Christofer Bergenblock

Fru talman! Tack, Dan Hovskär, för anförandet!

Kristdemokraterna säger att man gör allt för att intentionerna i lagen ska följas och att man inte är nöjd med hur det ser ut i dagsläget. Det är bra - ord och inga visor! Det finns en tydlighet i att detta behöver förändras.

När ledamoten läser upp väl valda delar ur de rapporter som har kommit och från det övervägande som majoriteten har gjort i betänkandet uppfattar jag dock inte att det är lika tydligt hur Kristdemokraterna egentligen ser på tillämpningen av lagstiftningen i dag. Vi har ju, som sagts tidigare, fått signaler hela året om att den tillämpning som görs av Försäkringskassan inte följer riksdagens intentioner. Vi har också fått bekräftat i rapporten från Försäkringskassan själv i oktober att man har tolkat lagen på ett annat sätt än vad som var riksdagens intention. Detta bekräftas i januari av ISF i deras rapport, där man konstaterar att lagen är otydlig vilket kan ha föranlett att Försäkringskassan gör för stora avdrag.

Alldeles nyss hörde vi dock Moderaternas Malin Höglund säga i talarstolen att hon inte vill slå fast att Försäkringskassan faktiskt gör någon annan tolkning än den som var riksdagens intention och att det är därför som regeringen nu ger analysuppdraget.

Mot bakgrund av det tycker jag att det är lite tveksamt var regeringspartierna står i den här frågan, och min fråga till Kristdemokraterna är därför: Delar Kristdemokraterna uppfattningen att det fortfarande är oklart om hanteringen är felaktig?

Fru talman! Jag noterar att jag inte fick svar på frågan om Moderaterna delar uppfattningen att den här lagstiftningen tillämpas på ett annat sätt än vad som var riksdagens intention.

Fru talman! Både jag och ledamoten har varit med i många panelsamtal, diskussioner och debatter med funktionsrättsorganisationer och assistansanordnare. Det har också varit intervjuer och annat i olika sammanhang. Jag har nog uppfattat Moderaterna som det parti som varit mest otydligt med om de anser att hanteringen är felaktig eller inte från Försäkringskassans sida i förhållande till det som var riksdagens intention när lagen fastställdes.

Ledamoten hänvisade till den förnyade analys som ska göras på Socialdepartementet, och i det uppdraget står det faktiskt att man ska utreda om det är en felaktig hantering i förhållande till riksdagens intention. Och då har vi redan fått rapport på rapport och signal på signal om att detta inte följer den intention som riksdagen hade! Även Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har varit väldigt tydliga med att det inte är vad riksdagen menade. Men jag uppfattar att Moderaterna slirar lite på den frågan. Det kanske hänger ihop med att socialtjänstministern har samma partibeteckning som ledamoten att man nu behöver utreda det här en gång till i Regeringskansliet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det schabloniserade föräldraavdraget

Min fråga tål att upprepas. Anser Moderaterna att den hantering som i dag sker av föräldraavdraget är i linje med vad riksdagens intention var?

Fru talman! Det är faktiskt bråttom med en förändring vad gäller föräldraavdraget inom personlig assistans. Anledningen är att bedömningar görs kontinuerligt från Försäkringskassans och i viss mån också från kommunernas sida som innebär att barn inte får den tid de egentligen har rätt till utifrån riksdagens intention. Försäkringskassan tillämpar en form av dubbelt avdrag.

Detta uppmärksammades väldigt tidigt under förra året av assistansanordnare och funktionsrättsorganisationer, och signaler kom kontinuerligt under hela året. Under den allmänna motionstiden hade vi fortfarande inte fått någon officiell rapport som bekräftade att det var så, men den 23 oktober fick vi det från Försäkringskassan. De slog fast att de gör rätt och att lagstiftaren har fel - eller rättare sagt att om lagstiftaren tycker något annat får man ändra i lagstiftningen, därav det förslag till utskottsinitiativ som Centerpartiet lade fram.

