Christofer Bergenblock

Herr talman! Jag tackar ledamoten för anförandet. Jag noterade att äldreomsorgsfrågorna är högt prioriterade för Kristdemokraterna. Det tvivlar jag inte på. Jag tror att Kristdemokraterna har ett stort engagemang i dessa frågor.

Jag vill gå tillbaka till den rapport som vi har fått från Riksrevisionen som pekar ut ett antal problem inom svensk äldreomsorg och framför allt när det gäller den statliga styrningen av svensk äldreomsorg och ställa en fråga.

Kristdemokraterna har profilerat sig som det parti som vill förstatliga hela hälso- och sjukvården. Och det är ingen liten reform att förstatliga hela sjukvården. Jag hoppas verkligen att det inte kommer att bli verklighet, och det tror jag inte heller eftersom det inte finns någon majoritet i riksdagen för ett sådant förstatligande. Men det finns naturligtvis delar i vår vård och omsorg i Sverige som borde få en ökad nationell styrning.

I Riksrevisionens rapport konstaterar man att det ser väldigt olika ut runt om i landet i fråga om kvalitetsarbetet inom äldreomsorgen och arbetet med att förebygga och motverka vårdskador och missförhållanden. Därför föreslår Riksrevisionen att det tas fram en nationell handlingsplan. Ungefär på samma sätt som det finns en nationell handlingsplan för ökad patientsäkerhet inom hälso- och sjukvården borde det tas fram en nationell handlingsplan för bättre kvalitetsarbete inom äldreomsorgen.

Herr talman! Då undrar jag: Varför ställer inte Kristdemokraterna sig bakom den delen, alltså en ökad nationell styrning av svensk äldreomsorg?

Herr talman! Det känns ändå betryggande att ledamoten har stor tilltro till dokument och lagar med tanke på att det är just lagstiftning som vi ägnar oss åt i den här församlingen. Något annat hade ju varit märkligt.

Frågan kvarstår om detta med en ny äldreomsorgslag. Att det var en ny socialtjänstlag på gång visste väl alla i valrörelsen också. Det är ingen nyhet. Problemet där har varit att det tar en sådan evig tid att komma fram till en proposition om en ny socialtjänstlag. Där väntar vi fortfarande. Men själva tanken med en äldreomsorgslag handlar om att brygga över de problem som finns i den nuvarande socialtjänstlagen kopplat till hälso- och sjukvårdslagen och sätta äldres behov i centrum för ökad kvalitet och jämlikhet, precis som rubriken är på den utredningen. Det handlar om att skapa en sammanhållen och samordnad äldrevård och äldreomsorg för dem som är mest sköra och sjuka, och det är precis det som är själva idén med en äldreomsorgslag.

Det är fortfarande svårt att förstå, herr talman, vad det är som har förändrats i praktiken från valrörelsen till dags datum i synen på en äldreomsorgslag. Förutsättningarna har ju varit kända hela vägen, och syftet med lagen har varit känt hela vägen. Att det pågår ett arbete med en ny socialtjänstlag har också varit känt hela vägen.

Jag ställer frågan återigen: Vad är det som gör att Moderaterna har ändrat sig i fråga om en ny äldreomsorgslag?

Herr talman! Tack, Thomas Ragnarsson, för anförandet!

I sitt anförande lyfte ledamoten fram ett antal insatser som regeringen föreslår och som finns med i betänkandet för att förbättra vården av de äldre och den statliga styrningen av vården. Äldreomsorgslyftet lyftes fram. Skyddad yrkestitel för undersköterska lyftes fram. Nationellt kompetenscentrum lyftes fram, och det är en riktigt bra insats.

I betänkandet lyfter man också fram den SOU som heter Nästa steg - Ökad kvalitet och jämlikhet i vård och omsorg för äldre personer. När jag läste betänkandet, herr talman, såg jag att det fanns en kort beskrivning men att just ordet äldreomsorgslag inte nämndes. Det är ju den här utredningen som handlar om en ny äldreomsorgslag. Jag tänkte att det inte handlade om att man hade ändrat sig i frågan utan bara om att man ägnade texten åt att i stället beskriva innehållet. Men nu har det ju framkommit att det är en ändrad position från regeringen och även från Moderaterna.

Även Moderaterna svarade ju på enkäten från SPF i valet. Då var det nuvarande statsrådet Camilla Waltersson Grönvall som svarade på enkäten och var positiv till inrättandet av en äldreomsorgslag i Sverige. Nu är det uppenbarligen annat ljud i skällan. Men det är ju Camilla Waltersson Grönvall och Anna Tenje, moderata ministrar, som har ansvaret för att eventuellt lägga fram ett sådant förslag.

Herr talman! Varför har Moderaterna, undrar jag, ändrat sig om en äldreomsorgslag?

Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till Centerpartiets reservation 1 under punkt 1 om statlig styrning för ökad kvalitet i vården och omsorgen om äldre.

Den rapport som Riksrevisionen lade på bordet i början av året om statens arbete mot vårdskador och missförhållanden inom vård och omsorg av äldre borde ha slagit ned som en bomb, men det gjorde den inte eftersom vi redan visste att det såg illa ut. Såväl Coronakommissionens delbetänkande i december 2020 som slutbetänkandet i februari 2022 visar att det råder stora problem inom svensk äldreomsorg och att dessa måste tas på allvar.

