Christofer Bergenblock

Herr talman! Först vill jag yrka bifall till Centerpartiets reservation 14 under punkt 7 om våld i nära relationer.

Fram till den 15 juni i år uppger Polismyndigheten att 20 personer blivit dödade i skjutningar i Sverige. Våldet från de kriminella nätverken tar sig även uttryck i sprängningar och andra våldsdåd, men det som allra mest fastnar på näthinnan är förstås de urskillningslösa skjutningarna där oskyldiga drabbas. Man har passerat alla gränser.

Men samhället kraftsamlar för att möta våldet. Politiken tar det på allvar. Polismyndigheten tar det på allvar. Medierna tar det på allvar. Alla är överens om att gängvåldet måste stoppas med alla till buds stående medel.

Fram till den 15 juni i år har 22 kvinnor mördats av en nära anhörig. Våldet från männen tar sig uttryck i psykisk och fysisk misshandel, sexuellt våld och hedersrelaterat våld. Men att det sker i det egna hemmet och ofta med barn närvarande är nog det som mest fastnar på näthinnan. De här männen har passerat alla gränser.

Ändå kraftsamlar inte samhället för att möta våldet. Politiken tar det inte på tillräckligt stort allvar. Polismyndigheten tar det inte på tillräckligt stort allvar. Medierna tar det inte på tillräckligt stort allvar. Om alla faktiskt var överens om hur illa det här är skulle samhället kraftsamla mot våldet mot kvinnor på samma sätt som mot gängvåldet och konstatera att det måste stoppas med alla till buds stående medel.

Herr talman! Centerpartiet efterlyser en samhällsdebatt om mäns våld mot kvinnor, med samma dignitet, upprördhet och frenesi som debatten om våldet från de kriminella gängen. Likheterna är nämligen många. I båda fallen är det nästan uteslutande män som står för våldet. I båda fallen handlar det om att sprida skräck och rädsla till sin omgivning. I båda fallen handlar det nästan alltid om förövare som polisen är väl bekant med innan de mördar.

Det eskalerande gängvåldet ska på intet sätt förminskas, men vi får inte heller förminska våldet mot kvinnor i nära relationer. Den största skillnaden mellan gängvåldet och kvinnovåldet är att medan det tidigare är ett relativt nytt problem i det svenska samhället har kvinnovåldet funnits i alla tider och tyvärr aldrig tagits på tillräckligt stort allvar. Det är hög tid att vända den trenden nu och på allvar kraftsamla för att stoppa mäns våld mot kvinnor och skydda barnen, som också drabbas av detta våld.

Centerpartiet har en rad förslag om polisiära insatser, ingripande insatser mot förövarna och hårdare straff, men i det här betänkandet från socialutskottet är det förslag inom det sociala området vi lyfter fram. Jag tänker peka på fyra av dem.

För det första, herr talman, måste samhället bli betydligt bättre på att upptäcka våld i nära relationer och följa upp misstankar om våld. Centerpartiet menar att det behövs kompetensutveckling inom sjukvård, polis, skola och socialtjänst, dels för att bli bättre på att upptäcka pågående våld, dels för att bli bättre på att följa upp när man vet att våld förekommer. Vi vill också se en uppsökande verksamhet för att stötta de utsatta i att lämna en destruktiv och våldsam relation i tid.

För det andra måste kvinnor som utsätts för våld ges betydligt bättre möjligheter att lämna sin relation. Centerpartiet vill därför införa ett nationellt lämnaprogram. Välorganiserade exitprogram är en självklarhet för den som vill lämna den gängkriminella världen men har inte funnits för kvinnor som vill lämna en destruktiv och farlig relation bakom sig - detta trots vetskapen om att den absolut farligaste tiden i en kvinnas liv är när hon bestämt sig för att lämna en relation.

Vårt förslag handlar om att ge kvinnorna rätt till en samordnare som håller ihop myndighetskontakterna, rätt till ett lämnabidrag som gör det ekonomiskt möjligt att lämna och tillgång till en nationell bostadskö för våldsutsatta.

För det tredje, herr talman, ska det offentliga ta ansvar för att det finns trygga boenden att tillgå för den som flyr från en våldsam relation, ensam eller tillsammans med barn. Centerpartiet vill se att skyddat boende blir en insats reglerad i lag, precis så som föreslagits i utredningen Ett fönster av möjligheter från 2018. Genom att det lagstiftas om insatsen kommer det även att behöva göras en individuell bedömning av det medföljande barnet och dess skyddsbehov, vilket stärker barnets rättigheter i den uppkomna situationen. Det kommer också att ge möjlighet att ställa krav på kvalitet och tillståndsplikt för de skyddade boendena. Det är nu hög tid att utredningen resulterar i en proposition från regeringen.

För det fjärde behöver även barn få ett starkare skydd än i dag när det gäller utsatthet för våld. Man räknar med att omkring 200 000 barn varje år tvingas bevittna våld i hemmet och att många av dem också själva utsätts för våld. Detta måste få stor påverkan vid en senare bedömning om vårdnad och umgänge. Centerpartiet menar att den som har misshandlat sin partner, inte sällan inför ögonen på ett barn, tydligt har visat sig vara olämplig som förälder och vårdnadshavare. Centerpartiet menar att den som har mördat sin partner, inte sällan inför ögonen på ett barn, har förverkat sin rätt att någonsin igen bli aktuell som vårdnadshavare.

Herr talman! Ett vanligt år misshandlas omkring 75 000 kvinnor av en man som de har eller har haft en nära relation till. Av dessa kvinnor mördas ett tjugotal - varje år, år efter år. Under 2023 har redan 22 kvinnor mördats trots att halva året återstår.

Detta borde vara en huvudnyhet i radio, tv och tidningar. Det borde vara ett givet ämne i en partiledardebatt. Det borde leda till en nationell kriskommission. Men så sker inte därför att mäns våld mot kvinnor under alltför lång tid inte tagits på det allvar som krävs.

Nu har vi chansen att på en rad punkter tillkännage riksdagens syn på detta för regeringen. Låt oss ta den chansen! Mäns våld mot kvinnor måste få ett slut.

Med detta, herr talman, vill jag tillönska alla en trevlig sommar!

Herr talman! Det är ju väl att det här presenteras en del förslag när det gäller det förebyggande arbetet. Det särskilt viktiga i ett förebyggande arbete är just att inrikta sig mot pojkar och män som behöver lära sig tidigt i åldrarna och förstå hur man beter sig mot andra människor.

