Herr talman! Nils Seye Larsen har frågat mig varför inte lagändringen om naloxon som föreslagits i Narkotikautredningen och som rekommenderas av Socialstyrelsen har genomförts och om jag kommer att agera för att lagändringen ska genomföras och i så fall när.

Jag vill inledningsvis tacka Nils Seye Larsen för en viktig och angelägen fråga. Att minska skador och dödsfall orsakade av narkotika är avgörande för att rädda liv och minska mänskligt lidande. Tillgänglighet till naloxon, som är ett läkemedel i form av en nässprej som häver förgiftningar orsakade av opioider, är en viktig del i det skadereducerande arbetet kring opioider och i att minska narkotikadödligheten.

Regeringen har initierat flera åtgärder för att öka tillgängligheten till naloxon. Nässprejen är, som Nils Seye Larsen själv lyfter fram, sedan i mars 2024 tillgänglig receptfritt på apotek. Detta har ökat tillgängligheten till naloxon för personer med skadligt bruk och beroende och deras närstående.

I mars 2025 gav regeringen Läkemedelsverket i uppdrag att utveckla och sprida kunskap om naloxon för att främja säker användning (S2025/02132). Av Läkemedelsverkets slutrapport från uppdraget framgår att de avser att fortsätta med både informationsinsatser och distansutbildning riktad till farmaceuter på apotek om hur rådgivning vid försäljning av receptfritt naloxon ska gå till. Läkemedelsverket har också för avsikt att förstärka sitt kommunikationsarbete så att uppdaterad information om naloxon ska nå ut till personer i riskzonen för opioidöverdos och deras anhöriga.

För att minska överdoser och annan narkotikadödlighet krävs ett samordnat arbete med flera insatser. Skadereducerande åtgärder som tillgängliggörandet av naloxon behöver kompletteras med insatser inom vård och behandling, tidiga sociala stödinsatser och uppföljning av vård efter frigivning av den som varit frihetsberövad. Regeringen arbetar därför brett med en kombination av flera olika åtgärder för att minska skador och dödsfall orsakade av narkotika.

Regeringen gav i juni 2025 nio myndigheter i uppdrag att ta fram en myndighetsgemensam nationell plan för bättre beroendevård och stärkt förebyggande arbete (S2025/01284). Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten leder arbetet, och planen ska redovisas i juni 2026. I planen ska både preventiva och skadereducerande åtgärder ingå, vilket kan omfatta insatser för minskad narkotikadödlighet.

Därtill arbetar regeringen med att möjliggöra en samsjuklighetsreform med syftet att personer med skadligt bruk, beroende och samsjuklighet ska få bättre och mer sammanhållen vård och behandling. Regeringen avsätter 50 miljoner kronor för 2026 till förberedande insatser för att stödja införandet av denna kommande reform. För 2027–2031 avser regeringen att avsätta 400 miljoner kronor per år som ska fördelas till regioner och kommuner för att stödja deras arbete med att genomföra reformen.

Regeringens samlade insatser bidrar till att säkerställa att personer med skadligt bruk och beroende får vård och behandling utifrån behov, vilket är mycket viktigt för att minska förekomsten av överdoser och förhindra dödsfall orsakade av narkotika. Den lag som föreslås i Narkotikautredningens betänkande (SOU 2023:62) bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Herr talman! Tack, återigen, till interpellanten, som ställer en otroligt angelägen fråga! Jag tror att vi är överens i stora delar. Detta handlar om en typ av hjälp och läkemedel till en extremt utsatt grupp med hög risk att dö. Det är människor som lever väldigt farligt och har svårt att tillgodogöra sig samhällets stöd, precis som interpellanten är inne på.

Ibland är det lite för fyrkantigt och byråkratiskt i vårt samhälle. Det är där civilsamhället spelar en viktig roll genom att täppa till luckorna och mjuka upp hörnen lite på vårt ibland hårda, kantiga samhälle. Det finns mycket att göra.

Jag vill lyfta fram några saker som gäller dödligheten. Bland dem som dör till följd av överdos är det faktiskt 82 procent som gör det i sitt hem eller i någon annans hem. Där finns i regel inte personalgrupper som ordningsvakter, civilsamhällesmedarbetare eller volontärer närvarande. Det är därför den ändring som regeringen har gjort, som tillgängliggjort naloxon på apotek både för personer som behöver det för egen användning och för anhöriga, är det viktigaste.