Bilden av att det här hanteras felaktigt och att det görs för stora avdrag bekräftades av ISF i januari i år. Frågan är hur länge vi ska vänta på ett agerande och hur mycket som ska utredas. Socialtjänstministern gav i uppdrag till Försäkringskassan i december att utreda detta en gång till. Nu har socialtjänstministern sagt att det ska analyseras och utredas ytterligare en gång för att ta reda på om det faktiskt är felaktigt, och att man vid behov ska göra förändringar.

Fru talman! Min fråga till Moderaterna är om de delar uppfattningen att den här lagstiftningen tillämpas felaktigt. Är svaret ja eller nej?

Fru talman! Det finns ingen tvekan om att svensk sjukvård har många utmaningar. Och det ser ibland olika ut i olika regioner, på ett sätt som inte är försvarbart. Så visst finns det anledning att titta på starkare nationella riktlinjer i olika delar.

Men man bör inte minst ge regionerna goda förutsättningar att bedriva sin verksamhet. Det tror jag är en av de viktiga bitarna. Vi måste titta på både och. Det får se olika ut i landet när det gäller hur man organiserar och sköter sin verksamhet, men som patient ska man naturligtvis kunna förvänta sig samma kvalitet.

I dag befinner regionerna sig i en brant ekonomisk utförsbacke. Man beräknar ett underskott på 24 miljarder kronor för innevarande år. Svaret på det blev 6 miljarder från regeringen. Trots att statsministern har suttit i tv-soffan och lovat att det inte ska bli några uppsägningar i svensk sjukvård återkom regeringen med 6 miljarder kronor, det vill säga en fjärdedel av det som regionerna egentligen behöver.

Nästan mer intressant än den fjärdedelen av pengarna till regionerna är den effektiviseringsdelegation som regeringen tillsätter. Den ska ta över ansvaret och titta på hur regionerna kan effektivisera sina verksamheter. Regeringen har av någon anledning inte förtroende för att regionerna klarar det själva.

Fru talman! Min avslutande fråga till Kristdemokraterna är: Varför saknar Kristdemokraterna tilltro till sina egna regionala politiker när det gäller att sköta verksamheten med de ekonomiska stöd de får från staten?

Fru talman! I kommunerna bygger vi Sverige, oavsett om det är primärkommunerna eller sekundärkommunerna vi talar om, det vill säga kommunerna eller regionerna.

Ledamoten Brunegård anför att regionerna sköter hälso- och sjukvården, kollektivtrafiken och den regionala utvecklingen. Men det är allmänt känt att Kristdemokraternas ingång vad gäller regionerna faktiskt är att helt och hållet plocka bort hälso- och sjukvården från regionernas ansvar.

Vårdansvarskommittén har två uppdrag. Det ena är att titta på helheten, om hela hälso- och sjukvårdsområdet ska förstatligas, och därefter, om man kommer fram till att så inte är fallet, om det är andra delar som behöver mer av statlig styrning. Men den första frågan är helt och hållet dikterad av Kristdemokraterna, för ett av deras vallöften var att förstatliga hälso- och sjukvården. Om man skulle göra det sitter regionerna kvar med bara kollektivtrafikansvaret och den regionala utvecklingen. Det blir inte mycket till regioner, kan vi konstatera, om det inte ska ske andra stora förändringar, vilket jag inte har uppfattat.

I kommunerna bygger vi Sverige. Men vad jag förstår gäller det, utifrån Kristdemokraternas ingång, inte sekundärkommunerna.

Fru talman! Min fundering och fråga till Kristdemokraterna är: På vilket sätt kommer det att hjälpa den svenska hälso- och sjukvården, stärka demokratin i Sverige och göra så att medborgarna får en närmare möjlighet till ansvarsutkrävande om hela hälso- och sjukvårdssektorn flyttas över till statlig nivå?

Herr talman! Jag har förståelse för ledamotens oro, men om man stannar vid oron och inte vågar testa nya modeller för att man tror att de kanske kan leda till problem i slutändan är det klart att utvecklingen kommer att stå still.

Vi har redan i dag flera olika sätt att samverka mellan kommuner. Vi har gemensamma kommunalförbund och gemensamma nämnder kommuner emellan. Vi har också avtalsskrivning, exempelvis om gemensamma tjänster, precis som ledamoten säger. Det vi vill pröva från Centerpartiets sida är att bygga ut de här möjligheterna ytterligare.

