Christofer Bergenblock

Herr talman! Det finns naturligtvis delar som mår bättre av en starkare nationell styrning. Det kan handla om läkemedel, vaccination och luftburna transporter. Men för att få en fungerande sjukvård i hela landet behövs i grunden också en närhet till medborgarna och patienterna. Det är den man slår sönder genom ett totalt statligt övertagande av vården.

Ibland blandar regeringen ihop resurserna till vården med organisationen av vården. Vi hörde ju också i Christian Carlssons anförande att regeringen fortsätter att stärka hälso- och sjukvården ekonomiskt. Jag är inte säker på att vare sig personal eller patienter helt och hållet känner igen sig i beskrivningen.

Vid halvårsskiftet i år fanns 3 000 varsel inom svensk hälso- och sjukvård. Och apropå vårdköerna sa partiledaren Ebba Busch, som ledamoten säkert är väl bekant med, 2022 att folk tvingades vänta i kö olagligt länge med tanke på vårdgarantin. I augusti 2022 handlade det om 85 000 personer. I dag har drygt 89 000 väntat längre än de 90 dagarna, trots regeringsskiftet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Hur kan regeringen anse att den tillför de resurser som behövs till den svenska sjukvården när köerna de facto blir längre i stället för kortare? Hur kan man gömma sig bakom idén om att vi någon gång i framtiden ska förstatliga hälso- och sjukvården och på det viset lösa alla de problem vi ser här och nu? Det är inte att ta ansvar. Ledamoten får väldigt gärna förklara för mig, herr talman, hur man har tänkt ta ansvar med de resurser man tillför när vårdköerna de facto ökar.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill tacka ledamoten Christian Carlsson för anförandet.

Jag tycker att det är bra att regeringspartierna säger att de vill fortsätta stärka hälso- och sjukvården både ekonomiskt och organisatoriskt. Däremot ser jag kanske inte att det speglas lika bra i innehållet i den politik som regeringspartierna för fram.

Jag startar i den organisatoriska frågan. Där hör vi gång på gång Kristdemokraterna lovorda ett förstatligande av den svenska sjukvården. Det är väldigt enkelt att gömma sig bakom det. Man tillsätter en utredning, som kommer att vara klar lagom till att vi är framme vid nästa val, och då kan man säga att man ska genomföra ett förstatligande.

Alla vet egentligen att det inte kommer att gynna någon. Det kommer framför allt inte att gynna de människor i Sverige som är längst ut i periferin. En centraliserad makt har aldrig varit till förmån för dem som bor i Sveriges landsbygder och glesbygder. Men den tilltro som Kristdemokraterna har till att om allting styrs av en generaldirektör i Stockholm så kommer det att ordna upp sig är förbluffande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Det som behövs är ett incitament för regionerna att arbeta med en stärkt hälso- och sjukvård. Vissa saker behöver mer nationell styrning; det är vi helt överens om. Men att kasta in svensk sjukvård i den största omorganisationen någonsin och förflytta 500 000 människor från regional anställning till statlig anställning kommer bara att innebära kaos.

Kan ledamoten förklara på vilket sätt svensk sjukvård kommer att gynnas av denna gigantiska omorganisation?

Fru talman! Det stämmer, precis som sjukvårdsministern säger, att interpellationen lämnades in långt innan presskonferensen kring angiverilagen hölls i tisdags.

Nu har regeringen hållit presskonferensen, och alla de som har protesterat mot förslaget har kunnat andas ut. Det har varit många som har gjort det ända sedan Tidöpartierna lyfte upp detta som en punkt i Tidöavtalet och tillsatte utredningen. Det har varit läkare, lärare, sjuksköterskor, undersköterskor, fritidspedagoger, bibliotekarier och socionomer som har protesterat mot en eventuell kommande angiverilag. Alla de tre centralorganisationerna, LO, TC och Saco, har protesterat högljutt. Ett flertal av de politiska partierna har också gjort det.

Hundratusentals människor har ägnat sig åt att protestera mot detta. Det har skapat en enorm oro bland alla dessa personer, inte minst inom hälso- och sjukvården.

Mot denna massiva rörelse av protester lade i alla fall inte utredaren fram ett förslag om att införa en bred angiveriplikt utan höll sig till några få statliga myndigheter som ska utbyta information.

Det är skönt, för många hade också konstaterat att det här strider mot deras yrkesetik inom vården eller, för all del, inom skolans område. De hade också sagt att de inte kommer att ställa upp på detta även om det blir lagstiftning. Av den anledning petade Tidöpartierna också in ett tilläggsdirektiv till utredningen om att utreda konsekvenser för den som eventuellt skulle bryta mot en sådan här angiverilag. Nu blev inte utredarens förslag att införa informationsplikt eller angiveri för de här yrkesgrupperna, och det var som sagt många som andades ut.

Men frågan är om man slutgiltigt kunde andas ut i tisdags, för det är inte nödvändigtvis så att regeringen följer det som en utredare föreslår. Vi kan konstatera att det för inte alls länge sedan kom en utredning om återvändarbidrag där detta bidrag sågades fullständigt av utredaren, som konstaterade att det både var ineffektivt och riskerade att leda till ytterligare polarisering i samhället. Men likväl återkom regeringen strax därefter och införde ett återvändarbidrag på 350 000 kronor per person.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kan man då andas ut kring angiverilagen? I ministerns svar på min interpellation står det inte tydligt att man kan det. Det står: Regeringen kommer att återkomma gällande det konkreta genomförandet av överenskommelsen i Tidöavtalet.

