Jessica Rosencrantz

Herr talman! Jag tackar Martin Westmont för frågan.

Arbetet med att skydda vår demokrati och upprätthålla våra värderingar är oerhört viktigt. Men precis som ledamoten säger är det alltid en balansgång hur detta ska göras på bästa sätt eftersom det i våra grundläggande värderingar ingår just yttrandefrihet och rätten att göra sig hörd.

Regeringen väntar sig ett förslag de närmaste månaderna som väl mer konkret kommer att visa vad kommissionen exakt tänker sig.

I en tid av krig på vår kontinent vill jag dock understryka att Ryssland inte bara har en militär förmåga utan också utövar betydande desinformation och påverkansarbete i både EU och de länder som vill gå med i EU. Jag besökte nyligen Moldavien, som får utstå omfattande påverkansförsök från Ryssland.

I allt detta är det viktigt att se att ambitionen är att säkerställa att denna typ av desinformationskampanjer eller påverkansförsök inte sker. Men när vi tar del av förslaget ska vi givetvis verka för att det blir en så bra och balanserad produkt som möjligt.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Johan Andersson, för frågan!

Jag har tagit del av det som sker i Norge. Det är klart att jag inte kan kommentera eller ha en åsikt om exakt hur Norge väljer att utforma sin skattelagstiftning, men utifrån ett Nordenperspektiv, och som Nordenminister, är mitt mål att vi ska ha ökad rörlighet över gränserna – att vi ska få fler svenskar som besöker Norge och vice versa. Vi ska snarare riva gränshinder än bygga upp nya. Det är mitt fokus i alla samtal som jag har inom Nordiska ministerrådet och i mina kontakter med mina norska kollegor eller, för den delen, med danska eller andra kollegor inom Norden.

Detta är mitt fokus, och jag kommer också att jobba för det framöver. Jag vill som sagt att vi ska ha mer rörlighet, inte mindre.

(Applåder)

Herr talman! Det är mycket riktigt så att vi ser stora förändringar i det amerikanska stödet på olika sätt, och vi kommer inte att kunna fylla alla luckor. Vi måste vara väldigt precisa och se vad vi kan göra.

Radio Free Europe, eller Radio Liberty, har verkligen en central roll att spela för att verka i länder som inte är demokratiska, där vi behöver fria och oberoende medier. Därför har Sverige tagit beslut om att avsätta 20 miljoner kronor till Radio Free Europe under 2025. Det här är en fortsättning, skulle jag säga, på en stolt historia som vi har. Sverige har i flera år varit den tredje största biståndsgivaren i världen till fria och oberoende medier.

Jag tycker att det som Sverige nu gör är oerhört viktigt. Vi kan också vara ett föredöme för andra länder. Vi hoppas att fler kan rikta om mer medel så att Radio Free Europe kan fortsätta verka och nå exempelvis befolkningen i Belarus. Jag har stora förhoppningar om att fler länder väljer att ansluta sig till detta.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Under det svenska EU-ordförandeskapet spelade Sverige en viktig roll för att få migrations- och asylpakten på plats. Pakten kommer att medföra stärkt kontroll av EU:s yttre gräns, snabbare asylprocesser och minskat söktryck mot Sverige och EU. Nu är det viktigt att allt detta fullt ut implementeras i medlemsländerna, men parallellt måste vi också utveckla fler verktyg för att minska den irreguljära migrationen till EU och effektivisera återvändandet. Där fortsätter Sverige att vara väldigt aktivt.

Jag kom precis tillbaka från Italien, där jag diskuterade dessa frågor med våra kollegor, bland annat begreppet säkert tredjeland. Vi ser att revideringen kan minska incitamenten att resa genom flera säkra länder på väg mot EU och därigenom minska både människosmugglingen och söktrycket mot EU. Regeringen kommer att analysera förslaget och i sedvanlig ordning återkomma till riksdagen för överläggning.

Herr talman! Tack, Anna Lasses, för en fråga som jag tror att vi kommer att få ägna mycket tid åt framöver när EU nu ska ta fram sin nästa fleråriga budget! Vi är väldigt tidigt i den processen, vill jag säga, och vi väntar oss ett förslag under sommaren.

