Joar Forssell (L) svarade Isabell Mixter i en replik om Förbättrat stöd i skolan i debatten ”Protokoll 2025/26:131 Onsdagen den 3 juni” den 3 juni 2026.
Isabell MixterV· i en replikDå har jag fått svar på det. De tidigare reformerna gällande skolan har varit ideologiskt drivna och inte baserade på fakta och den bästa kunskapen som vi har. Det var det som Forssell sa. Jag vill lyfta en annan fråga…Fru talman! Vi har konstaterat i den tidigare debatten – och jag kan konstatera det igen – att en av fyra 15-åringar i Sverige inte kan läsa och skriva ordentligt. Det är horribla siffror. Det är klart att en del av det handlar om det vi debatterade om tidigare, men en del av det handlar också om att man inte har kunnat få rätt stöd och rätt hjälp för att klara undervisningen.
Fru talman! Tyvärr har vårt system för att ge stöd till elever som har det svårt i ett ämne eller flera ämnen eller som av något annat skäl inte klarar undervisningen varit alldeles för trubbigt. Stödet och hjälpen har kommit alldeles för sent, och det har dessutom ofta varit fel hjälp.
Det kan handla om att en lärare tvingas göra oändligt många extra anpassningar i ett klassrum. Det är extra anpassningar som kan göra att undervisningen för de andra eleverna blir sämre men som samtidigt inte når målet att hjälpa den elev som behöver de extra anpassningarna. Det kan handla om att hjälpmedel, som ska finnas och har funnits, använts för alldeles för breda grupper snarare än för de enskilda elever som behöver hjälpmedlen. Och det kan handla om en trubbighet, så att extra anpassningar har använts för alltifrån skolk till låg begåvning.
Fru talman! Vi måste ha ett system för att hjälpa elever på det sätt som de bäst blir hjälpta och på ett sätt som inte missgynnar de andra eleverna, som inte behöver just den hjälpen i just det ämnet eller just den dagen.
Det vi gör nu är att slopa detta med extra anpassningar och i stället se till att man får stödundervisning direkt. Vi ser till att läraren som ser att en elev behöver stödundervisning kan se till att eleven får det utan administrativt krångel, utan onödig dokumentation och utan att behöva bevisa att detta behövs. Vi lägger ansvaret, förtroendet och förmågan att bestämma över undervisningen och den extra stödundervisningen hos läraren som ser behovet.
Vi inför också standardiserade tester i början av terminerna, så att alla får en likvärdig chans. Det handlar om att screena för att ge lärare stöd i bedömningen av vilka som behöver olika former av extra insatser. Man ska inte behöva vara beroende av att ha råd eller resurser för att göra en screening eller upptäcka behovet alldeles för sent. Därför är det här en otroligt viktig del.
Fru talman! Det finns olika situationer där en elev kan behöva extra hjälp. Det kan vara en elev som har en svårighet som går att avhjälpa med ett hjälpmedel. Då ska det finnas tillgängligt. Det kan vara en elev som behöver stödundervisning för att till exempel lära sig läsa ordentligt, men när eleven väl har lärt sig läsa behövs inga stödinsatser längre. Det kan också vara en elev som behöver ett mer långsiktigt och långvarigt särskilt stöd.
Vi ser nu till att stödet också får ges utanför klassrummet. Utgångspunkten ska inte vara att det ska ske i klassrummet. Det gör vi för att varje elev ska kunna få det stöd som den eleven behöver. Det ska inte bli trubbigt, och alla ska inte få extra anpassning efter extra anpassning, trots att det kanske inte är det som hjälper just den eleven bäst.
De som behöver stödundervisning ska kunna få det. De som behöver särskilt stöd ska kunna få det. Och de som behöver hjälpmedel ska kunna få det. Det har varit för trubbigt. Det har tagit för lång tid. Och alldeles för ofta har elever som haft behov av olika former av hjälp och stöd fått fel insats.
Fru talman! Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet. Vi lägger makten och förtroendet hos lärarna, eftersom vi vill hjälpa fler elever att klara undervisningen och nå kunskapsmålen utan att det leder till att de andra eleverna på något sätt får en mindre god utbildning.
(Applåder)
Fru talman! Min lokala högstadieskola råkar vara på plats på läktaren här i kammaren. Jag vill sända en extra hälsning till de två klasserna från Attarpsskolan i Bankeryd. Det är alltid lika roligt att ha lokal publik.
Med det återgår jag till frågan till Joar Forssell.
Vi håller med om att rätt stöd och tidigt stöd behövs i skolan. Därför ställer vi oss bakom flera delar i det här betänkandet. Men om det verkligen ska bli verklighet av det här extra stödet och om man ska se till att rätt elev verkligen får rätt stöd kommer rätt typ av resurser att behöva tillsättas. Den här mandatperioden har inte speglats av att skolan faktiskt har fått rätt förutsättningar, varken för att bedriva den ordinarie undervisningen eller för att kunna se till att elever får rätt stöd vid rätt tid.