Vi vet att mäns våld mot kvinnor är ett av våra största samhällsproblem i dag. När vi tittar på dödligt våld i samhället i dag kan vi konstatera att gängskjutningar fram till den 15 juni i år har orsakat 20 dödsfall i Sverige. Mord i nära relationer har orsakat 22 dödsfall i Sverige. Ändå hålls den stora debatten om gängkriminaliteten och gängvåldet.

Man har sett Sverigedemokraterna flankera regeringspartierna på presskonferenser om gängvåldet men inte på presskonferenser om mäns våld mot kvinnor. Det kan få en att fundera över hur prioriteringen ser ut. Det är inte på det sättet att arbetet mot gängen ska prioriteras ned. Det är ett jätteviktigt arbete. Men arbetet mot mäns våld mot kvinnor och att motverka det våldet är lika viktigt. Men det har inte synts och hörts lika mycket om de frågorna.

För att en kvinna ska kunna lämna en destruktiv relation där hon utsätts för våld krävs det insatser. Min kollega Helena Vilhelmsson presenterade nyss förslaget till ett lämnaprogram från oss i Centerpartiet. Hur ställer sig Sverigedemokraterna till det förslaget, till att bygga upp ett konkret exitprogram även för kvinnor som behöver lämna en destruktiv relation bakom sig?

Herr talman! Tack, Carita Boulwén, för ett engagerat anförande!

Inte minst det som ledamoten tog upp på slutet, att det måste bli ett stopp för våld i nära relationer, tror jag att alla i den här församlingen kan skriva under på. Det är oerhört viktigt, herr talman.

Mäns våld mot kvinnor känner inga gränser. Det förekommer överallt i världen, i alla länder och i alla delar av Sverige. Det förekommer både bland ungdomar och bland äldre, vilket också angavs i anförandet. Det förekommer i alla socialgrupper och bland alla olika bakgrunder. Det är inte ett problem som är kopplat till en viss grupp, en viss plats eller en viss ekonomi. Det är ett problem som är kopplat till män som inte kan kontrollera sitt beteende men som har ett starkt behov av att kontrollera andras beteende och av att trycka ned andra människor. Det måste, precis som ledamoten säger, få ett stopp.

Det här är inte en debatt om hårdare straff. Men det är något som vi håller med om - hårdare straff, ökade polisiära insatser och begränsningar för förövarna. Det vi debatterar här är i huvudsak de sociala insatserna.

När man tittar på Tidöavtalet och innehållet i det ser man just att det inte är särskilt mycket bevänt med de sociala insatserna. Det pratas om hårdare straff, inte kopplat specifikt till mäns våld mot kvinnor men över huvud taget. Det pratas om kameraövervakning och olika repressiva åtgärder.

Herr talman! Min fråga till ledamoten är hur det ser ut hos Sverigedemokraterna och hos Tidöpartierna när det gäller det förebyggande arbetet. Där har vi nämligen inte fått några riktiga svar.

Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 2 under punkt 1.

Dagens betänkande har rubriken Stöd till personer med funktionsnedsättning, men egentligen handlar debatten om funktionsrätt, det vill säga alla människors rätt att vara delaktiga i samhället på lika villkor oberoende av eventuella funktionsnedsättningar. Jag tror även att det är så vi faktiskt måste tänka kring de här frågorna: att det handlar mer om rättigheter än om stöd.

Sverige har precis som 165 andra länder ratificerat den så kallade funktionsrättskonventionen, vilket skedde för 15 år sedan. Likväl är dess innehåll fortfarande inte en självklarhet, och den har ännu inte fått det genomgripande genomslag i samhället som den förtjänar. I praktiken ligger väldigt mycket av ansvaret för att förverkliga innehållet i konventionen hos kommuner och regioner i Sverige. Därför anser Centerpartiet att det bör tillsättas en utredning om hur staten kan stärka förutsättningarna för kommuner och regioner att bidra till att Sverige efterlever konventionens innehåll i praktiken.

Herr talman! Ett av problemen i dag är att alltför många beslut tas utan hänsyn till personer med funktionsnedsättningar. Det sker naturligtvis inte av illvilja utan av okunskap. Man funderar helt enkelt inte tillräckligt mycket på hur personer med funktionshinder kan påverkas av olika beslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning

Det kan handla om att man glömmer bort att sätta in en hörselslinga när man bygger nya möteslokaler, vilket gör det svårt för den med hörselnedsättning.

Det kan handla om att man glömmer bort att lägga ut ett taktilt stråk när man bygger en ny trottoar, vilket gör det svårt för den med synnedsättning.

Det kan handla om att man när man ska bygga en ny skola glömmer bort att lärmiljöbehoven ser olika ut för olika personer. Om man inte tar hänsyn till det kan det bli svårt för den som har en NPF-diagnos.

För att komma ifrån sådana missar, som förekommer hela tiden i planeringen, vill Centerpartiet att samtliga politiska beslut och all samhällsplanering ska reflekteras av ett funktionsrättsperspektiv. Det handlar helt enkelt om att ha med sig rätt information in i besluten redan ifrån start.

Herr talman! År 1994 infördes lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, vilket innebar en radikal frihetsreform för många människor med funktionsnedsättningar. En av de viktigaste delarna i lagen är rätten till personlig assistans, vilken när den infördes kom att återge människor rätten att bestämma över sina egna liv och sin egen vardag.

Nu har det gått 30 år, och lagen har blivit kantstött. De ursprungliga intentionerna följs inte fullt ut, och rättigheterna skiljer sig mellan olika delar av landet. Därför är det väldigt positivt med den av riksdagen initierade Huvudmannaskapsutredningen. I utredningen föreslås ett statligt huvudmannaskap för personlig assistans.

Den som känner oss i Centerpartiet vet att förstatligande av verksamheter är något som vi i grunden är väldigt skeptiska till, men vad gäller personlig assistans ser vi att det är helt nödvändigt för att garantera kvalitet, rättssäkerhet och jämlikhet över hela landet. Vi står därför bakom förslaget om att samla det i dag delade huvudmannaskapet hos staten. Men det vi frågar oss är varför regeringen tvekar om att uttala samma tydliga vilja och säga att ett förstatligande faktiskt ska ske, även om man inte kan svara på alla detaljer i frågan.

