Anna Lasses

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Även min fråga går till biståndsminister Forssell.

Jag och Centerpartiet välkomnar den granskning som nu görs av det svenska biståndet till Palestina, så att det verkligen går till rätt ändamål. Sedan är det naturligtvis väldigt viktigt att det pausade utvecklingsbiståndet återupptas när granskningen är färdig.

Jag blir ändå en smula frågande när jag läser uppdraget till Sida, som nu genomför granskningen. Där står det att endast de organisationer som förbehållslöst fördömer Hamas ska kunna få bistånd.

Det låter naturligtvis självklart. Men jag tror att vi alla som sitter i den här kammaren är väl medvetna om att den som bokstavligt uttalar sitt absoluta avstånd till Hamas högt inne i Gaza samtidigt skriver under sin egen dödsdom. Det kan väl inte vara regeringens intention.

Jag undrar helt enkelt hur statsrådet Forssell och regeringen har tänkt att det ska gå till i verkligheten.

Fru talman! Jag har också en lite annan fråga. Det handlar just om utvidgningen och de diskussioner som har varit när det gäller den. En av de frågor vi ställde inför mötet gällde just den tidsplan som finns och som talar om år 2030. Frågan var om detta verkligen är realistiskt. När jag lyssnar till återrapporten tolkar jag det ändå som att det kommer att få ta den tid det tar. Men hur gick diskussionerna kring tidsplanen när det gäller utvidgningen, med alla de aspekter som finns i den rådande situationen?

Fru talman! Tack, statsrådet, för återrapporten!

Jag har egentligen inget att invända mot det som har kommit ut från mötet i Granada utan tycker tvärtom att det är en ganska rimlig och viktig inriktning för EU:s arbete. Men som statsrådet mycket riktigt påpekade har väldigt mycket hänt de senaste två veckorna, vilket också gav upphov till det extra mötet i går.

Jag måste säga att jag känner en djup oro över den oförmåga som världen ofta uppvisar att tänka på mer än en sak i taget. Självfallet håller jag med om att vi ska stå upp för Israel och se till att de humanitära korridorerna kommer till och så vidare. Men kriget i Ukraina har på intet sätt avstannat. När stödet till Israel och civilbefolkningen i Palestina nu ökar undrar jag och, vet jag, fler med mig: Kommer EU att orka hålla uppe ett aktivt stöd till Ukraina? Hur resonerar den svenska regeringen, och hur kommer den att agera när det gäller detta?

Fru talman! Det finns både fördelar och nackdelar med att stå nästan sist på talarlistan. Väldigt mycket klokt är redan sagt, och man vill ju helst inte upprepa det som sägs. Men kanske kan man addera någonting.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nordiskt samarbete inklusive Arktis

Jag kan konstatera att det är skönt, som någon tidigare var inne på, att vara uppe i debatt i en fråga där vi är relativt eniga, nämligen hur otroligt avgörande det nordiska samarbetet är.

Sedan kan vi naturligtvis ha lite olika syn på exakt vad som ska göras. Exempelvis vill Centerpartiet att vi ska se över Helsingforsavtalet i en absolut lugn takt. Dock behöver det ändå ses över, med tanke på den utveckling som sker. Vi skulle också gärna se ett ministerråd för trafik, transporter och infrastruktur. Men den frågan hr också berörts tidigare.

Alla har också lyft upp den fria rörligheten och att man ska ta bort gränshinder. Flera har lyft upp arbetet med jämställdhet inom Norden men också en gemensam hållning utåt. Här vill jag nog ändå verkligen betona att vi från Centerpartiet tycker att det är en otroligt viktig fråga. Även abortfrågan, som var uppe tidigare, kan inte ses som en nationell fråga. Det är definitivt någonting som vi behöver driva gemensamt i hela världen.

I den värld som vi lever i står klimatfrågan och säkerhetsfrågan absolut högst på agendan. I det sammanhanget behöver vi som bor häruppe och egentligen över huvud taget i hela världen se till Arktis som det oerhört viktiga område som det är när det gäller både klimat och säkerhet.

