Elisabet Lann

Fru talman! Jag tackar för frågan. Att besvara den kräver egentligen betydligt mer tid än vad jag har till mitt förfogande.

Det viktiga att poängtera är att förlossning ska ske på ett patientsäkert sätt. Därför finns det riktlinjer som anger vilka omständigheter som måste föreligga för att det ska vara tillåtet med hemförlossning. Riktlinjerna grundar sig helt på medicinska bedömningar. Jag vill betona att det också är medicinska bedömningar som ska ligga till grund för hur vården erbjuds.

Sedan tror jag att det ligger något i det som frågeställaren lyfter, fru talman – här finns det en skiljelinje på grund av vissa ideologiska aspekter som kanske gör frågan extra komplex och ger den en särskild dynamik. Men jag vill också betona att det är viktigt att man på förlossningsenheterna blir bättre på att skapa en lite mer trygg och hemlik miljö. Jag vet att många förlossningsenheter arbetar med det, även för att minska efterfrågan på hemförlossningar.

(Applåder)

Frågestunden var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tackar både frågeställaren och frågeställarens praktikant.

Min förhoppning är att vi kommer att kunna sluta prata om köer inom en hyfsat snar framtid. Det är otroligt glädjande att det går åt rätt håll, vilket jag tror beror på att den här regeringen arbetar på flera fronter. Jag vet att det pågår ett väldigt flitigt arbete ute i regionerna. Nu bygger vi upp ett system för att nyttja den kapacitet som finns runt om i hela landet. Den nationella vårdförmedlingen är inte på plats, men det skapas en struktur för att bättre nyttja kompetens, lediga operationssalar och de resurser som finns, så att hela landet kan få lite bättre jämlik tillgång till den vårdkapacitet vi har. Det arbetet kommer att fortsätta och behöver fortsätta.

(Applåder)

Fru talman! Det är precis som frågeställaren säger: Detta är helt beroende av personal. Just förlossningen i Hudiksvall har jag besökt. Den är bäst i Sverige på att förebygga förlossningsskador – ett otroligt imponerande arbete! Jag hoppas verkligen att man lyckas behålla den öppen, men den präglas ju av den glesbygdsproblematik som plågar många regioner där man har otroligt mycket svårare att rekrytera än andra regioner.

Jag vill påminna om att regionerna samlat gick plus med ungefär 8 miljarder föregående år. Det är alltså inte bara fråga om resursbrist, utan kompetensbristen beror också på andra saker.

Förutsättningarna är väldigt ojämlikt fördelade i Sverige. En del regioner har goda förutsättningar, medan vissa har ett nästan omöjligt uppdrag. Hade Kristdemokraterna haft egen majoritet hade det sett annorlunda ut i den frågan.

Fru talman! Jag anklagar inte lättvindigt människor för att ljuga. Men när man säger att jag har sagt att jag vill förbjuda politiska motståndare att använda exempel utifrån verksamheten är det en lögn, eftersom jag aldrig har sagt det.

Jag sa tvärtom att jag tycker att det är jätteviktigt att vi från politikens sida lyssnar på personalen ute i verksamheterna, och det står jag för. Det är vad jag har sagt, och därför säger jag det igen.

Vi har tagit fram en förlossningsplan. För första gången någonsin finns det en nationell plan för förlossningsvården. Socialstyrelsen tar nu fram ett kunskapsstöd för att få ut detta i regionerna, ge tydligare vägledning och stöd och skapa förutsättningar för en mer jämlik vård.

Det är dock inte statsbidragen vare sig i den liggande budgeten, i den beslutade budgeten eller i någon skuggbudget som finansierar grunden i sjukvården, utan det är regionernas skatteintäkter. Det som kommer från staten är en liten del, som brukar riktas till att utveckla och stödja verksamheten i förbättringsarbetet.

(Applåder)

Fru talman! Det är precis som frågeställaren säger; det skiljer sig åt mellan regionerna när det gäller förutsättningarna och framgångarna.

