Samuel Gonzalez Westling

Herr talman! Det här hör ju någorlunda ihop med statsbidragen till kommuner med tanke på att det är med och finansierar kommunerna.

Om man ska följa ledamotens logik fryser man brytpunkten, och sedan säger man att man ska frysa den permanent. Då skulle man kunna komma fram till det här, men det är ju inte det som är föreslaget.

Förslaget är att man fryser den det året eftersom brytpunkten är något som indexeras varje år. Det sker automatiskt - till skillnad från statsbidragen till kommuner, som inte indexeras. Om man inte fattar något särskilt beslut om att frysa brytpunkten innebär det att den höjs automatiskt. Om man, som Sverigedemokraterna och regeringen, inte fattar ett särskilt beslut om att höja bidragen till kommunerna innebär det att de relativt sett får mindre pengar än de hade tidigare. Det är så det fungerar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Det här är något man tar ställning till år för år. Om man vill frysa brytpunkten ett år för att man tycker att den här andelen borde betala skatt på 50 procent på alla inkomster över en viss summa, då är det något man får göra varje år. Det är inte ett permanent beslut, och det tror jag är ganska viktigt att man har i åtanke.

Man ska inte försöka vilseleda och få debatten att handla om något helt annat.

Åter till kommunerna! Jag tycker att det är otroligt beklagligt att man från Sverigedemokraternas sida väljer att utarma välfärden. Man talar väldigt mycket om att man värnar Sverige och svenska folket, men det man faktiskt gör i och med den här budgeten är att man ger svenska folket en sämre skola, sämre sjukvård, sämre äldreomsorg och sämre samhällsservice. Det är något som man borde skämmas över.

Herr talman! Man blir lite full i skratt när man hör argumentationen ibland.

När det gäller det här med att frysa den statliga skiktgränsen kan vi börja med ett konstaterande: Att frysa något betyder inte att man sänker något. Det betyder inte heller att man går tillbaka till något, utan det betyder just att man fryser det. Det står kvar på den siffra där det är.

Man kan ha olika åsikter om var den här gränsen borde vara. Vi tycker att det som är rimligt när det gäller skiktgränsen är att ha den på en sådan nivå att rätt andel av befolkningen hamnar över gränsen och ska betala.

Det finns ju förarbeten till skiktgränsen som man kan gå tillbaka till och titta på. Vad var det man avsåg när man införde den? Man kan också se att ungefär den här andelen av befolkningen borde rimligtvis hamna över skiktgränsen och borde således betala.

Just nu är väl skiktgränsen på 49 000 någonting, skulle jag gissa. Jag har väldigt svårt att se att det finns särskilt många undersköterskor som tjänar 49 000 kronor i månaden och som på det sättet skulle drabbas av det som Sverigedemokraterna hävdar är ett hot. Jag har också väldigt svårt att se att det finns särskilt många poliser som skulle drabbas av det. Jag tror inte att det gör det eftersom medelinkomsten ligger runt 40 000-44 000, tror jag. Det är lite svårt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Jag tycker att det är viktigt att förklara det här, för jag har flera gånger här hört ledamoten påstå samma sak. Det var bra att jag fick möjlighet att tydliggöra det. Jag får återkomma till det andra.

Herr talman! När jag skulle sätta mig i en stol här i kammaren alldeles nyss tog jag emot mig med händerna, varpå armstödet bröts av. Det var ju inte bra, men jag tänker att det faktiskt symboliserar vad som sker i Sverige just nu. Det är nämligen någonting som håller på att gå sönder.

Debatten om det här utgiftsområdet är en av de sista debatter vi kommer att ha i riksdagen under året. Utgiftsområde 25 kanske heter något lite tråkigt - Allmänna bidrag till kommuner - men jag skulle nog säga att det här är den absolut viktigaste delen i hela budgetpropositionen och den viktigaste debatten vi har att hantera. Här hanterar vi nämligen det som svenska folket tycker är allra, allra viktigast: vår välfärd.

Om man frågar svenska folket vilken fråga de tycker är den viktigaste svarar de allra flesta sjukvården. Och om det inte är sjukvården är det skolan, eller möjligtvis äldreomsorgen och förskolan. Det är nämligen det vi faktiskt diskuterar här i dag: pengarna till kommuner och regioner, som har att hantera sjukvård, skola, äldreomsorg och förskola, det vill säga samhällsservice i allmänhet.

