Gudrun Nordborg

Herr talman! Jag vill vända mig till Charlotte Nordström för att få ytterligare en förklaring till hur man tycker att förslaget stärker statsfinanserna när det handlar om ifrågasatta intäkter på 55 miljoner.

I mitt perspektiv är det här ett tecken på ett klassförakt som drabbar dem som redan är hårt ansträngda ekonomiskt. Jag har inget emot att de som har resurser får betala för sina kostnader i rättsprocesserna efter ett brott, men frågan är hur långt vi ska dra gränserna och vilka ytterligare konsekvenser det får när rättshjälpslagens gränser förhoppningsvis ändras.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag har full respekt för att man vill prioritera brottsoffer. Det vill jag själv göra. Men något som jag menar ingår när man har fått ett straff är att det är meningsfullt att man förhoppningsvis ska kunna komma ut som en förändrad person. Det gäller inte minst när det handlar om våld mot kvinnor och barn samt sexualbrott. Där har vi i Sverige ingen press; man måste inte genomgå en behandling. Men om man får ett lockbete för att göra detta tror jag att väldigt mycket skulle kunna vara vunnet.

Herr talman! Jag vill rikta min fråga till justitieminister Gunnar Strömmer. Den avser villkorlig frigivning.

I Tidöavtalet står det att de vill begränsa och i princip utesluta villkorlig frigivning som huvudregel. Samtidigt pågår nu utredningar om hur man ska kunna arbeta mer brottsförebyggande. Jag undrar om inte detta blir lite kontraproduktivt, om man ser det i sitt sammanhang.

Jag har erfarenhet av att arbeta som övervakare. En trigger för att sköta sig inom kriminalvården, delta i behandlingsprogram, förbereda sig för frigivningen och inte återfalla i brott var just möjligheten att få förmånen villkorlig frigivning.

Herr talman! Jag tackar för svaret, som dock inte gör mig nöjd eller tillfreds.

Hur man beslutar de preventiva vistelseförbuden är ju artskilt från när förbudet ingår i en påföljd för ett redan begånget brott, utdömd i domstol. Där har vi en rättssäkerhet och kan göra en prövning. De här förbuden kan man visserligen överklaga till domstol, men det är ett väldigt lösligt underlag, något som många starka remissinstanser pekar på. De som har markerat denna oro är inte bara juridisk spetskompetens utan också många kommuner: Hur ska vi förhålla oss till detta? Kommer det ens att kunna funka?

Här är det bara risker som skapar nya risker, menar jag. Jag kan inte ha tilltro till att en så här löst konstruerad lagstiftning skapar rättssäkerhet och rättstrygghet.

Jag skulle också verkligen önska att man hade offentligt biträde inte bara för unga personer. De kommer att få möjlighet till offentligt biträde, likaså om det blir i kombination med fotboja. Här tycker jag att det nästan finns ett förakt i regeringens förhållningssätt när man säger: Var så god, du kan ha ett eget biträde, men betala själv! Det är klassförakt för mig.

Herr talman! Jag begär replik eftersom jag undrar över en del punkter i anförandet nyss.

Jämförelsen med kriminalvården har jag själv gjort. Dock finns det en avgörande skillnad, för när det handlar om villkorlig frigivning eller ungdomsövervakning är detta led i påföljder för ett brott om man kombinerar det med ett vistelseförbud. I den här lagstiftningen är det inte en påföljd, eller inte tänkt att vara det. I remissvaren finns också ifrågasättanden: Är detta en påföljd eller en administrativ åtgärd? Denna tveksamhet gör också att det kanske inte ens håller i prövningar i Europadomstolen.

Det som skiljer sig åt är att här räcker det med misstanke. Man behöver egentligen inte ha något konkret underlag.

Jag undrar också över jämförelsen med Danmark och Norge. Många kritiserar i remissvaren att det inte finns någon forskning som visar vilka effekterna har varit i Danmark och Norge. I Norge tillämpar man detta väldigt sällan. I Danmark vet man inte om det är detta eller någonting annat, till exempel de stora sociala insatser man gjort, som har fått effekt.

Jag skulle också vilja följa upp en tredje sak, nämligen detta med offentliga biträden. Varför borde inte alla få det?

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nummer 1 från Vänsterpartiet, vilket innebär avslag på förslaget om en lag om preventiva vistelseförbud.

Samtidigt vill jag markera att jag instämmer i regeringens och andras starka oro och i slutsatsen att det behövs kraftfulla åtgärder för att öka tryggheten i samhället och minska skjutningar och sprängningar, som är fruktansvärt drabbande. Jag delar dock inte regeringens bedömning av hur det ska ske.

Flera har lovordat lagstiftningsförslaget. Jag hör inte till dem och är förvånad över tilltron. Jag känner i stället en stark oro för att regeringen i uppenbar stress närmast desperat föreslår en riktigt dålig lag. Propositionen lades fram just före jul, beredningen i utskottet startade förra veckan, nu har vi debatt, i eftermiddag ska riksdagen fatta beslut och lagen ska träda i kraft den 1 februari, alltså nästa vecka. Redan detta är upprörande och ett hetsigt snabbspår. Tidöpartiernas regering beter sig maktfullkomligt utifrån att den har tre mandats övervikt i kammaren. Det är ett demokratiförakt.