När man lyssnar på Joar Forssell hör man att detta också ska vara en utökning av det stöd som elever har rätt till. Det ska ges mer stöd till de elever som verkligen behöver det för att klara skolan. När vi gör den här typen av reformer måste ändå den grundläggande frågan vara hur Liberalerna kommer att se till att det faktiskt prioriteras mer resurser till skolan. Det kommer nämligen att behövas oavsett om det är den ordinarie läraren som ska bedriva den här stödundervisningen, som det ibland står i betänkandet, eller om det är annan personal som ska bedriva den här stödundervisningen, som det står i andra delar av betänkandet – eftersom det kan vara både och.
Därför är de grundläggande frågorna: Kommer det att finnas tillräckliga resurser? Kommer det att finnas tillräckligt med lärare, speciallärare och specialpedagoger för att se till att det här blir verkligt på riktigt och inte bara finns i de styrdokument som vi nu beslutar om?
(Applåder)
Fru talman! Till att börja med vill jag konstatera att det skifte som sker nu såklart handlar om resurser – jag hoppas att ledamoten missförstår mig rätt – men det handlar också om ett ideologiskt skifte. Jag hoppas att Socialdemokraterna kan ställa sig bakom det.
Det är alltså ett ideologiskt skifte från att man, som det har varit tidigare, ska göra olika former av extra anpassningar i klassrummet och att man ska bedriva det särskilda stödet i klassrummet, till att säga att vi kommer att behöva stödundervisning – som kan ges i klassrummet men inte behöver ges i klassrummet; den kan också ges utanför – och att vi ändrar så att det särskilda stödet får ges i klassrummet men inte som utgångspunkt ska ges i klassrummet.
Det är ett ideologiskt skifte. Vi ökar insatserna, men vi vill inte att undervisningen ska förändras på ett sätt som är negativt för de elever som inte behöver just det stödet där och då.
Som jag sade i mitt inledningsanförande kan stöd se ganska olika ut för att behoven ser olika ut. Vissa behöver stödundervisning för att ta sig över en tröskel i sitt eget lärande men behöver det sedan inte mer. Andra behöver hjälpmedel därför att de har ett problem som kommer att följa med dem i olika ämnen men där ett hjälpmedel kan avhjälpa eller stötta i detta problem. Andra behöver ett särskilt stöd som är mer långvarigt.
Jag tycker att resurserna ska tillskjutas, och jag hoppas att det kommer att bli så. I dag tillskjuter vi mycket resurser till skolan från regeringen. Det är dock också så att huvudansvaret för finansieringen av skolan ligger hos kommunerna, och tyvärr är det så att många kommuner runt om i Sverige helt enkelt inte lägger de pengar på skolan som man borde göra.
Fru talman! Som vanligt när Liberalerna pratar skjuter man över problemet med finansiering på kommunerna. Vi socialdemokrater tycker att staten behöver ta ett större grepp över både finansieringen och regleringen av den svenska skolan. Det har vi drivit i förslag efter förslag under den här mandatperioden, för det är viktigt att vi som stat faktiskt också tar ansvar.
I morgon kommer vi att fatta beslut om – eller i alla fall debattera – reglering av undervisningstid för lärare. Beroende på vem det är som ska genomföra den stödundervisning som vi nu beslutar om kommer resurser att behöva tillskjutas, om man på riktigt ska kunna genomföra den här reformen. Annars kommer man inte att klara av att både reglera lärares undervisningstid och se till att de också undervisar i den här stödundervisningsdelen.
Detta är ju fortfarande oklart för oss i riksdagens kammare, med tanke på de två olika betänkanden som nu ligger på bordet, och därför kommer det att behöva tillskjutas resurser. Annars kommer inte skolan att kunna leverera tillräckligt många utbildade lärare som kan bedriva ordinarie undervisning och stödundervisning samt tillräckligt många speciallärare och specialpedagoger som kan vara med i det här arbetet.
Det handlar om att helt skjuta över frågan om resurser till kommunerna. De har i många fall faktiskt ett överskott när det gäller den totala ekonomin, men när man tittar på den skattefinansierade verksamheten levererar de oftast underskott när det gäller nämnders arbete och liknande. Det finns ganska mycket att göra från statligt håll.
Jag tycker att regeringens förslag gällande att finansiera de olika reformerna faktiskt är lite ihåligt. Regeringen behöver ta ett större ansvar för att se till att det blir fler lärare, för det kommer att behövas med tanke på de reformer som vi gör nu, och att det finns fler speciallärare och fler specialpedagoger. Annars kommer vi inte att kunna genomdriva den typ av stödundervisning som beskrivs i betänkandet.