Vid sidan av de utredningar som redan är gjorda och finns på plats och hanteras i Regeringskansliet ser vi att det också skulle vara bra att göra ett större frikommunförsök på samma sätt som man gjorde på 80-talet. Det innebär att man ger möjlighet till kommunerna att själva komma fram till förslag och idéer inom de ramar som staten har satt för att testa hur det skulle kunna se ut och sedan drar slutsatser av det för att titta på om man ska göra ändringar i författningen i slutändan. Det tror vi är en väldigt bra väg framåt för att pröva de möjligheter som finns.

Jag tror att man ska tänka mer på de långsiktiga linjerna, som socialdemokraten var inne på tidigare - hur skapar vi långsiktiga spelregler för våra kommuner och regioner att fungera trots deras väldigt olika storlek och förutsättningar? Då får vi inte fastna i oro och ångest över de här förändringarna utan måste våga öppna våra sinnen och se de möjligheter som finns.

Herr talman! Tack för frågan, Mattias Eriksson Falk! Det vi i Centerpartiet pekar på här är inte den kompletta lösningen, naturligtvis, utan vår intention är att det ska bli enklare att fungera som liten kommun i Sverige i dag.

Ledamoten lyfte själv fram en del av de problem som finns med att rekrytera spetskompetens. Jag märker väldigt tydligt att ledamoten däremot inte lyfter fram problemet med att rekrytera även baskompetens, som i exemplet Harads, där ju Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen har försvårat oerhört mycket för flera offentliga arbetsgivare - för att inte tala om alla de privata arbetsgivare som vänder sig mot det här. Det är möjligen ett litet sidospår i diskussionen, men det är en av utmaningarna kommunerna står inför.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala och regionala frågor

Fördelningen av kostnader och ansvar i de här frågorna är naturligtvis någonting som man behöver titta närmare på. Det finns en problematik redan i dag om vilken av kommunfullmäktigeförsamlingarna som sitter med det politiska ansvaret när man har ett förbund mellan två eller flera kommuner. Det är klart att det är någonting man får hantera i dag. Det finns naturligtvis risker när man flyttar över ett ansvarsområde från en kommun till exempelvis en region, men likväl är det så att vi måste titta på alla möjligheterna.

Just att flytta ansvar från kommuner till regioner tycker jag är ett rätt bra exempel. Vi sitter ju med djurskyddsansvaret på regional nivå i dag, men vi kunde likaväl sitta även med hälsoskyddsansvar och miljöansvar under förutsättning att man kunde flytta över verksamheten. Det skulle inte göras i alla kommuner utan bara i dem där det behövs. Då hade det möjligen varit så att man fått utkräva ansvar av regionerna i slutändan. Men detta är frågor man måste titta närmare på, och det får man ha stor respekt för.

Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 2 under punkt 2 om nytt frikommunförsök.

I Sverige har vi 290 kommuner med fullständigt olika förutsättningar. Det är kommuner i våra befolkningstäta storstäder och glesaste glesbygder, kustkommuner och skogskommuner, kommuner med vidsträckta slättlandskap och kommuner med fler vattendrag än invånare, småföretagartäta tillväxtkommuner och kämpande småortskommuner. Det är också kommuner där årets första rabarber snart går att skörda och kommuner där rabarbern fortfarande ligger gömd under ett djupt snötäcke.

I vår största kommun bor nästan 1 000 000 invånare och i vår minsta bara 2 400. Sverige har 19 kommuner med en befolkning på mer än 100 000 invånare och 72 kommuner med en befolkning på färre än 10 000 invånare. Men oavsett om det bor 2 400 personer i kommunen, som i Dorotea, eller 989 000, som i Stockholms stad, har man precis samma uppdrag.