Vidare har Åklagarmyndigheten i sitt remissvar markerat att man oroas över att man inte kommer att kunna ta fram ett rimligt beslutsunderlag till ikraftträdandet.

Varken jag eller Vänsterpartiet är principiella motståndare till att förbjuda farliga personer att vara på vissa platser. Vi har till exempel länge agerat, ibland i hård motvind, för att kvinnor och barn som utsatts för mäns våld ska få trygghet genom effektiva kontaktförbud som begränsar våldsamma män. Att använda förbud vid villkorlig frigivning eller ungdomsövervakning är andra viktiga möjligheter att begränsa kriminalitet och öka tryggheten.

För att stärka tryggheten i samhället i stort är det inte ett sådant här vistelseförbud som krävs utan helt andra brottsförebyggande åtgärder. Vänsterpartiet är här helt enigt med Socialdemokraterna om att det behövs andra breda satsningar inom bland annat socialpolitik, skola, fritid och kultur.

Konstruktionen av vistelseförbudet är rättsosäker och står i konflikt med flera bärande principer i en rättsstat. Det riskerar också att vara kontraproduktivt och skapa nya spänningar. Jag är jurist och har jobbat med det sedan slutet av 60-talet. Läsningen av förslaget och kritiken i remissvaren får mig att rysa. Lagen är ärligt talat riktigt dålig.

Den föreslagna lagen riktar sig mot personer som varken är dömda, anklagade eller ens misstänkta för brott. Detta är inte det enda exemplet. Möjligheten till preventiv avlyssning och den pågående utredningen om visitationszoner har likartade konstruktioner. I fallet med vistelseförbud handlar det om en åklagares bedömning av hur en individ potentiellt kan komma att agera i framtiden. Det är vaga kriterier och rekvisit som öppnar för godtyckliga bedömningar av såväl polis som åklagare om det leder fram till beslut. Det är även en komplicerad riskbedömning i flera led, som jag inte ska ägna ytterligare uppmärksamhet åt. Men den är vansklig, vilket också åtskilliga remissinstanser har markerat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Preventiva vistelseförbud

Det finns också en överhängande risk att helt laglydiga personer får vistelseförbud för att de till exempel umgås med eller är släkt med fel personer. Lagtexten är inte tydligt formulerad, så det finns risk att lagen används godtyckligt och till och med diskriminerande mot vissa grupper. Det finns även risk för etnisk diskriminering.

Om man får vistelseförbud hamnar man dessutom i belastningsregistret, i tio år för vuxna och i fem år för barn. Dessa långvariga registreringar kan innebära hinder på arbetsmarknaden för båda dessa grupper.

Många remissinstanser markerar att vistelseförbudet medför risk för att brottsligheten sprider sig och förflyttar sig så att vi får nya platser och fler barn under 15 år som rekryteras till kriminella nätverk. Ett vistelseförbud kan också få unga att söka sig till andra och kanske ännu mer olämpliga platser och miljöer. En ökad känsla av utanförskap och stigmatisering ligger också i farans riktning och kan skapa en ökad misstro mot det konventionella samhället - i stället för en ökad tillit, som är det vi behöver.

Det kan också finnas en risk för att vistelseförbudet eldar på konflikter kring exempelvis narkotikahandel i ett område. Vissa gäng kanske till och med kommer att kunna dra fördelar av att andra drabbas av vistelseförbud.

Detta gör att man får sätta frågetecken för om detta kan bli effektivt. Om medlemmar i ett kriminellt gäng får vistelseförbud på vissa platser är sannolikheten stor att hela gänget flyttar till en annan plats. Vad gäller den allvarliga brottsligheten med skjutvapen och sprängämnen är den redan i dag väldigt rörlig, och platserna där brotten begås är ofta omöjliga att förutse. Många markerar också att detta kommer att bli otroligt svårt att tillämpa. Södertälje kommun anser till och med att förutsättningarna för ett vistelseförbud gör att lagstiftningen inte kommer att kunna tillämpas alls i praktiken.

Denna lagstiftning utmanar både vår grundlag och våra konventioner. Vi bör vara extra varsamma med rättsstatens principer och fundamenten för vår demokrati när det handlar om kriser. Då är det är särskilt viktigt att vi hanterar utmaningar på ett klokt sätt.

Jag vill avsluta med att relatera till Jämställdhetsmyndighetens remissvar - en av många instanser som avstyrker detta lagförslag. Jämställdhetsmyndigheten markerar att vi skulle behöva en helt annan inriktning på det brottsförebyggande arbetet. Det skulle behövas en inriktning där det tas ett totalgrepp kring våld och där man kan samverka och samordna med våldsförebyggande arbete mot mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel. Våldets eko och våldets spridning måste vi förhindra och förändra riktningen på. Det gör vi med starka sociala insatser generellt men också med stöd till unga som riskerar att hamna i fel miljöer.

Jag yrkar avslag på regeringens förslag om denna lagstiftning och därmed avslag på utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Eftersom Vänsterpartiet egentligen inte instämmer i den liggande budgeten men våra förslag till anslag ligger över det maximum som riksdagen har bestämt som gräns kan jag inte reservera mig till förmån för våra förslag. Däremot har vi ett särskilt yttrande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Det är min och Vänsterpartiets övertygelse att jämlikhet är det som bäst förebygger kriminalitet. Det bygger också forskningen på, även om detta inte är tillräckligt. Men för att uppnå jämlikhet måste vi i politiken prioritera så att vi motverkar både klassklyftor och fördomar, som i sin tur göder rasism och sexism.