Därför tycker vi att Nordiska rådet och dess ministerråd behöver prioritera den frågan, vilket naturligtvis görs, i ännu högre grad för att det ska bli en hållbar utveckling i den arktiska regionen. Det behöver samordnas med Arktiska rådet i den fortsatta utvecklingen. Med tanke på utvecklingen behöver särskilt fokus vara på de säkerhetspolitiska frågorna men också de klimatpolitiska frågorna.

Jag vill därför yrka bifall till vår reservation nummer 12.

Fru talman! Få är så beroende av transporter och att de fungerar som de dryga 60 000 personer som bor på Gotland. Att priserna på färjetrafiken har gått upp med 50 procent bara det senaste året är inget annat än ett dråpslag mot de boende och hela samhällets existens på ön.

Näringen drabbas, inte minst alla matproducenter som ska transportera mat till fastlandet. Den viktiga turistnäringen drabbas. Och människorna drabbas. Alla förlorar på det.

Regeringen hade chansen att åtminstone delvis kompensera för det i vårändringsbudgeten - men icke! Nu är min fråga: Vad gör finansministern och regeringen åt detta? Jag menar nu, i det här akuta läget och inte vad som sker inför den upphandling som ska vara klar om ett antal år.

Herr talman! I dag sitter Jasmin, 14 år, uppe på läktaren. Hon är prao här i riksdagen denna vecka. Jag frågade henne vilken fråga som hon skulle ställa till utbildningsministern om hon fick möjlighet. Efter att hon på eget initiativ gjort lite efterforskningar konstaterade hon att stöd till barn med exempelvis NPF-diagnoser sätts in väldigt sent i grundskolan, ofta först i högstadiet om dessa barn över huvud taget får stöd.

Den mycket relevanta frågan som både Jasmin och jag vill ställa är därför: Vad avser regeringen att vidta för åtgärder för att se till att barn och unga i skolan får de stöd som de har rätt till i rätt tid?

Fru talman! Det syns inte riktigt här inne, men det är faktiskt äntligen vår på riktigt! Och är det något vi behöver i allt det mörker som världen tyngs av just nu är det en strimma hopp och lite ljus på våra huvuden.

Våren innebär även att regeringen inom några dagar kommer med sin vårbudget. Nu har vi redan haft ett resonemang just om de pengar som beräknats gå till avräkningar för kostnader för asyl. Det ska bli väldigt intressant att se hur detta kommer att utveckla sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Om regeringen ändå skulle bestämma sig för att omprioritera redan i vårbudgeten och föra tillbaka pengarna till biståndet, något som inte minst civilsamhället efterfrågat den senaste tiden, innebär det att 1,2 miljarder skulle återföras. Detta är pengar som verkligen kan göra stor skillnad för många människor och som dessutom skulle täcka upp för den minskning av biståndet som gjorts. På så sätt skulle regeringen också kunna komma närmare de mål man har när det gäller ökat bistånd till civilsamhället, medel för ökad jämställdhet och demokratiutveckling eller kanske mer stöd till Ukraina - bara för att ta några exempel.

Jag vill såklart passa på att trycka på att enprocentsmålet borde återinföras. Det sades här tidigare att det inte finns något tak för hur mycket man kan hjälpa människor i världen. Nej - men det kan faktiskt finnas ett golv. Det är en värdering, och det är inte minst en investering, med tanke på att bistånd faktiskt gör att människor tar sig ur fattigdom och i stället kan bidra till världen.

Enligt FN skulle det krävas minst en fördubbling av de globala investeringarna i hållbarhet för att nå Agenda 2030. Det som behövs i detta läge är alltså allt annat än att minska pengarna. I stället ser vi att det sker en minskning globalt sett, inte minst kanske som en följd av pandemin och kriget i Ukraina.

Jag vill verkligen betona att Ukraina, som flera har varit inne på, naturligtvis ska ha det stöd som krävs. Där finns ingen motsättning.

Förutom att bibehålla nivån på 1 procent skulle vi också behöva använda pengarna som en hävstång. Detta är något som regeringen också håller med om. Det innebär att pengar vi satsar ska skapa mervärden som i sin tur bidrar till fler mervärden - till fattigdomsbekämpning, hållbara samhällsstrukturer och en hållbar demokratisk utveckling. Detta kan ske exempelvis genom större samverkan med företag som på olika sätt kan bidra till en positiv utveckling.