Herr talman! Inte heller i kontakten med sjukvården är det en självklarhet att folk fullt ut förstår eller tar hänsyn till funktionsnedsattas behov. Personer med funktionsnedsättningar upplever oftare en sämre hälsa och har större behov av kontakt med sjukvården än personer i övrigt.

En fast läkarkontakt är naturligtvis bra för alla som är i kontakt med vården, men det räcker inte för den som har ett omfattande funktionshinder. Här skulle i stället en koordinator kunna fylla en viktig funktion genom att hjälpa till att inhämta information, lotsa rätt inom vården och reda ut situationer så att man inte hamnar mellan stolarna. Inte minst är detta en hjälp som många föräldrar som har fått ett barn med en omfattande funktionsnedsättning skulle behöva. Ofta upplever de stora svårigheter med att orientera sig i sin nya vardag.

Herr talman! Ibland behöver man även inom vården utbildas eller förändas för att bättre ska förstå och ta hänsyn till funktionsnedsattas perspektiv. Ett sådant exempel är tillgången till hjälpmedel där bedömningarna dels kan skilja sig mellan olika kommuner och regioner, dels kan bli orimliga i förhållande till rättigheten att leva ett liv i full delaktighet.

Det kan handla om att man inte får rätt till en rullstol som är anpassad till idrotts- och fritidsaktiviteter trots att den skiljer sig markant från den man behöver i vardagen, i klassrummet eller i hemmet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning

Centerpartiet vill se en reglering av hjälpmedelsförskrivningen, stärka rätten till fritidshjälpmedel och även ge möjlighet till att överklaga beslut om man har fått avslag på ett önskemål.

Herr talman! Funktionsrättspolitiken handlar i grunden om att leva upp till det som FN-konventionen stadgar om att personer med funktionsnedsättningar har rätt att leva, inkluderas och delta i samhället på samma villkor som alla andra. Det handlar inte om önskemål utan om rättigheter - medborgerliga fri- och rättigheter. Men det handlar också om möjligheter och alla människors förmåga att bidra, oavsett funktionsförmåga. Den möjligheten måste vi bli bättre på att ta till vara.

Herr talman! Min minnesbild säger mig inte att det finns ett aktivt tillkännagivande som behandlas i Regeringskansliet. Ledamoten får rätta mig om jag har fel.

Det tillkännagivande jag talade om var det som redan har resulterat i en översyn och ny lagstiftning. Det behövs alltså fortfarande ett tillkännagivande till regeringen vad gäller just de grundläggande behoven, utifrån det vi pratade om alldeles nyss, det vill säga fragmenteringen som Försäkringskassan gör av behoven. Man bör i stället se till helheten.

Herr talman! Jag uppfattar att ledamoten är öppen för den samsyn som ändå finns i de här frågorna. Tillsammans kan vi i riksdagen styra den här skutan åt rätt håll. Det är precis det vi vill göra. Den del av skutan som består av regeringen kan emellanåt behöva en liten knuff i rätt riktning. Tillkännagivandet är ett sätt att ge regeringen den knuff som den kan behöva.

Jag skulle verkligen uppskatta om vi efter dagens debatt - här är ju alla ställningstaganden redan gjorda - kan sätta oss ned och titta på ett gemensamt tillkännagivande till regeringen om att se över de grundläggande behoven och hanteringen av dem.

Fru talman! Jag ber att få tacka ledamoten för ett engagerat och personligt anförande om funktionsrättspolitiken och framför allt om personlig assistans. Där läste ledamoten själv upp en del av en egen motion från 2012.

Just när det gäller grundläggande behov har socialutskottet och riksdagen uppmärksammat att det inte fungerar bra. Förra mandatperioden kom också initiativ om att lagfästa delar i det som hade med syresättning och sondmatning att göra. Men vi vet alla att det inte räcker. Fortfarande delas de grundläggande behoven upp, fragmenteras, i små delar. Det sägs att man har rätt till hjälp med att gå in på toaletten och rätt till hjälp med att avsluta sitt toalettbesök men inte rätt till hjälp under tiden man är på toaletten. Det blir väldigt märkligt. Det tas inget helhetsgrepp om de grundläggande behoven.

Herr talman! Jag hör på ledamoten att det finns en stor vilja att komma till rätta med dessa problem. I dagens betänkande föreligger faktiskt en reservation från Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet, reservation 9 under punkt 5. Vi vill tillkännage för regeringen att frågan behöver ses över.

Efter det engagerade anförande vi alldeles nyss hörde och utifrån den motion som ledamoten själv lade fram i riksdagen 2012 utgår jag från att Sverigedemokraterna är beredda att ställa sig bakom reservationen. Kommer SD att göra det?

Fru talman! Även ministern har flera gånger uttryckt att hon är positiv till förslaget om ett statligt huvudmannaskap för den personliga assistansen. Ministern har ju även varit en av initiativtagarna till det utskottsinitiativ som har funnits i frågan tidigare.

Våren före valet var samtliga Tidöpartier tillsammans med Centerpartiet positiva till att förstatligandet skulle ske. Det var därför vi blev så förvånade från Centerpartiets sida när vi i Tidöavtalet kunde läsa att frågan bara skulle övervägas och inte att den skulle genomföras.

Jag har full förståelse för att man inte kan säga hur alla detaljerna kommer att se ut. Betänkandet är stort, och det innehåller en rad olika överväganden som behöver göras. Men om man ändå från regeringens sida kan säga att detta kommer att genomföras, även om det kan se olika ut i detaljerna eller i marginalerna, är en fråga vi har ställt oss ända sedan i höstas.

Nu är som sagt remissrundan klar, eller i stort sett klar. Därmed kommer regeringen att få bereda detta på riktigt i Regeringskansliet och komma fram till en proposition. Jag hoppas att Kristdemokraterna tillsammans med de andra Tidöpartierna driver på för att det ska komma en proposition på riksdagens bord så snart som möjligt. Ska detta kunna genomföras till 2026, vilket föreslås i utredningen, behöver ett besked komma i närtid från regeringens sida.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet. Jag fastnade framför allt vid det som sades om LSS, personlig assistans och utredningen om huvudmannaskap. Precis som lästes upp står det i Tidöavtalet att ett statligt huvudmannaskap för personlig assistans ska övervägas. Det står inte att det faktiskt ska genomföras. Ministern har också slirat på detta ända sedan regeringen tillträdde.