Jag vet faktiskt inte, fru talman, hur jag ska tolka den formuleringen. Men jag vill gärna höra ministern tydligt säga till all den personal i vård och omsorg som har varit orolig och nu har andats ut att det här aldrig kommer att bli verklighet. Om det kommer ett sådant svar kan vi avsluta debatten nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Sjukvårdsministern säger att det är viktigt att vi lyfter fram de brister som finns i dag. Jag kan inte annat än att hålla med. Det är oerhört viktigt att vi gör det och kommer bort från barntolkningen och anhörigtolkningen. Den är inte rimlig. Framför allt är det inte rimligt att lägga ansvaret att tolka åt föräldrar eller åt andra anhöriga på barn och ungdomar.

Det som förvånar mig i hela den här frågan är att samtidigt som ministern så tydligt pekar på de brister som finns i dag är hon beredd att utreda ytterligare försämringar som kommer att skapa nya brister.

Risken är precis den som man har framfört från vården. Ett införande av tolkavgifter kommer att leda till att fler använder sig av anhöriga och barn som tolkar, alternativt att de inte har någon tolk alls i samtalet.

Det kommer att orsaka längre vårdförlopp med fler onödiga undersökningar, fler vårdbesök för att kanske komma till en diagnos, fler felbehandlingar och fler patientskador. Det är just patientsäkerheten vi behöver värna.

Handlar det om att spara pengar? I Danmark införde man 2018 tolkavgifter i fem regioner. De konstaterade efteråt att det kostade mer i administration än vad de fick in via tolkavgifterna. Det är i varje fall knappast ett bärande argument.

Vi kommer kanske inte längre i den här debatten. Men för mig och för Centerpartiet är patientsäkerheten det som står i centrum. Oberoende av hur ministern uttrycker sig är det inte det jag uppfattar står i centrum för Tidöpartierna.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Statsrådet tar upp att det i dag förekommer många vårdavgifter. Detta var faktiskt kärnan i det domstolsutslag som kom från Förvaltningsrätten i Växjö: Hälso- och sjukvårdslagen rymmer inte denna form av avgift. Det som prövades i förvaltningsrätten var Region Blekinges beslut att införa tolkavgift, vilket överklagades. Förvaltningsrätten i Växjö kom fram till att det inte var förenligt med hälso- och sjukvårdslagen att ha denna form av avgift. Det konstaterades att detta inte var en vårdavgift.

Denna prövning är nu gjord och föranledde att jag ställde min fråga. Det är alltså en ny situation. Den bild jag har fått är att regeringen har inväntat att det skulle ske en prövning av Regions Blekinges införande av en tolkavgift.

Det är inte bara Region Blekinge som har hållit på med denna fråga. I stort sett har varenda region i Sverige där Sverigedemokraterna sitter i regionstyrelsen fått en motion eller ett förslag om införande av tolkavgift. Men uppenbarligen går det inte att införa detta i dag.

Det allra intressantaste är givetvis att få reda på om en tolkavgift strider mot portalparagrafen i hälso-och sjukvårdslagen om en jämlik vård för alla. Vi får väl vänta och se hur det blir med den saken.

Det jag frågade om var vilka konsekvenser som ministern bedömer att det skulle kunna få. Det vill hon för all del inte svara på utan inväntar utredningen. Å andra sidan beskrivs konsekvenserna i början av ministerns inlägg där hon beskriver hur det ser ut där barn och anhöriga tvingas tolka i stället för auktoriserade tolkar.

Detta är någonting som fortfarande förekommer rätt frekvent, om än kanske i mindre utsträckning än på 1990-talet och början av 2000-talet. En situation som vi absolut inte vill komma till är att barn- och anhörigtolkning utökas. Men risken är oerhört stor att det är precis det som kommer att ske.

Barn kommer att få följa med sina föräldrar till sjukvården och ta emot sjukdomsbesked och översätta dessa för föräldrarna. De kan för sjukvården behöva beskriva sjukdomar som deras föräldrar har - sjukdomar som kanske är intima eller integritetskränkande. Vi måste i stället se till att motverka den situationen på alla sätt. Där har regionpolitikerna naturligtvis ett stort ansvar, men där har också regeringen ett stort ansvar.

Jag tyckte att jag uppfattade att ministern frågade varför jag inte hade agerat i den här frågan för flera år sedan. Jag satt inte i riksdagen för flera år sedan, men jag gör det sedan 2022. Det som har varit uppe i debatten sedan 2022 är Tidöavtalet, som handlar om att försämra möjligheten till tolk i vården.

Jag skulle ändå vilja höra ett svar från sjukvårdsministern. Vi vet alla att bakgrunden är Sverigedemokraternas syn på detta. Det är de som enkom har motionerat om det i alla regioner i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad är viktigast för ministern? Är det relationen till Sverigedemokraterna, eller är det att värna patientsäkerheten och arbetsmiljön för vår vårdpersonal? Betänk att ministern är sjukvårdsminister.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret, även om statsrådet bara besvarade en av mina två frågor. Den första frågan besvarades med ett ja, det vill säga att regeringen tänker gå vidare med att utreda frågan om avgift för tolk i vården. Min andra fråga, om vilka konsekvenser statsrådet bedömer att en sådan avgift kan medföra, fick inget svar alls. Här väntar jag mig svar i statsrådets nästa inlägg.

Varför behövs det tolk i vården? Jo, för att alla har rätt att göra sig förstådda när de söker vård och behöver komma i kontakt med sjukvården. Det finns många olika delar i detta, och det handlar inte bara om patientperspektivet utan lika mycket om vårdpersonalens perspektiv. Båda parter behöver göra sig förstådda. Om en patient inte kan beskriva sina symtom eller problem på ett korrekt sätt är risken stor att det leder till missuppfattningar och onödiga undersökningar som kostar vården onödiga pengar. Om en läkare eller sjuksköterska inte kan beskriva för en patient vilken sjukdom den har fått, vad den behöver för behandling och vilka mediciner den ska ta och hur de ska tas är risken stor att det leder till vårdskador. Detta handlar i grunden om två saker: patientsäkerhet och vårdpersonalens arbetsmiljö.