Jag har sett massor av jättegoda exempel i olika regioner på hur man på verksamhetsnivå, lite längre ut i leden, har lyckats fantastiskt väl med att få bort köer genom att arbeta på nya sätt. Man har sett efter var i systemet och flödet det uppstår blockeringar eller proppar och hittat bra sätt att genom schemaförändringar och annat lägga om arbetet och på så vis nått enorm framgång.

Genom att vi nu har infört en nationell kösamordnare har vi lättare att fånga upp de goda exemplen. Han reser runt i regionerna och plockar upp exempel som han kan föra vidare. Socialstyrelsen har också fått väldigt tydliga direktiv att arbeta verksamhetsnära, vilket man gör sedan förra året. Vi ser väldigt goda resultat av det, och regionerna uppskattar stödet från Socialstyrelsen.

Fru talman! Jag vill börja med att protestera mot sättet att vantolka och ljuga. Här har inte talats om förbud.

Jag tycker att det här är en viktig fråga som förtjänar en ärlig debatt. Hör man då till ett parti som när man själv har makten och lägger budget väljer att dra ned först 200 miljoner och sedan 600 miljoner på en förlossningsvård som man menar är så viktig och ska finansieras av staten när det är betydligt fler förlossningar och det råder kris i förlossningsvården, då tycker jag att det är problematiskt om man inte håller den linjen när man är i opposition.

Vi har utvärderat det här stödet och ser att kvinnors sjukdomsbörda inte är tyngst inom dessa områden. Därför har vi i budgeten gjort vissa omprioriteringar. Vi har skjutit till 200 miljoner nya pengar till exempelvis sexuellt våldsutsatta. Vi skjuter även till en halv miljard till cancer, som håller på att bli den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor. Vi har alltså gjort vissa omprioriteringar med fokus på och respekt för hur viktig frågan om kvinnors hälsa är.

(Applåder)

Fru talman! Hur kommuner och regioner ska kunna höja skatten för att lägga pengar på onödiga saker, så att säga, är en fråga som bereds.

Det är glasklart att sjukvårdsuppdraget är regionernas ansvar. De har beskattningsrätt för att finansiera sin sjukvård.

Problemen i Region Skåne är inte nya, utan de har funnits under mycket lång tid och även under tidigare styren. Det är svårt för regionen att få ordning på sin ekonomi, men det går åt rätt håll. Jag vill också nämna att Region Skåne är den region som har lyckats bäst med att korta köerna – betydligt bättre än andra regioner. Man har dessutom minskat beroendet av hyrpersonal kraftigt.

Det händer alltså riktigt bra saker i Region Skåne, men jag tycker att det är svårt att diskutera enskilda regioner i detta forum.

Fru talman! Vi använder ett etablerat statistikmått där man rensar för säsongsvariationer. Vi har alltså lämnat det där med att rycka enstaka månader som det passar oss, för det ger en väldigt missvisande bild. Det är viktigt att rensa för säsongsvariationer, så att medborgarna får en rättvis bild av trenderna och vartåt det går.

Skälet till att vi inte räknar med de nio regioner som byter journalsystem är att siffrorna inte är tillförlitliga. Det handlar inte genomgående om regioner som har problem. Välskötta regioner – om jag får uttrycka mig lite slarvigt – med goda resultat i mätningar, exempelvis Halland, finns med bland dem som byter journalsystem. Det vore dock missvisande att använda statistik när det inte finns tillförlitliga data. Detta har varit ett problem tidigare.

Nu tar Socialstyrelsen över hanteringen av dessa data. Det som vi redovisar kommer fortfarande från SKR, men vi redovisar inte siffrorna för dem som byter journalsystem. De säger själva att siffrorna inte är tillförlitliga i det här läget.

Fru talman! Just det som frågeställaren nämner här på slutet är sådana saker som vi tittar på för att kunna sätta ytterligare press på regionerna. Utöver att sätta press på regionerna har vi bjudit in dem till en dialog om hur vi ska använda de här medlen bättre. De har fått skicka in önskemål om vilka områden som skulle lämpa sig för den här typen av statsbidrag. Det har varit med i dialogen. Trots att vissa hävdar annorlunda i debattartiklar har regionerna fått vara delaktiga i att ta fram det här arbetssättet.