Jag skulle vilja nämna några aspekter som är viktiga för Sverige. Det ena är att vi fortsatt tar ansvar för skattebetalarnas pengar, det vill säga i en värld där vi ser att behoven snarast ökar måste vi också förmå att prioritera inom budgeten. Vi har bland annat sagt att vi måste säkerställa att EU:s kommande budget förmår att stödja Ukraina på alla sätt som bara krävs. Vi kommer att behöva se ett större fokus på säkerhetsfrågorna. Vi behöver adressera frågan om konkurrenskraft mycket mer så att EU står sig mot omvärlden. I detta ingår också att ta höjd för den kommande utvidgningen som vi tror kommer att ske, det vill säga att EU förhoppningsvis kommer att kunna välkomna nya medlemsländer.

Det här är några av våra prioriteringar när vi nu går framåt, men exakt hur varje krona eller euro ska riktas har vi anledning att återkomma till. Jag tror att EU har alla möjligheter att ta ett ledarskap i världen på många sätt.

(Applåder)

Herr talman! Tack för frågan, Elin Nilsson!

Jag har noterat den typen av medieuppgifter, så att säga. För min del har jag full förståelse om man vill gå i paraden. Jag förstår att man verkligen vill markera mot utvecklingen i Ungern.

Mitt fulla fokus här och nu är att se till att Ungern tvingas ta tillbaka lagstiftningen, och det är därför vi är inne i den domstolsprocess mot den så kallade hbtqi-lagen i Ungern där generaladvokaten i dag som sagt gick på Sveriges och kommissionens linje. Men jag har full förståelse för att man på alla olika sätt vill markera, och framåt kommer jag att lägga stor kraft på att se till att utvecklingen vänds.

(Applåder)

Herr talman! Tack till Elin Nilsson för, återigen, en väldigt viktig fråga!

Sverige agerar mot Ungern med alla de verktyg vi har i verktygslådan. Vi agerar ekonomiskt genom att säkerställa att vi inte betalar ut pengar till Ungern. Just nu är 20 miljarder euro frysta, och jag tycker egentligen att det borde vara ännu mer som är fruset. Inte en enda euro borde gå till ett land som inte respekterar rättsstatens principer. Det här är någonting som Sverige driver på inför kommande budget.

Vi agerar också inom artikel 7-förfarandet, där vi ställer Ungern mot väggen, och vi intervenerar i just nu fem olika domstolsprocesser mot Ungern. Vi utesluter inga verktyg, vill jag säga.

Just nu bedöms det väl inte finnas stöd för att dra processen så långt det går, så som Elin Nilsson beskriver, men däremot ser jag att nästa steg skulle vara att gå från att bara hålla utfrågningar till att göra någonting skarpare. Exempelvis har det diskuterats att rikta en rekommendation, som det heter. Det kan låta fyrkantigt, men det skulle vara att svart på vitt få en tydlig uppmaning till Ungern att det nu gäller att skärpa sig. Det skulle bli som ett slags ultimatum från EU:s sida.

(Applåder)

Herr talman! Tack för frågan, Magnus Berntsson!

Det här är ju en allvarlig anklagelse. Parlamentets utredning är gjord av oberoende tjänstemän utan partikoppling, och vad jag förstår har de genomfört intervjuer, granskat övervakningsfilmer och därefter dragit slutsatser.

Jag tycker inte, vill jag säga, att den här sortens konflikter eller utfall över huvud taget hör hemma i politiken. Vi behöver visa varandra respekt och debattera våra åsiktsskillnader.

Med det sagt: Talmannen i Europaparlamentet leder institutionernas arbete. Jag noterar att en av de uppgifter som faller under talmannens ansvar är säkerheten i Europaparlamentets lokaler. Jag har själv träffat Europaparlamentets talman Roberta Metsola vid ett flertal tillfällen, och jag noterar att hon åtnjuter bred respekt bland ledamöterna för sitt sätt att företräda institutionerna.

Herr talman! Jag tackar för frågan.

Ungern är naturligtvis ett exempel som sticker ut särskilt, men det är klart att vi även på flera områden i andra länder ser en tillbakagång för hbtqi-människors rättigheter, för ett fritt och oberoende civilsamhälle eller för ett fritt domstolsväsen. Här har vi bland annat en årlig rättsstatsdialog där kommissionen tydligt granskar statusen i alla länder. Där har vi också utfrågningar av varje land; senast i förra veckan hade vi ett sådant exempel.