Det här är någonting som jag tror - och det tror jag att de flesta som sitter i den här kammaren håller med mig om - att svenska folket vill att vi ska prioritera. Man vill att vi ska lägga mer resurser på det, för man ser hur det inte fungerar i Sverige i dag. Man ser att saker och ting inte funkar. Det är någonting som är trasigt.

Vad är det då regeringen och Sverigedemokraterna ger oss - det svenska folket? Jo, det är nedskärningar i form av att det inte skjuts till tillräckligt mycket pengar för att välfärden ska kunna finansieras. Det som händer om man inte får pengar för att finansiera skolan är att man måste göra någonting annat, och vad är den största kostnaden i skolan? Läroböckerna har ju redan tagits bort, liksom pennorna. Det har visserligen införts lite datorstöd och så vidare, men den största kostnaden är ändå personalen. Det är lärarna.

I min egen kommun har man, efter två år av nedskärningar, kommit fram till att man måste dra ned ännu mer på skolan. Man måste minska antalet grupper på högstadiet och slår därför ihop klasser. Antalet elever i varje klass kommer att öka - det kommer att bli närmare 30 elever per klass.

Någon kan säga att det beror på det kommunala styret och så vidare, men det är inte så det fungerar. Allting i Sverige hänger ihop. Varje enskild kommun är inte en enskild, isolerad ö. Vi i Sverige bor i ett land där vi förväntar oss att man ska få en välfärd som fungerar och som är god och trygg, oavsett var i landet man bor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Vad mer får vi av den här regeringen och Sverigedemokraterna? Vi får mer välfärdskriminalitet. Vi får rapporter om att gängkriminella - kriminella nätverk - driver offentligt finansierad välfärdsverksamhet. Det enda besked som kommunerna får från regeringen är att de nog behöver jobba lite med detta.

De är också experter på att peka ut syndabockar till höger och vänster. Vi behöver inte ens nämna namn eller vilka grupper de talar om. Detta dyker alltid upp, i varje anförande.

Slutligen prioriterar de någonting helt annat, nämligen skattesänkningar till sig själva. Mitt vanliga jobb är att vara brevbärare. Där har jag ungefär 25 000 kronor i månaden. Med den här regeringen skulle jag få drygt 175 kronor extra i skattesänkning till nästa år. Nu är jag ju inte brevbärare i dag, utan jag är riksdagsledamot. Då får jag det tiodubbla i skattesänkning, för det tycker regeringen och Sverigedemokraterna är rättvist. Jag ska ha tio gånger mer i månaden för att jag står här i kammaren och pratar i stället för att sortera och dela ut brev. Är det rimligt?

Statsministern får nästan 5 000 kronor mer varje månad i skattesänkning. Det är prioriteringen.

Det talas om att vi har kommunalt självstyre. Kommuner och regioner har rätt att fatta beslut om olika skattesatser, och det är bra. Det är rimligt att de kan göra det, för det ska ha betydelse vilka som styr den kommun eller region man bor i. Men då måste förutsättningarna vara lika redan från början.

Vi har i dag skatteskillnader mellan kommuner på över 6 kronor per betalad hundralapp; så mycket skiljer det mellan den kommun som har lägst skattesats och den kommun som har högst skattesats. Som redan har sagts här är det inte så att man får bättre kvalitet bara för att man bor i en kommun som har högre skattesats. Det beror på att förutsättningarna redan från början inte är rättvisa.

Grundförutsättningarna ska vara lika för alla. Alla ska veta att de, om de betalar en viss summa i skatt per månad, får en viss typ av skola, en viss typ av sjukvård och en viss typ av äldreomsorg eller annan samhällsservice. Det som händer i Sverige i dag är dock att de kommuner som inte har fått tillräcklig kompensation från staten måste höja sina skatter för att kunna tillgodose invånarnas behov av skola, äldreomsorg och sjukvård.

