Pontus Andersson Garpvall

Herr talman! I dag kommer vi att debattera regeringens proposition En särskild straffbestämmelse för deltagande i en terroristorganisation. Förslaget är att ställa sig bakom förändringarna av bland annat terroristbrottslagen.

Förslaget innebär i korthet att det införs ett nytt brott i terroristbrottslagen med beteckningen deltagande i en terroristorganisation. Brottet innebär ett särskilt straffansvar för den som deltar i verksamheten i en terroristorganisation på ett sätt som är ägnat att främja, stärka eller understödja organisationen.

Straffskalan ska vara fängelse i högst 4 år. Om brottet är grovt ska straffskalan vara fängelse i lägst 2 år och högst 8 år. Har gärningsmannen lett terroristorganisationen ska straffskalan i stället vara fängelse på viss tid, lägst 2 år och högst 18 år, eller på livstid.

Det föreslås också att försök till det nya brottet ska kriminaliseras. Regeringen föreslår vidare att det ska vara straffbart att finansiera deltagande i en terroristorganisation, att offentligt uppmana och rekrytera till brottet samt att resa utomlands i avsikt att begå brottet.

Herr talman! Förslaget handlar om en fråga som Sverigedemokraterna drivit i riksdagen under en längre tid och som aktualiserades i samband med att svenska medborgare valde att resa ned till Irak och Syrien för att strida för Islamiska staten. Således är möjligheten att döma personer för deltagande i terroristorganisation något som skulle ha behövt införas för länge sedan. Oavsett det är det bra att lagen äntligen kommer på plats.

Terroristorganisationer har inte upphört att existera utan lever och frodas på många ställen runt om i världen, även i Sverige. I Säpos rapport från 2019 beräknar man att runt 2 000 personer boende i Sverige är våldsbejakande och att många av dessa har erfarenhet av vapenträning. Med anledning av den under decennier alltför höga invandringen till Sverige har det dessutom inneburit att många personer som blivit svenska medborgare sympatiserar med, tillhör eller rent av strider för terroristorganisationer runt om i världen även nu, vilket gör lagen än mer angelägen. Den hade kunnat genomföras redan 2018.

Kritikerna till lagen hänvisar bland annat till att den kan inskränka föreningsfriheten. Men jag kan försäkra dem som lyssnar om att man inte ska ge sig på den som engagerat sig i Knäckebyhults idrottsförening utan snarare personer som aktivt deltar i organisationer som Islamiska staten, al-Qaida eller al-Shabab.

De svenska medborgare som frivilligt väljer att resa ned för att ansluta sig till organisationer som begår brott mot mänskligheten ska straffas hårt. Ett problem tidigare har varit att det varit svårt att knyta en person till ett enskilt brott i exempelvis Irak eller Syrien. Därför kommer denna lag att se till att personerna i fråga döms till någon form av påföljd när man kan bevisa deras deltagande i just terroristorganisationer. Oavsett om en persons uppgift var att begå terrorhandlingar, arbeta som kock för personer som begår terrorhandlingar eller föda framtida terrorister måste handlingarna få tydliga påföljder. Därför är förslaget att kriminalisera deltagande i terroristorganisationer helt rätt väg att gå.

Herr talman! Jag måste dock påminna åhörarna om att detta bara är en liten - men viktig - del av vad som krävs för att brottets påföljd ska stå i paritet med brottets allvar och inte minst för att åtgärderna ska vara så kraftfulla att vi som bor i Sverige får den trygghet vi förtjänar.

Den 7 april 2017 valde terroristen Rakhmat Akilov, som svurit trohet till tidigare nämnda Islamiska staten, att kapa en lastbil på Drottninggatan, bara några hundra meter från den plats där vi befinner oss just nu, och köra ihjäl 5 personer och skada ytterligare 15. Att Akilov var en illegal invandrare satte ytterligare ljuset på vikten av att stärka de inre utlänningskontrollerna i landet, något som Sverigedemokraterna och den nya regeringen är överens om måste göras.

Dådet på Drottninggatan år 2017 var dock inte första gången som Sverige utsattes för islamistisk terrorism. I december 2010 begick Taimour Abdulwahab ett terrordåd i centrala Stockholm där lyckligtvis bara terroristen själv omkom. Abdulwahab föddes i Irak och blev senare svensk medborgare. Dådet satte fokus på frågan om möjligheten att dra tillbaka medborgarskap men också frågan om skärpta krav för att över huvud taget få svenskt medborgarskap. Sverigedemokraterna har drivit denna fråga sedan långt före vårt riksdagsinträde, och i och med höstens Tidöavtal är den, liksom frågan om inre utlänningskontroller, politik som kommer att genomföras under den här mandatperioden.

Migrationsvågen till Sverige och Europa 2015 blev på något sätt kulmen på en under alltför lång tid misskött migrationspolitik i Västeuropa. De många terrordåd som begicks i samband med och efter denna migrationsvåg fick också allt fler människor att förstå farorna med hög migration.