Som jag har sagt vid tidigare tillfällen är det, återigen, viktigt att trycka på att det är mottagarens villkor som måste vara utgångspunkten för biståndet, inte vad vi i Sverige kan vinna på det - även om det naturligtvis är positivt om vi alla kan vinna på det i slutänden. Men det är det lokala samhälle dit stödet kommer som ska byggas upp, och det är där jobben ska skapas och reglerna sättas.

I de motioner som vi behandlar i dagens debatt har Centerpartiet bidragit med bland annat förslag till hur prioriteringar inom det svenska biståndet skulle kunna göras för att pengarna ska få så stor effekt som möjligt. Det handlar om att skapa hållbara jobb, att verka för klimatomställning och grön energi och att jobba för demokratiutveckling och jämställdhet - långsiktiga prioriteringar som på riktigt skulle kunna uppfylla målen i Agenda 2030, minska fattigdomen och öka människors möjligheter till ett tryggare liv. Utifrån detta skulle jag vilja ge några exempel på vad de 1,2 miljarder som eventuellt skulle kunna omprioriteras skulle kunna gå till - kanske kan det ses som en tipsbank.

Ett exempel är flickors utbildning. Utbildning är ett verktyg som vi vet är ett av de mest effektiva för att få människor ur fattigdom. Vi vet att utbildning stärker människors delaktighet i samhället och är en förutsättning för demokrati och utveckling. Just flickors utbildning ökar dessutom jämställdheten, vilket förutom att det ökar rättvisan mellan människor i sig är en faktor som bidrar till minskad fattigdom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Ett annat exempel är klimatomställning. Det behöver inte sägas: Om utvecklingen här i världen ser mörk ut när det gäller demokrati är rapporterna om hur jorden mår och hur klimatet utvecklas i det närmaste katastrofala. Men allt går om man vill och är beredd att jobba för det, så därför gäller det att kavla upp ärmarna på alla områden. Biståndet och stödet till klimatomställning runt om i världen är en avgörande nyckel.

Ytterligare ett exempel är civilsamhället och demokratiutveckling. Det behöver knappast kommenteras i detta läge.

Och vill ni ha ett exempel där alla dessa mål möts samtidigt skulle det kunna vara satsning på det småskaliga jordbruket. Vi vet att bistånd som går till småskaligt jordbruk ger hållbara jobb. Småskaligt jordbruk involverar civilsamhället och bygger strukturer som bidrar till organisering. Det ökar engagemanget, bidrar till demokratiutveckling, bygger hållbara samhällsstrukturer och innebär i praktiken att kvinnor utbildas, involveras och får ökat inflytande i samhället, vilket ökar jämställdheten - som sagt en viktig faktor för att minska fattigdomen och förbättra folkhälsan. Småskaligt jordbruk ökar dessutom matsäkerheten i världen, inte bara lokalt utan även globalt, minskar hungern och kan rätt använt bidra till klimatomställningen.

Detta är som sagt bara ett exempel bland många. Jag vet att regeringen har fått en lång lista från civilsamhällets aktörer över sådant som skulle kunna göras för dessa extra pengar.

Som sagt - det är vår, och trots mörkret i vår värld är hoppet och engagemanget stort. Regeringen ska nu lägga fram en vårbudget, och chansen finns att man, även om man inte vill ta de där 1,2 miljarderna, kanske kan göra omprioriteringar och lägga till en del till biståndet.

Jag vill avsluta med att säga att jag naturligtvis står bakom Centerpartiets reservationer men yrkar bifall endast till reservation nummer 9, som handlar om just prioriteringar för det svenska biståndet.

Fru talman! Min ena fråga gällde just avräkningen, och där måste jag säga att Gudrun Brunegård har gett ett väldigt tydligt och positivt svar. Jag förstår verkligen resonemanget bakom det hela, och jag hade förmodligen resonerat likadant själv om jag hade suttit i denna situation. Sedan hoppas jag verkligen att det arbete som Gudrun Brunegård lägger på att återföra biståndet till 1 procent leder till att det blir så fortast möjligt.