Vi vet att de kommuner som framför allt drabbas av detta inte är de stora kommunerna, som Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala. De som framför allt drabbas är de små kommunerna - till exempel min egen kommun, Hofors, som ligger i Gävleborg - med färre än 10 000 invånare. Är det rättvist att det är på det viset?

Regeringen konstaterar själv att anledningen till att de större kommunerna klarar sig bättre är att de säljer mark. Det är lite svårt att sälja mark om man bor långt ute i skogen eller någonstans där det inte finns särskilt många intressenter som vill bygga bostäder, eller vad de nu kan tänkas göra inom kommunen, för då finns det ingen som vill köpa. Men om man befinner sig i en stor stad kan man göra sådana saker. Då kan man sälja mark. Då kan man också motverka de underskott som finns i kommunerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Hur har då regeringen tänkt sig att kommunerna ska klara av det här? Kommunerna ska få en livsstilscoach, så att de ska kunna fundera lite bättre på hur de ska kunna effektivisera, som det heter, och vad de ska skära bort. Man ska inte vara rädd för att skära, hörde vi här.

Häromdagen träffade jag en person som tidigare var anställd som kommunekonom i Hofors. Hon jobbar inte där längre. Hon berättade för mig att hon tyckte att det var hopplöst att jobba i Hofors kommun. Det var inte på grund av personerna som styrde eller arbetade där - hon tyckte att alla som fanns i kommunen var fantastiska - utan hopplösheten bestod i att det inte fanns någonting kvar att effektivisera. Det enda som återstod var att skära ned. Därför orkade hon inte mer, så hon skaffade sig ett nytt jobb.

När det går så långt är det någonting som inte stämmer i samhället. Det är någonting som jag tycker att ledamöterna i den här kammaren måste ta till sig någon gång. Detta är inget nytt, utan det har pågått i över 30 års tid. Det är en politik som består av att man ska skära ned och effektivisera tills vi inte har någon välfärd kvar.

Det finns ju en lösning på detta. Man skulle till exempel kunna indexera statsbidragen. Vi hörde här att man säger att man sköt till 16 miljarder till välfärden förra året. Det sker dock kostnadsökningar under året, för alla, så dessa 16 miljarder är en del av den så kallade inkomst som redan finns. Den som arbetar på ett vanligt ställe är van vid att få en löneförhöjning från ett år till ett annat.

Det skulle kunna vara bra att indexera detta. Då skulle vi också kunna få en seriös debatt i den här kammaren för en gångs skull. Det är faktiskt okej att tycka olika. Det är helt okej att tycka att man ska skära ned och att man inte ska ha en tillräckligt stor välfärd. Vi bor i ett fritt land. Vi har åsiktsfrihet. Men jag tycker också att man i så fall ska vara ärlig med att det är detta man avser att göra. Är det inte så?

Vi i Vänsterpartiet vill börja återställa välfärden. Vi börjar med att ge ytterligare 20 miljarder till kommuner och regioner för nästa år. Detta är dock inte tillräckligt för att reparera den skada som redan har åsamkats det svenska välfärdssamhället.

Utöver detta avvisar vi de försämringar som regeringen vill genomföra i tandvården för unga. Det finns ett parti i riksdagen som inte sitter med i regeringen men som stöttar den. Det partiet gick till val på att man skulle göra tandvården avgiftsfri, men det som sker nu är att avgiftsfri tandvård för unga tas bort. Det tycker inte vi i Vänsterpartiet är bra. Vi tycker att ungdomar ska få tandvård - det är rimligt.

Jag skulle önska att vi i denna kammare, av respekt för svenska folket, faktiskt förde en seriös debatt om vilken typ av välfärdssamhälle vi vill se. Vi har hört här i dag att man gärna sneglar över till andra sidan Atlanten. Om man är ute efter en amerikansk typ av sjukvård, där var och en ska betala för sig själv genom försäkringslösningar, tycker jag att man ska vara ärlig och säga det. Då blir det också möjligt för svenskarna att säga vad de vill ha och vad de inte vill ha.