(Applåder)
Fru talman! Jag håller inte riktigt med om beskrivningen att vi skulle skjuta över ansvaret på kommunerna, men vi erkänner att kommunerna har ett ansvar.
Det var ju Socialdemokraterna som drev igenom kommunaliseringen av skolorna, alltså att ansvaret lades på kommunerna. Det var vi emot, och vi är fortsatt emot detta. Vi tycker att skolan ska vara förstatligad och att hela ansvaret ska ligga hos staten. Då skulle man i mycket högre grad kunna styra både hur mycket pengar skolan får och vad skolan använder pengarna till.
Jag menar att regeringen inte skjuter över ansvaret på kommunerna, för vi ser till att tillskjuta pengar till skolan från staten. Det har vi gjort under den här mandatperioden, och det känner också ledamoten Sigvardsson till. Det är dock inte alltid så att detta sedan motsvaras av samma ökningar i skolornas budgetar ute i kommunerna därför att kommunerna förändrar inom ramen för sina budgetar och flyttar runt pengar och inte vill gå med på de satsningar som vi försöker göra. När skolan är kommunaliserad är ju problemet, fru talman, att vi inte har full rådighet över hur kommunerna använder sina resurser till skolan.
I dag går en majoritet av Sveriges kommuner med vinst. Det är också så i dag att många kommuner gör saker och lägger skattepengar på saker som ligger långt utanför grunduppdraget för en kommun och långt utanför det man brukar kalla för välfärdens kärna, där skolan är inkluderad. Man gör andra saker i stället för att lägga pengar på skolan.
Jag skulle vilja kalla det för slöseri. Någon annan skulle kanske kalla det för valfläsk, och någon tredje skulle kalla det för socialdemokrati, men i grund och botten konstaterar jag att staten måste fortsätta att tillskjuta mer pengar till skolan. Kommunerna måste dock också se till att dessa pengar faktiskt hamnar i skolan och går till eleverna, och kommunerna måste också se till att prioritera sin kärnverksamhet.
(Applåder)
Fru talman! Vi debatterar en väldigt viktig fråga, nämligen att förbättra stödet till landets skolelever. Det är i dag 100 000 elever som inte får det stöd de har rätt till.
Det var ju den tidigare alliansregeringen som införde systemet med särskilda anpassningar. Forssell sa i den tidigare repliken att det nu sker ett ideologiskt skifte, och då undrar jag vad det är för ideologiskt skifte som Liberalerna har gjort sedan den tiden, för det är ju er tidigare regering som är ansvarig för det system som vi nu har.
Jag skulle vilja peka på att de viktigaste sakerna för att faktiskt få till ett bra stöd för eleverna inte bara är att skruva i systemet, utan det är att få till rätt resurser till skolorna där ute. Det ska finnas tillräckligt många lärare, specialpedagoger och andra som kan undervisa de elever som behöver det allra bästa stödet.
Risken med det beslut som vi fattar i dag är att det här inte kommer att ske i verkligheten utan att det blir en papperstiger: att man säger att eleverna ska få rätt till mer stöd, men ändå händer ingenting. Vi ser ju att resultatet av den här regeringens mandatperiod är att fler elever går ut årskurs 9 med betyget F. Det är helt enkelt fler elever som hamnar efter.
Hur ska regeringen se till att det här faktiskt sker där ute? Kan ni garantera att ni i er regering kommer att prioritera skolan framför skattesänkningar under nästa mandatperiod? Det har ni nämligen inte gjort den här mandatperioden.
Fru talman! Till att börja med tycker jag inte att det är så konstigt att man som människa eller som parti byter åsikt i en viss fråga, om man kan motivera det. Vänsterpartiet har ju också bytt åsikt i många frågor, och om man kan motivera det är detta inget problem. Jag tror inte att väljare eller de som tittar på det här heller tycker det.
Jag menar att detta är ett ideologiskt skifte i svensk skolpolitik. Vi går från att ha extra anpassningar i klassrummet och från att säga att det särskilda stödet till de personer som behöver ett långvarigt sådant ska ges i klassrummet till att vi i stället har stödundervisning. Vi har hjälpmedel för dem som behöver det och inte för breda grupper, och vi har möjlighet att i högre grad ge det särskilda stödet utanför klassrummet. Jag menar att det är ett skifte i svensk politik.
Jag hoppas att det inte bara är Liberalerna som gör det skiftet.
Det har varit en bred enighet i Sverige under lång tid att ägna sig åt detta. Det har varit ideologiskt drivet att alla ska vara kvar och med i klassrummet.