Sverige fortsätter att vara extremt tydligt mot alla potentiella avsteg från de här principerna. Det är inte acceptabelt.

Herr talman! Tack, Carl Nordblom, för en väldigt viktig fråga!

Det enkla men mycket tydliga svaret är att regeringens tålamod är slut. I EU har vi nu under sju år genomfört åtta utfrågningar där vi har ställt Ungern mot väggen inom det så kallade artikel 7-förfarandet. Vi har riktat kritik mot den negativa utvecklingen kring demokrati och rättsstat, och så sent som i förra veckan var jag väldigt tydlig med mina förväntningar på Ungern. Utvecklingen går dock i helt fel riktning. Det senaste exemplet är att man förbjuder prideparader.

Regeringen verkar nu på flera fronter. Dels intervenerar vi i EU-domstolen mot Ungern, bland annat i frågan om just prideparader och hbtqi-målet. Där fick vi i dag besked från generaladvokaten, som också går på Sveriges linje. Vi är redo att använda alla tillgängliga verktyg för att försvara vår unions gemensamma värderingar. EU är nämligen inte bara en geografisk union, utan det är en union som bygger på rättsstatens principer och mänskliga rättigheter.

Fru talman! Ärade ledamöter! Jag vill börja med att tacka för det stora nordiska engagemanget, som jag vet finns i den här salen bland många av er ledamöter i utrikesutskottet och inte minst bland ledamöterna i Nordiska rådet, som jag med återkommande mellanrum har anledning att diskutera särskilt de nordiska frågorna med.

Flera har varit inne på det, men det är onekligen viktigare än någonsin att vi samarbetar över gränser för att lösa många av de problem vi står inför. Vi säger det ofta, men det nordiska samarbetet är verkligen unikt med sin bredd och sitt djup. Det bygger på en grund av gemensamma värderingar och regional solidaritet.

Våra länder rankas konsekvent bland världens starkaste demokratier, vilket understryker vårt engagemang för säkerhet, rättsstatens principer och mänskliga rättigheter. Tillsammans har vi ekonomiska, politiska, teknologiska och militära styrkor som gör att vi är en global kraft att räkna med.

Vi lever i dag i en värld där det återigen är krig på vår kontinent. Ryssland fortsätter sitt brutala aggressionskrig mot Ukraina, med omätbart mänskligt lidande som följd. Auktoritära stater runt om i världen flyttar fram sina positioner. Den världsordning vi länge tagit för given skakar i grunden. Och den ekonomiska öppenhet som präglat de senaste decennierna är på kraftig tillbakagång.

I denna värld är det ett måste att värna samarbetet med våra partner och allierade i EU och i Norden. Här kan det vara på sin plats att påpeka att det inte råder något motsatsförhållande mellan det nordiska och det europeiska samarbetet. Valet står inte mellan Norden eller Europa. Ett starkt Norden som också samarbetar inom ramen för de europeiska institutionerna är bra för oss alla.

I detta samarbete är det särskilt angeläget att kunna föra en nära och förtroendefull dialog i den nordiska och nordisk-baltiska kretsen. Vårt samarbete gör det möjligt för oss att vara flexibla, lyhörda och proaktiva när det gäller att ta itu med nya utmaningar. Det har varit tydligt, inte minst de senaste turbulenta månaderna. Redan intensiva kontakter har blivit ännu tätare.

Under förra året var Sverige ordförande i Nordiska ministerrådet och de nordiska och nordisk-baltiska informella utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetena N5 och NB8. Det utgjorde en viktig plattform för att driva på i det nordiska och nordisk-baltiska samarbetet.

Det svenska ordförandeskapet tog sin utgångspunkt i ett säkrare, grönare och friare Norden med ett särskilt fokus på ett integrerat Norden utan gränshinder. Vi var många ministrar som hade ett gemensamt ansvar för att få till stånd ett bra och resultatorienterat ordförandeskap.