Det handlar också om något övergripande, nämligen hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf om allas rätt till vård på lika villkor. Det är stor risk att denna rätt slås sönder om en avgift för tolk införs. Näst efter angiverilagen är detta kanske den punkt i Tidöavtalet som har fått allra mest kritik. Det har varit upprop från läkare, sjuksköterskor och undersköterskor eftersom de ser vad effekterna kan bli av en avgift för tolk: Det kommer att slå mot patientsäkerheten och mot deras arbetsmiljö. Personalen riskerar även att bli av med sina legitimationer om det uppstår vårdskador och Ivo granskar eller anmälningar görs till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd - även om vårdskadorna beror på språkförbistring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Från regeringens sida handlar det inte om att värna om patienterna eller personalen. Det handlar sannolikt inte heller om pengar. Det handlar väl på något vis om att hitta sätt att trycka till människor med annan bakgrund som inte har lyckats lära sig svenska eller som på grund av demens har glömt den svenska de en gång lärt sig.

Vilka konsekvenser bedömer ministern att en tolkavgift kommer att få för patienter och personal?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min fråga. Det var ju ett tydligt nej - statsrådet ställde sig inte bakom det som Sverigedemokraterna säger att detta handlar om, det vill säga att tysta kritiska röster. Uppenbarligen är det så att man i regeringen har olika motiv för de drakoniska neddragningar som nu görs på studieförbundsverksamheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När Johan Pehrson presenterade sitt motiv blev jag ändå beklämd. Motivet uppgavs vara det fusk och de fel som funnits och de bedrägerier som förekommit i studieförbundsverksamheten. Menar statsrådet på fullt allvar att vi ska straffa studieförbunden i Halland, som har gjort rätt, om ett studieförbund i Botkyrka har gjort fel?

Jag är själv lärare. Det händer lätt att man börjar skälla på elever som är närvarande över dem som är frånvarande. Det är mänskligt att göra på det viset. Men nu befinner vi oss ändå i kammaren i Sveriges riksdag och debatterar regeringens motiv för att göra dessa neddragningar. Jag blir väldigt beklämd över det motiv som ministern anför.

Vi vet att dessa neddragningar inte kommer att slå generellt mot studieförbunden. De kommer att slå specifikt hårt mot boende på landsbygden, äldre och funktionsnedsatta, som har de mest subventionerade aktiviteterna. Hur har statsrådet tänkt kompensera för de neddragningar som nu görs när det gäller människors möjlighet till utveckling och till att göra sin demokratiska röst hörd?

(Applåder)

Fru talman! Tack för att jag får delta i denna debatt! Jag är egentligen anmäld till två kommande interpellationsdebatter om sjukvårdsfrågor och andra frågor som Tidöpartierna ägnar sig åt, såsom angiveri och tolkavgifter, men jag kan inte avstå från att gå in i denna debatt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kommer från Halland och bor i Varberg. Där hade vi ett reportage i tidningen för bara några dagar sedan om de neddragningar som man nu tvingas göra inom studieförbunden i Halland. Det kanske inte låter så mycket i detta sammanhang, här i Sveriges riksdag, men 13 tjänster tvingas man nu gemensamt dra bort vid årsskiftet från studieförbundet Vuxenskolan, från ABF, från Sensus studieförbund och från Studiefrämjandet i Halland.

Vad betyder då 13 tjänster? Jo, det handlar i slutändan om studiecirklar som inte kommer att genomföras. Det handlar om kulturaktiviteter som inte kommer att genomföras. Det är människor där ute som drabbas. Det handlar inte i första hand om de 13 personer som blir av med sina arbeten utan om de barn och ungdomar och de gamla och äldre som skulle ha tagit del av verksamheterna och om de invandrare som ville förkovra sig, kanske i svenska, eller bli en mer integrerad del av samhället. Det är de som skulle ha tagit del av verksamheterna.

Det är det här som regeringen slår emot och håller på att slakta genom att ta bort en tredjedel av de statliga anslagen till studieförbunden.

Samtidigt befinner vi oss i en tid där allt mer ansvar kommer att behöva läggas på civilsamhället. Föreningar kommer att behöva ta ett större ansvar i samhället. Studieförbunden borde rätteligen ta ett större ansvar i samhället. Kyrkor och samfund kommer att få göra det för att vi ska klara vårt gemensamma uppdrag inom välfärden framöver.

Att regeringen då samtidigt går in och slår stenhårt mot en av de aktörer som är en viktig del av civilsamhället innebär naturligtvis att det blir mycket svårare att klara uppdragen framöver.

Varför gör då Liberalerna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna så här, kan man fråga sig. Jo, i den artikel i Hallands Nyheter som beskrev vad som händer i Halland svarade faktiskt en riksdagsledamot från Sverigedemokraterna på just den frågan. Svaret löd: "Vissa av de här studieförbunden har tydliga muslimska och politiska kopplingar och ett intresse av att svartmåla SD och de andra styrande högerpartierna."

Så sa Erik Hellsborn från Sverigedemokraterna i tidningen. Det handlar alltså om att tysta röster som är kritiska mot den sittande regeringen. Vi som har vår bakgrund i folkrörelsen och i civilsamhället vet hur viktiga studieförbunden är för det demokratiska samhället och för utvecklingen av demokratin.

