäller också – inte minst – i våra kandidatländer och i vårt eget närområde.

Regeringen har gett Sida i uppdrag att avbryta alla direkta myndighetssamarbeten med Georgien. Beslutet sänder en tydlig signal till det politiska partiet Georgiska drömmen om att förtrycket mot fredliga demonstranter, oppositionspolitiker, civilsamhällesaktivister och oberoende medierepresentanter i Georgien är oacceptabelt.

Vi har nyligen beslutat om en facilitet för reform och tillväxt för Moldavien på 1,9 miljarder euro. Stöd till stärkande av rättsstatens principer och stabila demokratiska institutioner är centralt.

Reformstödet till västra Balkan är omfattande vad gäller rättsstat och demokrati, både bilateralt och genom EU. Nuvarande strategi innehåller 4,9 miljarder i reformstöd över sju år, via Sida.

Regeringen ser också fram emot – och kommer att arbeta mycket aktivt med – det initiativ som går under namnet Democracy Shield och som kommissionen kommer att lägga fram till sommaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Matilda Ernkrans har frågat mig hur jag förklarar det faktum att rättsstatens principer och demokratin i Europa inte nämndes med ett enda ord i EU-delen av utrikesdeklarationen som presenterades för Sveriges riksdag den 12 februari. Hon undrar också varför Sverige inte skrev under ett brev om att EU:s Digital Services Act måste användas i sin helhet för att säkra demokratin, rättsstaten och legitimiteten för valprocesser i EU:s medlemsländer. Brevet skickades av ett antal EU-ministrar till kommissionärerna McGrath och Virkkunen, ansvariga för rättsstatens principer och demokrati respektive digital säkerhet och demokrati. Slutligen ber Matilda Ernkrans mig redogöra för vart det brev som Sverige och Finland skrivit till kommissionen om nya initiativ för att fler av EU:s utgiftsområden ska prövas mot rättsstatens principer egentligen tagit vägen.

Låt mig inledningsvis vara tydlig: Att skydda och främja rättsstaten, demokratin och de mänskliga rättigheterna ligger fast förankrat i kärnan av regeringens prioriteringar.

När det gäller Matilda Ernkrans första fråga noterar jag i inledningen av utrikesdeklarationen att våra demokratiska värderingar lyfts fram som en ledstjärna i den ofrånkomliga uppgiften att ge stöd till Ukraina och motverka Rysslands förmåga att skada oss. Deklarationens avsnitt om EU inleds sedan med konstaterandet att EU är en värdegemenskap – och som vi alla vet hör demokratin, rättsstaten och respekten för de grundläggande rättigheterna till dessa värden. Genom att betona värdegemenskapen erinrar utrikesministern om hur viktigt det är att alla medlemsstater lever upp till det vi skrivit under på för att bli medlemmar i unionen. Vikten av att leva upp till EU:s värden och principer framhålls slutligen också i den del av deklarationen som gäller EU:s utvidgning.

Vad därefter avser Matilda Ernkrans andra fråga delar jag uppfattningen att skyddet av demokratin, rättsstaten och de demokratiska valprocessernas integritet är oerhört angelägna frågor.

Vi fick möjlighet att ta ställning till det brev som den franska representanten i allmänna rådet hade tagit initiativ till och som överlämnades till de ansvariga kommissionärerna i anslutning till rådets möte i januari. Utkastet reflekterade i delar mycket väl det som regeringen redan driver aktivt och engagerat, men också långtgående och vagt avgränsade uppmaningar till kommissionen om kraftfulla åtgärder. Dessa hade krävt en mer djupgående analys och beredning samt förankring i riksdagen, vilket inte var möjligt inom den korta tidsram vi hade för att ta ställning till utkastet.

Matilda Ernkrans tredje fråga gäller det brev som min finske ministerkollega Joakim Strand och jag i september skickade till kommissionen med uppmaningen att få på plats en heltäckande strategi för att säkerställa att rättsstatens principer respekteras av nuvarande och kommande medlemsstater. Det vi konkret lyfte fram i brevet handlar om att på olika sätt stärka kopplingen mellan utgifter från EU:s budget och respekten i medlemsstaterna för rättsstaten och unionens värden. Principen vi driver är att EU-medel helt enkelt inte ska vara aktuella för dem som inte lever upp till unionens grundläggande värden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det svensk-finska initiativet har tagits emot väl, både av medlemsstater och av kommissionen. I sitt meddelande inför nästa fleråriga budgetram som publicerades i februari är kommissionen tydlig med att starka garantier för skyddet av rättsstatsprincipen är en av de saker som bör stå i centrum för budgeten. Inte en enda euro till verksamheter som inte iakttar rättsstatens principer, är uttrycket som kommissionen använder, vilket också är kärnan i vad de svenska och finska regeringarna gemensamt fört fram.

Utan att föregripa en svår förhandling ser jag detta som en god grund att bygga vidare på. Regeringen fortsätter förstås att vara aktiv i alla förhandlingar och på andra sätt i förhållande till kommissionen och medlemsstaterna för att stärka länken mellan EU-medel och EU:s grundläggande värden.

Herr talman! Tack, ledamoten, för en väldigt viktig fråga! Det är precis som ledamoten säger: EU halkar efter globalt. Vi ser hur mer än 90 procent av världens tillväxt förväntas ske utanför Europa de kommande åren.

Under det svenska ordförandeskapet satte den här regeringen konkurrenskraftsfrågorna högt på dagordningen. Jag skulle också säga att vi har hög trovärdighet. Det är många som tittar på Norden och Sverige som föredömen.