Ledamoten hänvisar till att betänkandet nu bereds i Regeringskansliet, vilket är bra. Remissrundan har precis avslutats. Vi vet att flertalet remissinstanser är väldigt positiva till ett förstatligande av den personliga assistansen. Vi ser att det inte har fungerat bra som det har varit. Personer har fallit mellan stolarna, och bedömningarna har skilt sig åt i olika delar av landet.

Men om nu ledamoten sitter inne med information om den beredning som pågår på Regeringskansliet vore det bra både för oss här i kammaren och för alla som är intresserade och berörda av frågan att få veta klart och tydligt att regeringen kommer att föreslå ett förstatligande av den personliga assistansen. Kommer det att ske? Det är min fråga till ledamoten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning

Fru talman! Jag konstaterar att detta var ungefär samma svar som jag fick från arbetsmarknadsministern i förra veckan. Det här är dock en väldigt viktig fråga för att människor med hörselnedsättning, dövhet eller dövblindhet ska kunna integreras i arbetslivet. Man har ju inte på något vis - eller i alla fall inte nödvändigtvis - några andra begränsningar när man lider av dessa funktionshinder. Man är fullt funktionsduglig men hindras från att komma ut i arbetslivet på grund av den bristande möjligheten att få tolk.

Arbetsgivare blir ju ibland tveksamma - särskilt när de måste bära en egen kostnad vågar de väldigt ofta inte ta steget fullt ut. Därför behövs det stöd från staten för att möjliggöra tolktjänst även i arbetslivet.

I dag sköts tolktjänsten i huvudsak via regionernas tolktjänstförmedlingar eller tolkcentraler. Där tar man inte ansvar för arbetsplatserna, utan det handlar i första hand om vardagstolkning. Även där finns det begränsningar, och man behöver se över hur detta fungerar i dag.

I och med att ledamoten var inne på arbetslivet hade jag gärna sett ett svar på detta. Jag konstaterar att det inte kommer i dag, men det kanske kommer någon gång i framtiden. Det vore bra om det inom en nära framtid kom svar både från Moderaterna och från hela regeringens sida när det gäller var man befinner sig i den här frågan.

Fru talman! Jag tackar ledamoten så mycket för ett bra anförande om hur viktigt det är att integrera funktionsrättsperspektivet i, som ledamoten sa, fler politik- och samhällsområden.

För två veckor sedan befann jag mig, liksom ledamoten, på ett seminarium som handlade om dövas, hörselnedsattas och dövblindas möjligheter att integreras i samhällslivet och framför allt på arbetsmarknaden. Till grund för detta seminarium låg den tolktjänstutredning som gjordes 2020 och vars remissrunda var klar i september förra året. Tolktjänstutredningen föreslår att man ska ge möjlighet till tolk via staten och via Arbetsförmedlingen förmedla detta ut till företag. I dag är det väldigt mycket upp till företagen själva att stå för kostnaderna om de har behov av tolk.

Under frågestunden förra veckan ställde jag en fråga till vår arbetsmarknadsminister om denna tolktjänstutredning och var regeringen står i den frågan och därmed också, i förlängningen, om var Tidöpartierna står i frågan. Därför skulle det vara intressant att höra Moderaternas syn på tolktjänstutredningen och huruvida man har tänkt genomföra utredningens förslag. Utredningen har ju legat för handen under rätt lång tid nu. Är man beredd att gå från ord till handling vad gäller att skapa arbetsplatser som är tillgängliga för alla, fru talman, precis som ledamoten alldeles nyss uttryckte?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! När jag säger att regeringen gömmer sig bakom utredningen är det helt enkelt därför att denna utredning inte tar det samlade greppet om strandskyddet. Det utgår jag från att statsrådet är väl medveten om.

Det utredningen handlar om är förutsättningar för de areella näringarna vad gäller både livsmedelsförsörjningen, det vill säga den rena lantbruksverksamheten, och skogsbruket men också vad gäller kompletterande verksamheter på de gårdar där det bedrivs areell näringsverksamhet.

Det möjliggör inte nya bostäder, inte i Tvååker eller på någon annan ort i Sverige och inte på vår landsbygd, utan det handlar specifikt om näringsverksamhet kopplad till de areella näringarna.

Det möjliggör inte att bygga ett vandrarhem i närheten av en sjö. Det möjliggör inte att ha kanotuthyrning i närheten av en å. Det möjliggör inte att ha ett kafé som ligger kloss inpå en damm. Det är de sakerna jag efterfrågar, och det är där jag menar att statsrådet och regeringen försöker gömma sig bakom en pågående utredning som har ett väldigt litet och specifikt uppdrag. Det jag efterfrågar är helheten. När kommer det en utredning om hela strandskyddet?

Vi i den här kammaren vet att utredningar tar lång tid. Är det så att regeringen vill se en bred majoritet för en ny strandsskyddslagstiftning vill det till att man utnyttjar tiden man har på sig och tillsätter en utredning av strandskyddet. Det är det jag efterfrågar. Jag menar att man gömmer sig bakom den nuvarande, väldigt begränsade utredningen och skjuter på det - kanske för att man inte är överens inom regeringspartierna om strandskyddet.

Sverige behöver en ny strandskyddslagstiftning, fru talman, men jag frågar mig: Kommer vi att få det eller inte?

Fru talman! Jag vill nog ändå hålla fast vid att statsrådet och regeringen gömmer sig bakom utredningen om de areella näringarna. Man har haft en möjlighet att ge tilläggsdirektiv, om man så önskade, och bredda utredningen väsentligt så att man kan ta ett helhetsgrepp om strandskyddet, precis som har gjorts i tidigare utredningar. Men det har man inte valt att göra, utan man har bara förlängt tiden. Det innebär att det kommer att dröja ännu längre innan man faktiskt kan ta tag i den stora frågan om strandskyddet.

Jag välkomnar dock att statsrådet säger att regeringen vill se ett flexibelt strandskydd. I statsrådets svar på min interpellation sa hon följande: "I områden med lågt exploateringstryck finns ofta goda möjligheter att mjuka upp strandskyddet utan att detta motverkar naturvården och friluftslivet. Samtidigt behöver ett strikt strandskydd fortsatt tillämpas i områden där exploateringstrycket bedöms som mycket högt eller där andra synnerliga skäl föreligger."

Fru talman! Jag tycker mig känna igen det sättet att resonera. Varifrån kan det komma? Just det! Ungefär så var uppdraget till den proposition som riksdagen röstade nej till för ett år sedan om ett flexibelt och differentierat strandskydd.