Min fråga till Johan Pehrson är därför: Står statsrådet bakom det som Sverigedemokraterna säger är motivet till att man nu drar ned på anslagen till studieförbunden?

Herr talman! I Sverige har vi generellt sett en väldigt god munhälsa, och den har blivit allt bättre över tid. Det finns flera anledningar till att det ser ut på detta sätt, men den förebyggande tandvården för barn och unga är tveklöst en av de absolut viktigaste. Där har det förekommit regelbundna undersökningar, medvetet arbete från skola och barnhälsovård, alltmer regelbunden tandborstning med fluortandkräm och när jag gick i skolan även fluorsköljning samt adekvat behandling vid karies och tandskador. Sammantaget har detta lett till att allt fler människor har allt fler tänder kvar längre upp i åren. År 2023 hade en 50-åring i genomsnitt fyra fler intakta tänder i munhålan än en 50-åring bara tio år tidigare.

Men även om vi har en god munhälsa och god tandstatus i Sverige saknas det inte utmaningar. En av de största utmaningarna är att det finns en stor ojämlikhet mellan olika grupper i samhället. Ojämlikheten hänger till stor del samman med utbildningsnivå, ekonomiska förutsättningar och geografisk hemvist. Samtidigt är det av naturliga skäl så att den bästa tandstatusen återfinns hos barn och unga medan den sämsta tandstatusen återfinns hos äldre.

Lägger man ihop dessa olika faktorer förstärker de dessutom varandra. Bland 67-åringar som bor i storstad är det bara 12 procent som har färre än 20 tänder kvar i munnen, men bland dem som är 80 år och bor i glesbygd är det hela 44 procent som har färre än 20 kvarvarande tänder. Delar man därtill upp statistiken utifrån utbildningsnivå och ekonomisk status blir spannet ännu större mellan bäst och sämst tandstatus.

Vad kan man då dra för slutsatser av detta? Jo, rimligtvis att det förebyggande arbetet hos barn och unga är helt avgörande för att bygga upp en god munhälsa som varar genom hela livet. Därför ska ansvaret för barns och ungas tandvård naturligtvis förbli intakt. Däremot är det rimligt att göra prioriteringar i gruppen vuxna för att lägga resurserna där de behövs som bäst.

Det är detta som är grunden för det betänkande som vi behandlar i dag, där det föreslås att unga vuxna i åldern 20-23 år själva ska bära en större del av kostnaden för sin tandvård. På så sätt frigörs resurser för att prioritera mer utsatta grupper, inte minst gruppen äldre, där vi ser att tandstatusen är sämst.

Handlar resurser då bara om pengar? Nej, det handlar delvis om pengar men lika mycket om personal. Vi har i dag svårt att personalförsörja tandvården. Det handlar om både tandläkare, tandsköterskor och tandhygienister. Detta gör det extra viktigt att använda resurserna smart. Och det bästa sättet att använda resurserna är förstås att göra det där de gör mest nytta, det vill säga att använda dem på de grupper som har sämst munhälsa och tandstatus. Dit hör de äldre, vilket också väldigt tydligt framgår av tandvårdsutredningens slutbetänkande, som presenterades så sent som i oktober.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändrad åldersgräns för avgiftsfri tandvård

Samtidigt ser alltså tandstatusen och de ekonomiska förutsättningarna väldigt olika ut även i denna grupp. Det finns därför anledning att diskutera hur ett nytt system med högkostnadsskydd ska se ut för att bli så träffsäkert som möjligt, men det är något vi får återkomma till när regeringen har presenterat sin proposition utifrån det framlagda betänkandet och efter den pågående remissrundan.

Herr talman! Munhälsan har betydelse för hur vi människor mår allmänt och för vår livskvalitet. Därför är det viktigt att alla människor i Sverige kan erbjudas tandvård av hög kvalitet till rimliga priser. Det är också viktigt att vi använder våra resurser på rätt sätt. Därför var Centerpartiet med och genomförde tandvårdsreformen 2008, som innehöll ett allmänt tandvårdsbidrag och ett högkostnadsskydd. Centerpartiet var också med 2013 och genomförde ytterligare förstärkningar med stöd till personer som på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning löper ökad risk för dålig munhälsa.

Nu står vi inför ytterligare en stor reform inom tandvården. Det vi debatterar i dag är första steget i den reformen. För oss är det viktigt att resurserna prioriteras till dem som har de största behoven, till riskgrupper och till de grupper där munhälsan och tandstatusen är sämst. Dit hör inte gruppen unga vuxna generellt, men dit hör definitivt gruppen äldre generellt. Därför ställer sig Centerpartiet bakom förslagen i betänkandet kring ändrad åldersgräns för avgiftsfri tandvård, och vi ser fram emot att i närtid få debattera utformningen av ett nytt högkostnadsskydd för tandvården.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Precis som en tidigare talare tänker jag ställa en fråga till socialtjänstministern om rätten till ledsagning. Vi har ju redan konstaterat att det har skett en stor neddragning av denna rättighet enligt LSS under de senaste tio åren - detta trots att ledsagning i många fall är en absolut nödvändighet för att den som är blind eller har en synskada ska kunna leva ett fullgott liv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Vi hörde tidigare i ministerns svar att hon med omsorgsfull precision undvek att svara på frågan om hur regeringen förhåller sig till det tillkännagivande som riksdagen före sommaren gjorde om att utreda ny lagstiftning om ledsagning. Ministern pratade om att det var viktigt med utökat stödmaterial till kommunerna och att det i allmänhet var viktigt med ledsagning, men något svar på frågan gavs inte.