Jag tycker inte att det är särskilt respektfullt mot svenska folket att smyga igenom en privatisering av välfärden och att smyga igenom att välfärden ska försämras till den grad att folk väljer att skaffa sig försäkringar på grund av att välfärden inte fungerar och på grund av att den styrande majoriteten inte har förmåga att tala ur skägget och säga vad det faktiskt är man vill göra. Jag tycker inte att det är särskilt respektfullt mot svenska folket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Jag önskar att vi framöver kan ha seriösa debatter om vad vi vill med välfärden och hur den ska finansieras. Då kan svenska folket på allvar ta ställning till vilken typ av samhälle man vill ha.

Herr talman! Riksdagen har genom sitt beslut den 27 november 2024 fastställt de samlade utgifterna för utgiftsområdet.

Vänsterpartiets budgetalternativ när det gäller utgiftsområde 2 innebär att en avveckling av Finanspolitiska rådet inleds och att anslaget minskas med 6 miljoner kronor 2025. Myndigheten bör helt avvecklas under 2026. I sin nuvarande utformning saknar Finanspolitiska rådet kompetens att föra en diskussion om den ekonomiska politiken utanför de ramar som en ensidig nationalekonomisk modell innebär. Rådet kan därför i stället ersättas av ett institut med en betydligt bredare kompetens, Stockholmsinstitutet för tvärvetenskaplig samhällsekonomisk forskning. Ett nytt anslag på 20 miljoner kronor för detta ändamål bör därför inrättas.

Samhällsekonomi och finansförvaltning

För att stärka Finansinspektionens arbete mot penningtvätt föreslås att myndighetens anslag höjs med 10 miljoner kronor 2025. Vidare avvisar Vänsterpartiet regeringens förslag om att minska anslaget till Statens servicecenter med 50 miljoner kronor. Statens servicecenter fyller en viktig funktion i samhället, särskilt när det gäller att öka den statliga närvaron i landet.

Slutligen föreslår vi i vår budget ett anslag på 70 miljoner kronor för 2025 för att inrätta en klimatinvesteringsmyndighet. Myndigheten ska planera och koordinera ett klimatinvesteringsprogram. Sammantaget borde 144 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslår ha anvisats inom utgiftsområdet för 2025.

I övrigt hänvisar jag till vårt särskilda yttrande.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)

Herr talman! Marknaden kommer att lösa allting. Det är uppenbarligen det svar vi får från Sverigedemokraterna. Det är en ganska märklig inställning till hur samhället fungerar. Till och med en samlad högerekonomkår talar om vad Sverige behöver göra just nu. Och Svenskt Näringsliv är överens med LO om att Sverige behöver lånefinansiera för att snabbt kunna bygga ut infrastrukturen och snabbt se till att kunna garantera elförsörjningen. Men då säger Sverigedemokraterna att marknaden ska lösa detta.

Det är bra att Sverigedemokraterna ger detta besked till svenskt näringsliv. Det är bra att man är tydlig i sin varudeklaration.

Faktum är att även om man skulle få in 15 eller 25 miljarder - jag minns inte siffran - är det långt ifrån de summor som krävs för att kunna finansiera de investeringar som behövs. Sverigedemokraterna och regeringen vill ju lägga 300 miljarder på att bygga ut kärnkraften, och det ska vara på plats inom tio år.

Sedan ska det visst finansiera sig självt. Det vill man göra genom att man, enligt vad utredaren föreslår, ser till att svenska folket får en garanterat hög elavgift så att elföretagen kan finansiera det hela.

Det här går ju inte ihop. Man måste få plus och minus att gå ihop i en ekonomi. Om man vill lägga de otroligt stora summor på investeringar som man måste göra måste man antingen lånefinansiera eller välja det alternativ som Sverigedemokraterna står för, det vill säga nedskärningar eller skattehöjningar. Det är inte Vänsterpartiet som föreslår det, utan det är Sverigedemokraterna som kommer att bli tvungna att välja.

Herr talman! Jag hade egentligen inte tänkt begära replik i den här debatten eftersom jag blivit inkastad som ersättare. Men jag kunde inte undgå att höra David Perez uttrycka sin stora glädje över att det inte kommer att finnas något underskottsmål framöver. Då infinner sig en uppenbar fråga.