Herr talman! Från Centerpartiets sida ser vi att många små kommuner på Sveriges landsbygder får kämpa hårt. Trots att skatten ofta är hög är det svårt att leverera den välfärd som medborgarna kan förvänta sig. Ofta är det svårt att rekrytera personal, oavsett om det handlar om miljöskyddshandläggare, personal till ett äldreboende eller ny kommunchef.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala och regionala frågor

I flera av våra Norrlandskommuner konkurrerar man dessutom med stora arbetsgivare som har möjlighet att erbjuda helt andra löner och villkor än det offentliga. I den här situationen väljer regeringen att försvåra ytterligare genom lönegolv för arbetskraftsinvandring. Vi hörde nog alla den uppgivna enhetschefen på ett äldreboende i Harads i Norrbotten som skulle tvingas avsluta elva anställningar på grund av det lönegolv som regeringen genomförde i höstas. Inte hade hon några andra sökande till de här tjänsterna, och inte blev hon tröstad av arbetsmarknadsministerns arroganta och verklighetsfrånvända svar i TV4 om att hon i stället kunde rekrytera arbetslösa ifrån Alingsås eller Askersund när regeringen tvingar bort hennes nuvarande personal.

Det är inte bara personal till verksamheterna som kan vara svårt att rekrytera, utan det är ofta också en utmaning att tillsätta de politiska förtroendeuppdrag som följer av att driva en kommun - särskilt om man känner att det saknas stöd från den centrala nivån.

Vad är då lösningen på de här utmaningarna? Vi hör med jämna mellanrum att svaret skulle vara kommunsammanslagning, storregioner eller centralisering. Det är att göra det väldigt enkelt för sig. Om kommuner och regioner vill gå samman ska de naturligtvis få göra det, men att staten skulle tvinga fram den formen av samgående leder inte till något gott.

Att centralisera verksamheter är också en populär politisk lösning som sällan leder framåt. En gigantisk omorganisation av svensk skola eller svensk sjukvård är det sista de här verksamheterna behöver. Vad de däremot behöver är resurser, och där ser vi ju att regeringen inte förmår leverera.

Herr talman! Det Centerpartiet vill öppna för är att på samma sätt som våra kommuner ser helt olika ut måste också lösningarna få se olika ut. Vi vill därför öppna för större flexibilitet och differentiering mellan kommuner beroende på deras stora olikheter. Redan i dag finns det möjligheter för kommuner att samverka genom kommunalförbund, gemensamma nämnder och viss form av avtalssamverkan.

Centerpartiet föreslår helt enkelt att man tittar på hur möjligheterna kan byggas ut ytterligare för att ge små kommuner bättre förutsättningar att fördela ansvar mellan sig och även möjliggöra för kommuner att gemensamt lämna över ansvar från den kommunala nivån till regionen. Det kan till exempel gälla det kommunala ansvaret för miljö- och hälsotillsyn. Exakt hur de här möjligheterna ska utformas hänger delvis ihop med Centerpartiets andra förslag.

Under 80-talet genomfördes ett stort så kallat frikommunförsök inför 1991 års revidering av kommunallagen. Syftet var att göra det möjligt för kommuner och landsting att på försök undantas från specifika statliga regler. Centerpartiet vill nu öppna den här dörren igen och genomföra ett nytt, mer långtgående, frikommunförsök i syfte att testa de tankar och idéer som finns om utveckling på kommunal och regional nivå. Försöksverksamheternas syfte ska vara att stärka kommunsektorns kapacitet, kompetenskraft och självstyre.

En av de saker vi gärna vill se prövade är möjligheten till förenklade beslutsprocesser i små kommuner. Exempelvis skulle det kunna handla om direktvalda kommunstyrelser, där man helt enkelt har kommunstyrelse och kommunfullmäktige i ett. Det finns även många andra idéer som kan vara värda att pröva. Det viktigaste i det här sammanhanget är att initiativet kommer underifrån.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala och regionala frågor

Herr talman! Centerpartiet har en lång rad förslag om hur vi kan skapa bättre förutsättningar på landsbygden. Sverige är ett vidsträckt land med olika klimat, miljöer, befolkningstäthet och förutsättningar. I Centerpartiet ser vi denna mångfald som en stor tillgång och inte som ett hinder. Av den anledningen vill vi också ge kommuner och regioner större möjlighet att hitta nya lösningar för de offentliga uppdragen genom större differentiering och ett omfattande frikommunförsök. Det kan skapa mer jämlika förutsättningar att sköta det kommunala uppdraget oberoende av om man bor i Dorotea eller i Stockholms stad.