Ordförandeskapet utmärktes bland annat av ett tätare erfarenhets- och kunskapsutbyte i frågor där Norden står inför gemensamma utmaningar, såsom organiserad brottslighet, beredskap och klimatförändringarnas effekter. Frågor som stärker den nordiska konkurrenskraften och som gör det enklare att leva, studera, arbeta och driva företag i hela Norden har prioriterats samtidigt som arbete har skett för att driva på för en grön och digital omställning.

Sveriges och mitt huvudfokus under ordförandeskapet var ett integrerat Norden utan gränshinder. Jag är särskilt stolt över att vi under det svenska ordförandeskapet har stärkt gränshinderarbetet genom antagandet av ett nytt program för fri rörlighet i Norden. Programmet innebär bland annat att vi samarbetsministrar får ett tydligare politiskt ägarskap över arbetet och att samordningen förbättras mellan olika aktörer, som gräns- och informationstjänster. Det lägger en bra grund för det fortsatt prioriterade arbetet med att riva gränshinder och öka integrationen ytterligare, inte minst på det digitala området.

Under förra året ingicks också viktiga bilaterala överenskommelser med koppling till just gränshinderarbetet. Sverige och Finland beslutade i samband med det gemensamma regeringssammanträdet i september att experter i båda länderna ska inleda en dialog om förbättrade rutiner för utbyte av folkbokföringsuppgifter. Första steget är en gemensam analys av behov och möjligheter som ska vara färdig under 2025.

Det slöts också ett dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Danmark. Avtalet gör det lättare att arbeta på båda sidor om Öresund, vilket skapar förutsättningar för fler jobb och högre tillväxt.

Båda överenskommelserna är konkreta steg för att främja integrationen mellan våra länder och våra befolkningar. Det är ett bra exempel på hur vi kan arbeta för att öka integrationen i Norden och kan förhoppningsvis ge inspiration till fortsatt arbete på dessa områden.

Jag vill också lyfta fram den statsministerdeklaration som antogs i samband med Nordiska rådets session i Reykjavik för att påskynda arbetet med digital mobilitet. I deklarationen enades man om att ge de nationella myndigheterna i uppdrag att undanröja juridiska och praktiska hinder för så kallad identitetsmatchning i ett annat land.

Syftet är att man ska kunna använda sitt eget bank-id – eller motsvarande e-legitimation – i digitala kontakter över gränserna. Här kommer vi att fortsätta att vara drivande för att nå framsteg. Jag kommer att fortsätta att hålla arbetet för ett integrerat Norden utan gränshinder högt på dagordningen på nordisk nivå men även bilateralt och nationellt. Det handlar om att riva gränshinder, men det handlar också om att inte bygga upp nya.

Den 1 juli deltar jag i 25-årsfirandet av Öresundsbron. Detta jubileumsår vill vi använda som en hävstång för att kunna ytterligare underlätta för dem som lever och verkar i Öresundsregionen.

Jag vill också ta upp det nordisk-baltiska samarbetet, som flera har varit inne på. Från svensk sida ser vi en stor potential med ett utökat nordiskt-baltiskt samarbete på en rad olika områden. De baltiska länderna är på många områden likasinnade och står inför samma utmaningar som vi i Norden.

Under ordförandskapsåret tog vi en rad initiativ för att intensifiera det nordisk-baltiska samarbetet inom Nordiska ministerrådet bland annat vad gäller sociala frågor och hälsofrågor, arbetslivskriminalitet samt skydd av kulturarv i kris.

Vi lade också grunden för att stödja upprättandet av ett nordiskt-baltiskt AI-center. Det ska vara ett virtuellt center som är tänkt att utgöra en plattform för att stärka den regionala samverkan i både existerande och kommande samarbeten med koppling till AI-utvecklingen.

Det nordisk-baltiska samarbetet är givetvis också en central plattform för det säkerhetspolitiska samarbetet runt Östersjön, vilket utvecklats och intensifierats det senaste året med anledning av händelser i vår omvärld.

Under vårt ordförandeskap i N5 och NB8 var fokus på att stärka det säkerhetspolitiska samarbetet i regionen, att stå fast vid det regionala orubbliga stödet till Ukraina och att säkra fortsatt globalt stöd för Ukraina och den regelbaserade världsordningen.