Detta bekräftas och preciseras i Riksrevisionens rapport, som vi debatterar här i dag. Nåväl - det är ju inte själva rapporten vi debatterar utan de slutsatser, eller möjligen brist på slutsatser, som regeringen har dragit av rapporten och som framgår av socialutskottets betänkande. Riksrevisionen lämnar nämligen en svidande kritik mot statens arbete med att förhindra vårdskador och missförhållanden. Den granskning som Riksrevisionen har gjort bygger på lex Maria- och lex Sarah-anmälningar som gjorts inom vård och omsorg av äldre, vars syfte är att fånga upp, utreda och åtgärda händelser som har medfört, eller hade kunnat medföra, en vårdskada eller ett missförhållande.

Vården bedrivs, som alla vet, huvudsakligen av kommuner och regioner, men staten har ett ansvar för normering, tillsyn, stöd och uppföljning. Och det är även där som åtgärder kan sättas in från statens sida.

Herr talman! Riksrevisionen lyfter fram en rad brister men lägger också fram förslag på åtgärder för att komma till rätta med problemen. Jag ska lyfta fram några av dessa.

För det första konstaterar Riksrevisionen att ett av de stora övergripande problemen är att det ser olika ut runt om i landet när det gäller hur man ser på kvalitetsarbetet inom äldreomsorgen och därmed på arbetet med att förebygga och motverka vårdskador och missförhållanden. Av den anledningen föreslås att den nationella styrningen bör öka, exempelvis genom en nationell handlingsplan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om lex Maria och lex Sarah

En nationell handlingsplan för ökad patientsäkerhet inom hälso- och sjukvården finns redan i dag men saknas inom omsorgen av äldre. Vi från Centerpartiet föreslår därför att det bör tas fram en nationell handlingsplan för ökad kvalitet inom omsorgen av våra äldre.

För det andra, herr talman, konstaterar Riksrevisionen att det finns problem att enskilda omsorgstagare och anhöriga inte i tillräckligt hög grad blir involverade när det görs lex Maria- och lex Sarah-anmälningar. Detta är problematiskt, dels utifrån att man riskerar att missa viktiga perspektiv i vad som har hänt, dels utifrån att det är viktigt för den enskilde och dennes närstående att få beskriva den egna upplevelsen av vad som har hänt i samband med en vårdskada eller ett missförhållande.

Ännu viktigare är naturligtvis att informationen över huvud taget delges enskilda och anhöriga när det görs en anmälan. Det har tyvärr visat sig i Riksrevisionens rapport att detta är långt ifrån en självklarhet.

Från Centerpartiets sida föreslår vi därför att Socialstyrelsen ska ges i uppdrag att utveckla stöd till vård- och omsorgsverksamheterna för äldre i hur man ska arbeta med information och delaktighet samt bemyndiga Socialstyrelsen att ställa ska-krav på att enskilda och närstående måste informeras och involveras i samband med anmälningar.

För det tredje konstaterar Riksrevisionen att det finns brister i tillsynsmyndigheten Ivos arbete med att följa upp verksamheterna inom kommuner och regioner. För att följa upp vårdskador och missförhållanden inom vården och omsorgen av de äldre krävs att Ivo har både tillräcklig kunskap och kapacitet. Ivo bör inte heller bara följa upp de huvudmän som rapporterar in lex Maria- och lex Sarah-anmälningar utan även de som sällan eller aldrig gör det.

En väl fungerande tillsyn bör leda till ökad kvalitet med färre vårdskador och missförhållanden, men förutsättningen är förstås att Ivo klarar av sitt uppdrag. Från Centerpartiets sida vill vi se över om Ivo har tillräckliga resurser för att granska och följa upp kvaliteten inom vården och omsorgen av våra äldre.

Herr talman! Sammanfattningsvis kan jag konstatera att Riksrevisionen har kommit med skarp och berättigad kritik mot statens insatser för att förebygga och förhindra vårdskador och missförhållanden inom svensk äldreomsorg. Från Centerpartiets sida ser vi positivt på de åtgärder som regeringen har vidtagit men menar att det behöver göras mer.

Vi vill se en nationell handlingsplan för ökad kvalitet, vi vill öka kraven på information och delaktighet i samband med anmälningar och vi vill undersöka om Ivo har tillräckliga resurser för granskning av kvaliteten inom vården och omsorgen av våra äldre.

I grunden handlar det om att alla som blir äldre har en självklar rätt att känna sig trygga med den vård och omsorg som samhället erbjuder. Det borde vara en självklarhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om lex Maria och lex Sarah

Herr talman! Om man vill ändra skrivningen skälig levnadsstandard till goda levnadsvillkor i en äldreomsorgslag som aldrig kommer att bli verklighet kan man ju arbeta för det. Men det lär inte ge särskilt mycket.

Det är väldigt förvånande att Sverigedemokraterna som gick fram så hårt i de här frågorna i valrörelsen och var så tydliga, jag skulle nästan säga tydligast, om hur viktigt det var med en ny lag nu säger att det är en förhandlingsfråga. "Här har vi inte nått ända fram. Här har vi inte lyckats."

Har man över huvud taget förhandlat frågan? Vi vet alla att i Tidöavtalet tog äldreomsorgen upp ett kort stycke text på ett par meningar i ett 60-sidigt dokument. Äldreomsorgen var det minst viktiga området över huvud taget när Tidöpartierna satt och förhandlade om Sveriges politik under den här mandatperioden. Det märks väldigt tydligt.