Vad hände med propositionen? Den röstades ned i riksdagen av Moderaterna i samarbete med Vänsterpartiet, medan övriga Tidöpartier hakade på. Moderaterna röstade nej för att de tyckte att det var ett alldeles för lamt förslag. De ville avskaffa strandskyddet helt och hållet, och de tyckte att det inte gjordes genom att differentiera och göra det mer flexibelt. Vänsterpartiet röstade nej därför att man ansåg att det var alldeles för långtgående. Det kunde hota både allemansrätten och den biologiska mångfalden.

Sammantaget kan man tänka sig att förslaget alltså var rätt väl avvägt. Likväl röstades det ned, även av Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna.

Nu sitter Tidöpartierna vid makten och har alla möjligheter att helt avskaffa strandskyddet på det sätt som Moderaterna menar att man vill göra och som låg till grund för även KD och SD att säga nej till propositionen.

Likväl tas strandskyddet inte ens upp i Tidöavtalet. Likväl har inget initiativ tagits för att tillsätta en ny utredning under regeringens första 200 dagar. Likväl försöker regeringen gömma sig bakom den förra regeringens utredning om strandskyddet för de areella näringarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den här regeringen, fru talman, har ju haft som devis att man säger en sak före valet och en annan sak efter valet. Jag tycker inte att det finns något annat område där detta framkommit så tydligt som inom landsbygdsfrågorna. Det var väldigt mycket snack före valet om hela landet och att skapa möjligheter i alla delar av Sverige. Det var många löften före valet men väldigt lite leverans efter valet. Man finner inte ens några ambitioner om leverans när man läser Tidöavtalet. Men även om strandskyddet inte finns omnämnt i Tidöavtalet och landsbygden knappt nämns täcker landsbygden fortfarande i stort sett hela Sverige, och den har en enorm potential för utveckling.

Jag får känslan att man inte har tänkt göra så mycket på strandskyddsområdet därför att det finns delade meningar även inom regeringen. Men min fråga till statsrådet - och jag ber dig, Romina Pourmokhtari, att inte gömma dig bakom utredningen om de areella näringarna - är om regeringen avser att tillsätta en ny strandskyddsutredning för att möjliggöra utveckling av bostäder och näringsverksamhet i Sverige.

Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min interpellation.

Jag måste erkänna att det inte är helt lätt att förstå var regeringen befinner sig eller vad regeringen strävar efter i frågorna. I valrörelsen talades det mycket om landsbygden och möjligheterna att bo, leva och utvecklas i alla delar av Sverige. Efter valet har det inte alls talats mycket om detta, utan det har hamnat mer i skymundan. Jag tycker att statsrådets svar på interpellationen om strandskyddet understryker detta.

Sverige har, fru talman, en enorm potential till utveckling på Sveriges landsbygd. Men för att frigöra den potentialen behövs det rimliga förutsättningar. Det är sådant som vi ofta tar för självklart i städerna, till exempel bredband, fungerande vägar, allmänna kommunikationer, tillgång till vård, skola och omsorg eller möjligheten att bo och bygga i attraktiva lägen. Det är inte en självklarhet på landsbygden.

I Varberg på västkusten, där jag bor, planerar vi för en helt ny stadsdel med uppemot 2 500 nya bostäder. Projektet har visserligen stött på en del problem, men inte i förhållande till strandskyddet. Att bygga en helt ny stadsdel precis kloss inpå Kattegatt går alldeles utmärkt eftersom det sker i den gamla industrihamnen, där strandskyddet sedan länge är upphävt.

I samma kommun har det kommunala bostadsbolaget länge haft en plan att bygga 18 lägenheter i den lilla tätorten Tvååker några kilometer inåt landet. Men trots att området sedan länge har funnits med i kommunens översiktsplaner och det har funnits en detaljplan har projektet fått nej - på grund av strandskyddet. Det rinner nämligen en liten bäck i närheten av det planerade området. Strandskyddet för bäcken övertrumfar behovet av nya bostäder.

Det här är bara ett av otaliga exempel från hela landet på hur absurda de nuvarande strandskyddsreglerna är och hur de lägger en våt filt över utvecklingen på svensk landsbygd. Det som är en självklarhet i våra städer, oavsett om det handlar om Varberg, Helsingborg eller Stockholm, är i dag en omöjlighet i mindre samhällen och på landsbygden. Att bygga nya stadsdelar ett stenkast från havet är fullt möjligt, men att bygga 18 lägenheter i en liten tätort på landsbygden stoppas på grund av en liten bäck. Jag hoppas, fru talman, att statsrådet själv förstår hur absurt det är.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige är ett land rikt på vatten, och då menar jag inte i första hand kuststräckan utan alla vattendrag och vattensamlingar som finns runt om i hela landet i form av diken, bäckar, åar, floder, älvar, gölar, sjöar, tjärnar, dammar och våtmarker - alla omgivna av 100 meter strandskydd. Naturliga vattendrag eller skapade vattendrag - alla omgivna av 100 meter strandskydd. Det här, fru talman, är inte rimligt.

Statsrådet hänvisar i sitt svar till den utredning som tillsattes av den förra regeringen för att se över strandskyddet kopplat till de areella näringarna. Utredningen handlar om de specifika förutsättningarna som gäller för den som driver lantbruksverksamhet och öppnar för fler undantag kopplat till den verksamheten. Den skulle ha varit klar i mars, men regeringen har förlängt uppdraget till december.

Det är naturligtvis en bra utredning, men den är dålig att gömma sig bakom. Såväl statsrådet som jag vet att förslagen i den utredningen inte kommer att leda fram till förslag som möjliggör nya bostäder i Tvååker eller på andra platser i Sverige. Ändå är det bara den som statsrådet hänvisar till i sitt svar.

Jag upprepar min fråga: Avser regeringen att tillsätta en ny strandskyddsutredning för att möjliggöra utveckling av bostäder och näringsverksamheter på Sveriges landsbygder?

Fru talman! Precis som ministern själv var inne på handlar förslaget från 2020 års tolktjänstutredning om att ge människor möjlighet till delaktighet i samhället, och delaktighet i arbetslivet är en av de viktigaste förutsättningarna för detta.

På det seminarium som jag deltog i uttalade sig samtliga partier positivt till innehållet i utredningens betänkande, inte minst Liberalernas företrädare. Därför vill jag höra ministern uttala tydligt var man står i denna fråga och när vi kan förvänta oss en proposition om detta på riksdagens bord.