Till de absolut viktigaste åtgärderna för att förhindra framtida terrordåd i Europa hör inte bara skarpare lagstiftning, som den vi debatterar här och nu, utan också att vi i Sverige, Europa och andra västländer bedriver en strikt migrationspolitik. En jämn omfördelning på exempelvis EU-nivå anser jag är fel väg att gå eftersom jag som sverigedemokrat och vän av västvärlden inte vill att fler länder i Europa ska begå samma misstag som vi gjort i Sverige, Frankrike, Belgien eller för den delen Storbritannien.

Under påskveckan besökte jag och några kollegor Polen. Ihop med regeringspartiet Lag och rättvisa besökte vi den gränsmur som landet nyligen byggt mot Belarus. Det är en över 180 kilometer lång och 5,5 meter hög mur som övervakas av drönare, värmekameror och landets egen gränsbevakning. Muren byggdes på mindre än ett halvår som ett resultat av de försök till illegal migration som Polen utsattes för via gränsen till Belarus.

Europas gränser kan skyddas om bara viljan finns. Sveriges gränser kan också skyddas om bara viljan finns. Det finns en anledning till att länder som Polen varit helt förskonade från islamistisk terrorism. Svaret på den frågan finner vi inte nödvändigtvis i strängare straff, även om det är principiellt viktigt att de som begår grova brott alltid ska få straff som ligger i paritet med brottets allvar, att de som gör detta och inte är svenska medborgare ska utvisas från Sverige och att utlandsfödda som begår den grövsta formen av brottslighet ska fråntas sitt svenska medborgarskap.

Herr talman! Jag yrkar bifall till regeringens proposition En särskild straffbestämmelse för deltagande i en terroristorganisation.

Herr talman! Tack för svaret, ministern!

I Tidöavtalet är regeringen och Sverigedemokraterna överens om att unga mördare ska sitta på särskilda ungdomsfängelser, att rymning ska kriminaliseras, att det ska vara dubbla straff för gängkriminella och att rätten till permission ska inskränkas. Jag tackar ministern för svaret och förtydligandet.

Rymningen har upprört många. Därför vill jag fråga ministern om regeringen kollar på ytterligare åtgärder för att förhindra att den typen av rymningar sker i framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Den 14 april fritogs en 17-årig mördare vid ett tandläkarbesök. Min uppfattning är att fritagningen säger det mesta om vad som är fel med svensk kriminalpolitik. Mannen fick ett svenskt medborgarskap under tiden han var misstänkt. Han satt på ett Sis-hem och hade därför tillgång till både dator och telefon. Och han kommer på grund av sin låga ålder att vara en fri man innan han är 20 år gammal.

Tack och lov har vi med Tidöavtalet valt en ny väg för Sverige. Regeringen har aviserat ett uppdrag till Kriminalvården om att identifiera nödvändiga åtgärder i syfte att säkra säkerheten vid transporter av frihetsberövade. Inom ramen för Tidöavtalet ska vissa närliggande frågor ändras, såsom rätten till permission och bevakningen av sådan.

Ser statsrådet Gunnar Strömmer några skäl att utöver vad som framgår av Tidöavtalet se över kontrollen av frihetsberövade och tillföra detta till en sådan utredning?

Herr talman! Jag tackar justitieministern för den här debatten.

De som lyssnar på detta får väl fälla det slutgiltiga avgörandet, men jag uppfattar det som att ministern ser problemet. Jag hoppas att vi under mandatperiodens gång kan intensifiera detta arbete, inte minst om åtgärderna, till exempel kompetenshöjande insatser, inte ger önskvärd effekt.

Tidigare regeringar har, som sagt, varit helt oförmögna att ens ta i frågan om svenskfientlighet. Jag tror att det handlar om att man ser rasism som en fråga om makt, och med socialisters syn på makt är det därför väldigt svårt för en vit man att vara ett offer för denna typ av brott.

Det handlar dock förmodligen också om synen på svenskheten - på vem som är svensk och vad som är svenskt. Om alla som bor i Sverige är svenskar, hur kan man då som svensk bli utsatt för svenskfientlighet i Sverige?

Men sanningen är ju att det är en sak att vara svensk medborgare och en annan sak att vara svensk. En kurd som är medborgare i Turkiet ser sig till exempel inte som turk. På samma sätt blir man inte per automatik svensk bara för att man får papper på att man är medborgare i Sverige. Däremot kan man genom att anstränga sig bli svensk med tiden.

Men hur ska man kunna bli en del av Sverige om vi har svenskfientliga strukturer i samhället, som i Tjärna ängar, där somaliska flickor inte får umgås med svenska flickor? När ledande politiker ifrågasätter - eller, framför allt tidigare, ifrågasatte - svenskfientligheten och huruvida det finns en svensk kultur och negligerar vår historia och våra traditioner, hur ska personer som har kommit till Sverige då veta vad de ska anpassa sig efter?

Herr talman! Jag har lyft fram detta exempel tidigare, men jag tycker att man behöver göra det igen för att precisera vilken typ av hat vi pratar om.

