Joar Forssell (L) svarade Camilla Hansén i en replik om Ett likvärdigt betygssystem i debatten ”Protokoll 2025/26:134 Måndagen den 8 juni” den 8 juni 2026.
Camilla HansénMP· i en replikTack, Joar Forssell, för anförandet och replikskiftet! Även jag är intresserad av de nationella slutproven, men kanske ur ett lite annat perspektiv. Nationella slutprov blir ju väldigt betydelsefulla för eleverna. På…Fru talman! Jag har inte kollat upp det här, men jag kan tänka mig att det finns lerplattor med sumerisk kilskrift, där en förälder klagar på betygsättningen för någon av sina ungdomar. Betygssystemet är en evig debatt.
I dag ska vi debattera ett nytt betygssystem som har till syfte att öka likvärdigheten, bättre återspegla elevernas kunskaper och se till att elever inte slås ut utan kan fortsätta sina studier om de har förmåga till det.
Fru talman! Inget betygssystem är perfekt, men jag kan konstatera att det betygssystem som vi har haft är mindre perfekt än det betygssystem som vi kommer att få när kammaren bifaller det här förslaget. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
Fru talman! I dag har vi problem med betygsinflation och glädjebetyg, det vill säga att betygen inte återspeglar elevernas kunskaper. Det innebär att när man sedan använder betygen för att söka till vidare studier blir det inte likvärdigt och rättvist mellan elever, utan betygen beror på vilken lärare man har haft och vilken skola man har gått på. Betygen återspeglar helt enkelt inte i tillräckligt hög grad elevernas faktiska kunskaper.
Fru talman! Dagens betygssystem innebär också att det finns elever som slås ut. De hade kunnat fortsätta sina studier, men de kommer inte att kunna göra det på grund av Fbetyget. Det här vill vi få bukt med. Vi vill att betygen bättre ska återspegla elevernas kunskaper och att elever kan studera vidare även om de har varit sämre i något ämne.
I den allmänna debatten har det låtit lite grann som att vi stryker Fbetyget, men egentligen är det inte det vi gör. Det vi gör är att vi inför ett nytt, tiogradigt betygssystem där motsvarigheten till Fbetyget inte finns med. Detta återspeglas i stället av ett par andra av betygsstegen.
Detta innebär att man kan söka till och komma in på vidare studier även om man har kunskaper som i dag skulle motsvara ett Fbetyg. Man får helt enkelt räkna in det i sitt meritvärde ändå. Det är väldigt ovanligt, fru talman, att man inte har några kunskaper över huvud taget. Därför blir Fbetyget väldigt trubbigt. Vi inför alltså ett nytt, tiogradigt betygssystem.
Fru talman! Vi ser också till att betygen kalibreras med ett slutprov. Det innebär ett stopp för eller i alla fall en kraftig minskning av möjligheterna till glädjebetyg och betygsinflation.
Fru talman! I dag vet man inte om ett betyg som en elev har fått motsvarar samma betyg som en annan elev har fått på en annan skola, i en annan del av landet eller av en annan lärare. Det vi gör är att se till att det meritvärde som man sedan använder för att söka in också är kalibrerat med ett slutprov. Syftet med detta är att komma bort från och motverka betygsinflationen och glädjebetygen och få meritvärden som bättre återspeglar elevernas kunskaper.
Fru talman! Betygsättning är svårt. Det kommer aldrig att vara så att alla bedömer på exakt samma sätt och att en lärares bedömning är helt identisk med en annan lärares. En del i det nya betygssystemet är att betygskriterierna blir något mindre detaljerade samtidigt som kursplanerna och läroplanerna i någon mening väger tyngre när det gäller hur innehållet i utbildningen styrs.
Jag tror att det är positivt. Det innebär att lärarna får ett lite större handlingsutrymme, men det innebär också – tillsammans med slutproven – att betygsinflationen och glädjebetygen motverkas. Det innebär alltså att lärarna får en tydligare roll och mer att säga till om, samtidigt som eleverna får mer likvärdiga betyg när de jämför sig med andra elever – det är ju trots allt det som man gör när man söker till vidare utbildning.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till förslaget, för att vi därmed tar viktiga steg för att få bukt med dels betygsinflationen och glädjebetygen, dels den utslagning som Fbetyget har inneburit.