Herr talman! Det blir väldigt märkligt för väljarna att de hör en sak i valrörelsen och en fullständigt annan sak när valet är över och man sitter i Sveriges riksdag och bestämmer och har starkt inflytande över regeringen.

Jag tycker fortfarande, herr talman, att det saknas ett tydligt svar på varför Sverigedemokraterna har gått med på att ändra sig i fråga om en ny äldreomsorgslag. Den skulle garantera just det som ledamoten lyfte fram när hon höll sitt anförande tidigare om stärkt kvalitet inom svensk äldreomsorg.

Herr talman! Tack så mycket, ledamoten, för anförandet!

Det pekas mycket på behovet av kompetensförsörjning och behovet av ökad kvalitet inom äldreomsorgen. Ledamoten lyfter också fram att det är många insatser som görs från regeringens sida.

En av de viktiga insatser som vi har väntat på i socialutskottet är den som handlar om en ny äldreomsorgslag. Inrättandet av en ny äldreomsorgslag var en fråga som förekom många gånger i valrörelsen, herr talman, och på en enkät från SPF Seniorerna svarar Sverigedemokraterna så här: "Vi välkomnar en äldreomsorgslag, som markerar ansvarsfördelningen och hur omsorgen om våra äldre ska bli bättre. Problemet är att äldreomsorgens kvalitet varierar kraftigt över landet, så ska det inte vara. Vidare är det angeläget för oss att lagen blir en rättighetslag som innebär att den äldre har rätt till vissa insatser. Dessutom anser vi att begreppet 'skälig levnadsstandard' inte går tillräckligt långt och vi föredrar begreppet 'goda levnadsvillkor'."

Det är ingen liten önskan Sverigedemokraterna lyfter fram kring en äldreomsorgslag, utan det är många steg framåt.

Därför blev det så förvånande när vi i socialutskottet på sittande möte i förra veckan fick höra att hela idén om en ny äldreomsorgslag är skrotad av regeringspartierna tillsammans med Sverigedemokraterna. Det vore intressant, herr talman, att höra varför Sverigedemokraterna vill skrota idén om en ny äldreomsorgslag.

Fru talman! I dag debatterar vi välfärdsteknik inom äldreomsorgen. Det är på tiden. Inte helt förvånande ligger riksdagen flera steg efter den verklighet som kommunerna redan befinner sig i. Det vi gör nu är helt enkelt att anpassa kartan efter terrängen.

Under de senaste tio åren har allt fler tekniska och digitala lösningar börjat användas inom svensk äldreomsorg. Det underlättar för personalen, det ökar den enskildes självbestämmande och det stärker i många fall den personliga integriteten. Samtidigt gäller det förstås att hålla koll på utvecklingen och bevaka den enskildes rättigheter i sammanhanget.

Vad är det då för teknik vi pratar om? Jo, den inbegriper en rad olika saker. Det kan handla om digitala nycklar eller digitala nyckelskåp som, framför allt nattetid, underlättar för hemtjänstpersonalen som gör hembesök hos omsorgstagare. På många ställen använder personalen sin mobiltelefon för att låsa upp ett nyckelskåp vid dörren. På det viset kan de enkelt ta sig in i bostaden. Den formen av teknik underlättar för hemtjänstpersonalen men ökar också tryggheten för den enskilde, som vet att nycklarna till bostaden inte florerar runt på olika platser med risk att försvinna eller kopieras.

Vidare kan det handla om trygghetskameror hemma hos en enskild omsorgstagare där man i förväg kommit överens om när och hur personalen får använda kameran. Det kan handla om tillsyn på natten en eller ett par gånger utan att någon behöver låsa upp dörren och gå in i bostaden med risk för att störa den enskilde och göra ett ännu större intrång i den enskildes integritet. Samtidigt får personalen mer tid över till den som verkligen har behov av hjälp under natten, kanske med vändning eller att gå på toaletten.

Inne på ett äldreboende är det mer sannolikt att man använder trygghetssensorer än kameror. Beroende på hur man valt att använda sensorerna kan det innebära att personalen får indikationer om att någon klivit ur sin säng mitt i natten eller att någon blivit kvar inne på toaletten för länge. I stället för att störa den enskilde kontinuerligt möjliggör tekniken att man går in och stör bara när man får en indikation om att något är fel.

Just det här med att personal inte stör den enskilde under natten har visat sig leda till bättre sömn. Det kan i sin tur leda till mindre medicinering mot sömnproblem, som annars är vanligt bland många äldre. Det blir helt enkelt en vinst för både personalen och den enskilde. Allteftersom tekniken blir alltmer utvecklad kommer det också att finnas möjlighet till alltmer precisa och kvalificerade slutsatser om vad en enskild kan ha råkat ut för och om någon har behov av personal.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Välfärdsteknik inom äldreomsorgen

Ytterligare exempel på smart teknik är digitala läkemedelsgivare, som hjälper den enskilde att ta sina läkemedel vid rätt tid och i rätt dos. Även detta är något som kan göra tillvaron tryggare för den enskilde och dennes anhöriga samtidigt som personalresurser kan användas där de bättre behövs. Det kan också handla om möjlighet till digital kommunikation mellan den enskilde och omsorgspersonalen. Exempelvis kan en kommunsköterska göra digitala hembesök när det fungerar.