Detta kräver välfärdssatsningar på en fungerande förskola och skola, berikande fritidsverksamheter med till exempel sport och kultur, bra sjukvård och ett starkt socialt försäkringssystem. För barn i riskgrupper måste denna generella bas förstärkas med individuella insatser. Ju tidigare de kommer, desto bättre.

Samtidigt måste vi hantera och motverka brottsligheten och givetvis särskilt markera mot gängkriminaliteten. Vi måste bekämpa den med lagstiftning. Men att ständigt lagstifta om hårdare straff kommer aldrig att vara den bästa eller mest tillräckliga lösningen. Det är forskningen också tydlig med.

Sverigedemokraternas och regeringens fokus är tydligt. Man kopplar kriminaliteten till invandringen. Metoderna beskrivs i Tidöavtalet med förslag på anmälningsplikt, anonyma vittnen, visitationszoner, preventiva tvångsmedel - också utan brottsmisstanke - inre gränskontroll och ytterligare förslag om hårdare straff, ungdomsfängelse med mera. Vänsterpartiet oroas över hur dessa förslag påverkar demokratin, rättsstaten och tilliten i vårt samhälle.

Enligt en undersökning från Novus, genomförd på uppdrag av Civil Rights Defenders, upplever två av tre tillfrågade i Sverige att våra demokratiska grundprinciper har hotats.

Nu riktas åtgärderna mot den grova kriminaliteten. Men i morgon kanske de kan användas för att hindra meningsskiljaktigheter och låsa in aktivister. Exempel finns på sådan utveckling både historiskt och i vår nutid.

Jag menar också att Sverigedemokraterna och regeringen agerar slugt kontraproduktivt. Välfärden sätts på sparlåga, samtidigt som man beslutar om skattesänkningar och avdrag för dem som redan har mer än nog. Klyftorna ökar. Man har också dragit in en tredjedel av medlen till folkbildningen. Inom folkbildningen kan människor oavsett bakgrund mötas för att skaffa sig kunskap, inte sällan om demokrati och samhällskunskap. Detta borde utvecklas och inte nedmonteras.

Det är mycket som oroar. Dagens utbildningssystem i stort med vinstdrivande skolor, ökande klyftor, nedmontering av de sociala skyddsnäten och en ökad boendesegregation leder till att många blir diskriminerade och stöts ut från samhällets gemenskap. Denna utveckling leder till en ökad rekryteringsbas för bland annat gängkriminella och till våldsbejakande extremism. Budgeten för 2024 som det har fattats beslut om har vissa rubricerat som en julklapp till gängen.

Vänsterpartiet vill vända detta. Vi driver på för politiska initiativ och lagstiftning som stärker kommuners, civilsamhällets aktörers och andra aktörers förebyggande arbete. Vi vill se mötesplatser i form av folkbibliotek, fritidsgårdar och parker. Vi vill se ett aktivt civilsamhälle. Vi vill se förskolor och skolor där personalen har resurser och tid att se varje barn. Vi vill se närvarande områdespoliser som väcker invånarnas förtroende. Vi vill se poliser också i glesbygden. Vi vill se ett samhälle där människor, och inte minst barnen, trivs och har anledning att känna framtidstro och hopp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Vänsterpartiets budgetalternativ för rättsväsendet innehåller också några viktiga satsningar.

Vi vill först och främst satsa på våldskompetens, särskilt när det handlar om mäns våld mot kvinnor och barn. Vi vill också införa ett femicidpaket, där hela rättskedjan ska ha en relevant våldskompetens så att rättssäkerhet och seriositet finns i hela rättskedjan från början till slut. Här är det viktigt att se att det finns samband mellan våld i det som många kallar nära relationer - mäns våld mot kvinnor - och det våld som eskalerar ute i samhället.

De barn som upplever och ser pappa slå mamma i hemmet lär sig våld som ett maktmedel. Detta måste brytas tidigt. Där skulle jag vilja ge mitt stöd för de starka ord som Annika Strandhäll nyss framförde från talarstolen. Det är oerhört viktigt att vi ser våldet som ett stort sammanhängande problem och inte enbart fokuserar på de allvarligaste formerna.

Det är också viktigt att vi satsar på en akut hjälp för kvinnor som försöker lämna våldsamma män och våld i nära relationer. Vi vill ha en akut telefonlinje där man kan göra akuta riskbedömningar i hopp om att vi ska kunna få stopp på det dödliga våld som pågår när det gäller mäns våld mot kvinnor.

Vi vill också stärka någonting som är en generell bromskloss i rättsväsendet i dag, nämligen Nationellt forensiskt centrum, med ökade medel. Vi tror också att det skulle vara framgångsrikt om det fick bli en egen myndighet.

Vi vill stärka gränserna och polisens tullverksamhet, så att vi hindrar införsel av narkotika, vapen och sprängmedel.

Vi vill också stärka Center mot våldsbejakande extremism som gör ett oerhört viktigt våldsförebyggande arbete riktat mot bland annat skolor och kommuner. Det blir allt viktigare i den samhällsutveckling som vi nu ser.