Vid ett förnedringsrån som skedde i Stockholm för två år sedan var det två killar med bakgrund i Afrika som rånade, misshandlade och kissade på en svensk kille samtidigt som de kallade honom sådant som - ursäkta ordvalet, herr talman - jävla vidriga svenne och horunge. Om rollerna hade varit ombytta, det vill säga om två killar med svensk bakgrund hade gjort detta mot en afrikansk kille och kallat honom nedsättande saker på grund av hans hudfärg, tror jag att vi kan enas om att ingen hade tvekat på att det rör sig om ett hatbrott. Men när rollerna ser ut som i fallet jag nämnde sker ingenting gällande hatbrottsbiten.

Herr talman! Under väldigt lång tid har svenskar - inte minst ungdomar - matats med propaganda som säger att svenskhet inte finns och att svensk kultur inte existerar. Om man väl påstår att den existerar hävdas det att allting har kommit utifrån. Man luras att tro att det inte existerar något svenskt folk eller att alla som bor i Sverige är svenskar, och detta sker från allra högsta nivå. Den tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt hävdade exempelvis att det bara är barbariet som är ursvenskt och att all utveckling har kommit utifrån.

Mona Sahlin sade att hon trodde att det som gör många svenskar avundsjuka på invandrargrupper är att de har en kultur, en identitet och en historia - någonting som binder ihop dem. Hon fortsatte med att fråga sig vad vi har. Hennes svar var att vi har midsommar och sådana töntiga saker.

Herr talman! Om människor matas med dessa lögner under alldeles för lång tid, och om det inte kommer några fällande domar, tror jag att svenska ungdomar ser det som lönlöst att över huvud taget anmäla. Inte ens från högsta nivå har man tidigare visat att man tar denna typ av frågor på allvar. Jag tror att vi behöver få till en beteendeförändring, och jag tror att ett viktigt steg i detta är att stå här och debattera frågan.

Som jag sa i mitt inledningsanförande: Svenskfientligheten påverkar inte bara personer med svensk bakgrund utan också personer som har valt att integreras i den svenska samhällsgemenskapen. Om vi vill lyckas få personer som har kommit till vårt land att bli en del av Sverige behöver de veta vad de ska bli en del av. Det är inte minst därför som förnekelsen av svensk kultur och historia och svenska traditioner är så farlig.

Sverige är ett stolt land med en storslagen historia och fina traditioner. Vår kultur, vilka vi är och våra förfäders insatser på slagfälten, på åkrarna, i hemmet och i industrierna samt deras kamp för demokrati har gjort Sverige till det land det är. Sverige är inte vad Sverige är av en slump eller på grund av tur, utan det var våra förfäder och äldre svenskar som byggde detta land för att lämna över det till oss.

Hur som helst, herr talman, är Sverige den enda plats som svenskarna kan kalla sitt hem. Vi har ingen annanstans att ta vägen om vi inte måste. Därför är det av yttersta vikt att det finns lagar som skyddar svenskar från att utsättas för svenskfientlighet i Sverige och inte minst att dessa lagar faktiskt följs i praktiken.

Ministern menar att dessa lagar finns, och det håller jag med om. Ministern menar också att det finns rasism mot svenskar. Vilka åtgärder menar justitieministern krävs - på ett bredare plan - för att vi ska komma åt svenskfientligheten i samhället?

Herr talman! Den 22 februari ställde jag en fråga till justitieminister Gunnar Strömmer med anledning av hatbrott mot svenskar och om att genom förändrad lagstiftning tydliggöra möjligheten att döma personer med svenskfientliga motiv för hatbrott. Svaret från justitieministern blev att det redan i dag är möjligt, vilket jag också nämnde i min skriftliga fråga, och att ministern inte anser att det finns behov av ett tydliggörande i lagstiftningen i detta avseende.

Som ministern tydliggjorde i sitt svar finns möjligheten såväl i hatbrottslagstiftningen som i lagen om hets mot folkgrupp, men trots att svenskfientligheten är utbredd och svenskar på många ställen i samhället är i minoritet har ingen person i Sverige dömts för hatbrott med svenskfientliga motiv.

Jag uppskattar därför ministerns svar om den kompetenshöjande insatsen hos Polismyndigheten för att upptäcka fler hatbrottsmotiv vid polisanmälningar, och jag hoppas att den träffar rätt. Problemet som jag ser det är nämligen att det framför allt är de svenskfientliga hatbrotten man missar.

Jag uppskattar att ministern tar frågan på allvar. Bara att vi står här och debatterar den gör att den uppmärksammas, och jag tror att det skickar signaler till berörda om att ta den här typen av brott på allvar. Även om problemet inte finns i själva lagstiftningen finns det nämligen någon annanstans. Det rimliga vore att svenska domstolar i fler rättegångar lyfte frågan om det begångna brottet kan anses vara ett hatbrott även när offret har svensk bakgrund.

I min skriftliga fråga lyfte jag frågan om de många förnedringsrån som under de senaste åren blivit allt vanligare i Sverige och där många av förövarna under förnedrande omständigheter uttryckt starkt svenskfientliga motiv gentemot offret. Likaså är en förkrossande majoritet av unga rånoffer personer med svensk bakgrund, och gärningsmannen är allt som oftast av utländsk bakgrund.