Fru talman! För en vecka sedan var jag på ett riksdagsseminarium om dövas, hörselskadades och dövblindas möjlighet att komma ut i arbetslivet i Sverige.

Den stora begränsningen i dag är möjligheten till tolk på arbetsplatsen eftersom det inte betraktas som en rättighet. I stället är det den enskilda arbetsgivaren som får stå för merparten av kostnaden. Denna problematik uppmärksammades i betänkandet från 2020 års tolktjänstutredning, där ett statligt ansvar föreslås för tolktjänsten kanaliserat via Arbetsförmedlingen. Remissrundan var klar i september förra året, och en majoritet ser positivt på förslaget, inte minst de olika intresseorganisationerna.

Min fråga till arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson är: Hur ser ministern på utredningens förslag att förbättra möjligheten till tolktjänst för att göra det lättare att komma in i arbetslivet?

Herr ålderspresident! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 4 under punkt 2, Utveckling av socialtjänstens arbete.

Det har under våren varit mycket debatt och diskussion om hur det står till med vården av barn och unga som far illa i samhället. Alltid när ett barn far illa är det den kommunala socialtjänsten som ska gå in och hjälpa barnet till trygga omständigheter. Det kan handla om stödinsatser till föräldrar, barn eller familj, men det kan också handla om att placera barnet utanför det egna hemmet för att trygga dess säkerhet och uppväxtvillkor för längre eller kortare tid.

Vanligtvis sker detta i ett familjehem och med de biologiska föräldrarnas samtycke, men det kan också ske med stöd av LVU. Om det finns särskilda behov kan placeringen ske i ett HVB-hem eller för en kortare tid hos Statens institutionsstyrelse.

De formella besluten kan fattas av domstol eller socialnämnd beroende på vad det handlar om, men bakom besluten finns alltid en medarbetare i socialtjänsten som har utrett ärendet, har pratat med barnet, föräldrarna och kanske skolan och har tagit ställning till vad som är bäst för att det enskilda barnet ska få bättre förutsättningar med sig i livet. Därför är det också viktigt att dessa medarbetare har goda förutsättningar i sitt arbete och att de befinner sig i en lärande organisation.

Fru talman! Centerpartiet ser ett behov av att skapa bättre förutsättningar för den som jobbar inom socialtjänsten men också av att utveckla de metoder som socialtjänsten använder sig av. Vi menar att det behövs en kompetenssatsning för medarbetare i socialtjänsten. Det handlar bland annat om att möjliggöra vidareutbildningar och specialutbildningar inom socialtjänstens område samt deltagande i forskningsprojekt för att skapa mer evidensbaserade metoder inom området. Det behövs också bättre möjligheter till specialisering och till karriärtjänster på ett liknande sätt som skett för sjuksköterskor inom vård och omsorg och för lärare inom skolans område.

Tyvärr saknar många av de metoder som används inom svensk socialtjänst i dag vetenskaplig förankring och evidens. Detta hade varit en fullständig omöjlighet inom vården men är tyvärr vanligt vad gäller många av de metoder som används inom socialtjänsten. Det kan handla om vilka metoder som används vid samtal med barn för att dokumentera deras situation, om valet av stödinsatser och deras effektivitet eller om lämpligheten av kontakt med de biologiska föräldrarna.

I alla dessa fall är det viktigt att man använder metoder och beslutsstöd som är vetenskapligt förankrade och evidensbaserade samt att det kontinuerligt kopplas följdforskning till det arbete som pågår inom socialtjänstens område. Det behöver inte betyda att de metoder som används i dag är dåliga eller felaktiga, men det behövs ett vetenskapligt underlag för att veta vad som är rätt och vad som är bäst att göra. Detta arbete behöver göras nu. Det räcker inte att hänvisa till en ny socialtjänstlag i en något oklar framtid.

Fru talman! Ett problem som socialsekreterare tvingas möta är hot, våld och trakasserier från anhöriga som kanske inte är nöjda med de beslut som fattas. Det har blivit ett allt större problem och är naturligtvis helt oacceptabelt, dels för att det skapar en otrygg arbetsmiljö för dem som är utsatta, dels för att det kan leda till en påverkan på de beslut som behöver fattas.

Centerpartiet menar att det behöver införas ett krav på alla kommuner att ha ett systematiskt förebyggande arbete mot hot, våld och trakasserier riktade mot socialtjänstens medarbetare. Socialstyrelsen behöver få ett samordnande ansvar för frågorna.

Dessa problem har dessutom underblåsts av de desinformationskampanjer som riktats mot svensk socialtjänst med ryktesspridning om hur barn tvångsomhändertas i Sverige på godtyckliga grunder eller av religiösa och kulturella skäl. Arbetet med att motverka dessa kampanjer pågår med hjälp av Socialstyrelsen och Myndigheten för psykologiskt försvar. Det är en viktig del för att skapa en trygg och säker miljö för socialtjänstens medarbetare men också för att skapa legitimitet för de beslut som fattas.

Socialtjänstens medarbetare har en nyckelposition om vi ska klara av att möta de samhällsutmaningar som finns med utanförskap och ett allt sämre psykiskt mående bland många, men då måste också medarbetarna ges rätt förutsättningar. Målet måste vara att sätta in sociala insatser i god tid och av rätt sort för att förhindra att barn och unga hamnar i missbruk, kriminalitet, självskadebeteenden eller psykisk ohälsa.

Fru talman! Centerpartiet menar att detta kräver en uppgradering inom socialtjänsten med bättre möjligheter till kompetensutveckling, bättre möjligheter till specialutbildningar och karriärtjänster och större koppling till forskning och evidensbaserade metoder. Framför allt måste det ske under trygga och säkra arbetsförhållanden. Om socialtjänsten fungerar bra kommer också samhället att fungera bättre.

Herr ålderspresident! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 4, om behov av en utredning om grundlagsändring, under punkt 3 i betänkandet.

FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar slår fast att alla personer med funktionsnedsättningar har rätt att leva i samhället med lika valmöjligheter som andra personer och att konventionsstaterna ska vidta effektiva och ändamålsenliga åtgärder för att underlätta att personer med funktionsnedsättningar fullt ut åtnjuter denna rätt och för deras fulla inkludering och deltagande i samhället. Det är tänkvärda och viktiga ord som Sverige förbundit sig att uppfylla och som det finns anledning att fundera över en dag som denna. Det finns alltjämt mycket kvar att göra inom detta område i Sverige.