Min fråga till socialtjänstministern är därför: Avser statsrådet att följa den uppmaning som Sveriges riksdag har riktat till regeringen om att utreda en ny lagstiftning om insatsen ledsagning?

Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 8 om förebyggande arbete och stöd.

Under årets första tre månader sköts åtta personer ihjäl i det eskalerande gängvåldet i Sverige. Det är en hög och fullständigt oacceptabel siffra, naturligtvis. Det blodiga gängvåldet är ett relativt nytt fenomen i Sverige, och alla partier är överens om att den här trenden måste brytas. Det har också hållits ett oräkneligt antal presskonferenser med justitieminister Gunnar Strömmer om hur regeringen arbetar för att stoppa gängvåldet.

Under årets första tre månader mördades tolv kvinnor av män i deras direkta närhet. En av de mördade kvinnorna var dessutom höggravid. Till skillnad från gängvåldet är mäns våld mot kvinnor inget nytt fenomen. Det har sett ut så här år efter år efter år i alla delar av Sverige, i alla samhällsklasser och i alla åldrar. Kanske är det också därför som åtgärder mot detta våld sällan hamnar i första rummet och detta inte har tagits på samma allvar som gängvåldet.

Det är dock glädjande att justitieministern lyckades klämma in en presskonferens om mäns våld mot kvinnor i början av april. Han är den i särklass flitigaste ministern vad gäller att kalla till presskonferenser, men på detta tema har presskonferenserna tyvärr varit få. Ett pågående misslyckande, var de ord som ministern själv använde för att beskriva situationen. Att det är så råder det absolut ingen tvekan om.

Vad kan vi då göra för att komma till rätta med detta, för att förebygga och motverka mäns våld och för att stödja och hjälpa de kvinnor som utsätts? Vi kan göra en hel del, enligt oss i Centerpartiet. Jag tänker lyfta fram tre olika delar.

För det första, fru talman, menar vi att samhället kan bli betydligt bättre på att upptäcka våld i nära relationer och att följa upp misstankar om våld. I en rapport från Socialstyrelsen som presenterades i januari i år framkom det att det i stort sett alltid finns kännedom hos myndigheterna om såväl den våldsutsatta som gärningsmannen innan det övergår i allvarligt eller dödligt våld.

Socialstyrelsen konstaterar krasst att det trots dessa kontakter är vanligt att våldet inte upptäcks, att responsen blir svag om det upptäcks och att psykiskt våld betraktas som mindre allvarligt än fysiskt våld när det identifieras.

Av den anledningen menar vi i Centerpartiet att det behövs kompetensutveckling inom sjukvården, socialtjänsten, polisen och en lång rad övriga myndigheter vad gäller att kunna ställa rätt frågor och lära sig att agera på den information som man får. Vidare behövs det uppsökande verksamhet för att stötta utsatta när det gäller att lämna en destruktiv eller våldsam relation i tid. Särskilt uppmärksamt måste samhället vara på människor som lever i extra utsatthet på grund av exempelvis en funktionsnedsättning. Vi vet tyvärr att det är särskilt svårt för den som har en grav synnedsättning, en grav hörselnedsättning eller ett annat fysiskt handikapp att lämna en destruktiv relation eftersom man är beroende av den som utsätter en för våld.

För det andra, fru talman, menar vi i Centerpartiet att det behöver införas ett nationellt lämnaprogram för kvinnor som behöver fly från en destruktiv eller våldsam relation. Trots att den absolut farligaste tiden i en kvinnas liv är när hon bestämmer sig för att lämna en våldsam eller kontrollerande relation finns det i dag inte ett samlat stöd från myndigheterna. Vi vill därför att det införs ett lämnaprogram med en ansvarig samordnare, med tillgång till en nationell bostadskö och med möjlighet till ett lämnabidrag för att man ska klara ekonomin.

För många som väljer att lämna är tillgången till ett skyddat boende ofta helt avgörande. Sedan den 1 april i år är skyddat boende en ny boendeinsats enligt socialtjänstlagen som omfattas av tillståndsplikt och kvalitetskrav. Nytt är också att barnrättsperspektivet har stärkts i den nya lagstiftningen.

Detta är i grunden en bra reform, men den måste följas upp ordentligt. Hur påverkar detta tillgången till boenden - det har ju redan skett nedläggningar hos ideella organisationer? Leder detta till, vilket har framkommit tidigare i debatten, att barn placeras hos den våldsutövande parten? Det är naturligtvis fullständigt oacceptabelt.

För det tredje, fru talman, menar vi i Centerpartiet att lagar och straff behöver skärpas. Kön behöver införas som en straffskärpningsgrund när personens kön utgör själva motivet till brottet. Det skulle kunna gälla i stort sett alla sorters brott men inte minst våldsbrott. Vidare behöver fler brott kopplas till mäns våld mot kvinnor och kriminaliseras, såsom kontrollerande beteende och psykiskt våld. Kontaktförbud behöver förstås införas per automatik vid fällande för brott i nära relation.

Avslutningsvis, fru talman, kan jag konstatera att ett vanligt år i Sverige misshandlas omkring 75 000 kvinnor av en man i deras närhet. Av dessa kvinnor mördas mellan 15 och 20 varje år. Fram till april i år har alltså tolv kvinnor mördats i nära relationer. Detta är helt oacceptabelt. Mäns våld mot kvinnor måste hanteras med samma allvar och med samma beslutsamhet som gängvåldet hanteras med. Detta behöver få ett slut.