(Applåder)
Fru talman! Jag tänkte uppehålla mig lite vid en ganska central del av konstruktionen av det nya betygssystemet, nämligen det nationella slutprovet.
Under delar av utredningsperioden var det väldigt viktigt att slutprovet skulle ingå i den digitala provdel som vi har jobbat med under ganska många år och som under de senaste åren har havererat fullständigt. Vi pratar väldigt mycket om att betygssystemet är en viktig och central del av utbildningssystemet. Vi måste kunna lita på att betygssystemet håller ihop, framför allt när man sätter stor tilltro till ett stort nationellt slutprov som ska vara en ganska stor del av både det enskilda betyget och kalibreringssystemet för att motverka det som ledamoten var inne på när det gäller betygsinflation och liknande.
Därför måste jag fråga: Hur oroliga är Liberalerna över att en så vital del som det nationella slutprovet ska gå att genomföra digitalt utan att medverka till mer administration för lärare? Hur ska det kunna fungera med tanke på att det faktiskt utgör minst 30 procent av det nya betygssystemet? Än så länge har vi inte varit i närheten av att kunna genomföra ett så pass omfattande och stort arbete som de nationella proven digitalt. Hur ska det hänga ihop med ett nationellt slutprov?
Fru talman! Jag tackar ledamoten Sigvardsson för en bra och välmotiverad fråga.
Det har varit problem med de digitala proven – det är helt korrekt. Det får mig absolut att delvis känna oro, men jag har inga problem med att erkänna att det har varit så. Det är ju inte regeringen som har konstruerat it-systemen eller proven i detalj. Det ligger möjligen delvis utanför vad både en Lregering och en Sregering kan göra. I grunden måste man ha förtroende för att myndigheterna klarar sin uppgift. Det är också viktigt att det finns möjlighet till någon form av backup, det vill säga att man inte gör det digitalt om det inte fungerar.
Fru talman! Med det sagt tycker jag också att man ska komma ihåg att det betygssystem som vi debatterar i dag är en del av en helhet. Ledamoten är orolig för lärarnas administrativa börda. Den oroar mig också, och det är bland annat därför som vi i kammaren senast förra veckan debatterade om att reglera lärarnas undervisningstid och därmed också deras tid för administration, planering och så vidare.
Ambitionen är inte att det här ska leda till en ökad administrativ börda, men om det gör det får vi såklart återkomma till det. Det är inte det som är syftet, och jag tror inte heller att det kommer att bli så.
Alla betygssystem innebär ju någon form av administrativ börda. Det är ganska mödosamt och svårt att sätta betyg. Ambitionen med det här systemet är att lärarna inte ska få ökad belastning.
Fru talman! Apropå den oro som Joar Forssell pratar om blir det intressant att se vilken beredskap man tänker ha för att eventuellt kunna förändra och förbättra så att man inte hamnar fel.
Digitala nationella prov skulle ha genomförts, vilket innebar massiva åtgärder och administrativa bördor för lärare runt om i landet. Lärare fick ägna timmar åt att kopiera nya prov och administrera dem. Om vi ska kunna jobba med central rättning, vilket jag vet att Liberalerna tycker är rimligt, samt se till att det blir så rättvist som betygssystemet målas upp här behöver vi kunna säkerställa att vi har ett nationellt system på plats så att det inte blir en ännu större administrativ koloss än den vi redan har.
Många av de reformer som vi här i kammaren gemensamt har röstat igenom eller kommer att rösta igenom är ju viktiga. Jag tror dock, fru talman, att man underskattar vad det skulle kunna innebära att låsa fast ett nationellt slutprov som ska vara digitalt i sin planeringsfas när vi inte kan vara trygga med att detta finns på plats.