Det gemensamma arbetet har under året bidragit till att den nordisk-baltiska regionen blivit en ännu viktigare internationell aktör inte minst vad gäller stödet till Ukraina. Exempelvis lanserades under ordförandeskapet en nordisk-baltisk expertgrupp till stöd för Ukrainas EU-anslutning.

Många av de initiativ som vi i Sverige tog under våra ordförandeskap tas nu vidare av det gemensamma finländska och åländska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet, av Finland som samordnare av N5 och av Danmark som i år leder NB8. Det handlar om samarbete och erfarenhetsutbyte i både formella och informella strukturer på olika nivåer.

Regeringen arbetar för att knyta ännu närmare band med våra allierade och partner inte minst i Norden och runt Östersjön för att ta ansvar för europeisk säkerhet genom stöd till Ukraina och för att slå vakt om vårt välstånd, vår konkurrenskraft och rättsstatens principer, som vi ser utmanas på flera håll. Målsättningen är tydlig: Ett friare, grönare och säkrare Norden och Europa. Tack till alla er för samarbetet kring detta!

(Applåder)

Herr talman! Jag beklagar att jag glömde svara på den uttryckliga frågan om ett transportministerråd. Det är en diskussion som vi har haft flera gånger. Vi kan nog nästan återupprepa varandras argument när det gäller detta. Jag kan konstatera att det är oerhört viktigt att vi har ett samarbete på transportområdet. Jag uppfattar också från de olika transportministrarna att det finns ett väl utvecklat samarbete i dag. Jag tar väldigt mycket fasta på vad vi kan åstadkomma i vårt samarbete, inte exakt vilka former samarbetet har. Vad jag hör och uppfattar är att samarbetet fungerar bra i dag. Men detta kommer vi säkert att diskutera ytterligare.

När det gäller just frågan om färdtjänst håller jag återigen verkligen med om att det är en viktig och prioriterad fråga. Det är också något som vi återkommande diskuterar i olika format, och det kommer vi att fortsätta göra. Det är, återigen, en viktig del i det som jag tycker är kärnan i vårt nordiska samarbete, det vill säga att verkligen undanröja gränshinder så att det blir mer sömlöst att leva och verka på två olika sidor av en nationell gräns.

Detta kommer vi från den här regeringens sida att fortsätta prioritera i det nordiska samarbetet. Och jag vet att riksdagen också kommer att göra det inom ramen för Nordiska rådets arbete. Jag kan understryka hur viktigt det är, eftersom vi bara har ett fåtal år kvar till den vision vi ska nå om att vara världens mest hållbara och integrerade region, att vi nu verkligen jobbar systematiskt och prioriterat. Det är det jag ser fram emot att göra med mina samarbetsministerkollegor – att verkligen identifiera vilka som är de riktigt stora frågor som vi behöver adressera. Därtill kommer vi i olika format också att arbeta med alla typer av gränshinderfrågor som vi behöver lösa.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag har redan flera gånger sagt att jag tycker att detta är en viktig och prioriterad fråga. Det här är frågor som vi i olika formationer, grupper och sammanhang diskuterar och har ett kunskaps- och erfarenhetsutbyte kring. Vi ser att det finns möjligheter att på olika sätt jobba ännu bättre mellan våra kommuner och regioner. Men jag betonar också att detta är en kommunal och regional angelägenhet, och därför är det viktigt att det är den vägen man verkar om man vill få till stånd en förändring. Det finns också i dag vissa möjligheter för kommuner och regioner att ha en mer flexibel tillämpning när det gäller detta. Det råder alltså ingen tvekan om att det här är en prioriterad och viktig fråga.

Jag vill också sätta detta i kontexten av den yttersta prioriteringen för det gångna årets svenska ordförandeskap i ministerrådet, nämligen att riva gränshinder. Det har också välkomnats av de andra länderna i vårt samarbete att Sverige så tydligt har prioriterat dessa frågor. Jag välkomnar också att även det svenska ordförandeskapet i Nordiska rådet enligt sitt program vill jobba vidare med att avlägsna gränshinder.

Jag håller med Heléne Björklund om att vi nu tidsmässigt är halvvägs mot visionen. Det är alldeles uppenbart att vi måste öka våra ansträngningar om ska vi nå den. Det innebär både att vi måste prioritera arbetet med ett integrerat Norden utan gränshinder och att vi samarbetsministrar måste våga prioritera bland de frågorna. Vad är det vi ska arbeta intensivt med under året?