Kopplat till det jobbar vi också mycket med information för att ge kunskap om hur det används och om vikten av att ha det tillgängligt. Detta arbete måste fortsätta för att naloxonet ska finnas där överdoserna sker. Det är 82 procent som sker i hemmet eller i någon annans hem, och det är viktigt att ha med sig det. Förhållandevis få fall sker ute bland ordningsvakter eller andra grupper.

Utredningens förslag tar inte riktigt hänsyn till lagen om försäljning av läkemedel från 2009. Den tillåter bara att man säljer läkemedel till hälso och sjukvården och till konsumenter, inte till organisationer, och det är det som gör att beredningen av frågan tar lite längre tid. Det komplicerar det hela. Men det finns ingenting som i dag hindrar att privatpersoner köper naloxon på apotek för att i nödsituationer kunna använda det för att rädda liv. Det möjliggör lagen i dag.

Jag instämmer i att det inte är tillräckligt, utan vi ser behov av att komma längre. Men vi ska komma ihåg att de här möjligheterna finns. Det allra viktigaste är återigen att vi fortsätter sprida information och kunskap för att de personer som riskerar överdos i hemmet och deras anhöriga ska kunna agera snabbt och rädda liv.

Herr talman! Samsjuklighetsfrågorna ligger i huvudsak under ett annat statsråd. Vi har en fördelning som gör att gränserna inte är knivskarpa, och det är inte självklart vem som ska svara på frågorna. Jag vågar därför inte säga någonting om tidsplaner.

I går fattade vi dock beslut om en lagrådsremiss för samsjuklighetsreformen. Som jag angav i interpellationssvaret planeras stora satsningar för att genomföra den. Det är ett jätteviktigt arbete för att kunna ta ett bredare grepp om frågan, något som behövs.

Jag vill inte förminska betydelsen av tillgång till naloxon, men jag väljer ändå att upprepa det jag sa om att 82 procent av dem som avlider av opioidöverdos gör det i sitt hem eller i någon annans hem, kanske en väns. Där finns just personen själv eller möjligen någon anhörig. Det viktigaste vi även fortsättningsvis kan göra är därför att tillgängliggöra naloxon för dessa personer. Det handlar om förhållandevis få fall där man är ute i andra sammanhang och möter andra yrkesgrupper. Jag tycker att det är viktigt att ha med i detta, och därför har vi också ett pågående arbete med att stärka informationen.

Läkemedelsverket kom med sin rapport i december om hur de ytterligare ska förstärka informationsarbetet, som nu har påbörjats. Det handlar om att ha tydligare information på hemsidan och nå ut på andra sätt. Också Socialstyrelsen jobbar aktivt med att sprida information inom sjukvården bland sjuksköterskor och ambulanspersonal för att säkerställa att man använder naloxon där sannolikheten är stor att man möter ett sådant behov. Det är ett jätteviktigt pågående arbete.

När det gäller pågående beredning vet interpellanten att jag inte kan säga när vi är klara. Det är tyvärr så det fungerar. Jag är den första att skriva under på att det är frustrerande när det går trögt.

Delvis har det att göra med att regeringen gör väldigt mycket, och då tar saker och ting lite längre tid ibland. Det kan bli trångt i våra processer när det är mycket som ska göras på en och samma gång. Samtidigt är det mycket som behöver göras. Det finns stora behov, och vi är väldigt ihärdiga i att få förändringar till stånd. Det ser vi också på det här området, där vi jobbar med en väldigt bred palett för att minska skadorna av narkotika i samhället.

Jag avser att inom en inte alltför avlägsen framtid återkomma om hur vi tar frågan vidare. Men i dagsläget finns inte tillräckligt med underlag för att gå fram med en förändring, utan det behöver utredas något ytterligare eftersom det krävs en ändring i ytterligare en lag för att kunna möjliggöra det.

Herr talman! Jag vill återigen tacka interpellanten för en bra debatt, om vi ska kalla det så, och en viktig fråga. Jag instämmer i missnöjet med att saker tar tid. Vi delar otåligheten i den här frågan.

Jag vill samtidigt ta tillfället i akt att inskärpa att det inte är ideologiska skygglappar som står i vägen för att vi ska komma framåt i en sådan här fråga. Fokus i det här arbetet är den enskildes bästa och att rädda liv och minska skadeverkningar. Det finns inte alltid en enda självklar väg framåt, utan det finns flera vågskålar att beakta.

Det handlar om att minska riskerna för människor att hamna i missbruk från första början och att samtidigt ge bästa tänkbara omsorg och skydd för dem som har hamnat där av olika olyckliga omständigheter. Det ska inte råda några tvivel om att det är omtanke om den enskilde som vägleder i det här arbetet.

Tack så mycket för en bra debatt!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.