Fru talman! Ibland beskrivs välfärdsteknik som att det handlar om att ersätta personal med kameror, sensorer och datorer. Men det är ett väldigt skevt perspektiv på vad tekniken egentligen går ut på. Tekniken handlar i stället om att personalen ska kunna lägga sin tid på rätt saker. Genom att minska på monotona och rutinmässiga inslag i arbetet ökar man i stället möjligheten att lägga mer tid på omvårdnad och aktiviteter. Det kommer att leda till att det blir mer attraktivt att jobba inom omsorgen och kommer sannolikt att underlätta rekryteringen av ny personal i framtiden.

Välfärdstekniken har också tagits emot väl av många äldre och deras anhöriga. Acceptansen för att modern teknik och digitala lösningar används är stor, men det finns naturligtvis även de som känner oro när det gäller den personliga integriteten. Av just den anledningen är det viktigt med en uppdaterad lagstiftning som tydligare reglerar området.

Välfärdstekniken är tillåten att använda och används, som alla förstår, fullt ut även i dag. Men nu tydliggörs det även i lagstiftningen, och samtidigt anges hur den enskildes personuppgifter får användas. Det innebär i praktiken att man inte får samla in fler uppgifter än nödvändigt och inte heller lagra dem under längre tid än nödvändigt.

Fru talman! Välfärdstekniken har kommit för att stanna. Det är dessutom önskvärt att den byggs ut under kommande år, eftersom det bidrar till trygghet för såväl den enskilde omsorgstagaren som dennes anhöriga och personalen. Syftet med välfärdstekniken ska inte vara att spara på personal utan att nyttja personalen på bästa möjliga sätt, det vill säga till omvårdnad och aktiviteter. Och naturligtvis ska tekniken användas med stor hänsyn till den personliga integriteten.

Svensk äldreomsorg är i stort behov av förbättringar. Det råder det ingen tvekan om. Det visade både Coronakommissionens rapport efter pandemin och Riksrevisionens rapport om hanteringen av lex Sarah- och lex Maria-ärenden. Det finns mycket som behöver åtgärdas inom svensk äldreomsorg. Men en av de bitar som faktiskt kan hjälpa till att göra den bättre är välfärdsteknologin. Den ska vi ta vara på så att den bidrar till ännu bättre äldreomsorg framöver.

Herr talman! I tisdags var jag på ett seminarium i riksdagen som handlade om hur synskadades tillgång till färdtjänst har blivit alltmer inskränkt under senare år. Detta är en bild som bekräftas i den rapport som Trafikanalys levererade på regeringens bord i mars månad. I rapporten läggs det även fram förslag på hur situationen kan förbättras genom författningsändringar. Framför allt handlar det om att lyfta in hela-resan-perspektivet, där man tar hänsyn till individens orienteringsförmåga och möjlighet att ta sig från dörr till dörr. Just detta är helt avgörande för den som har en synnedsättning.

Min fråga till infrastrukturminister Andreas Carlson är därför: Avser regeringen att genomföra det som föreslås i utredningen och därmed förbättra situationen vad gäller färdtjänst för dem med synnedsättning? Och när kan vi i så fall förvänta oss en proposition på riksdagens bord?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar

Herr talman! Jag instämmer till fullo i att det viktigaste är att vi har en fortsatt verksamhet med god kvalitet. Det är det absolut mest väsentliga att den som har behov av en ledarhund ska få behovet bedömt och tillgodosett.

Det hade varit önskvärt med en proposition som också på något vis hade utvidgat möjligheterna, till exempel genom att sänka eller ta bort 18årsgränsen och bredda detta så att även den som är dövblind får möjlighet att ansöka om ledarhund.

Men det är inte detta det handlar om. Debatten handlar inte om att bredda, utöka eller förbättra kvaliteten. Den handlar om att i bästa fall inte försämra kvaliteten. Vi har hört flera gånger i debatten, och senast nu av ledamoten här, att det är viktigt att verksamhetsöverflyttningen inte innebär att det blir en försämring för den som är synskadad. Det är väl alldeles självklart att det är viktigt att det inte blir en försämring! Men om det över huvud taget finns en risk för en försämring jämfört med i dag - varför ska vi då genomföra förändringen?

Återigen: Om det hade funnits en väldigt stor kritik mot den i dag befintliga verksamheten skulle jag ha förstått debatten. Men det finns inte någon sådan, och därför är det väldigt svårt att förstå motivet till att man till varje pris ska flytta över ledarhundsverksamheten från en ideell organisation som sköter den bra till en statlig förvaltningsmyndighet.

För mig handlar det här i grunden om synen på civilsamhället kontra staten. Jag kan som centerpartist bara konstatera att jag har en stark tilltro till civilsamhället men att denna starka tilltro inte finns i alla andra delar av den här kammaren.

Herr talman! Även Malin Danielsson berättar att detta är en process som har pågått ända sedan 2018. Det där har framkommit från flera olika ledamöter. Man säger att det är en process som har pågått under en längre tid att ledarhundsverksamheten ska flyttas över från Synskadades Riksförbund till Myndigheten för delaktighet - precis som om processen var någonting som var självgående och som inte går att stoppa!

Herr talman! Det är faktiskt så att det är den här kammaren och riksdagen som beslutar om vi vill ha den där processen eller inte. Vi hörde tidigare ett inlägg om att processen är så långt gången att det nu är för sent att stoppa den och att vi måste fullfölja den. Men det är ju inte alls så! Nästa vecka sitter kammaren här i Sveriges riksdag och fattar beslut om huruvida vi vill fullfölja eller stoppa processen.