I dag tar vi ytterligare ett steg på vägen mot ett mer tillgängligt och inkluderande samhälle när vi hanterar Sveriges genomförande av tillgänglighetsdirektivet. Egentligen skulle direktivet ha implementerats redan 2022, men nu är det 2023 och lagstiftningen är tänkt att gälla från och med den 28 juni 2025. Ibland tar saker längre tid än de borde. Då vill det till att de blir bra.

Herr ålderspresident! I grunden är förslaget till lagstiftning bra. Det handlar om att ge alla människor - oberoende av ålder och funktionsvariation - möjlighet att tillgå produkter och tjänster som många av oss tar för givna.

Det handlar om produkter som datorer och deras operativsystem, betalningsapparater, bankomater och biljettförsäljningsapparater, utrustning för audiovisuella medietjänster och läsning av e-böcker. Det kan handla om tjänster som elektroniska biljetter, reseinformation, banktjänster för konsumenter och e-handel. Områdena som omfattas av lagstiftningen är alltså relativt omfattande. Direktivet var dock mer omfattande, och det finns saker som borde utvecklas, vilket vi i Centerpartiet har följdmotionerat om. Jag ska göra några nedslag.

För det första, herr ålderspresident, vill jag lyfta fram namnet på lagen som har begränsats till lag om vissa produkters och tjänsters tillgänglighet, vilket Centerpartiet anser blir alltför begränsande. Det är visserligen betydligt bättre än det ursprungliga förslaget som bara handlade om digitala produkter och tjänster. Men det hade blivit ännu bättre om ordet "vissa" togs bort så att det tydligt framgick att tillgängligheten ska gälla produkter och tjänster generellt i samhället och inte bara vissa.

För det andra vill jag lyfta fram den faktiska tillgången till vissa digitala tjänster. Det jag tänker särskilt på är tillgången till digital signering via bank-id. I lagen lyfts det visserligen fram att användargränssnittet ska vara tillgängligt, men det ställs inte krav på att produkten som sådan ska vara tillgänglig för den som är funktionshindrad. Problemet är helt enkelt att den faktiska tillgången till bank-id är starkt begränsad för många grupper i dag.

I socialutskottets betänkande hänvisas det till att det redan pågår utredning kring digital autentisering och att tillgänglighetsaspekten är en viktig del. Gott så, men vi behandlar i dag den lagstiftning som ska sätta ramen för tillgången till tjänster och produkter. De står alltså inte i konflikt med varandra utan borde tvärtom vara en självklarhet att slå fast även i lagstiftningen.

För det tredje, herr ålderspresident, borde regeringen omgående tillsätta en utredning om eventuella behov av konsekvensändringar i tryckfrihetsförordningen och i yttrandefrihetsgrundlagen. Det finns en risk att den nya lagen kan hamna i normkonflikt med grundlagarna, vilket även påtalas av ett flertal parter. Det lyfts fram i den ursprungliga utredningen, det lyfts fram av Lagrådet, det lyfts fram av ett flertal remissinstanser, det lyfts fram av konstitutionsutskottet och - hör och häpna - det lyfts fram av regeringen själv i propositionen. Likväl blir slutsatsen att vi ska vänta och se. Bättre att förekomma än att förekommas. Därför borde frågan utredas nu direkt och inte först när problemet har uppstått, för vi vet alla att grundlagen alltid står över andra lagar vid en normkonflikt.

Övriga frågor som vi i Centerpartiet tycker att man borde ta upp i lagstiftningen handlar om bruksanvisningar och säkerhetsföreskrifter, där vi menar att det behövs ett explicit lagkrav på att även dessa ska vara tillgängliga samt att även nödkommunikation bör omfattas av den svenska lagen precis som direktivet föreskriver. Att vi i Sverige har ett avtal med SOS Alarm garanterar inte nödvändig robusthet över tid, vilket däremot lag och författning gör.

Herr ålderspresident! I Sverige ska man ha möjlighet att vara fullt ut delaktig i samhället även om man är äldre eller har en funktionsvariation. Utgångspunkten för en sådan delaktighet måste vara att det är samhället som anpassar sig till den enskilde och inte tvärtom. I många fall är detta en självklarhet. Bygger man en ny skola görs dörrarna breda nog för en rullstol, och det byggs ramper, hissar och dörröppnare. Bygger man en ny trottoar sätter man ut taktila ledstråk med vägledning och varningsfält. Bygger man ett nytt hus ser man till att det finns toalett och sovrum på entréplan och att trösklarna är lätta att ta bort vid behov. Lika självklart bör det naturligtvis vara att göra banktjänster, e-böcker och biljettautomater tillgängliga för alla. Det är ett viktigt steg på vägen mot ett inkluderande samhälle.

Herr talman! I tisdags hade den här regeringen suttit sex månader vid makten, men ännu har man inte lyckats prestera en proposition om att tillåta gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker. Frågan har utretts ordentligt, och man har konstaterat att det inte råder någon fara för folkhälsan eller för det statliga monopolet. Men ändå har man inte kommit till skott.

I tisdags avslog socialutskottet ett förslag från Socialdemokraterna om att begära ett förhandsutlåtande från EU-kommissionen i frågan, vilket vi ansåg vara helt onödigt. Riksdagen har alltså sagt nej till detta, men vi vet ändå inte var regeringen står någonstans när man står och stampar i frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Avser socialministern att begära ett förhandsutlåtande från EU-kommissionen för att fördröja införandet av gårdsförsäljning ytterligare? När kan vi förvänta oss en proposition på riksdagens bord?

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 21 under punkt 13 om sexuell och reproduktiv hälsa.

I Sverige har vi överlag en god folkhälsa, och vi har haft det under väldigt lång tid. Medellivslängden har ökat över tid, den allmänna skattningen av den egna hälsan har generellt sett varit god och är det fortfarande, rökningen har minskat under lång tid och många är engagerade i föreningslivet i Sverige. Likväl finns det utmaningar även hos oss, och jag ska fokusera på två av dessa utmaningar.

På den ena sidan av skalan har vi under många år kunnat se hur många ungdomar har ett allt sämre psykiskt mående, och inte minst kan vi se detta bland många unga flickor. På den andra sidan av skalan kan vi se att många äldre inte heller får det stöd och den hjälp som de behöver för att upprätthålla en god hälsa. Inte minst under coronapandemin framkom detta med väldigt stor tydlighet.