I Skolverkets återrapportering från den senaste månaden låter det som att det inte alls finns någon rimlighet i att det finns på plats när man ska börja införa de här systemen 2028 och framåt; det är ju den tidshorisonten vi pratar om. Därför är det rimligt att fundera över om man bör låsa fast betygssystemet så hårt när vi inte kan vara trygga med att systemet kommer att fungera på ett vettigt sätt utan att skapa extrema administrativa bördor för lärare och annan skolpersonal under den tid på året då många slutprov ska göras. Denna period – maj och juni – är väldigt intensiv. Alla jobbar och sliter efter ett helt skolår.
Detta är lite att nonchalera oron och den fråga som regeringen har skyldighet att svara på: Kommer det att bli ett organisatoriskt kaos när digitala slutprov kanske inte fungerar och manuell hantering måste ske?
Fru talman! Det finns problem med betygsinflation och glädjebetyg; så långt tror jag att ledamoten och jag är överens. Detta beror på flera saker. En orsak är friskolesystemet, där vi nu gör en helrenovering.
En annan orsak är att det är svårt, för att inte säga omöjligt, att få till en betygsättning som är exakt likadan över hela landet. Det finns ett mått av frihet i bedömningen; det är ju ändå bedömning vi pratar om. Det behövs något verktyg om vi ska komma bort från detta, åtminstone lite grann, så att vi får mer likvärdighet samt betyg och meritvärden som bättre återspeglar elevernas faktiska kunskaper, så att man kan jämföra sig och så att det blir rättvist när man söker sig vidare i utbildningssystemet. Jag tror att det behövs slutprov för att vi ska komma åt detta. Jag ser inte någon annan möjlighet än att ha slutprov för att skapa likvärdighet över hela landet mellan elever och skolor med olika lärare. Så är det.
Kan detta innebära en administrativ börda? Jag tvivlar inte på att Sverige har förmågan att genomföra digitala slutprov. Det skulle vara väldigt märkligt. Många andra länder klarar av detta. Jag har besökt Ukraina ett antal gånger under kriget. De har digitaliserat trots Rysslands pågående anfallskrig. Det är klart att även Sverige har denna förmåga.
Tror jag att det kommer att kunna ske helt smärtfritt i alla lägen? Nej, det kan jag inte garantera. Därför behöver man vara beredd på att vi kan behöva vanliga manuella pappersprov. Så ser verkligheten ut. Jag tror dock att alternativet att inte ha ett nytt betygssystem och att inte ha slutprov är mycket sämre. Vi ska göra andra saker för att minska lärarnas börda.
(Applåder)
Fru talman! Tack, Joar Forssell, för anförandet och replikskiftet!
Även jag är intresserad av de nationella slutproven, men kanske ur ett lite annat perspektiv. Nationella slutprov blir ju väldigt betydelsefulla för eleverna. På engelska brukar man kalla det high-stakes tests. De här proven väger väldigt tungt för elevernas framtid. Detta lyfts fram som en risk av remissinstanser. Sveriges Elevkårer och Sveriges Elevråd beskriver i sitt remissvar att dessa prov orsakar otroligt hög stress för våra skolelever. Nu kommer det fler och ännu tyngre prov. Det blir prov som har otroligt stor tyngd och som påverkar elevernas framtid otroligt mycket.
Vilka medskick gör regeringen när det gäller de här proven för att de inte ska orsaka mer stress för Sveriges elever, som redan – på grund av skolsystemet – beskrivs uppleva mer stress än vad elever i Sveriges grannländer gör?
Fru talman! Det här är ju en väldigt intressant fråga. Till att börja med tror jag att skolan alltid kommer att innebära stress för elever. Så ser verkligheten ut, så har den alltid sett ut och så kommer den alltid att se ut. Ska vi minska den stressen så mycket vi kan? Ja, det ska vi göra. Ska vi se till att elever mår så bra som möjligt? Ja, det ska vi göra.