Jag har dock en annan fråga också. Den gäller reformagendan, som lever sitt eget liv och som vi alla spänt väntar på. Vet Gudrun Brunegård hur denna kommer att förankras i riksdagen när den väl kommer? Vi är alla otroligt nyfikna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Fru talman! Jag tackar för ett klokt svar. Jag kan absolut hålla med, delvis. Samtidigt är det svårt att vara den kraftfulla föregångaren när man själv minskar lite grann. Det hade förmodligen varit lättare att visa och samla om vi åtminstone hade bibehållit nivån. Men jag ser fram emot att se arbetet med att just samla och förhoppningsvis öka biståndet globalt sett.

Jag hajade till lite grann. Min bild är ändå att Moderaterna och Centerpartiet verkligen håller med varandra när det gäller just långsiktiga lösningar och hållbarhet. Självklart är det humanitära biståndet jätteviktigt. Men jag blir ändå lite förvånad över det fokus man lägger på humanitärt visavi kanske lite mer långsiktigt bistånd. Också det är en fundering jag har.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Weinerhall för ett engagerande inlägg.

Vi bägge representerar partier som gillar effektivitet, prioriteringar, handel och alla handelns effekter, och vi står givetvis även bakom Ukrainas stora behov. Därom råder inga tvivel - så behöver vi inte diskutera den biten.

Jag kan respektera att man inte står fast vid ett enprocentsmål bara för sakens skull utan snarare ser till behoven, även om vi som parti inte håller med om detta. Men när FN uppskattar att det behövs åtminstone dubbelt så stora investeringar för att uppnå målen i Agenda 2030 samtidigt som biståndet minskar globalt sett går det inte riktigt ihop. Kanske borde vi därför till och med öka biståndet till betydligt mer än 1 procent sett till de reella behoven, givetvis utifrån att det ska vara effektivt och så vidare.

Min fråga är alltså: Borde man egentligen öka biståndsdelen?

Fru talman! Det beslut som fattats näst intill enhälligt i Ugandas parlament har knappast undgått någon. Situationen för hbtqi-personer i Uganda var helt vedervärdig redan innan och har nu blivit än värre. Det finns knappast ord för att man riskerar långa straff för att ens få identifiera sig som hbtqi-person och att vissa handlingar numera beläggs med dödsstraff, förutsatt att presidenten godkänner förslaget.

Statsrådet Forssell har förmånen att kunna agera på flera plan. Jag undrar hur han kommer att använda sin roll som handelsminister men också som biståndsminister i just denna fråga.

Herr ålderspresident! Jag tänkte börja med två ord: feminism och jämställdhet. Det ena är ett ord som fortfarande i dag provocerar en del, och det andra är ett begrepp som vi alla är stolta att förknippa Sverige med.

För oss i Centerpartiet är det inte orden som är det viktiga, utan det är innehållet. Låt oss därför lägga ordet "feminism" åt sidan och prata om vad det egentligen handlar om!

Det som behövs och det som är avgörande är nämligen att vi driver på en förändring av de strukturer som på alla nivåer och i olika sammanhang i samhället systematiskt på olika sätt utesluter och förtrycker individer som föds med kvinnligt kön. Då räcker det inte med att bara jobba för kvinnors rättigheter lite här och var, utan vi måste i varje läge se till att det finns kvinnor med i processen.

Det gäller när det beslutas om insatser, när det beslutas om planering av uppbyggnad av samhällen och när det gäller hur, var och varför infrastruktur ska byggas. Vi måste inte bara se att kvinnorna har en avgörande roll för att hålla samhällets funktioner uppe i länder med konflikter, utan vi måste också se till att agera utifrån det.

Vi utgår från att regeringen, eller rättare sagt alla partier i Sveriges riksdag, håller med om detta. Problemet är att man inte ser det på det sättet i många av de länder som tar emot bistånd, och därför måste Sverige vara drivande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer

När vi före jul hade besök från ett antal kvinnorättsorganisationer från Ukraina berättade de om sitt arbete i kriget, hur kvinnor och kvinnorättsorganisationer är de som får samhället att över huvud taget fungera när männen måste dra ut i krig och hur kvinnor och flickor på olika sätt utsätts för våld och annat i kriget. Vi konstaterade att vi här hade ett antal starka kvinnor som faktiskt krigar för våra rättigheter. Vi undrade: Vad kan vi göra, utöver det självklara att stötta med vapen, pengar, förnödenheter och allmänt stöd i våra tankar?