För Centerpartiets del har det varit tydligt: Vi vill stoppa den. Vi ser inget behov av överflytten, och hela den debatt vi har haft här i dag stärker mig i den åsikten. Det finns inga starka, bra och goda argument för att flytta över ledarhundsverksamheten från Synskadades Riksförbund till en statlig förvaltningsmyndighet.

Som jag har sagt tidigare, herr talman: Om det hade funnits en enorm kritik mot SRF:s sätt att sköta det hela skulle jag ha förstått debatten. Men det finns inte någon kritik.

Min fråga till Liberalerna är därför: Vad är det starka skälet från Liberalernas sida till att flytta över en väl fungerande verksamhet till en statlig myndighet utan att veta om det fortsatt kommer att vara en väl fungerande verksamhet?

Herr talman! Oberoende av vem som har myndighetsutövandet i sin hand är det klart att utövandet ska styras av riktlinjer som kontrolleras och följs upp. Det är en självklarhet att det ska finnas kontrollmekanismer, oavsett om vi pratar om myndighetsutövning hos Försäkringskassan, Myndigheten för delaktighet eller en ideell organisation. Det ser jag som en absolut självklarhet.

I det här fallet handlar det om en verksamhet som har pågått sedan 2006 där det inte finns någon stor kritik. Det har gjorts uppföljningar under vägens gång, och de har inte heller visat på någon stor kritik mot hur det har fungerat.

Men nu ska det göras en överflyttning för att den har förberetts sedan lång tid tillbaka, och Myndigheten för delaktighet har lovats sedan 2018 att det här ska flyttas över helt och hållet till dess regi. Det leder mig tillbaka till att jag får känslan att det här handlar mer om att fylla Myndigheten för delaktighet med innehåll än om att faktiskt se till verksamhetens bästa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar

Vi hörde tidigare den sverigedemokratiska ledamoten lyfta fram att det här skapar oro och debatt. Det gör det - utan att det nödvändigtvis blir bättre för den som är synskadad eller har en synnedsättning och som är i behov av en ledarhund.

Hade det varit stora reformer av ledarhundsverksamheten hade det varit en sak, men det är det inte. Det är en organisatorisk förändring det handlar om här, och det är väldigt svårt att se motivet till att den behöver genomföras när det inte finns en stark kritik mot Synskadades Riksförbund.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar

Herr talman! Jag tackar för frågan.

Det är inte så att jag viftar bort risken för intressekonflikter, men jag tittar på fakta. Hur många intressekonflikter har man lyft fram? Hur många exempel finns i utredningen eller i granskningar av Synskadades Riksförbunds verksamhet, där det har visat sig att man har gjort felaktiga bedömningar, där folk inte har fått en ledarhund tilldelad, eller där någon har fått en ledarhund indragen på grund av att det är Synskadades Riksförbund som har hållit i det hela? Det är inte så att det hålls fram en mängd sådana exempel, utan det talas mest i utredningen om teoretiska risker för intressekonflikter, inte att det har varit så i verkligheten.

Herr talman! När Karin Sundin tidigare höll sitt anförande talade hon om att de principiella skälen var viktiga, det vill säga principerna framför praktiken. I det här fallet har vi väl ändå rätt mycket praktik att titta på. Synskadades Riksförbund har haft verksamheten sedan 2006 utan att det har varit någon större kritik mot hur man har utfört den. Då finns det ändå ett rätt långt track record att gå tillbaka på.

Nej, jag viftar inte bort risken för intressekonflikter, men jag konstaterar att det inte har framkommit att det finns några större intressekonflikter när dessa bedömningar görs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 från Centerpartiet, som innebär att propositionen avslås i sin helhet.

Jag har en gång i tiden, herr talman, fått lära mig att man inte ska laga det som inte är trasigt. Det kanske låter som en självklarhet. Men det är det inte, och dagens debatt om ledarhundar är verkligen ett bevis på detta.

Trots att verksamheten kring ledarhundar i dag sköts på ett utmärkt sätt av Synskadades Riksförbund vill en majoritet i riksdagen nu frånta dem ansvaret för att i stället flytta över den till en statlig myndighet. Varför, kan man undra.

I grunden skulle jag vilja säga att det här handlar om den klassiska konflikten mellan staten och civilsamhället, det vill säga vem man har mest tilltro till. Det är ingen hemlighet att vi i Centerpartiet har en grundmurad tilltro till civilsamhället och alla de föreningar, organisationer, studieförbund, samfund med flera som varje dag bidrar till att bära upp samhället.

Dock är vi inte naiva. Det förekommer naturligtvis problem även inom den ideella sektorn, och därför behövs kontrollsystem och tydliga kriterier för att man ska uppbära bidrag eller få uppdrag av samhället. Att å statens vägnar utföra myndighetsutövning är naturligtvis ett uppdrag som kräver särskild kunskap, kompetens och varsamhet. Men just därför är regeringens förslag så förvånande i det här fallet.

Herr talman! Den ideella föreningen Synskadades Riksförbund, som i dag har ansvar för ledarhundsverksamheten, har lång och väldokumenterad erfarenhet inom området. Självklart finns det de som varit missnöjda med beslut som fattats av SRF och som trott att besluten skulle ha blivit annorlunda om det var en statlig myndighet som hade ansvaret. Självklart finns det de som velat misstänkliggöra Synskadades Riksförbund utifrån att de är en medlemsorganisation och som trott att en statlig myndighet bättre hade företrätt dem. Några bevis för detta finns dock inte.