Fru talman! De här 25 miljarderna har fördelats på flera sätt. Alla är inte riktade till specifika insatser, utan det är bara under de två senaste åren som vi har haft de här medlen – 1 miljard förra året och 750 miljoner i år – som riktar sig till specifika engångsinsatser.

Vi kan se att regionernas nyttjande av de här medlen skiljer sig väldigt mycket åt, och där sticker Stockholm ut: Trots att var femte kvinna väntar olagligt länge på att få en framfallsoperation i Stockholmsregionen använder regionen bara 10 procent av det statliga stödet. Tittar vi ut över landet ser vi att antalet som väntar olagligt länge på just framfallsoperation har minskat med 66 procent.

Det är olyckligt att alla regioner inte använder det här stödet, men till exempel Gotland använder 100 procent. Jämtland använder 100 procent, och Skåne använder 80 procent. Det finns alltså många regioner som är bra på att nyttja det här stödet för att korta sina köer och öka tillgängligheten. Några är dock betydligt sämre.

Fru talman! Det är viktigt att påminna om att det är regionerna som ansvarar för att finansiera sin sjukvård. Statsbidragen går till att utveckla vården. Det här bidraget har varit kortsiktigt, höll jag på att säga – det har hela tiden varit ettårigt eller på få år. Det har alltså inte varit en ramhöjning.

När Socialdemokraterna styrde drog de först ned med 200 miljoner, och året efter drog de ned med 600 miljoner. Detta skedde under en förlossningskris i Sverige då det föddes ungefär 17 000 fler barn. 17 000 normalförlossningar kostar ungefär 680 miljoner kronor.

(Applåder)

Fru talman! Jag tycker att det är jättebra när sjukvårdspersonal vittnar om hur det är i sjukvården och att politiker ska lyssna på det. Svaret på frågan är alltså att politikens roll inte är att ifrågasätta det.

Däremot tycker jag att det är problematiskt när man använder personal och vård som slagträ i en politisk debatt på ett ohederligt sätt, vilket är fallet här. Socialdemokraterna målar nämligen upp en skrämselbild av hur det står till med förlossningsvården i Sverige trots att de själva gjorde mycket större neddragningar på den budgetposten när de styrde. Det gjordes i en tid då det var ungefär 17 000 fler förlossningar i Sverige och en riktig förlossningskris.

Jag tycker att detta är en fråga som förtjänar respekt och ärlighet. Det är mitt svar.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill återigen tacka interpellanten för en bra debatt, om vi ska kalla det så, och en viktig fråga. Jag instämmer i missnöjet med att saker tar tid. Vi delar otåligheten i den här frågan.

Jag vill samtidigt ta tillfället i akt att inskärpa att det inte är ideologiska skygglappar som står i vägen för att vi ska komma framåt i en sådan här fråga. Fokus i det här arbetet är den enskildes bästa och att rädda liv och minska skadeverkningar. Det finns inte alltid en enda självklar väg framåt, utan det finns flera vågskålar att beakta.

Det handlar om att minska riskerna för människor att hamna i missbruk från första början och att samtidigt ge bästa tänkbara omsorg och skydd för dem som har hamnat där av olika olyckliga omständigheter. Det ska inte råda några tvivel om att det är omtanke om den enskilde som vägleder i det här arbetet.

Tack så mycket för en bra debatt!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Samsjuklighetsfrågorna ligger i huvudsak under ett annat statsråd. Vi har en fördelning som gör att gränserna inte är knivskarpa, och det är inte självklart vem som ska svara på frågorna. Jag vågar därför inte säga någonting om tidsplaner.

I går fattade vi dock beslut om en lagrådsremiss för samsjuklighetsreformen. Som jag angav i interpellationssvaret planeras stora satsningar för att genomföra den. Det är ett jätteviktigt arbete för att kunna ta ett bredare grepp om frågan, något som behövs.