Jag och mina kollegor överväger för närvarande just inom vilka områden vi kan göra störst nytta som samarbetsministrar. Vi har ett nytt program för fri rörlighet som antogs under det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet. Detta ger oss ett ansvar och också möjligheter. Nu gäller det att förvalta det nya mandatet på bästa sätt. I vilka frågor är det viktigast att just samarbetsministrarna engagerar sig? Det förefaller inte vara väl använd tid och kraft att just vi arbetar specifikt med varje enskilt problem. Det är därför vi nu också diskuterar vilka större utmaningar vi särskilt bör adressera i våra roller och vad som därutöver kan hanteras bäst på lokal och regional nivå, även i en gränsregion.

En fråga som jag ser anledning för oss samarbetsministrar att särskilt engagera oss i är digital kommunikation med myndigheter och företag över landgränser. Där finns ett pågående samarbete i Nordiska ministerrådet, men det går enligt min mening alldeles för långsamt framåt.

Det var av den anledningen som vi under det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet tog initiativ till en statsministerdeklaration som antogs i samband med Nordiska rådets session i Reykjavik. I deklarationen åtog sig statsministrarna att ge de nationella myndigheterna i uppdrag att undanröja juridiska och praktiska hinder för så kallad identitetsmatchning i ett annat land, med syftet att man ska kunna använda sitt bank-id eller sin elegitimation i digitala kontakter över gränserna – något som man kan tycka borde fungera i dag men som inte gör det.

Detta är ett område som kommer att ha fortsatt prioritet i gränshinderarbetet framåt – det är jag och mina nordiska kollegor eniga om. En lösning där de digitala kontakterna över gränserna förenklas är något som också skulle underlätta för många som bor och verkar över gränserna i Norden, inklusive personer med funktionsnedsättning.

Herr talman! Jag vill tacka Heléne Björklund för frågan och för att hon lyfter upp ett viktigt problem. Det är även principiellt viktigt, i den bredare bemärkelsen, att vi alla arbetar gemensamt för att verkligen undanröja gränshinder.

Det är riktigt att färdtjänst inom Norden för personer med funktionsnedsättning ligger som ett olöst gränshinder i den gränshinderdatabas som Gränshinderrådet använder som en källa för att identifiera sina prioriteringar. Men i samma databas konstateras också att de nordiska länderna har olika nationella färdtjänstsystem för personer med funktionsnedsättning och att de oftast administreras på just kommunal nivå.

En rad expertgrupper har genom åren undersökt möjliga vägar framåt för att adressera utmaningarna. Utredningarna har bland annat konstaterat att en generell utformning av kollektiva transportmedel som är ändamålsenliga för personer med funktionsnedsättning skulle kunna minska behovet av färdtjänst. Det finns också goda exempel på hur personer med funktionsnedsättning kan använda transportutbud i andra nordiska länder. Men det finns ibland utmaningar med administrativa beställningar mellan kommuner.

Rätten till färdtjänst är en viktig förutsättning för att personer med funktionsnedsättning ska kunna delta på lika villkor. Men, som jag var inne på, är ansvaret för färdtjänst, liksom ansvaret för lokal och regional kollektivtrafik, en regional angelägenhet i Sverige. Någonstans uppstår alltid en administrativ gräns. Färdtjänsten är en kommunal angelägenhet med frihet för kommuner och regioner att utifrån en ramlag utforma sin egen tillämpning, som kan vara mer generös än lagens minimikrav.

Med det sagt pågår mycket nordiskt samarbete och dialog om inkludering av personer med funktionsnedsättning. Det är ett prioriterat arbete. Det nordiska funktionshinderssamarbetet bedrivs främst genom ett nordiskt program för samarbete om funktionshindersfrågor som gäller 2023–2027, och Rådet för nordiskt samarbete om funktionshinder, Funktionshindersrådet, är ett rådgivande organ för hela det officiella nordiska samarbetet.