Däremot kan jag garantera att långt ifrån alla är nöjda med de beslut som fattas av våra statliga myndigheter. Vi är ju alla i den här salen väl bekanta med de bedömningar som görs av Försäkringskassan om den personliga assistansen, och vi kan rätt krasst konstatera det faktum att ett beslut fattat av en statlig myndighet inte nödvändigtvis innebär att alla blir nöjda.

Men är inte en statlig myndighet trots allt en bättre garant för opartiskhet och saklighet? Jo, åtminstone på papperet. Om det hade varit så att vi skulle skapa en helt ny verksamhet med ledarhundar hade det kanske varit naturligt att lägga den i myndighetsregi - naturligt, men inte självklart. Nu handlar det dock inte om att skapa en ny verksamhet utan om att flytta en befintlig verksamhet från civilsamhället till staten. Är då Synskadades Riksförbund ensamt om att ägna sig åt myndighetsutövning å statens vägnar? Nej, så är det inte. Riksidrottsförbundet är ett annat exempel där detta sker, och inte heller där sker det utan kritik. RF är en organisation som många gånger kritiserats för sitt sätt att fördela medel till föreningslivet. Likväl hör jag inte röster från regeringspartierna om att även denna verksamhet ska flyttas över i statlig regi. Men kanske ligger det i tangentens riktning.

En skillnad är dock att det inte finns någon självklar statlig myndighet som skulle ta över Riksidrottsförbundets verksamheter, men det finns ju vad gäller ledarhundar. Regeringens ambition är att samla ansvaret hos Myndigheten för delaktighet. Det är en myndighet som har ett viktigt uppdrag att främja, guida och stödja samhällets aktörer i arbetet för ett mer jämlikt och inkluderande samhälle. Att ta över det praktiska ansvaret för tilldelning av ledarhundar blir en helt ny och något apart verksamhetsgren hos myndigheten. Sedan 2018 har denna flytt förberetts, och man misstänker att beslutet till större del handlar om att fylla en myndighet med verksamhetsinnehåll än att se till vad som faktiskt är bäst för själva verksamheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar

Från Centerpartiets sida vill vi motverka en utveckling där expertorganisationer i civilsamhället fråntas inflytande och ansvar. Tvärtom behöver civilsamhällets inflytande stärkas, inte minst inom området funktionsstöd. Därför motsätter vi oss regeringens förslag till ny lag om dispositionsrätt till ledarhundar och menar att ansvaret för verksamheten även framgent bör ligga kvar på Synskadades Riksförbund. Samtidigt finns behov av att se över delar av den nuvarande lagstiftningen. Flera saker lyfts även fram i promemorian som ligger till grund för propositionen. Exempelvis menar vi att kravet på att en sökande ska ha en stabil social situation behöver tas bort, vilket också föreslås. Däremot saknas förslag om att lyfta bort en åldersgräns på 18 år, som i dag är ett krav men utan hållbar motivering. En utredning ska göras. Men en sänkning av åldersgränsen behövs.

Vidare behöver också utredas om kravet på avsaknad av ledsyn bör förändras eller breddas i syfte att möjliggöra även för personer med dövblindhet att få dispositionsrätt till ledarhundar.

Herr talman! Vi i Centerpartiet menar att regeringen bör göra en ny utredning av nuvarande lagstiftning om ledarhundsverksamheten i syfte att förtydliga och förbättra lagstiftningen men utan förslag om att ansvaret ska flyttas från den ideella föreningen Synskadades Riksförbund till en statlig förvaltningsmyndighet. Det finns helt enkelt ingen anledning, herr talman, att laga det som inte är trasigt.

Herr talman! Att Synskadades Riksförbund är beredda att göra det bästa av situationen är inte så konstigt, för det är ju de som kommer att vara drabbade av den situation som kammaren i Sveriges riksdag beslutar om. Men vi som sitter i riksdagens kammare och fattar beslut måste fullt ut ta ansvar för dessa beslut, och vi kan se till att det blir en annan situation för Synskadades Riksförbund - en situation där man inte gör den här överflyttningen.

Jag måste ändå säga, herr talman, att det är en något märklig förklaring från Sverigedemokraterna när man säger att man anser att ärendet är så långt gånget att det är för jobbigt att fatta ett annat beslut. Vad gäller påverkan i ärendet har vi haft propositionen från regeringen att hantera. Det har inte skett några förändringar i beredningen från utskottets sida, utan det som lyfts fram från regeringen som lagförslag är det som utskottet sedan har ställt sig bakom. Det som har lyfts fram att man behöver se över framgent, till exempel 18-årsgränsen, har utskottet också ställt sig bakom.

Det har inte skett några förändringar i utskottet, och det finns väldigt lite som tyder på att det har varit något starkt sverigedemokratiskt inflytande under vägen. I så fall hade förmodligen inte överflyttningen skett till en statlig förvaltningsmyndighet från Synskadades Riksförbund.

Herr talman! Jag tackar för de svar jag har fått från ledamoten. Det föranleder ingen ny fråga.

Herr talman! Ledamoten sa precis att vi vet vad vi har men inte vad vi får, och det är väl väldigt talande för just den här frågan. Vi vet precis vad vi har. Vi har Synskadades Riksförbund som har ansvaret för ledarhundsverksamheten. Vi vet att det är en väl fungerande verksamhet; det finns ingenting i underlaget som tyder något annat. Vi vet att det finns kritiska röster emot det, att det finns de som tror att det kanske görs någon felaktig bedömning någon gång.