(Applåder)

Fru talman! Jag litar kanske inte lika fullständigt på att regeringen kommer att ta de här frågorna på samma allvar som gängkriminaliteten. Jag är inte övertygad om att man från regeringens sida hade nöjt sig med bara ett åtgärdsprogram när det gäller att komma till rätta med gängkriminaliteten i samhället. Det krävs skarpa åtgärder och förslag. Det har vi inte sett några tydliga exempel på hittills vad gäller att komma till rätta med mäns våld mot kvinnor. Men det finns naturligtvis delar där regeringen och Centerpartiet är överens om viktiga åtgärder.

Jag vill återkomma till den bit som handlar om ett nationellt lämnaprogram. Det som regeringen har närmat sig i den frågan är att man åtminstone ska kunna ha en kontaktperson från kommunens sida om man blir våldsutsatt, men det är ju bara en liten del. Det behövs en samordning av insatser från myndigheternas sida, alltså från socialtjänsten, skolan, polisen, Skatteverket och så vidare, för att skydda kvinnor som behöver fly. Det behövs möjlighet inte bara till skyddat boende under en kort tid hos en kvinnojour eller motsvarande utan också till permanent bostad. Därför vill vi se en nationell bostadskö. Det behövs även ekonomiskt stöd.

Intressant i sammanhanget är också att Kristdemokraternas kvinnoförbund så sent som den 7 mars i år skrev en debattartikel om precis detta centerpartistiska förslag. De kallade det avhopparprogram, och vi kallar det lämnaprogram.

Jag återkommer ändå till frågan varför regeringen inte kan ta ett helhetsgrepp. Varför kan inte Kristdemokraterna även i riksdagen säga att det här är något de ställer sig bakom?

Fru talman! Tack för anförandet, ledamoten Camilla Rinaldo Miller!

Den här regeringen arbetar hårt och strukturerat för att komma till rätta med gängkriminaliteten i samhället. Det kan vi följa dag för dag genom presskonferenser och nya initiativ.

Mäns våld mot kvinnor har tyvärr inte alls fått samma uppmärksamhet och utrymme i det arbete som regeringen bedrivit. Det finns anledning att jämföra dessa två, mäns våld mot kvinnor och gängkriminellas våld. I det senare fallet utförs våldet i huvudsak mot varandra, men vi ser att många oskyldiga drabbas också där. Varför behandlar regeringen inte dessa på riktigt samma sätt?

En del som har blivit viktig i arbetet mot gängkriminalitet är avhopparprogram. Det är ett strukturerat sätt att kunna lämna den kriminella miljön, få stöd från samhället för att komma bort från situationen och kriminaliteten och undvika att bli våldsutsatt av dem man har lämnat.

Fru talman! Man kan tycka att det vore rimligt att samma möjlighet skulle finnas för kvinnor som vill lämna en våldsam relation, likt ett strukturerat avhopparprogram.

Centerpartiet har i det här motionsbetänkandet föreslagit att det ska införas ett nationellt lämnaprogram för kvinnor. Det handlar om möjlighet till stöd och samordning av myndigheternas olika insatser, möjlighet att stå i en nationell bostadskö och möjlighet att ta del av en nationell lämnapeng.

Fru talman! Varför kan inte Kristdemokraterna och resten av regeringen också ställa sig bakom och driva ett sådant förslag?

Fru talman! Jag hoppas att talmannen noterade att ledamoten över huvud taget inte svarade på den fråga som ställdes om Huvudmannaskapsutredningen utan förflyttade debatten till frågan om ledsagning. Där har Liberalerna valt att inte ställa sig bakom det oerhört viktiga tillkännagivande som riksdagen i dag kommer att göra till regeringen därför att regeringen inte levererar på den frågan.

Det kommer inte att räcka med ett kunskapsstöd från Socialstyrelsen, utan här behövs en reformering. Liberalerna borde kunna säga att det behövs en reform också vad gäller ledsagningen. När man säger att det behövs en reform av hela lagstiftningen i LSS borde man kunna ställa sig bakom den lilla biten.

Jag återkommer till det som var min fråga och det som ledamoten så tydligt undvek att svara på. När kommer en proposition om ett samlat huvudmannaskap inom LSS vad gäller personlig assistans?

Detta är en väldigt viktig fråga. Det efterfrågas från funktionsrättsrörelsen och även från samordnarna för LSS. Det efterfrågas från kommunerna. Det efterfrågades åtminstone innan valet även från samtliga partier i regeringsunderlaget, och det efterfrågas naturligtvis från oss i Centerpartiet.

Med tanke på det engagemang som Liberalerna har i frågorna om LSS utgår jag ifrån att man är väldigt väl uppdaterad om just huvudmannaskapsfrågan.

Min fråga återstår. Denna gång ber jag ledamoten att försöka besvara den. Hur går det med Huvudmannaskapsutredningen? När kan vi få en proposition på riksdagens bord? Är Liberalerna verkligen pådrivande i att det ska ske en förändring där?

Fru talman! Tack, ledamoten Malin Danielsson, för anförandet!

LSS har som sagt funnits sedan 1994. Det är ingen tvekan om att Liberalerna har haft en oerhört stor del i att den lagstiftningen har tagits fram. Det kan finnas behov av att se över lagstiftningen i sin helhet. Det låter naturligtvis bra med att tillskapa en LSS 2.0 när vi vet hur många problem som det finns i dag.

Men att tillskapa en LSS 2.0 blir också någonting som man kan gömma sig bakom för att inte riktigt ta tag i de problem som finns just nu. Det viktigaste är att rätta till de saker som går att rätta till nu.

Det är två frågor som är på bordet där Liberalerna innan den här mandatperioden har talat sig väldigt varma för att genomföra delar av detta och drivit på i de frågorna. Men de har blivit något mer tillbakalutade i regeringsställning.