Ett annat problemområde som växer lite grann i skuggan av de problem som uppfattas som stora men som också berör väldigt många, och också väldigt många unga, är det sexuella våldet på nätet. Där skulle vi vilja att det ges ett uppdrag till Brottsoffermyndigheten, som skulle kunna bemöta detta, så att det kommer igång utbildningar för att man ska inse hur allvarligt detta är.

Vi vill stödja brottsofferjourernas verksamhet, som ingen har nämnt här tidigare i dag. De gör väldigt viktiga ideella insatser och behöver medel för att kunna organisera sina insatser. Vi vill öka deras medel utöver det som de lyckas få från till exempel Brottsofferfonden i dag och som egentligen är viktiga gärningsmannapengar som betalas in av dömda personer.

Jag vill också nämna någonting som borde vara viktigt för många fler, och det är att vi behöver titta ytterligare på rättshjälpen. Inkomsttaket för att få rättshjälp har inte höjts sedan 90-talet. Det är oerhört angeläget att det görs om vi ska kunna säga att vi har ett rättssystem som försöker att ge alla, oavsett ekonomi, möjlighet till någon form av rättvisa. Det är en viktig vision. Men vi ska försöka närma oss den allt vi kan.

Herr talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation. Vänsterpartiet ställer sig bakom propositionen i dess helhet med ett undantag. Vi tycker att det är mycket i regeringens proposition som är värdefullt och viktigt. Det stöder vi till fullo. Men vi är emot att man ska vidta den här viktiga åtgärden, frysning, med ett svagt beviskrav. Enligt propositionen ska det räcka att man är skäligen misstänkt för brott här eller i annat land. Beslutet behöver ha en fastare förankring än så. Vi menar att det är angeläget att det är sannolika skäl som ska gälla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomiska sanktioner mot terrorism

Det har förts fram här att detta skulle innebära att Vänsterpartiet på ett lättsinnigt sätt öppnar slussarna för terrorism. Det är givetvis en grov överskattning av det krav som vi framställer av rättssäkerhetsskäl.

Jag är stolt över att Vänsterpartiet håller på de svenska principer som ska gälla i ett svenskt rättsväsen och en svensk demokrati.

Det högre beviskravet minskar risken för misstag, och vi vet att sådana förekommer redan i dag där oskyldiga riskerar att inkluderas och där risken ökar om man har en annan etnicitet än rent svensk och är "icke-vit". Vi instämmer genom detta i remissinstansernas kritik, och även Lagrådet har yttrat sig.

Jag uppskattade mycket det Anna Wallentheim framförde om att vi måste agera mycket mer förebyggande. Det handlar om att angripa sociala orättvisor, etnisk diskriminering och det som föder hot och hat. Vi ska inte bygga vårt rättssystem och vår politik på skrämselpropaganda. Vi ska ha respekt för det onda som kan slå till och verka även i vårt samhälle, men vi ska inte driva det så långt att vi utarmar de rättsliga principer som gäller här.

Det är oerhört viktigt att vi håller fast vid de mänskliga rättigheterna och fokuserar på en framtid där vi bygger ett Sverige där barn har rätt att känna hopp och framtidstro oavsett om de är födda vita eller med annan hudfärg.

Jag yrkar bifall till reservationen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 november.)

Fru talman! Jag vill fråga Johan Pehrson om arbetsmiljön inom kriminalvården. Anledningen är främst många mejl från mycket oroade anställda som ifrågasätter säkerheten på grund av omfattande dubbelbeläggningar, som nu berör minst 2 500 klienter, och på grund av att många av de fast anställda kollegorna säger upp sig. Detta skedde i fjol för nästan var femte anställd, och det kan bli ännu fler i år.

Båda sakerna ökar risken för stress, hot och våld, och min fråga är: Hur kan ministern bidra till att personalen får en trygg och rimlig arbetsmiljö?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett granskningssystem för utländska direkt-investeringar till skydd för svenska säkerhets-intressen

Fru talman! Jag letade i propositionen och hittade det jag nyss citerade på sidan 168. Där säger man att utredningen inte har berört medierna, och remissinstanserna yttrar sig inte. Det finns alltså två olika passager i propositionen, men jag är tvungen att ge ledamoten rätt i att det finns olika positioner om hur man förhåller sig till medierna.

Jag är glad över att det uppdagas att det finns två olika versioner i propositionen, men jag vidhåller att den argumentation i sak som fortsätter från regeringens sida om varför man ändå inte bör inkludera medierna håller. Jag står alltså fast vid mitt ställningstagande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett granskningssystem för utländska direkt-investeringar till skydd för svenska säkerhets-intressen

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Vänsterpartiet ställer sig bakom det.

Jag ska inte fördjupa mig i många detaljer, men övergripande tror jag att det är viktigt att vi följer upp den här EU-förordningen så att Sverige inte blir ett undantagsland när det gäller kontroll över investeringar i känsliga verksamheter. Där tror jag att vi behöver gå i takt med övriga länder i Europa.

Centerns argumentation om hur vi ska förhålla oss till medieföretag har varit intressant att se. Men jag hittar som sagt inte stöd i propositionen för att det finns några reservationer som lyfter fram det. Jag har försökt titta på några opponenter som borde vara relevanta, men jag har inte lyckats hitta det. Jag tar då fasta på vad regeringen säger konkret om både utredningen och remissinstanserna i frågan. Om någon vill kolla ytterligare var min referens där sidan 168 i propositionen.