Tittar vi å andra sidan på de statliga myndigheterna som gör bedömningar hela tiden, exempelvis Försäkringskassan, vet vi ju att alla inte är helt nöjda med de beslut som kommer därifrån heller. Det är inte en garanti att man blir nöjd med besluten bara för att det är en statlig förvaltningsmyndighet som håller i dem.

Vi vet vad vi har men inte vad vi får. Däremot vet vi, och det lyfter ledamoten fram, att förändringar skapar debatt och oro och att detta tidigare har gjort att Sverigedemokraterna inte stod bakom en överflyttning av ledarhundsverksamheten från Synskadades Riksförbund till en statlig förvaltningsmyndighet. Men nu, förklarar ledamoten, finns det en tydlig majoritet för att göra det här, så då tycker de likadant.

För mig blir det lite knepigt. Man har i grunden en åsikt om att det här är en felaktig eller onödig förändring som skapar debatt och oro. Men nu finns det en tydlig majoritet i riksdagen, man har haft en bra dialog med regeringen och då är det inte längre så viktigt vad man själv tycker egentligen.

Så uppfattade jag ledamotens anförande, herr talman. Jag vill gärna be ledamoten att förtydliga: Tycker Sverigedemokraterna att det här i grunden är en bra och nödvändig förändring, eller tycker Sverigedemokraterna inte det?

Herr talman! Just nu lägger vi ju tid, kraft och energi på att diskutera vem som ska ha ansvaret när vi kunde ha lagt den tiden, kraften och energin på att utveckla verksamheten i stället. Den utredning som gjordes kunde ju mer ha fokuserat på de delarna.

Nu var det i socialdemokratisk regi som utredningen startade. Redan 2018 lovades Myndigheten för delaktighet att detta skulle flyttas över dit, och det har man sedan förberett trots att det inte funnits något riksdagsbeslut i saken.

Det som förvånar mig lite grann i Socialdemokraternas inställning till frågan är inte tilltron till de statliga myndigheterna, för vi vet ju att den är grundmurad hos socialdemokratin, utan snarare bristen på tilltro till civilsamhället. I andra frågor står ju Centerpartiet och Socialdemokraterna sida vid sida och axel mot axel för att försvara civilsamhällets, föreningslivets, studieförbundens och de ideella organisationernas förmåga att ta ansvar, utveckla samhället och sköta sina uppgifter, men här saknas tilltron. Ledamoten säger själv att det inte handlar om någon kritik mot Synskadades Riksförbund och deras sätt att sköta verksamheten, utan det är principerna som är det viktiga.

Ibland måste man kanske titta på hur verkligheten ser ut också, om det nu finns en välfungerande verksamhet i dag. Vi vet att det funkar i dag, men vi vet inte hur det kommer att bli när Myndigheten för delaktighet tar över. Varför ska man då slå sönder verksamheten? Varför inte i stället visa tilltro till civilsamhället och Synskadades Riksförbund för den väldigt bra verksamhet som man har bedrivit?

Herr talman! Jag tackar Karin Sundin för anförandet.

Det var trevligt att höra Ida Östlunds berättelse om vilken skillnad det gör att ha en ledarhund. Av anförandet kunde man också uppfatta att diskussionen handlar om ledarhundars vara eller inte vara, men så är det inte. Sverige har sedan lång tid tillbaka en verksamhet med ledarhundar.

Den behöver förbättras på olika sätt. Det konstaterade ledamoten också i sitt anförande, och vi behöver lägga tid och kraft på att utveckla det hela. Just därför blir det lite märkligt att förslaget till beslut, alltså den stora förändring som föreslås i dag, inte handlar om att utöka ledarhundsverksamheten eller om att göra det mer som i Norge. Det handlar inte i sak om att göra det bättre för dem som har behov av ledarhundar, utan det handlar om att föra över ansvaret från Synskadades Riksförbund till en statlig förvaltningsmyndighet.

Ledamoten tyckte att det var viktigt att lägga tid, energi och kraft på det som är viktigt i den här frågan. Då tänker man sig ju att det måste ha varit en enorm kritik emot Synskadades Riksförbund och deras sätt att hantera ledarhundsverksamheten, när det som vi lägger tid och kraft och energi på i dag faktiskt är att flytta verksamhet från deras ansvarsområde till Myndigheten för delaktighet. Men så är det inte. Min fråga till ledamoten och Socialdemokraterna är därför: Varför är det så viktigt att flytta över ansvaret till en statlig förvaltningsmyndighet?

Herr talman! Först vill jag yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet, men jag ber också kammaren att notera det särskilda yttrande som Centerpartiet har lagt till betänkandet.

Sveriges kommuner och regioner befinner sig just nu i en dyster ekonomisk tillvaro. Inflation, räntekostnader, löneökningar, demografiska utmaningar och ökade krav gör att resultaten ser allt annat än positiva ut. Det betyder inte att våra kommuner och regioner har varit ansvarslösa utan snarare tvärtom. Som före detta kommunpolitiker vet jag att kärnverksamhet i form av förskola, skola, omsorg och vård alltid prioriteras och att varje krona vänds på.