Det övergripande syftet för nordiskt samarbete om funktionshindersfrågor är att bidra till en effektiv inkludering av personer med funktionsnedsättning genom ett förstärkt kunskapsutbyte och ett närmare samarbete i funktionshinderspolitiska frågor. Det sker i dag bland annat genom att man skapar förutsättningar för erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling kring frågorna, ökar medvetenheten om funktionshindersperspektivet och ökar graden av tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning till och inom Nordiska ministerrådets verksamheter.

För att adressera just gränshinder finns som sagt den etablerade ordningen att Funktionshindersrådet årligen träffar sekretariatet i Nordiska ministerrådet och en representant för Nordiska ministerrådets gränshindersråd för att diskutera de här frågorna. På dagordningen vid det senaste mötet stod bland annat Funktionshindersrådets förslag om att tillsätta en utredning om att etablera en särskild relocation service för personer med funktionsnedsättning för flytt inom Norden. Det är något att titta vidare på.

Det finns alltså en pågående dialog. Det finns ett brett nordiskt samarbete och engagemang för att både lösa gränshinder och skapa ett inkluderande samhälle för alla.

Herr talman! Heléne Björklund har frågat mig om jag avser att vidta några särskilda åtgärder för att möjliggöra för personer med funktionshinder att ha rätt till färdtjänst i hela Norden.

Jag vill inledningsvis välkomna att Heléne Björklund uppmärksammar att det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet förra året satte särskilt fokus på den fria rörligheten i Norden och att detta arbete i år också prioriteras genom Sveriges ordförandeskap i Nordiska rådet. Att lösa gränshinder är en central del i arbetet för att nå visionen om att Norden ska vara världens mest integrerade och hållbara region 2030. Det är i min roll som nordisk samarbetsminister och med fokus på det övergripande ansvar jag tillsammans med mina nordiska kollegor har för genomförandet av visionen och gränshinderarbetet som jag besvarar denna interpellation.

Vad gäller den specifika frågan om rätt till färdtjänst för personer med funktionsnedsättning i hela Norden kan noteras att de nordiska länderna har olika nationella färdtjänstsystem för personer med funktionsnedsättning och att dessa oftast administreras på kommunal nivå. I Sverige utgör färdtjänstlagen ramlag som ställer upp de yttre gränserna för tillämpningen, och där anges att varje kommun ansvarar för att färdtjänst av god kvalitet anordnas inom kommunen. Kommunen får överlåta sina uppgifter till den regionala kollektivtrafikmyndigheten i länet, vilket har skett för majoriteten av Sveriges kommuner. Färdtjänstlagen ställer inte upp några hinder för en mer generös tillämpning och ger möjligheter för kommuner i gränsregioner att anordna transport även över gränsen. Rätten till färdtjänst är en viktig förutsättning för att personer med funktionsnedsättning ska kunna delta på lika villkor i samhället. Ansvaret för lokal och regional kollektivtrafik är en regional angelägenhet, och samma sak gäller för färdtjänsten.

Det bredare nordiska samarbetet för inkludering av personer med funktionsnedsättning är prioriterat. Under 2024 fattade Nordiska ministerrådets olika ministerråd beslut om nya samarbetsprogram med tydliga mål och prioriteringar för det fortsatta arbetet att nå visionen. Inom social- och hälsosektorn finns tydliga mål om att de nordiska samhällena ska rymma och inkludera alla och att alla ska ha lika möjligheter att leva goda, självständiga liv. Det finns även ett särskilt rådgivande organ, Rådet för nordiskt samarbete om funktionshinder, som ger stöd till de olika politikområdena och hela det nordiska samarbetet att bidra till denna inkludering. Detta så kallade funktionshindersråd har bland annat en återkommande dialog med Gränshinderrådet. Under förra året, under svenskt ordförandeskap, ägde ett möte rum i Reykjavík i samband med Nordiska rådets session mellan arbetsutskottet i Rådet för nordiskt samarbete om funktionshinder, sekretariatet i Nordiska ministerrådet och en representant från Nordiska ministerrådets gränshindersråd.

Det finns således ett brett nordiskt samarbete och engagemang både för att lösa gränshinder och för att skapa ett inkluderande samhälle för alla som vi från regeringens sida kommer att fortsätta att bidra till.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Jag tror att om du frågar ett medlemsland i EU hur man uppfattar Sverige i de här frågorna skulle de säga att vi väldigt tydligt är ett av de länder som verkligen ligger i framkant när det gäller att värna ett fortsatt starkt klimatarbete hand i hand med att säkra Europas konkurrenskraft.