Herr talman! Jag tackar för svaret på repliken. Jag sitter som ordinarie ledamot i socialutskottet. Där har vi för vana att ta replik på varandra. Jag kanske för över detta som ersättare i konstitutionsutskottet i denna debatt. Det är ofta i de här debatterna som man kan känna på och pröva varandras ingångar.

Herr talman! Det gläder mig att Socialdemokraterna är tydliga med att de inte längre vill centralisera mer makt till den statliga nivån. Den formen av förslag hör vi med jämna mellanrum från liberaler, som vill centralisera hela skolväsendet till staten, och kristdemokrater, som vill centralisera hela sjukvården till statlig nivå. Det löser inte någon form av problem över huvud taget. Gigantiska omorganisationer mår samhället knappast bra av.

Vi måste däremot vara öppna och pröva nya idéer och grepp och försöka hitta vägar framåt när det gäller de stora olikheter som finns mellan kommuner och regioner i dag. Just därför lyfter vi fram frikommunförsöket som genomfördes under en väldigt lång period, i princip hela 80-talet. Det resulterade i förslag och förändringar i början av 90-talet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala och regionala frågor

Även om Socialdemokraterna inte ställer sig bakom motionsyrkandet i kammaren i dag kan det finnas anledning att fundera på och ta den diskussionen med sig tillbaka till partiet. Ett nytt frikommunförsök, där initiativet till stor del kommer underifrån, tror jag skulle gagna utvecklingen i våra kommuner, som ser så olika ut.

Herr talman! Tack för anförandet, Peter Hedberg! Det känns roligt att du lyfte upp de bitar från Centerpartiets förslag som du tycker är bra. Det gäller tankarna om att differentiera möjligheterna till olika former av verksamheter i kommunerna eller asymmetriskt ansvar, som det kallas i betänkandet.

Precis som ledamoten lyfter fram ser det väldigt olika ut i våra kommuner. Ledamoten själv kommer från Kramfors som har ungefär 18 000 invånare. Det sträcker sig från 2 400 invånare i Sveriges minsta kommun upp till nästan 1 miljon i den största. Det är inte konstigt att förutsättningarna ser väldigt olika ut mellan Dorotea, Kramfors, Varberg och Stockholm.

Likväl väljer Socialdemokraterna att rösta nej till de förslag som Centerpartiet lyfter fram. Jag förstår att en del av det är kopplat till Kommunperspektivutredningen, som tar upp delar av detta. Den skulle i förlängningen kunna innebära genomförande av en del av de förslag som Centerpartiet lyfter fram.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala och regionala frågor

Ledamoten tog dock inte upp ett av Centerpartiets förslag som inte nämns av Kommunperspektivutredningen: ett nytt frikommunförsök. Socialdemokraterna stod bakom det frikommunförsök som genomfördes under hela 80-talet och som resulterade i den nya kommunallagen från 1991.

Min fråga till Socialdemokraterna och ledamoten blir alltså: Varför ställer Socialdemokraterna inte upp i dag på ett motsvarande och kanske ännu mer omfattande frikommunförsök för att ge kommuner som till exempel Kramfors möjlighet att hitta nya vägar i styret av sin verksamhet?

Herr talman! Jag hoppas att statsministern någon gång har varit i Halland på besök. Det är ett län med stora skogar, vida åkerfält och lång kustremsa. Detta innebär att två av de stora näringarna i Halland är besöksnäringen och de gröna näringarna.

Många företag i dessa branscher har svårt att förstå att regeringen försöker motverka deras verksamheter och undrar varför. För ett år sedan höjdes arbetsgivaravgifterna för unga, vilket slog hårt mot besöksnäringen. I höstas höjdes lönegolvet för arbetskraftsinvandring, vilket slog hårt mot båda branscherna. Nu tänker regeringen försvåra ytterligare genom ett lönegolv på 34 200 kronor och införande av en politiskt styrd arbetsmarknadsprövning för eventuella undantag.

Min fråga är: Varför anser statsministern att politiker och byråkrater är mer lämpade att avgöra vem som ska anställas av en restaurang eller ett lantbruk än den enskilda företagaren?