Problemet finns dock inte bara vid grova brott utan också i vardagssituationer, och det drabbar inte bara personer med svensk bakgrund utan också många invandrare som har anammat en svensk identitet. Som exempel har vi polisrapporten Områdesdokument Tjärna Ängar 2019, där det står: "Områdespoliserna beskriver att somaliska unga flickor inte får umgås med svenska flickor. Anledningen är att de svenska flickorna beskrivs som 'horor' utifrån sitt leverne, bland annat klädstilen."

Liknande formuleringar finns i polisens områdesrapport från 2021. Poliser berättar att denna inställning finns även i skolmiljö. Ett annat exempel från rapporten 2019 är en man i just Tjärna ängar som blev så illa behandlad på grund av sitt svenska ursprung att han valde att flytta därifrån.

Svenskfientligheten är ett samhällsproblem som Sverigedemokraterna har uppmärksammat i riksdagen sedan vårt riksdagsinträde, men hittills har ingen regering agerat i just den frågan. Den växer och påverkar såväl personer med svensk bakgrund som personer som valt att integreras i den svenska samhällsgemenskapen.

Min uppfattning är trots allt att justitieministern delar min bild att rasism kan ske åt båda, och alla, håll, att det inte är en fråga om diffusa maktstrukturer utan att rasism faktiskt är ett ogillande av en annan folkgrupp eller andra folkgrupper och att det därför också sker mot svenskar i Sverige.

Mot bakgrund av justitieministerns svar vill jag fråga om ministern tror att den kompetenshöjande insatsen inom Polismyndigheten kommer att leda till att fler hatbrott med svenskfientliga motiv kommer att prövas än vad som är fallet nu.

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation nummer 8 från Sverigedemokraterna om vittnesskydd.

När jag stod här för exakt ett år sedan och debatterade processrättsliga frågor lyfte jag upp flera frågor som vi drev då och som i dag är en del av Tidöavtalet. Vi kan konstatera att Sverigedemokraterna har fått igenom stora delar av sin politik på området, vilket kommer att vara till stort gagn för svenska folket.

Tryggheten var en av valets viktigaste frågor, och genom Tidöavtalet kommer samarbetspartierna att se till att flera viktiga åtgärder genomförs som gör att kriminella hålls borta från gatorna längre och att de brottsbekämpande myndigheterna får de verktyg som krävs för att både avslöja och döma kriminella.

Ett av de förslag som jag då lyfte upp var frågan om anonyma vittnen. Då var det Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna som var för ett införande, men i samband med Tidöavtalet hoppade även Liberalerna på tåget. Åtgärden efterfrågas av både åklagare och polis och kommer utan tvekan att göra att fler personer än i dag vågar vittna, vilket är en av de viktigaste åtgärderna i kampen för att fler gängkriminella ska bli dömda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Processrättsliga frågor

Fru talman! I nästan tio års tid har Sverigedemokraterna i riksdagen drivit förslaget om ett kronvittnessystem i Sverige, och i juli 2022 blev det verklighet. Kronvittnessystemet innebär att om man som misstänkt eller tilltalad medverkar i utredningen av någon annans brott kan man erhålla ett lindrigare straff. Uppgifterna man lämnar ska vara av väsentlig betydelse och är ingen garanti för att man erhåller strafflindring.

Detta kommer dock att innebära att vittnesskyddet behöver stärkas ytterligare. I reservation nummer 8 nämner vi just att införandet av ett kronvittnessystem kommer att innebära att det behöver ställas högre krav på vittnesskydd och att en utredning därför bör se över hur vittnesskyddet kan förbättras.

Hot mot vittnen är vanligt i gängmiljöer, och ett flertal gånger har hot också verkställts. År 2018 dödades exempelvis en 40-årig man och hans fru sedan mannen i ett förhör berättat vad han sett. Behovet av ett starkare vittnesskydd är alltså knappast ett nytt fenomen.

Vi menar att det i Sverige inte görs tillräckligt för att skydda vittnen. I reservationen anför vi att det bör finnas en grupp inom den del av polisen som är inriktad på grov organiserad brottslighet som är specialutbildad för just vittnesskydd och som får ett helhetsansvar i en sådan process. Regeringen bör därför skyndsamt återkomma till riksdagen med ett lagförslag som tillgodoser detta.

Tryggheten är vår tids stora frihetspolitiska fråga. Det är därför stora delar av Tidöavtalet berör den typen av frågor som kommer att vara viktiga för att ta Sverige ur den kriminalpolitiska kris vi befinner oss i. Danmark inledde detta arbete för över tio år sedan men är fortfarande inte i mål. Fördelen för oss är att vi kan inspireras och dra lärdomar av vad som har fungerat bättre eller sämre i andra delar av världen och anpassa åtgärderna efter svenska förhållanden.

Mellan 2014 och 2022 ökade antalet dödsskjutningar i Sverige från 19 till 63, en ökning med 232 procent. Det är detta som Sverigedemokraterna och den nya regeringen har att utgå ifrån när vi utformar de lagar som ska göra Sverige till ett tryggare land.