Vi har ambitiösa klimatmål i Sverige och EU som vi har för avsikt att göra vårt yttersta för att nå. Sverige är exempelvis ett av de länder som har ställt sig bakom kommissionens mål om ett nytt utsläppsmål för 2040. Samtidigt är vi, till skillnad från den förra regeringen, tydliga med att man även måste skapa goda förutsättningar för till exempel det svenska skogsbruket att spela en roll för att nå målen. Det är också så att vi måste se till att alla medlemsstater ska nå sina klimatmål. Det är inte bara några få som ska göra jobbet.

Att Sverige är en stark och tydlig röst för att värna både klimatet och konkurrenskraften är alldeles uppenbart.

(Applåder)

Fru talman! Vi är väldigt stolta över svenskt skogsbruk, ett hållbart skogsbruk som säkerställer att för varje träd som vi avverkar planterar vi också nya. Sverige har tillsammans med Finland uppvaktat kommissionen väldigt aktivt under många år för att skapa en större förståelse just för detta.

När det gäller exempelvis naturrestaureringslagen påminner mitt svar om mitt svar gällande vattenfrågan, det vill säga när vi nu har gett ett uppdrag till flera myndigheter att ta fram ett förslag på hur den nationella planen ska utformas måste vi göra det så välavvägt som möjligt och använda de undantagsmöjligheter som finns.

(Applåder)

Fru talman! Varmt tack till ledamoten för en viktig fråga! När det gäller EU-ministrar brukar det räcka med att säga Jessica – då är det någon som svarar!

Vår ingång i de här frågorna är att det är väldigt viktigt att ha ett starkt miljö- och klimatarbete men att samtidigt väldigt tydligt värna våra viktiga svenska intressen som kan handla om det svenska skogsbruket men också om den svenska vattenkraften.

Det är klart att när vi nu implementerar olika former av lagstiftning till exempel på vattenområdet är det viktigt dels att vi vidtar åtgärder som faktiskt säkerställer att vi får en god vattenkvalitet, minskar försurning och spridning av läkemedelsrester och även tar höjd för klimatförändringar, dels att vi gör implementeringen på ett så välavvägt sätt som möjligt.

Sveriges generella ingång är att vi inte ska överimplementera EU-direktiv utan titta på de lämpliga undantagsmöjligheter som finns. Det gäller också på det här området.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill vara tydlig med att jag är väldigt orolig över situationen i Turkiet. Det vi nu ser, gripanden av oppositionspolitiker men också andra individer, är allvarligt. Det väcker tydliga frågor om huruvida Turkiet verkligen lever upp till demokratiska principer och innebär dessutom att en förvisso redan avstannande EU-process blir ännu svårare när de som land inte lever upp till de fundamentala krav som ställs på ett land som påstår sig vilja bli medlem i EU. Jag tycker att det är viktigt att framföra den här typen av synpunkter till Turkiet precis som till andra kandidatländer.

Jag reser själv just nu runt mycket på västra Balkan, exempelvis, där många länder bedriver ett stort reformarbete. De har ändå mycket arbete kvar att göra kring korruption, rättsstatens principer och mediers oberoende. Det är väldigt viktigt att vi är tydliga från EU:s sida med vad vi ställer för krav på kandidatländer för att säkerställa en framtid där både dagens och framtidens EU-medlemsländer verkligen lever upp till rättsstatens principer.

I fråga om Turkiet har vi varit väldigt tydliga, och jag har noterat att bland andra utrikesministern har kommenterat detta. Jag välkomnar även engagemanget från Matilda Ernkrans sida. Jag är stolt över att regeringen är mycket aktiv i alla EU-frågor, inklusive rättsstatsarbetet.

Den socialdemokratiska regering som Matilda Ernkrans satt i gjorde sig känd för ett ganska stort mått av velande och obeslutsamhet när det gällde frågor om skogen, kärnkraften och den svenska modellen. Jag tycker att vi i dag har en mycket tydligare svensk agenda i EU och är många goda krafter som jobbar gemensamt där. Jag hoppas att vi även i den här kammaren kan kroka arm i flera av frågorna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.