Vi i Europa måste bygga på våra styrkor. Vi har en av världens absolut största hemmamarknader. Vi har god potential till innovation. Nu måste vi se till att det blir enklare att starta och driva företag och att stanna som företag i Europa.

Det handlar om flera delar. Det handlar om att fördjupa och bredda den inre marknaden, förenkla våra regelverk, satsa mer på forskning och innovation, få till en verklig kapitalmarknad och få fram mer fossilfri energi så att våra industrier kan ställa om.

Vi har många nya förslag på bordet. Det gäller att gå från ord till handling, och det driver den här regeringen starkt på för.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Jag deltog själv i Nordiska rådets session i Reykjavík. En diskussion som vi hade där mynnade sedan ut i en rekommendation från Nordiska rådet om att se över Helsingforsavtalet och vad som kan förändras över tid för de olika parter som ingår i dag. Man skulle även se över vilka områden som Nordiska rådet och det nordiska samarbetet ska behandla.

Vid det möte som jag i går deltog i tillsammans med de nordiska ministrarna fattades beslut om att tillsätta en utredare som ska undersöka de rättsliga och juridiska förutsättningarna för att se över Helsingforsavtalet. Hur påverkar EU-rätten, våra olika grundlagar och folkrätten möjligheten att se över vilka frågor vi ska samarbeta om och vilka länder eller självstyrande områden som ska ingå i samarbetet som fullvärdiga parter?

Nästa steg är att tillsätta en utredning som ska se över detta. Sedan kommer vi att återkomma längre fram.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Det är oerhört viktigt att fortsätta bedriva klimatarbetet på både svensk och europeisk nivå. Inte minst är det viktigt att vi är 27 länder som verkligen agerar för att hejda klimatutsläppen och inte bara agerar på medlemsstatsnivå.

Här pågår ett intensivt arbete. Sverige är ett av de länder som tydligt driver på för att EU ska anta ett nytt offensivt klimatmål för 2040 för att minska utsläppen med 90 procent. I det sammanhanget är vi också noga med att betona varje medlemsstats ansvar att göra sitt och beakta bioekonomins viktiga roll i omställningen. Vi agerar såklart i många olika spår för att hitta goda och konstruktiva lösningar, och vi har en aktiv dialog med kommissionen och andra medlemsstater för att säkra det stöd som krävs för att få på plats så effektiva lösningar som möjligt.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för en väldigt viktig fråga.

Det är klart att vi lever i ett mycket allvarligt säkerhetspolitiskt läge i världen, i Europa och ärligt talat i Östersjön. De nordiska och baltiska länderna har ett gemensamt ansvar, i tätt samarbete med Polen, Tyskland och andra länder, att verkligen säkerställa att vi har ordning och reda på vad som sker i Östersjön.

Detta handlar om att både adressera frågan om kabelbrott och att möta den ryska skuggflottan. Här pågår ett samarbete inom både Nato och EU. Vi vet att det diskuteras strategier för att öka säkerheten kring kabelinfrastrukturen på EU-nivå, och vi har ett tätt samarbete mellan de nordisk-baltiska länderna. Det här är en fråga som vi återkommer till i varje format där vi träffar våra kollegor från andra länder. Inte minst har detta inneburit en ökad sjöövervakning och ökat informationsutbyte mellan länderna.

Herr talman! Tack, Anna Lasses, för frågan!

Låt det inte råda någon tvekan om att stödet till Ukraina är den här regeringens absolut viktigaste uppgift att hålla i och att öka. Det är någonting som vi är väldigt tydliga med från svensk sida också gentemot samtliga EU-kollegor. Just nu är verkligen tidpunkten att kliva fram och öka stödet. Det har Sverige gjort på flera områden, bland annat genom att nu rikta det största militära stödpaketet till Ukraina sedan den fullskaliga invasionen.

Det är också alldeles uppenbart att det nu finns många förslag på bordet kring hur man ytterligare kan öka investeringarna i vår egen försvarsförmåga. Det är viktigt att göra just detta, och vi utesluter ingenting. Men det är en välkänd uppfattning att gemensam upplåning inte är den första stenen som Sverige lyfter på, utan där är vi kritiska.

Det finns många förslag på bordet just nu. Det handlar om att mobilisera mer privat kapital, det handlar om budgetregler som diskuteras och det handlar om att använda mer av de frysta ryska tillgångarna. Här tror jag att det kommer att röra sig ganska snabbt framåt, inte minst när ledarna träffas i nästa vecka.

Herr talman! Det är alldeles uppenbart att många människor, både i Sverige och runt om i Europa, upplever att marginalerna i tillvaron är väldigt pressade. Matpriserna stiger, och vi ser elpriser som är väldigt höga runt om i Europa. Hushållen är pressade från flera håll. Det här är såklart en återkommande fråga som i någon mening ligger på EU-ministerns bord men som också diskuteras i många andra konstellationer inom EU och olika ministrars sakområden.

Vi arbetar aktivt på flera håll inte minst med att adressera frågan om de väldigt höga elpriserna, som vi vet slår hårt mot både hushåll och företag. Det är en sak som drabbar både konkurrenskraften för Europa och hushållens marginaler. För att ta det området som ett exempel är det alldeles uppenbart att vi nu behöver arbeta offensivt för att bygga ut elproduktionen för att på så sätt få ned energipriserna.

Det finns saker att göra på område efter område, men i hög grad handlar det också om nationella åtgärder.

(Applåder)