Sverigedemokraterna har varnat för denna utveckling länge, och nu genomförs de första åtgärder som vi sedan länge har efterfrågat. Att vända utvecklingen kommer att ta tid, men vi har inlett arbetet och trycker på för att så mycket som möjligt ska implementeras så fort som möjligt. Paradigmskiftet är inlett, fru talman.

Jag yrkar bifall till reservation nummer 8.

I detta anförande instämde Sara-Lena Bjälkö (SD).

Fru talman! I dag ska vi debattera regeringens proposition Kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete. Förslaget är att ställa sig bakom regeringens lagförslag.

Förslaget syftar till att säkerställa att kommunerna arbetar med brottsförebyggande åtgärder på ett effektivt och kunskapsbaserat sätt. Enligt den nya lagen ska kommunerna ta fram en lägesbild över brottsligheten och utifrån denna ta ställning till behovet av åtgärder och besluta om en åtgärdsplan. Kommunerna ska också ta visst ansvar för samordningen av det lokala brottsförebyggande arbetet och inrätta en samordningsfunktion.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete

Fru talman! Jag vill börja med att understryka att de viktigaste åtgärderna för att stävja den grova kriminaliteten i samhället är riksdagens och regeringens ansvar, men i denna exceptionella situation behöver alla dra sitt strå till stacken.

Sverige är ett starkt välfärdsland, vilket innebär att man från födseln får möjlighet att vara hemma med sina föräldrar under en lång tid tack vare den generösa föräldraförsäkring vi har i Sverige. Därefter kan man börja i förskolan för en jämförelsevis låg summa, och det är avgiftsfritt för dem som inte har pengar.

Därefter väntar en skolgång som är avgiftsfri upp till universitetsnivå. Från gymnasiet får man också bidrag för att studera. Efter skolan kan man gå på fritis. Många kommuner erbjuder avgiftsfri läxhjälp. Sverige har också ett utbyggt föreningsliv där man kan utöva de aktiviteter man tycker om. På kvällen kan man umgås med sina vänner på kommunens fritidsgård.

Kort sagt: I Sverige finns det ingen som helst anledning att välja en kriminell livsstil. Det är inte främst där som Sveriges arbete brister. Det brister där dömda personer kan fortsätta att begå brott i väntan på fängelsestraff för att vi saknar fängelseplatser. Det brister där utländska medborgare som kastar sten mot polisen inte utvisas från Sverige. Det brister där en 16-årig kille som skjuter ihjäl en oskyldig man på ett gym i centrala Stockholm är en fri man innan han ens är 20 år gammal.

Med det sagt behöver alla hjälpas åt på grund av dagens exceptionella situation. Från riksdag och regering kan vi stifta lagar som ser till att farliga människor hålls borta från gatorna under en längre tid. Vi kan också se till att ge de brottsbekämpande myndigheterna de verktyg som de behöver för att sätta dit kriminella.

Den enskilde medborgaren kan bidra genom att inte bruka narkotika, som göder den kriminella verksamheten i Sverige. Man bör avstå från att handla i oseriösa butiker och från att klippa sig, fixa naglarna, växla pengar eller tvätta bilen på platser där gängkriminella tvättar pengar för att på så sätt undvika att en svart marknad upprätthålls.

I dag ställer vi oss bakom regeringens lagförslag om kommuners ansvar för det brottsförebyggande arbetet.

Som boende i Rydebäck, och inte minst som helsingborgare, har jag på nära håll sett hur Helsingborgs kommun sedan lång tid arbetat både proaktivt och reaktivt på kommunal nivå för att göra vad man kan för att stävja den organiserade brottsligheten.

Helsingborg är Sveriges åttonde största kommun men har problem som liknar dem vi ser i de stora städerna i Sverige. Därför tog man tidigt initiativ till exempelvis kameraövervakning på brottsutsatta platser. Man såg till att få fram fler ordningsvakter som kan verka på ett större område än tidigare. Man har också arbetat med myndighetssamverkan med Skatteverket, tullen, polisen och stadens egen miljöförvaltning för att sätta hårt mot hårt mot den organiserade brottsligheten i staden. Man använder det kommunala bostadsbolaget för att rusta upp socialt utsatta områden i staden, vilket också har gett resultat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete

Men den nya lagen riktar sig inte enbart till kommuner med grov organiserad brottslighet som resulterar i skjutningar och sprängningar utan till alla Sveriges kommuner. Även om de flesta kommuner i Sverige inte är i samma läge som Helsingborg, Malmö, Södertälje eller Stockholm finns det kommuner som kan hamna där. Det finns också kommuner som aldrig lär hamna där men som har helt andra problem, som finns i alla kommuner i Sverige. Åtgärder mot våld i nära relationer, arbete mot hedersrelaterat våld och insatser mot missbruk eller för att skydda barn som på olika sätt far illa är sådant som en åtgärdsplan kan innehålla.

Sverige är på intet sätt ett perfekt land. Människor far illa i alla delar av samhället, och därför behöver också alla delar av samhället se till att vi hela tiden arbetar för ett tryggare Sverige. Ansvaret ligger inte minst på riksdag och regering, men ska vi vinna kampen mot onda krafter behöver vi insatser på samtliga nivåer i samhället.