Vi står inför otroligt stora investeringar i Sverige. Vi måste göra gigantiska investeringar. Regeringen och Sverigedemokraterna har själva talat om att investera hundratals miljarder kronor i bland annat kärnkraft. Om man inte har ett underskottsmål ska man ha i åtanke att Sverige är ett av de länder inom OECD som har den absolut lägsta statsskulden. Vi har en statsskuld som är så låg att till och med högerekonomer bedömer att Sverige borde öka sin statsskuld för att ha en sund ekonomi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsekonomi och finansförvaltning

Hur har Sverigedemokraterna tänkt finansiera investeringar i den storleksordning som vi i Sverige behöver göra? Det går ju i så fall inte att göra med lån. Man måste antingen välja mellan att höja skatterna och att göra stora nedskärningar inom välfärden. Vad av detta planerar Sverigedemokraterna att göra?

Fru talman! Om regeringen, Liberalerna och skolminister Lotta Edholm hade varit genuint intresserade av att göra något åt det svenska skolsystemet och se till att vi i Sverige har en utbildning för våra barn, framtiden och kommande generationer hade de kunnat agera mycket fortare och tidigare.

Det är för mig ofattbart att man står här i riksdagens talarstol och säger att det finns inbyggda systemfel i skolan. Jamen, det kunde vi ju konstatera redan för 30 år sedan när friskolesystemet infördes. Bland annat Vänsterpartiet påpekade ju redan då att detta kommer att innebära stora problem för utbildningen. Nu står vi här 30 år senare och konstaterar att det har blivit precis så som Vänsterpartiet sa. Det finns privata intressen som vill tjäna mycket stora pengar mot lite utfört arbete.

Ministern säger också att man måste ha utredningar, och det håller jag med om. Men hur kan det komma sig att man inte kan ta till snabbutredningar i en sådan angelägen fråga som barns utbildning och vår framtid. Det har ju regeringen gjort för att inskränka de rättigheter vi har i samhället på andra områden. Det är för övrigt fruktansvärt att man har snabbutredningar på dessa områden. Men i detta fall där man skulle kunna göra något för att värna barnens utbildning och se till att de pengar vi betalar i skatt går till det som de är avsedda för kan man inte göra några snabbutredningar. Det handlar ju om att komma till rätta med något som ministern själv konstaterar är ett systemfel. Det är för mig ofattbart.

Fru talman! Vi har en regering som inför nästa års budget har valt att sänka skatterna mest för sig själva. Statsråden får ungefär 45 000 var i sänkt skatt nästa år. De är säkert mycket nöjda med det. Samtidigt vill de egentligen inte räkna upp någonting till kommunerna för att kunna finansiera verksamheter som exempelvis skolan. Det gör att det blir ett otroligt stort problem att tillhandahålla utbildning i hela Sverige, framför allt för de kommuner som ska finansiera det.

Men vi har också det andra problemet som är marknadsskolan, där man kan bara starta upp en skola och driva den. Man behöver inte ens driva den särskilt väl. Vi känner till exempel där elever som lämnar skolan inte har tillräckliga betyg, eller så har de tillräckliga betyg men inte tillräckliga kunskaper för att kunna klara sig i samhället efteråt.

Det finns kommuner som ändå försöker göra någonting åt problemen i skolan, som försöker kompensera sina kommunala skolor för att de ska kunna bygga upp elevernas kunskaper i de fall där det saknas tillräckliga resurser. Ett exempel är Sundsvalls kommun. Men när kommunen kompenserar den kommunala skolan kommer friskolorna i tiotal och begär att också få kompensation i motsvarande grad av kommunen.

Det är inte för att de haft särskilt mycket högre kostnader. Det finns fall där man redan har betalat ut vinster, vilket egentligen borde betyda att man då har lagt tillräckliga resurser på utbildningen. Anledningen är att man vill ha ytterligare vinster. Man vill kunna betala ut ytterligare pengar.

Nu har skolministern visserligen sagt att regeringen inte tycker att detta är särskilt bra och att man utreder det. Men borde inte skolministern och regeringen rimligen, i väntan på utredningens lagförslag, lägga fram förslag om en temporär lag för att kunna förhindra att friskolor begär miljonbelopp av exempelvis Sundsvalls kommun i extra ersättningar? Detta gör ju att kommunen dräneras ytterligare på resurser. Barnen i kommunen kommer att få sämre utbildning på grund av några giriga skolägare, kanske kompisar till skolministern, som vill göra sig en extra hacka på systemet.