Medieföretagen är ett av många relevanta områden när vi diskuterar känsliga verksamheter. Men jag tycker att regeringen för ett klokt resonemang om att vi inte kan komma fram via i varje fall den här lagstiftningen utan att göra ändringar i grundlagen. Konsekvenserna skulle bli ologiska, eftersom man har en generell princip om att samtliga eventuella investerare behöver granskas, oavsett om de är svenska eller har en annan nationalitet. Jag tror att den principen är extremt viktig att hålla kvar. Det blir annars diskriminerande och skulle krocka med många andra regler i vår lagstiftning och grundlagsskyddade rättigheter.

Jag yrkar alltså bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Jag har en fråga, och den handlar om medieföretagen.

Ulrika Liljeberg skriver i sin text i reservationen att man borde ha valt att också inkludera granskning av utländska direktinvesteringar i svenska medieföretag. Det upprepar hon också här i dag.

Det står också i Ulrika Liljebergs text att det är en ståndpunkt som hon delar med flera remissinstanser med god insyn i frågan. Jag har försökt hitta synpunkter från remissinstanserna i propositionen, men jag har inte lyckats. Däremot hittar jag ett stycke på sidan 168 med en rubrik angående att Medieutredningen inte gör någon bedömning i denna del. Man skriver också att remissinstanserna inte yttrar sig i denna del. Det gör mig väldigt nyfiken på vad bakgrunden är till att remissinstanser nämns på det sätt som sker i reservationen.

Fru talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation 1. Det innebär att vi från Vänsterpartiets sida yrkar avslag på regeringens proposition och utskottets förslag till beslut.

Jag gör det för att jag drar ytterligare konsekvenser av det som framfördes här i talarstolen alldeles nyss. Jag gör det också väl medveten om att majoritetsläget nu innebär att det aktuella förslaget kommer att bifallas i eftermiddag, alldeles oavsett vad jag kommer att säga, hur tunga mina argument är och hur mycket stöd som finns bland de remissinstanser som har yttrat sig här - bland dem många tunga remissinstanser. Men jag kommer ändå att framföra Vänsterpartiets och mina invändningar, övertygad om att åtminstone någon måste stå upp för rättsstatens principer här i kammaren. Det är enbart så som jag kan aktualisera vad demokrati bör vara. Och det är enbart så som jag kan svara mot mina väljares förtroende.

De ideologiska klyftor som nu växer i vårt samhälle måste bli synliga och tydliga. Inom vänstern vill vi skapa ett helt annat samhälle än det repressiva som faller ut nu, och framför allt att man ger staten för stora verktyg och att det civila samhället får finna sig och böja sig.

Vänsterpartiets medlemmar och delegater ser med oro på den utveckling som har skett sedan 00-talet och som har lett till att vi mer och mer närmar oss ett övervakningssystem som är väldigt oroande. JO skriver till exempel i sitt åtta sidor långa yttrande med ganska svidande och oroande kritik: "Det är en självklarhet, men förtjänar ändå att påpekas, att lagstiftaren alltid måste anlägga en helhetssyn på den frågeställning som behandlas."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hemliga tvångsmedel - effektiva verktyg för att förhindra och utreda allvarliga brott

Stockholms universitet skriver också övergripande att det finns betydande risk för att systemet utvidgas enligt det sluttande planets princip och logik där varje förändring i sig framstår som mindre betydande i relation till helheten och därför ses som acceptabel, samtidigt som de principiella motargumenten tappar i styrka i motsvarande mån.

Det är ett farligt sluttande plan. Konsekvenserna för samhällsklimatet går också att fundera över, och man bör göra det. Vad innebär detta för demokratin på lång sikt? Det är svårt att överblicka, men vi kan se att tilliten mellan dem som lever i Sverige och statsapparaten sviktar alltmer, och det är en jättefarlig utveckling. Som helhet framstår två decenniers skärpta lagar - de gäller till exempel kameraövervakning, hemliga tvångsmedel, signalspaning, utlänningskontroll och åtgärder i syfte att hindra terrorism - som illavarslande. Och mer är på gång.

Det finns också mycket som går att kommentera när det gäller de konkreta lagförslagen i betänkandet. Många av remissinstanserna avstyrker förslagen helt eller delvis. Jag instämmer i sådan kritik. Det gäller bland annat en oprecis grund, såsom gängtillhörighet eller organiserad brottslighet, som åberopas och som blir ett väldigt vagt rekvisit. De föreslagna straffvärdesventilerna går också att ifrågasätta. De krockar till dels med det EU-rättsliga kravet att hemliga tvångsmedel endast ska få användas för att utreda allvarlig brottslighet.

Regeringen föreslår också att hemlig rumsavlyssning och hemlig kameraövervakning ska få knytas till bostäder och till personer i stället för till en plats. Detta innebär att dessa hemliga instrument kommer att utvidgas till kretsar av personer utanför dem som kan misstänkas för brott. Det kan räcka med att man finns i närheten av en person som eventuellt ingår i gängkriminalitet. I betänkandet finns också frågor om överskottsinformation som går att ifrågasätta.

När det måste bedömas som en helhet är det kombinationerna som skapar stark oro liksom brister i hur vi har analyserat rättssäkerhet, bristande proportionalitet och en oklar effektivitet. Vi vet inte om reformerna kommer att leda framåt.