Fru talman! Återigen har det visat sig att Försäkringskassan har stora problem med hantering av ärenden när det gäller personlig assistans. Den 3 januari riktade Justitieombudsmannen svidande kritik mot deras hantering av kontrollärenden. Man skrev att det framstår som att myndigheten undanhåller underlag och verkar i det fördolda.

Detta är naturligtvis en oerhört skarp kritik mot en statlig myndighet som har att hantera ärenden gällande människor som redan befinner sig i en utsatt situation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Jag ställde häromdagen en skriftlig fråga till statsrådet Anna Tenje om detta men fick tyvärr inget tydligt svar tillbaka. Därför ger jag nu statsrådet en ny möjlighet att svara på frågan: Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att försäkra sig om att Försäkringskassan arbetar på ett rättssäkert sätt kring personlig assistans - mot bakgrund av den svidande kritik som JO har riktat mot Försäkringskassan?

Fru talman! Jag noterar att statsrådet uppenbarligen inte känner någon oro över det som statliga Vattenfalls vd sagt med tydlighet i Ekots lördagsintervju - att med de förutsättningar som regeringen nu har gett är det väldigt osäkert om man går vidare med de stora havsbaserade vindkraftsprojekten.

Samtidigt vet vi allihop i den här kammaren att de projekten behöver genomföras. Vi måste ha en utökad elproduktion i det här landet fram tills eventuell ny kärnkraft finns på plats, för vi vet inte när den finns eller ens om den finns. Även där var Anna Borg rätt tveksam eftersom det, som hon sa, inte kommer att gå att bygga någon ny kärnkraft i Sverige på kommersiella grunder. Det finns ingen möjlighet, utan principen med riskdelning och finansieringsdelning med staten är en nödvändighet för att kunna gå vidare även med kärnkraften.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det vi har som ligger om hörnet är den havsbaserade vindkraften, och det är därför det är så viktigt att regeringen ser till att bli en möjliggörare för den. Det är bra med de utredningar som har satts igång nu, men det är bättre att fatta beslut om effektivare hantering av till exempel tillståndsprocesserna och ännu bättre att faktiskt fatta beslut om ny havsbaserad vindkraft. Det ligger sex ansökningar direkt på regeringens bord och ytterligare sju stycken fördelade på länsstyrelserna som väntar på beslut.

Vi behöver se till att det här möjliggörs, men det regeringen hittills har gjort är att försvåra genom att ändra de ekonomiska förutsättningarna. Man kan tycka vad man vill om den överenskommelse som fanns från 2016, men det var långsiktiga spelregler som marknaden hade och som regeringen ändrade och tog ifrån den. Därav kommer den osäkerhet som finns för den havsbaserade vindkraft som vi så väl behöver i Halland, i Kattegatt och i övriga delar av landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar Ebba Busch för svaret.

Ja, det handlar om vad elsystemet behöver. Så är det definitivt. Elsystemet behöver framför allt mer el, och el behöver levereras alla dagar året runt. Vi kan dock konstatera att inget av de energislag vi har levererar el året runt, mer än möjligen vattenkraften. Kärnkraften gör det inte. Den står ju still med jämna mellanrum. Vindkraften gör det inte heller, av den anledningen att den i viss mån är väderberoende.

Dock är den havsbaserade vindkraften inte alls så väderberoende som den landbaserade vindkraften. Där har vi i stort sett en produktion året runt.

Det är bra att vi har olika ägg i korgen så att vi kan producera el på olika sätt och på det viset också komplettera. Vi behöver kärnkraften framöver; det är ingen tvekan om det. Men det som har den stora potentialen just nu är vindkraften, både den landbaserade och den havsbaserade. Framför allt finns det väldigt stora möjligheter i den havsbaserade vindkraften, som inte på samma sätt stör människor i deras boendemiljöer.

Fru talman! Ministern säger att regeringen nu har intagit ett teknikneutralt förhållningssätt. I svaret på interpellationen säger ministern också att regeringens utgångspunkt är att alla produktionsslag ska bära sina egna kostnader. Jag tycker att det hade varit mer rimligt, fru talman, om hon hade varit tydlig med att man förhåller sig kostnadsneutral till de olika kraftslagen och därmed kan konstatera att just anslutningarna är någonting som nätägaren bör stå för och inte de enskilda produktionsanläggningarna. Oberoende av om det är vattenkraft, kärnkraft eller vindkraft vi bygger ut hade det varit ett neutralt sätt att förhålla sig.