Vore det inte rimligt att regeringen tog ansvar och gjorde någonting åt den här frågan?

Herr talman! Men det är ju inte det regeringen gör. Det regeringen gör är att man inte ger kommunerna och regionerna den uppräkning som de behöver för att kunna bibehålla dagens nivå på skola, äldreomsorg, sjukvård och socialtjänst - just de områden som är så otroligt viktiga för att vi ska kunna ha ett samhälle som fungerar och kunna förebygga den typ av social misär som vi har.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Varför väljer regeringen att sänka skatterna mest för sig själva i stället för att kompensera kommunerna i de här frågorna?

Herr talman! Man måste förstå att glädjen och uppsluppenheten på Harpsund var stor i höstas när man fick glädjebeskedet av finansministern att alla ministrar kommer att få 45 000 kronor extra i sänkt skatt nästa år.

Lika stor glädje tror jag inte att kommunerna känner när de inte kan räkna med att få några som helst uppräkningar från regeringens sida av de statsstöd de får för att kompensera de kostnadsökningar som finns.

Socialtjänsten är ett av de främsta försvaren när det gäller att vi ska kunna förebygga gängkriminalitet och annan social misär i samhället. Socialsekreterarna kanske kan räkna med att få mellan 200 och 300 kronor i sänkt skatt i månaden.

När kommunerna nu kommer att behöva skära ned ännu mer är frågan: Är det här en rimlig prioritering av regeringen att göra?

Fru talman! Jag blir väldigt konfunderad av att finansministern hävdar att man ger 40 procent av reformutrymmet till kommuner och regioner. Vi vet ju att 100 procent av reformutrymmet uppstår genom ökade intäkter på grund av att ekonomin utvecklas. 60 procent av de resurserna använder alltså regeringen till att sänka skatterna, om jag förstår finansministern rätt. Det betyder i så fall att man tar bort en massa pengar från den övriga välfärden. Har jag missförstått? Kan finansministern möjligen förklara hur regeringen anser att reformutrymmet uppstår?

Fru talman! Finansministern ger sig själv 45 000 kronor i skattesänkning nästa år. Hon lägger mer än hälften av reformutrymmet på skattesänkningar. Samtidigt går landets kommuner och regioner på knäna.

Min egen hemkommun Hofors är redan en av landets högst beskattade och räknar i år med ett underskott på över 30 miljoner kronor, nästan 5 procent av kommunens totala budget.

Jag träffade en tidigare kommunekonom häromdagen som berättade för mig att det kändes hopplöst när hon jobbade i Hofors. Det fanns inget mer att effektivisera - ingenting. Det enda som återstod var nedskärningar. För att spara pengar kommer alla högstadieklasser nu att slås ihop så att elevantalet blir över 30 i varje klass, och undersköterskor kommer att behöva börja städa på boenden samtidigt som de kan räkna med att få drygt 200 kronor i sänkt skatt av Elisabeth Svantesson för besväret.

Tycker finansministern att det här är rimliga konsekvenser av skattesänkningarna som framför allt gynnar henne själv och de övriga statsråden?

Herr talman! Visst är det märkligt att vi har en statsminister vars främsta styrka består i att han lägger huvudet på sned och ser bekymrad ut samtidigt som folket han är satt att leda tyngs ned av höga matpriser, räntor och hyror.

Den enda insats som hittills gjorts från regeringens sida var väl egentligen att man bjöd in matjättarna till en fika.

Han satt visserligen i tv-studion i våras och lovade att ingen personal skulle bli av med jobbet i sjukvården med hans budget. Men i takt med den ekonomiska utvecklingen ökar löner och kostnader i välfärden. Ändå skrivs inte välfärdens resurser upp i takt med ekonomins utveckling. Resultatet är de nedskärningar som vi nu ser.

Regeringen talar om reformutrymmet som att det är resurser som uppstår av sig själva utan koppling till minskade ambitioner för välfärd och trygghetssystem. Kan statsministern beskriva regeringens syn på hur reformutrymmet uppstår?