Det har lett till att ingen av de eleverna har fått det stöd som de borde ha haft rätt till, att ingen av dem har nåtts av de resurser som de borde ha nåtts av och att de andra eleverna har fått en sämre undervisning.
Fru talman! Vi ämnar fullfölja detta. I dag talar vi framför allt om lagstiftning och regler. Det handlar också om resurser. Vi har satsat på skolan under den här mandatperioden.
Jag tycker precis som Vänsterpartiet att skolan ska vara förstatligad. Jag tycker det ska vara på ett lite annorlunda sätt och inte med exakt samma organisering, men skolan ska vara förstatligad så att vi skulle kunna styra mer.
Men nog ser även Vänsterpartiet att huvudansvaret för skolans finansiering är ligger hos kommunerna och att det är ett problem att Sveriges kommuner inte satsar tillräckligt på skolan. Håller inte Vänsterpartiet med om detta?
Fru talman! Då har jag fått svar på det. De tidigare reformerna gällande skolan har varit ideologiskt drivna och inte baserade på fakta och den bästa kunskapen som vi har. Det var det som Forssell sa.
Jag vill lyfta en annan fråga här. Det handlar om att Liberalerna var ute i går och sa att man ska ha ett tak på maximalt 20 elever i en klass i lågstadiet.
Liberalerna sitter på regeringsmakten och har utbildningsministerposten, men ändå gör man ingenting som går i den riktningen. Tvärtom har ni sänkt skatten för de allra rikaste samtidigt som skolelever får se lärare sägas upp. De får se fler skolelever i varje klass i stället för färre.
Ni hade kunnat tillsätta en utredning om att titta på klassernas storlek. Det föreslog också utredaren som tog fram den utredning som ligger till grund för det betänkande som vi debatterar i dag. Men det har regeringen inte gått vidare med. Hade man menat allvar med detta hade man haft all chans i världen att göra det. Ni har haft fyra år på er, och ändå händer ingenting.
Fru talman! Jag är lite trött på att höra debatten om att Kommunsverige går med så stora överskott. Tittar man på vad som har hänt under mandatperioden ser man att under den värsta inflationskrisen larmade Sveriges lärare om de värsta nedskärningarna på 30 år.
De nedskärningarna ligger kvar i Kommunsverige. Det är därför man nu helt plötsligt går med plus. Det är för att man har sagt upp lärare och stängt ned förskolor och skolor. När ekonomin helt plötsligt vänder går man med plus.
Jag vill betona detta. Till exempel Gnosjö, som har de lägsta skolresultaten i hela Sverige, gick back med 21 miljoner 2024, och gick back med 44 miljoner 2023. Att de gör ett litet överskott i år är bara en återhämtning från de år som de gick minus. Jag vill att ni slutar med den retoriken.
Fru talman! Jag sa inledningsvis i mitt förra inlägg att Vänsterpartiet har ändrat sig. Men det verkar inte ha ändrat sig om den marxistiska idén och den marxistiska retoriken.
Det är inte så, och det vet vi, att om man sänker skatten så får man in mindre pengar till staten. Tvärtom. Om man sänker rätt skatter, och det har vi gjort, ökar aktiviteten i ekonomin och investeringarna i ekonomin, och då kan också skatteintäkterna öka. Det är ganska grundläggande ekonomisk teori och praktik.
Fru talman! Det är inte heller så att det finns en massa statligt anställda lärare som regeringen har sparkat. Vad är det för villfarelse som vi får höra om här i kammaren?
Fru talman! Vänsterpartiet vill förstatliga skolan. Det vill det bland annat för att lärarna ska vara anställda genom staten och inte genom kommunerna. Men i dag är de inte anställda genom staten. Det borde Vänsterpartiet, som vill förstatliga skolan, känna till. De är anställda genom kommunerna.
Det är kommunerna och de skolor som är under kommunerna som har sparkat lärare. Jag är kritisk till detta. Jag tycker att vi ta tillvara den möjlighet som till exempel minskade barnkullar ger för att helt enkelt minska klasstorlekarna, att se till att lärare stannar i skolan, att resurser stannar i skolan och att resurserna per elev ökar.
Jag önskar att jag fick med mig Sveriges kommuner på det. Tyvärr verkar jag inte få det. När vi gör stora satsningar från regeringen väljer kommuner alltför ofta att flytta runt pengar, att skära ned, att sparka lärare och att inte ge eleverna de resurser som de borde ha rätt till. Det är ett ytterligare skäl till att jag vill förstatliga svensk skola.
Fru talman! Kommunerna gör för stora vinster i stället för att lägga pengarna på skolan. Kommunerna satsar för lite på välfärdens kärna och i stället på annat. Men det gör också till exempel vissa friskoleföretag. Det är därför vi vill begränsa vinsterna och se till att pengarna hamnar hos eleverna.
(Applåder)