Jag vill också göra ytterligare ett påpekande om något som jag tycker är lite anmärkningsvärt när det gäller den snabba lagstiftningsakten. Det finns en lag om hemlig dataavläsning som infördes i april 2020. I samband med att lagstiftningen infördes sa man att den ska utvärderas. Utvärderingen har ännu inte presenterats, utan datum för rapporten är i december nu i höst. Varför kan man inte avvakta för att kunna bedöma effektiviteten hos de reformer som redan har sjösatts?

Detta är ett tecken på en väldigt stressad regering. Jag kan förstå det, för det är en allvarlig brottsutveckling. Från oppositionen har vi dock hela tiden pekat på alternativa vägar där mer kan satsas på civilsamhällets resurser och på förebyggande verksamheter. På det sättet stärker vi demokratin i stället för att utmana gränserna.

Fru talman! Propositionen Skärpt syn på brott mot journalister och vissa andra samhällsnyttiga funktioner berör väldigt viktiga frågor om hur vi ska kunna få bättre skydd för demokratin och viktiga samhällsfunktioner.

Journalisterna nämns redan i rubriken. Regeringen föreslår därutöver att det förstärkta straffrättsliga skyddet ska omfatta personal inom hälso och sjukvården, socialtjänsten, räddningstjänsten och skolan. Regeringen konstaterar att alla dessa yrkesgrupper har samhällsnyttiga funktioner och åberopar att utredningens kartläggning också visar att samtliga dessa yrkesgrupper är särskilt utsatta för bland annat hot och våld i sin yrkesutövning.

Detta till trots håller Vänsterpartiet enbart delvis med om att denna lagstiftning är ett bra förslag för att lyfta fram de värden som man önskar. Vi i Vänsterpartiet står fortsatt bakom båda våra reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservation 1, som innebär att vi yrkar avslag på utskottets förslag i betänkandet. Reservation 2 visar att vi i Vänsterpartiet önskar omtag när det handlar om att ge bättre skydd för vissa av de kategorier som betänkandet och propositionen avser. Vi vill fokusera ytterligare på journalisterna men också på personal inom hälso- och sjukvården om de arbetar med akutintag av patienter och likaså personal inom räddningstjänsten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpt syn på brott mot journalister och vissa andra samhällsnyttiga funktioner

Jag tror att vi är ense om att journalisterna har en otroligt viktig funktion i en demokrati. Det är de som kan bevaka, informera och locka till diskussioner om hur vårt samhälle fungerar eller inte fungerar. En korrekt och obegränsad nyhetsförmedling är extremt viktig och fungerar som ett underlag för våra möjligheter som medborgare och invånare i Sverige att bilda oss en uppfattning i viktiga frågor. Detta förutsätter också att personer som är aktiva i att förmedla och producera nyheter och artiklar med analyser och så vidare kan göra det utan att utsättas för påverkan i form av hot, ofredande eller andra brott som ingriper i deras arbete.

Det finns självklart risker till och med med att prata om gruppen som utsatt. Det finns risk för självcensur, att man avstår från att rapportera eller att man underrapporterar. Det finns till och med de som överväger att sluta med sitt yrke. Det handlar också om modet att våga hantera fake news. Både direkt och i förlängningen är det uppenbart att detta handlar både om den enskilda individen och om demokratin i stort.

Det är också intressant hur vi använder lagstiftning och vilka metoder vi tar till. Under senare år har vi stiftat ett antal lagar här i kammaren som innebär generella skärpningar när det handlar om skydd mot våld, hot och kränkningar. Jag räknar inte upp dem, men jag tror att flera här inne och även många utanför kammaren känner till att straffskärpningar pågår.

Dessa generella åtgärder inkluderar naturligtvis också journalisterna. Frågan är då om vi behöver extra regler för till exempel journalisterna. Där är vi inne på en fråga som jag tycker är väldigt intressant och som vi ibland hanterar slarvigt i kammaren. Vilka lagstiftningsprinciper ska vi försöka följa? Är det så att vi ska ha så generella regler som möjligt och följa principen om likhet inför lagen så att vi inte pekar ut vissa och inte andra? Ska vi i stället för en generell ordalydelse peka ut exakt vilken handling det är vi vill komma åt? Kan vi generalisera också när det handlar om själva handlingarna?

Flera av remissinstanserna har tangerat dessa frågor på ett väldigt spännande sätt men stannar för att en straffskärpning skulle vara det som kanske stämmer bäst trots allt.

Dock varnar man också för att gå längre in på den här stigen. Till exempel Justitiekanslern säger att det redan nu finns omfattande exemplifieringar i den här paragrafen om möjligheten till straffskärpningar och vilka omständigheter som ska kunna leda till det. Den straffskärpning vi nu diskuterar skulle vara nummer 11 i den katalogen. Det är klart att det är många mot bakgrund av att det i brottsbalken handlade om ett fåtal mycket generella sådana om en principiell utsatthet, något som också skulle vara användbart i dag.

JO markerar i sin tur också för att man håller på med ett lappverk i brottsbalken och att man bör överväga förslagen ytterligare. Där håller alltså Vänsterpartiet med.