Även när det är svåra tider tar den absoluta majoriteten av våra kommun- och regionpolitiker ett mycket stort ansvar genom att pressa kostnaderna, skala bort onödiga utgifter och hålla nere skattenivåerna så gott det går. Ändå är det många som i dag planerar för nedläggningar av förskolor, skolor och äldreboenden. Besparingar på personalsidan gör att det kommer bli svårare att behålla elevassistenter, förskollärare och lärare, undersköterskor, sjuksköterskor och läkare - detta trots att behoven är stora.

I dag debatterar vi förslaget till effektiv ekonomistyrning i kommuner och regioner, men vi får inte glömma bort att riksdagens uppgift inte bara är att skapa bra regelverk för kommunerna att hantera sin ekonomi utifrån utan även att skapa goda förutsättningar för kommuner och regioner att klara sina verksamheter.

Nu är det ingen budgetdebatt som vi ska ha här i dag, men jag vill ändå poängtera att Centerpartiet lägger 5 miljarder mer än regeringen till kommuner och regioner i budgetmotionen för 2024, för vi ser de stora behov som finns, framför allt på skolans område. I enlighet med vad som önskas ifrån kommunernas och regionernas sidor prioriterar vi också sektorsbidrag och generella statsbidrag framför riktade statsbidrag, som vi alla vet ofta är både kortvariga och ineffektiva. Därmed ger vi kommuner och regioner bättre planeringsförutsättningar för sin verksamhet under kommande år.

Goda planeringsförutsättningar utifrån vad staten kan bidra med är en viktig och grundläggande aspekt för våra kommuner och regioner. Kommuner och regioner vet hur viktigt det är med långsiktiga spelregler på riktigt, och det vi har att hantera här i dag handlar just om dessa spelregler.

Herr talman! De förändringar som föreslås i betänkandet om effektiv ekonomistyrning kommer att förbättra kommunernas och regionernas förutsättningar att föra en ansvarsfull och genomtänkt ekonomisk politik. De förslag som lyfts fram är bra och till största delen väl avvägda, men särskilt viktigt när vi debatterar och beslutar om spelreglerna för kommuner och regioner är att de är långsiktiga och att det finns en bred majoritet bakom det som riksdagen beslutar. Det sista kommuner och regioner behöver är nämligen en mandatperiodspolitik, där man ges olika regelverk för ekonomistyrningen från mandatperiod till mandatperiod.

Att vi nu talar om att gå från en resultatutjämningsreserv till en resultatreserv kan förstås få den mest inbitne tittare att undra över vad vi håller på med i riksdagen, men sanningen är att förändringen är betydligt viktigare än vad ändringen av ordalydelse antyder. Problemet med den nuvarande resultatutjämningsreserven har nämligen varit att den inte fått den effekt som var tanken från början. Den har varit svår att använda för många kommuner och regioner. Den nu föreslagna övergången till en resultatreserv kommer att ge kommuner och regioner en betydligt bättre möjlighet till långsiktig planering och större flexibilitet i nyttjandet av de medel som avsätts.

För att säkra en långsiktigt ansvarsfull ekonomisk politik utgör balanskravet i kommuner och regioner alltjämt en viktig grundförutsättning, men genom möjligheten att göra avsättningar till resultatreserven kan man också göra en mer långsiktig planering där man inte bara tar höjd för konjunkturnedgångar utan även för planerade större utgifter. Centerpartiet menar dock att de begränsningar som sätts upp för hur mycket pengar som får avsättas till resultatreserven är lite snäva och att generösare regler borde övervägas.

Att resultatreserven ska redovisas i balansräkningen förtydligar att även dessa medel är en del av det egna kapitalet i kommuner och regioner. När det kommer till användningen av resultatreserven är det lika självklart att det ska framgå av kommunens riktlinjer hur och när medel ur denna får nyttjas. Detta gör också att kommuner och regioner själva äger frågan när det är lämpligt att använda medel ur den egna resultatreserven.

Herr talman! En intention bakom övergången till en resultatreserv är att ge kommuner och regioner en större flexibilitet när det gäller den ekonomiska planeringen och hur man uppnår en god ekonomisk hushållning.

Som före detta kommunpolitiker kan jag bara konstatera att det är viktigt att hålla fast vid den flexibiliteten. Det våra politiker på lokal nivå framför allt behöver är just långsiktiga spelregler. Därför är det också viktigt att vi från rikspolitiken orkar ta ansvar för att hitta breda och långsiktiga överenskommelser. Men det är också viktigt att vi vågar avsätta de medel som behövs i form av sektorsbidrag och generella statsbidrag. Det behövs nämligen för att säkra personalen till de förskolor, skolor, äldreboenden, vårdcentraler och sjukhus som bär upp detta samhälle.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! I går var jag på ett seminarium om Sveriges 15 världsarv, som vi gemensamt har att vårda och bevara för all framtid, med utgångspunkt i den världsarvskonvention som Sverige har förbundit sig till. Bland dessa världsarv ryms exempel på vår kultur, natur och teknikhistoria. I min egen hemtrakt, i Halland, finns ett av dessa världsarv: Grimeton radiostation.

Oberoende av färg på regeringen har statens intresse för våra världsarv varit rätt begränsat genom åren. Under de 40 år som konventionen funnits och varit underskriven av Sverige har staten inte tagit något större ansvar och har framför allt inte tillfört några medel.

För några år sedan togs en nationell världsarvstrategi fram.

Vad avser den här regeringen att göra för att stärka det statliga engagemanget i våra världsarv?