Den viktigaste av de bitarna är Huvudmannaskapsutredningen. Den stod alla partier som nu ingår i regeringssamarbetet helt bakom innan valet. Sedan modifierades det lite grann hur man uttryckte sig i Tidöavtalet.

Nu är Huvudmannaskapsutredningen klar. Den har varit det sedan början av 2023. Den är remissbehandlad och färdig. Den har legat helt klar på regeringens bord i över ett år, men det har ännu inte kommit någon proposition.

Min fråga till Liberalerna är: När kommer det en proposition om ett statligt huvudmannaskap? Med tanke på Liberalernas engagemang i den här frågan måste man vara väldigt väl medveten om hur den tidsplanen ser ut. När kommer propositionen?

Fru talman! Det är viktigt att hitta en långsiktigt hållbar lösning, säger ledamoten, och det är precis vad det är. Därför efterfrågar jag Kristdemokraternas inställning till en långsiktigt hållbar lösning. Det Socialstyrelsen har föreslagit är att en ny lagstiftning om just insatsen ledsagning ska utredas eftersom man konstaterar att det inte fungerar med den nuvarande lagstiftningen och att rättspraxis har förflyttats under de senaste tio åren. Det kommer inte att gå att backa bara för att det kommer förtydliganden eller en ny handbok från Socialstyrelsen, utan här behövs reformer.

Jag förstår att man hänvisar till att det pågår ett arbete i Regeringskansliet - om det nu pågår ett arbete i Regeringskansliet. Men det jag efterfrågar är Kristdemokraternas inställning i frågan. Hur ställer sig Kristdemokraterna till att utreda en ny lagstiftning för insatsen ledsagning? Det skulle jag väldigt gärna vilja ha svar på.

För att svara på denna fråga kan man bara utgå från vad Kristdemokraterna själva vill. Man behöver inte hänvisa till att det pågår ett arbete i Regeringskansliet. Så återigen: Vad är Kristdemokraternas syn på att utreda en ny lagstiftning för insatsen ledsagning?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Dan Hovskär för inlägget.

Ledamoten och jag anordnade gemensamt ett seminarium tillsammans med Synskadades Riksförbund den 11 april i år under temat ledsagning och bristerna i ledsagning. Det var ett väldigt intressant seminarium. Vi hade bjudit in representanter från Socialstyrelsen som redogjorde för den rapport som det har refererats till flera gånger under debatten. Den visar tydligt hur rätten till ledsagning har urholkats och hur möjligheterna till ledsagning har försämrats för dem som har behov av sådan på grund av synnedsättning eller blindhet.

Vid seminariet fick vi också tydliga och konkreta exempel på enskilda personer som drabbats i detta samhälle - personer som blivit isolerade i sina hem eftersom de inte fått tillgång till ledsagning, som inte kan ta bussen eftersom de varken får ledsagning eller färdtjänst och som inte kan åka och handla eftersom som de inte får hjälp med ledsagning.

Dan Hovskär hänvisade till den reservation som Liberalerna, Kristdemokraterna och Moderaterna står bakom i betänkandet gällande varför de säger nej till ett tillkännagivande om ledsagning. Ledamoten menade att de där redogör för sin syn på denna fråga.

Min fråga, utifrån det seminarium vi hade, utifrån vad Socialstyrelsen har föreslagit och utifrån vad organisationen önskar, är om Kristdemokraterna vill utreda en ny lagstiftning om rätten till ledsagning.

Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 15 under punkt 14 om tolktjänstutredningen.

Herr talman! Alla människors rätt till delaktighet i samhället på likvärdiga villkor måste vara en utgångspunkt för den svenska funktionshinderspolitiken. Likväl ser vi i utredning efter utredning och exempel efter exempel att så inte är fallet. När rättigheterna för funktionsnedsatta borde stärkas ser vi i stället att rättigheterna försvagas.

Så sent som i mars kom FN:s övervakningskommitté för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning med skarp kritik mot hur Sverige lever upp till funktionsrättskonventionen och levererade en lång rad rekommendationer för hur vi ska komma till rätta med problemen.

Vad händer då i Sverige 2024 för att komma till rätta med detta? Tyvärr händer det alldeles för lite. Det är inte så att det saknas kunskap om sakernas natur. Det är heller inte så att det saknas förslag på åtgärder. Det som däremot saknas är initiativkraft och handlingskraft från regeringens sida. Det är för all del mycket prat och många vackra ord, men det är försvinnande lite verkstad. Av just den anledningen kommer det i dag att riktas två stycken tillkännagivanden till regeringen, men de borde egentligen ha varit många fler.

Herr talman! I mars 2022 var handlingsplanen för en långsiktig utveckling av tolktjänsten för döva, hörselskadade och personer med dövblindhet färdig. Ett halvår senare var den även remissbehandlad och landade på regeringens bord. Utredningen innehåller ett flertal viktiga förslag om hur rätten till tolk kan stärkas i allmänhet och i arbetslivet i synnerhet. Bland annat föreslås en helt ny lag om tolktjänst.

Så sent som för en månad sedan hade jag en interpellationsdebatt med socialtjänstministern om tolktjänstutredningen, men någon tidsplan för när innehållet i utredningen kan komma att förverkligas gick inte att presentera.

I början av 2023 landade Huvudmannaskapsutredningens betänkande om personlig assistans på regeringens bord. Betänkandet handlar om att flytta huvudmannaskapet för personlig assistans från kommun till stat i syfte att skapa en större likvärdighet över landet och undvika att människor kommer i kläm mellan kommunen och Försäkringskassan. Det här är en reform som funktionsrättsrörelsen har väntat på länge och som samtliga partier i Sveriges riksdag säger sig stå bakom.