Sedan finns det olika yttringar från dem som jobbar nära journalister. Till exempel Föreningen Grävande Journalister fastnar kanske i första hand för en straffskärpning, medan flera grupper diskuterar vilka journalister vi avser. Flera vill särskilt skydda oberoende journalister som inte ingår i en redaktion men som kan vara extremt viktiga i opinionsbildningen. De som inte tillhör en redaktion är ju särskilt utsatta eftersom de inte alls har stöd från en arbetsgivare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpt syn på brott mot journalister och vissa andra samhällsnyttiga funktioner

Det föregående handlade alltså om journalisterna, och där förstår ni att det behövs skydd. Det tycker Vänsterpartiet också, men det har paketerats på ett sätt som inte är lyckat. När regeringen dessutom föreslår att detta förstärkta straffrättsliga skydd skulle omfatta en väldigt stor grupp personer - personal inom hälso- och sjukvård, socialtjänst, räddningstjänst och skola - är det väldigt många som har funderat över vilka det egentligen handlar om. Finns det några gränser? Man menar att det är vaga formuleringar som kan göra det svårtillämpat.

Några klarlägganden om vad man avsåg har kommit. Med skola menar man också högskola inklusive universiteten, och skolkuratorer skulle kunna ingå om de också har del i undervisningen. När det handlar om högskolor och universitet kan man dock fundera över om beredningskravet är uppfyllt för den här lagstiftningen eftersom de inte ingick i utredningen.

Så en principiell invändning. Det är arbetsgivaren som ska ha avgörande inflytande och makt över vår arbetssituation och se till att det är tryggt och att vi så långt det bara går är säkra när det gäller olyckor eller angrepp.

När det gäller journalister är det kanske en så oerhört stor grupp som kan komma i fråga för angrepp att det är svårt att säga att arbetsgivaren skulle kunna hantera det till fullo. Men för flera andra grupper handlar det om deras mer konkreta arbetsmiljö, kanske inne på institutioner, myndigheter eller mottagningar, och där kan man tänka mycket mer kring arbetsmiljöfrågor. Flera remissinstanser har också pekat på att det vore bättre att arbeta kring arbetsmiljöfrågor än att komma med straffrätten. Ändå är det som om vår nuvarande regering nästan enbart vill följa det här med straffskärpningarna.

Vi tycker att det blir dubbla budskap. Nu blir det troligen en straffskärpning, samtidigt som vi arbetar med stora budgetunderskott i välfärden i hela Sverige. Kommuner och regioner går på knäna, och då kan man fråga sig om det är rimligt att vi bara tittar på straffrätten. Vi borde kunna ge ytterligare resurser till de här samhällsviktiga institutionerna, bygga på det som blir förändringar i arbetsmiljön och kanske också titta på arbetsmiljölagstiftningen. Vi vill markera att det är oerhört viktigt att få tillräckliga resurser och tillräckligt mycket personal för att kunna hantera dessa samhällsviktiga funktioner. Dessutom måste man ha väl inarbetade säkerhetsrutiner. Dessvärre ser det inte ut så.

Vänsterpartiet vill alltså att vi säger stopp när det handlar om att införa dessa straffskärpningar generellt mot flera olika grupper. Vi vill att man återkommer när det handlar om journalister, de som arbetar i hälso- och sjukvården med att omhänderta i akuta situationer och räddningspersonal.

Fru talman! Jag tackar för ytterligare frågor från ledamoten.

Jag skulle kunna vända på detta och säga att det finns lagregler i dag som möjliggör kontroll samt brottsförebyggande och brottsuppklarande verksamheter. Där vill jag sätta kraft och tillit, och där finns växande kapaciteter på olika sätt. Vi kan kartlägga och följa upp på ett bättre sätt än tidigare.

Jag ser detta som icke nödvändiga kompletteringar. Sådana tillägg till vårt rättssystem underminerar rättssäkerhet och tillit. Det är några av de saker som jag uppfattar som honnörsord i det svenska offentliga systemet.

Herr talman! Jag tackar för frågan.

Jag tror att vi ska lita mer på de system som redan existerar. Det finns möjligheter att ingripa vid misstankar om brott, och de kan användas.

Förslaget är en oerhörd utvidgning för bland annat kameraövervakningen vid alla övergångarna, som slår mot alla. Det är inte enbart fråga om dem vi "misstänker" för att vara utlänningar eller brottslingar. Man registrerar och har rätt att behålla uppgifterna i sex månader.

När det gäller kontakten person till person vet vi dessvärre av erfarenhet att både fördomar och förutfattade meningar kan påverka. Jag vill tro att majoriteten av våra svenska tjänstemän inte är rasister, men det finns uppenbara bevis på att sådana också förekommer. Jag skulle vilja vara garderad så att detta inte drabbar vare sig gemene man eller den som är utlänning.

Herr talman! Det vi diskuterar nu är regeringens förslag till en ny lag som riktar sig till Polismyndigheten och i viss utsträckning också till Kustbevakningen, Säkerhetspolisen och Tullverket och ger dem utökade befogenheter i gränsnära områden. Syftena är dubbla. De är både att kontrollera utlänningars vistelserätt och att bekämpa brott i gränsnära områden. Det handlar om kroppsvisitationer, husrannsakan och rätt till kamerabevakning av bilar i gränsnära områden.