Min erfarenhet från att själv ha varit aktiv i elevkårer och elevråd – jag tvivlar inte på att ledamoten Hansén också har varit aktiv i sådana organisationer – är att betygsinflationen och glädjebetygen har lett till väldigt mycket stress under väldigt lång tid. Man kanske jämför sig med elever från andra, kanske närliggande, skolor och konstaterar att en elev på en annan skola fick ett annat betyg än vad man själv fick, trots att man tycker att man själv är bättre. Även detta skapar också en enorm stress, eftersom man sedan vill använda betygen för att ta sig vidare till en annan utbildning eller ta sig vidare i livet. Den stressen tror jag att vi delvis kan komma åt med det här systemet med slutprov.
Går det att skapa en skola som är helt fri från stress? Nej, det går inte – det är omöjligt. Går det att skapa en skola som är likvärdigare och där meritvärdet i högre grad återspeglar elevernas kunskaper? Ja, det tror jag. Kommer detta att vara bra för att minska stressen? Ja, det tror jag.
Fru talman! Vi ska såklart göra allt vi kan för att stötta elever och ge dem det stöd, den undervisning och det kunskapsfokus som krävs för att de ska kunna vara trygga i att de får goda chanser och likvärdiga möjligheter att få goda betyg, kunskaper och möjligheter att söka sig vidare i livet. Jag tror att detta leder till mindre stress. Jag är medveten om att ett prov kan vara stressigt, men det är ännu stressigare med glädjebetyg och betygsinflation.
Fru talman! För mig är det en annan sak att känna anspänning inför att man ska prestera någonting. Kanske känner både Joar Forssell och jag sådan anspänning när vi ska kliva upp i talarstolen. Det är en stress man ska ha för att prestera bättre.
Rapporten Det enda jag tänker på är stress och skola handlar om ohälsosam stress. En sådan stress vill vi ju inte ha, vare sig i arbetslivet, här i riksdagen eller i skolan. Det jag fokuserar på är att man lägger ännu mer tyngd på någonting som redan orsakar psykisk ohälsa bland elever. Jag tror dock inte heller att man kan göra livet till något slags resa på en räkmacka genom skolan, där allting är härligt hela tiden, utan det är klart att det kommer att komma tuffa utmaningar ibland.
Jag vill höra vilka medskick regeringen gör för att förbättra ungdomars psykiska hälsa i relation till att man härifrån bestämmer att vi ska ha fler prov som har större påverkan på elevernas framtid. Flera remissinstanser har påpekat att detta också riskerar att påverka undervisningen negativt. Alla kommer att veta att de nationella slutproven är jätteviktiga för skolan, för den enskilda eleven och för lärarna. Risken är att man lägger upp undervisningen så att den ska ge bra testresultat, och denna risk påtalas och är reell.
Proven ska också anpassas för att kunna vara digitala och rättas digitalt, vilket betyder att spannet för vad man kan testa med dessa format blir smalare.
Hur vill regeringen förbereda för detta så att de negativa konsekvenserna undviks?
Fru talman! Jag håller med om att ett prov kan vara väldigt stressigt, men jag håller inte med om den övriga beskrivningen.
Det betyg man får av en lärare kan i dag skilja sig från det betyg man hade fått av en annan lärare på en annan skola, vilket skapar stor stress. Betygsinflation och glädjebetyg skapar stor stress. Det är rimligt, för man blir såklart stressad av att systemet inte är rättssäkert och att det man presterar inte ger det betyg man borde få.
Även om slutprovet blir väldigt viktigt blir det ändå fler komponenter som är viktiga än i dag, så på ett sätt får eleverna fler chanser att visa vad de har för kunskaper och vad de kan prestera. Jag tror därför att detta system kommer att leda till mindre stress rent strukturellt.
Regeringen vidtar ju en massa olika åtgärder på skolområdet som totalt sett är bra. Det ska vara mindre klasser, och elever som stör, stökar och skapar stress i skolmiljön ska kunna utvisas från klassrummet och få sin undervisning någon annanstans. Lugn och ro är en extremt viktig faktor för att slippa bli stressad och för att klara kunskapskraven. Eleverna ska även ha tillgång till kuratorer. Dessutom: Att lärarna blir mindre stressade nu när undervisningstiden regleras leder även till bättre undervisning och mindre stress bland eleverna.
Vi gör alltså mycket, och jag tror att det nya betygssystemet är en del av förbättringen.
(Applåder)