I utredningen föreslogs ett införande med start i januari 2026, och eftersom Försäkringskassan sagt sig behöva två år för implementering hade riksdagen behövt fatta ett beslut före jul förra året. Så blev det inte. I stället verkar även den här reformen ha fastnat hos socialtjänstministern, och någon tidsplan är såvitt jag vet inte känd.

Fru talman! Våren 2023 lades även en rapport från Trafikanalys på regeringens bord. I rapporten konstaterades att rätten till färdtjänst minskat drastiskt under de senaste tio åren, vilket inte minst har drabbat personer med funktionsnedsättningar. Särskilt utsatta förefaller personer med synnedsättning vara eftersom de ofta blir nekade färdtjänst med hänvisning till ordinarie kollektivtrafik, som ofta kan vara svårtillgänglig - om man inte har tillgång till ledsagare, vill säga.

Trafikanalys lämnar ett antal förslag på förändringar i lagstiftningen för att återställa rätten till färdtjänst och tydliggöra att tillståndet ska prövas utifrån den enskildes förmåga att förflytta och orientera sig längs hela resekedjan, det vill säga från dörr till dörr. Vad händer då med dessa förslag? Ja, tyvärr förefaller rapporten ha fastnat i en byrålåda hos infrastrukturministern.

Detta leder mig vidare till den rapport om ledsagning som Socialstyrelsen lade på regeringens bord i juni 2023. I denna rapport slås det fast att rätten till ledsagning har kringskurits kraftigt under de senaste tio åren, vilket leder till att många personer med blindhet eller synnedsättning blir isolerade i sina hem, alternativt helt beroende av anhöriga.

Rapporterna om hur enskilda personer har drabbats har duggat tätt under de senaste åren. Mellan 2010 och 2022 har beslut om ledsagning för personkrets 3 i LSS minskat med 68 procent. I stället blir man hänvisad till bistånd via socialtjänstlagen, som enbart ger rätt till skälig levnadsnivå och dessutom oftast är avgiftsbelagd.

Vad har då hänt efter att rapporten presenterades för ett år sedan? Ja, såvitt känt ingenting - rapporten samlar i stället damm på Socialdepartementet. Av den anledningen kommer riksdagen i eftermiddag att rikta ett tillkännagivande till regeringen om att utreda en ny lagstiftning för insatsen ledsagning och om att ledsagningen dessutom ska vara avgiftsfri. Detta är en så pass allvarlig fråga att riksdagen inte bara kan sitta och se på.

Ytterligare ett område där det hade behövts ett tillkännagivande gäller förändringen av det schabloniserade föräldraavdraget inom personlig assistans. Detta har vi redan debatterat i ett separat utskottsbetänkande, men det tål att upprepas. Även där väntar vi på leverans från regeringens sida.

Fru talman! Problemet med den här regeringen är inte att den saknar ambitioner eller att den har brist på vackra ord. Problemet är att det inte blir någon leverans. Utredning staplas på utredning, men i slutändan är det inte antalet utredningar som räknas utan antalet genomförda reformer.

Därför måste man fråga sig: När kommer förslaget om att genomföra innehållet i 2020 års tolktjänstutredning? När kommer förslaget om ett samlat huvudmannaskap för personlig assistans? När kommer förslaget om att förtydliga och förstärka rätten till färdtjänst? När kommer förslaget om att återställa rätten till ledsagning? Och när kommer förslaget om att rätta till det schabloniserade föräldraavdraget inom personlig assistans?

På läktaren i dag sitter många representanter från funktionsrättsrörelsen, och framför tv-apparater och datorskärmar sitter ännu fler. De förtjänar alla att få reda på vad som är regeringspartiernas plan för de här frågorna. Från Centerpartiets sida kan jag i alla fall lova att vi kommer att fortsätta att driva på i de här frågorna, för allas rätt till full delaktighet i samhället. Det är bara praktiska, faktiska reformer som räknas i slutändan.

Herr talman! Då frågar man sig ju om Moderaterna är nöjda med den tid det tar för regeringen att komma till rätta med de här frågorna.

Från att regeringen tillträdde för drygt ett och ett halvt år sedan har leveransen inom det funktionshinderspolitiska området varit extremt låg trots att det har funnits utredning på utredning på utredning med förslag. Svaret är hela tiden att det bereds inom Regeringskansliet. Ja, men man kan bereda frågor väldigt länge utan att komma fram till någonting. I slutänden är det handling som räknas.

Det här var nyss en fråga om Huvudmannaskapsutredningen. Den bereds i Regeringskansliet.

Här finns en rapport från Trafikanalys om att förändra färdtjänsten. Den bereds i Regeringskansliet.

Vi har 2020 års tolktjänstutredning, som låg helt färdig och remissbehandlad när den här regeringen tillträdde. Den bereds i Regeringskansliet.

Vi behöver göra en förändring av det schabloniserade föräldraavdraget, och det är akut att göra den förändringen. Det bereds i Regeringskansliet.

Ledsagning, som är en väldigt viktig fråga för många med blindhet eller grav synnedsättning, bereds i Regeringskansliet.

Det är väl gott så, ärenden måste beredas, men det som räknas i slutänden är leverans. Regeringen levererar inte, och det finns tyvärr väldigt lite som tyder på att man har tänkt leverera inom området ledsagning mer än möjligen i form av ytterligare kunskapsstöd.

Det som behövs här är att utreda ny lagstiftning. Det i sin tur kommer att ta tid, men man måste ju komma till skott och förstå att det är den vägen vi måste gå.

Jag efterfrågar större leverans från regeringen och från regeringspartierna i de olika frågorna inom funktionshinderspolitiken. Men om just ledsagningen kommer det i alla fall ett tillkännagivande till regeringen i dag.