Herr talman! Under hösten och våren har det kommit flera larmrapporter om hur det står till på de statliga ungdomshemmen och framför allt i vården av unga flickor. Många känner sig otrygga, det förekommer kränkningar, det förekommer sexuella övergrepp och det förekommer en överanvändning av tvångsmetoder. Detta har väckt stor uppmärksamhet, och det är en fråga som bevakas nogsamt av socialutskottet.

Det största problemet är dock att så många av våra ungdomar över huvud taget hamnar på Sis-hem. Detta hänger ofta ihop med en lång historik av dåligt psykiskt mående där samhället inte har förmått att hjälpa den unge i tid. Ännu värre är det när det psykiska måendet leder till suicid. Självmord är alltjämt den vanligaste dödsorsaken i åldern 15-24 år.

Centerpartiet ser här ett stort behov av att samordna de instanser som i dag arbetar med barns och ungas välmående. Det handlar om mödra- och barnhälsovård, förskola, skola, elevhälsovård, socialtjänst, barn- och ungdomspsykiatri och ungdomsmottagningar. Men det handlar också om föreningsliv och civilsamhälle. Därför har vi lagt fram en lång rad förslag i flera olika utskott om hur man kan stärka ungdomars hälsa och psykiska mående. Vi ser även fram emot den kommande nationella strategin inom området psykisk hälsa och suicidprevention. Den är viktig, och den brådskar.

Utöver detta ser vi ett behov av att stärka tillgången och tillgängligheten till ungdomsmottagningar eftersom dessa spelar en väldigt viktig roll i att stärka ungdomars psykiska mående och att lotsa ungdomar rätt när de har behov av hjälp. Delar av Sverige består av glest befolkade områden där det kan vara långt till närmaste ungdomsmottagning. I andra delar av Sverige finns det kanske en geografisk närhet men i stället hinder i form av normer och social kontroll. Därför behöver ungdomsmottagningarna finnas tillgängliga i flera olika former. Det handlar självklart om fysiska mottagningar, men det handlar också om mobila mottagningar och om digitala mottagningar. Här vill vi från Centerpartiet att det tas ett helhetsgrepp för att alla ska ha nära tillgång till en ungdomsmottagning.

Herr talman! Vi är dessbättre, eller dessvärre, inte unga genom hela livet. Och det leder mig fram till den andra delen av mitt anförande.

Centerpartiet har flera gånger lyft fram behovet av ett samlat äldrehälsovårdsprogram i syfte att främja äldres hälsa. På samma sätt som det i dag är en självklarhet att vi har barnhälsovårdsprogram för att ge barn en god start i livet och förebygga framtida hälsoproblem borde det vara självklart att även äldre får samma stöd.

Vad är då ett äldrehälsovårdsprogram? Det handlar egentligen om tre saker: samtal, vaccinering och screening. Redan i dag är det ett flertal regioner som arbetar med riktade hälsosamtal för att i god tid kunna förebygga hälsoproblem när människor blir äldre. Region Halland erbjuder hälsosamtal för 40-åringar. Region Kronoberg erbjuder det för 50-åringar. Och Region Skåne erbjuder det för både 40- och 50-åringar. Detta är goda exempel som vi vill bygga vidare på. Det som vi vill komplettera med från Centerpartiet är just hälsosamtal från och med 70 års ålder. För många människor blir det ett stort skifte i livet när de lämnar arbetslivet bakom sig och börjar bygga upp nya vanor. Därmed är det också ett viktigt tillfälle för ett samtal där man kan reflektera över matvanor, fysisk aktivitet samt tobaks- och alkoholvanor i syfte att förebygga sådant som kan leda till sämre hälsa och sjukdomar. Det är också ett bra tillfälle att fånga upp den som har behov av stöd och hjälp på andra sätt.

Ett annat sätt att förebygga ohälsa hos äldre är att ta fram ett nationellt vaccinationsprogram mot de sjukdomar som vi vet utgör en stor risk för äldres hälsa. Det handlar exempelvis om säsongsinfluensa, pneumokocker och bältros. På samma sätt som vi arbetar med att bland barn skapa skydd mot farliga sjukdomar som de annars kan drabbas av under livet bör vi erbjuda de äldre ett bra skydd mot de sjukdomar som riskerar att bli allvarliga och ofta livshotande när kroppens egen motståndskraft har minskat.

Även screening för olika sjukdomar är något som i högre grad måste erbjudas även den som är äldre. Risken att utveckla bröstcancer upphör inte när man fyller 75 år, men det gör däremot möjligheten till mammografi. Från Centerpartiet menar vi därför att det behövs screeningprogram även för den som är äldre, exempelvis för bröstcancer.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att arbetet för en god folkhälsa måste pågå inom många delar av samhället. Även om denna debatt nu sker inom ramen för socialutskottets område handlar det i lika hög grad om kultur, utbildning och arbetsmarknad. Vi behöver över huvud taget bli bättre på att ta samlade grepp om viktiga frågor. Och folkhälsan är en sådan fråga - från barndom till ålderdom.

Fru talman! Det gläder mig att ledamoten hoppas att man kommer att göra en utredning om detta i framtiden, för ledamoten har alla möjligheter att trycka på för att en sådan utredning ska göras. Om ledamoten är beredd på det kan vi naturligtvis gemensamt författa inlägget till regeringen om att detta är behövligt. Det är som sagt många partier som vill se en sådan utredning och som vill se ett förslag på hur man kan få ett samlat vaccinationsprogram för de äldre.

Det är en fråga som är viktig. Ledamoten hänvisar till hur det kan se ut i enskilda kommuner - eller det är kanske mer i enskilda regioner - när det gäller hur man hanterar både kostnadsbiten och vaccinerbjudandena. Det är klart att detta i sig talar för en ojämlik vård. Det vi behöver i Sverige är en jämlik vård, och då behövs det mer av nationell styrning över vad som faktiskt ska erbjudas delar av befolkningen.

Vi såg inte minst under pandemin att äldre är en utsatt grupp. När man går in i ålderdomen uppfattar man inte alltid att man är utsatt och att kroppen har blivit skörare. Av just den anledningen är det många som avstår från viktiga vaccineringar, exempelvis vad gäller säsongsinfluensan. Därför finns det ett ännu större behov av just en nationell styrning när det gäller denna fråga.

Fru talman! Det gläder mig, som sagt, att ledamoten är positiv till en sådan här utredning. Jag är naturligtvis beredd att från Centerpartiets sida skriva under ett tillkännagivande till regeringen för att gemensamt trycka på i frågan.