Däremot är ju inte regeringen kostnadsneutral i förhållande till de olika kraftslagen. Regeringen har varit väldigt tydlig med att man är beredd att pytsa in 400 miljarder i statliga kreditgarantier för att säkra kärnkraftens möjlighet att byggas ut. När det sedan konstateras att det ändå inte kommer att gå att bygga ut kärnkraften ens med dessa 400 miljarder sätter man igång en utredning på uppdrag av finansmarknadsminister Niklas Wykman för att titta på riskdelnings- och finansieringsmodeller för kärnkraften som i slutändan, om man tittar på hur det ser ut i andra länder, kommer att innebära stora statliga subventioner av kärnkraften.

Det är inte kostnadsneutralt. Det är inte teknikneutralt. Tvärtom väljer man då väldigt tydligt att favorisera ett kraftslag framför andra. Man ger kärnkraften ett slags ekonomisk gräddfil i systemet.

Likväl ligger investeringarna i kärnkraften rätt långt bort i tiden. Framför allt ligger det väldigt långt bort i tiden att vi har någon effekt in på nätet.

Det vi däremot ser nu är att det finns möjlighet att få igång utbyggnaden av den havsbaserade vindkraften på riktigt. Frågan är hur regeringen kommer att se till att möjliggöra detta. Tar man inte den kritik och den oro på allvar som Vattenfalls vd Anna Borg meddelade i början av december är det oroande. Risken finns att såväl Kattegatt Syd och Kriegers flak som alla de andra stora projekten inte blir av med regeringens politik. Jag vill därför gärna veta hur regeringen nu ser till att genomföra fler av dessa projekt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Världen befinner sig i en klimatkris, och 2023 uppmättes som det varmaste året hittills sedan mätningarna började. Av detta märktes i stort sett ingenting i den klimathandlingsplan som regeringen presenterade i december. I stället för att man tar tag i problemen leder regeringens politik till ökade utsläpp av koldioxid - omkring 50 miljoner ton koldioxidekvivalenter fram till 2030 - när vi i stället behöver minska på utsläppen. Det blev ingen klimatplan; det blev en utredningsplan.

Däremot, fru talman, är jag överens med regeringen om behovet av att bygga ut svensk elförsörjning. Totalt sett ser vi att behovet av el sannolikt kommer att fördubblas framemot 2040-2045. År 2023 producerade Sverige 170 terawattimmar, varav 20 procent gick på export netto. Fram till 2045 beräknas vi behöva åtminstone 300 terawattimmar själva. Det behövs för att klara elektrifieringen av fordonsflottan, produktionen av fossilfritt stål, tillverkningen av batterier med mera. Förutsättningen för att klara den gröna omställningen är alltså en ordentlig utbyggnad av fossilfri och förnybar elproduktion.

Alla fossilfria källor behövs; det har även regeringens företrädare sagt. Men frågan utifrån interpellationen är ändå om de verkligen menar det. Det råder stor konsensus om att land- och havsbaserad vindkraft är den energikälla som har störst potential på kort och medellång sikt att växa ordentligt. Kanske kan vi ha ny kärnkraft om 10, 15 eller 20 år, men fram till dess måste fokus ligga på att släppa fram det som är möjligt. Och där spelar den havsbaserade vindkraften en helt avgörande roll.

Det var därför med bestörtning som branschen mottog beskedet om de förändrade villkoren när regeringen beslutat att kostnaderna för att ansluta de nya parkerna till stamnätet skulle belasta projekten i stället för Svenska kraftnät, så som det var sagt sedan tidigare i Energiöverenskommelsen. Detta betecknades med rätta som en del i det kulturkrig som Tidöpartierna har bedrivit mot vindkraften där ledande företrädare har ägnat valrörelsen åt att polarisera mellan kraftslagen och benämnt vindkraften i termer av oändliga stålskogar av vindkraftverk som ska tryckas på svensken.