Jag yrkar bifall till propositionen.

Fru talman! Den 20 mars riktade JO kritik mot Kumlaanstalten efter anmälningar från interner om att det under en renovering varit väldigt trångt och att interner varit tvungna att dela på små celler. JO menar att de intagna fått utstå en behandling som framstått som "närmast omänsklig".

Jag å min sida har ganska svårt att känna sympati för Kumlafångarnas situation. Men om man vill lösa det här problemet finns ju frågan om att hyra fängelseplatser utomlands i Tidöavtalet. Att placera fångar i Litauen, Polen eller kanske Kosovo skulle minska trycket på svenska anstalter.

Över en tredjedel i svenska fängelser saknar svenskt medborgarskap, och en stor majoritet har utländsk bakgrund.

Hur långt har regeringen kommit i arbetet med att hyra fängelseplatser utomlands?

Redovisning av användningen av hemliga tvångsmedel under 2021

Fru talman! Sedan 1983 har regeringen i enlighet med riksdagens önskemål redovisat hur reglerna om hemlig avlyssning och elektronisk kommunikation tillämpats under det gångna året. För att göra en lång historia kort kan vi konstatera att det fungerar bra men att SD vill mer.

Till hemliga tvångsmedel räknas telefonavlyssning, kameraövervakning, hemlig dataavläsning, rumsavlyssning samt hemlig övervakning av elektronisk kommunikation. Det är av grundläggande betydelse i en rättsstat att rätten till skydd för privat- och familjeliv respekteras, men för att effektivt bedriva brottsbekämpande verksamhet till gagn för alla medborgare är användningen av just hemliga tvångsmedel mer än nödvändig. Med andra ord: Det integritetsintrång som hemliga tvångsmedel medför kan och ska accepteras om nyttan och behovet är tillräckligt stora.

Användningen av hemliga tvångsmedel har stort stöd i såväl Sveriges riksdag som befolkningen i övrigt. De frågor som diskuteras handlar ofta om var gränsdragningen ska gå, och det är där vi inte alltid är överens. Det är tydligt att polis och åklagare efterfrågar en mer generös syn på hemlig avlyssning för att kunna sätta dit brottslingar som har begått brott och för att kunna förebygga brott genom att agera i preventivt syfte.

I delbetänkandet SOU 2022:19, som just nu bereds inom Regeringskansliet, föreslås att hemliga tvångsmedel ska få användas i fler fall. Exempelvis föreslås att man ska väga in flera brotts samlade straffvärde, vilket skulle innebära att brottsbekämpande myndigheter kan använda hemliga tvångsmedel i fler fall för att på så sätt förebygga och bekämpa brottslighet. Det är enligt oss ett steg i rätt riktning.

Tidöavtalet består till elva sidor av överenskommelser mellan Sverigedemokraterna och regeringspartierna om hur vi genom kriminalpolitiska åtgärder ska kunna göra Sverige till ett tryggare land och stävja den allt grövre brottsligheten i samhället. Förutom väl omskrivna förslag som dubbla straff för gängkriminella, visitationszoner, möjlighet att vittna anonymt och utvisning av betydligt fler kriminella får vi inte glömma förslagen om preventiv avlyssning av just kriminella gäng och möjlighet att använda tvångsmedel mot personer under 15 år.

Rikspolischefen sa i höstas: "Jag kan konstatera att mycket av det vi ser i Tidöavtalet på det brottsbekämpande området ligger i linje med det som vi efterlyst och pratat om i många år." Han lade sedan till att han gärna ser att just preventiv avlyssning kommer på plats fort.

Bedömningen är att preventiv avlyssning kan komma att användas av polisen i ett hundratal fall per år och av tullen i 30-40 fall per år. I många fall kommer det att öka möjligheterna att ta fast kriminella. I andra fall kommer det att förhindra brottslighet. Ibland kommer det också att rädda liv.

Under Socialdemokraternas åtta år vid makten ökade antalet dödsskjutningar i Sverige från 19 till 63 per år, en ökning med 232 procent. Det är detta resultat som Sverigedemokraterna och den nya regeringen har att utgå ifrån när vi utformar de lagar som ska göra Sverige till ett tryggare och säkrare land.

Fru talman! Det är min uppfattning att svensk lagstiftning ligger i otakt med tiden. Våra lagar är utformade efter ett Sverige som inte längre finns, ett Sverige som tidigare regeringar har försämrat. Därför är det Sverigedemokraternas och regeringens uppgift att genomföra de åtgärder som krävs för att åter göra Sverige till ett tryggt och säkert land.

Fru talman! Min uppfattning är att de förändringar av hemliga tvångsmedel som vi vill genomföra är ett nödvändigt ont. Men när situationen ser ut som den gör nu, med dödsskjutningar som ökat med 232 procent på åtta år, sex gånger fler döda i dödsskjutningar än i alla våra nordiska grannländer tillsammans, fler dödsskjutningar än i Storbritannien och fler i Södertälje än i London, krävs det åtgärder som är mer långtgående än nu för alla människors trygghet och säkerhet. Det är de kriminella som ska vara rädda, fru talman, inte de vanliga medborgarna.