Herr talman! I två års tid har denna regering haft makten under Ulf Kristerssons så kallade ledning. När den tillträdde befann sig Sverige i en omfattande inflationskris som innebar att människorna i Sverige var under en mycket hård press. Under dessa år har Riksbanken fipplat med räntevapnet för att försöka få bukt med inflationen, som i huvudsak berott på höga energipriser till följd av Rysslands invasion av Ukraina och på att livsmedelsföretagen och bankerna passat på att maximera sina vinster. Löntagarna har avstått från reallöneökningar och tagit ansvar för en kris som inte berott på dem.

Kostnaderna för detta haveri har landat på hushållen och företagen, där konkurserna nu står som spön i backen och arbetslösheten skenar, och på kommunerna och regionerna, där skolan går på knäna och sjukvården befinner sig i en landsomfattande kris.

I detta läge, efter att ha rullat tummarna i två år, väljer regeringen och Ulf Kristersson att sänka skatterna. Motivet är att det ska locka folk att arbeta mer. Det ska löna sig att arbeta. Resonemanget bygger på att ju mer pengar man får behålla, desto mer motivation får man till att arbeta.

På mitt vanliga jobb som brevbärare hade jag med regeringens skattesänkningar efter årsskiftet fått en skattesänkning med 175 kronor per månad. Statsministern själv får mer än 26 gånger så mycket. Han kan kallt räkna med att få över 55 000 kronor mer nästa år i sänkt skatt.

Är statsministern missnöjd med de övriga statsrådens arbetsvilja med tanke på hur enorma skattesänkningar han tycker att de behöver, eller är dessa skattesänkningar finansministerns sätt att säga till statsministern att det är dags att sluta lata sig på jobbet?

(Applåder)

Fru talman! Låt mig vara väldigt tydlig: Alla som bryter mot folkrätten bör fördömas. Det må vara Hamas, Hizbollah, huthirebeller, Iran eller Ryssland. Men det måste också vara Israel, när de bryter mot folkrätten. Med det sagt är Israels existens obestridlig, och den är också självklar. Låt det inte finnas några tvivel om det! Men på samma sätt som deras existens är obestridlig måste också Palestinas existens vara det.

Nu försöker Netanyahu rikta bort blicken från det som händer i Gaza och från det brutala folkmord som Israel bedriver mot den palestinska befolkningen som befinner sig där.

Låt oss blicka ett år tillbaka i tiden. För ett år sedan sa många på högersidan att israeliska bombningar av sjukhus eller skolor var något som aldrig skulle kunna inträffa eftersom det skulle strida mot folkrätten. Men häromdagen fick vi se bilder på brinnande barn i tält. Är det ett folkrättsligt sätt att bedriva krig på? Var är regeringens fördömanden av Israel?

Det måste vara tydligt att det här är oacceptabelt och att det måste få ett slut. Israel måste dra sig tillbaka, och de måste inleda en permanent vapenvila nu. Det enda sättet att uppnå en varaktig fred är genom att Israels ockupation av de palestinska områdena upphör.

Fru talman! Jag skulle också vilja uttrycka mitt djupa beklagande av det som hände i den här kammaren för två veckor sedan. Vi kan vara oense om många saker, men vi tar inte till våldshandlingar för att få igenom det vi vill eller för att hindra andra människor från att uttrycka vad de tycker. Det gör vi genom ord, och det gör vi genom att föra en hederlig debatt. Det gör vi till exempel här.

Det finns tusentals människor i det här landet som varje dag kämpar för att vi ska få uppleva en varaktig fred, framför allt i Mellanöstern och särskilt i spåren av det som Israel just nu genomför i Gaza och i Libanon. Men den här regeringen har valt att sluta upp bakom den israeliska regimen, som kallar palestinier för djur, som bedriver en apartheidpolitik i sin egen stat och som aktivt mördar barn och kvinnor. Regeringen sluter upp bakom detta i och med att man inte vidtar tillräckliga åtgärder för att stoppa de vidrigheter som Israel gör sig skyldigt till.