Vad menar man då med "gränsnära områden"? Jo, flygplatser och hamnar som har direkt förbindelse med utlandet för kommersiell gods- eller passagerartrafik. Det gäller även järnvägsstationer som har direkt förbindelse med utlandet för kommersiell passagerartrafik, broar för vägtrafik till eller från utlandet och gränsövergångsställen på allmänna vägar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökade polisiära befogenheter i gränsnära områden

De flesta associerar gränser med södra Sverige, tror jag. Men gränsen mot Norge är hela 1 620 kilometer lång, från Idefjorden i Bohuslän till Treriksröset i norr. Här finns mängder av vägar som är allmänna och som korsar gränserna. Vi har också ett antal gränsövergångar till Finland. De är inte lika många men finns till exempel i Haparanda och på några öar. Med Danmark är det lättare - där går gränserna i regel i vattnet, förutom på Öresundsbron.

Vad innebär då detta? Jo, att det finns väldigt många människor som pendlar över gränserna för att nå sina arbeten. Det innebär även att folk av olika etniciteter behöver korsa gränserna för att få sin dagliga inkomst.

Jag ger den här bakgrunden för att visa att detta är ett ganska stort och omfattande reformförslag. Vänsterpartiet motsätter sig lagförslaget, och jag yrkar bifall till vår reservation som har nummer 1 och som innebär avslag på propositionen.

Vänsterpartiet är i gott sällskap när det gäller att kritisera förslaget. Tunga remissinstanser gör det också: Diskrimineringsombudsmannen, Justitieombudsmannen, Justitiekanslern, Stockholms universitet och Civil Rights Defenders. Därtill kommer stor tveksamhet från ytterligare remissinstanser, bland annat Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden.

Texterna som propositionen innehåller kopplar utlänningar till brott och kriminalitet. Migrationen utmålas som en risk. Den föreslagna lagen avser åtgärder mot så allvarlig gränsöverskridande brottslighet som människohandel, terrorism och våldsbrott jämsides med åtgärder för att kontrollera utlänningars vistelse i landet. Brott mot inrese- och uppehållsbestämmelserna uppfattas och stämplas som gränsöverskridande brottslighet.

Vänsterpartiet och många andra har - tyvärr återigen - haft anledning att framföra betänkligheter för att rättssäkerheten åsidosätts och ser särskilt en risk för diskriminering genom den profilering utifrån ras eller etnicitet som troligen kommer att uppkomma. JO reagerar på detta och menar att kraven är alldeles för lågt ställda för befogenheterna att kontrollera vistelserätt och förebygga brott.

JO skriver: "Jag ser en risk att de gränsnära områdena blir en form av visitationszoner där var och en kan bli föremål för tvångsåtgärder utan den urskiljning som lagstiftaren avsett. Risken framstår som särskilt beaktansvärd vid tågstationer där ett stort antal människor vistas i olika syften." JO lyfter alltså särskilt fram risken för diskriminering och etnisk stämpling, vilket naturligtvis är oacceptabelt i både JO:s och andras ögon. Justitiekanslern anser att förslaget är oproportionerligt och kraven inte tillräckliga för att säkerställa att man inte hanterar det här godtyckligt och diskriminerande.

Stockholms universitet markerar också risken för diskriminering och att vi kränker både regeringsformen och de europeiska konventionerna om skydd för de mänskliga rättigheterna.

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden oroar sig för att vi återigen har hamnat på ett sluttande plan där vi tillåter fler och fler saker att hända utanför förundersökningarna.

Lagrådet har också varit kritiskt och studsat inför vissa formuleringar. De fick - dessbättre, får jag säga även om jag är emot lagen - delvis gehör för vissa skrivningar. Man markerar att kontrollerna ska vara selektiva och att de inte får vara systematiska, och de orden ingår numera i den föreslagna lagtexten. Men Lagrådet är fortsatt kritiskt till att regeringen får bemyndigande att meddela ytterligare föreskrifter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökade polisiära befogenheter i gränsnära områden

Det finns också kritik mot vad som är vaga uttryck och svårt att definiera i lagen. Det första är naturligtvis hur vi vet att någon är utlänning. Det gör vi inte, men vi kanske tolkar vissa saker som att man antas vara utlänning. Här börjar risken för att fördomar och förutfattade meningar slår in, och man vet inte om man har tolkat rätt förrän man kanske har fått se dokumentation i form av id-handlingar. Det här blir en selektiv inre utlänningskontroll, till exempel utifrån riskprofiler eller den enskilde tjänstemannens kunskap och erfarenhet, skriver regeringen. Då ska det också finnas möjligheter till kroppsvisitation.

Det man också har grunnat över är om det här förslaget kommer att drabba barn. Dagens lagtext gör ingen urskillning mellan vuxna och barn. Det kan handla om misstanken att någon är utlänning eller att någon utövar en brottslig verksamhet. Då ska man försöka bedöma omständigheterna i den konkreta situationen.

Låt oss titta på praxis, vad man har accepterat som kriterier. I propositionen, och i betänkandet, anger man att det i praxis har räckt att en tjänsteman subjektivt bedömt att den resande ser nervös ut och att det skulle vara tillräcklig grund för att tillämpa befogenheterna - enligt en JO-bedömning.

Detta är väldigt lösligt. Förslaget handlar också om något som förvånar mig, nämligen att man ska kunna omhänderta pass och id-handlingar för att få större möjligheter att skicka tillbaka personen om denne är utlänning. De besluten får inte överklagas. Det framstår som oerhört rättsosäkert och blir ytterligare en anledning för mig att yrka avslag på propositionen.