En av kvinnorna sa utan att blinka: Ni i Sverige kan detta med kvinnors rättigheter. Hjälp oss att inte bli uteslutna i de olika processer som pågår! Se till att vi inte glöms bort! Värdesätt våra insatser för att upprätthålla samhället och våra idéer om vad som behöver göras när landet ska byggas upp igen!

Ett av de viktigaste områdena för det reella inflytandet är processerna som fördelar pengar. Vilka insatser ska göras, och hur? Vilka strukturer behöver byggas upp i landet igen, och hur ska resurserna fördelas?

Majoriteten inom regeringsunderlaget lyfter fram jämställdhet, men vi upplever att det saknas fokus på de avgörande strukturerna - kanske för att det är så självklart för så många av oss. Men just därför att det är självklart för människor här i Sverige behöver det lyftas fram på den internationella arenan.

En liten del i detta är yrkandet från oss i Centerpartiet, nämligen att Sverige ska driva på för att se till att Världsbanken och IMF säkerställer kvinnors meningsfulla deltagande i investeringsprogram och infrastrukturprogram i återuppbyggnaden av länder efter konflikt. Detta vill Centerpartiet tillkännage för regeringen. Jag vill därför yrka bifall till vår reservation 2.

När jag ändå står här uppe vill jag passa på att säga att vi från Centerpartiets sida håller med om att en fokusering och översyn av de multilaterala kärnstöden behöver göras. De utredningar som har gjorts är bra. Sedan kan det råda olika meningar om vad fokus bör ligga på och framför allt hur processen för att förändra Sveriges biståndspolitik både generellt och specifikt när det gäller de multilaterala stöden bör se ut. Vi anser till exempel att Sverige ska vara en stark röst för ett bättre multilateralt system. Det räcker alltså inte med att Sverige ser över sitt eget stöd, utan Sverige behöver också driva på så att det sammantagna multilaterala stödet blir effektivt.

Det stora problemet, som vi ser det, är att regeringen fortfarande frångår enprocentsmålet i en tid när biståndets roll är viktigare än på länge och behoven växer.

Fru talman! När vi pratar om rätten till utbildning och hur viktig utbildning är brukar det lätt bli så att det är skolan som avses. Det är där fokus hamnar, och det är där alla problem ska lösas. Samtidigt vet vi att grunden för en människas trygghet och möjlighet att utveckla sin fulla potential läggs mycket tidigare.

Så när ska vi på riktigt slå fast att det är i förskolan, eller rättare sagt i förskoleåldern, som grunden läggs för dina möjligheter att växa som människa och nå din potential? När ska vi börja se förskolan som utbildning för våra barn och inte bara som en plats som möjliggör för oss vuxna att gå till jobbet? Jag tycker att svaret är nu. Om vi inser det kommer vi förhoppningsvis också att förstå att vi måste se till att det finns resurser som räcker till för att varje barn ska få den utbildning och den trygghet som det behöver och har rätt till.

Vad är det för resurser som behövs? Jag är övertygad om, inte minst efter debatten i dag, att vi alla här är eniga om att det, förutom lokaler och alla tusentals välmenta regler som finns om hur rutschkanor och klätterställningar ska vara utformade, i slutändan egentligen bara finns en sak som är viktig för att förskolan ska fungera, och det är utbildade pedagoger och framför allt tillräckligt många utbildade pedagoger i hela landet.

Under många år har vi diskuterat barngruppernas storlek. Och självklart är det viktigt och bra med små barngrupper. Men alla vi som har varit aktiva som kommunpolitiker eller arbetat i förvaltningar vet att verklighetens begränsade budget finns där. Och ofta hittar vi lösningar som kanske var någonting annat än just tanken bakom just detta att vi ska ha mindre barngrupper. Plötsligt uppfanns pedagogparen, och svaret på mindre barngrupper blev att man helt plötsligt hade fler barn per pedagog. Därför är det viktigt att vi en gång för alla sätter ned foten och säger att det är personaltätheten, det vill säga hur många barn det maximalt ska vara per pedagog, som är det viktiga. Hur barnen sedan grupperas kanske faktiskt är någonting som vi politiker ska hålla oss borta från och låta de som vet vad barnen behöver, det vill säga pedagogerna, avgöra.