Jag vill inte förminska betydelsen av tillgång till naloxon, men jag väljer ändå att upprepa det jag sa om att 82 procent av dem som avlider av opioidöverdos gör det i sitt hem eller i någon annans hem, kanske en väns. Där finns just personen själv eller möjligen någon anhörig. Det viktigaste vi även fortsättningsvis kan göra är därför att tillgängliggöra naloxon för dessa personer. Det handlar om förhållandevis få fall där man är ute i andra sammanhang och möter andra yrkesgrupper. Jag tycker att det är viktigt att ha med i detta, och därför har vi också ett pågående arbete med att stärka informationen.

Läkemedelsverket kom med sin rapport i december om hur de ytterligare ska förstärka informationsarbetet, som nu har påbörjats. Det handlar om att ha tydligare information på hemsidan och nå ut på andra sätt. Också Socialstyrelsen jobbar aktivt med att sprida information inom sjukvården bland sjuksköterskor och ambulanspersonal för att säkerställa att man använder naloxon där sannolikheten är stor att man möter ett sådant behov. Det är ett jätteviktigt pågående arbete.

När det gäller pågående beredning vet interpellanten att jag inte kan säga när vi är klara. Det är tyvärr så det fungerar. Jag är den första att skriva under på att det är frustrerande när det går trögt.

Delvis har det att göra med att regeringen gör väldigt mycket, och då tar saker och ting lite längre tid ibland. Det kan bli trångt i våra processer när det är mycket som ska göras på en och samma gång. Samtidigt är det mycket som behöver göras. Det finns stora behov, och vi är väldigt ihärdiga i att få förändringar till stånd. Det ser vi också på det här området, där vi jobbar med en väldigt bred palett för att minska skadorna av narkotika i samhället.

Jag avser att inom en inte alltför avlägsen framtid återkomma om hur vi tar frågan vidare. Men i dagsläget finns inte tillräckligt med underlag för att gå fram med en förändring, utan det behöver utredas något ytterligare eftersom det krävs en ändring i ytterligare en lag för att kunna möjliggöra det.

Herr talman! Tack, återigen, till interpellanten, som ställer en otroligt angelägen fråga! Jag tror att vi är överens i stora delar. Detta handlar om en typ av hjälp och läkemedel till en extremt utsatt grupp med hög risk att dö. Det är människor som lever väldigt farligt och har svårt att tillgodogöra sig samhällets stöd, precis som interpellanten är inne på.

Ibland är det lite för fyrkantigt och byråkratiskt i vårt samhälle. Det är där civilsamhället spelar en viktig roll genom att täppa till luckorna och mjuka upp hörnen lite på vårt ibland hårda, kantiga samhälle. Det finns mycket att göra.

Jag vill lyfta fram några saker som gäller dödligheten. Bland dem som dör till följd av överdos är det faktiskt 82 procent som gör det i sitt hem eller i någon annans hem. Där finns i regel inte personalgrupper som ordningsvakter, civilsamhällesmedarbetare eller volontärer närvarande. Det är därför den ändring som regeringen har gjort, som tillgängliggjort naloxon på apotek både för personer som behöver det för egen användning och för anhöriga, är det viktigaste.

Kopplat till det jobbar vi också mycket med information för att ge kunskap om hur det används och om vikten av att ha det tillgängligt. Detta arbete måste fortsätta för att naloxonet ska finnas där överdoserna sker. Det är 82 procent som sker i hemmet eller i någon annans hem, och det är viktigt att ha med sig det. Förhållandevis få fall sker ute bland ordningsvakter eller andra grupper.

Utredningens förslag tar inte riktigt hänsyn till lagen om försäljning av läkemedel från 2009. Den tillåter bara att man säljer läkemedel till hälso och sjukvården och till konsumenter, inte till organisationer, och det är det som gör att beredningen av frågan tar lite längre tid. Det komplicerar det hela. Men det finns ingenting som i dag hindrar att privatpersoner köper naloxon på apotek för att i nödsituationer kunna använda det för att rädda liv. Det möjliggör lagen i dag.