Den 2 december frågades Vattenfalls vd Anna Borg ut i Ekots lördagsintervju och meddelade då att det inte alls är säkert att deras havsbaserade vindkraftsprojekt kommer att bli av utifrån de nya förutsättningar som regeringen nu gett. I första hand talade Anna Borg om just Kriegers flak, som statsrådet nämnde, som är tänkt att producera 2,7 terawattimmar. Men i förlängningen handlar det också om det stora projektet Kattegatt Syd utanför Hallandskusten med en tänkt produktion på 5 terawattimmar.

Anna Borg förslog även en lösning som statsrådet är väldigt tydlig med att man inte har tänkt använda sig av. Den går ut på att exploatören bygger anslutningarna och sedan säljer dem till Svenska kraftnät, så som har gjorts i andra länder.

Min andra fråga handlade om vad regeringen tänkt göra för att säkra utbyggnaden av den havsbaserade vindkraften i Kattegatt och i övriga delar av landet. Där tycker jag att svaret var något otydligt. Jag återkommer därför till frågan: Vad avser regeringen att göra för att säkra den nödvändiga utbyggnaden av den havsbaserade vindkraften?

Herr talman! Det är intressant att höra att man från regeringens sida ser de problem som finns med tolkarna i dag och att man har en utredning om ett förslag som, om det genomförs, kommer att försvåra ytterligare när det gäller möjligheten till tolk. Verkligheten rimmar väldigt dåligt med det som utreds.

Sedan vet vi alla i denna kammare att detta är ett beställningsjobb från Sverigedemokraterna som regeringen är tvingad att utföra. Men är det ändå inte dags att skrota förslaget på en gång? Det är ju ett oerhört dåligt förslag.

Herr talman! Tidöpartiernas förslag om att avgiftsbelägga användning av tolk inom vården har tillsammans med den föreslagna angiverilagen hört till det som har kritiserats allra mest, inte minst från läkare och sjuksköterskor. Framför allt har kritiken handlat om att många sannolikt kommer att välja bort möjligheten att ha tolk, vilket hotar både arbetsmiljön och patientsäkerheten.

Nu visar en ny rapport från Semantix att det dessutom kommer att bli en dålig ekonomisk affär för kommuner, regioner och stat - dels i form av ökade administrativa kostnader, dels i form av felbehandlingar och vårdskador.

Min fråga till statsrådet Acko Ankarberg Johansson är: Är det inte nu dags för regeringen att skrota detta oerhört dåliga förslag?

Fru talman! Vi var nog många som chockades i helgen av det frontalangrepp som Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson gjorde mot Sveriges religionsfrihet genom att föreslå rivning av moskéer och nedtagande av muslimska symboler i stadsbilden. Detta bidrar till ytterligare stigmatisering av vår muslimska minoritet och spär på den utbredda islamofobi som finns i samhället. Vidare är Åkessons uttalande skadligt för både Sverige och svensk säkerhet. Det är uppenbart att detta skadar den pågående Natoprocessen och bidrar till att försvåra säkerhetsläget ytterligare för våra svenska medborgare.

Min fråga till vice statsminister Ebba Busch är: Vad avser regeringen att göra för att minimera den skada som Sverigedemokraternas uttalande har medfört för Sveriges internationella anseende och för svenska medborgares säkerhet?

Herr talman! Det är glädjande att Kristdemokraterna inte vill förstatliga svensk äldreomsorg. Det tror jag, ärligt talat, inte att något parti vill.

Men jag lägger märke till att ledamoten lyfter fram att det behövs mer stöd och hjälp till kommunerna i detta arbete.

Det som Riksrevisionen föreslår med en nationell handlingsplan handlar inte om att ta över ansvaret för äldreomsorgen utan om att ge kommunerna mer stöd och hjälp, precis som ledamoten själv uttrycker det.

Då blir det väldigt märkligt för mig att man inte har ställt sig bakom det väldigt tydliga förslaget från Riksrevisionen om att ta fram en nationell handlingsplan som stöd och hjälp till kommunerna för att få den trygga, kvalitetssäkrade och goda äldreomsorg som våra gamla i Sverige förtjänar.

Herr talman! Jag återupprepar därför min fråga: Varför kan inte Kristdemokraterna ställa sig bakom Riksrevisionens förslag om en nationell handlingsplan för kvalitet i svensk äldreomsorg?