De kommande åren kommer vi att införa dubbla straff för gängkriminella, införa visitationszoner, göra det möjligt att vittna anonymt, utvisa fler kriminella, genomföra kraftiga straffskärpningar, göra det olagligt att delta i gäng med mera. Men inte minst inför vi möjligheter att avlyssna kriminella gäng i preventivt syfte och använda hemliga tvångsmedel mot personer under 15 år.

Sverigedemokraterna har inga invändningar mot redovisningen av hemliga tvångsmedel utan föreslår att skrivelsen läggs till handlingarna.

Herr talman! Vi kan konstatera att ministern och jag inte är överens om förberedelsebrottets vara eller icke vara.

Däremot kan vi konstatera att nuvarande lagstiftning leder till att medborgare tar saken i egna händer eftersom dagens lagstiftning inte lyckas döma dem som ger sig iväg med tron att de är på väg att begå ett övergrepp mot ett barn - ett barn som alltså inte finns.

Framför allt kan vi konstatera att nuvarande lagstiftning innebär att varje månad som går utan förändringar är en förlorad månad för dem som vill se till att pedofiler hamnar bakom lås och bom. De stora förlorarna är alla barn som utsätts och kommer att utsättas.

Vad ministern och jag däremot är överens om är Tidöavtalet och inte minst de elva sidor som behandlar svensk kriminalpolitik. Det kommer att innebära stora förändringar på hela det kriminalpolitiska området och högst troligt göra Sverige till ett tryggare land.

Tidöavtalet är det som ministern och jag är överens om. Därefter finns det mängder med frågor där SD på egen hand driver på för förändrad lagstiftning. Just att man ska kunna döma en person för förberedelse för kontakt med barn i sexuellt syfte är en sådan fråga.

Denna fråga är nämligen viktig. Det finns många barn i Sverige som far illa, och jag menar att vi behöver använda alla till buds stående medel för att förebyggande arbeta för att personer som är villiga att begå övergrepp mot barn åker fast innan de får utlopp för sina fantasier mot ett verkligt barn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samhället behöver stoppa dessa människor innan det är för sent. Det, menar jag, hade man kunnat göra med en förändrad lagstiftning på det här området.

Herr talman! Jag tackar Gunnar Strömmer för svaret. Jag kan konstatera att ministern tar frågan på allvar, och det uppskattar jag verkligen.

Herr talman! Jag ser problem med nuvarande lagstiftning - kanske framför allt att de brottsbekämpande myndigheterna behöver få de verktyg som krävs för att ta fast farliga människor innan dessa begår grova brott mot barn, men också att nuvarande lagstiftning leder till att medborgare, på goda grunder, väljer att ta saken i egna händer.

Många har riktat kritik mot exempelvis Dumpens arbetsmetod, att personerna som avslöjas hängs ut till allmän beskådan. Anledningen till att detta anses vara nödvändigt är dock att personerna inte kan dömas med nuvarande lagstiftning eftersom inget barn faktiskt har blivit utsatt - än - trots att dessa människor alldeles uppenbart vill utsätta, och tror att de är på väg att utsätta, ett barn för ett grovt brott. Eftersom dessa då inte kan dömas anser man det vara viktigt att varna allmänheten för dessa uppenbart farliga människor. I många fall kan de vara idrottsledare; i ett fall handlade det om en rektor på en skola. Då finns det en poäng i att faktiskt berätta för allmänheten vilka de är.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kritiken handlar inte om att man inte lyckas sätta dit tillräckligt många. Ofta handlar kritiken om de uthängda människornas mående. Det är lite där vi ofta hamnar i Sverige: Man känner att det är synd om gärningsmännen. Vi hade ett exempel där en person skyllde på att han varit med om en skilsmässa och hamnat snett. Vi får väl anta att majoriteten som hamnar i den sitsen inte plötsligt väljer att begå övergrepp mot barn. Jag har väldigt svårt för den typen av snyfthistorier från gärningsmän.

Vad jag bryr mig om, och vad jag anser att politiken ska bry sig om, är främst barnens mående - inte förövarnas. Just denna fråga har utvecklat sig till ett samhällsproblem, och då ser jag det som politikens uppgift att verka för att genom lagstiftning skydda barnen.

Många barn som har utsatts för sexuella övergrepp utvecklar psykisk ohälsa. Det är deras situation som gör mig bedrövad, inte hur en presumtiv våldtäktsman mår efter att ha blivit uthängd på internet. Här har vi alla ett ansvar att välja var våra sympatier ska ligga. I många fall behöver förövaren vård, helt klart, men framför allt menar jag att det behövs en påföljd som håller personen borta från samhället under en tid.

Ministern och jag är inte överens om huruvida ett försöksbrott ska införas. Att provokativa åtgärder ska lagfästas är dock en del av Tidöavtalet och något som förmodligen kommer att kunna vara till hjälp i arbetet med att sätta fast sexualförbrytare på internet. Men varje dag som går är en dag där arbetet för att få fast dem inte går fort nog. När kan vi alltså förvänta oss att ha provokativa åtgärder på plats i lagstiftningen?