Och det är kanske inte så konstigt, när man tänker efter, eftersom vi har en utrikesminister och en statsminister som samtidigt uttrycker att man gör olika värderingar av människor. Eller hur ska man annars tolka det när statsministern till exempel säger att det finns olika värderingar i olika typer av hat som hyses gentemot människor och att det skulle vara värre med antisemitism än med islamofobi? Det går inte att göra skillnad på de två sakerna. Alla former av rasism är avskyvärda och måste fördömas lika hårt.

Vänsterpartiet har varit en konsekvent röst för fred mellan Israel och Palestina. Vi föreslår också ett omedelbart och permanent eldupphör. Man ska tillåta obehindrad humanitär hjälp till Gaza, stoppa vapenexporten till Israel och avbryta alla militära kontakter.

Nu har Israel också valt att gå in i Libanon och bedriva krigföring. Man har visserligen rätt att försvara sig, men man har inte rätt att mörda civila. Man har även valt att angripa FN-styrkor. Regeringen har visserligen sagt att det inte är bra, men vilka andra åtgärder har utrikesministern vidtagit? Har man till exempel kallat upp Israels ambassadör till Utrikesdepartementet för att ställa dem till svars? Det skulle jag vilja veta.

Herr ålderspresident! Jag blir bedrövad när det applåderas i den här salen över den flathet som regeringen visar inför att människor - barn - i tiotusental mördas på löpande band. Man mördar dem inte bara med gevär och bomber; man mördar dem med svält som vapen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi hörde här hur utrikesministern menar att man uppmanar alla sidor till återhållsamhet. Är det inte på sin plats att Sveriges regering börjar ställa hårda krav på Israel att den massaker som pågår i detta nu omgående upphör?

(Applåder)

Herr ålderspresident! Inte en enda gång har jag hört Sveriges utrikesminister fördöma krigsbrotten, bomberna över sjukhusen, bomberna över skolorna eller de döda barnen. Jag har däremot hört en utrikesminister i den här regeringen kalla det som Israel gör mot Gaza för proportionerligt.

Regeringen har problem med att rösta för eldupphör. Man har problem med att rösta för att ockupationen ska dras tillbaka. Inte ens när EU vädjar om att man ska ta emot skadade och sjuka palestinska barn kan man rösta för eller gå med på det.

Grunden till allt detta är ockupationen. Den enda möjligheten till långvarig fred är att ockupationen upphör. Om regeringen redan från början hade agerat och uttalat krav på vapenvila och fördömt krigsbrotten tillsammans med andra länder hade det åtminstone kunnat lindra skadan något, men det har man valt att inte göra.

Vi i Vänsterpartiet har sedan dag ett varit tydliga med att Israels krigsbrott och folkmord inte är acceptabla. Det är därför med stor sorg jag kan konstatera att Sveriges regering står på fel sida om historien.

(Applåder)

Fru talman! Är Christian Carlsson en gås som låter kritiken mot telemarketingbolagen rinna av honom? Det är ett faktum att just detta bolag, och även många andra, använder sig av denna typ av metoder när det gäller äldre och andra utsatta i samhället för att pracka på dem en mängd olika tjänster och varor.

Ska jag tolka det som att det, precis som det är för Sverigedemokraternas del, är okej att gängkriminella och andra oseriösa aktörer ger sig på äldre bara det inte har att göra med Socialdemokraterna? Är det så vi ska tolka Christian Carlsson? Eller kan Christian Carlsson vara lite överens med Vänsterpartiet om att vi kanske borde göra någonting åt telemarketingmarknaden? Kan han gå med på Vänsterpartiets förslag som handlar om att vi måste utreda hur vi ska komma till rätta med detta?

Fru talman! Det var mycket hårda ord om Socialdemokraternas lotterier men även berättigad kritik mot försäljningsmetoderna. Detta har också Socialdemokraterna medgett.

Men hur allvarligt menad är egentligen kritiken, och hur stor är omsorgen om de äldre som har blivit utsatta för detta telemarketingföretag? Det är faktiskt inte bara Socialdemokraterna som har använt sig av det, utan det är också många andra företag.

Vi i Vänsterpartiet har presenterat förslag som skulle stoppa denna typ av oseriösa aktörer. Men vad säger Kristdemokraterna om att lura äldre? Är vi överens om att stoppa detta, och kommer Kristdemokraterna att gå med på Vänsterpartiets förslag?