Samtidigt vet vi att bristen på pedagoger, såväl förskollärare som barnskötare, är skriande. Därför är det viktigt att också här slå fast att om vi ska ha en hög kvalitet på utbildningen för våra barn behövs det utbildade pedagoger. Svaret på det är bland annat kompetensutveckling och goda möjligheter till vidareutveckling.

Det är glädjande att från regeringspartierna här höra om de satsningar som de vill göra på förskolan. Men vet ni att ordet förskola nämns en enda gång i Tidöavtalet? Och då är det dessutom inte ordet förskola utan språkförskola som står där. Regeringen talar mycket om utanförskap, om det delade samhället och om behovet av att minska kriminaliteten och öka tryggheten. Jag håller verkligen med. Därför är det fullständigt häpnadsväckande att förskolan inte har mer plats i Tidöavtalet. Man vet nämligen att det är där som grunden läggs. Och man vet särskilt att för barn som bor i utanförskapsområden eller som lever i utsatthet är förskolan än mer avgörande. Det blir alltså ännu viktigare att dessa barn går till förskolan. Nu är det i stället tvärtom, det vill säga att just barn till utrikes födda i utsatta områden är de som nyttjar förskolan i minst utsträckning av alla grupper.

Den uppsökande verksamhet som kommunerna numera har i uppgift att bedriva är därför jätteviktig. Men vi skulle också kunna se till att föräldrar som inte arbetar har rätt till förskola även för de allra minsta barnen, vilket bland annat skulle innebära att dessa barn får en bättre språkutveckling som är avgörande för att sedan klara av skolan.

Ibland kan man tro att de som har författat Tidöavtalet inte har satt sin fot på en förskola. För om de hade gjort det borde åtminstone en tredjedel av avtalet ha handlat om förskolan som tillsammans med skola, fritis och föreningsliv är de absolut viktigaste förebyggande insatserna. Då hade de vetat att pedagogerna i förskolan har stenkoll på varenda unges situation. Pedagogerna i förskolan, särskilt de som har jobbat ett tag och sett barnen växa upp, kan säga precis vilka barn som riskerar att fara illa och som inte kommer att kunna hänga med senare i skolan och som riskerar att börja med självskadebeteenden eller i allra värsta fall hamna i kriminalitet och utanförskap. Och pedagogerna vet vilka stöd som barnen behöver. Men det saknas tid, och det saknas resurser.

Förutom att vi behöver öka pedagogtätheten och satsa på kompetensutbildning behöver förskolan, precis som skolan, i mycket högre grad möjligheter att ge stöd till barn med behov. Behoven ser olika ut. Det handlar om allt det som jag redan har lyft fram, det vill säga utsatthet och utanförskap, men det handlar också om barn med NPF-diagnoser. Om barn med NPF-diagnoser får stöd redan i förskolan blir övergången till skolan och möjligheten att klara sin utbildning betydligt större. Men då behöver förskolan ha större tillgång till specialpedagoger och bättre samverkan med exempelvis vård och socialtjänst.

Det är dags nu att vi tar förskolan på allvar och sätter barnets möjligheter i centrum. Låt oss därför sluta prata och göra något i stället!

Jag vill också passa att yrka bifall till reservation 9.

(Applåder)

Fru talman! När vi stod här i december var frågetecknen många. Vad vill regeringen egentligen med det svenska biståndet, och varför är dialogen med riksdagen och civilsamhället så obefintlig? Tiden går, och många frågetecken består. Dialogen är fortfarande i stort sett obefintlig.

Låt mig först slå fast att vi självklart står bakom regeringen till hundra procent när det gäller stödet till Ukraina och det akuta stödet till de jordbävningsdrabbade områdena i Turkiet och Syrien. Men världen är större än så. Tiden går, och läget förvärras. Fattigdomen ökar, hungern ökar, konflikterna ökar och jämställdheten minskar. Det svenska biståndet är viktigt. Det är till och med avgörande för många människors överlevnad och, ur ett större perspektiv, för hela världens och inte minst Sveriges framtid.