Herr talman! I den svenska lagstiftningen finns möjligheten att döma en person till försök till eller förberedelse för olika typer av brott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett av brotten där problem dock uppstår är vid brottsrubriceringen kontakt med barn i sexuellt syfte - detta för att ett av problemen med att i framtiden kunna använda sig av provokativa åtgärder för att komma åt sexualbrottslingar är att det i dag saknas möjlighet att döma en person för förberedelse för kontakt med barn i sexuellt syfte. Denna lucka i lagstiftningen har uppmärksammats av bland andra internetsajten Dumpen, vars verksamhet syftar till att uppsöka potentiella sexualbrottslingar på internet.

I Tidöavtalet finns en överenskommelse om att provokativa åtgärder ska lagfästas, och i synnerhet ska provokativa åtgärders användning gällande sexualbrott på internet beaktas. Detta är jag och ministern överens om. Arbetssätt liknande provokativa åtgärder har genomförts, bland annat i Dumpens arbete. Men även stora dagstidningar har använt det för att identifiera presumtiva sexualbrottslingar och pedofiler.

Min uppfattning är ändå att det bästa vore om det var någon av våra brottsbekämpande myndigheter som ägnade sig åt att komma åt potentiella sexualbrottslingar snarare än att privatpersoner gör det på eget bevåg. Förmodligen hade arbetet bedrivits mer effektivt, och myndigheterna hade kunnat komma åt ännu fler personer.

Detta verktyg kommer dock att begränsas av nuvarande lagstiftning eftersom det inte anses vara ett brott att kontakta ett barn i sexuellt syfte om det inte finns något brottsoffer, vilket är fallet när potentiella sexualbrottslingar hamnar i en fälla. Det krävs att kontakten sker med ett faktiskt barn, vilket inte är fallet vare sig om det är brottsbekämpande myndigheter som genomför provokativa åtgärder eller om det är privatpersoner som gör det.

Personerna som Dumpen har kommit i kontakt med på internet är människor som inte bara har fantasier om att begå övergrepp mot barn; det är personer som har dessa fantasier och som skrider till verket genom att faktiskt ge sig av från sitt hem för att träffa detta barn för att begå ett övergrepp. Med andra ord: Man når farliga människor. Det är ofta människor som arbetar nära barn och människor som har gett sig ut för att förstöra ett barns liv.

Som jag tidigare nämnde, herr talman: Vore det inte bättre om vi från politiskt håll såg till att stifta lagar som gör att våra brottsbekämpande myndigheter får i uppdrag att arbeta för att skydda våra barn från farliga människor? Det är åtminstone min uppfattning att samhällets svaga, i detta fall barn, ska skyddas mot de människor som vill göra dem illa.

Herr talman! Mot bakgrund av detta ställde jag frågan till justitieminister Gunnar Strömmer och undrade om ministern är beredd att agera för ny lagstiftning i frågan. Svaret från ministern är inte helt vad jag hoppades på.

Att gromning är kriminaliserat är viktigt, men för att i förebyggande syfte kunna uppsöka potentiella sexualförbrytare är det inte tillräckligt. Min uppfattning är att ny lagstiftning krävs. Ser inte ministern potentialen i att brottsbekämpande myndigheter i förebyggande syfte arbetar med provokativa åtgärder för att komma åt framtida sexualbrottslingar?

Herr talman! Det är min övertygelse att Tidöavtalet har verktygen för att stävja den grova kriminaliteten i samhället. På sidan 20 i avtalet står följande: "En särskild straffskärpningsgrund ska införas . som medför dubbla straff för brott som har samband med kriminella nätverk."

Sverigedemokraterna står bakom denna punkt. Men i regeringens proposition Skärpta straff för brott i kriminella nätverk, som förvisso är ett steg åt rätt håll, står det att det ska "för brottet få dömas till fängelse på viss tid som överstiger det högsta straff som kan följa på brottet".

Många har uppfattat detta som att Tidöavtalet inte uppfylls till fullo, men i de dialoger som vi haft med ministern menar han att dubbla straff kommer att införas under mandatperiodens gång. Kan ministern bekräfta detta?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Min fråga går till landsbygdsminister Peter Kullgren.

Den 2 maj 2018 klubbade riksdagen med stöd av Sverigedemokraterna ett tillkännagivande till den dåvarande regeringen om möjligheten att bedriva gårdsförsäljning av alkohol i Sverige. En utredning om gårdsförsäljning har genomförts. Den släpptes 2021 och landade i att gårdsförsäljning av alkohol ska kunna tillåtas, om än i en något mer begränsad omfattning än vad jag och många andra hoppas på.

Det har nu gått snart fem år sedan riksdagens tillkännagivande och snart ett år sedan utredningen genomfördes. Men den dåvarande socialdemokratiska regeringen valde att inte gå vidare med frågan. Min fråga till landsbygdsministern lyder: Kommer den nya regeringen under mandatperioden att möjliggöra för gårdsförsäljning av alkohol?