Jag instämmer i att det inte är tillräckligt, utan vi ser behov av att komma längre. Men vi ska komma ihåg att de här möjligheterna finns. Det allra viktigaste är återigen att vi fortsätter sprida information och kunskap för att de personer som riskerar överdos i hemmet och deras anhöriga ska kunna agera snabbt och rädda liv.

Herr talman! Nils Seye Larsen har frågat mig varför inte lagändringen om naloxon som föreslagits i Narkotikautredningen och som rekommenderas av Socialstyrelsen har genomförts och om jag kommer att agera för att lagändringen ska genomföras och i så fall när.

Jag vill inledningsvis tacka Nils Seye Larsen för en viktig och angelägen fråga. Att minska skador och dödsfall orsakade av narkotika är avgörande för att rädda liv och minska mänskligt lidande. Tillgänglighet till naloxon, som är ett läkemedel i form av en nässprej som häver förgiftningar orsakade av opioider, är en viktig del i det skadereducerande arbetet kring opioider och i att minska narkotikadödligheten.

Regeringen har initierat flera åtgärder för att öka tillgängligheten till naloxon. Nässprejen är, som Nils Seye Larsen själv lyfter fram, sedan i mars 2024 tillgänglig receptfritt på apotek. Detta har ökat tillgängligheten till naloxon för personer med skadligt bruk och beroende och deras närstående.

I mars 2025 gav regeringen Läkemedelsverket i uppdrag att utveckla och sprida kunskap om naloxon för att främja säker användning (S2025/02132). Av Läkemedelsverkets slutrapport från uppdraget framgår att de avser att fortsätta med både informationsinsatser och distansutbildning riktad till farmaceuter på apotek om hur rådgivning vid försäljning av receptfritt naloxon ska gå till. Läkemedelsverket har också för avsikt att förstärka sitt kommunikationsarbete så att uppdaterad information om naloxon ska nå ut till personer i riskzonen för opioidöverdos och deras anhöriga.

För att minska överdoser och annan narkotikadödlighet krävs ett samordnat arbete med flera insatser. Skadereducerande åtgärder som tillgängliggörandet av naloxon behöver kompletteras med insatser inom vård och behandling, tidiga sociala stödinsatser och uppföljning av vård efter frigivning av den som varit frihetsberövad. Regeringen arbetar därför brett med en kombination av flera olika åtgärder för att minska skador och dödsfall orsakade av narkotika.

Regeringen gav i juni 2025 nio myndigheter i uppdrag att ta fram en myndighetsgemensam nationell plan för bättre beroendevård och stärkt förebyggande arbete (S2025/01284). Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten leder arbetet, och planen ska redovisas i juni 2026. I planen ska både preventiva och skadereducerande åtgärder ingå, vilket kan omfatta insatser för minskad narkotikadödlighet.

Därtill arbetar regeringen med att möjliggöra en samsjuklighetsreform med syftet att personer med skadligt bruk, beroende och samsjuklighet ska få bättre och mer sammanhållen vård och behandling. Regeringen avsätter 50 miljoner kronor för 2026 till förberedande insatser för att stödja införandet av denna kommande reform. För 2027–2031 avser regeringen att avsätta 400 miljoner kronor per år som ska fördelas till regioner och kommuner för att stödja deras arbete med att genomföra reformen.

Regeringens samlade insatser bidrar till att säkerställa att personer med skadligt bruk och beroende får vård och behandling utifrån behov, vilket är mycket viktigt för att minska förekomsten av överdoser och förhindra dödsfall orsakade av narkotika. Den lag som föreslås i Narkotikautredningens betänkande (SOU 2023:62) bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Herr talman! Tack till ledamoten för en viktig fråga!

Globalt uppskattas det finnas mellan 6 000 och 8 000 sällsynta diagnoser. Det säger något om hur oerhört komplex den här frågan är och hur svårt det är för den här patientgruppen att få rätt vård.

Precis som ledamoten lyfte fram här har den här regeringen genom min föregångare på posten tagit initiativ till en strategi, äntligen. Den är inte alls långt bort. Vi har tagit emot den från Socialstyrelsen, och den bereds nu. Remissvaren samlas in och beaktas, och slutprodukten kommer att beslutas om inom mycket kort.