Centerpartiet anser att vi behöver gå tillbaka till enprocentsmålet - helst i går. Det svenska biståndet är bra, men det behöver reformeras och fokuseras. Så säger även regeringen, men riktningen är som sagt fortfarande ganska oklar.

Det talas nu om att en reformagenda håller på att tas fram. Eftersom vi i Centerpartiet inte är inbjudna till den dialogen har jag ett antal medskick till regeringen om sådant som vi tycker bör ingå i denna.

Det första är en ordentlig prioritering av bistånd till utbildning. Hela 70 procent av världens tioåringar kan inte läsa en enkel text. I Afrika söder om Sahara är siffran ännu högre: 87 procent.

Vi vet att utbildning är ett av de absolut mest effektiva sätten att lyfta människor ur fattigdom. Det leder till ökad självförsörjning, jobb, bättre hälsa, ökad jämställdhet och minskat våld. Listan kan göras längre. Trots detta investeras endast 3 procent av det totala svenska biståndet i just utbildning. Här finns det uppenbarligen stora möjligheter till utveckling.

Det andra är en prioritering av bistånd för att bygga upp företagande och innovation för att skapa hållbara jobb. Företag ger jobb och tryggad försörjning. Att stötta uppbyggnad av företagande och kooperativ är dessutom något som ofta kommer kvinnor till gagn och ökar jämställdheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Här är det viktigt att lyfta livsmedelsförsörjning och jordbruksföretagande. Synergierna blir stora där, inte minst i en värld där hungern ökar och villkoren för livsmedelsproduktion behöver förbättras, även kopplat till klimatförändringarna. Här finns dessutom all anledning att som ordförandeland för EU ta ledningen och se hur EU kan skapa importregler och stöd som främjar hållbara små jordbruksföretag utanför EU. Detta gäller inom både biståndspolitiken och handelspolitiken.

Det tredje är klimatbiståndet och framför allt stöd till att ställa om. Här handlar det återigen bland annat om företag som behöver ställas om för att kunna producera varor på ett hållbart sätt. Det kan ske genom samverkan mellan mottagare och svenska företag och genom civilsamhällets strukturer. Återigen är möjligheterna till synergier många. Det viktiga är att se möjligheterna i de lokala villkoren hos mottagarna, så att vi inte låser fast oss i vad som är bäst ur ett svenskt perspektiv.

Detta var tre medskick för att reformera och utveckla det svenska biståndet.

Framför allt behöver Sverige fokusera sitt bistånd på långsiktighet. Vi har flera gånger fått höra från regeringen att det är viktigare med matpaket än med konferenser. Vi menar att fokus på utveckling och långsiktighet minskar behovet av matpaket och ökar motståndskraften när krisen väl kommer. Dessutom kan faktiskt konferenser - eller kanske snarare mötesplatser - vara nyckeln till att idéer och lösningar föds, samförstånd skapas och demokratin utvecklas.

Detta leder till min sista punkt. Vi anser att denna dialog är viktig och väntar fortfarande på att regeringen ska starta den på allvar. Men vi förstår om regeringen har mycket att göra, och vi är redo att hjälpa till om det är så att regeringen inte har tid.

Därför ger jag regeringen fram till den 5 mars, det vill säga efter sportlovet, åtminstone här i Stockholm. Om vi inte har hört något innan dess kommer jag och Centerpartiet att ta initiativ till att bjuda in såväl regeringen och samtliga partier som civilsamhället och näringslivet till en dag på temat svenskt bistånd. De partier, biståndsorganisationer och företag som vill vara med och ordna detta är jättevälkomna att då höra av sig - ju fler som ordnar detta, desto bättre!

Fru talman! Jag håller helt med. Självklart är det majoriteten här i riksdagen som i sista hand beslutar om alltihop. Det råder inga tvivel om det. Dialogen handlar mer om just allas möjlighet att vara med och få sin röst hörd och att faktiskt också kanske komma med idéer och inspel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Nu har man annonserat att det ska komma en reformagenda. Vad jag förstår kommer detta att gå ganska snabbt. Där borde det finnas ett utrymme för en bred dialog. Men det har vi fortfarande inte sett, eller?